En pragmatisk nykterist

Sandy Errestad har skrivit mycket inspirerande om hennes resa från alkoholdränkta fester i London till en nykter vardag som småbarnsförälder. Minns jag rätt slutade hon dricka för ett år sedan, och har knappt rört alkohol sedan dess. Sedan dess förser hon mig (och alla andra, hehe) regelbundet med tips på alkoholfria drinkar och drycker.

Detta är nog det allra bästa med sociala medier – att få känna igen sig i andra. De senaste åren har jag känt att alkoholen kostat mer än den smakat. Ett glas vin gör mig bakrusig och illamående. Och känslan av nedstämdhet som följer med bakfyllan släpper inte på dagar. Öl gör mig bara däst och trött och oerhört gasig, en riktigt taskig uppladdning för en helkväll. Stalldoftande naturvin ger mig huvudvärk till långt in på natten.

Det är så himla skönt att veta att man inte är ensam om känna avsmak inför alkohol. Jag har helt gett upp det där belevade, vardagliga drickandet som det tjatas så mycket om. Fredagsvinet, ölen till grillen, cavan på AW:n. Botaniserar hellre bland alkoholfria alternativ och håller mig till Nejgroni och alkoholfri öl. Alkoholfritt vin ger jag inte så mycket för i uppriktighetens namn.

Som min farmors barnbarn har jag dock lärt mig att vara pragmatisk. ”Man ska inte vara fanatisk” sa hon alltid och tog en skiva skinka vid julbordet, trots att hon varit vegetarian i femtio år.

Det lömska med alkohol tycker jag är just de mer accepterade dryckerna. Som vin och öl. Jag kan för mitt liv inte se tjusningen i att slödricka ett glas vin bara för att koppla av. Däremot tycker jag fortfarande att alkohol är så himla roligt i festliga sammanhang. Förutsatt att jag slipper huvudvärken och bakfyllan. Därför tackar jag sällan nej till en fräsch Gin & Tonic. Ska jag på fest dricker jag hellre ett par GT:s än att småsörpla på öl. Då får jag bara det roliga med alkoholen, en god drink och rolig stämning, men ingen dyster bismak i form av illamående och huvudvärk.

Kanske inte ett skolboksexempel på nykterhet. Men kompromiss som ger mig det bästa av båda världar.

Kram

Så gott som ny telefon med Refurbly

– reklam för Refurbly – 

För två år sedan slutade jag på mitt förra jobb och behövde i samband med det köpa en ny telefon. Den skulle ha bra kamera, helst vara en Iphone (orka Mallorca byta till Android), men inte vara dyr – jag skulle ju bli student – och således inte sprillans ny, det tålde varken plånbok eller klimatsamvete.

Efter flera vändor med ogjort ärende på Blocket fastnade jag för en refurbad Iphone, med garanti och hela klabbet. Refurba betyder renovera, och det är exakt vad Refubly gör. De erbjuder begagnade telefon, fast i nyskick. Refurbly är en helt vanlig, svensk e-handel fast för återbrukade och renoverade Iphones.

Därför ska du välja en begagnad telefon

Varje ny Iphone ger upphov till 86 kilo avfall. Det motsvarar en fullvuxen karl av skräp – bara för att vi ska få en telefon som väger ett par hundra gram. Tänk då att det säljs ca 3 miljoner nya telefoner varje år, bara i Sverige! Smartphonetillverkning kräver sällsynta metaller – bland annat kobolt, guld, koppar, litium – som bryts i fattiga länder, med bristande hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter. Resurser som vi måste börja hushålla med om vi ska klara omställningen!

Så funkar det

Men mobilen är ju en livsnödvändighet för många – hur ska man våga lita på att att begagnad telefon håller måttet?

Refurbly har en gedigen process där varje telefon undersöks och repareras av en servicetekniker. De lovar exempelvis alltid minst 85% batterikapacitet. Varje telefon kommer med 2 års garanti, så att du kan känna dig helt trygg med att telefonen funkar. Utöver det funderar Refurbly som vilken smidig e-handel som helst; snabb leverans, kostnadsfri retur och 14 dagars öppet köp. Så smidigt!

Jag köpte ju ingen ny telefon för detta samarbete, utan använder min begagnade jag köpte för två år sen. En sak jag minns som särskilt positivt i köpupplevelsen var den klimatsmarta kartongen och snabba frakten – mycket smidigare än att köpa en ny från en elektronikfirma och få hem en liten telefon i en överdimensionerad kartong fylld med plast. Det märks när man tänker på hela upplevelsen!

