Har du sett så trivsamt det blivit i vardagsrummet? Knappt att det behövs mer än en mönstrad tapet för att den ombonade känslan ska infinna sig. Av alla tavlor från vår förra tavelvägg har vi bara hängt upp två stycken. Många fler behövs inte för att det ändå ska kännas inrett.
Något som kommit upp en masse är papperstjärnorna jag vek förra året. I år har jag varken tid eller energi till ett enda pyssel, förutom att jag ska uppgradera stjärnorna med rött sidenband i stället för jutesnöret som sitter nu. Förra året hängde jag allesammans inne Junis rum, och då var jutesnöret perfekt, men i år sprider jag ut dem och då behöver de vara mer juliga.
En liten blå hände jag i biblioteket. Tycker det är så fint med färgkontraster.
Den allra minsta hänger utanför gästtoan i hallen.
En liten grön stjärna hänger på vitrinskåpet jag ska måla om så fort orken infinner sig.
I barnkammaren hänger en ljusblå. William Morris Marigold om jag minns rätt.
Och en grå rackare hängde jag på klädskåpet i björk.
I köket hängde jag också en stjärna. En beige.
Nej två beiga. En liten gynnare på skafferidörren.
Precis så.
Och på dörren mellan matsalen och köket hänger en. Känner du igen tapeten? Det är Golden Lily som även pryder hela matsalen.
Min blogg försvann under ett par dagar. Olyckligt men inte oväntat. Hade glömt att betala fakturan till min hostingleverantör, så de såg väl ingen anledning att hålla bloggen vid liv längre. Men nu är vi överens och allt är gott.
I helgen gick vi på visning eftersom grannen rakt över gatan säljer sitt hus. En riktig pralin till villa med en prislapp därefter. Men titta är ju gratis. Köket var så drömmigt. En lantkök i massivt trä med franskt kakel. Öppen spis (!!) i köket och vedspis. Är det ens lagligt med tre olika spisar?
Om någon sa att jag bara fick en enda grej till i livet och det skulle vara denna kakelugn så hade jag dött lycklig.
Barnen hade fått hålla till godo med denna. Skoja. Mamma ska ha den med.
Efter att vi kärleksglott på grannens villa lommade vi hem till vårt torp. Skojar förstås, men faktum är att bara några meter och en hel klassresa skiljer våra hus åt. Hela vår boning ryms nämligen på grannens nedervåning. Men vallgrav har vi, pilutta dem.
Jo, samtidigt som vi tapetserat vardagsrummet har Andreas grävt en ränna runt hela huset för att kunna dra el till laddstolpen och utebelysning. Vår tomt är nämligen svart som natten. Vi tänkte leja bort arbetet och fick till svar att det skulle kosta 108 000. ”Det ska det inte!” svarade Andreas och hyrde en grävmaskin för 1300 om dagen. Tre dagar och en avklippt fiberkabel (á 9000) hade vi vår ränna. Vi har inget wifi längre, men kan ändå kapa fiberkabeln tio gånger till och fortfarande ha sparat pengar. Kändes värt.
Innehåller reklam för Skinome Project. Jag har fått ett presskit att utvärdera eftersom jag skrivit om dem innan, dock helt utan krav mot motåtgärder. Alla åsikter är förstås mina egna.
Sammanfattning (för dig med kort tålamod):
Jag har testat Mineral Cleanser och Rich Emulsion från Skinome Projekt. Hudvården är baserad på senaste forskningen om mikrobiomet – alltså hudens bakterieflora. Produkterna är helt färska, utan konserveringsmedel och Rich Emulsion ska förvaras i kylen för att ha full effekt. Jag har klassisk blandhy. Några problemområden med vuxenakne, men i övrigt bra hy. Jag är i princip helt kvitt från hormonfinnar sen jag började testa, och resten av hyn mår prima. Jämnare hudton, återfuktad men aldrig oljig. Kunde rensa ut den dyra BHA-syran, eftersom fuktkrämen räcker gott och väl. Jag kan verkligen rekommendera produkterna, trots att priset är lite högre än mycket annan hudvård.
Välkommen in i mitt kylskåp
Låt oss ta en titt i mitt kylskåp och prata om min ansiktsrengöring. ”Vafalls?” tänker du?
