För mycket av allt, för lite av mycket

För korta ben för långa byxor. För smala vader för korta byxor. För breda höfter för tajt kjol. För breda höfter för kjol med vidd. Vidd i kjolen fungerar inte med för raka höfter. Kurviga höfter är inte tillräckligt raka för kjol utan vidd. För stora lår, för långa tår. För breda axlar för dubbelknäppt, för smala axlar för axelvaddar. För mycket rumpa för tajta byxor, för tajt rumpa för stora byxor. För mycket bröst för urringat, för ringa bröst för att ha nåt att visa opp. För lång för korta byxor, för kort för långa. För gammal för kortkort, för ung för vadlångt. För tjock, för smal. För bred, för tunn. För fel. För mycket av allt eller för lite av mycket. 

Nog för att det är svårt att som kvinna klä sig för att behaga andra, men är inget mot hur svårt det är att blidka sig själv. Sedan barnsben får vi höra vad vi bör klä upp eller ner, vad som ska trollas bort eller vad man är skyldig att framhäva. Så till den milda grad att många av oss ständigt lystrar till en inre röst som manar och förmanar och kritiserar. Som alltid ser till att vi har något att vara missnöjd över, oavsett om det vår kropp eller vår framtoning.

Jag längtar så till den dag då vi kan klär oss på samma premisser som män. När vi slipper oroa oss över om vi behagar andra och – framförallt – när vi slipper blidka vår inre kritiker. ”Men män har det inte heller lätt, de blir ju också dömda för sina kläder”. Ja, så är det förstås. Men meningarna ovan är sådant jag hör av mina tjejkompisar nästan varje gång vi ses. Min man pratar ibland också om vad han inte kan bära. Han vill till exempel gärna ha Converse men tycker inte att han har fötterna för dem. ”De gör nämligen ont”.

 

 

Fisbeth Bajsander

Tack för alla fina tips och igenkänningar på träningsinlägget. Vi är verkar vara många som halvt slår knut på oss själva för att få vardagen lex barn att gå ihop. Ska svara på alla kommentarer, men jag har bara 10% batteri kvar och en av katterna (tittar på dig Kjell) tuggade sönder datorladdaren igår, så det får bli när jag ombesörjt med en ny laddare.

Några av mina favorittips dock:

– Squats medan man borstar tänderna.

– Hoppa av t-banan/tåget/bussen ett par hållplatser innan och springa sista biten.

– Cykla i stället för kommunaltrafik eller bil. (detta är ju på min att-göra men har ursäktat mig med att vädret inte tillåtit, men kanske dags att ba köra)

– Använda appen Seconds som man förprogrammerar med övningar och så tajmar den åt en. I vanliga kläder (har jag kommit ut som team raggardusch förr?).

I alla fall. Helgen har varit oerhört händelserik. Först hände detta:

Klippte av mig håret!

Tro det eller ej är det faktiskt inte första gången. Jag har sportat en liknande look förr. Dels när jag var mellan nio och elva (min så kallade Sickan-era) men även mellan åren 2010-2012. Här är jag munderad och sminkad till mitt alter-ego: Fisbeth Bajsander. (Obs att jag ciggar, för det gjorde jag som en borstbindare fram till cirkus 2012.)

Nu laddar batterierna snart ur. Får ve att återkomma om helgens dramatik i nästa vecka.

Stor kram

Fisbeth Bajsander

Sju minuter om dagen

En bakomliggande orsak till mitt vacklande välmående tror jag har varit bristen på rörelse. Innan jag fick barn tränade jag på gym cirka fem dagar i veckan. Det är sånt man har tid till innan man satt nya människor till jorden, men som nu ter sig som ett lika bisarrt inslag som seriemaraton.(Alltså när man tittar på fler än ett avsnitt i en serie utan att någon somnar, bajsar ner sig, måste äta eller roas.)

