Planerna för Junis sovrum

Nu tänker jag att vi ska prata om något kul, nämligen tapeter! Vi har äntligen valt en tapet till Junis sovrum.

Först kikar vi på hur det ser ut i dag. Väldigt nära verklighet och väldigt långt ifrån blogg, så kan vi sammanfatta det. Rummet är målat i en svagt lila nyans och insidan på sovalkoven i en väldigt mättad lila. Allt är målat rakt på tapet som har släppt lite här och var. Till höger står ett fantastiskt klädskåp i björk, om du undrar. Vi fick det av de förra ägarna eftersom de inte fick ut det genom dörren.

Vi kommer att riva ner de gamla tapeterna och sätta upp nya. Nämligen den här: Charlie från Boråstapeter (köpt via Tapetorama, som alltid). Det är alltså små ekorrar och ekollon, hur gulligt? Juni älskar att plocka ekollon så jag hoppas att hon trivs med denna. Lister och foder tänkte jag måla i en liknande färg som på bilden, svagt grön. Allra troligast blir det linoljefärg men jag är också sugen att testa Äggoljetempera, någon som har erfarenhet? Det ska vara lättare att arbeta in och går därmed snabbare.

Sovalkoven då. Håll i hatten för jag har gjort en skiss. Jag tänkte mig något såhär: Klä hela insidan i pärlspont och måla i samma färg som allt foder. Tänkte också byta fodret runt alkoven till något finare, i dag är det rangliga 70-talsplank. Tänker ej be om ursäkt för min slarviga skiss, dristar mig att tro att ni som vill förstå kommer att förstå ändå. Färgen är inte alls bestämd, men något i denna härad fast kanske ljusare.

sovalkov-pärlspont-ritning

Återstår gör taket. Det består av Tretex-skivor som sett sina glansdagar långt innan jag ens blev påtänkt. Vi hoppas på att det ligger någon typ av spont där bakom, men det vågar vi inte gissa på. Om du rivit ut Tretex-skivor får du gärna återkoppla hur svårt alternativt lätt det var. Vi har ingen aning och pendlar i våra uppskattningar mellan en eftermiddags arbete och tre veckor för ett fem man starkt bygglag från Täby.

Nu vet ni!

Stor kram

Sophia

 

Söndagshallå

Halli hallå i afton,

Först skulle jag ha bloggat under eftermiddagen, men då var jag tvungen att tvätta. Sedan efter maten, men då var jag tvungen att hänga tvätt. Sen blev jag tvungen att ringa en vän och göra en snabb jobbgrej. Ett, tu, tre sitter jag här och har huset fullt av tvätt i olika stadier av färdigt och inser att jag måste duscha, för det har jag nog inte gjort på hela helgen. Annars då?

Slasksörjan till väder behöver ju ingen närmare presentation, men det är den stora anledningen till att jag tagit max två bilder på hela veckan. Varav den ena är på min gröna smoothie som dagen till ära pryder bloggen. Dagsljuset når mig liksom aldrig. Ska försöka att skriva mer i veckan som kommer. Andreas är i Dubai på jobb och resten av teamet håller sig hemma och kurar framför brasan. Planen var egentligen att vi skulle följa med, men jag ångrade mig i sista sekund. Dels ville jag inte missa en dag av kursen som jag går nu, men framförallt ville jag inte flyga i onödan. Om detta inte vore en okynnesflygning vet jag inte vad som är det. Andreas måste åka för jobbets skull, men vi skulle följt med enkom för att semestra. Jag vet inte hur du resonerar, men mitt klimatkonto har slut på kredit för ett bra tag framöver.

Dessutom är det inte den typen av resa (en vecka på ett enormt, opersonligt hotell) som ger mig supermycket ändå. Om det är ladda batterierna som jag behöver finns det jättemånga alternativ som inte behöver vara förenat med miljöförstörelse och utsläpp. Skönt att ha landat i det, i alla fall.

Stor kram
Sophia

 

Läsro

Jag är en läsande människa. Eller jag har åtminstone varit. Faktist är ett av mina tidigaste minnen att jag läste högt ur barnboken Laga mig, sa Pulvret för min förvånade pappa. Det visade sig snart att jag hade memorerat stora delar av boken, och dessvärre inte var ett underbarn som på egen hand lärde sig att läsa vid fyra års ålder.

Många somrar gick jag på en veckas ridläger. Själva ridlägren minns jag bara vagt. En sommar hade jag en vit häst, en annan sommar en bångstyrig ponny som hette Russin och som kastade av mig alla dagar utom en. Det jag minns allra tydligast var vad jag läste. Jag ville aldrig ridlägerveckan skulle vara över, och med böckernas hjälp kunde jag få dem att vara hela sommaren. En sommar sträckläste hela serien om Svarta Hingsten. Alla femtioelva böcker. Sedan läste om jag dem direkt igen. Efter det gav jag mig genast i kast med nya hästböcker, mestadels böcker jag ärvt från min mamma. I mitt huvud var jag på ridläger hela sommaren.

Genom hela min uppväxt hade mina ögon en hunger som bara kunde stillas med text. På toalettbesöken läste jag baksidorna på schampoflaskorna, bara för att ha något att vila ögonen på. Det fanns ju ingen Iphone på den tiden. När jag ramlade över nya ord var jag tvungen att smaka på dem och säga dem högt för mig själv. Ibland skrev jag upp dem i ett anteckningsblock och försöka använda dem i skolan dagen efter. Oftast helt utan att förstå kontexten.

