Nu ska du få se en fin grej. I vårt vardagsrum tronar dessa fina fåtöljer. Det är två praktpjäser designade av Lucian Ercolani, också kallade Ercol-fåtöljer. Just dessa har tillverkats någon gång i mitten på 50-talet, och fram till förra året stod de i Kalmar Tingsrätt. Men sedan ett år bor de alltså i vårt vardagsrum, och sedan några dagar tillbaka är de omklädda i nytt tyg. Här kan du se ut hur de såg ut innan.
De är omklädda av Värmdö Mabelmakeri i ett tyg som består av 80% ull och 20% kinesiskt naturgräs. Jag ville att tyget skulle kännas troget 50-talet, vara i naturmaterial och inte behandlat med exempelvis flamskyddsmedel. Eftersom vi har så väldigt brokigt med tapeter, färger och mönster så valde jag en dämpad nyans, men ville ändå ha en tydlig struktur. Tyget heter Rami Plus, om jag inte minns helt fel.
Tycker så väldigt mycket om den subtila färgskiftningen.
Såhär ser fåtöljerna ut utan ryggdyna. Också fint, men inte i närheten så bekvämt.
Jag har så enormt mycket energi till projekt just nu. I lördags åkte jag till Ohlssons tyger och handlade 14 meter tyg, och varje kväll har jag stått i vardagsrummet och nålat, sytt och pressat sömmar.
Ser fram emot att visa vad jag har på lur.
Gör du något projekt eller pyssel just nu? Berätta!
Mellan läpparna pressar jag två synålar. Pannan ligger i djupa veck medan jag söker i minnet. Ska jag nåla fållen först, och stryka sen. Eller gör man tvärtom? Stunder som dessa saknar jag min svärmor extra mycket. Hon kunde svaret på alla sånna frågor, precis som de flesta kvinnor i hennes generation. Hade hon fortfarande varit ett telefonsamtal bort hade hon navigerat mig genom gardinsömnadens snårigheter med van stämma, en sån lugn, pedagogisk röst som kommer med 40 års erfarenhet av att lära ut till barn.
Nu finns hon inte mer och jag är utlämnad till mitt klena minne.
I dag är det Mors dag, och mammor blir med all rätta uppmärksammade. Jag kan inte låta bli att fundera kring hur samhället hade sett ut om vi hade lyssnat mer på mammorna årets övriga 364 dagar. Om alla husmödrars röster fick eka utanför hemmets väggar lite oftare.
Många av samhällsutmaningarna som vi möter i dag hanterade våra mor-och farmödrar över bakbordet, i tvättstugan eller i nattlampans bleka sken för länge sedan. De visste hur man vårdade kläder så att de höll. När kläderna gick sönder visste de hur man lagade. Och när kläderna var bortom lagning visste de hur man gjorde trasmattor av dem. De visste hur man mättade familjer utan minsta svinn. De visste hur man fostrade ungar och sydde gardiner. De gjorde rediga människor av barn och förstod att man måste hushålla med vad jorden ger.
Lyssnade vi på dem? Nej, inte tillräckligt.
Snart existerar generationer av samlad kvinnokunskap bara som en svag viskning från förr. Ingen har brytt sig om att föra kunskapen vidare, trots att den aldrig varit viktigare. Nu står vi här och pratar om hur angeläget det är att vi ställer om till ett hållbart samhälle. Om hur vi ska få kläder att hålla, hur vi måste minska matsvinnet, hur vi måste börja hushålla med jordens begränsade resurser.
Hur hade världen sett ut om vi lyssnat ordentligt från början?
I morse började jag dagen på ett högst ovanligt sätt; på Garnisonens tak där Bee Urban huserar med en prunkande odlingar – mitt i stan. Klimatklubben hade bjudit in till frukost med tema Mat och Hållbarhet. Inbjudna var Naturskyddsföreningens expert, kocken Paul Svensson (vars kokbok jag har hemma och min man ofta bläddrar i för att hitta inspiration till maträtter som funkar flera dagar i rad) och Coops hållbarhetschef. Jag har både arrangerat och gått på många frukostseminarium i mina dagar, men detta ska bokföras som ett av de proffsigaste jag varit på. Johanna från Slowfashionskötte sitt moderatorsuppdrag med den äran.
Jag hade såklart inte med kameran, utan ni får nöja er med att hänga med via min skruttiga Iphone 6.
