Mer Slow fashion

När jag inledde mitt köpstopp i januari 2017 hade jag ingen direkt tanke på att mitt köpfria år skulle vara en dragen lans för hållbarhet. Jag ville förändra min konsumtion eftersom jag tyckte att den hade negativa konsekvenser – för mig. Jag hade i ärlighetens namn ingen direkt koll på hur den påverkade andra.

Mina klimatögon öppnades av Johanna Nilsson och Jenny Johansson med boken Slow Fashion – din guide till hållbart mode. Det var tack vare den som jag kom till insikt om att mina vanor inte bara skapade problem för mig, utan också för vårt samhälle och ytterst klotet som vi alla delar på. Det var väl klart att jag begrep att det inte var bra för miljön att shoppa så mycket, men jag förstod inte exakt hur dåligt det var. Att modebranschen är en riktig skitindustri, inte bara för miljön, utan även för många som arbetar inom industrin. Och den insikten kändes ju inget vidare! Fast för min del blev boken gnistan som tände lågan. Tack vare boken förstod jag också att jag faktiskt kan påverka. Min plånbok har faktiskt en röst och det är dags att ta ton. Slow fashion-boken gav mig redskapen att i praktiken förändra mina handlingsmönster. Från slit-och släng till hållbarhet.

Och vet du en bra grej? Johanna fortsätter att inspirera på nya sätt. Nu senast har hon släppt podden Slow Fashion, som attackerar hållbarhetsfrågan ur massa intressanta synvinklar och med olika gäster. Säsong 1 finns innehåller fem avsnitt och i dag släpptes sista avsnitten för säsongen. Tips, tips!

hälsar

Sophia

 

Hjälp, hur gör jag om en vintagekappa?

I månader har jag haft ett stort bryderi. Klurat och funderat och inte kommit fram till något. Jag har hittat en fantastisk kappa på Stadsmissionen. När jag menar fantastiskt så menar jag kvaliteten och hantverket. Den är gjord i varmaste alpacka-ull och precis allt med den är som taget ur en saga från förr. Dessvärre också passformen. Den är sydd på sånt där vis som äldre damer gillar. Helt utan antydan till form och med axelvaddar och breda armar. Banne dessa paranta damer och deras känsla för kvalitet? Kan de inte tänka på oss som köper kapporna till en bråkdel av priset på second hand? Skoja.

Men i alla fall. Kappan är för underbar för att inte ha. Men jag kan verkligen inte gå klädd i mjölkkartong av ull. Alltså måste jag sy om kappan, eller snarare låta någon annan sy om den.

Finn det någon som har gjort något liknande och har några råd att dela med sig av? Berätta gärna i kommentarerna. Bra som dåliga erfarenheter välkomnas.

Jag vill ta bort axelpuffarna, och om möjligt, ta in den lite och kanske korta den en smula. Har du tips på en skräddare (i Stockholm) som kan ge sig i kast med ett sådant projekt? Min vanliga skräddare är duktig men jag tror inte att han har så mycket erfarenhet av det som jag vill åstadkomma.

(vänligen bortse från allt bös i bilden, det är liksom bara mitt vanliga liv som spiller över.)

Stor kram

Sophia

Vardagstrassel

Hej,

Halva veckan bara rann iväg utan att jag fick ro till att blogga. Trist när jag måste prioritera ned bloggen, men inget att haka upp sig på. Allt som rör bloggen (att skriva, fixa med bloggen, fota, redigera bilder och rå om instagramkontot gör jag ju på min obetalda fritid. Ett sant nöje, men eftersom det är en fritidssyssla kan jag inte välja bloggen framför andra, viktigare saker.

Jag hade egentligen tänkt blogga om hur jag tagit mig an veckans stilutmaning. Jag har ju varit stolt deltagare i Justwannahavefun.se:s Style Challenge (så fint initierad av Jasmin Jahja, läs hennes blogg här, det är en order!).