Därför är det inte så konstigt att det känts som något fattats mig de senaste åren. Åren mellan 2012-2015 pluggade jag och läste inte annat än kurslitteratur och mördande tråkiga kompendium. Sedan blev jag förälder och läsning hamnade någonstans mellan att bädda sängen och städa bakom kylen i priolistan. Det är inte så att jag inte gjort tappra försök. Jag har tappat bort mig i Den allvarsamma leken och gett upp mitt i ljudboksläsningen av Att föda ett barn. Det som förr skänkte mig så mycket ro gjorde mig i stället stressad. Hinner jag med detta? Borde jag inte göra något vettigt med denna tiden? Läsningen kändes som ett skamligt nöje i stället för avkoppling. Så himla trist.

Jag är så glad över att ha hittat läsron igen. Sedan några veckor tillbaka läser jag varje dag, minst tjugo minuter om dagen. Det kan låta futtigt men läsningen är inget som jag tar för givet. Inte efter så många års svältkost för ögonen. Mina tjugo minuter med näsan begravd i en bok är något av det mest nyttiga jag ägnar mig åt.

Nu läser jag äntligen andra boken i serien Platserna av John Ajvide Lindqvist. Det har tagit mig nästan ett år att plocka upp där jag lämnade. Men som jag njuter nu.

Från slentrianshoppare till medveten konsument

För några veckor sedan träffade jag Kristin Westesson från SvD för att prata om mitt köpfria år. Efter vår intervju fick jag hejda en impuls att ringa upp och be om ursäkt för mitt svammel, och det är jag faktiskt glad att jag lät bli. Hon lyckades med konststycket att porträttera mig som vettigare än jag är.  Tack för det! Intervjun är bakom betalvägg, men om du är prenumerant finns den är att läsa här.

Faktiskt blev intervjun en fin påminnelse om hur långt jag kommit i min resa till att bli mer medveten. I dag kör jag ju inte köpstopp utan konsumerar utifrån Slow fashions principer (fortsätter dock arbetet med att rensa och handlar i princip bara second hand). Vid årets början hade jag som ambition att spara 100′, och glädjande nog nådde jag målet redan i slutet på september. Jag sparar inte till något stort inköp utan bara åt mitt framtida jag. Nästa år vill jag spara 70′. I dag växlar jag en del av mina inkomster mot mindre arbetstid och arbetar 75%. Det är inte rimligare än att jag sänker kraven på sparande.

Har du något mål för 2019?

Kram sophia


För dig som vill läsa mer på ämnet:

Mitt framtidsjag ska ju också få ha det gott

Impulsinvestera i stället för impulsköp

 

Födelsedagsfirande och presenter

Igår fyllde Andreas år och det blev ett enkelt firande hemma. Jag hade slagit in presenten med av mina favoritmönster: Strawberry Thief från William Morris. Det är över överbliven tapet från vår förra lägenhet. Snöret flätade jag själv av garnrester och barnet har gjort kortet. För något år sedan slog jag in hans present i en kastrull. Ambitionsnivån kan sägas variera från år till år, men en kastrull är ju åtminstone ingen engångsartikel. Alltid något.

Dagen började med sång och frukost. Juni kunde inte hålla sig utan brast ut i ”JA MÅ HON LEVA” redan innan vi började gå upp för trappan för att väcka Andreas.

Här sitter de och mumsar avokadomacka. Det har blivit lite av en tradition på födelsedagsmorgonen. Det bästa mackan (enligt mig) är som följer: Bröd, filadelfia, avokado, lime, körsbärstomat, koriander och peppar.

Efter en långfrukost gick vi i samlad tropp till förskolan och sedan till våra respektive jobb. Hur brukar du göra? Tar du ledigt på födelsedagen? Vi har gjort det ett par gånger när någon av oss fyllt jämnt.

Efter jobbet och förskolehämtning lagade jag födelsedagsmiddag. Indisk gryta med Garam Masala. Jag ser nu när jag skriver det att det låter ovärdigt en födelsedagsmiddag. Den ingick förvisso i veckans receptkasse, men jag tycker att den blev himla god faktiskt. Juni läste Pippi medan jag gjorde maten.

Och sedan tände vi en brasa och satte oss och väntade på Andreas som kom någon minut senare.

Sedan åt vi gryta, drack vin och tittade på medan Andreas fipplade med sin present; ett tv-spel. På tal om presenter är jag väldigt glad över att jag inte föll för frestelsen att ge en present som jag själv ville ha, utan att jag gav bort något som jag verkligen visste att min man skulle bli glad över. Vi är generellt inte särskilt mycket för presenter, flera år i rad har vi missat både julklapp och födelsedagspresent. Och vi har aldrig gett varandra presenter vid alla hjärtans dag eller andra högtider. Jag tror förvisso att vi skulle må bra av att visa varandra mer uppskattning i vardagen, men jag är väldigt tacksam över ingen av oss förväntar sig dyra gåvor i tid och otid.

Stor kram Sophia


Här har jag för övrigt skrivit mer om hur jag ser på gåvor:

Varför pratar vi aldrig om kostsamma relationer?

Låt inte ditt skit bli någon annans skräp – etikett vid gåvor