Snösmockan

Att detta..

Ska bli till det här!

Man behöver inte vara religiös för att begripa att naturens skiftningar är en nåd, om det nu finns en sån.

Men nu är nu, och nu ligger det ett tjockt vaddtäcke av snö över hela trädgården. Och det är så fint och välkommet. Igår började Juni på skidlekis, och efter två timmar i backen med Andreas var hon sprickfärdig av stolthet resten av dagen. Jag och lillbarnet tillbringade förmiddagen i en inhägnad lekpark, han är i en fas då inget mindre än ett stängsel duger. Han planerar ständigt för nästa rymning.

Jag kan knappt se mig mätt på snön. Det känns nästan orimligt att den äntligen är här. Till och med säckarna med grus gör sig inlindade i bomull. Grusgången lär inte bli färdig inom det närmsta, som du kanske ser.

Det satt fint med en riktig snösmocka. Vore det upp till mig får snön gärna ligga till mars.

Väljer gardiner

Tack för fina kommentarer på förra inlägget <3. Varenda en läser jag, även om jag inte alltid hinner svara. Jag driver bloggen som ett kul sidoprojekt på kvällar och nätter, och det är sällan tiden finns för att göra allt jag vill göra.

Nåväl. Nu ska vi till ett riktigt, viktigt ämne. Gardiner! Till vardagsrummet närmare bestämt.

Just nu är väggarna kala och skomakarlamporna (vi har äntligen tagit ner julstjärnorna) hänger nakna i fönstren.

Men vad ska jag välja?

Jag har fått hem ett gäng prover från Engelska tapetmagasinet. De har ett ljuvligt utbud från brittiska textildesigners. Mina krav är att tyget ska matcha både tapeten och soffan, vara tillverkat av ekologisk odlad bomull (eller linne) och producerat under schyssta förhållanden. Mindre än så nöjer jag mig inte med. Gardinstänger tänkte jag köpa på Blocket, och gardinerna ska sluta vid fönstrets underkant. För dig som undrar.

På instagram gjorde jag en omröstning och det här tyget, Ticking Stripe 01 Sage från Ian Manking, vann överlägset. Det kan ju också tolkas som ”minst sämst”, hur man nu väljer att se saken.

Jag gillar färgen, men är rädd att det blir för plottrigt. Har mejlat med kundtjänsten (och bombarderat dem med bilder) och de föreslår samma färgställning men en bredare rand.

Finare, visst?

Ian Mankin producerar textilier av ekologisk bomull och vävningen av tyget sker i Lancashire, England. Ian Mankin är i dag pensionerad men varumärket drivs vidare av familjen som ägde fabriken. De brinner för att bevara Brittiskt traditionellt, hantverk och använder en av landets få kvarvarande textilfabriker för att väva tygerna. Och det vill jag stötta!

Eller vad tycker du?

Kram

Sophia

En annan sorts vardag

Det känns obekvämt att prata om positiva aspekter mitt i en pågående pandemi. Miljontals sörjer förlorade anhöriga och jobb, och människor i vården sliter som aldrig förr. Pandemin ska verkligen inte förminskas.

Men för mig har den också medfört en hel radda positiva grejer. Och jag tänker att de sakerna också kan få finnas med, som kontrastupplevelser till allt det vidriga. En positiv grej är att jag fick en sällsynt chans att utvärdera min yrkesroll, och valde att börja plugga efter sommaren. Det hade aldrig hänt om livet vore business as usual.

Andra positiva bieffekter är att jag rensat bort en mängd stressfaktorer ur vardagen. Till zoom-föreläsningarna behöver jag inte ens dra en kam genom håret. Än mindre välja outfits eller sminka mig.

Jag vill också spänna bågen och påstå att pandemin gjort mig till en mer harmonisk förälder. Förskolan ligger bara tre minuters promenad bort, och att slippa pendlingstiderna har gjort under för mina stressnivåer. Andreas och jag har heller aldrig haft hjälp i vardagen av morfar eller mormor, så vi lider inget direkt förlust på barnvaktsfronten heller. Och eftersom vi numera båda arbetar hemifrån har vi helt plötsligt möjlighet att ta en promenad tillsammans på lunchen. Eller skvallra lite över en kopp kaffe. Något som var helt otänkbart när vi arbetade i varsin ände av stan.

