Sista piffet i gästrummet

 

Denna vecka har vi fått ett sällsynt litet ryck och ordnat med gästrummet. Några detaljer har fattats, som förvaring och lite piff. Sånär som på två kartonger med ärvda sytillbehör är det färdigt.

I onsdags åkte vi in till Södermalm och hämtade upp denna sekretär. Stora rejäla lådor till sängkläder, handdukar och kläder och några smålådor för krimskrams. Femhundra kronor gav vi för det. Allra roligast är att de vi köpte den av också handlat den begagnat. Fast de kånkade hem den till Söder från en familj från Saltsjöbaden. Undrar vad ödet har planerat härnäst för denna gedigna sekretär.

Den tredelade spegeln flyttade vi upp.

Ovanpå har jag pyntat med en liten kristallvas köpt på Myrorna i Örebro för 30 kronor. Och en gammal ask som vi har lite viktiga smågrejer i. Kvisten är från körsbärsträd som kommer att stå i full blom vilken dag som helst.

Vi har också fått upp en sänglampa. En gammal femtiotalare jag köpte för 200 kronor på Tradera. ”Hoppas att du gillar min mormors gamla lampa, skrev försäljaren”. Lampan har funnit ett nytt hem hos en 31-åring tant.

Väldigt fin.

Några av Andreas släktingar åkte upp på väggen.

Ja det var väl det hela. Nu är rummet färdiginrett. Tror att alla möbler som står här inne har kostat 3000. Det enda nya är spetslampan som jag köpte från Lampverket, ett svenskt litet företag som tillverkar lampskärmar av ekologiska tyger i Älvsjö.

Stor kram

Sophia

Hållbarhetsfestival på Retuna

Foto: Aron Pelcman

 

Hej,

Nu är vi på tredje raka dagen med bara ben. Som jag gottar mig. Tycker att det är femtio gånger lättare att hitta kläder när jag slipper tänka på byxor eller strumpbyxor. Helt plötsligt har garderoben expanderat med tio plagg.

Bad min kollega Aron fota en dagens medan vi var hemma hos Martina för att ta bilder åt Steamery. Lite skillnad på kvaliteten när man räcker över kameran till en fotograf. Jag är fortfarande inte helt bekväm framför kameran dock. Var tittar jag? Är händerna lama nu igen?

I morgon åker jag till Retuna Återbruksgalleria för hållbarhetsfestival. Någon annan som ska dit? De har olika programpunkter som rör återbruk och hållbart mode under dagen. Men jag är lika spänd på att kolla hur det ser ut. Har hört så himla mycket om gallerian, som alltså bara säljer återbruk, second hand, remake eller småskaligt och hållbart producerat. Den har funnits i flera år och blivit något av en världsnyhet.

Kappa: Bimba y lola, (gammal från Sellpy) // skjorta Weekday (minst fem år) // kjol Roderbjer (säkert fem år gammal den med) // skor från Hope (även de från Sellpy).

Hojta om vi ses där? Jag tänkte lyssna på lite paneldebatt men också botanisera efter lite grejer som finns på behovslistan.

Kram

Sophia

Testat: kokosolja mot fästingar

Ekotipset på instagram skrev för några veckor sedan om att vanlig kokosolja kan användas som fästingmedel. Högintressant för mig som har två fästingmagneter till katter. Särskilt Ing-Britt drar till sig fästingar. Jag brukar annars använda droppar från Frontline Vet.  Att det inte är någon hälsokur är lätt att räkna ut, men jag vågar knappt ögna igenom innehållsförteckningen och än mindre googla alla substanser. Men vad göra? Ing-Britt snittar annars fem fästingar per natt.

Gör såhär:

Ta ett till två kryddmått kokosolja och gnugga mellan händerna. Gnid sedan in kattens päls. Jag tog denna vanliga kokosolja som säljs i mataffärer.

Själva behandlingen går snabbt. Katter med lite längre päls ser nyduschade ut på området som precis är behandlat. Sedan är det bara att släppa ut katten och låta det ha sin verkan. Upprepa processen två gånger i veckan.

Resultat:

Det funkar absolut inte. Åtminstone inte på fästingarna där jag bor.

Ing-Britts päls torkade aldrig utan hon såg ut som att jag stylat henne med spikes. Oljan drog dessutom till sig damm, så efter några dagar hade hon en gloria av smuts runt huvet.

Synd. Det hade varit ljuvligt om det fungerade.