Sedan jag började arbeta efter föräldraledigheten har motionstillfällena blivit färre och färre. De flesta kvällar gick jag och lade mig med en rastlös känsla i kroppen samtidigt som jag var helt uttömd i huvudet. Kroppen kändes tillslut som ett rostigt redskap. Axlarna värkte, nacken var stel och ryggen började värka av att jag satt krökt som en ostbåge åtta timmar varje dag. Och det dåliga samvetet tärde.. För inget ger en så dåligt samvete som alla grejerna man inte gör. Hinner jag till gymmet i dag? Nej.. kanske hinner springa ikväll? Nej, för trött. Motionen som tidigare var en del av vardagen hade blivit till ett övermäktigt vardagsprojekt.

Nu har jag ändrat inställning till träningen. Jag har verkligen inte tiden, ambitionen eller pengarna till en pt men vem behöver en det när nöden är alla uppfinningars moder? Jag har gjort följande upptäckter:

– Man behöver då rakt ingen löpvagn för att springa med barn. En rackig gammal sulky med generös stötdämpning gör jobbet minst lika bra. Vi har en Brio Sitty som kostade oss 200 kronor och Juni älskar när man springer med henne i den. Hon spexar, vinkar åt tågen och hejar på alla förbipasserande och gungar med. Fördelen är ju också att vi använder den som vardagsvagn också, så att vi slipper ytterligare en pryl.

– Sju minuter träning är bättre än en halvtimmes promenad. Vi har ett yogarum på jobbet och där har jag kuppat in tre kettlebells. Varje dag som jag inte tränar (vilket är de flesta dagar) försöker jag låna rummet för exakt sju minuters kettlebellsträning. Fyra till fem övningar gånger tre. I vanliga kläder såklart. Efter sju minuter är hjärnan syresatt och kroppen känns uppfriskad igen.

– Rejält men sällan funkar det med. Om jag får tid och möjlighet att komma till gymmet så försöker jag göra det mesta av tiden där. Då lassar jag på så mycket vikt jag orkar och så kör jag bara. Hellre få repetioner men tungt och jobbigt. Bäst att ha det hela överstökat snabbt.

Allt med måttlighet förstås. Men motion är minst lika viktigt för den psykiska som fysiska hälsan för mig. Kroppen är inte gjord för att bara sitta långa dagar. Tillslut säger den ifrån.

Har du tips på enkel, billig och tillgänglig vardagsmotion? Dela gärna med dig!

Helt orelaterad bild på hemmajobb och kattgos. Kattgos borde för övrigt förskrivas till alla som lider av depression, aggression eller bara överdriven manlighet. Helt omöjligt att vara purken efter lite kattgos.

Kram Sophia

 

Frågor och svar – del två

 

Halloj,

Det rasslade till i frågelådan efter förra veckans frågestund så jag kör en vända till. Jag älskar själv att läsa den typen av inlägg, så för min del får det gärna vara ett återkommande inslag i den brokiga mixen.

Sherdil skriver: 

Förlåt om jag låter lite upprörd, men har du fått den frågan om det inte är lite hycklande att flytta till hus? Vore intressant att veta hur frågeställaren själv tänker kring konsumtion och klimatkompensation då 🤔 Precis som du säger är hus kanske inte det mest klimatsmarta boendet, men då finns det andra saker en kan göra för att kompensera lite för det valet – precis som du beskriver. En kan inte göra allt men alla kan göra något etc etc.

Ja, jag har faktiskt fått en kommentar om det vid ett par tillfällen. Kanske inte i de exakta ordalagen men i precis den andemeningen. Låt mig förklara mina tankar kring att bo större än vad en (på pappret behöver). Vi bodde tidigare i en trea vilket räckte gott och väl för oss tre för tillfället. Vi saknade dock trädgård och möjlighet för vänner och familj att bo över. Min släkt bor i Skåne och när de kommer och hälsar på vill jag att de ska finnas rum för dem. Det är ett behovsorienterat val som vi har gjort – för just nu passar det oss att prioritera boendet mer än andra saker.