Pandemin har gett mig mersmak på en annan sorts vardag. Med ett lunk som är mer skonsamt för både kroppen och själen. Mina konsumtionsmönster har påverkats till det bättre. Jag förlade min plånbok någonstans i huset i mitten på december, och den har fortfarande inte dykt upp. Eftersom jag ändå inte tillbringar någon tid med att scrolla tradera och andrahandssajter, spelar det liksom ingen roll.

Det är ohyggligt synd att det skulle krävas en global pandemi för att vardagen skulle bli lite mer rimlig.

Tv-serietips du garanterat inte redan fått

Jag tycker att det är snudd på stötande att det alltid är samma serier som rekommenderas i bloggar och på kultursidor. ”Ett oändligt utbud till trots så rekommenderar 20 av varandra oberoende personer samma jävla tv-serie om schack, samtidigt”. Jag känner ofta att tv-serier behöver vara i karantän minst ett halvår eller så innan jag ger mig i kast med dem. Vill ju ta mig an dem med obefläckat sinne!

Därför kommer här två tv-serietips du garanterat inte fått någon annanstans. Se dem nu och så kan vi titta på schack-serier nästa jul.

Star Trek Original Series – Netflix.

Snart har vi tittat färdigt på hela Original Series som spelades in 1966-1969. Eller ja, jag somnar alltid halvvägs in, men eftersom varje avsnitt är uppbyggd kring samma dramatiska båge behöver man liksom inte slutet. (Spoiler: en hoppspark löser allt!) Det största behållningen av att titta på tv-serier som är inspelade för länge sedan men utspelas i framtiden, är att det kastar ljust på hur oerhört dåliga vi är på att gissa framtida värderingar. Star Trek var första tv-serie att visa en kyss mellan en svart kvinna och en vit man (Uhura & Kirk), och det ansågs fortfarande vara något modigt då. Att Uhura som svart kvinna ens hade en huvudroll i en mestadels vit ensamble var även det banbrytande för den tiden. Ändå måste man lägga bort genusglasögonen om man ska stå ut. Kvinnorna framställs i princip enbart som kuttersmycken och dumma våp i behov av skydd från män. Replikerna, i den mån de ens har några, är fåniga och förutsägbara. De är ängsliga, halvnakna hysterikor som Kirk måste hjälpa med sitt manliga klarsinne. Alla sina brister till trots är Star Trek tv-historia av en anledning.

Johan Falk, Netflix

Johan Falk-serien är mest känd för att huvudrollsinnehavaren Jakob Edlund strösslar varje avsnitt med minst 15 ”vaffan” och för att Joel Kinnaman är med. Nu har vi ägnat minst sex helger tillsammans Johan Falk. Och sämre sällskap kan man ha! Ett: den utspelar sig i Göteborg och bara det är trevligt. Två: Joel Kinnaman är lysande som Frank Wagner men får ändå se sig överglänst av Jens Hultén som spelar den otursförföljde gangsterfarsan i ett kriminellt gäng. Tre: Hobbykriminologer som jag får sitt lystmäte i nyttjandet av hemliga tvångsmedel och andra gottigheter. Jag betvivlar ändå starkt att riktig span bedrivs i så stor omfattning från gråa Lexusar där det sitter en snut i funktionsplagg med en kamera stor som en skolåda. HOPPAS verkligen att riktiga spanare är smidigare än så. <3

Och var mina tips på serier. Jag sa aldrig att de är bra, jag sa bara att du inte fått dem förut.

Kram

Tre bilder från de senaste dagarna

Ser du den lila pricken? Det är en leksugen Nils påväg till inskolningen på förskolan. Jag ska inte ljuga och säga att det varit fantastiskt att jobba och plugga hemifrån samtidigt som Andreas varit föräldraledig med Nils, och alla aktiviteter varit inställda. Rofyllt har det inte varit.

Men nu har vi snart två förskolebarn, till hela familjens glädje. Stoltare storasyster får man leta efter.

Stillar min tulpanväntan med ett knippe präktiga köpetulpaner i lila och rosa. Vasen köpte vi på loppisen i centrum, och den bryter av allt vårt sekelskiftesvurmande på ett välbehövligt sätt. Känns väldigt 90-tal på det allra bästa sättet.