Precis. Jag har mina hudvårdsprodukter i kylskåpet och inte i badrumsskåpet. Detta började jag faktiskt med redan efter att jag läste Hudbibeln (som jag skrivit om här), eftersom den lärde mig att många av de aktiva ingredienserna i hudvårdsprodukter förlorar effekten i rumstemperatur.
Sedan jag läste Hudbibeln har jag längtat efter Skinome Project(som alltså drivs av författarens och tillika hudforskaren Johanna Gillbro) första släpp av produkter. Skinome är en sammansättning av ”skin” och ”mikrobiome” (alltså hudens bakterieflora), och grundar sina produkter på den senaste forskningen om hudens goda bakterieflora. För alla bakterier är ju inte av ondo, tvärtom.
Här har jag min hudvård. Näst intill grönsaksbuljongen och salsan. ”Varför då?” undrar antagligen vän av ordning. Jo, för att ingredienserna man betalat dyrt för ska ha någon effekt. Skinomes hudvård är alldeles färsk och nytillverkad lokalt i deras labb på Kungsholmen.
SkinomeProject lanserade sina produkter i början på november, och jag fick ett presskit att testa. Det fanns inget krav på motprestation, men eftersom jag fått dem gratis annonsmärker jag givetvis inlägget.
Vad är grejen med Skinome då?
Vanlig hudvård tillverkas ofta i enorma volymer eftersom det är billigare att tillverka så. Inte sällan står produkterna på hyllan i ett år innan de landar i badrumsskåpet.
”Tänk dig att en burk créme fraiche står på diskbänken i ett år utan att mögla fastän du gräver med fingrarna där varje dag. Så mycket konserveringsmedel är det i traditionell hudvård”, säger Johanna för att illustrera mängden konserveringsmedel i vanlig hudvård. Konserveringsmedel stör hudens goda bakterieflora – hyn blir irriterad –jag märker det på att jag blir finnig och röd.
Skinomes tillverkar sina produkter i små volymer och utan konserveringsmedel. Pumpflaskorna är tillverkade av återvunnen Ocean Plastic och hela förpackningen känns minimalistisk. Paketet rymmer bara det nödvändiga och varken mer eller mindre. För egen del uppskattar jag den enkla men effektfulla kontrasten till krångliga förpackningar tillverkade bara för att maximera ”unboxing-upplevelsen” på sociala medier. Det märks att Skinome Project tänker på hållbarhet i alla led.
En minimalistisk rutin
Jag har testatMineral Cleanser och Rich Emulsion, en mild rengöring som effektivt gör rent utan att irritera huden samt en tillhörande fuktkräm. Cleansern använder jag varje kväll för att ta bort smink och tvätta mig innan sänggående. På morgonen tvättar jag inte ansiktet, det slutade jag med efter att jag läst Hudbibeln. Produkterna är inte doftsatta men luktar inte oangenämt för sakens skull. Pumpflaskorna hade jag först lite svårt att begripa hur den fungerade, men när jag väl förstod att jag skulle vrida på överdelen känns de väldigt innovativa.
Fuktkrämen, Rich Emulsion, förtjänar ett alldeles eget kapitel. Den ger mig en otrolig lyster som jag annars bara får av BHA-syra. Det är alltså både en dag–och nattkräm och innehåller en mängd aktiva ämnen. Jag använder Rich Emulsion efter att jag rengjort och duttat med Basiron (om det behövs).
Rich emulsion är en färskproducerad ansiktskräm med en biomimetisk formula, vilket innebär att den är formulerad med en unik blandning av ämnen som naturligt finns i huden. Den innehåller en patenterad postbiotika från mjölksyrabakterier som stärker hudens immunförsvar, balanserar hudfloran och ökar andelen goda och hudegna mikroorganismer. Kan man läsa på sajten, vilket jag rekommenderar att du gör om du är nyfiken på detaljer.
Rengöring, dutta med aknekrämen Basiron (mer om detta strax) och fuktkräm. Det är hela min rutin! Inga toners, serum, miscellärvatten, syror, vitaminer eller annat jox. Och det är i min mening allt vad som krävs.
Och resultatet då?