Cecilia (Closet Chronicles, FÖLJ) skriver: 

Tack för inspirationen! Funderar också på att haka på hållbarhetsutmaningen, men håller på med att researcha Malmös – och webbens – utbud av hållbart mode, att grunda mina regler och mål på. Hittills ser det ljust ut 🙂 Blev nyfiken bara, du skrev att dina nya skor inte var köpta av Kavat. Var det bara en FYI, eller har Kavat några skelett i garderoben? Jag kan ha misstolkat det hela, men ville bara kolla.

Onej – absolut INTE. Kavat levde upp till alla hållbarhetskrav men jag hittade ett par andra skor som  var snäppet snyggare (och minst lika hållbart producerade). De borde komma denna vecka så förhoppningsvis kan jag introducera dem för bloggen snart.

Sellpy påse

T skriver:
1. Hvor mange prosent av garderoben tror du du har renset fra i løpet av året? Noen tanker om hvorvidt utrenskning gjør det lettere å ha shoppestopp? Eller tvert om?
2. Har du merket at klærne har blitt mer slitt/nött når det ikke har kommet inn noe nytt?
3. Kan du fortelle mer om de gangene det har vært utfordrende å ha shoppestopp? Har du hatt noen strategier som har hjulpet?

Alltså hoppas att min norska hållet måttet nu, annars ber jag om ursäkt på förhand.

  1. Jag har nog rensat ut strax över hälften av alla plagg, kanske till och med mer än så. Jo, det har gjort det lättare på så sätt att jag vad jag har att jobba med. Garderoben blir ju betydligt mer överskådlig om den går att stänga.
  2. Ja kläderna slits definitivt. Särskilt om man som jag låter några favoriter gå varma. Men min syn på kläders livslängd har förändrats. Jag tycker inte att det gör så mycket om lagningar syns, tvärtom kan det vara en ganska kul detalj. Jag försöker lappa och laga tills det inte går mer.
  3. Det som var den största utmaningen för mig var att var att motstå ”fyndlägen”. Jag har oerhört lätt att falla för tillfälliga rabatter. Mitt enkla tips är att först och främst inte utsätta sig i onödan. Ta bort allt som uppmanar dig att handla NU (tillfälliga rabattarer). Två: kom ihåg att chansen är typ aldrig förbi. Om du verkligen, verkligen vill ha REA-plagget så kommer det fler tillfällen.

Filippa skriver:

Det jag reagerade på när jag såg klippet var att ni sa ngt om att en av sakerna ni lärt er var att inte betala fullpris – lite tvärt om vad jag tänker i de här frågorna. Jag förstår nog ungefär vad som menas men annars tycker jag att jag mer och mer inser att det vi köper är alldeles för billigt! Om man tänker på hur det vi köper idag produceras, var och av vem och vilka löner som gäller för det osv. Men ja, det är kanske inte alltid bättre att köpa dyrmärken än billiga ur den synpunkten ändå… Svårt att handla över huvud taget numera tycker jag!

Det var Martina som nämnde det, och jag tror att hon återkopplade till att hon numera måste anpassa sig till en studentekonomi. Jag håller med och har skrivit om fenomenet i bland annat inlägget ”Vill inte ens handlarna att någon ska betala fullpris”. Tyvärr verkar trenden gå åt helt fel håll, men en kan ju alltid försöka att stå emot själv? Jag försöker att inte uppmuntra onödiga REOR som uppmuntrar till överkonsumtion utan håller mig till eventuellt jul-och sommarrean. Men helst köper jag begagnat så reor påverkar mig inte så mycket.

Kristinapopp skriver:

Har du tips på bra skräddare kring Mariatorget? 

Jajemen. För allt läderrelaterat: Läderverkstan på Rosenlundsgatan (inget för den blyga dock) och för resten kan jag rekommendera Jimmys på Högbergsgatan.

Minimalisterna skriver:

Hur räknade du fram summan? Sparade du inget innan? 

