Month: december 2018

Årssammanfattning 2018

Posted on

Hej,

Jösses amalia. Snart är det 2019. Sista året på 2010-talet, så galet. Jag minns fortfarande millenieskiftet som om det vore igår. I alla fall. Låt oss kika tillbaka på året som gått.

2018 rivstartade här: i Aftonbladet TV:s morgonprogram för att sammanfatta året med köpstopp. Hur hade det gått? Toppenbra, jag och Martina inledde ju 2017 med ett årslångt köpstopp (därav bloggen och namnvalet).

Jag gick på Viktorias och Olofs vigsel i Stadshuset, med efterföljande Ostbuffé på Winjas.

Kolla så gulliga! Början på en era och slutet på en annan.

Nämligen eran med min page. I slutet på januari tröttnade jag på mitt trasselsudd och klippte av allt. Nu kör jag ju Balsammetoden och får varken trassligt hår eller kluvna hårtoppar längre, men den kände jag inte till i januari förra året.

Februari var snörik. Mitt första köp efter det årslånga köpstoppen blev dessa skor i ull. De är de ljuvligaste skorna att ha i snö och minusgrader. Fryser aldrig och är typ helt underhållsfria.

Isen låg tjock utanför Saltsjöbaden och vi promenerade förbi Saltisbadet.

Och ännu längre ut.

Jag tog tydligen massa bilder i trapphuset på mitt dåvarande jobb. På skor bland annat.

Och testade att frystorka kläder. Om det fungerar? Ja! Praktiskt? Nja.

En pinande kylig dag värmde vi oss inne på Bergianska.

Sedan kom mars och vi flydde kylan till Miami och Tulum, Mexiko.

Jag skrev om mina knep för att inte shoppa på semestern.

Vi drack smarriga drinkar och åt mängder med drösvis mat.

Den som letar efter god mat, förströelser, yoga, sol och bad behöver inte leta länge i Tulum.

Men den som letar efter det genuina Mexiko hittar det inte här. Jag skrev ett inlägg om Paradisets skuggsida.  Om hur lokalbefolkningen trängs undan, det vilda livet hotas, djungeln som blir soptipp och hur lokala politiker skor sig själva i korruptionen. Priset som någon annan betalar för att rika västerlänningar ska få en exotisk tillflyktsort som de bara halvt på skoj kallar ”Lilla Williamsburg”.

Under mars månad upptäckte jag också balsammetoden. Sedan dess har inget schampoo nuddat mitt hår och mitt hår är som förbytt. Har inte klippt mig på ett år, och även om frisyren är en sorglig hockeyfrilla har håret aldrig varit finare. Inte en kluven hårtopp! Får skriva mer om detta tror jag.

 

 

 

 

 

 

Vi var borta en månad och jag hade gett mig tusan på att packa minimalistiskt. Cirka 12 plagg kom jag ner till, om jag inte minns fel. Allt rymdes i alla fall i min ryggsäck. Kommer aldrig mer att att packa för tungt! 

Så kom april och vi kom hem från vår resa. Jag fyllde år några dagar senare. 30! Jag hade inte planerat en enda aktivitet (antagligen på grund av livsångest) men Andreas överraskade mig med vinlunch med kompisar som kom att vara i fyra timmar. Så kul!

I slutet på månaden var det så varmt att vi kunde duka upp fika i trädgården. Hade ju inga trädgårdsmöbler än, så det blev till att ligga på filtar.

Gick också en endagskurs i foto och inredning. Väldigt kul att kunna unna sig emellanåt. Nästa år funderar jag på att gå en kurs i möbeltapsetsering.

Vi försådde grönkål och solrosor bland annat. Mycket vissnade ju under den rekordvarma sommaren men grönkålen och en solros klarade sig.

Maj månad! Vi rev ett mögligt hönshus och gjorde i stället rum för en sandlåda. Som jag målade med kromoxidgrön linoljefärg.

Andreas 40-årspresent var en resa till Moskva. Vi spelade pingis, åt, drack öl, strosade.

Och njöt av att vara barnfria för första gången på två år.

Såg Röda torget och Kremlin-muren.

 

Och var inne i Vasilijkatedralen. Det blev två flygresor 2018, och även om det är en drastisk minskning från hur jag tidigare reste (fem gånger om året minst) så känns det som att mer måste hända.