Säga vad man vill men besviken är jag inte. Huden är jämnare, mindre röd, inte det minsta fnasig och fuktig men inte oljig. Vanligtvis stramar huden såhär års, men det har jag inte känt av. Och knappt en enda ny finne sen jag gick över till Skinome. Ändå otroligt!
Uppdatering: Ytterligare en och en halv månad har gått sedan jag skrev recensionen. Produkternas verkan blir faktiskt bättre över tid. Jag har knappt haft en enda finne på flera månader och trots årstiden har jag inga torra eller röda partier, som annars är brukligt så här års. Är jättenöjd och lade precis en beställning på Rich Emulsion, som tog slut i dag. Jag använder den två gånger per dag och en flaska har räckt i två månader.
Mina förutsättningar
Såhär är det: Jag har fläckvis väldigt bra hy. Men sedan 20-någonting jag dras med hormonfinnar runt munnen (och ibland runt nästan) i perioder. Och nu har jag haft en sån period sedan innan sommaren. Jag får fullt med röda innebrännare som om jag klämmer på dem lämnar djupröda ärr. Givetvis gör jag det ändå, det kan inte hjälpas. Har läst att detta är klassiska vuxenfinnar och skiljer sig från aknen man får som tonåring.
För min del blir en enstaka finne lätt blir en negativ spiral som leder till fler finnar. Jag petar och börjar ösa med syror och annat grejs, resultatet blir en obalans i hela hyn. Har ändå aldrig kunnat låta bli pga inget har ju någonsin funkat? Annat än att vänta ut dem.
På områdena runt munnen där finnar poppar upp smetar jag på Basiron 5% morgon och kväll. Den torkar ut dem, och för mig fungerar det väldigt bra som ett slags plåster när skadan redan är skedd.
Rutinen är alltså rengöra, dutta med Basiron om det behövs, och återfukta. Inget mer.
Och några slutord
Jag är verkligen nöjd och har svårt att se att jag skulle gå tillbaka till konventionell hudvård. En enstaka finne får jag nog leva mig, men förhoppningvis slipper jag rena utbrott så som haft det i ett halvår. Denna serie är för normal hud, och alltså egentligen inte tänkt för de med akne (kommer produkter för det också), men eftersom jag har mestadels problemfri hy har jag riktigt dålig erfarenhet av renodlade akneprodukter. De brukar få motsatt effekt på mig. Kanske att jag vågar testa igen när deras serie släpps ändå.
Och priset då?
Gratis är de inte. Tillsammans kostar produkterna strax över 900 kr. Inte de billigaste på marknaden. Men för mig är det värt det, särskilt eftersom jag kan rationalisera bort BHA-syran jag från Paulas Choice jag vanligtvis lägger flertalet hundralappar på. Och betänker man att produkterna är gjorda i liten skala på Kungsholmen, är utan konserveringsmedel och förpackningarna gjorda av Ocean Waste Plastic – då är det faktiskt inte helt orimligt (förutsatt att man har de pengarna att avvara på hudvård då, och det har ju långt ifrån alla tyvärr).
Så, det här är mina tankar kring Skinomes produkter.
Ny ryker de. Husets sista vita väggar alltså. I förra veckan tömde vi vardagsrummet på så mycket möbler vi kunde, och påbörjade projekt tapet.
Vardagsrummet har varit föremål för en del bryderier vill jag lova. När vi flyttade in var väggarna svagt lila och rejält slitna. För att fräscha till dem lite tog vi en överbliven färg vi använt i förra lägenheten och målade över i all hast. Här är den mest aktuella bilden jag hittade. Från julen förra året.
Jag vantrivdes med färgen ganska omgående av flera skäl. Nyansen, en vit-grön historia blev kall och livlös och gjorde att listverket vi har på väggarna såg svagt lila ut. Sedan målade vi med vattenbaserad färg och jag rakt av ogillar moderna, vattenbaserade färger. De är miljövidriga (låt dig inte luras av Svanenmärkning), orsakar allergier, är petroleumbaserade och täpper till väggarna, vilket inte är bra för ett gammalt hus som ventileras med självdrag. Aja, gjort är gjort.
