Isolering, isolering, isolering

Ja, det är vad vi grunnar på.

Projektet med utbyggnaden rullar obönhörligt på. Trots att vi lejer ut det mesta av arbetet är det massor som behöver ordnas och planeras. Just nu är det stora frågan konstruktionsritningen. Att man ens behövde en sån hade jag ingen aning om.

Konstruktören ville först rita 34 cm tjocka väggar fulla med mineralullsisolering och dessutom bygga utbyggnaden på ett bottenplatta av betong. Vårt hus är alltså oisolerat i dag och väggarna mäter endast 20 cm. Nästan dubbelt så tjocka väggar på utbyggnaden skulle inte se klokt ut! Även om jag förstås också vill ha ett energisnålt hus är det helt orimligt att vi skulle bygga till 14 kvm med nybyggnadsstandard.

Vår kloka hantverkare har ett förslag där vi kommer ner till 25 cm tjocka väggar. Isolerade med lin, som är betydligt mer miljövänligt att framställa och som dessutom är ett så kallat diffusionsöppet material; det vill säga låter fukt vandra. Minerallull riskerar att stänga inne fukt och kostar enorma mängder energi att framställa.

Som alternativ till grunden funderar vi på att ha hasopor. Det är så kallat skumglas, som görs av återvunnet glas. Mer miljövänligt att framställa än betong men hjälper till att isolera grunden. Vi har krypgrund i resten av huset, men vi vågar inte ha det på utbyggnaden eftersom krypgrund i moderna konstruktioner innebär en stor risk för fuktskador (förr hade man en vedspis som värmde upp och torkade ut grunden, men utan den behöver man ofta en avfuktare för att hålla fuktnivån i schack).

Du hör ju. En massa grejer att klura på. Om du undrar varför det är lite tyst på bloggen. Jag önskar så att det var konstruktören som kommit med dessa förslag istället för tvärtom. Men de allra flesta jag träffar från byggbranschen är helt ointresserade eller okunniga om miljövänliga alternativ. Vilket är helt otroligt när man betänker vilken gigantisk påverkan byggsektorn har på utsläpp och på materialåtgång.

Gah! Vi hörs nästa vecka, ok!

Kram

Ett litet rus av lycka

I dag hämtade jag ut en grej jag beställt online.

Jo, jag har ju nämligen köpt Emma Sundhs gamla klänning via secondhand.se, Erikshjälpens föredömliga secondhandshop. Det är precis som en vanlig e-handel, bara att kläderna är second hand och den enda merförsäljningen är gåvobevis till välgörenhet.

Du vet när man får feeling med ett nytt plagg och sätter igång och experimentera direkt? Testade den under min jeansklänning, och kom på att den även funkar prima som en topp till jeans.

Eller bara som en sval sommarklänning, precis som hos Emma. Tillsammans med min 70-talsinspirerade lädertotebag och mina birks. Mmm.

Klänningen kom fint och hållbart förpackad i en liten kartong tillsammans med en lapp som önskade mig grattis i efterskott (hade väl plitat in mitt personnummer någonstans). Jag blev alldeles rörd.

Hur fin kundupplevelse. Detta är förstås inget betalt samarbete med Erikshjälpen, utan bara min spontana reaktion efter ett bra köp. Kolla in deras utbud, de har en drös fina grejer inne.

Kram

Vykort från döden

Igår fyllde jag år. Precis som varje födelsedag gruvade jag mig i veckor innan. Det är en helt orimlig ångest, det förstår jag med. Är det för övrigt inte definitionen av ångest? Oro över saker vars tillstånd jag inte har ett dugg inflytande över. Vad ska jag göra åt tiden liksom?

Jag blev i alla fall trettiotre år gammal. Blev firad med världens finaste pannkaksfrukost och skönsång. Och i födelsepresent fick jag presentkort på medicinsk fotvård. Då vet man att man har ett fint liv. Om allt man önskar sig är lite mjukare fötter.

Efter frukosten gick vi till Vår Gård och arbetade. I vanlig ordning satte jag mobilen på ljudlös och vägrade svarade om det ringde. Rimligt, jag vet. Det är ändå inte så att särskilt många ringer eftersom jag dolt min födelsedag från sociala medier och inte firat den sedan jag fyllde arton. Tog i alla fall på mig denna Stine Goya-klänning jag hyrt från Its Released. Älskar precis allt med den. Mina armhålor protesterar dock mot att den är tillverkad av 100% polyester.

I dag njuter jag av att dagen är förbi. Allt är precis som vanligt. Det är en faslig tur att jag bara fyller år en gång om året. Jag kom undan med blott ett vykort från döden igen.

Kram

Genidraget att låta barnen dela rum

Precis i dag har vi startat igång projektet med tillbyggnaden, som förutom ett badrum också ger oss ett extra sovrum. Sovrummet kommer dock att användas som gästrum tills dess att barnen inte längre vill dela sovrum.