Jag ställde upp på intervju i Djungeltrumman.

Och dukade upp i trädgården för fest. Fortfarande saknade vi utemöbler…

…så vi bar helt sonika ut vårt matsalsbord.

Sedan kom juni månad.

Vi fortsatte med att bjuda på middag utomhus med inomhusmöbler (tills våra grannar erbjöd oss deras gamla, tyckte väl synd om oss).

Och jag började äntligen måla på våra nya möbler. Snickrade utanför Örebro efter gammal förlaga. Och målade med linoljefärg, såklart.

Jag bytte även jobb och blev Content Manager på Steamery.

Men ganska snabbt gick jag på semester. Åkte bland annat till Jämtland på bröllop!

Men först klädde jag ut mig till Prins på möhippan.

Bröllopet varade i tre dagar. Sara och Jocke hade typ gjort allt själva. Pysslat denna fotovägg och lagat all mat. Älskar dem!

Och Saras mamma har till exempel sytt klänningen. Hur fina?

Juli var stekhet. Vi åkte en del båt och sökte svalka i vattnet i Skärgården.

Men det var ju 25 grader i vattnet, så värst svalkande var det inte.

Vi var i princip bara hemma. Hängde i trädgården och fixade.

Eller åkte på utflykt.

Andreas tog sig an våra fönster. De ska ju renoveras. Välbehövligt, som synes på bilden.

Sedan kom augusti och det var dags att återvända till jobbet.

Sportade min nya kjol från Myrorna.

’

Och åkte ut med båten för att kolla på Dödshoppet, en årlig tävling i magplask.

Njöt av att cykelpendla varje morgon.

Även när höstdimman smög sig på.

Den enda överlevande solrosen fick sluta sina dagar i en vas. Men sommaren fortsatte ju en bit in i september.

Och vi gick på ännu ett bröllop, denna gång Tomas och Ann. Här i Stylein-klänning från Sabina & friends, en butik på Östermalm där du hyr kläder. Så galen fest som innehöll allt; gränslös glädje, kärlek och lite gnabb. Inga par som bråkade dock.

Millesgården öppnade en utställning om William Morris. Jag var där första öppningsdagen.

I svullen kind och volanger (opererat ut en visdomstand).

Sedan åkte jag och Juni till Lindesberg en helg. Juni fick rida för första gången i sitt liv, och sedan dess pratar hon varje vecka om hästar och att rida.

Sedan kom oktober. Och då hände i princip inget kul på hela månaden (om jag får tro min blogg, men det är antagligen inte sant).

Löven gulnade i alla fall.

Och jag deltog i Jasmin Jahja/justwannahavefun.se:s stilutmaning med olika looks för varje dag. Vill ha den igen tack, så kul!

I november var jag med i Svd och berättade om mitt köpstopp och hur jag numera försöker konsumera medvetet.

Andreas fyllde år och jag slog in hans present i en favorittapet (Strawberry thief från William Morris) och en bit garn. Lappen har Juni gjort.

Vi fick ett sjukdomsbesked för en närstående i släkten som skakade oss. Och vi fick tummen ur och började att fixa till vårt skräprum som skulle bli gästrum.

Så blev det december. Skräprummet blev ett gästrum efter två veckors hårt slit.

Vi hann med julmarknad på Drottningholm.

 

 

 

 

Och pyntet kom upp. Tja, det är ganska sparsmakat med pynt med en krans blev det.

 

Och loppad stake.

Jag testade att laga kläder via Repamera. I korthet: stor succé.

Firade jul hemma.

Julaftonsförmiddag tillbringade vi i pulkabacken.

Och resten av dagen hemma med Andreas mamma och brors familj. Dagen efter gick vi på Solsidan-tur.

.. och i morgon åker vi till Gotland för att fira nyår med Martina och hennes familj.

Och det var  2018 i korthet. Tack för att du hängt med mig, och hoppas att vi ses nästa år. Då händer det grejer!

Stor kram

Sophia

 

3 Comments

Julen 2018

Posted on

God fortsättning!

Nu har de sista gästerna farit och jag har äntligen haft tid att blogga. Jag skulle vara duktig och fotografera hela julen, men precis som förra året blev det inget mer än ambitiösa planer. Nåja, håll till godo med vad som finns. Vi hade julkrans. Mycket viktigt när man bor i hus. I år gjorde vi den inte själva utan köpte på dotterns julmarknad.