Sammanfattningsvis vill jag uppmuntra alla att våga köpa refurbat! Det är precis lika smidigt och härligt som att köpa en ny, bara billigare och mer hållbart.

Slutligen, 4 snabba om refurbade telefoner via Refurbly

– Skicket kan du välja själv, allt från ok till nyskick, och skillnaden avspeglar sig självklart i priset.

– Välj om du vill ha med eller utan abonnemang.

– Fri expressfrakt – och retur – om och dessutom 2 års garanti.

– Så enkel webbshop, du kan enkelt sortera på modell, skick eller pris och får alltid detaljerad information innan du slår till.

Och just det! Med koden SOPHIASCHYMAN får du 250 kronor på ett helt köp hos Refurbly. Spar koden till nästa gång du behöver en ny mobil, den har nämligen inget slutdatum.

Kram

Hemma hos karlerikhallden

Så heter han förstås inte på riktigt –  utan Erik – men eftersom karlerikhalldén är hans instagrampersona tycker jag det är rimligast skriva så. Vi har skickat dm till varandra i vad som känns som jättelänge. År måste det i alla fall vara. Mest om inredning men också saltisskvaller och om ditt och datt.

Varje gång han publicerar en bild faller hakan till marken. Hans hem är så spännande och fint, ljuvt och oförutsägbart på samma gång. Tack och lov har brittiska kulttidningen Homes & Gardens gjort ett bildrikt hemma hos-reportage och jag får mitt lystmäte i William Morris, Carl Malmsten och Waldorfestetik. Trots att jag sett nästan alla vrår genom hans egen lins förut.

Han behandlar färgskalor så djärvt och varsamt på samma gång. Minst fyra sorters grönt i samma bild, ändå känns det stillsamt och inbjudande. Är omåttligt avundsjuk på blompiedestalen.

Jag tror vi kan enas om att det är såhär vi definierar cottagecore.

Älskar att en röllakan inte är nog. Man har såklart två. Bredvid varandra. Vill hitta ett hörn som jag ska inreda precis såhär.

William Morris även här. Inte sett denna vy förut men så otroligt trivsam. Gillar mixen mellan allmoge, bohemrustikt och 1900-talets mitt. Är det ett arkivskåp? Vackert är det i alla fall.

Denna bild är särskilt bedårande. Inte bara för stylingen, men också för att de inrett med sängen mot ett fönster. Det ser man alldeles för sällan. Vi har också gjort så eftersom planlösningen i vårt hus är helt omöjlig och det knappt finns en enda rät vägg att ställa en säng mot.

Alla foton är av Line Klein. Missa inte intervjun, den är så mysig.

Kram

Om träningen faller rasar allt

Jaha. Var plockar jag upp tråden från sist? Jag har hunnit med en resa till Göteborg, jobbat tre veckor som produktdesigner, gjort ett frilansuppdrag, sett Juni ha sin sista sommaravslutning som förskolebarn, gjort upp midsommarplaner, gjort pizza på grillen, druckit en hink Gin och Tonic och konsumerat mängder av alkoholfri öl.

Men låt oss inte prata om det.

Utan något som jag bara måste få ur mig.

Som jag skrutit om mina goda träningsvanor. Om du läst bloggen har du garanterat hört mig prata vitt och brett om min mikroträning och löpning och hur otroligt skicklig jag är på att hålla igång. Varför jag är så fixerad vid motion är för att det är grundläggande för mitt humör. Utan regelbunden motion börjar jag äta en massa skräp och sova dåligt. Och när jag sover dåligt blir jag tvär och lättantändlig och i princip omöjlig att vara med. De senaste månaderna har varit en prövning, allra mest för min familj. Jag far runt som en osalig ande och muckar gräl med alla. Lika vidrig är jag mot mig själv. Klarar jag verkligen av något? Är jag inte för dålig för att ha ett jobb? Vem tycker ens om mig?

Allt började när jag tappade min Fitbit i våras, och tänkte att jag var alldeles för bra för att ha ett träningsarmband som påminner mig om att vara aktiv. Det fina med min Fitbit var också att den varskodde mig – nästan på minuten – när jag fick PMS. Att vara mentalt förberedd på känslostormarna gjorde dem också lite lättare att rida ut.

Jag antar att alla negativa impulser är min överskottsenergi som tar vägen någonstans. Finns det ingen fysisk ventil börjar tankarna att spinna som spolar. Runt, runt, runt med brottsstycken av becksvarta tankar om mitt väsen.