Jo jag sparade innan. Inte så supermycket kanske, men jag hade pensionsspar, amortering och vanligt månadssparande innan köpstoppet. Jag var också duktig på att konsumera, så mycket av min buffert har rykt på ren glädjekonsumtion under tex föräldraledigheten. Jag valde också att inte ta CSN-lån utan förbrukade mitt dåvarande sparkapital och extrajobbade i stället för att ekonomin skulle gå ihop under studieåren.

Lizette skriver:

Hur tänker du kring att det kostar rätt mkt att laga tex en dragkedja på en jacka versus att köpa en ny? 

Jag har reflekterat och kommit fram till att jag hellre lagar än köper nytt, även om det inte blir så mycket billigare (eller tom dyrare). Att ha råd att köpa lite dyrare kläder (som jag har) är ett privilegie och jag tänker att det minsta jag kan göra är att vårda mina kläder. Sedan vill jag vara med att bidra till att normalisera lagningar. Jag lämnade in en sweatshirt till skräddaren i dag. Han blev först lite förvånad och sa att det inte var så vanligt att någon lämnade in en sweatshirt för lagning. Men bra för oss båda kunde vi konstatera: jag får ett fint plagg och han får mer jobb. Det är också en grej som kanske fungerar som en morot att laga mer? Genom att nyttja lokala förmågor bidrar man med arbete på orten. Puh, en roman detta. Jag fattar att vissa inte har råd. Men då är mitt tips att handla begagnade kläder av bättre kvalitet, så att man behöver lägga mindre pengar på lagning.

Fler frågor? Skriv, mejla eller skriv på Instagram – jag svarar på dem vid nästa tillfälle.

Stor kram

Sophia

 

Hyra barnkläder – så funkar det

När Juni föddes var hon 51 centimenter lång, alltså redan längre än de minsta nyföddhetsstorlekarna. Två veckor senare hade hon vuxit ytterligare två centimeter och ungefär sådär fortsatte det. Barn växer så det knakar, men det gör inte kläderna. När jag hörde talas om tjänsten Hyber så var jag tvungen att teckna mig direkt. Det är nämligen en prenumerationstjänst för barnkläder. Nu har jag testat att hyra barnkläder nästan en hel säsong och här kommer en sammanfattning av hur jag tycker att det funkar.

Fördelar:

Ekonomiskt alternativ jämfört med att köpa allt nytt Jag har det dyraste abonnemanget för 399 kronor i månaden (dock betalade jag in för ett helt år i förskott eftersom jag hatar månadsbetalningar). Då har jag ytterkläder för hela vintern plus lite skalplagg som kan användas under sommarhalvåret.

Det är väldigt smidigt. Vet du vad den vanligaste barnrelaterade googlingen är? Hur klär jag mitt barn för sommar/vinter/höst/vår/etc.. Skoja, jag vet inte. Men det är en mycket vanlig fråga i familjeforum. När man hyr en uppsättning kläder vet man att man inte kommer att sakna något.

Det är miljövänligt. Genom att återanvända plagg i stället för att köpa nya minskar vi på klimatutsläppen som är relaterade till nyproduktionen. Det blir färre kemikalier, mindre vattenåtgång och färre transporter. Här kan du läsa mer information om det. 

Det är alltid nyskick. Många drar sig för att köpa begagnade kläder på grund av att de upplever att det är ofräscht. Hyber garanterar nyskick på alla sina kläder.

Kvaliteten är grym. Alla kläder som jag fått hem håller otroligt hög kvalitet och verkar tåla allt som förskolevardagen bjuder på. Inte ett plagg har gått sönder hittills.

Man bidrar till en cirkulär och hållbar ekonomi. Detta är något som är viktigt för mig. Om vi vill se alternativ till den traditionella marknaden för kläder måste vi också ansvara för att det finns en alternativ marknad. Få människor lockas av att starta företag på premisserna att de aldrig kan försörja sig på det.