Mina crépesblommor har flyttat in en loppad vas och står vanligtvis inne i vitrinskåpet. Letar ständigt nya användningsområden. Hittills har jag använt dem som julpynt i granen och som servettring till jullunchen.

Och det var de bilderna. Kram

Jag och mitt träningsarmband

I maj, lagom tills att jag började jobba efter föräldraledigheten, köpte jag ett träningsarmband på Blocket. Min man var tokig i Fitbiten jag gav honom i födelsedagspresent (den köpte jag refurbad på en elektronikaffär, tips!) och tyckte att jag också borde införskaffa en inför cykelpendlingen. Om jag var lite ljummen inför den då är jag eld och lågor i dag.

Armbandet mäter sömnen, räknar ihop alla steg och registrerar aktiviteter så som löpning, simning eller cykling. ”Jaha, och vad ska nu det vara bra för?” kanske du undrar.

Träningsarmandet har gett mig massor av insikter kring mitt mående och hur det förändras över cykeln. Det värdefulla med de insikterna är att jag kan försöka göra livet lite enklare dagar då det känns motigt. Visste du att hormoncykeln kan påverka din vilopuls om du är kvinna? Det hade jag ingen koll på, och begrep faktiskt inte var det var frågan om förrän efter flera månaders registrering.

Min vilopuls är vanligen starka 57-58 slag per minut.

Klipp till en vecka senare och den är på 63 – 64 slag/minut, alltså en ökning med mer än 10%. Nu har PMS:en dundrat in.

Vilopulsen är viktig för den säger hur bra jag är på att återhämta mig efter ansträngning. En låg vilopuls gör återhämtningen bättre, en högre gör jag att jag känner mig mer ansträngd och uttömd på energi. Dygnet då jag har 64 i vilopuls känner jag mig seg i hela kroppen. För att inte tala om lättirriterad och dåligt utsövd. En riktigt kass version av mig själv alltså. Men så är det att leva med rejäl PMS.

Just denna insikt har gjort att jag har gjort träningsupplägget snällare mot mig själv. När PMS:en rider mig som värst är det inte lönt att pina sig ytterligare. Då nöjer jag mig med promenader eller jogging i lugnt och behagligt tempo, försöker lägga mig i tid och inte bråka med mig själv i onödan.

När mensen kommer och PMS:en släpper är jag däremot stark som en oxe! Då river jag gärna av ett 11 kilometer långt löppass i flåsigt tempo.

Armbandet har jag också att tacka för att jag når mitt stegmål på 10 000 steg/dag. Flitigt påminner armbandet de dagar jag inte är tillräckligt aktiv och sedan jag köpte det i maj är dagssnittet 10 700 steg/dag, trots att jag har tillfällig paus i cykelpendlingen.

Sömnen är ju ingen att skryta med under småbarnsåren. Det är väl det enda negativa, att sömnstatistiken är som att slå på ett blåmärke liksom.

Men annars är jag nöjd! Kram

20 kilo lättare

I veckan tog vi äntligen tag i det. Utrensningen av barnens gamla kläder. Tvättade och vikta har de legat i plastbackar på kattvinden. Mjuka bodies i storlek 50, så små att de ser ut som dockkläder. Har en människa kunnat bo i dem? De flesta bebiskläder har jag köpt begagnade på Tradera och använt till båda barnen. Mycket är i så gott som felfritt skick, små bebisar sliter ju inte på kläder annat än med den orimliga söthet som gör man man vill gosa, klappa och nypa sönder dem.

Vi har sparat nästan alla bebisplagg för att sälja på den lokala barnloppisen, som hålls två gånger varje år. Men nu har vi insett att den nog inte blir av i vår heller, och liggandes i kattvinden är kläderna inte till glädje för någon.

Tre gigantiska Sellpy-påsar har vi fyllt. Med ullpyjamasar, bodies, små, små byxor, koftor, silkesmössor och overaller. Vissa saker har de bara burit någon enstaka gång innan de blev för små, medan andra plagg vuxit i takt med barnen. Nästan varenda plagg ungarna någonsin burit är nu påväg till någon annan. Till minneslådan sparade vi bara en randig plyschoverall från Polarn & Pyret. Det kanske känns snålt för en nostalgiker, men för mig skänker det större tillfredsställelse att veta att plaggen får ett fortsatt liv. Jag har själv inga kläder sparade från när jag var bebis, och har aldrig ens reflekterat över att jag inte har det.