Men. Jag uppdaterade till Mojave tidigare i veckan och nu fungerar inte mitt Lightroom (verktyget som jag använder för att redigera bilder). Jag skulle kunna redigera dem i Photoshop i stället men det tar alldeles för lång tid för mig, eftersom jag är van vid andra sätt. Du får helt enkelt kolla min Instagram om du är nyfiken.

Helgen har förlupit väldigt lugnt och stillsamt. I lördags var jag och Andreas på restaurang. Ett glas på Riche och sedan en 20-rättersmiddag på Gastrologik (vi hade ett presentkort som gick ut om 3 dagar). Härligt. Min mamma var på besök och var barnvakt.

Vi har gjort mest ingenting (kul att blogga om, tänker du kanske). I lördags var vi på simlekis vilket gjorde stor succé. Resten av helgen har vi ägnat åt att äta och fundera kring hur fjärrvärmen är injusterad. I Junis rum har det varit rekordkalla 16 grader de senaste dagarna och möjligen 18 i resten av huset. Trots att vi eldat dygnets alla vakna timmar i kakelugnarna. För några timmar sedan lyckades vi skruva upp värmen en grad men helt plötsligt är här nu tre grader varmare. Förstår ingenting.

Med detta inlägg vill jag bara säga att jag lever och har hälsan. Så fort jag fått ordning på mitt Lightroom hoppas jag att kunna bjuda på lite härligare bildmaterial.

Stor kram

Sophia

En vanlig start på veckan

Hej,

Redan i söndags var peppen inför veckans Style Challenge nära klimax. För första gången på typ ett år kom jag för mig att planera hela veckans outfits direkt på söndagen. Ska försöka att fortsätta på det spåret, det är så vansinnigt skönt att tipsoptimera alla processer som handlar om att välja saker.

Det märks att vi går mot mörkare tider. Jag som cyklat strax efter kl 06 på morgonen hela hösten ligger i stället kvar och drar mig in i det sista. Extra skönt då att tillbringa fem minuter extra i sängen i stället för vid garderoben. I dag vaknade jag till ett riktiga höstvindar som pinade husknuten och bestämde mig för att åka tåg i stället för att cykla.

Annat är det på helgerna när morgonljuset träffar de gamla matsalsfönstret. Då sitter jag och ryser av välbehag åt solkatterna som dansar på väggarna. Höstljus, brasa, en kopp kaffe och tidning –  det kallar jag en morgon.

Mina vardagsmorgnar är tyvärr inte lika livsnjutaraktiga. Varannan dag lämnar jag på förskolan och varannan jag hämtar jag. I måndags lämnade jag. Tyvärr rann dagen helt iväg innan jag hann fota dagens outfit på temat Monokrom Måndag. Men jag körde blått med blått; en ulltröja och min 90-kronorskjol från Stadsmissionen i riktigt lurigt material.

I dag såg jag ut såhär:

Skjorta: lastgammal från Weekday, över den en t-shirt i silke och linne från Filippa K (så skön men en riktigt jokerplagg som sällan används), byxor från Hope. Båda begagnade. Skorna är från Ganni och väldigt nya. Jag jagade ut min snälla kollega Caroline i snålblåst och regn för att ta outfitbilderna.

Ser att MacGyver-mätaren slår i taket med min hockeyfrilla. Borde förstås klippt mig för länge sen. Låter denna bild bli en påminnelse om hur jag ser ut åtta månader utan frisörbesök.

Jag tycker att lager-på-lager är en klädsam stil på alla andra utom mig. Men i dag bestämde jag mig för att det var hög tid att testa. Väldigt behagligt att köra ett extra lager utanpå skjortan.

Tycker att jag klarade dagens utmaning med bravur. Hur går det för dig?

Stor kram

Sophia

 

A Style Challenge – hänger du med?

