Smartare städskåp – recension av Skosh rengöringsmedel

– I betalt samarbete med Skosh – 

Sedan något år tillbaka håller jag på med projekt att fasa ut alla flytande produkter jag kan från hemmet. En tämligen enkel åtgärd för att leva mer hållbart. Det är nämligen inte klokt att vi fraktar vatten och engångsförpackningar i plast runt halva jordklotet.

Jag började med badrumsskåpet, och bytte flytande schampo och tvål mot schampotvålar och hårdtvålar. Nu har jag tagit mig an städskåpet.

Gissa om jag blev nyfiken när jag dök på Skosh miljövänliga rengöringstabletter, som ersätter flytande städprodukter. I stället för engångsflaskor (som till 95% består av vatten och resten hårda kemikalier) har Skosh tagit fram återanvändningsbara flaskor och rengöring i tablettform. Vattnet står man själv för.

Skosh ett småskaligt och innovativt företag som tar sig an flera av vår tids stora miljöproblem. Återanvändningsbara flaskor, tillverkade av återvunnen plast, ersätter engångsvarianter. Tabletterna består av rengöringsmedel i koncentrerad form, helt biologiskt nedbrytbara, veganska och fria från skadliga kemikalier. Dessutom är företaget Malmöbaserat, och som skåning är nästan bara det gott nog!

Hur funkar Skosh?

Att städa med Skosh är himla enkelt. Faktiskt lika enkelt som andra traditionella produkter jag testat. 

  1. Fyll på flaskorna med ljummet vatten (du kan förstås använda egna flaskor om du redan har).
  2. Välj mellan rengöringstabletter för badrum, allrengöring eller glas och speglar.
  3. Låt tabletten lösas upp.
  4. Ställ in i städskåpet och använd vid behov.
 städskåp med rengöringsmedel från skosh

Ett smartare städskåp

Jag har använt produkterna i cirka en månad, och har svårt att se att jag någonsin skulle gå tillbaka till traditionella produkter igen. Inte nog med att jag städar med gott samvete, det är också betydligt smidigare. Hela rengöringsarsenalen ryms i en liten ask!

Mitt städskåp är betydligt smartare än förut. Sånt ska man inte underskatta, särskilt inte i en barnfamilj när man alltid måste vara redo att hantera spill, grisiga diskbänkar och handfat. 

Nu förvarar jag allt jag behöver i en liten låda i städskåpet,. Det enda som behövs utöver sprejflaskorna är microfiberhanddukar, trasa eller svamp. Stor skillnad mot de (förvisso miljömärkta) men skrymmande produkterna vi hade förut! Rengöringsmedlen fungerar utmärkt på vårt linoljemålade kök och vår badrumskommod, ifall du undrar.

Knep för att göra städningen extra effektiv

– Förvara flaskorna där de gör som mest nytta. Vi har våra i städskåpet nära köket, eftersom diskbänken och spishällen blir skitiga varje dag.

– För att få gnistrande ren spishäll; kör först med en omgång allrengöring för att lösa upp allt fett, och avsluta med några sprut av glas-och spegelrengöringen. SÅ tillfredsställande!

– Passa på att byt ut din disktrasa mot en i lin. Lindisktrasor suger effektivt upp vatten och går att återanvända i åratal. Vi kör vår i diskmaskinen en gång i veckan.

Fram till och med den 14 mars får du 15% på ALLA Skosh produkter med kampanjkoden SOPHIA15.

Fredag

Betala räkning, skicka över frilansjobb för godkännande, lämna in sista tentan, swisha SOS Barnbyar , var punkterna på dagens att göra-lista. I morse, efter jag lämnat två motsträviga ungar på förskolan, satte jag mig med helgtidning och morgonkaffe. En ovanligt fin morgon. Varmt, smörgult solljus sken in genom våra skitiga fönster. Det är så bisarrt att samma morgonsol stiger i ett invaderat Ukraina. Hur känns morgonen i Kiev?

Tidningarna är inte alls som en vanlig helg.

Stora svarta rubriker om krigets fasor. I DN ser jag bildreportage på ukrainare på flykt. En mamma går med sina två barn i en dubbelvagn. Bugaboo, precis en sån varannan stockholmare har. Minstingen sitter i en åkpåse. En liten parvel med röd luva med tofsar på. De går till fots över gränsen till Poland. Och jag antar att det kommer att bli en vanlig syn. Kvinnor och barn som flyr och pappor som blir kvar. För att strida mot i ett komplett meningslöst krig. Och jag undrar hur mycket mamman fick med sig? Och vad lämnar hon kvar? Allt antar jag. Fick de med sig nappar? Favoritgosedjuret? Har de blöjor så att det räcker?

Kaffet kallnar och jag återgår till att börja beta av dagens sysslor. Kvar dröjer sig den en olustig känsla av att jorden är ur led.

Läste senare i dag att Röda Korset inte sett ett sådant givarengagemang sedan tsunaminkatastrofen. En nyhet som värmer. Kan man avvara en slant är behovet oändligt.