I stället för att göra upp storslagna tränings-och kostplaner har jag gått tillbaka till det mest grundläggande. Promenader för att komma upp i mina 10 000 steg om dagen. Cykel till och från jobbet, de dagar som jag orkar nu i början. Kosten är som vanligt, men jag vill vänja mig av med sötsaker igen. Gick flera år utan att äta godis, hembakt eller glass – men undan för undan har jag börjat tänja på reglerna. Klipp till att jag hittar mig själv i bilen till Ica en regnig tisdagskväll för att köpa något sött att snaska på. Jag har helt enkelt inte begåvats med karaktären att göra saker måttfullt.

En annan förändring jag ska göra är att ta min PMS på större allvar. Fick tips om boken PMS – Få hjälp med KBT. Fysisk aktivitet och hälsosamma vanor hjälper, men inte hela vägen. Tror den bästa investering jag kan göra i alla mina relationer är att lära mig mer om mig själv.

Inredningsklyschorna jag inte vill höra igen

Det närmsta en doktorsexamen jag har är alla timmar jag ägnat åt inredningsreportage. Älskar att smygtitta in i folks hem och få en ögonblicksbild av deras liv. Ett härligt reportage är överraskande, ödmjukt och avslappnat  – och motsatsen kan sägas om för alla de reportage som lämnar mig på riktigt dåligt humör: förutsägbara och pretentiösa!

Inredning nuförtiden är så ängsligt att det till och med går trender i hur man pratar om den. Som:

”Jag inreder med en blandning av gammalt och nytt”

Snälla visa mig en person som enbart inreder med splitter nya saker. Detta behöver poängteras lika lite som att man bär sandaler om sommaren. Vill dra redaktören i örat när jag läser sånt här.

”Vi ville göra hemmet till vårt”

Måste vara okynnesrenoverandets mest utslitna fras. Vad exakt vad felet? Antagligen inget – hemmet hade bara den dåliga smaken att ha tillhört någon annan. Jag förstår folk som renoverar för att det är uttjänt, slitet, fel eller fult – men att hemmet inte var tillräckligt ”deras” – är bara skymf mot historien eller tecken på ett oförblommerat högmod. Bygg själv då?

”Vi gjorde det ljust och fräscht”

I sak inte fel, men detta påstående antyder att allt som inte är ljust är ofräscht. Och nu måste tant dra i nödbromsen. Naturen gav oss färger av en anledning. Inte för att de är ”ofräscha”.

”Vi har satsat på stilrent”

Säger folk med minimalistisk inredningsmak för att signalera att de minsann har den goda smaken att äga få möbler. Inredningen på Hallwylska är också stilren, precis som den på Tjolöholm. Att något är rent i stilen betyder inte att det är god smak eller minimalism, bara att den är enhetlig.

”Vi ville bryta av den gamla med modernt”

Här vill jag också dra redaktören i örat. Annat något är gammalt i sig betyder väl inte att det måste tvångsmoderniseras? Detta citat retar nog mig allra mest, eftersom är ett uttjatat rationaliserande över något som egentligen inte är rationellt alls.

Så. Det var mina topp fyra värsta klyschor. Har du några på lager?

Kram

Fittpitt och första Nils

Två händelser i veckan har fått mig att skratta så att strupen krampade.

**

I tisdags vid middagsbordet. Min sexåring Juni petar disträ i maten men skiner plötsligt upp. ”Pappa, vet du, i dag är det första juni!”. ”NEEEEJ!” vrålar min tvååring bestört. ”DET ÄR FÖRSTA NILS!!!”

**

Igår kom min kompis yx-Julia och hennes kille Peppe på middag. Det var första gången jag träffade Peppe och under husesynen kom vi att stanna i biblioteket. ”… Oturligt nog har jag tappat min fitbit, men annars..” inledde jag en troligtvis lång och poänglös harang om min borttappade träningsklocka. Julia tittade på mig som om jag precis lärt mitt barn en grov svordom. ”En fitbit?””Min fitbit? Ett sånt armband som mäter… ”DU HAR DEN PÅ ARMEN?!” ”Jaaaa? Den mäter alltså pulsen” fortsatte jag och gjorde en sirlig rörelse med handleden för illustrera var den var hemmavarande innan jag glömde den på ett spa.

”EN FITTPITT?????” ”PÅ ARMEN?”

**

I dag vaknade hela familjen krasslig och gnällig. Nu väntar popcorn och vad underhållning SVT kan bjuda på eftersom vi i ett moment av inflationschock sade upp alla streamingtjänster (förutom HBO Nordic, kostar bara 49 kronor)

Kram