I samband med att vi tapetserade om matsalen fick jag ett infall och tänkte att nu ska vi äntligen fixa till vardagsrummet, en gång för alla. Tillåt mig att presentera min sämsta idé någonsin:
Det är inget lur. Jag valde en vit tapet. Eller osynlig tapet som vi också kan kalla den. Rätt omgående fick jag en klump i magen och två dagar in på projektet kunde jag inte hålla mig. ”Det här var inte så lyckat” konstaterade jag liksom i förbifarten. Andreas erkände att han trodde att tapetvalet var ett practical joke.
Vi lyckades lämna tillbaka rullarna som vi inte använt mot ett prisavdrag och så beställde vi nya papperstapeter. Den här gången lät jag mig inte bevekas av uppfattningar kring vad som är harmoniskt och vilsamt. Färg ska det vara! I flera år har jag sneglat på Willow Bough, och nu slog jag äntligen till.
Listerna målade vi i Farrow & Balls Green Smoke, för dig som undrar. Jag fixade inte torktiderna med linoljefärger denna gång eftersom vardagsrummet redan varit obrukbart i nästan två veckor. Den sägs vara väldigt miljövänlig (även om jag är skeptisk i och med att den är vattenbaserad), och eftersom det var så otroligt liten yta så satsade vi på den. Ful är den inte, det kan vi i alla fall konstatera. Farrow & Ball använder mineralpigment vilket ger ett helt annat djup och lyster än annan vattenbaserad färg.
Man har ju känt sig skurkaktig för mindre än att börja julpynta i november. Men det kan inte hjälpas. Alla hjälpmedel är tillåtna för att liva upp det här året.
Visst har du hört talas om Novent? Alltså att börja julförberedelserna i redan i november? Till en början avfärdade jag det som ännu en i raden av instagramtrender. ”Men gudars, ännu en grej att inte hinna med” tänkte jag.
Sedan funderade jag ett slag till och insåg potentialen. Tanken är ju inte att vi ska ordna med dubbelt så mycket julpynt. Laga extra mycket och krånglig mat. Orkestrera dubbelt så många aktiviteter för familjen. Nej, tvärtom handlar det om att göra hälften under dubbelt så lång tid. Som en förlängd startsträcka.
Otroligt många människor känner stress inför julen. Det är många förväntningar – inte minst på en själv och den egna förmågan – som ska infrias. Tänk vad skönt med lite ställtid i stället för ett späckat schema. Börjar vi nu i stället för i december har vi ju gott om tid att leta efter begagnade klappar. Förbereda pyssel och bak. Och gott om tid att hinna bli trötta på julmat, granbarr och glögg. Nej nu blir det Novent, det har jag bestämt!
Jag har satt upp första julstärnan och gjort ett första, busenkelt pyssel. En liten vinterbricka med ljus och mossa. Precis vad min energi räcker till just nu.
Egentligen kanske jag borde vänta tills det är dagsljus och vi rensat upp på skåpshyllorna. Men skitsamma, jag kan helt enkelt inte vänta.
Har du sett våra nya tapeter? Vi har satt upp tapeten Golden Lily från William Morris.
Andreas har gjort det helt på egen hand, mösterpassat och pillat och haft sig. Lite knepigare än så kallade easy up-tapeter eftersom man använder en annan teknik. Men känslan i papperstapeter går inte att fånga i bild.
Visste du att det faktiskt inte var William Morris själv som designade dem? De designades av J.H Dearle, som var William Morris assistent och sedermera tog över som huvuddesigner, år 1899. Alltså efter William Morris död. Trots detta är Golden Lily kanske det mönster som mest förknippas med William Morris i dag. Och det har faktiskt aldrig gått ur produktion.
Vårt hus byggdes någon gång efter 1896. Vi vet att tomten finns utritad på karta då, men huset kom antagligen till något år senare. Det är inte orimligt att liknande tapeter satt här för 120 år sedan. I källaren ligger några bevarade rester från husets originaltapete. Svarta och bruna medaljongtapeter, rikligt utsmyckande och inte ett dugg återhållsamma på något vis. Det var andra stilideal då, helt klart.
Kanske finns det fler som jag där ute? Som när en dröm om att bli något annat men inte riktigt vet hur det skulle funka i praktiken att plugga som vuxen? Hör på noga för jag har lärt mig massor på mina två månader som mogen student. Och så tittade jag på en otrolig föreläsning och undrade varför jag inte tittade på den i gymnasiet. Ok, youtube var inte en grej då, men önskar att jag kunde ringa till mitt gymnasiejag och återberätta vad jag lärt mig 32 år gammal.