Hörrni,

Prick nu behövs en redig smällkaramell för att liva upp höstmörkret. Glädjehålet Justwannahavefun.se och min Malmöbekanting Jasmin Jahja har dragit igång en Style Challenge för hela veckan som kommer. Har längtat efter något sådant i månader, inte vetat om det bara. Blev så till mig att jag omedelbart gick upp och valde kläder för mån-fre, inte varit så entusiastisk inför en ny klädvecka på ett år.

Nu på måndag den 22/10 drar det igång. Det allra roligaste är att vi utmanar oss med kläder som vi redan har. In och rota i garderoben du med, nu kör vi. Detta är ju ett ypperligt tillfälle att damma av dina jokerplagg, alltså plaggen som du är osäker om de verkligen är ”du”. Det är precis vad jag kommer att göra.

Så här enkelt är det:

 


Monokrom måndag:
Klä dig i samma färg eller ton-i-ton, från topp till tå!

T-shirt-tisdag:
Det behöver inte vara svårare än din favorit-T-shirt. Klä upp den med kjol och klackar, testa att ha den under en klänning – eller bär den precis som du alltid gör.

Rosa onsdag:
Vi är inga mean girls, men… on Wednesday – we wear pink! Ett plagg, en accessoar eller ett läppstift räcker.

Textur-torsdag: 
Något blankt och något fluffigt, något transparent och något ribbat – idag kombinerar vi (minst) två texturer!

Fancy fredag:
Ta på dig ditt festligaste, finaste plagg! Det där som hänger och väntar på “rätt tillfälle”. Tillfället är idag. Klä ner det med jeans och sneakers eller kör ända upp till tänderna.

Ljus lördag: 
Bara för att hösten är här behöver vi inte allt vara mörkt och murrigt. Ta på dig en ljus outfit idag och lys lite extra!

Oversize söndag:
En perfekt dag att sporta det skönaste, lösa plagget du äger. Fram med mamma-jeansen eller storskjortan, kaftanen eller sidenbrallan. Se tillbaka på veckan och klappa dig på axeln. Vad kul vi haft och vad fin du varit <3

 


Spontant känner jag att måndag och lördag kommer att bli veckans klurigaste dagar.

Häng på vettja? Tillsammans blir allt roligare.

Stor kram

Sophia

Var tar alla de små drömmarna vägen?

Jag är med i en facebookgrupp som handlar om privatekonomi. I dagsläget har den 110 000 medlemmar – bara kvinnor – som utbyter allt från aktietips och diskuterar ekonomirelaterade frågor.  Jag hittade en väldigt underhållande tråd som handlade om vad medlemmarna skulle gjort om de var ekonomiskt oberoende. Tråden har hittills nästan 300 svar. Nyfiken som jag är har jag läst nästan allihop.

Vet du vad de flesta drömmer om? Världens största hus? Stor båt? Resa runt jorden?

Nej. De flesta svarande att de skulle ägna mer tid åt familjen, sin hobby (träna hundar, tillbringa tid i stallet), ägna sig åt välgörenhet och träna. På sin höjd var det någon som svarade att hon skulle unna sig att köpa in hjälp med trädgårdsskötsel. Ganska många ville fortsätta på sina vanliga jobb men arbeta färre timmar.

Jag kunde inte låta bli att notera att svaren står i bjärt kontrast till de drömmer vi vanligtvis möter i sociala medier, bloggar och magasin. Där är det drömmar om ett liv kantat av lyx som får ta plats. De stora drömmarnas arena. Hem sprängfyllda med exklusiva möbler, långväga resor till exotiska destinationer, att få leda ett företag som ”tar över världen”, ägna sig åt välgörenhet går väl an, men inte förrän den egna kassan är säkrad.

Det är förstås kittlande att läsa om stora drömmar och om människor med stora ambitioner. Men jag kan inte undvika att tycka att de små drömmarna trängs undan på bekostnad av de stora. Och att vi, mot bättre vetande, ständigt odlar myten om att lyckan bor i de stora drömmarna. Särkilt problematiskt blir det ju också eftersom att vi i dag vet att de där ouppnåeliga ideallivet har ett enormt pris för miljön. Men var tar de små drömmarna vägen? Jag skulle älska att läsa, precis som jag läste i tråden, om människor som väljer att leva i de där små drömmarna. Vars hopp om revolution är i den egna vardagen och inte på någon annan plats i världen.