Ing-Britt var i alla fall grymt redo för jul. Är det bara jag eller ser hon ut att ha tomteskägg?

Jag hade önskat mig långpromenad och juldopp. Det senare blev det inte (tyvärr!) men i stället promenad och pulkaåkning.

Vi åkte på golfbanan där vi bor. Lagom med backar för en 2,45-åring. På vägen dit hann vi också lämna av en Ikea-kasse med kläder och böcker som skulle samlas in till en familj som behövde det bättre. En eldsjäl i grannskapet tog på sig att åka runt till fem hushåll på julafton för att samla in grejer, det gjorde mig både rörd och glad.

Pulkagänget!

Och selfie (för det var ingen annan som hade tid att ta bild). God jul!

Efter klädavlämning, pulkaåkning och en sväng till Kärrtorp för att hämta farmor kom vi hem igen. Svidade om och fortsatte med matförberedelserna.

Jag valde en lastgammal klänning från Dagmar, kashmirstrumpbyxor och yllestrumpor. Och läppstift. Det fick bli en spegelselfie i gästrummet.

För i vardagsrummet står granen framför spegeln. Här ser det ut att vara ett groteskt berg med presenter, och en del blev det förvisso. Men tre barn, fyra vuxna och en farmor fick klappar. Vi gav bort böcker till alla förutom till farmor som fick en Ipad. Den kommer hon ha stor nytta av då hon behöver vistas på sjukhus en del framöver för behandling. Då är det fint att ha något som fördriver tiden.

Jag fick inga bilder julaftons roligaste inslag: grannfirandet. Efter Kalle Anka är alla som vill i grannskapet välkomna till korsning två hus från oss. Där gör vi upp en eld med facklor och sedan dansar vi och sjunger julsånger. Efter dansen önskar vi varandra god jul och vänder hemåt igen. Vi var i alla fall tjugo grannar och en tomte (som bara var förbipasserande och blev indragen). Väldigt roligt, men det råder fotoförbud under tillställningen så jag inga bilder. Hemma igen var det dags att göra det sista med maten, tända ljus och duka.

Efter maten var det dags för julklappsutdelning. Som den yngsta hade väntat! Hon hade gjort egna julklappar till mig, Andreas och gosdjuret Bäbis-Kanin på förskolan och hade väntat i flera dagar på att vi skulle öppna dem. Hon hjälpte tålmodigt tomten att dela ut klapparna och när hon kom med våra klappar sa hon ”vill du ha hjälp att öppna armbandet?”. Så gulligt.

Så fint?!

Sedan spelade vi sällskapsspel och tryckte julgodis resten av kvällen. Dagen efter var det dags för promenad. Ner till Holmen och förbi Grand Hotell. Jag hade mappat ut några platser som synts i Solsidan. Några i familjen är väldigt förtjusta i serien. Själv har jag sett ett enda avsnitt och förstod ingenting, vet inte om jag var för ung eller för gammal.

Barnet i sin nya snabba hjälm och glasögon.

Vi kollade in Saltisbadet och några platser till. Sen började det skymma och vi  gick hem, fikade, gjorde brasa, åt resten och spelade sällskapsspel.

Stor kram

Sophia

2018, vilket år

Posted on

Hej,

Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.

Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.

I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Och hur gick det?

Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.

Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.

Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.

Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.

Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!

Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.

Hur har 2018 gått för dig?

Stor kram

Sophia

4 Comments

Sista arbetsdagen innan jul

Posted on

 

Kolla in Kjell? Har du sett en större katt? Jag har svårt att veta vad som är päls och vad som är katt. Han är skapt för bistert vinterklimat, men så fort temperaturen är under nollan vill han helst lata sig inomhus.

He förresten,

I dag är sista arbetsdagen på flera veckor. Jag ska inte vara tillbaka på jobbet förrän den 7:e nästa år. Kan inte minnas om jag någonsin varit ledig så länge över julen. Välkommet är det, i alla fall. Jag tillbringar ju dagarna på Steamery, och även om det är superkul så tar det på krafterna att arbeta i stan och bo utanför. Lägg därtill en hektisk julhandel så förstår du att behovet av återhämtning är stort.