Teorin bakom är fästingarna inte gillar doften av kokosoljan, eller mer riktigt doften av fettsyran laurin, som kokosoljan innehåller. Fästingarna i mitt område har tydligen inte så finstämda näsor. Det blir till att fortsätta med de dyra och otäcka dropparna tills jag hittar något bättre alternativ.

Stor kram

Sophia

Latdagarna fortsätter

I dag är sista hela dagen i Lindesberg för denna gång. I morgon bär det av hemåt. Tidigare har jag och Juni alltid tagit tåget när vi åkt bara vi två, eftersom jag inte känt mig trygg nog bakom ratten för att köra själv. Det har inneburit en massa extra bestyr för pappa och Annika, som behövt låna barnstol varje gång. Plus att jag alltid behövt göra två byten med buss för att ta mig hela vägen fram. De två senaste gångerna har jag dock kört alldeles själv. Även om det är mindre klimatsmart känns det som en stor personlig seger att jag numera vågar köra de 2.5 timmarna på egen hand. Och skönt att slippa två byten med den gigantiska packning som det lätt blir när man reser med småttingar.

Noraskogs Byggnadsvård handlade jag en bok. En liten praktika om invändig byggnadsvård. Tycker ju att byggnadsvård är fruktansvärt kul och lika svårt på samma gång. Dels är jag inte bevandrad i generell byggkunskap, vilket verkar vara en förutsättning. Dels är ofta böckerna dåligt illustrerade och ganska svåra att läsa. Denna var tyvärr inget undantag, men jag vill ha den ändå att ha för att kunna slå i vid behov. Bara kolla den magiska färgsättningen på omslagsbilden. Dröm.

Har ätit massor av god och påskig mat. Bland annat lamm från trakten. Det var inte igår.

Juni har lekt på grannarnas tomt. Vilken ynnest att bara kunna släppa barnet helt fritt.

Åkt skottkärra ner till hästarna.

Här är Pilgrim, Annikas häst.

Och hans stalker Channa, grannens häst. Här står hon och vädrar efter honom.

Hästmule är för övrigt min favoritnäsa, alla gånger.

Här står Pilgrim och blir ompysslad. Sedan fick Juni sitta upp och skritta två, små rundor. Har jag berättat att jag är gammal hästtjej? Tillbringade i princip all ledig tid i stallet tills jag var 14, då slutade jag tvärt eftersom livet utanför pockade på alldeles för mycket. Har redan bestämt att jag ska börja rida på ridskola snart igen.

I dag hann vi också en vända till Myrorna i Örebro. En gigantisk och välsorterad secondhandbutik. Köpte några kökshanddukar (från 1933!!) och en ram som jag ska återanvända till en poster. Visar när jag är hemma igen.

Det är ju 20 grader här. Blomstringen och grönskan har slagit till på bara ett par dagar. På skuggsidor kan man fortfarande hitta en snödriva dock. Är spänd på att se hur det ser ut hemma i trädgården efter några dagars värme.

Kram

Sophia

 

Påsken

I fredags tog jag och Juni bilen till Lindesberg för en välbehövlig helg hos morfar och Annika. I över en månad har vi kämpat mot förkylningar och influensor som gått omlott. Kulmen nåddes i början på veckan då både Andreas och Juni fick 40 graders feber. Struntsamma.

Vi började fira in påsken redan på morgonen och dukade upp med en klassiker: surdegspannkakan. Det är helt sjukt att den inte gjort succé på Instagram ännu. Vi äter surdegspannkakor nästan varje helg.

Knipsade av två påskliljor från trädgården och satte i vas tillsammans med scilla.

Sen målade Andreas och Juni påskägg. Ingen påsk utan målade påskägg har Andreas bestämt. Det är han som är pysselgeneral i hemmet.

Framåt fyrasnåret kom vi hit. Till själva lugnet på jorden. Efter några trevande minuter tog leken vid.

Här är de, Annika och morfar.

Annika har påskpyntat på ett fruktansvärt hemtrevligt sätt. Piggt och milt på samma gång.

Alltid en tjänstvillig hjälpreda i köket.

I morse visade termometern 20 grader. Av med skorna.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt; ritten. Juni fick rida på Rally till den andra hagen. Annika har ju egna hästar i princip i trädgården.

Sen åkte vi mot utflykt till kalkstensbrottet. Såg drösvis med blåsippor och älgspillning.

Sedan fikade vi. Fika på alla turer längre än 15 minuter är obligatoriskt. Står i lagen.

Klockan var inte ens två, så vi styrde kosan mot Nora för att köpa glass.

Hade jag inte bott där jag bor hade jag bott här. Det är jag övertygad om.