En annan intressant grej är att frågan ställdes enbart till kvinnor. Vad får vi för svar om vi frågar bara män? Drömmer de också om mer familjetid och tid för träning? Eller är det hos dem som drömmarna om megabåtar och monsterhus bor?

Vad drömmer du om?

Stor kram Sophia

Mäklarclownen, klimatklubben.se:s nyaste medlem

 

Gårdagens outfit tvingade jag en kollega att fota utanför kontoret. Under ett mycket flyktigt ögonblick kände jag mig som en modebloggare. ”Definitivt en outfit värdig en modesajt”, tyckte jag. Bilderna talade dock för sig själva. ”Jösses, en clownmäklare!” var min spontana tanke när hur min kombo tedde sig utanför mitt huvud. Men man kan ju inte lika gärna vinna modelotteriet varje gång. Byxorna är i alla fall från Hope (begagnade) och skjortan är en gammal från Baum & Pfergarten. Skorna är Acne, även de  begagnade och med många år på nacken.

En kul grej som jag vill lyfta är Instagramkontot och facebook-gruppen klimatklubben.se som drivs av Emma Sundh, Slow fashion-Johanna och Husligheter. Här samlas såväl nya och inbitna klimaträddare under parollen ”tillsammans flyttar vi berg”.  Gruppens syfte är att uppmuntra till och tipsa om klimatsmarta val i vardagen, och bedriva opinion för ett grönare samhälle. Jag hoppas så att de förstår hur uppskattat det är att de – i egenskap av etablerade influencers – tar täten och sprider kunskap och pepp i klimatfrågor. Klimatrörelsen började i gräsrötterna, men detta är ett tecken på att den börjar leta sig mot toppen. Jag hoppas att makthavarna på allvar förstår att det finns ett  brett folkligt stöd för att genomföra ett grönt skifte i samhället. Vi är många som är villiga att offra vissa valmöjligheter i dag för att ge kommande generationer ett större handlingsutrymme. Jag har ju inte satt ett barn till jorden för att jag vill att det ska leva ett torftigt liv.  Snart är den gröna rörelsen inte längre en alternativ strömning utan mainstream. Det är jag i allra högsta grad levande bevis på! In och följ vettja, och känn dig välkommen oavsett om klimat-glasögonen precis landat på nästippen eller suttit där i åratal.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Ska göra en snabbräd och städa upp hemmet eftersom jag får finbesök i morgon (får förhoppningsvis anledning att återkomma till detta) och sedan blir det bums i säng.

Kram

Sophia

 

 

 

Mitt nya kontor

Sedan vi flyttade in har jag haft mitt kontor (bara orden mitt och kontor låter så himla vuxet) i rummet som ska bli bibliotek. För ett tag sedan flyttade mitt kontor upp en våning, till kyffet bredvid trappan. Jag har inrett det med ett begagnat bord (gammalt spelbord från 40-talet, dessvärre målat i en kräkgrön nyans), en gammal pall som jag tänker måla om, en loppad lampa och en duk jag sytt av spilltyg från Statsmissionen. Tänk bort tapeterna, för de kommer inte att bli kvar. Som du vet har jag en inrednings-och renoveringsfilosofi som går ut på att inte laga något som inte är trasigt. Det vill säga inte renovera för renoverandets skull. Men tapeterna står jag tyvärr inte ut med, och den känslan har känns samma sedan vi flyttade in. Och att ta ner ett par tapeter för att sätta upp nya (som blir kvar så länge vi bor här) är faktiskt ganska klimatsnällt. Att måla om, särskilt med plastfärg (även om den är svanen-märkt) är något jag är sparsam med eftersom den innehåller massa tillsatser som påverkar inomhusluften. Målar gör jag allra helst inte annat än med linoljefärg.