Julen firar vi hemma, med farmor och Andreas bror med familj. I år är första julen hemma men jag hoppas ju förstås att det blir tradition. Förra helgen firade vi minijul med mormor, så firandet har redan dragit igång. Juni fick ett 54-bitarspussel med hajar och trosor med Pippi Långstrump. Stor succé. Är lite rädd för att hon vänjer sig vid att få paket varje helg och kommer att bli besviken när julen är över.

Jag vill bara pipa in och önska god jul. På söndag kommer Andreas familj och det kommer nog att bli svårt att få loss tid att blogga mitt i julstöket. Men jag har planerat massa roligt för mellandagarna. Återblickar från året som gått och vad jag ser fram emot 2019. Vi hörs snart igen!

God jul

kram

Sophia

2 Comments

Störiga listan

Posted on

Julen står för dörren och jag har bara två dagar kvar innan jag går på julledighet i tre långa veckor. Innan friden sänker sig över mig tycker jag att vi river av en rolig lista om sånt en kan störa sig på.

▷ Vad är det absolut störigaste du vet?

I fallande skala (just nu): Gästrummet är vida omtjatat här i bloggen, och jag har varit mäkta nöjd med våra insatser. Målat och tapetserat och slitit. Trodde att jag var färdig, kollar upp mot taket och ser att jag glömt måla en knallblå elkabel ljusgrå. Så störigt. Annars är det absolut störigaste jag vet människor som aldrig ser någon annans behov än sitt eget, folk som äter medhavt ägg på tåg och att ha stenar i skon. Det sistnämnda har jag jämnt.

▷ Vad tror du andra personer stör sig på med dig?

Jag hamnar lätt i ett tillstånd en kompis beskriver som ”i ett stirr”. Fastnar med blicken och försvinner i väg i tanken. Det händer flera gånger om dagen, och fastän jag är 30 år gammal har jag fortfarande inte lärt mig att tygla min fantasi. Jättestörigt för andra personer när jag gör så mitt i en konversation (fråga min man om han håller med).

▷ Störigaste personlighetstypen på fest?

Fyllot som ska ”berätta hur saker ligger till egentligen”, avbryter eller ställer till med scener för att få uppmärksamhet. Folk som inte bjuder in nya bekantskaper i ett sällskap, utan ständigt markerar att man känt varandra länge genom att dra interna skämt som bara invigda förstår. Eller ”kommer du ihåg den gång..?”-historier som bara vissa förstår. Gå inte ut om du inte kan vara artig mot andra.

▷ Någonting du stör dig på på tunnelbanan?

Det ohyggliga avståndet mellan mäns ben när de färdas i sittande ställning och när vuxna människor lägger sin väska på sätet bredvid.

▷ Andra offentliga platser där folk borde vara mindre störiga?

Internet?

▷ Störigaste personen på kontoret?

Den som ljudsätter sitt kontorsarbete. Ropar ”yes” med jämna mellanrum. Utbrister ”är dom inte kloka??” eller ”hallå, kolla här…!” rakt ut i luften och inte riktat till någon särskild. Antar att jag pratar uteslutande om kategorin säljare.

▷ Internet?

De som avsiktligt missförstår och de som inleder varje debatt om jämställdhetsfrågor med inställningen ”jag tycker feminism borde heta jämställdism i stället, så jag kan inte lyssna på något som du säger”. Gudars. För min del kan feminism heta precis vad som helst. Det är inte namnet vi diskuterar utan alla människors lika värde och rätt till samma levnadsvillkor. Kalla det ”rövgurka” om det gör dig gladare, så kan vi komma till sakfrågorna sen.

▷ Det mest irriterande ljudet?

De där kontorslätena som bara vissa yrkeskategorier kan producera.

▷ En grej du stör dig på med dig själv?

Att jag lider fullkomligt brist på eftertänksamhet. Och att jag lider av svår åsiktsinkontinens sedan barnsben.

▷ Det störigaste en person kan göra på dejt?

”Negga”. Googla på detta om du inte redan är bekant med det.

▷ Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?

Prata om sin fru som ”regeringen” eller ”lilla frugan”.  Eller pratar om sin ingenjörsman som om han vore ett hjälplöst barn. Allt typ av flirtande med förlegade könsroller är superavtändande.

▷ Någonting du stör dig på men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?

Tycker att allt jag stör mig på är hundraprocentigt befogat.

▷ Är det störigt att störa sig på grejer?