Kram

Hämtat andan

Det råkade visst bli en ofrivillig bloggpaus. Helt oplanerat. Vi har varit i Åre med barnen och bott på finhotell och haft det så omhuldat man kan ha, med frukost, skidbackar runt knuten, lekrum och bassäng i bottenplan.

Men innan vi ens hann checka in gick luften ur mig. Mest av allt kämpade jag med att hålla humöret uppe. Jag är helt urlakad efter en lång vinter med oändlig vabb (till och med på resan upp hann ena barnet plocka upp en ny omgång magsjuka) att den enda fantasin jag ger näring är den om att få arbeta ostört från morgon till kväll.

Så, jag behövde hämta andan.

Inatt kom vi hem efter tre intensiva dygn i Åre. I morse vaknade vi upp till nyheten om att Ryssland anfallit Ukraina. Det är så overkligt, men samtidigt inte ett dugg överraskande. Det är nästan som att världen stått på tå i månader. Måtte detta bli Putins absolut sista illdåd.

Kram

2022 blir året jag rensar mindre

Låt mig förklara.

Jag har egentligen aldrig haft några som helst svårigheter att göra mig av med prylar. Tvärtom. Jag har med lätt sinne slängt ut familjealbum, en nyinköpt säng och arvegods. Mitt problem har alltid varit att jag haft svårt att låta bli att köpa nytt, utan haft ett nästan bulimiskt förhållande till prylar. Därav bloggens namn och tillblivelse.

Det finns delar av rensningskulturen som jag tycker det pratas lite för lite om. Som att rensa ut prylar och kläder inte gör någon till en miljökämpe. Miljövinsten kommer ju inte förrän man börjar minska på inflödet. Detta har jag själv varit ett lysande exempel på.

Att rensningskulturen på sociala medier i princip enbart består av kvinnor är också ett olustigt sammanträffande. Är det inte nog att kvinnor allt som oftast har den otacksamma uppgiften att se till att barnen har vinteroveraller, mössor och pekböcker. Nu förväntas de även ansvara för allt ska rensas ut i rekordfart också?

En annan grej är att i takt med rensningskulturen vuxit sig stark är att toleransen mot allt ägande minskat. Även harmlöst sådant, som att samla på vintageporslin, karaffer eller majolikakrukor från 30-talet. Missförstå mig inte med flit nu. Konsumtionen behöver minska, och det drastiskt om vi ska nå utsläppsmålen. Men problemet är fortfarande att vi slänger alldeles för mycket. Och köper för mycket nyproducerat.

Detta är sånt jag reflekterar över ibland. Ganska ofta till och med.

Men anledningen till att jag kommer rensa mindre 2022 är av personlig karaktär. Rensandet har gjort mig till en sur tjatmoster med bultande tinnar, spända käkar och pekande fingrar. Och henne orkar jag inte vara längre.

Jag rensar bland mina ägodelar för att jag måste. Uppmärksamhet är en bristvara, och min uppmärksamhet är dessutom särskilt snål. Därav att jag månar att mängden prylar som pockar på min uppmärksamhet ska vara så få som möjligt. Min man däremot, han rensar nästan aldrig. Garderoben är full med skjortor som köptes tiotals år innan han träffade mig (för tio år sen). Han har lådor märkta fritidshus (vi äger inget fritidshus, men de är bra att ha skulle vi ägt ett fritidshus) och seglarprylar från sin barndom.

Tro mig, jag har försökt. Jag har föreslagit att vi ska rensa ihop. Att jag ska rensa åt honom. Bara vi rensar. Samma har jag gjort med barnen. Jag har bönat, och i brist på bönesvar, hotat med indragna förmåner. Och sedan gett mig i kast med att rensa åt dem, med spända käkar och bultande tinningar.

Skillnaden mellan mig och min man är att han inte har någon som helst behov av att rensa. Jag tillbringar timmar varje vecka med att leta efter mina prylar, han vet direkt var hans finns. Vi är olika med olika behov, och det måste få vara okej.

2022 är året rensar jag mindre. Jag tar ansvar för mina prylar, men inte för andras. Förhoppningsvis ger det mig sinnesfriden tjatmostern med de spända käkarna så envist förvägrar mig.

Kram

Veckoplanering 2.0

Minns du när jag berättade om att vi infört veckoplanering på söndagar?

Tänkte berätta om hur det har gått. I korhet: inte alls! Vi hade två planeringssessioner på följd, men efter den starka starten glesades de ut så pass att vita älgar är mindre sällsynta.

Trots att vårt genomförande får bokföras som ett mindre fiasko är jag inte riktigt redo att överge idén. Jag tror att problemet var jag att funderade alldeles för lite kring varför vi inte planerade från första början.

För att vi aldrig orkade!

Att ha två små barn, ett företag, jobb, frilansuppdrag och ingen hjälp, skapar inte mycket utrymme över för reflektion i vardagen. Vårt liv handlar det mesta bara om att gå runt. Hålla näsan över ytan en vecka till.