Nackdelar

Det behöver inte nödvändigtvis vara superekonomiskt jämfört med begagnade kläder. Enligt deras prisinformation sparar jag 4200 kronor per år jämfört med nypris. Eftersom vi handlar 90% begagnade kläder till Juni misstänker jag tyvärr att det faktiskt blir dyrare för vår del. Dessutom löper prenumerationen årsvis men kläderna går i stort sett bara att använda under ena halvan av året.

Dåligt utbud av material och färger. Jag har ju blivit lite av en materialnörd sedan jag läste boken Slow fashion. Undviker fleece till varje pris och väljer ull alla gånger före moderna syntetplagg som ska ”andas”. Tyvärr finns det i dagsläget inga alternativ hos Hyber. Jag har mejlat dem angående detta och de menar på att kläderna är miljöcertifierade (fleecen är tex gjord på återvunnen plast) men jag hoppas ändå på att de breddar sortimentet snart. Detsamma gäller utbudet av färger. De erbjuder i huvudsak fyra färgscheman; blått, grönt, rosa och rött. Inga lekfulla unisexkombinationen utan uppenbart väldigt könat. Jag har mejlat med dem även angående den frågan och de hänvisar till en marknadsundersökning som visade att deras målgrupp ville ha det så. Men jag är också deras målgrupp och jag vill ha fler alternativ. Så om du tycker som jag kan du väl skicka ett mejl till dem och säga att vi är fler som vill se ett bredare sortiment.

Det saknas alternativ till att välja klädpaket som inte är i nyskick. Jag hade nog hellre betalat 200 kronor i månaden och använt kläder som inte var i nyskick. Om jag rådfrågar min inre enstamstående morsa säger hon samma sak. Barn tar tyvärr ingen hänsyn till hyrda eller köpta kläder, det grisar ner sig oavsett. Nyskicket varar i cirka 30 sekunder, och jag vågar påstå att de flesta barn inte bryr sig om de när nya eller gamla kläder.

 

Hoppas att du blev lite mer nyfiken på att hyra barnkläder. Jag är självklart inte sponsrad av Hyber (om du nu trodde det) utan betalar för allt ur egen ficka och ville bara dela med mig av mina erfarenheter.

Jag har också sett att en av mina Instagramfavoriter, Södersätra, ska lansera en prenumerationstjänst för barnkläder 1 april. Till skillnad från Hyber satsar de på vanliga plagg (dessutom giftfria och eko) och inte bara ytterplagg. Spännande!

Stor kram

Sophia

Ett stycke bröllop

I lördags fick vi brått med morgonbestyren. Det var nämligen dagen för bröllop. Våra vänner skulle gifta sig i Stadshuset (ej Rådhuset som jag skrev vid ett annat tillfälle. Vet tyvärr inte skillnaden på dessa hus men jag antar att vigslar endast förrättas i det ena av dem?)

Det var hög luft och minusgrader. Vi fick äntligen njuta av en sol som dolt sig bakom kompakta grå moln i veckor. Klackarna skulle på och så var det med den saken. Inte de mest lämpliga av skor så det blev till att uppfinna den broddade klackskon. Om man kisar rejält kan de förväxlas med ett par Acne-skor va?

Vi åkte Saltsjöbana, tunnelbana och slutligen båt! Älskar att vi drog nytta av allt kollektivtrafiken har att erbjuda.

Det är svårt att bli jätteful i blekt januarisken.

Båten kom medan vi gottade oss i den annalkande solnedgången.

Och satte kurs mot Stockholms stadshus!

Och där mötte vi upp ett glatt gäng. Bland annat detta bekanta ansikte. Tråkigt att ha en kompis som kan misstas för en supermodell. 

Jag kämpade på med min nygamla skjorta från Henrik Vibskov. Ny för mig med inhandlad på second handbutiken Aplace Pearl. Förra veckan var den på dop och denna vecka blev det bröllop.

Hade inte en helt pjåkig hårdag heller. Eller om det var ljuset som gjorde sitt?

De viktigaste av alla denna dag:  Blivande herr och Fru Berg. Precis så fina och klädsamt nervösa som man är på sin bröllopsdag.