Någon som är mer skolad i den ädla konsten mindfulness skulle säkert avfärda allt jag skrivit som ”slöseri på energi”. Men det är ju mitt liv vi pratar om? Vad skulle jag annars göra?

Tack Nina Campioni för inspirationen till listan.

Vad stör du dig på? Berätta!

Julefrid, enkla tips för en harmonisk jul

Posted on

För många, många år sedan hade jag en pojkvän som i sin tur hade ett sladdsyskon, en yngre bror. Yngst av fyra  i syskonskaran var det inget märkligt att åtnjöt mycket uppmärksamhet av både storasyskon och föräldrar. Jag minns väl en jul som min pojkvän berättade om. Min pojkvän var utflyttad sedan många år, och precis som de tre andra syskonen. Julen firade de dock ihop, som de alltid gjort. Pojkvännen kom hem med ett par raggsockor, om jag inte minns fel. Hans minsta lillebror hade dock fått 24 paket. Det var en i sammanhanget viktig siffra, eftersom det var ett mer än förra året. Lego, leksaksbilar och en Shetlandsponny (lång historia) bland annat. Egentligen skulle han inte fått legot, men hans mamma drabbades av en sådan vånda inför paketöppningen att hon köpte det i panik på Lillejulafton. Du kanske tror att detta rör sig som en särskilt välbärgad familj, som hade råd att skämma bort sina barn med många presenter. Tvärtom, faktiskt. Pengarna tog ofta slut i början på månaden och min pojkvän hade till och med lånat ut pengar till föräldrarna vid några tillfällen.

Det är lätt att som utomstående fnysa åt ett sånt irrationellt handlande. Och faktiskt, jag själv prioriterar helt annorlunda och skulle aldrig, under några omständigheter, köpa dussinstals julklappar till mitt barn. Men någonstans förstår jag mamman också. Så mycket av julfriden var uppbunden kring julklapparna. Antagligen var de där 24 presenterna ett sätt att fly vardagen, att få sätta guldkant på tillvaron och för en gångs skull ”få” skämma bort någon. Och slippa ta samtalet med sin son om att pengar inte växer på träd.

Vi gjorde slut för många år sedan, men jag kommer aldrig att glömma just denna händelse. Jag tycker att den prickar in vårt irrationella förhållningssätt till prylar så himla bra. Det finns nog en utbredd föreställning om att ”bara de rika” konsumerar onödiga saker. Och de gör de. Men de gör de allra flesta andra också. Det är ju vad hela vårt konsumtionssamhälle bygger på? Löftet om att alla ska kunna unna sig saker, oavsett konsekvenser.

I alla fall.

Här kommer mina tips på en lite mer harmonisk jul

Ta ledigt en extra dag eller två.

Har du glömt köpa julklappar? Bra, fortsätt göra det. Tänk på att för varje ytterligare leksak du ger bort till ett barn, desto mindre blir de andra leksakerna värda. Inflation, kallas det.

Kör knytis på julbordet.

Ge bort din tid i stället. Erbjud dig att sitta barnvakt till exempel.

Pynta traditionsenligt. Det finns en anledning till att julen är en så högt älskad högtid; det är för att den aldrig ändras. I en värld med flyktiga trender förbli julen densamma, och det är själva poängen. Glöm trender som ”lila jul” eller ”årets måsten”. Ha exakt samma pynt som förra året och året innan dess.

Har du några tips för en mer harmonisk jul?

Stor kram

Sophia

 

 

Från skräprum till gästrum på två veckor

Posted on

Hej,

I torsdagsnatt klistrade vi med trötta händer sista tapetvåden. Sedan i söndagskväll förra helgen har vi lagt nästan varje kväll på tapetsera i skräprummet för att bli färdiga till fredagen. För då kom nämligen första gästen.

Låt mig först påminna dig om hur det såg ut för två veckor sedan. Och det här är ändå en ganska uppsnoffsad bild. I verkligheten var rummet fyllt med bråte. Du får kika på Instagram under höjdpunkten Skräprummet om du inte tror mig. Första uppgiften var att röja undan och montera ned loftsängen.

I stället köpte vi en begagnad Hästens-säng på Blocket och köpte ett nytt madrass-skydd.

Vi spacklade och slipade väggar och målade om fönster och lister i en grå nyans (S2002G). Och tapetserade med tapeten Nocturne från Boråstapeter. Hängde också upp en tredelad spegel, med fasettslipat glas, mässing och björk. Så fin.