>> Ta pauser, i början efter varje halvtimme ungefär. Fokuset är som störst i början och avtar ganska snabbt, men en kort bensträckare återställer systemet. Jag kör ett kort träningsprogram i NTC-appen vid varje tillfälle som ges.
>>Ha en studieyta som enbart är till för att plugga. Betinga hjärnan till att koppla ihop studieytan med enbart plugg. Sitt helst vid ett skrivbord, men om du måste sitta vid matbordet, tänd en särskild lampa som signalerar studietid. Plugga aldrig i sovrummet och rensa ytan från distraktioner som mat, snacks och mobilen.
>> Jag gör skillnad på att förstå koncept och fakta. Koncept är ju egentligen fakta som man har gett någon form av mening och tillämpning. Jag upplever att det är en fördel att ha erfarenheter, eftersom det är mycket lättare att förstå koncept. Yngre människor är generellt bättre på att ta till sig fakta men har desto svårare att förstå koncept. Ren fakta är inte lika viktigt eftersom de går att slå upp på andra sätt. Goda nyheter för alla oss mogna studenter!
>> Jag antecknar flitigt under föreläsningarna. Sen lägger jag fem minuter efter varje föreläsning på att expandera anteckningarna och skriva om saker med egna ord. Viktigt att göra det direkt efter föreläsningen och inte vänta. Då bearbetar man information och den fastnar i långtidsminnet. Ett väldigt effektivt sätt att lägga saker på minnet.
>> En fara med ha erfarenhet sen tidigare är att man blandar ihop igenkänning med återkallelse, alltså att man TROR att man kan något fastän man bara känner igen det eftersom man läst om det förut. Detta händer mig lågt räknat 10 gånger per dag. Bedrägligt eftersom det visat sig att jag inte alls kan allt!
>> Recitera och återberätta om vad du lärt dig. Gärna för någon som vill lyssna, men det funkar också att prata rakt ut. Att använda egna ord omvandlar diffusa grejer till tydliga koncept.
>> Det finns en metod för att läsa böcker och texter: Survey, Question, Read, Recite & Review (SQ3R även förkortat). Ett väldigt bra tips om man som jag, är ovan vid att plöja texter och faktiskt behöva lägga informationen på minnet. Googla på den om du är orolig för att bli överväldigad av mängden litteratur.
>> Var snål, men inte dumsnål. När jag pluggade sist var det en sport att köpa så få böcker som möjligt för att komma så billigt undan det bara gick. Vi laddade ner piratkopior, tog bilder av varandras böcker och det ena med det tredje. Nu fokuserar jag i stället på alternativkostnaden. Vad kostar det mig att misslyckas, alltså i utebliven inkomst och pension? Med de siffrorna i åtanke är det lättare att motivera sig till att köpa en bok som faktiskt behövs. Snåla kan man gott göra med annat.
Jag kände mig lättad på ett närmast förlöst vis när jag blev varse att Biden/Harris tog hem det. Spänningen har varit olidlig sedan i tisdags. Dagarna har jag ägnat framför the Guardian, CNN, DN och Sveriges Radio. Nätterna har varit förvirrade med märkliga drömmar om amerikanska politiker. Bland annat drömde jag att Sarah Palin kom ut som Demokrat under en presskonferens. ”På tiden”, tänkte jag.
I dag är det Fars Dag. Det firandet började klent. För jag glömde nämligen bort det. Fira gjorde vi genom att Andreas tog storbarnet till simskolan och jag tog ett dopp vid Vår Gård.
Framåt kvällningen blev det mer av en tillställning när vi åt finmiddag tillsammans hela familjen. Förrätt, huvudrätt och efterrätt – som Andreas ordnade själv.
Gudars vilken bedrövelse till fru jag är ibland. Och barn, min pappa fick även i år gratulera sig själv. Nej bättre kan jag.
Men jag tog i alla fall de här bilderna i all hast. Visst är kragen otrolig? Det måste vi enas om.
