Värdeoptimerat eller tidsoptimerat, det är frågan du borde ställa i dig

Jag läste Minimalisternas blogginlägg ”Minimalism är så mycket mer än bara prylbanta” och fick lite av en aha-upplevelse. Termen som gjorde avtryck hos mig var värdeoptimering. Så otroligt självklart när jag ser deras text, men desto svårare att greppa i praktiken

Så här beskriver de värdeoptimering, saxat från instagram:

När du börjar fundera på vilka prylar och kläder som egentligen adderar värde i ditt liv och vad som är viktigt för dig att ha kvar. Då spiller det tillslut över på fler av livets delar att börja ifrågasätta och värdeoptimera. Mår jag verkligen bra av att göra det här? Tillför de här åtagandena värde i mitt liv? Vilka personer ger egentligen energi av att umgås med?🤔 Osv. Man kan säga att du börjar bli mer medveten. Istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som egentligen kanske inte gör dig lycklig.✨

Jag skulle nog kalla mig själv en optimerare och letar ofta efter sätt att förbättra små, vardagliga processer. Och det kan jag väl knappast vara ensam om?  Hur många har inte snubblat över råd om hur man ska optimera vardagen för att maxa prestationen? Träna under småbarnsåren? Gå upp en timme tidigare. Meditera under småbarnsåren? Gå upp ännu en timme tidigare. Träna på lunchen. Förbered en hel veckas matlådor på söndag för att spara tid senare i veckan. Knusslar barnen vid morgonrutinen? Ha bara samma kläder och mikra gröten.

Tidsoptimerande tips i alla ära. Självklart ska vi inte ödsla dyrbar tid på tråkiga sysslor i onödan. Men förbiser vi inte ofta en viktig aspekt; nämligen värdeoptimeringen? Alltså att faktiskt tillskriva ett värde till alla ett åtagande. För tidsoptimering är inget självändamål! Risken med en tidsoptimerad vardag, som inte är värdeoptimerad, är att man optimerat sig rakt in i ekorrhjulet.

Hur många av oss känner inte igen stressiga morgnar med småbarn? Det är nej till tandborstning, frukost som ska förtäras under matbordet och overaller som absolut inte ska på. Tidigare har jag försökt morgonkaoset genom att enkom tidsoptimera. Till exempel preppa kaffebryggaren kvällen innan, göra färdiga mackor att ta med mig till jobbet, lägga fram kläderna och så vidare. Fantastiska tips i all sin enkelhet. Men det som saknades var en värdeoptimering av morgonen. Mår jag verkligen bra av den där morgonrutinen? Det var en nödvändig fråga att ställa mig själv. Är det värt bara för att hinna vara på jobbet en timme tidigare. Strax därefter bestämde jag mig för att minska min arbetstid till sex timmars arbetsdag. Det gör att jag inte behöver vara på kontoret kl 07 om morgnarna, utan kan tillbringa morgonen med lite färre konflikter och tidsmåsten. Vad är den optimala morgonen egentligen? Jo, att mitt barn mår bra och att jag är i ett harmoniskt sinnestillstånd när jag kommer in på jobbet. Mitt åtagande som förälder och medarbetare är ju något som jag sätter otroligt högt värde på. Det är ju vad som gör mig lycklig! Inte att slå världsrekord i tidsoptimerad morgon bara för att jag tror att måste jobba de där två extra timmarna varje dag, fastän att det är just de två timmarna som direkt bidrar till att stresslavinen utlöses.

Jag är av naturen begåvad med en väldigt stark autopilot. Kan ånga på genom det mesta, på gott och ont. Jag tror att värdeoptimering är extra viktigt för såna som oss, som bara tuggar på och försöker lösa allt med att gå upp en timme tidigare. Att lösningen inte alltid är att tidsoptimera, utan att prioritera och rakt av välja bort det som bidrar med negativ stress över en längre period (dock tror jag att man måste acceptera att livet alltid kommer att vara förknippad med vissa stressmoment). Det är inte så att jag kommer att sluta använda kortkommandon, men jag kommer inte att se på tidsoptimering som en universallösning som funkar för allt som är jobbigt. Ibland är det bästa att faktiskt bara skita i det jobbiga.

Hur ser du på vardagen? Försöker du tidsoptimera allt eller är du av naturen en värdeoptimerare?

