Lever vi i ett hyperkonsumtionssamhälle?

Jag stötte på termen hyperconsumerism (hyperkonsumtion) i ett kommentarsfält nyligen. Hade aldrig hört talas om teorin innan och blev förstås nyfiken. På Wikipedia står det att läsa:

”Hyperkonsumtion refererar till konsumtionen av tjänster och varor som har icke funktionella syften och samhällspressen att köpa dessa varor eftersom de formar ens identitet.

I ett hyperkonsumtionssamhälle är alla sociala upplevelser drivna av marknadsmekanismer. Hyperkonsumtionen drivs framåt av varumärken eftersom människor ofta skapa djupa känslomässiga band till de varumärken som är identitetsbyggande, vilket i sin tur är vad som driver dem att konsumera.

Ytterligare ett kännetecken på att vi lever i ett hyperkonsumtionssamhälle är besattheten av något nytt som får människor att slänga ut det gamla. Det är särskilt framträdande inom exempelvis modeindustrin där produktlivscykeln ibland är så kort som några veckor.

Varor är ofta att betrakta som rena statussymboler eftersom de köps i första hand för att visas upp för andra (och på så sätt symbolisera exempelvis rikedom). Vissa teoretiker hävdar att konsumtionsbegäret inte drivs av vår vilja att konkurrera med andra utan snarare är att betrakta som ett hedonistiskt nöje.

Hyperkonsumtion beskrivs ofta för att ha religiösa inslag. Det lyfts fram som en religion som håller konsumtionen högst av allt, och ersätter de traditionella religösa ritualerna med nya. Att gå till kyrkan ersätts med att gå till gallerian.  Helgon är ersatta av kändisar. Shoppingterapi i stället för botgörelse. Strävan efter ett bättre liv efter döden är ersatt av en strävan för ett bättre liv i nuet. Hyperkonsumtion har till och med kommersialiserat religiösa symboler. Exempelvis är det inget märkligt att se icke troende bära smycken med religiösa symboler. ”

Vad tror du? Lever vi i ett hyperkonsumtionssamhälle? 

Det är ju tämligen lätt för alla till höger om vänsterpartiet att avfärda teorin som gammal vänstersmörja i ny förpackning. Samtidigt är många av beskrivningarna alldeles för träffsäkra för att vi ska kunna ignorera dem helt.

Mina tankar leds osökt på in på trilogin Hungerspelen. Det är ju en framtidsdystopi där huvudstaden enbart befolkas av en narcissistisk, hedonistisk och fullkomligt empatibefriad elit medan alla utanför stadsgränserna lever i armod och förtryck. Kanske är det inte så att de på den svenska landsbygden riskerar att förslavas i närtid, men beskrivningen känns inte våldsamt avlägsen för flera delar av innerstan. Där känns det som att shopping, skönhetsbehandlingar, träning och uteliv liksom ÄR hela livet och inte inslag i livet.

Kram Sophia

 

DIY: Sy egna linneservetter

Till garderobsprojektet hade jag köpt fyra stycken linnegardiner från Ikea. När jag fållat gardinerna hade jag fyra tämligen  stora spillbitar över. Vad göra? Jo, använda till något annat såklart. Nog ska familjen Stök & Gris hitta användning för ett gäng linneservetter som kan användas om och om igen.

Du behöver:

  • Spillbitar av linnetyg som räcker till så stora servetter som du vill ha.
  • Tråd: Helst icke-syntetisk.
  • Nålar.
  • Sax.
  • Symaskin
  • Strykjärn.
  • Tidsåtgång: ca en till två timmar.

Så här gjorde jag:

  1. Ett vanligt mått på linneservetter är 45×45 centimeter, så jag började med att klippa ut sex stycken bitar som var 49 x 49 cm.
  2. Jag behöll alla sidor som redan var fållade.
  3. Sedan vek jag och strök in den råa kanten (den med trådar) , vek igen, och strök igen. På så vis får man bara jämna kanter. Därefter nålade jag kanten. Jag nålade alla sex bitar i ett svep.
  4. Sy raksöm så som är så lik de gamla kanterna som möjligt. I mitt fall var det ca 1 mm in på fållen.
  5. Färdigt.

 

Så där. Ett gäng prima linneservetter för en spottstyver. Såg att HM Home säljer linneservetter för 125 kronor stycket, så en kanske ska överväga en karriär i servettbranschen. Eller inte. Men kul och lätt var det.