Ing-Britt var inte sen att ge sin välsignelse till det nya gästrummet.

Fann sig snart tillrätta i den fluffiga sängen.

Jag var självklart tvungen att provfotografera mig mot tapeten. Den fick mer än godkänt som fotobakgrund.

Det som är kvar att göra är att måla insidan på dörren med samma grå som lister. Fråga mig inte varför vi inte gjorde det från början. I skrivandes stund monterar Andreas upp en mässingskrok till morgonrockar, hattar och kläder som en gäst kan viljas tänka hänga där. Näst på tur är att sätta upp en liten tavelvägg av fina gamla familjefoton. Sedan behövs en läslampa och en ny taklampa (vi har bara en glödlampa utan skärm just nu), det kommer jag att köpa second hand. I månadsskiftet januari februari ska vi förhoppningsvis platsbygga en garderob och sedan är det helt färdigt.

Hittills har vi gjort att arbete själva. Totalt har det kostat strax över 6 500 med allt material (tapeter, spackel, färg, penslar, el-uttag m.m), Hästens-säng, spegel och krokar. Och cirka två veckors kvällsarbete och en helg.

En lyckad investering, om du frågar mig.

Vad tycks?

Stor kram

Sophia

 Mer om gästrummet

Måla fönster och lister

Ritning till garderoben

Starten, rensning och spackling

2 Comments

Testat: laga kläder via Repamera

Posted on

Mitt under Black Friday som kom att vara en hel vecka, bestämde jag mig för att göra tvärtemot. Nämligen att skicka iväg ett gäng kläder på lagning via Repamera. Jag har följt dem sedan starten och bara väntat på ett tillfälle att testa. Eftersom Repamera fungerar så att man skickar iväg kläder på lagning (som ett slags omvänd e-handel) ville jag samla ihop minst ett par trasiga plagg.

Att beställa

Någon vecka innan gick jag in via deras sajt och beställde lagning för två plagg och uppläggning av två byxor. Betalade gjorde jag med kort och Klarna-utcheckning. Några dagar senare fick jag hem en förfrankerad påse där jag kunde lägga kläderna (och ett kort med ytterligare instruktioner till skräddaren, smidigt) och naturligtvis hade jag hittat ytterligare ett plagg som behövde lagas. Slå upp ordet Livsadministratör i ordboken och där hittar du en bild på min fiende. Jag avskyr att planera och fatta en massa beslut på förhand, för det blir liksom alltid fel. Lyckligtvis har Repamera haft såna som mig i åtanke när de utvecklat tjänsten. Jag kunde bara lägga till ett extra plagg, betala och lägga ner i påsen med de andra. Inga krusiduller här inte!

Leveransen

Knappt ett par veckor senare fick jag ett sms om att kläderna fanns att hämta på närmsta utlämningsställe. De kom ihopvikta i ett rart litet paket med en personlig lapp. Min man, vars enda erfarenhet av lagade jeans är hans frus hantverk, utbrast ”MEN OJ, det syns ju inte?”. Jeansen, som annars gått skrevhålsdöden till mötes, var lagade så skickligt att lagningen knappt är synbar för blotta ögat.

Priset

Allt som allt 1300 för totalt fem skickligt lagade och uppsydda byxor. Inklusive frakt. Det är inte ens nypriset för ett par byxor. Det är i min mening värt varenda krona för att slippa göra arbetet själv.

Sammanfattning

Jag kan å det varmaste rekommendera Repamera. Till alla som vanligtvis sett inte ids laga kläder på grund av krånglet, men också om du är en person som uppskattar gott hantverk. Skräddare som är anslutna till deras tjänst håller toppklass, och av mina fem plagg är vartenda ett lagat med stor omsorg och noggrannhet. Jag är också särskilt svag för en bra kundupplevelse, och jag tycker att Repamera har lyckas att förhöja köpupplevelsen med små, men ack så avgörande, detaljer. Som att det är busenkelt att betala och välja typ av lagning, eller som att man får uppföljningsmejl när plaggen är mottagna (med länk till en Youtube-video om en T-shirts livscykel medan man ”väntar”).

Stor kram

Sophia

 

6 Comments

Fortsättning följer

Posted on

 

Som du märker är aktiviteten något låg på bloggen. Det beror på att all fritid tillbringar både jag och min man härinne. I skräprummet. Helgen ägnade jag åt att måla lister och foder till fönster, och i söndags började vi att tapetsera.