Vill inte spoila med några bilder från vigseln men det var en rörande och fin ceremoni.  Efteråt bjöds det på champagne, snittar och tryffelchips en masse hemma hos brudparet. 

Så otroligt kul och mysigt bröllop. Trots att de flesta var nya bekanta för oss kändes det som att vi känt varandra i evigheter. Det är kvittot på bästa sortens folk.

Och när vi minglat färdigt där var det dags för bröllopsmiddag. Nämligen ost-och charkbuffe på Wijnjas, men tyvärr var det alldeles för mörkt för att kunna ta bilder fler bilder. Detta kan varit det mest geniala bröllopet jag varit på. Succé. Efter hundra ostar och rikligt med vin ramlade vi tillbaka till dem på en drink till och efter det trillade jag och Andreas in i en taxi och åkte fnittrandes hem. Där och då var vi ett nykärt par som precis smugit iväg från en fest och inte småbarnsföräldrar som kastat in handduken. Så himla fint att få känna så igen.

 

Stora händelser och gamla kläder

I morgon blir det åka av kan jag meddela. Då snörar jag på mig finskorna och slår (förhoppningsvis, om detta mosiga småbarnspäron orkar) klackarna i taket. Mina (och alumnibloggaren Martinas) vänner gifter sig i morgon och efter vigseln i rådhuset väntas champagnemingel och efterföljande ost- och charkbuffé! Älskar alla happenings som är helt utan knussligheter!

Jag har faktiskt inte valt outfit än. Annat hade det varit för lite mer än ett år sedan. Då skulle jag dammsugit webbshopparna och troligen knatat Biblioteksgatan upp och ner tills knäna vek sig för att hitta en klänning och matchande skor. Som efter en enda kväll förblivit hängandes i garderoben. Det sättet att handla ter sig alldeles främmande för mig i dag. Förra året var jag till och med toast madame åt min bästa kompis Karin utan köpa något nytt.

 

Det har ju poppat upp flera initiativ för att hyra kläder. Dessvärre har jag  inte testat någon tjänst annat än att jag hyr barnkläder till Juni. Det vore förstås klädsamt om någon hade vettet att bjuda in mig till en posh gala så att jag har en anledning att hyra något riktigt pråligt. Det är ju i bloggens intresse, såklart. Om någon som arrar Elle-galan läser detta så vet ni att jag är ledig nästa år.

Det var det hele. Kram Sophia

Fixar utan brådska

Så kul att ni är så nyfikna och har ställt så mycket frågor! Jag har inte hunnit svara på alla kommentarer än, men jag tänker sammanställa det nya sjoket med frågor och svar nästa vecka. Deal?

Jag har ju glömt att visa vad vi också hann med under julledigheten. Jag sydde skynke för tvätthörnan och vi monterade hatt-och skohyllor Här kommer en recap för dig som är nytillkommen eller inte har en susning vad det rör sig om: I höstas flyttade vi till hus. Ett gammalt hus från 1896 med en fantastisk tomt. Som de flesta gamla hus kräver det både tid, pengar och omsorg. Mitt klimatsamvete (eller ekonomi samt inredningssmak för den delen) tål inte att vi åker till Ikea och köper allt splojsans nytt, så jag och min man gör vårt bästa för att leta begagnat.

Under mellandagarna kammade jag hem vinstlotten på Blocket. Jag letade efter två hatthyllor från Essem till vår köksentré. Extra roligt var att en av hyllorna såldes av ingen mindre än Miniroben-Lisa. Jag och Martina har följt och inspirerats av henne sedan det första, trevande blogginlägget publicerades förra januari. Så kul att träffas utanför Instagramscrollen och tjöta lite.

Alltså halva nöjet med Blocket för mig är att köpa grejer till bra pris och med gott samvete. Andra halvan är det sociala! Älskar att träffa på pratmostrar och snackfarbröder och få en liten, liten inblick i deras liv.

Nog snackat – nu till resultatet. 

Som körsbäret på toppen bjussar jag också på lite vardagsrealism. Avskavd färg, skitigt golv, gamla sommarjackor – hatthyllor är inte det enda som ska fixas.