Stor kram

Sophia

Handlingskraftig helg

Godkväll,

Strax ska du få se skrymslen som jag aldrig visar upp. Inte ens för folk på besök. Hela helgen har vi ägnat åt att rensa, riva och fixa. Nu är äntligen tiden kommen för Skräprummet att bli gästrum.

Först bjuder jag på en mer bekant vy. I lördags sov jag till nio. Det är inte riktigt sant för jag var uppe en säng vid 05 också. Andreas och Juni åkte till Simlekis och jag åt frukost själv. Kan inte minnas sist det hände. Tände ljus, drack kaffe och läste tidningen i stillhet.

Bestämde mig sedan för att flytta monsteran till matsalen. Kanske för mycket sol här ändå?

Sedan kom resten av familjen hem och vi började genast att ta tag i detta: Skräprummet. På bilden är det tämligen rensat men det har varit belamrat med allt möjligt.

Efter att vi rensat och burit ut allt lösöre tog vi fram kofot och skruvdragare och monterade ner den gigantiska sovalkoven. Den täckte ungefär halva rummet.

Vill du se hur det ser ut när allt är utrivet? Kolla min Instagram Stories.  Jag har samlat alla steg under höjdpunkten Skräprummet (borde egentligen hela lågvattenmärket, men visst). Nu spacklar Andreas och jag ska strax ansluta. Dagen ägnade vi åt att åka till tippen och köra till Solna och hämta en säng. Jag fick fatt i en prima Hästens-säng för 1350 kr, väldigt resonabelt för en riktigt kvalitetsmöbel..

Innan helgen var över hann vi också med söndagsmiddag med Farmor. Fiskgratäng, som för en gångs skull föll alla i smaken.

Även om sommaren är att föredra ur bloggsynpunkt är något alldeles särskilt med vintermörkret ändå. Skkenet från dimrade lampor och levande ljus gör hemmet ombonat på ett sätt som det inte är under sommarhalvåret.

Stor kram

Sophia

 

Den ärliga listan

Här kommer en liten lista kallad Den ärliga listan. Skamlös stulen av @stilkontot_ på instagram.

När grät du senast och varför?

Igår kväll. Så många olika känslor drabbade samman inombords och sipprade ut i en snörvlig gråt. En närstående är sjuk och jag hade en dag då jag kände mig värdelös på allt (sämst förälder, den sämsta anställda näst den statligt anställda tysken som inte haft en arbetsuppgift på 20 år och sämst partner. Nämnde jag ordet PMS?). Ömka mig inte, det var skönt att bli kvitt det värsta.

Tre saker du avskyr:

Människor som sätter sina egna behov framför alla andras, dåligt skrivna produkttexter och när jag glömmer att byta tomma toarullar. Snacka om att lägga krokben för sig själv.

Hur var du i skolan?

Debattglad, högljudd men lättsam, vill jag minnas.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

Ungefär samma. Med skillnaden att jag förhoppningsvis blivit lite bättre på att lyssna men också lite mindre lättsam.

Hur uppfattar du dig själv?

Vi tar denna fråga när jag inte har PMS tycker jag. Se svar ett.

En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

När jag anstränger mig å det yttersta för att ordna med logistiska grejer (tex befinna på punkt A eller ta mig till punkt B på en viss tid) och misslyckas katastrofartat. Som att dyka upp till flygplatsen en dag efter att flyget gått eller komma till kursen på fel dag. Finns det någon diagnos motsvarande dyslexi fast för datum och tider?

När känner du dig som vackrast?

Efter nio timmars oavbruten sömn men efter första koppen kaffe.

Vad skrattade du senast åt?

När min dotter (2.5 år) skrek TJAFFLA TJAFFLA (shuffla, shuffla, tack förskolan) och dansade med krumbuktande steg över köksgolvet. Fick också kväva ett skratt när hon gick till köket med uppspärrade händer och tokig min och sedan kom tillbaka och sa ”nu skrämde jag dem, spökena är rädda nu”. Har vi spöken i köket?

Något du funderat över nyligen?

Hur det vore att bo utomlands oktober-mars. Eller hur det vore att bo i generationsboende, alltså något typ av kollektiv? Tror det hade gjort susen för mig. Ju mer jag funderar på vuxenlivet (med barn) desto mer övertygad blir jag om att det inte är tänkt att vi ska leva som små, isolerade familjeöar.

Slutligen, ett yrke du skulle vara bra på?