I morgon är en stor dag. Då har jag tenta! Skoja, stort för mig – ofantligt klantigt av skolan att planlägga den samtidigt som årets absolut största händelse. I morgon vet vi antagligen vem som vunnit valet. Har du följt? Jag har knappt gjort annat än att stirra håglöst på röstsiffrorna i vågmästarstaterna sen igår. Som Saurons öga fixerar jag på Georgia, Nevada och Arizona. The Guardian uppdaterar röstsiffrorna vart 15:e sekund – och där finns en nedräknare – så jag behöver inte ens ladda om sidan.
Vilket bisarrt skådespel ändå. Men insatserna är ju enorma – att folk ens funderar på vardagliga saker som julpyntets vara eller icke vara i november, Halloweensminkningar – det är nästan ett ännu mer bisarrt skådespel? Eller tvärtom, jag avundas dem som har förmågan att skärma av och skifta fokus. Jag kan det inte. I morgon har jag en tenta i min frontend-kurs, men har beslutat mig för att om jag kuggar så var det för en god sak. Det kan inte hjälpas. Ingen vet om och hur min path to victory kan utstakas i morgon. I det är vi likar, jag och Biden.
Trumfar inte verkligheten dikten ändå? Att ödet håller oss på halster ända in i det sista. Jag vet förstås inte exakt hur en omfamning av en gast känns på riktigt, men gastkramande är väl det enda lämpliga ordet i sammanhanget.
Det är väldigt kul att ha en blogg i vilken man plitar ner livets stora händelser och känslor. Den är ett fint arkiv med allt bra som livet ger. Det är också lärorikt att ha en blogg. För när man blickar tillbaka är den full med ledtrådar om allt som sker i skymundan men sällan hamnar i rampljuset. De här bilderna är tagna i slutet på oktober förra året, men de kunde lika gärna varit tagna förra veckan. Det är förra veckan.
Det jag minns allra starkast från förra hösten var hur oerhört monoton den var. Flera roliga saker hände förstås också, men just känslan av monotoni är den känsla som ekar allra klarast när jag tänker tillbaka. Hur vardagarna bara rann iväg i ändlösa tvättberg, blöjbyten och barnvagnspromenader längs samma stråk. Att glädjeämnena förvisso fanns men var alldeles för få i relation till allt annat.
Det är skamfyllt att beklaga sig över småbarnsåren. Alltid är det någon som är snar att skriva ”att man ska tänka på de som inte kan få barn”, eller i ren illvilja säger att ”det borde man tänkt på innan man skaffar barn”. Som att det är barnen det är fel på – och inte tyngden av alla andra sysslor som ibland blir för mycket att bära.
När jag hör någon beklaga sig över småbarnsåren försöker jag tänka att det ett rop på hjälp. För inte sällan är då i livet som man känner sig som allra mest ensam och utlämnad, ironiskt med tanke på att familjen just utökats. Föräldrarollen kan man ju liksom aldrig kliva ur, utan man är ständigt på jour. All tid och mer därtill, för all överskådlig framtid, är redan intecknad. Och är man inne i en utmanande period blir den insikten oerhört drabbande. När annars livet vet man exakt vad man ska kommande dag, vecka, månad och år? Med undantag för ett längre fängelsestraff finns det nog ingen fas i livet som är så förutsägbar och fylld av plikter.
Det allra minsta man kan göra när man hör någon klaga är att låna ut sitt öra och säga ett tröstande ord. Och har man ingen tröst att erbjuda gör man klokast i att hålla tyst.
Jag ser tillbaka på förra hösten och tänker att den var rätt trälig. Skönt att den är över! Men lite klokare efter förra höstens erfarenheter vet jag att jag måste aktivt se till att den inte upprepar sig. Boka in lite återhämtning och roligheter för att orka med tråkigheterna. Så att monotonin inte tar över.
En sak jag desperat behöver är avlastning. Hur vet jag inte eftersom vi inte har några föräldrar som hjälper till i vardagen. Jag insåg nyligen att det var två år sedan jag och Andreas hade en barnfri middag ihop där jag inte var gravid. Sen Nils kom har vi inte haft någon barnvakt alls och innan dess var jag gravid och ganska introvert och ägnade mest kvällarna åt att dåsa. Två år! Nej så kan vi inte ha det.