Såhär fint hade de dukat upp. Denna bild ska jag etsa fast på insidan av ögonlocken tills jag ska duka för fest nästa gång. Brokiga gamla koppar, blommor från trädgården, lite färsk krasse och en linneduk. Varken mer eller mindre behövs för att skapa magi.
Frukosten stod duon bakom MatJord för, hela menyn var vegansk och närproducerad. Alltså maskrosmarmeladen var så smarrig att jag nästan trillade av stolen. Måste göra egen.
Coop pratade mycket om hur de arbetar för att påverka lagstiftningen. Visste du till exempel att det finns en EU-lag som säger att ägg inte får säljas i butik en vecka innan bäst före-datum? Till råge på allt behövs inte ens bäst före-datum på ägg, de går nämligen inte att missta de färska från de skämda. En helt onödig lag som gör att tonvis med prima ägg förgås i onödan. Den lagen röstar vi mot på söndag, va?
Sammanfattningsvis var de tre deltagarna rörande överens om att mat är ett ganska snårigt område. Mycket av matsvinnet sker redan ute hos bonden, krånglig lagstiftning gör att industrin packar in saker helt i onödan och konsumenter vågar inte längre lita på sitt sunda förnuft utan slänger mat som fortfarande går att äta. Det var de dåliga nyheterna.
De goda nyheterna var flera. Kocken Paul pratade passionerat om hur man till exempel pratar Zero Waste på Grythyttans gastronomiska utbildning. Jag gissar att den termen hade varit helt obekant för de flesta elever som gick där för tio år sedan. Naturskyddsföreningens expert lyfte fram att det förvisso är viktigt att vi individer tar ansvar, men att det är bättre att vara nöjd med vad man gör – och försöker knuffa fler i rätt riktning – än att sträva efter hundra procent perfektion själv. Det är tillsammans som gör vi skillnad!
Företags hållbarhetschef är ofta skickliga på att prata om andras problem och de egna organisationens framsteg. Jag tycker verkligen att Coop har all anledning att vara stolt över sin hållbarhetsansvariga. Hon var rättfram och nämnde flera problemområden som Coop själva kan bli bättre på; sälja mat med kort datum (mycket slängs), sluta utseendediskriminera frukt och grönt och uppmuntra konsumenter att välja klimatsmartare varor i butiken.
Jag skulle behöva skriva en uppsats för att sammanfatta allt jag lärde mig om mat och hållbarhet i dag. Som tur var behöver jag inte det, för du kan kolla på hela frukosten via Klimatklubbens instagram. Gör det vettja.
Själv tar jag med mig följande:
Det är aldrig fel att äta veg. Hemma äter vi flexitariankost, vilket innebär någon portion fisk och fågel i veckan. Jag blev väldigt inspirerad att äta ännu mer vegetariskt, men kommer också att nöja med mig en good enough-princip. ”Man kan inte vara fanatisk”, brukar min farmor säga varje jul innan hon tar en traditionsenlig skiva av julskinkan. Hon har varit vegetarian sedan 50-talet.
Varje dag äter tre miljoner svenskar frukost, lunch eller middag som kommer via en offentlig upphandling. Vår förskola prioriterar ekomat, men jag kommer att ligga på dem att servera mer vegetariskt.
Hade något sagt ”köttskatt” i en debatt för tio år sedan hade det betraktats lika skändligt som att dansa på Astrid Lindgrens grav. Till och med Coop höll med om att det vore rimligt om köttproduktionen började bära sina klimatkostnader via skattsedeln.
Framåt för fula grödor. 45% av all världens frukt och grönt slängs – enbart för att den är ful. Hur sjukt?!
Glöm inte att påverka vilka som påverkar oss på söndag. Inför valet ska jag kolla igenom vad mitt tilltänkta parti gör för matfrågan på EU-nivå. Så att jag lägger rösten på rätt parti.
Regnet har fallit stillsamt nästan hela dagen, men det har inte gjort ett dugg. I dag hade vi några vänner över på brunch., och det var så trevligt att snön hade kunnat vräka ner utan stämningen påverkats för det. Pyntade med blommor från trädgården.
Notera att duken slutar tio centimeter innan bordsänden. Jag råkade köra den i torktumlaren. Vi ska faktiskt göra oss av med torktumlaren, men den fanns där när vi flyttade in. En torktumlare slösar bara på energi och förstör kläder. Du vet luddet som måste rensas regelbundet, det är textilfibrer som släppt från plagget. Ett litet sidospår bara, skriver gärna mer om hur vi kommer att göra i stället. Jag har också gamla linnegardiner från vår förra (och förförra) lägenhet och de tänkte jag sy om till ett par nya bordsdukar.