Stor kram Sophia

Tips:Tack och adjö direktreklam

Troligen känner du till Nix-registret mot oönskad telefonförsäljning. Men visste du att det finns ett motsvarande register för adresserad direktreklam?

När vi bodde kvar i stan fick jag drivor med adresserad reklam. Varje gång gick den raka vägen till återvinningen. Vilket slöseri! Jag måste kryssat för många urvalskriterier – och ännu fler sedan jag fick barn – för det kom mer än lovligt vissa dagar. Allt från blöjprover och lotterier till mäklarannonser.

Trots att jag arbetar på en marknadsavdelning själv (dock 2b2 och främst med digital marknadsföring) hade jag inte koll på att man kan betacka sig all adresserad reklam. Men det kan man alltså. På Swedmas hemsida avregistrerar man sig enkelt med bank-id eller mobilt bank-id. Inga formulär som ska beställas, frankeras och skickas. Tjoff, bara.

Nix-registret gäller för all direktreklam som är personligt adresserad. All oadresserad går att stoppa med en ”ej reklam-skylt” på brevlådan.

Det fungerar däremot inte om du har en kundrelation till avsändarföretaget. Då måste du kontakta dem och be om att få bli avregistrerad. Nu väntar jag bara på en tjänst där man kan administrera alla avregistreringar på reklam, oavsett kundstatus. En tar sig för pannan när man begrundar att Elon Musk troligen har landat en farkost på Mars innan det går att säga nej till all form av reklam i brevlådan.

Kram

Sophia

 

På besök i grannskapet

Jag är väl knappast ensam om att tycka att det är något magiskt över hösten. Vissa tillfällen på dagen är det så vackert ute att jag nästan måste hålla andan av rädsla för att förstöra det om jag andas ut. Som när dagen bräcker och himlen blir rosa sammet. Eller när eftermiddagssolen färgar trädkronorna gyllengula. Då känns hösten så fin och vemodig och mjuk.

I lördags var precis en sådan dag. Vi har haft fullt upp med sysslor från morgon till kväll de senaste helgerna, så vi har liksom missat hela höstens skådespel. Men nu hann vi äntligen ut på en promenad i grannskapet (efter den obligatoriska vändan på byggvaruhuset för att köpa en ny tumstock).

Jag sportade en översizad, brunlila dunjacka från Uniqlo (second hand). Brukar matcha den med ullhalsduk från Acne och en lila mössa, så också denna dag. Jag tycker att det är en svinfräck kombo men ser också att jag är förvillande lik en fräsig tant på avstånd.

Området ligger omgivet av vatten. Har planerat att bli en hurtig vinterbadare men nu när jag ställs inför realiteten så framstår det plötsligt som den dummaste tanke jag tänkt. Det är bara oktober men det ser redan fruktansvärt kallt ut.

Grant så det förslår. Det är ett gammalt Grand Hotel som skymtar i bakgrunden. Kan tänka mig att det en gång varit pampigt och storslaget, men nu ser det mest nedgånget och ruffigt ut. Putsen faller av och lämnar beiga fläckar i den vita fasaden. Hoppas att ägaren har planer på att återställa dess forna glans. 

Hamnade mitt i ett jättefält av kaveldun.

Och kom sedan fram till en mycket lämplig badplats. Tyvärr. Nu ser det ut som jag måste göra slag i saken.

Inte bara jag var road av utsikten. Bästa stället för att kasta småsten.

I denna lilla vik kan det bli ett dopp eller två.

Närheten till naturen var en av de stora anledningarna till att vi fattade mod och lämnade stan. I stället för att sitta hemma och sörja alla de där restaurangmiddagarna som inte blir av eller utekvällarna som ingen har ork till ville vi vädra mer frisk luft. Nu har jag samlat kraft till ytterligare en vecka på pendeltåget. Det är märkligt hur min inställning har förändrats till huslivet sedan jag fick barn. Innan vi fick Juni såg jag absolut ingen charm med att bo i hus. Då ville jag ha omedelbar närhet till barer, stök, jobb och affärer. Klipp till två år senare och jag blir salig som ett barn av att se lite kaveldun fladdra för vinden.

Livet ändå. Så fint att man kan överraska sig själv.