Jag bokade naivt en stående mötestid kl 20 på söndagar. ”Perfekt – det krockar inte med något annat!” tänkte jag. En klassisk lösning: Medelst ett skohorn knö i ett måste till. Det är väl inte så konstigt att det inte blev av? Ingen vill förstöra en söndagkväll med att prata om allt tråkigt vi måste göra nästa vecka.

Nästa steg är att förfina idén. Vad händer om vi tar planeringen mitt på dagen? Med barnen, så också får öva på att sköta ett hushåll.

Hur planerar du familjelivet? Sysslofördelning, eventuell VAB, aktiviteter, återhämtning och sociala aktiviteter? Tar tacksamt emot inspiration.

Kram

Alldeles snart ett badrum

Det fattas fortfarande lite småpill, men jag kan inte riktigt hålla mig. Snart är badrummet helt färdigt. Andreas fick en ingivelse och gick och hämtade en blomma att ställa i fönstret. En julstjärna i som blommar så praktfullt, trots att vi är inne i februari.

Jag förstår honom förstås. Att man vill rå om detaljerna. Ställa fram små burkar på kommoden, sätta upp en spegel, göra fint med växter och hänga mjuka och prydligt vikta handdukar på handdutstorkare. Sätta upp krokar. Så länge som vi väntat på detta. Att få ägna oss åt pyntet.

I veckan kommer elektrikern och monterar de sista armaturerna inomhus och utomhus. Rörmokaren ska installera vår begagnade dusch och blandare. Det var en del knorr eftersom vi inte kunde hitta monteringsanvisningar och dokumentation som styrkte att de var godkända för svenskt vattentryck. Efter en del detektivarbete lyckades vi gräva fram nödvändiga intyg, så förhoppningsvis går det bättre denna gång. Hett tips – googla rätt på all dokumentation på plats innan du ringer rörmokaren om du planerar att använda begagnade delar. Det blir billigare än att göra tvärtom.

Går allt enligt plan blir vi färdiga denna vecka. Mest sannolikt inte, eftersom det skulle vara första gången.

Ville bara visa en liten smygtitt!

Kram

Vardagsrum, schmardagsrum

Av alla rum tycker jag att vardagsrummet är det svåraste att inreda. Antagligen för att det inte finns lika mycket historisk inspiration, eftersom vardagsrummet är ett tämligen modernt påfund. Inte förrän på 30-talet började man så smått inreda rum som var tänkta för familjen att samlas i. Men först på 50-talet slog vardagsrummet igenom på bred front. Vårt vardagsrum var ursprungligen glasveranda och salong, och dess nuvarande utformning fick det först på 20-talet.

I alla fall. Det är inget tekniskt fel på vårt vardagsrum. Tvärtom har det massa fina attribut. Det är ganska rymligt, högt i tak, två fönster och kakelugn. Ändå lyckas vi inte alls få till möbleringen så att rummet känns inbjudande och inspirerande. Efter fyra år känner jag mig fortfarande ovälkommen här inne.

Såhär såg samma vägg ut när vi flyttade in. Målad med överbliven färg och en tavelvägg som till 75% bestod av Andreas släktbilder.

Det stora problemet som jag upplever är tv:n. Den är alldeles för iögonfallande, och stringhyllorna bredvid ser lite bryskt ditplacerade ut Ytterligare en sak som jag inte trivs med är vitrinskåpet (på motsatt vägg). Det var målat i Annie Sloans chalkpaint när jag köpte det, och i panik drog jag på tre lager äggoljetempera. Det var ett stort misstag. Färgen flagar och skåpet ser ännu mer shabby ut än när jag köpte det.

Snart är vi färdiga med tillbyggnaden, och då kan vi flytta ut alla grejer som vi tillfälligt förvarar i vardagsrummet. Bra läge för en makeover tänker jag. Inget drastiskt som att ändra väggfärg eller kasta ut möbler. Men rumstrera om och kanske köpa en ny (begagnad) tv som tar mindre plats. Är också otroligt sugen på ett annat soffbord, som rymmer mer och har en mer organisk form. Har lite bevakningar ute på Blocket, men känner mig rätt vilse.

Här är lite inspiration som sugit tag i mig.

Jag är väldigt svag för mönster-och färgmixen man hittar i brittiska hem. Det finns en nonchalans i brittisk inredning som man sällan ser i svensk.

Älskar också att ytorna är maxade. Trots att det är belamrat –  till och med rörigt – finns det en harmoni.

Jag tycker att vitt eller grått för all kan vara fint. Sålänge man matchar med mycket färgglada tavlor och annat skrammel. Kalt är verkligen inte min melodi.

Ibland får jag frågan över hur historiskt korrekt man bör vara. Jag tycker egentligen att inget annat än den personliga smaken får guida. Jag brukar tänka att man alltid blandat stilar. Knappast så att någon köpt allt bohag sprillans nytt vid byggnadsåret, och sen inte gjort något mer.

Kram