För än så länge behöver vi inte ett till sovrum. Barnen delar rum sedan den minsta blev cirka 13 månader. Innan dess sov han hos oss. Rent praktiskt har vi löst det så att vi har tre sängar i barnkammaren. Spjälsängen tror jag snart är redo att pensioneras eftersom minstingen börjar bli stor nog för att sova i en riktig säng. Då monterar vi bara av benen på sängen som står bredvid.

Juni sover i sin sovalkov på andra sidan rummet, precis som hon gjort sedan vi flyttade hit.

Ville storbarnet dela rum?

Storbarnet var tre och ett halvt när lillebror kom. Tidigt pratade vi om att han också skulle sova i barnkammaren när han blev lite större. Att benämna rummet som barnkammaren, och inte Junis rum, vill jag tro hjälpte till att flytta perspektivet från att lillebror skulle flytta in hos Juni, till att de skulle sova i barnkammaren. I alla fall var Juni eld och lågor över att få dela rum med lillebror.

Jag tänker att det är klokast att känna in barnet. Det finns ju ingen reaktion som är mer rätt eller fel. Det viktigaste är att ge det tid, och fortsätta prata om det som något roligt för storasyskonet. Högtidligt, till och med! Vi pratade också om vad vi gör om lillebror skriker på natten så att hon inte kan sova.

Tre sängar men två barn

Vi har ju som sagt tre sängar i en barnkammare som huserar två barn. Den tredje huserar alltsomoftast en utmattad förälder. Jag är den pragmatiska sortens förälder som gör allt för att knipa en extra minuts sömn. Att vara strikt med rutiner om nätterna ägnar jag mig inte åt.

Jag inbillar mig dock att båda känner sig tryggare när de sover tillsammans. Ingen av dem kräver att få sova inne hos oss längre. Vaknar lillen somnar han för det mesta om av sig själv direkt. Annars lägger sig någon av oss i sängen bredvid. Fördelen är att storbarnet sällan väcks av lillens nattstök. Hon har härdats och nu är det alltmer sällan som hon vaknar om nätterna och inte kan somna om.

Morgonen är en annan femma. Oftast vaknar ett av barnen innan 06 och ropar M A M M M A A A A . Men de senaste veckorna har vi faktiskt vaknat av prat och stoj från barnkammaren, och inte ett endaste rop på uppmärksamhet. Kanske det gulligaste sättet att vakna faktiskt.

Lättare nattning

Frågar du mig är det lättare att en nattar två barn än att man nattar varsitt. Vi turas om och kör varannan nattning. Vi läser godnattsaga tills lillbarnet har somnat, och då är oftast den stora tillräckligt trött för att somna hon med. Numera får vi också varannan kväll fri till annat.

Som normen ser ut i dag är det nästan självklart att barn har varsitt rum. Och det är himla synd! Jag ser nästan bara fördelar med att samla ihop barnen på ett ställe. Mysigare nattning och bättre nattsömn för alla. Medan barnen är små tror jag det oftare är betydligt mer praktiskt än att de ska ha varsitt. Större barn vet jag förstås inte så mycket om, men jag antar att de vid en viss ålder behöver mer eget space. Den tiden, den sorgen!

Och så går mina tankar om det här med barn och rum.

Kram

Lättpåskat

Påskafton blev en intim liten historia. Vi ställde in planerana på att åka till Lindesberg och fira påsk med pappa och Annika, och stannade hemma och firade i stället.

Eller firade och firade? Vi fixade i trädgården hela dagen och på sena eftermiddagen anslöt min bror. Lunch, sill, avancerad äggjakt och sånt blev det inget av dock.

Hampus stod för underhållningen medan Andreas lagade mat och jag dukade. På bordet står de allra första narcisserna och prunkar i klargult.

Hade tulpaner i överflöd. Här är för övrigt prima tulpangömma. Till detta hörn når aldrig solen nämligen.

Och en till bukett i vardagsrummet på andra väggen. För symmetrins skull.

Och en sista bukett i matsalen. För att jag kunde.

I stället för påskmat (som ju väl i stora drag är samma anrättningar som vid jul och midsommar, rätta mig om jag har fel?) gjorde Andreas en varm potatissallad med sparris, spetspaprikor och valnötter. Och en syrlig youghurtsås och så kyckling.

När vi tagit tabberas på middagen fick barnen titta lite på film. Och när de var nattade tittade vi vuxna och Kjell på säsong ett av Klippans Karaokeklubb på SVT Play. Den kan jag gott rekommendera.

En klart godkänd påskafton trots allt, fastän det var en lightvariant. Hoppas att du har haft det bra, vad du än tagit dig för.

