Puh. Det är bråda kvällar i hemmet. Barnen har varit mer hemma än på förskolan och vi har slitit och pusslat för att få ihop dagarna.
Men det var inte det vi skulle prata om. Utan att jag har gjort en lajv på instagram om hur det funkar att hyra kläder. Varje gång jag nämner att jag hyr kläder får jag nämligen en drös med frågor på DM.
Bjöd in Anna Carin Abrahamsson (som jag följt på insta i några år) för att få lite kloka inspel, eftersom hon också gillar konceptet med att hyra. Olika alternativ, fördelar, nackdelar, hur hållbart är det egentligen (?!) och mycket mer avhandlar vi på 24 kvicka minuter.
Jag har märkt en egenhet med mig, som jag gissar att jag delar med många andra kvinnor: Förmågan att lösa problem som inte ens finns. Och sen bli bitter över tacken som (rimligtvis) uteblir.
För ett par veckor sedan suckade jag över att det var så stressigt att hinna till hämtningen varje dag. ”Varför gör du det då?” undrade Andreas. ”Jo, men jag pluggar ju och det är ju enklare för mig att hämta på förskolan än för dig? Bättre att du får arbeta färdigt.” ”Men det vet du ju inget om?”, påpekade han korrekt. ”Jag kan ju lika gärna hämta”.
I min alldeles egna värld var det givet att jag skulle ”offra” mig och vara den som hämtar vareviga dag. Trots att det jäktade något oerhört att behöva avbryta mitt i pågående plugg och trots att Andreas faktiskt aldrig bett mig om den ”tjänsten”.
Jag vill i alla fall inte tro att jag är ensam i detta irrationella beteende. När jag ser tillbaka på mitt föräldraskap ringlar det sig som en ilsket röd tråd genom alla år. Att identifiera en potentiellt bekymmersam situation, och sedan lösa den alldeles på egenhand, allra viktigast är det nästan att föregripa Andreas. Men däremot med en from förhoppning om att han ska se min uppoffring och liksom tacka mig i efterhand. Gärna ofta.
Jag sopar banan fri från eventuella konflikter, bara för att tända ilskebrasan när uppskattningen för den icke inträffade, möjliga konflikten uteblir. Ett kreativt sätt att sticka en enorm offerkofta åt sig själv! Jag har ingen forskning att förlita mig på, men har en föraning om att detta är ett klassiskt kvinnligt kodat beteende?
Nej, nu slutar jag upp med dumheter som detta genast och återgår till att bli en sund, jämställd och dugligt normaldum förälder.
Fyra vintrar med småbarn tog det innan jag köpte mitt första par skidbyxor/överdragsbyxor. Inte bara för att jag är omvittnat lat, framförallt för att jag är lite rädd för funktionsplagg. Jag begriper liksom inte produkttexterna, och känner mig sunt skeptisk till alla syntetmaterial. ”Inte hade Gustav Vasa pimaloft och det ordnade ju sig för honom ändå”.
Det här är inte en guide till bästa funktionsplaggen, för det kan jag ingenting om. Det här är en guide till var du i alla fall hittar bra funktionsplagg begagnatmarknaden, fort och utan krångel.
Re-Adventure (herr, dam & barn) säljer begagnade outdoorkläder i premiumsegmentet. Peak Performerance, Elevenate, Houdini, Canada Goose – såna var. Trots detta är priserna rätt överkomliga sett till nypris, cirka 40%-50%. Köpte själv mina skidbyxor via dem och blev väldigt nöjd.
Fördelar: Hyggligt pris, utvalt sortiment och lättnavigerad sida. Tryggt och enkelt.
Nackdelar: Saknar produktbilder eller bilder på när plaggen sitter på, och fylligare produkttexter med information om modell och material. Skralt med storlekar.
On Edge köp och sälj på Facebook (endast kvinnor). On Edge Köp och Sälj är systergruppen till äventyrsgruppen On Edge på Facebook. Som namnet antyder är det en ren köp och sälj-grupp. Efterlys plagg/prylar eller köp direkt via annonserna i flödet. Mestadels kvalitetsgrejer vad jag kan se (Peak Performerance, Marmot osv), och schyssta priser. Gruppen har några tusen medlemmar så jag skulle säga att det fortfarande går att göra fynd.
Fördelar: Oftast schyssta priser (inga mellanhänder), tydliga annonser med modellnamn och flera bilder, överlag kvalitetsmärken. Går att köpa prylar såväl som kläder.
Nackdelar: Man vet aldrig vad som kommer förstås. Det kan ibland kännas mindre tryggt att handla av privatpersoner. Admin verkar inte superaktiva heller, vilket krävs när gruppen växer i popularitet.
Tracks Recycle Göteborg (herr & dam). Säljer begagnade outdoorkläder på kommission, i huvudsak via deras fysiska butik. Delar av sortimentet säljs i ”webbshoppen”.