Dokumentärfilmare eller utredare. Alltså av brott. Det är ju mitt hemliga drömyrke (jämte analytiker). Dokumentärfilmare passar nog en nyfiken själ som jag,

Stor kram

Sophia

Livet och biblioteket

Hej,

Denna vecka är en motig en. I helgen fick vi dystra besked och vi har inte riktigt hämtat oss. En nära familjemedlem är sjuk och behöver stöd och hjälp. Kanske skriver mer om det senare, men för tillfället mäktar jag inte med det.

Mitt i allt finns allt det vardagliga som obönhörligt tuggar på. Hämtningar och lämningar på förskolan. Jobb, träning och kvällsmat. Och så fix med huset förstås. Vi har fått ett lass tapeter och ska börja sätta igång att ordna bibliotek, barnrum och sovrum. Vårt skräprum ska äntligen få bli gästrum. Jag kallar det skräprum eftersom det är det mest precisa jag kommer på. Där förvarar vi kvitton, båtkapell, strykbräda (som endast används vid den årliga sömnaden) och städgrejer. Men i princip upptas hela rummet av en enorm loftsäng.

Jag har tillbringat ett par timmar med att bildgoogla referensmaterial. För enkelhetens skull blir det nog bara över en vägg, och antagligen inte någon överbyggnad över dörren. Men från golv till tak, helst. Och med underskåp för kvittopärmar (och annat pappersaktigt man tvingas spara i samband med att man driver företag, vanliga kvitton och fakturor sparar vi endast digitalt).

Detta var också väldigt fint med lådor ovanför skåpen.

Kram Sophia

Onyttig helg

I fredags kom Andreas hem, och nu, Söndag kväll har jag hunnit ikapp med tvätten. Ni som läste förra inlägget vet vad jag pratar om. Denna helg har vi gjort inget särskilt. I lördags kom grannarna förbi och lekte, och vi vuxna satt och fikade. Andreas bakade en smarrig chokladkaka, jag nöjde mig med att sätta på en ny kanna kaffe. Blev trevligt ändå.

Resten av helgen har vi tillbringat såsandes i raggsockor och hängiga underställ. Varje hörn, skrymsle eller yta är i princip upptagen av en katt som tar sig en lur. Ju kallare det blir desto kortare blir deras äventyr utomhus. Förra veckan skickade grannan en bild på hur katterna tog sin förmiddagslur på deras uppblåsbara bubbelpool (som är uppvärmd). Svårt att vara en diskret granne med Kjell och Ing-Britt som brer ut sig över hela grannskapet.

I dag bestämde vi oss för att göra helgens enda nyttiga gärning; kratta löv. Det tyckte Juni var kul i exakt 16 minuter och krävde sedan att få tillbringa resten av tiden i ett träd.

Jag har också testat den galnaste fläckborttagningen någonsin. Red Wine Stain Remover från ett brittiskt märke som heter Attirecare. Juni åt röda vinbär i en vit tröja i morse  och det lämnade sina spår. Äntligen uppenbarade sig en möjlighet att testa! Man sprejar direkt på fläcken och sedan försvinner den som genom magi på några sekunder, och därefter tvättas plagget som vanligt. Jag återkommer mer kring denna produkt när  jag gjort mer research. Köpte den på vinst och förlust men har inte läst på i detalj vad den innehåller och hur den verkar.

 

Ett studieobjekt i mänskligt förfall

Ögonlocken hänger tunga och jag kan inte fästa blicken på något särskilt. Borde gå och lägga mig fastän klockan inte slagit nio en fredagkväll. Men det går inte för jag väntar på att tvätten ska torka. Andreas kom hem i dag efter en knapp vecka på arbetsresa. Det kan tyckas simpelt att rodda en vecka själv med ett barn, men på blott sex dagar har jag gått från en ganska vanlig person till ett studieobjekt i mänskligt förfall. Trots att jag tillämpar sex timmars arbetsdag kändes hela veckan som ett enda långt gatlopp där jag ständigt blev slagen i ansiktet av sysslor jag förbisett eller glömt av. Jag trodde att veckan var planerad in i minsta detalj, men ändå lyckades jag komma till min kurs på rätt tid men fel dag, stänga dörren för kattlådan så att Ing-Britt demonstrativt bajsade ner Junis säng och backa bilen in i ett buskage. Och medan jag tvättade Junis sängkläder fick hon sova i vårt rum. Helt orelaterat till denna avvikelse från våra sov-rutiner, men anmärkningsvärt otajmat, råkade hon ut för ett sällsynt blöjläckage. I vår säng. Och medan jag tvättade ännu ett lass sängkläder smet Ing-Britt in och protestkissade i Junis säng, som efter förra kvällens olycka var utan madrasskydd. Och medan jag nu, en fredagkväll strax efter nio, tvättar familjens tredje uppsättning sängkläder på bara två dagar, ställer jag mig den enkla frågan var jag ska sova?