Stor kram

Sophia

Feja skodonen

När man vet att man inte får köpa något nytt är det som att allt man äger blir lite mer värt. Då känns det helt plötsligt lite mentalt lättare att ägna en kvart åt att putsa sina skor. Att rengöra och putsa ett par läderskor kan nästan få dem att se ut som nya. Om man låter bli att slarva och putsa dem någon gång varannan månad (beroende på användningsfrekvens) så kan man förlänga skornas liv med flera år. Hett tips är också att köpa skoblock i cederträ. Cederträet dämpar lukten av fötter (som vi ju alla lider av, mer eller mindre..) och skoblocken ser till att lädret håller formen. Jag har förlagt mina skoblock i någon flyttkartong och redan efter en månad utan märker jag att mina läderskor börjar tappa livsgnistan.

Min skovårdsrutin är föga komplicerad utan är som följer.

1: Rengör med fuktig trasa (alt tvättsvamp vid grov smuts) och galltvål.

2. Läderbalsam. Gnider in med en trasa.

3. Skoputs. Även den gnids in med trasa.

4. Gno in den med borste.

4. Färdigt! Eventuellt gnider jag in skorna med lite vattenavstötande vax som bonus, men långtifrån alltid.

Vill du läsa fler kläd- och skovårdstips? Allt finns samlat under kategorin klädvård.

Stor kram

Sophia

 

Planerare och görare

Två månader kvar av köpstoppet och jag har inte en enda strumpbyxa utan generande hål i. Surt, sa räven.

Jag tror att människor kan delas in i två typer: de som älskar att planera först och de som älskar att göra först och planera sedan.

Planeraren älskar struktur, ordning och reda och kan inte njuta till fullo om saker inte är planerade på förhand. När man går ut och äter vill planeraren ha kollar menyn på förhand och har bestämt sig innan vi kommer till restaurangen. På resor är hotellen noga utvalda och närområdet researchade veckor innan avresa.

Den som älskar att göra först är inte så noga med planering. Själva restaurangbesöket är upplevelse nog, blir det god mat också blir det bara en bonus.

Planeraren älskar att researcha inför köp. Göraren älskar att köpa.

Jag till i allt väsentligt den senare. I min yrkesroll föredrar jag ordning och struktur och kan trolla ur mig både gantscheman och pertdiagram om nöden kräver – men privat är jag en oreda.

Jag älskar till exempel att fixa och dona med renoveringsprojekt. Hatar att planera dem. Vill tillbringa så lite tid som möjligt med att göra ritningar och förbereda inspirationskollage (gör aldrig inspirationskollage, blir oinspirerad av blotta tanken). Jag vill bara göra direkt medan jag drivs av energin från impulsen. Vilket förstås ofta resulterar i att resultatet blir någonstans mellan undermåligt och katastrof. Och så slutar det med att jag får göra om, ibland om och om igen.

Det är inte så att jag föredrar katastrof på något sätt. Det är bara det att det brukar bli katastrof även när jag försöker planera för att undvika katastrof. Därför har jag utvecklat mina efterplaneringsskills, det vill säga att dra mentala lärdomar av sådant som gick snett och hur det skulle undvikits. Gudars så skicklig jag har blivit på att efterplanera. Men ibland tröttnar man ju på att läxa upp sig själv. Jag har definitivt börjat att lessna på mina malande inre monologer om vad jag borde gjort annorlunda (som jag självklart aldrig omsätter i riktig planering). Tidigare handlade vi i snitt tio (10!) gånger per vecka och jag sa till mig själv varje gång att det nu var dags att börja veckoplanera. Gjorde jag någonsin det? Nej, i stället löpte planeringsrebellen i mig amok.

Men hörrni. Nu är det nya tider. Om jag ska ha en chans att ta mig levande igenom åren som pendlande småbarnsförälder är det dags konvertera från efter-planerare till för-planerare. Jag har betat mig igenom många områden redan och dessutom hittat en rad smarta verktyg som hjälper mig med struktureringen. Ett försummat område är dock garderobsplaneringen. Från och med nu börjar jag planera och lägga fram kläder för hela veckan, med start på söndag. Någon annan som är med på utmaningen?

Här är de  appar/verktyg utan vars hjälp min vardag hade krackelerat fullständigt:

Tink – för att hålla koll på utgifter och göra budget.

Dreams – för att lägga undan till mina olika sparmål. Ett av mina mål är till exempel en eldriven lådcykel som jag vill köpa senast i maj nästa år.