Fördelar: Stort utbud av prylar, som skidor och pjäxor. Kanske mer för herrar än damer när jag kikar.
Nackdelar: Det är ingen riktig webbshop, utan du mejlar och beställer plaggen. Skulle gärna sett fler bilder, fylligare produkttexter och information om fraktkostnad och så vidare.
Freeride Köp och Sälj. (herr & dam) På instagram fick jag tips att leta på Freerides (forum för skidor och snowboard) köp och sälj. Det verkar vara väl använt, och här finns annonser för såväl prylar som kläder. I stort sett bara kvalitetsgrejer.
Fördelar: Ganska stort utbud, säljare verifierar sig med BankID – tryggt!
Nackdelar: Dåligt sök och svårnavigerat bland annonserna. Ingen direkt kategorisering eller filtrering. Går till exempel inte att filtrera på dam eller herr. Finns sällan fraktkostnad i annonserna.
jag utgår du redan har koll på Tradera, Sellpy och Blocket och tyckte inte att de behöver en närmare presentation. Vill du handla hos någon av dem kräver det ofta lite mer ansträngning, eftersom du måste söka, bevaka, eventuellt vinna budgivning och scrolla en hel del ointressanta annonser.
Det är snudd på omöjligt att föreställa sig när hela Stockholm är vadderad av tjock, fluffig bomull – men om ett halvår kommer trädgården att se ut såhär.
Eller om jag får bestämma, kanske mer såhär? Som hos Charlie McCormick. Det är ju såhär en trädgård ska se ut. Rikligt med grönska och som ett strössel av ädelstenar.
Jag vet inte exakt hur många dahliaknölar han äger, men jag gissar att de står för en betydande del av hans tillgångar. Har du sett så fiffigt? Han bygger ett litet staket som stöttar upp dem. När de är uppvuxna syns det inte över huvud taget.
Terrakottakrukorna på pinnar är tvestjärtfällor. Man fyller dem med halm och så bosätter sig krypen i dem i stället för att gnaga sönder blommorna.
Jag har köpt på mig ett gäng nya knölar i år. Förra årets knölar ligger i källaren, och jag funderar över bästa tidpunkt för att väcka dem ur vinterdvalan. Planen är att göra en maffig dahliarabatt på andra sidan grusgången. som vi ju håller på att piffa till.
I år kommer jag att testa att förgro dem i plastpåsar. Förra året förodlade jag dem i april, men hade gärna påskyndat blomningen några veckor. Kanske att jag kan börja redan i mars?
En av mina sällsynta talanger är förmågan att hitta fokus lite varsomhelst. Lyckas jag bara koncentrera mig kan jag bibehålla koncentrationen genom nästan allt, sprängningar (satt fem år mitt i Slussenbygget), borrningar och barnastoj.
Jag tror att jag omedvetet har utarbetat två strategier.
Min första är att låta arbetsplatsen vara en arbetsplats. Jag har aldrig några personliga tillhörigheter på mitt skrivbord, som gulliga barnteckningar eller fotografier. Det skulle bara distrahera mig. Privata prylar på arbetsplatsen är som att bjuda in tankar om vem som tar tvätten, om det ska styras upp lekträff (och ska vi handla?).
Den andra handlar om att lära sig att härda ut i oredan. Utanför bild parar sig smulorna från barnens frukost med Junis alla hjärtans dag-pyssel. Där finns syltfläckar från Dackefejden och fossiler från vad som en gång var en tulpanbukett. Men det har jag inte tid att bry mig om.
Skulle jag börja varje arbetsdag med att städa skulle jag aldrig hitta arbetsfokus igen. För har jag börjat bära ut disken kan jag lika gärna tömma diskmaskinen. Och köra in en maskin tvätt medan jag ändå snurrar runt i köket. Min strategi är att all smuts ligger. Jag rensar bara en fyrkant i röran och så kör jag igång. Disken, tvätten och plocket tar jag med fördel om jag vill ta en paus och rensa huvudet lite. Tråkiga sysslor gör ändå under för kreativiteten. Men arbetsdagen kan liksom inte börja med att hemlivet tränger sig in.
Tycker du att det verkar gruvligt? Se det som kbt. Tror att de flesta kvinnor skulle tjäna på att ta mindre ansvar för trivsel och trevnad i många sammanhang.
Mitt bonustips är att köpa ett par Noice Cancelling-hörlurar, kanske på Blocket eller refurbade från någon elektronikkedja. Jag fick ett par trådlösa Bose Noice Cancelling Headphones från Andreas lagom till att jag började jobba efter föräldraledigheten. ”Du kommer tacka mig sen” sa han. Och tacksam är jag!