Som med alla tråkiga och tidsödande sysslor är upptakten värst. Det känslomässiga skuldberget har vuxit sig enormt när man skjutit något framför sig ett helt år. Nu när varenda plagg ligger omsorgsfullt nedpackat i en blå kasse känner jag mig med ens 20 kilo lättare. Det är fantastiskt att fysiska prylar har den omedelbara effekten på känslorna. Faktiskt den enda bantningen jag rekommenderar.

Kram

Lånta fjädrar och kallbad

Jag har fotat flitigt under ledigheten, men har inte orkat släpa fram kameran utan nöjt mig med mobilfoton. Även du får nöja dig med alster från min telefon.

På nyårsafton bar jag en hyrd blåsa från Day By Birger et Mikkelsen. Unnade mig känslan av att vara finklädd fast vi bara firade hemma med närmsta familjen. Mitt mellandagsfynd är nämligen ett hyr-abonnemang hos It’s Released, en tjänst där man väljer tre plagg i månaden för 750 kr. På bokhyllan hänger det andra plagget, en stormönstrad sidenklänning från Marimekko.

Hyra kläder har jag enbart goda erfarenheter av. Det är prisvärt i jämförelse med att köpa nytt, och ett hållbart sätt att variera garderoben utan att lägga tid på att köpa och sälja på second hand.

Nyårsafton var så stillsamt ett nytt år kan vara. Till middag åt vi blinis och skaldjur och drack champagne. När barnen lagt sig tittade vi på Johan Falk och avslutande året med ”vaffan”-bingo. Ett annat nyår hade det känts bedövande sorgligt, men som avrundning på 2020 kunde jag inte tänka mig något mer passande. Kanske till och med att föredra?

Innan middagen slog jag en lov ner hit; till Vår Gård och mötte upp och några vänner.

Gott nytt år sade vi! Och kastade oss i. Det gjorde vi inte alls utan det föregicks av en stunds överläggande med våra respektive förstånd. Att kallbada är som en mental styrkeprövning, i alla fall för mig. Njuter gör jag inte förrän jag kommit upp och är påbyltad med ull och dun.

Det var nyåret som blev. Långt ifrån mitt värsta.

Kram

Sophia

Årssammanfattning

Snor Underbara Claras årssammanfattning rakt av! Här har du mitt 2020.

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? Jag gjorde en mängd förändringar, men långt ifrån alla förändringar är saker jag gör för första gången. Jag sade upp mig (inte första gången) för att börja plugga (inte heller första gången) och började frilansa. Det var första gången!

Genomdrev du någon stor förändring? På det personliga planet: Se ovan. Styr om min karriär till ux-designer istället för att fortsätta jobba med marknadsföring. En termin avklarad och jag ångrar än så länge inte beslutet. Jag har också dragit igång #Cykeluppropet tillsammans med Annika och Emma Sundh, och jag ser fram emot vad vi kan åstadkomma tillsammans 2021. Får jag drömma fortsätter jag gärna att förvärvsarbeta 80% och öronmärker gärna tid åt idéellt arbete som till exempel Cykeluppropet. Strävan mot ett mer hållbart samhälle kräver att vi organiseras oss och driver på politiken. Fega politiker kräver modiga medborgare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Alltsåå…. nej? Ingen nära va? Har en omvittnat dålig tidsuppfattning, som du märker.

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas? HELT blankt. Jag skyller på att jag är mer än lovligt dagvill.

Dog någon som stod dig nära? Min farmor gick bort, 91 år gammal. Hon fattas mig.

Vilka länder besökte du? Sverige!

Bästa köpet? Elbil och 10 kubik grus.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag vågade vidareutbilda mig. Varje dag gläds jag också åt att se hur barnens relation till varandra utvecklas. Det är hjärtsnörpande att få stå vid sidan av och betrakta hur deras interna språk, skämt, gnabbel och gräl – ja hur hela deras relationshistoria tar sin början. <3

Saknade du något under år 2020 som du vill ha år 2021?  Saknar mina vänner som jag träffar alldeles för sällan. Saknar att resa och fara ut på äventyr. Vi har pratat om att köpa en segelbåt som man kan bo längre perioder på. Är det 2021 som det händer? Då måste jag förstås lära mig segla, gubevars.