Wunderlist – Vanlig, hederlig att göra-lista.

Wrike – Projektledningsverkyg för att planera husunderhåll och renovering.

Trello – För att planera och kollaborera om att göra-listor, när man behöver en mer överskådlig vy än vad som ska göras.

Slack – För att chatta med mina kollegor i särskilda ämnesrelateradegrupper (eller ”kanaler”). Död åt mailto:alla!

Google Drive/Dropbox – för att spara och dela dokument och filer.

Flickr –  Lagra bilder. Har även en Flickr-app i telefonen som automagiskt backupar mobilbilderna.

Genius Scan – För att fota av papper och göra pdf:er. (Tror att den kostade 7 kr).

Tripit – för att planera resor, hålla koll på biljetter och bokningar och aktiviteter.

Alla tjänster är gratis att använda om jag inte skrivit annat.

Jag har testat outfitplaneringsappen Stylebook men den föll mig inte i smaken. Det blev liksom för MYCKET planering. Orka planera in outfits i kalendern? Nej någon måtta..

Har du några andra tips på outfits/garderobsplanerare som jag har missat?

Kram

Sophia

 

 

 

Vi har inte råd med ännu en kvinnofråga

Tidskriften Camino har vigt ett helt nummer åt tema rensande och minimalism. Efter att ha uppmärksammat att så gott som alla forum på temat befolkas av kvinnor ställer sig chefredaktören den ledande frågan om rensandet inte riskerar att bli en kvinnofälla? I sin research hittade hon nämligen få eller inga män som ägnade sig åt att rensa hemmet eller reflektera över sin konsumtion. Jag är benägen att hålla med. Visst är det märkligt att de flesta någon gång i livet går från singel till duo – vanligen tillsammans med någon av det motsatta könet – men bara en av dem tar ansvar för de gemensamma prylarna?

Lika märkligt är det med bilden av vem som köper vad i hushållet. Bara tänk på ordet shopaholic. Själva sinnebilden av en shopaholic är en kvinna som vidlyftigt slösar pengar på prydnadskuddar, doftljus och blommor. Krimskrams. Inte heller sällan slösas det med andras (makens) pengar. En shopaholic är också oförmögen att förstå de mest grundläggande ekonomiska termer som budget eller amortering.
Hur roande det än kan vara med fördomar tycker jag det är tråkigt om de förblir just det. Är det verkligen rimligt att kvinnors köpbeteende får klä skott för överflödet av prylar som utmärker vår samtid? Naturligtvis inte.
Om man får lita på Kronofogdens statistik var 280 000 män skuldsatta 2016, att jämföra med 144 000 kvinnor. Siffrorna verkar vara tämligen konstanta tillbaka till 2010. Fram till 2014 mätte Kronofogden antalet betalningsförelägganden som var ett resultat av förfallna sms-lån, och även där var männen i majoritet. Ironiskt kan det tyckas att de flesta intiativ som handlar om att ”ta kontroll över sin privatekonomi” främst riktar sig mot kvinnor.
För kvinnor förstår sig inte på aktier, sparande, huslån eller investeringar. De vill bara shoppa kläder och doftljus och kuddfodral. Det är fördomar som är lika falska som det är sant att män generellt är mer ekonomiskt sinnade. Det är ju dubbelt så troligt att en man hamnar hos kronofogden som en kvinna.
Ändå så så initieras det ekonomigrupper för kvinnor till höger och vänster. Och de flankeras av Instagramkonton i överflöd. De startas av och för kvinnor som har tröttnat på
prylkaos och kortsiktiga materialistiska belöningar. Det är återigen kvinnorna som tar ansvar för något som vi kan beskylla hela västvärlden för: Nämligen att konsumera över sina tillgångar. Nej män kanske inte handlar särskilt många doftljus. Men de shoppar båtar, eldrivna verktyg, elektronik – och hobbyprylar. Och de rensar inte särskilt ofta heller. Jag har handlat mycket på Tradera i mina dagar, allt från barnkläder till inredning och endast två gånger har namnet indikerat att säljaren varit något annat än en kvinna.
Jag säger inte att dessa initiativ för kvinnor inte ska få finnas. Tvärtom, jag åtnjuter själv förmånen att få vara en del av flera nätverk. Jag bara undrar var alla nätverk för män håller hus? Det är ju faktiskt de som verkar behöva det mest.
Jag vill inte att konsumtion ska bli ännu en kvinnofråga, för det har vi nämligen inte råd med. Jordens resurser och hur vi konsumerar dem är frågor som berör oss alla.
Kram Sophia

Shopping och relationer

 

”Men älskling, du behöver väl inte en väska till.” Så här lätt det när jag råkade nämna för M att jag är sugen på en väska för att fira att mitt köpstopp är över nästa år.