Hörlurarna tar udden av alla höga, skrikiga ljud. Och liksom förvandlar allas konversationer till en dämpad bakgrundsmatta. Antingen lyssnar jag på någon fokus-spellista på Spotify, eller så har jag bara de på mig (med noice cancelling på högsta nivå) för att ägna all uppmärksamhet på rätt grej.
Det är mina strategier för att hitta fokus att jobba. Har du något tips?
Veckan som gått har varit min favoritvecka på hela året.
Kanske för att den varit så effektfull i all sin anspråkslöshet. Solen har slösat med sina strålar nästan hela veckan. Blir inte mindre kär i mina vardagsrumstapeter en gyllene tisdagsförmiddag i februari.
Tre löprundor har jag hunnit med. Är inne i ett riktigt löparflow just nu. Springer med broddar och musik på högsta volym till den här fonden. Min bästa löpperiod är september – april. Då är luften krispig och klar och det känns som att jag älgar fram nästan helt utan luftmotstånd. En kvalmig augustidag gör jag inte många knop i onödan dock.
Jag har ett par termobyxor! Efter ett helt vuxenliv utan gjorde jag äntligen slag i saken och köpte ett par skidbyxor som också är mina termobyxor. De är från Peak Performerance och var absolut det par som kändes mest disco hos Re-adventure (begagnade outdoorskläder, varsågod för tips).
Hemarbetet har hittills fört med sig mer gott än ont för vår del. Bland annat håller Andreas familjen med nybakta kardemummabullar lagom till helgen. Jag äter fortfarande inte sötsaker sånär som på hembakt, det är en alldeles lagom väg för mig. Åt exakt fem stycken.
Onsdagen var en riktig tiopoängare. Jag och Andreas gick och bastade och kallbadade på Vår Gård på lunchen. Såhär nyponrosig var jag sedan resten av dagen.
Både lördagen och söndagen tillbringade vi här, i skidbacken. Juni har blivit så modig och duktig, åker helt själv och skrattar högt när hon drattar omkull.
Och när man kommer hem äter man lördagsgodis och värmer fötterna på elementet.
Söndag förmiddag tillbringade vi i skidbacken, och eftermiddagen i Vår Gårds pulkabacke. Bra att variera sig så att man inte tröttnar.
Veckor som dessa får man vara tacksam över. Skidor, pulka, träning, bad och bastu – det känns som att vi haft den allra bästa sportlovsveckan. Fastän det bara var en helt vanlig februarivecka.
Vill du veta något räligt också? I förra veckan tog jag Kjell till veterinären eftersom han varit hängig ett tag. Haft mindre aptit och inte varit sig själv, men inget direkt akut. I torsdags kom räkningen. 17 000 för lite undersökningar. Självklart är han försäkrad och jag behöver ”bara” betala självrisken på 5000. För att få veta att han i vart fall inte har katt-HIV. Tack för exakt ingenting.
Här står jag och masserar mina tulpaner. Kom hem från lunchbastun med en restbukett från Vår Gård, som sålde nästan överblommade buketter för en femtiolapp. Prima lösning i stället för att låta dem gå till svinn.
Om man viker ut bladen så får man nämligen en fluffig och lyxig bukett, i stället för strama och spänstiga tulpaner. Tekniken kallas för ”unfolding massage” eller ”reflexing”, och är ett sätt att få dem att hålla några dagar extra.
Man viker ut blomblad för blomblad, försiktigt så att de inte knäcks. Allra bäst blir det när tulpanerna håller på att blomma över, som på bilden.
Fick nyligen lära mig att tre isbitar i vattnet inför kvällen gör att de står sig längre. Som ett alternativ till att ställa svalt över natten.
Kunde inte drömt ihop en bättre start på februari. Hade inga föreläsningar och inget arbete utan kunde sätta mig och skissa i lugn och ro på ett projekt jag arbetar med. Dricka två koppar kaffe i fullständig tystnad. Har jag berättat att min man är den bästa kontorskamraten man kan önska sig? Han kan sitta koncentrerad i åtta timmar utan paus. Har ingen störigt hög telefonröst utan brukar vanlig samtalston. Är sparsam med gif:ar och på inga sätt anti-social, bara effektiv. Frågar aldrig om skrivartrassel eller HDMI-kablar eller avbryter mitt i för att berätta ”något stort”. Drömpartner på alla sätt och vis.
Men hur är jag att jobba med egentligen? Har fruktansvärt bristande självinsikt när det kommer till mitt kontors-jag. Pratar jag rakt in i skärmen? Inleder jag en dialog rakt ut i kontorslandskapet och fiskar efter svar? Ber jag om hjälp med saker jag kan googla? Lämnar jag koppar framme? Hemska tanke.
Det enda jag vet är att jag varje lunch äter två kokta ägg, och Andreas är inte sen att anmärka på hur illa det luktar i köket efteråt. Är jag äggmökskollegan? Tji fock han, drömkollegan.