Min vardag känns som en sekvens dråpliga händelser tagna från amerikansk sit-com. Just det, i natt vaknade jag av ett återkommande pip. Det var frysen som protesterade mot att jag glömt stänga dörren, och nu har den tackat mig med att bepansra sig med istappar. Jag är så kränkt över detta att jag bara förtränger problemet och tänker att jag får lösa det när jag lyckats bända upp ögonen igen.

Hur överlever andra människor?

Black Friday, nej tack

Vi har inte ens hämtat andan från den senaste shoppingdagen Singles Day förrän det är dags igen. Ytterligare en påhittad dag som bara går ut att maxa inköpen. Och vad kommer sedan? Julhandeln, följt av julrean. Med risk för att låta som en förnumstig gammal kärring: Vill inte ens butikerna själva att någon ska betala fullpris? Dagarna utan någon rea börjar bli lika glesa som håren på Trumps skalp.

Jag ställde mig frågan förra året och jag ställer mig den igen. Vem vinner egentligen på ett priskrig? Konsumenten på kort sikt, absolut. Men priset vi betalar på lång sikt är miljöförstöring till följd av överkonsumtion och uteblivna vinster för de som försöker tillverka och sälja till schyssta villkor. Kul!

I min mening är hela REA-träsket osmakligt, rent utav vidrigt. På några få år har en helt okänd och fabricerad shoppingdag omfamnats med vidöppna armar av stora handlare såväl som media, både ny och gammal. I malströmmen av positiva artiklar finns det spår av kritiska artiklar, men en snabb googling visar att det är den positiva rapporteringen som har kraftig slagsida.

Min egna lilla motaktion mot Black Friday blir att skicka iväg ett lass kläder på lagning. Och fortsätta rya och raljera och fräsa åt ansvarslös konsumtion.

Vad kommer du göra?

Planerna för Junis sovrum

Nu tänker jag att vi ska prata om något kul, nämligen tapeter! Vi har äntligen valt en tapet till Junis sovrum.

Först kikar vi på hur det ser ut i dag. Väldigt nära verklighet och väldigt långt ifrån blogg, så kan vi sammanfatta det. Rummet är målat i en svagt lila nyans och insidan på sovalkoven i en väldigt mättad lila. Allt är målat rakt på tapet som har släppt lite här och var. Till höger står ett fantastiskt klädskåp i björk, om du undrar. Vi fick det av de förra ägarna eftersom de inte fick ut det genom dörren.

Vi kommer att riva ner de gamla tapeterna och sätta upp nya. Nämligen den här: Charlie från Boråstapeter (köpt via Tapetorama, som alltid). Det är alltså små ekorrar och ekollon, hur gulligt? Juni älskar att plocka ekollon så jag hoppas att hon trivs med denna. Lister och foder tänkte jag måla i en liknande färg som på bilden, svagt grön. Allra troligast blir det linoljefärg men jag är också sugen att testa Äggoljetempera, någon som har erfarenhet? Det ska vara lättare att arbeta in och går därmed snabbare.

Sovalkoven då. Håll i hatten för jag har gjort en skiss. Jag tänkte mig något såhär: Klä hela insidan i pärlspont och måla i samma färg som allt foder. Tänkte också byta fodret runt alkoven till något finare, i dag är det rangliga 70-talsplank. Tänker ej be om ursäkt för min slarviga skiss, dristar mig att tro att ni som vill förstå kommer att förstå ändå. Färgen är inte alls bestämd, men något i denna härad fast kanske ljusare.

sovalkov-pärlspont-ritning

Återstår gör taket. Det består av Tretex-skivor som sett sina glansdagar långt innan jag ens blev påtänkt. Vi hoppas på att det ligger någon typ av spont där bakom, men det vågar vi inte gissa på. Om du rivit ut Tretex-skivor får du gärna återkoppla hur svårt alternativt lätt det var. Vi har ingen aning och pendlar i våra uppskattningar mellan en eftermiddags arbete och tre veckor för ett fem man starkt bygglag från Täby.

Nu vet ni!