Kram

Skarpsynt

I dag sprang jag till Synsam i centrum och hämtade upp mina nya glasögon. Vad tycks?

Skulle behövt glasögon för säkert fem år sen. Men glad i att skjuta upp tråkiga grejer väntade jag ända tills för en vecka sedan med att göra synundersökning.

Gav mig själv prick fem minuter att välja det bästa paret bågar. Det är ju inte så att det är ont om alternativ, tvärtom. Men jag hade ingen lust att ödsla timmar av mitt liv på att välja en protes, om jag får vara krass.

Det blev de här. Ett par runda med tunna bågar. De ger mig ögonblickligen fyrahundra poäng i litteraturvetenskap och en skandalomsusad politisk karriär i FI.

Du kanske tycker att det låter galet? Men faktum är att välja kostar enorma mängder energi. Ju fler alternativ desto fler potentiella dåliga val vilket i sin tur bara bidrar till mer obeslutsamhet. Finns drösvis med forskning på detta.

Alla mina viktiga beslut här i livet har jag fattat på mindre fem minuter. Nu även glasögonval, tycks det som.

Glad påsk

Att göra: Stoppa greenwashingen

Har du någon gång sett reklam för en hållbar klädkollektion av återvunnen polyester? Sett en annons om världens mest hållbara bensinbil? Antagligen. Problemet är att det är klassiska exempel på greenwashing, att marknadsföra en produkt som mer hållbar än vad den är.

Egentligen borde det inte vara möjligt, och om det väl sker borde vi som konsumenter bli fly förbannade. För det är faktiskt olagligt! Så är det. Att marknadsföra produkter med ord som anspelar på hållbarhet är faktiskt reglerat i marknadsföringslagen.

Ändå så är greenwashing så normaliserat att de flesta inte höjer ögonbrynen när en av världens största aktörer i en av världens smutsigaste branscher släpper en ”hållbar kollektion”. Men det borde vi göra!

Varför Greenwashing är ett problem

Volvo marknadsför sig som ett av världens mest säkra bilmärken, och det får väl ändå sägas att de kan leverera på det löftet. De gör omfattande forskning och satsar årligen stora belopp för att förbättra säkerheten. Och de har belägg för sina påståenden som visar hur säkra de är. Men tänk om de nöjt sig med att bara göra världens säkraste bilbälte, och inte ansträngt sig inom något annat? Struntat i krockskyddet i karossen och tagit ur airbagen. Tänk vilka oerhörda konsekvenser det skulle få! Hur många skulle lita på att de är världens säkraste bilmärke då?

Samma gäller ju för att marknadsföra hållbarhet.

Jag menar inte att företag inte får kommunicera vad de gör bra. Men reklamen för hållbarhet måste återspegla hela verksamheten och inte plocka russinen ur kakan. Eller ännu värre, utgå från att det är en ”hållbarhetstrend” man ska haka på och inte en verksamhetsomställning.

Konsumenter som vill göra rätt förtjänar saklig och korrekt information. Det tror jag ändå att de flesta kan skriva under på.

Hur vi kan påverka

Som tur är finns det bra sätt att organisera sig. Maria Soxbo, Isabelle McCallister, Yrsa Lindberg (personen bakom kontot @greenwashingisverige som bland annat fick BMW fällda för greenwashing) och Anna Branten har gått ihop och lanserat sajten stoppagreenwashingen.nu.

På sajten kan influerare, företag och byråer (ofta skapas ju kampanjerna i samverkan mellan dessa aktörer) sajna upp sig och backa kampanjen #stoppagreenwashingen. Gör man det lovar man att hålla sig till lagen när man marknadsför något som grönt, hållbart eller klimatsmart och så vidare. Rätt självklart ändå, va? Det är inget att tänka två gånger på! Självklart skriver man på.

Men hur vet jag om det är greeewashing

Lagen är ju rätt tydlig. Problemet är att konsumentsverket tillsyn är slapp, för att inte säga obefintlig, och därför passerar även den mest skamlösa greenwashingen obemärkt förbi.

stoppagreenwashingen.nu kan man som influencer läsa på om vad marknadsföringslagen säger om hållbarhet. Där finns också massor av frågor och svar för den som känner sig förvirrad i gråzonerna.

Kanske kan du uppmuntra dina favoritinfluencers att skriva på? Säg att du gärna ser reklam (som ju gör att personen kan producera innehåll som är helt gratis att ta del av), men att du förväntar dig att reklamen är saklig.

Kram

Hyrplagg, glasögon och ensamvecka

I morgon är det söndag. Inte en dag för tidigt om du frågar mig. Ska strax runda av denna lördag och lägga mig raklång i sängen och.. sova? Andreas har varit och åkt skoter med en kompis sedan i onsdags (det är bara de två i en enslig stuga på ett fjäll), och jag har varit själv med barnen. Egentligen hade vi hoppats på att åka till Annika över helgen, men eftersom smittläget är katastrofalt i Stockholmsregionen just nu känns det onödigt riskabelt.