Och så brukar det ofta låta. I de flesta av våra diskussioner vad gäller min klädkonsumtion. Medan jag ser oändliga behov så bromsar han och punkterar alla min argument för ytterligare en stickad tröja i grått. Han gör ofta under för min ekonomi men ibland tycker jag nog att han är överdrivet kritisk. I grund och botten är det nog det klassiskt kvinnliga v.s. det klassiskt manliga som blir extra tydligt här.  Trots att vi har egna pengar att göra vad vi vill med och trots att jag ofta går mer plus än han, så kommer det ofta ha åsikter om jag jag pratar saker jag vill konsumera. Jag har dock utarbetat några strategier för att undvika klädkonflikter och diskussioner kring mitt shoppande (när det begav sig).  Huruvida hälsosamma dessa är tåls att diskutera då jag i grunden förespråkar transparens och ärlighet i relationen och kring sitt shoppingbeteende.

  1. Prata inte shopping: Undvik att diskutera ämnet överhuvudtaget. Även om det inte kommer på tal särskilt ofta så behöver man faktiskt inte diskutera det alls. Vad du köper för dina pengar han inte med att göra så länge det inte går ut över ekonomin eller er relation.
  2. Smyg in nya plagg: Ett klassisk knep som kvinnorna i min släkt använt sig av i generationer. Enkelt beskrivet lägger man bara in det nya plagget i garderoben utan att säga någonting.
  3. Shoppa även något till din partner: Ibland kan det vara svårt att smyga in påsen. Då är mitt tips att samtidigt shoppa något fint till din partner. En glatt överraskad partner ökar chanserna till en positiv reaktion. Detta är dock en dyrare lösning på problemet och bör inte användas varje gång om inte en plånbok tillåter det.
  4. Sätt upp mål och belöningar: Exempelvis, om jag springer milen på under en timme så får jag unna mig nya träningskläder. Din partner kommer inte fördöma att du unnar dig något efter en tid hårt arbete.

Inser i skrivande stund att denna lista inte bara uppmuntrar till konsumtion utan också erbjuder genvägar för att rättfärdiga den. Inte helt i linje med bloggens syfte men men. Med dessa strategier vill jag uppmuntra till en sund konsumtion och förhoppningsvis några färre konflikter om materiella ting.

Kram/
Martina

 

Den som köper sig fri missar chansen att lära sig något

Det ryktades om sensommarvärde i Stockholm under lördagen. Detta sket jag fullständigt i och förlorade mig i måleriet i stället. Nu har jag strukit de sista lagren på projekten som upptagit min tid de senaste veckorna. Dels har jag målat trappan som tidigare varit trären och dels har jag målat en alkov i sovrummet som ska få tjänstgöra som garderob. Kanske får äta opp detta när vintermörkret håller oss i järngrepp, men så befriande att skita i måsten och bara ägna sig åt det en vill. Visst är det jobbigt att måla och särskilt med linoljefärg som kräver tålamod, tålamod och ytterligare tålamod. Men jag får som ett rus i kroppen när jag blir färdig med ett projekt som jag kämpat med länge. När jag drar över med penseln för sista gången glömmer jag bort värkande axlar och stel nacke och allt känns mödan värt. Sedan att ruset varar i cirka fem minuter innan den ersätts av en annan fixarklåda är ju en annan fråga.

Låt oss ta en titt på vad som har skett de senaste veckorna.

Här är trappan innan målning:

Och efter tre strykningar med Ottosons Silvergrå blandat med  titanzink. Här är trappan nymålad och ser fortfarande fläckig ut. Fläckarna försvinner allteftersom underlaget blir mättat. Sist jag målade med linoljefärg tog det flera månader innan de blanka fläckarna försvann. Då blir färgen matt och otroligt behaglig för ögat att vila på. Nu är det bara att ge sig till tåls. Ser du förresten färgfläckarna till nere vänster på sidan? Det är inte min färg som stänkt upp, utan det är färgen som fanns under den vita snickerifärgen. Troligen har trappan tidigare varit målad i en grågrön nyans av något slag.