Som tur är har vi inte bråttom. Vi har förhoppningsvis resten av våra liv på oss att måla, tapetsera, vårda och dona. Här ser du också linneskynket som jag sytt. Liite för långt, såklart. Men tror att en tvätt kommer att få tyget att krympa till perfekt storlek. 

Hatthyllorna från Essem är för övrigt geniala . Tidlösa,  flexibla och robusta. Bredden går att anpassa genom att kapa eller bygga ihop fler hyllor, och samma hylla kan användas som både sko-och hatthylla. Vilket är vad vi har gjort. 

 

Det var en uppdatering av vad vi stökat med under julledigheten. Kommande fix för köksentrén är att fixa ytskikten och eventuellt städa golvet (skoja, det gör vi säkert en gång i ve..månaden?).

Kram Sophia

 

Frågor och svar om köpstopp

Hallå!

Jag har faktiskt fått en del frågor om köpstoppet (kul, ju!), så jag tänker att jag river av några av dem här:

Hur har du räknat fram summan som du sparade?

Jag och Martina sparade ju ca 50 000 vardera under året som gick. För min del faktiskt strax över, men det känns ju som en rund summa så jag brukar hålla mig till det. Jag gjorde helt enkelt så att jag satte av alla pengar som blev över efter mina vanliga, månatliga utgifter. I dem räknar jag boendekostnad, mat och räkningar men även ordinarie sparande och pensionsspar. Så summan är ren bonus!

Blus: Ärv av Martina (dessutom omsydd kaftan från Rodebjer) // Kjol: &otherstories //Skor: Acne

Vad ska du göra av pengarna? 

Jag har landat i att det klokaste är att inte göra någonting. Som småbarnsförälder lider man ju inte bara brist på sömn och tid, utan även kontot ekar ju tomt emellanåt efter missade arbetsdagar eller oplanerade utgifter. Pengarna är placerade i aktier och fonder med lång sparhorisont och jag ser inte att jag kommer att använda dem till konsumtion inom närmsta tiden.

Vad är den vanligaste reaktionen? 

”Wow – så coolt, det hade jag också behövt”. De flesta reagerar positivt men självklart har jag stiftat bekantskap med en och annan snörpt mun under året. Tack vare att jag varit så öppen med utmaningen och anledningarna bakom har jag blivit mycket mer trygg i min politiska övertygelse. Om jorden ska vara en trevlig plats för alla och våra barn ska få uppleva allt det fina vi upplever – då måste vi alla bidra till att fördela våra gemensamma resurser klokare. Lyxkonsumtion känns inte så lyxig längre när jag vet att det är på någon annans bekostnad.

Är det inte lite hycklande att flytta till hus då? 

Nej, det tycker jag inte. Givetvis hade vi kunnat bo mindre och säkerligen klimatsmartare, men hur hade det inverkat på familjens livskvalitet? Vi har valt att bo i ett hus som är precis så stort som vi tycker oss behöva (vi har kvarterets minsta hus) med naturen, sjön, skog och en skidbacke (!) runt knuten. Det är en investering för livet och jag månar om att försöka göra smarta val: undvika onödig renovering, inreda hållbart (vi handlar i stort sett bara begagnat) och välja miljövänligare metoder för renovering.

Kommer du gå bananer med shopping nu när du är färdig? 

Nej! Jag kör vidare med Slowfashionutmaningen. Max 15 000 per år, främst second hand och de nya plaggen ska vara hållbart producerade. Jag vill återupptäcka köpglädjen igen, för livet är verkligen för kort för tråkiga outfits. Men jag vill inte plågas av samvetskval eftersom jag köpt för många plagg eller köpt något som jag inte behövde. Och så vill jag förstås ha 35 000 kronor över till annat varje år.

Har du fler frågor om köpstopp? Fire away i så fall. Jag är ju numera en (självutnämnd) expert på området.

Trevlig helg!

Kram Sophia