Bubblan! Det äldre paret som satt i den såg dock lagom roade ut. Den tog ca 15 minuter och en handfull svordomar på sig att starta.

Mitt emot glasskiosken ligger detta lilla paradis, Noraskogs byggnadsvård.

Min själ mår så oerhört bra av sånt här.

Dammvippor, tvålar, borstar – allt man inte visste att man behövde. Köpte dock bara en bok om byggnadsvård. Ju mer jag läser desto mindre inser jag att jag kan dock. Jobbigt på så vis.

Här skulle jag kunna dö knall och fall som en lycklig kvinna.

Blev förstås vansinnigt lockad, men lyckades att stå emot.

I andra änden av torget hittar man Nora Diversehandel. En ljuvlig antikbutik med tillhörande möbellada. Kanske i dyraste laget för att ligga utanför tullarna, men ändå. De hade ändå stängt.

Runt hörnan bara. Kolla så fint.

Vi åkte förbi den gamla tågstationen en snabbis. Här kunde vi tillbringat ännu några timmar, men det få bli nästa gång. De bästa äventyren vill man ju spara lite på.

Bad pappa fota mig framför denna mäktiga byggnad. Det är det förra stationshuset men numera turistbyrå. Där hade jag kunnat bo, helt klart.

Nu ska jag sjunka ner i soffan och sen göra tidig kväll. Hoppas att du har en vilsam påsk.

Stor kram

Sophia

Gravidplaggen

Missen jag gjorde förra graviditeten var att strunta i gravidplagg helt och hållet. Eller jo, jag hade två par mammajeans men det var allt. Utöver dem envisades jag med mina vanliga kläder in i det sista. Det var dumt av två skäl. Dels såg jag rent objektivt gräslig ut under två tredjedelar av graviditeten. Men framförallt förstörde jag massor av fina plagg med min stora mage. Alla överdelar med någon typ av stretch i sig gick inte att använda efteråt. De bara fladdrade som en gardin för vinden.

Denna gång har jag köpt på mig några plagg som är vigda för ändamålet. Kanske inte gravidkläder, men åtmistone gravidkompatibla. I går kom ett efterlängtat paket från Sellpy med tre grejer jag köpt. Två omlottklänningar och en skjortklänning.

En omlottklänning i svart från Esprit. Helt klart det värdigaste plagget. Till nästa gång kanske jag ordnar med ett gravidstrumpbyxor så att jag besparar världen åsynen av överhänget till ett par alldeles för lågt skurna strumpbyxor. Kanske.

Ändå nöjd.

Ytterligare en omlottklänning från märket Randolph. Måste knäppa ihop överdelen med en säkerhetsnål och den musgrå nyansen kanske inte bör bokföras som vårfärg, men den är åtminstone skön.

Sommarens it-plagg kommer nog att bli denna. En bomullsskjorta från Indiska. Skön och förhållandevis värdig.

Bad Andreas fota av en dagens. Inser direkt att valet av strumpbyxor är fruktansvärt opassande, men vad gör man? Ska be att få hem det där enda överlevande paret gravidjeans från min kompis nu.

Och det var allt! Om jag kommer att amma denna gång så funkar kläderna lika bra till det. Och i alla fall skjortan och den svarta omlottklänningen kan jag se mig själv i många år framöver.

Kram

Sophia

Ett medel för ett mål

Jag får ganska ofta frågan om jag skulle vilja ha ett köpstopp igen. Å ena sidan: bring it! Jag vet ju att jag klarar det. Men jag har faktiskt tackat nej till de utmaningar som dykt upp. För att jag inte känner att jag måste längre.

När jag och Martina beslutade oss för ett köpfritt år 2017 var situationen helt annorlunda. Jag kände mig ägd av alla kläder och prylar och ägd en livsstil som inte gjorde mig lycklig. Under året blev jag också varse hur mycket min onödiga konsumtion tärde på miljön (för att inte tala om människorna som arbetar med att tillverka allt jag slentrianshoppade).

Klipp till i dag igen. Nu äger jag inget som inte gör mig lycklig. Jag slentrianshoppar inte, utan handlar med eftertänksamhet och efter god planering. Dessutom nästan uteslutande second hand. Jag har balans i vardagen. Jag kan lägga undan pengar varje månad trots att jag gått ner i arbetstid.

Hela anledningen till köpstoppet var att göra upp med ett destruktivt köpbeteende. Ett medel för ett mål. Och nu har jag nått målet. Så jag tillåter mig faktiskt att njuta av jag uppnått ett sundare förhållningssätt till konsumtion, och handla det jag anser mig behöva.