Vi dukade upp med Andreas surdegspannkakor, levainbröd, avokado och filadelfiaost (till avokadomackor), smoothie, rökta kycklingvingar….
.. och rawfoodsnickers. Första gången jag tillrett dem, och de blev överraskande goda. Och tillfredsställande mäktiga.
Här satt vi och surrade oavbrutet i nästan fyra timmar.
Försöka fota en dagens. Går inte, det är bara mage överallt.
Kjell låg i gästrummet och sov prick hela dagen.
Vi fick också anledning att äntligen fixa till stora hallen. Den har varit lite av en uppsamlingsplats för bråte, eftersom vi ändå planerat för att tapetsera om. Nu när vi skrinlagt planerna på att tapetsera fick vi äntligen ändan ur och ordnade med en bänk. Fårskinnet är gammalt. Nu fattas bara att vi hänger upp knopplisten i barnvänlig höjd så att Juni kan hänga av sig ytterkläderna själv.
I dag vaknade jag klockan 03. Strax innan sju lyckades jag somna om och sov en timme. Det är tredje natten i rad med usel sömn. Jag bestämde mig för att arbeta hemifrån eftersom det var stört omöjligt att hitta motivationen till att ta på sig ett par byxor.
Arbetade mestadels från husets mest trivsamma vrå, i gästrummet.
Njöt av utsikten från matsalen. Snart är blomningen över.
Åt gårdagens pasta till lunch, men den såg så oaptitlig ut att jag spar er den vyn. Hetsletade också på Blocket efter en matta till vardagsrummet. Efter en kort sms-växling med Andreas kom jag fram till att vi ska börja med mattan som vi har liggandes i boden. Hade helt glömt bort. Måste lämna in den på tvätt bara.
Efter lunch gick jag ut och tog några testbilder till jobbet. Denna blir det nog inte.
Inte denna heller.
Kjell var mitt ständiga sällskap. Han klättrade i trädet, eller satt och jamade uppfodrande vid mina fötter. ”Se mig, hör mig, ge mig godare mat”. Kjell och Ing-Britt är satta på hälsosamt kvalitetsfoder efter någon månad med vanlig kattmat från butiken. De är inte nöjda.
Kjell försökte fånga en liten sparv som slagit sig ner på en gren. Han trillade nästan ner i sin iver, stackarn.
Arbetet fortsatte från sängen. Hade telefonmöte, skrev annonstexter, planerade fotografering, mejlade om ett event – ja sånt som jag gör om dagarna.
Sedan blev klockan hämtning. Sladdar in på förskolan med min cykel bara för att mötas av en informationslapp med texten ”städdag”. Det hade både jag och Andreas förträngt. Fick ta en kratta och pliktskyldigt svepa efter några löv i en sandlåda. Egentligen gillar jag denna typ av aktiviteter, det är ofta trevligt att växla några ord med de andra föräldrarna. Men eftersom jag var berövad på flera timmars sömn, förkyld och dessutom gravid blev min insats mer av det symboliska slaget.
Väl hemma gjorde jag kväll lagom till att Andreas kom hem. Han nattade, jag satte igång en sats av farmors bröd och målade lite på mitt hemliga projekt i boden. Strax är brödet färdiggräddat och då ska jag göra mig en kvällsmacka och sen ska jag förhoppningsvis sova åtta rofyllda timmar i sträck.
Här fångade Andreas solens sista suck genom träden. Kjell ligger och snarkar bredvid mina fötter och ögonlocken klipper.
Jag är fantastiskt usel på att njuta av vintern. Kurar helst inomhus framför brasan med en kopp te november till mars. Lagom till att träden börjar knoppa vaknar jag till liv igen. Och nu känns det tydligt i hela kroppen att energin är tillbaka.
Vi har redan plockat fram utemöblerna. Tyvärr har vi inte ätit så mycket som en smula utomhus här än, men snart sitter vi här till frukost. Ska bara stryka på ett lager linoljefärg till.
En annan rolig grej är att sedan några dagar tillbaka cyklar hela familjen till jobbet. Andreas har åkt tåget in till stan, men från och med nu cyklar vi allihop. Andreas skippade dock elen och cyklar för egen motor de dryga 18 kilometrarna enkel tur. Om jag hade haft dusch på jobbet hade jag också satsat på en vanlig cykel. det är helt gratis motion.