Stor kram

Sophia

 

Söndagshallå

Halli hallå i afton,

Först skulle jag ha bloggat under eftermiddagen, men då var jag tvungen att tvätta. Sedan efter maten, men då var jag tvungen att hänga tvätt. Sen blev jag tvungen att ringa en vän och göra en snabb jobbgrej. Ett, tu, tre sitter jag här och har huset fullt av tvätt i olika stadier av färdigt och inser att jag måste duscha, för det har jag nog inte gjort på hela helgen. Annars då?

Slasksörjan till väder behöver ju ingen närmare presentation, men det är den stora anledningen till att jag tagit max två bilder på hela veckan. Varav den ena är på min gröna smoothie som dagen till ära pryder bloggen. Dagsljuset når mig liksom aldrig. Ska försöka att skriva mer i veckan som kommer. Andreas är i Dubai på jobb och resten av teamet håller sig hemma och kurar framför brasan. Planen var egentligen att vi skulle följa med, men jag ångrade mig i sista sekund. Dels ville jag inte missa en dag av kursen som jag går nu, men framförallt ville jag inte flyga i onödan. Om detta inte vore en okynnesflygning vet jag inte vad som är det. Andreas måste åka för jobbets skull, men vi skulle följt med enkom för att semestra. Jag vet inte hur du resonerar, men mitt klimatkonto har slut på kredit för ett bra tag framöver.

Dessutom är det inte den typen av resa (en vecka på ett enormt, opersonligt hotell) som ger mig supermycket ändå. Om det är ladda batterierna som jag behöver finns det jättemånga alternativ som inte behöver vara förenat med miljöförstörelse och utsläpp. Skönt att ha landat i det, i alla fall.

Stor kram
Sophia

 

Läsro

Jag är en läsande människa. Eller jag har åtminstone varit. Faktist är ett av mina tidigaste minnen att jag läste högt ur barnboken Laga mig, sa Pulvret för min förvånade pappa. Det visade sig snart att jag hade memorerat stora delar av boken, och dessvärre inte var ett underbarn som på egen hand lärde sig att läsa vid fyra års ålder.

Många somrar gick jag på en veckas ridläger. Själva ridlägren minns jag bara vagt. En sommar hade jag en vit häst, en annan sommar en bångstyrig ponny som hette Russin och som kastade av mig alla dagar utom en. Det jag minns allra tydligast var vad jag läste. Jag ville aldrig ridlägerveckan skulle vara över, och med böckernas hjälp kunde jag få dem att vara hela sommaren. En sommar sträckläste hela serien om Svarta Hingsten. Alla femtioelva böcker. Sedan läste om jag dem direkt igen. Efter det gav jag mig genast i kast med nya hästböcker, mestadels böcker jag ärvt från min mamma. I mitt huvud var jag på ridläger hela sommaren.

Genom hela min uppväxt hade mina ögon en hunger som bara kunde stillas med text. På toalettbesöken läste jag baksidorna på schampoflaskorna, bara för att ha något att vila ögonen på. Det fanns ju ingen Iphone på den tiden. När jag ramlade över nya ord var jag tvungen att smaka på dem och säga dem högt för mig själv. Ibland skrev jag upp dem i ett anteckningsblock och försöka använda dem i skolan dagen efter. Oftast helt utan att förstå kontexten.

Därför är det inte så konstigt att det känts som något fattats mig de senaste åren. Åren mellan 2012-2015 pluggade jag och läste inte annat än kurslitteratur och mördande tråkiga kompendium. Sedan blev jag förälder och läsning hamnade någonstans mellan att bädda sängen och städa bakom kylen i priolistan. Det är inte så att jag inte gjort tappra försök. Jag har tappat bort mig i Den allvarsamma leken och gett upp mitt i ljudboksläsningen av Att föda ett barn. Det som förr skänkte mig så mycket ro gjorde mig i stället stressad. Hinner jag med detta? Borde jag inte göra något vettigt med denna tiden? Läsningen kändes som ett skamligt nöje i stället för avkoppling. Så himla trist.

Jag är så glad över att ha hittat läsron igen. Sedan några veckor tillbaka läser jag varje dag, minst tjugo minuter om dagen. Det kan låta futtigt men läsningen är inget som jag tar för givet. Inte efter så många års svältkost för ögonen. Mina tjugo minuter med näsan begravd i en bok är något av det mest nyttiga jag ägnar mig åt.

Nu läser jag äntligen andra boken i serien Platserna av John Ajvide Lindqvist. Det har tagit mig nästan ett år att plocka upp där jag lämnade. Men som jag njuter nu.