Stor kram

Sophia

Hur mycket kläder behöver barn egentligen?

 Jag fick frågan om jag inte kunde skriva om barnkläder, eller mer specifikt, hur vi resonerar kring barnkläder. Jo men så gärna!

Barnkläder är ett väldigt fascinerande fenomen som man kan titta på ur många facetter. Barn har ju i grunden väldigt tydliga och enkla behov. De behöver vara torra, lagom varma och bekväma. Små barn har heller inga krav på märken eller moderiktighet. Men marknaden för barnkläder handlar ju inte så mycket om det där första längre, utan desto större vikt läggs vid det senare. Som kulturfenomen är ju detta väldigt fascinerande. Det är ju inte barnens behov vi försöker möta när vi väljer kläder, snarare är det vår egen fåfänga.

Själv prioriterar jag fina kläder över fula, men praktiska kläder framförallt. Jag vill inte att mitt barn någonsin ska känna sig hindrad av sina kläder. Aldrig att hon ska oroa sig över fläckar eller smuts. Inte ska hon någonsin undvika rörelse för att kläderna är obekväma. Vår dotter väljer också kläder själv, och då föredrar jag att hålla antalet valmöjligheter nere. Det spar vi värdefull morgontid på!

Såhär tänker jag kring barnkläder

Färger

  • Marinblått är den vinnande färgen. En ganska fläcktålig färg som dessutom håller bra i tvätten.
  • Undviker komplexa färger. Knalligt eller pastelligt är förstås väldigt sött, men extremt opraktiskt. Som tvättgeneral i hemmet har jag beslutat att de flesta av barnkläderna ska tvättas i mörkt 40.
  • Jag har envist kämpat emot rosa, eftersom jag tillhör skaran som inte vill köna barn i onödan. Jag har också reagerat på hur extremt annorlunda bemött mitt barn blir beroende på vad hon har på sig. Om hon har klänning stannar folk upp och ger henne komplimanger som ”åå vad söt du är idag”. Om hon bär sin vardagsuniform säger de inget alls. Men nu vill hon ha på sig rosa, antagligen på grund av att hon vill känna sig fin som andra, och då har jag inte hjärta att säga nej. Jag erbjuder henne alltid andra färger (de ytterst få gånger hon är med när vi gör något inköp) men hips vips är både vantar och vårskor rosa på hennes begäran. Jag har egentligen inget emot rosa, men hade förstås uppskattat om hon blev bemött likadant oavsett vilken färg det är på kläderna.

Begagnat eller nytt

  • Hellre begagnat än nytt. Det gäller även skor. Man sparar så grymt mycket pengar (och miljö) på att handla begagnade kläder, så jag förstår typ inte människor som envisas med att handla allt nytt.
  • Tradera är förstås en guldgruva, men det kan bli rätt dyrt om man letar kvalitetsplagg i rätt säsong. Bra tips är loppisar och att höra med kompisar som har barn i modell större.

Material

  • Material före färg alla gånger. Syntetplagg närmst kroppen går bort.
  • Ull, bomull eller andra naturmaterial som andas ska det vara. Köper ullfrotté i stället för fleece.
  • Bra spartips: att hitta kläder med udda färger men i bra material kan spara dig många hundralappar.

Nyckelplaggen

  • Om du är nybörjare på begagnat eller helt enkelt behöver ransonera din tid så rekommenderar jag att satsa på det dyraste, nämligen skalplaggen. Jag har fastnat för det svenska märket Isbjörn som gör overaller, jackor och byxor med en kvalitet som inte är av denna värld. Nypriset för en overall ligger på 2000 kronor, men jag köpte den för 700 och räknar med att sälja den för ungefär samma.
  • Hellre begagnade Kavat-skor i gott skick än nya från lågpriskedjorna. Är själv allergisk mot skor med usel passform.

Hur mycket plagg behöver ett barn?

Antagligen färre än du tror. Vi har till exempel en enda finklänning som hon ärvt av våra kompisar. Hon älskar att ha på sig den, men vi spar den till lite finare tillfällen. Hon har haft den på julfirande, födelsedagskalas och nyår.

Vardagskläder har vi så att det räcker för en vecka, kanske lite mer. Tröjor, t-shirts, byxor och mjuka klänningar ryms i lådor där hon kan välja själv. Finklänningen, vårjackan och ett fåtal andra plagg hänger i väntan på att komma till användning.