Fortfarande är det lite kyligt på cykeln. Har rotat fram en gammal sidenscarves som jag knyter i halsen. Och bylsar på mig Andreas grovstickade kofta, inget annat som går på. Nu kan jag inte stänga en enda jacka längre.
En retsam grej är att Kjell har gosat sönder min usb-adaptor. Min dator har bara hål för usb C, och därför har jag köpt en adaptor för 700 kronor som jag får använda till prick alla externa saker som minneskort och kablar,. Ingen annan i världen har bytt till usb-C än. Den bestämde sig Kjell för att kela sönder, och jag är för snål för att köpa en ny. Så nu måste jag överföra bilder via telefonen till datorn och sedan ladda upp dem i bloggen. Ingen succé varken för bildkvaliteten eller för mitt humör. Så nu vet du det.
I dag har hela familjen varit på mässan för Trädgård och Byggnadsvård i Nacka. Igår var det också Byggnadsvårdsmässa, men den anordnades av mäklaren Historiska Hem. Väldigt förvirrande att ha två snarlika mässor dagarna efter varandra, jag blandade faktiskt ihop dem. Bra mässa, i alla fall. Men dagen började inte där utan i trädgården. Jag plockade in lite blommor till frukosten. Andreas tog bild. Här har ni mig i morgonskrud. Svullen och med flottigt hår.
Till gästrummet blev det en kvist från vårt päronträd. Enkelt och fint så.
Innan frukost behövde blommorna vattnas. De är törstiga så här års.
Till matbordet blev det en bukett med hägg, en påsklilja som lever på övertid och en hundgravsblomma. Vet inte vad den heter på riktigt, men vi kallar den så.
En och annan gullviva slank med också.
Dags för mässa! Fullt med fina utställare som sålde både det ena och det andra. Växthus till exempel. Vore en dröm att ha ett orangeri på tomten.
Det första som möttes oss var ett enormt stånd med knölar av olika slag. Pioner i överflöd, bland annat. Min favoritblomma! Köpte inget dock.
Här är min favorit: Parasollet Mirlo. Titta så fin. Som att sitta under ett träd av sorbet.
Blev ingen affär i dag pga vore ett väldigt oplanerat inköp. Men en annan dag.
Tyckte att jag hade sett dem någonstans förut. Och visst hade jag rätt, en hel drös orangea Mirlo-parasoller finns på Babylon i Björns Trädgård.
Så mycket fint för oss mönsterälskare att vila ögonen på.
Många utställare hade verkligen ansträngt sig å det yttersta. Nacka Byggnadsvård hade till exempel kört dit en veteranbil.
Man behöver inte vara bilälskare för att uppskatta detta åk.
Barn och motorintresserade fick kliva in och testa tutan.
Inte en fantastisk tilldragelse för barn, men Juni gjorde sitt bästa med vad som erbjöds. Gunga i trädgårdsgunga till exempel.
Annars var det mest kaninerna och hönsen som lockade.
Fina blommor för mamma att titta på.
Och en enorm lekstuga. Den var till salu. Just lekstugan fick vi hoppa, men jag kom faktiskt hem med en grej: en leksaksspis från Kockum. Ska visa senare i veckan.
Så grymt enkelt och effektfullt sätt att dekorera med blommor. Borde gå att göra själv med lite ståltråd och överblivna glasflaskor.
I ett hörn satt Julia och hade täljkurs! Julia är ju känd i bloggen från Bastuklubben, men de flesta känner nog inte till att hon också är yxmakare. Hon tillverkar yxor i sin bod i Kummelnäs. Skicklig som få är hon också, hon säljer yxor över hela världen. Julia är en av mina topp tre mest inspirerande vänner.
En sista bild på parasollet vill du nog ha. Här i min drömfärg.
Resten av kvällen har vi tillbringat i trädgården med att sätta ut grön-och savoykål. För-odlingarna har fullkomligen tagit över köket och matrummet, så nu var vi tvungna att sätta ut en del plantor. Måtte inte frosten ta dem bara.
För ovanlighetens skull tänkte jag visa upp lite nya grejer. Inget som jag köpt, utan allt är bytt, lånat eller fått.