Har ju varvat med ett annat projekt som än så länge inte är färdigt. I vårt sovrum finns en alkov som är byggd i en kattvind. Den hade de tidigare ägarna som sovalkov. Vi sov där inne på prov en natt och drabbades båda av lätt klaustrofobi.

I stället flyttade vi ut sängen under fönstret och sov mycket bättre. Utanför fönstret grönskar det fortfarande även som träden börjar att bli kala.

Utrymmet ska i stället användas som garderob. För om det är något som vi lider brist på så är det garderobsutrymme. Huset är ju ursprungligen en sommarbostad och garderobsutrymmet är planerat därefter. Här är insidan, som innan hade en brun tapet, precis målad i Ottossons mörkgrå.

Den ser nästan svart ut på bilderna. Det är ju egentligen helt omöjligt att uppskatta färgnyanser bara genom att titta på färgprover. De ter sig så annorlunda beroende på vilka andra färger de spelar mot och hur ljuset faller. Jag vet att man ska provmåla innan men jag skiter faktiskt väldigt ofta i det. Går hellre på magkänsla och om jag inte gillar slutresultatet så gör jag om det i stället. Regler är till för att brytas och det är ju min egen tid som jag ödslar i så fall.

Det som fattas är garderobsinredningen (står färdigmonterad utanför bild) och ett hyllplan som jag också målat i samma färg. Den ska förhoppningsvis monteras under morgondagen och sedan ska jag bara fålla en gardin som får fungera som skynke.

Garderobslösningen är en egentligen en tillfällig lösning. Tanken är att bygga en platsbyggd förvaring som smälter in i rummet bättre. Just nu har vi skriande behov av förvaring men inte tid eller lust att bränna massa pengar på en dyr men permanent lösning. Skönt då att ha använt metoder som är skonsamma mot miljön och plånboken. Linoljefärg är ju bra mycket drygare än vattenbaserad färg och räcker till många fler kvadratmeter per liter. En liten provburk med färg räcker till att måla båda sidorna av en dörr. Två gånger.

Det som också ska fixas inom kort är tapeter (och taket, men det är en historia för sig). Just nu lutar jag åt denna välpinnade gulklimp från William Morris: Pimpernel Bayleaf Manilla (bildkälla).

Har förstås aldrig tapetserat själv innan men det är ju bara att testa sig fram. Att lära sig saker genom att bara göra dem är en oöverträffad metod enligt mig. Visst skulle vi kunna hyra en tapetserare, men då missar jag ju chansen att göra ett taffligt första försök som vi kan skratta gott åt sedan. Min devis är att få saker i livet behöver bli perfekta, de flesta behöver bara bli gjorda.

Trevlig helg!

Kram Sophia

Renovering och världens enklaste diy

Klockan har inte ens hunnit slå 06.30 men jag sitter redan på pendeln till jobbet

Skulle vilja skriva att livet med hus är fantastiskt, men faktum är att det just nu känns som ett destruktivt förhållande. Det är en partner som psykar en genom att vara ömsom kall och ömsom varm. Varje kväll upptäcker jag något nytt att göra som noteras på den milslånga att-göra-listan, men också någon ny egenhet som jag förälskar mig i.

Dagarna består av arbete och barnbestyr och varje kväll sadlar jag om till målare/arga snickaren.

låt oss ta en titt på vad jag sysslar med:

Börjar varje morgon här, i pendelkuren.

Måndag:

Vill blotta ankeln men har varken ankelbyxor eller klackar med lågt skaft. Lösningen blir en uppvikt finbyxa samt ett par vanliga klackar med remmar i skaftet som jag pillar bort. Et voilà: ankelbyxor och ankelskor.

Världens enklaste diy vare här.

Tisdag: Gör en ansträngning och försöker se anständig ut. Utmaningen är så få plagg som möjligt. Här blus, vida byxan och sneakers och inget mer. Den propra outfiten döljer väl det faktum att jag är ett vandrande haveri. Sanningen är att jag kom till jobbet utan deo, med ett par trosor i fickan samt en fryst parmesanskalk istället för ugnspannkaka i matlådan. Småbarnslivet ftw.

Onsdag: målar insida av garderob med linoljefärg.

Torsdag: börjar se slutet på trappmålningen. Bara en strykning till.. 

och nu är det fredag! Trevlig helg allesammans.

kram Sophia