Vi har haft fina dagar ihop. Det märks att Nils är ett litet barn och ingen bebis längre. Barnen kan leka självständigt medan jag snor ihop frukost eller slänger in en maskin tvätt. Står stjärnorna dessutom i linje får jag fem minuter att läsa tidning och dricka kaffe medan de roar sig med att rita.

Medan Nils sov middag i dag provade jag igenom månadens hyrplagg från Its Released. Klänningen är från Stine Goya och jag ger mig själv fem av fem möjliga som plockade den av bara farten. ”En häxklänning, mamma!” sa Juni. Bästa sorten om du frågar mig.

Först tänkte jag skriva om att inget väsentligt hänt i veckan. Men det är inte sant! Jag for äntligen till optikern som gav mig domen närsynt på ena ögat och översynt på andra. Förklarar varför ser jag helt dugligt med båda ögonen, men som en kratta om jag blundar med ena. Köpte ändå glasögon att ha till när jag kör bil och arbetar. Är alldeles för gammal för att tycka att det är rimligt att köra bil och behöva kisa för att tyda skyltarna.

Det allra roligaste sparade jag till sist: Vi har fått bygglov. Efter en del vändor hos nämnden och ca 1.5 år efter att vi påbörjade projektet har vi äntligen tillstånd att bygga till 14 kvadrat. De ska användas till en köksentré med platsbyggd förvaring, ett gästrum (som blir vårt sovrum när barnen inte längre vill dela rum) och badrum på nedervåningen. Med TVÄTThörna!

Drömmen var att ha en rymligare tvättstuga (hade helt sjukt nog kunnat offra toaletten för det), men för att få bygga ut var vi tvungna att inkludera ett handikappanpassat badrum. Vi har ju inget badrum på bottenvåningen, utan bara en mikroskopisk gästtoa under trappen. I efterhand känns det förstås rimligt. Vem vet, vi kanske själva kommer ha stor nytta av det i framtiden.

I sommar drar projektet igång. Vi tar hjälp av en snickare som dels är en fena på gamla hus (är länsombud för Byggnadsvårdsföreningen) och dessutom arbetar med återbruk och sunda material. Vi strävar efter att bygga så hållbart som möjligt, inifrån och ut.

Delar gärna med mig av projektet med utbyggnaden, om det finns något intresse? Det är egentligen ingen fråga, självklart vill du veta!

Det var bara det. Kram

Gardinfint

Kors i taket! Nu har vi äntligen satt upp ett par gardiner. Med betoning på ett par. Vi har ju två fönster i vardagsrummet, men jag beställde visst bara till det ena. Det andra är fortfarande lika naket som kvist om våren.

Men förlåt hur tjusigt blev inte detta då? Det är gardiner från Ian Manking, Ticking Stripe 2 i färgställningen Sage, om vi ska vara petiga. Köpta och uppsydda av Engelska Tapetmagasinet.

Sy kan jag absolut göra själv. Men eftersom jag inte ens lyckades beställa gardiner till båda fönstren är det föga troligt att jag skulle hitta tiden att fålla gardiner just nu. Och det här blev otroligt fint.

Nu får jag ha is i magen en månad eller så. Då får även det andra fönstret gardiner. Här har jag skrivit mer om gardinerna och varför jag valde just dem, om du är nyfiken.

Vad tycks?

Kram

Påskat

Välkommen till vår söndageftermiddag. Den har faktiskt inte varit något särskilt. Jag har suttit med skolarbete, precis som igår och i fredagskväll. Även om vi tar varannan vab-dag är det tufft att missa dagar i skolan. Alla uppgifter går ju inte att planera om som på ett arbete.

Nog om det! Kolla vad fint Andreas och barnen har påskat medan jag suttit med inlämningar.

Några kvistar sly och Andreas mammas påskpynt anno tidigt 80-tal. Hjärtsnörp ändå! Jag är så tacksam för hur mina perspektiv skiftar i takt med att jag blir äldre.

Fullkomligt gräsligt hempyssel är som de allra dyrbaraste släktklenoderna. Skeva påskkärringar av gamla flörtkulor, gult garn som blivit kycklingar av varierad kvalitet. Och så påskäggen i 70-talsstuk. Nej, Svenskt Tenn kommer inte att ringa. Men hemmet sjunger, som Beata Heumann skulle sagt.

Det är så fint att se hur även familjens minsta anstränger sig för att pynta. I några minuter tills att han får ett nytt, vilt infall och vill testa påskkärringarnas flygförmåga.

Det var den rapporten från en söndageftermiddag. Klart slut. Kram