I dag träffade jag Saga som jag fått kontakt med via bloggen. Det var hon som tipsade om att vår förra lägenhet finns med i boken Byggnadsvård för lägenheter. Den ska jag lusläsa och sedan lämna tillbaka till henne, tänkte jag. Börja Krypleta fick jag eftersom hon trodde att den skulle intressera barnet. Vågar lova att den också kommer att vara till glädje för fler i familjen.
Det var inte allt, utom hon lämnade också över en kasse gravidkläder som inte hon längre behövde. Till vänster ligger en amningsvänlig tröja i mjukaste ull/bambu/bomullsmix som min mans före detta flickvän så vänligt frågade om jag ville ha. De var ihop för en halv livstid sedan, men vi brukar ses när hon är på besök i Stockholm. Jag är inte lagd åt det svartsjuka hållet utan är bara glad att han haft fina relationer med vettiga kvinnor. Personligen skulle jag bli mer misstänksam mot en vuxen man som målar upp sina före detta som lynniga galningar.
I stället för att köpa ett nytt objektiv, och sälja ett annat, bytte jag i stället. Eftersom han jag bytte med bor i Örebro var det en logistisk utmaning att få till det, men det ordnade sig tillslut. Slutet gott, allt gott, eftersom jag nu har ett objektiv jag trivs med. Lite omständligare än att köpa ett nytt, och jag kanske hade fått några hundralappar mer om jag köpt och sålts separat, men på det stora hela en väldigt smidig transaktion. Att köpa och sälja kameragrejer på Blocket är en helt ny nivå av komplexitet när det kommer till affärer. Gissar att all typ av hobbyutrustning drar till sig en speciell målgrupp…
Från bibblan har jag lånat hem boken Praktika för nyblivna föräldrar. Som jag önskar att denna funnits när jag fick mitt första barn. Så fort jag läst klart ska min man läsa. Det är bara en enda grej hittills som jag reagerat på, och det skriver jag gärna mer om men i ett eget inlägg.
Titta vad vi vaknade till i morse. Körsbärsblomningen kom av sig förra veckan, men nu blommar det med förnyad kraft. Inte lika pampigt som förra årets blomning dock. Då var det som en vit fond till vårt matsalsfönster.
Denna vecka har jag mycket att stå i. På torsdag ska jag äntligen lämna in våra Ercol-fåtöljer (som vi köpte för nästan prick ett år sedan) till Värmdö Möbelmakeri för omklädnad. Har väntat i månader. Efterfrågan på att klä om möbler har vuxit så mycket att Möbelmakeriet anställt två nya möbeltapetserare. Även om det är frustrerande att vänta på sin tur klappar miljöhjärtat förstås extra hårt av såna goda nyheter. Att fler äntligen fattar storheten i att ta hand om det som redan finns i stället för att köpa nytt.
I morgon ska jag också träffa en nisse på lunchen för att byta objektiv. När jag fyllde år fick jag en ny (begagnad) kamera av min man i födelsedagspresent, och i samband med det köpte jag också ett begagnat objektiv. Efter att ha testat det hemma några dagar insåg jag att jag valt fel. Några dagar med en annons ute på Blocket hittade jag en kille som hade precis det objektiv jag ville ha och dessutom ville ha mitt. Väldigt nöjd med denna lösning. Ofrånkomligen görs ju felköp emellanåt och då vill jag verkligen slå ett slag för att inte lösa problemet med ett nyköp utan att hitta någon som vill byta.
I lördags m0rse gick jag upp i grisottan för att hinna till 07.35-båten från Stavsnäs. Det var dags för den nyinstiftade bastuklubben att ses.
Vädret behöver jag knappast prata om. Det snöade alltså på vägen dit. Spelar förvisso ingen roll när man ändå ska ner i iskallt vatten. Bylsade på mig Andreas tjocktröja för det är inte mycket annat som går över magen nu. Har ändå tre månader kvar.
Denna gång hade jag varken glömt badrocken eller badtofflorna. Viktiga tillbehör för att göra badet så njutbart som möjligt. Fyra dopp blev det denna gång.
Mina skor är från Kroatien eller Frankrike, kommer faktiskt inte ihåg. Minns att jag köpte dem på en resa jag och Andreas gjorde för många år sedan. Badrocken är i Egyptisk bomull och köptes på Stadsmissionen vid Nytorget.
Redan efter lunch var vi hemma. Resten av dagen flöt jag runt som omgiven av en mjukt moln. Tänk om en kunde få börja varje dag såhär? Med en varm bastu följt av ett kallt bad.