Födelsedag

Vaknade från ett slummer i morse. Ligger i min lilla borg av kuddar, som jag staplat i ryggen för att kunna sova nästan halvsittandes. Osäker på om jag verkligen har sovit eller om jag precis gått och lagt mig, det enda jag minns är att halsen gjort ont och att jag hostat så gräsligt. Jodå, det är morgon. Juni och Andreas kommer in och ropar ”grattis!!”. Andreas går ner för att göra kaffe och frukost. Strax därpå hör jag ett ljud som när en cappuccino skummas. Bara att ljudet inte betyder nybryggt lyxkaffe, utan att barnet har dukat under för magsjuka. Happ. Bestämmer mig för att fira in dagen med VAB. Jag går ju redan på halvfart efter åtta dagar med halsont.

Så i stället för födelsedagslunch åker jag till vårdcentralen och kollar halsen. Resten av dagen har vi legat hemma och kollat på hästhoppning, byggt hinderbana, hoppat hinder, pärlat, flyttat in saker i garderoben och legat på soffan. Och druckit enorma mängder smoothie.

Andreas kom hem ganska tidigt och gjorde smarrig middag. Fishcakes med ris och grönsaker. Råkade bara vara dagens recept i matkassen.

Nu har jag druckit hett vatten med honung och ska strax unna mig att sjunka ner i soffan. 31 år gammal.

Men du, ömka mig inte. Kanske inte en drömfödelsedag men långt ifrån den värsta. Åtminstone är det inte jag som har diarré.

Stor kram

 

Bastu på Nämdö

Igår gjorde jag en magisk grej som jag levt på resten av helgen. Jag mötte upp min kompis Julia och hennes vän Therese i Stavsnäs kl 09.30. Vi väntade på 09.40-båten till Nämdö.

Julia hade nämligen jagat fatt på en vinteröppen bastu. Den drivs av Skärgårdsstiftelsen och kostar en tjuga att besöka. Man måste ta med sin egna ved bara.

Här är vi! Peppade till tusen. Lastade med matsäck, kaffe, te, ved, öl och ansiktsskrubb. Jag kan ta noll ära för de utomordentliga förberedelserna.

För att komma till bastun måste man gå några kilometer. Förbi en bondgård med nyfikna fjolårskalvar bland annat.

Hej hej.

En stor fårhage stod alldeles tom och bjöd in till paus. På tillbakavägen såg vi alldeles färska spår av vad som kan ha varit en gigantisk älg alternativt en velociraptor.

Vi följde de röda markeringarna hela vägen och gick bara fel en enda gång. Efter cirka 40 minuters promenad var vi framme.

Fotopaus!

Kolla så fin!

Julia klöv veden med van hand och satte igång bastun.

Och medan vi väntade på att bastun skulle komma upp i temperatur satte vi oss med ansiktena mot solen och åt matsäck. Allt smakar förstås bättre i naturen, men Julia hade gjort prima mackor.

Sen in i värmen. Efter en lagom stund när vi var genomsvettiga var det dags för första doppet. Finns ingen badstege här utan det är är bara att kliva rakt ut. Proffsen har förstås med sig badrock, badtofflor och en öl som legat på kylning i vattnet.

Ni vet när man kliver upp från ett iskallt dopp och kroppen liksom blir alldeles varm av chock. Så rekordhärlig känsla. Jag hade dock glömt mina badtofflor, och känslan av fötter som skriker av köld förtar härligheten litegrann.

Totalt tre dopp blev det. Jag var harigast och doppade min knappt till öronen. Skyller allt på badtofflorna.

Efter några timmars bastande fick vi brått att packa ihop och städa undan efter oss. Vi behövde hinna tillbaka till 14.30-båten mot Stavsnäs. Inte mer bråttom än att vi hann pausa för en lustig bild.

Medan vi väntade på båten hällde vi upp sista skvätten kaffe och te och delade på bullar. Inte jag dock, eftersom jag fortfarande inte äter sötsaker.

Men om jag någonsin blivit sugen så var det nu.

Lena, möra och helt igenom avslappnade satt vi på båten tillbaka. Jag som kurerat ett envist halsont sedan förra helgen hade hoppats på att driva ut förkylningen i bastun. Så fungerade det inte, och någonstans här hade jag i princip förlorat talförmågan. Så värt det! Kan inte komma på ett bättre sätt att tillbringa en lördag i april.

Glömde berätta det viktigaste. Vi har startat en bastuklubb! Från och med nu ska vi ses en gång i månaden och basta, bada och samtala. Bästa beslutet jag fattat i år.

Stor kram

Sophia