Vad önskar du att du gjort mer? Träffat vänner och ätit mer ättiksgurka. Varje gång jag äter ättiksgurka undra jag varför jag inte gör det oftare.

Vad önskar du att du gjort mindre? Grälat på barnen och varit mindre socialt ängslig. Drar mig ofta för att fråga bekanta via förskolan om barnen kan ses på lekträffar (och kompenserar med att vara ÖVERsocial när vi ses). Varför? Bara ställ frågan människa! I pandemitider spelar det väl mindre roll, men det kommer förhoppningsvis ett liv efter pandemin också.

Favoritserier från året som gått?  Bosch och Better Call Saul. Rekommenderar båda varmt.

Bästa boken du läst i år?  Men hjälp?! Just nu läser jag ”Hooked – How to Build Habit Forming Products”, men det är ju knappast en bok man läser om på kultursidorna. Det kanske man borde i och för sig? Den handlar om precis vad man tror att den att handla om.

Största musikaliska upptäckten? Spotifys Tidskapsel. Den har räddat många löprundor.

Vad var din största framgång på jobbet 2020?  Att jag vågade säga upp mig, bisarrt nog. Ett radikalt drag som är ett tecken på att jag har tillräckligt stor tilltro till min egen anställningsbarhet. Det kommer att ordna sig!

Största framgång på det privata planet? Att jag tagit för mig med Cykeluppropet och under loppet av tre månader haft möte med en partiledare, trafikansvariga för Sveriges huvudstad och träffat vår infrastrukturminister. Tillsammans med Emma och Annika då, inget hade skett utan dem. Men fan vad nöjd jag är! Är heller inte besviken på mig själv att jag satsat på löpningen. I våras kändes två kilometer som en seger. Nu springer jag milen minst en gång i veckan.

Största misstaget? Det återstår att se!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jämnt skägg med 2019 faktiskt. Jag är en av de som tycker att småbarnsåren kostar mycket i energi och ork. Barnen älskar jag förstås gränslöst. Men att inte få sova, att aldrig umgås på tumanhand med min man, att ständigt vara behövd – det frestar på. Nu börjar jag se ljuset i tunneln dock.

Vad spenderade du mest pengar på? Utbildningen i form av förlorad arbetsinkomst. Rent materiellt lade vi mest på elbilen (tja, vi och vi, jag har faktiskt inte betalt ett korvöre på bilen).

Något du önskade dig och fick?  Många uppfriskande dopp. Började och avslutade året med ett kallbad.

Något du önskade dig och inte fick? God och regelbunden sömn. Jag önskade också att utbildningen inte skulle innehålla så många grupparbeten, men tji fick jag.

Vad gjorde du på din födelsedag 2020? Oj. Mina födelsedagar har en tendens att passera obemärkt förbi.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?  Borsett från pandemin? Barnvakt. Och massage.

Vad fick dig att må bra? Löpningen och de kalla baden.

Vem saknade du? Alla vänner jag lämnat i Skåne. Jag saknar dem nästan mer och mer för varje år som går. Och alla vänner jag har här mer träffar alldeles för sällan.

De bästa nya människorna du träffade? Annika och Emma. Emma är förvisso en bekant från förra året, men Annika lärde jag känna via Cykeluppropet. Älskar att kroka arm med likasinnade.

Mest stolt över? Att jag är ganska bra i skolan om jag får säga det själv? Det är inte likt mig att framhäva prestationer, tvärtom vill jag ofta bara gömma alla mina alster i byrålådan direkt. Men nu? Jag är fasiken rätt nöjd med vissa grejer och suger i mig av berömmet vi får från lärare och uppdragsgivare.

Högsta önskan just nu?  Att bli supermegaskicklig designer och ro hem ett stimulerande arbete hos ett företag som delar mina värderingar om hållbarhet. Drömjobbet är att designa tjänster som påverkar människors beteenden i en hållbar riktning. Och gärna ha roligt medan jag gör det.Om jag får önska alltså.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Vara mindre blygsam men mer ödmjuk. Säga tack om jag får beröm, men inte förutsätta att mina lösningar är de enda rätta.