Jag valde nyansen ”pärlgrå” eller ”1700-talsgrå” som den också kallas. Det är en grå nyans som varken drar åt blått eller grönt. Den närmsta NCS-koden är S2002G. För att spara tid valde vi att måla med plastfärg, som givetvis är svanenmärkt. Men det blir inte samma sak som att måla med linoljefärg, vilket är min absoluta favoritfärg. Fönstren lät jag bli att måla. De ska vi ändå renovera nästa sommar och jag vill inte riskera att de fastnar i karmarna.

Här syns nyansen bättre. En väldigt behaglig grå.

Innan vi började att tapetsera hann vi med en sväng om Drottningsholms julmarknad. Tyvärr var vädret rekordtråkigt, regntungt och slaskigt, och fler bilder än denna blev det inte. Kan avslöja att det var första gången på Drottningholm för mig. Tog bara åtta år som Stockholmare.

Efter marknaden värmde vi upp med att titta på Youtube-videor med tapetseringstips. Tack Krickelin, för både tapetinspiration och instruktioner. Efter en kväll hade vi kommit ungefär en tredjedel. Mönsterpassningen är rena perfektionen, om jag tillåter mig att skryta lite. Mest min mans förtjänst dock. Det är pilligt och klurigt (särskilt vid hörn och över eluttag) men så kul. Och definitivt genomförbart på egen hand om man bara har tålamodet. Vi valde tapeten Nocturne från Boråstapeter, om du undrar.

Målet är att bli klara till helgen, för då kommer min mamma på besök.

Stor kram Sophia

1 Comment

En garderobsbyggare här bor i staden

Posted on

Om du följer mig på Instagram kan du knappast undgått att arbetet med att förvandla Skräprummet till gästrum pågår för fullt. Väggarna är färdiga och taket målat (dessvärre med plastfärg men åtminstone med Svanenmärkt sådan). Tapeterna har också anlänt (vill du se en smygtitt?) och jag.. Jag har ritat en garderob.

Jodå. Med exakt noll erfarenhet och ett svagt godkänt i träslöjd bestämde jag mig för att rita garderoben själv. I veckor har jag klurat på andra lösningar. Dammsugit Blocket på begagnade Ikea-garderober, räknat offerter på dörrar och täcksidor till begagnade garderober och letat klädskåp med rätt mått. Men inget alternativ har känts i närheten av vad vi behöver och har plats med. Så jag ritade helt enkelt en egen garderob på några timmar och skickade iväg skissen till ett lokalt snickeri. Jag har inte fått svar ännu men jag hoppas så att skissen går att genomföra, och helst till en rimlig kostnad. Oavsett hur det går är jag väldigt nöjd över min första garderobsskiss någonsin. Gjorde den i skala och allt och funderade verkligen igenom massa detaljer (många är säkert också glömda men c’est la vie). Som vilka franska dekorlister det ska vara på insidan av spegeln, hur jag ska montera låset osv osv.

Vill du se?

Första till vänster är garderoben framifrån. En låda med sockel i botten. Sen garderob och ovanpå garderoben ett skåp. Sist men inte minst en hålkälslist mot taket. Andra bilden är garderoben från sidan. Tja, inte så mycket mer än en skiva trä antar jag? Sist men inte minst är inredningen. Allra flådigast vore ju lådor men jag har räknat på hyllplan och plats för en hängare (där man kan hänga skjortor och tröjor, långklänningar får man hänga på krok). I skåpet tänkte jag förvara extra sängkläder, täcke och så vidare.

En kan fråga sig varför jag gör mig allt besvär. Jag resonerar såhär: Jag vill att fast inredning i så stor utsträckning som möjligt ska följa huset. Vi bor i ett sekelskifteshus och kring förra sekelskiftet fanns det inga standardmått. En platsbyggd garderob skulle dels utnyttja ytan på bästa sätt men också smälta in i huset på bästa sätt. Det är också det mest hållbara över tid. Vet att IKEA:s garderober har garanti på 10 år, men 10 år är bråkdel av vårt hus 120:åriga livshistoria. Bättre att göra något, som rätt underhållet, kan stå i 120 till.

Vad tror du? Kan det blir något?

Stor kram

Sophia

3 Comments