På skrivbordet har jag min dator och min ritplatta från Wacom. Den används tyvärr alldeles för sällan nuförtiden.

Bredvid skrivbordet finns en myshörna. Som gjord för att ligga och dra sig i.

Kamera, kameraladdare och annat elektroniskt bös har jag samlat upp i en ordningslåda. Förvisso ett nyköp men ett välbehövligt sådant. Min kontorsyta är mikroskopisk och jag kan inte lusa ner den med skräp.

Böckerna på hyllan är en gammal barnboksserie från Enid Blyton. Jag hade hela serien som barn och läste dem om och om igen. Favoriterna var utgåvorna från tidigt 60-tal. Nu har jag hittat några böcker som är utgivna redan på 50-talet för en spottstyver på andrahandsmarknaden.  Hoppas att Juni kommer att älska dem lika mycket som jag, annars kommer hennes uppväxt att vara pinad av brittiska barndeckarberättelser.

Stor kram

Sophia

Gult, grönt och rött

Här kommer en liten lista om vad som försiggår i mitt inre. Bara för att jag älskar att läsa listor och hitta denna hos Underbaraclara.

Vad  jag tänker på:

Prick nu tänker jag att jag aldrig kommer att tröttna på kombinationen rött, grönt och gult.

Vad som påverkar mitt humör just nu:

Tre bokstäver: PMS. Denna vecka är en förlorad vecka. Det är omöjligt att se det på annat sätt. Jag är slöseri på människa. Ful och dum och misslyckad. Kan ingenting och är värdelös på allt. Ja, eller det är i alla fall vad min inre monolog konstaterar.

Vad som fattas mig:

Saknar att umgås med min man i vardagarna. Det känns mest som att vi lever vårt liv omlott, men jag antar att det hör småbarnslivet till. Ska bli bättre på att bjuda ut honom på lunch (och bättre på att ta lunch). Saknar också mina vänner i Malmö så att det värker i hjärtat. Några av mina bästa vänner bor kvar i Skåne, och jag tänker ofta på att vi antagligen aldrig kommer att bo i samma stad igen. Tiden då vi luftfikade (fattigversionen av fika), drack oräkneliga koppar på Kafferosteriet, snurrade på N. Grängesbergsgatan om nätterna, lånade varandras kläder, sov på varandras soffor, bara gick förbi efter jobbet utan egentligt ärende – den tiden är nog förbi för alltid. Tanken på detta gör mig tungsint.

Vad jag ser fram emot:

Ligga inomhus och läsa böcker. Peta in pinnar i brasan. Sälja lite kläder (garderobsrensningen fortsätter, ingen rast och ingen ro). Cykelpendla tills vädret säger stopp. Att mitt hår ska växa till en kritisk punkt då det är meningsfullt att klippa en frisyr igen. Och vår last med tapeter som kommer om några dagar!

Vad jag tycker är svårt:

Att prioritera. Vill vara en härlig förälder och en rolig vän. Vill göra mer av det roliga på jobbet och vill ha fler hobbies och helst mer fritid. Ja du hör ju?  En annan grej som jag tycker är svårt att känna att jag duger som jag är. Till exempel gå till jobbet osminkad och i en trist outfit utan att känna att jag behöver be om ursäkt för min uppenbarelse. Vill du veta en grej? Har inte borstat håret på en månad. Det är sant. Behövs inte eftersom mitt barr är lent som sammet tack vare balsammetoden.

Vad som gjorde mig arg senast:

Nämnde jag att jag har PMS? Min man tog med sig choklad hem till mig. Trots denna älskvärda gest blev ilsknade jag nyss till eftersom jag noterade att han lagt beslag på 4/6 av soffan trots att jag var där först.

hur mår du?

Stor kram sophia

En begagnat fåtölj och ett rum fyllt av fornminnen och skröfs

I dag cyklade jag till jobbet i merinoullsstrumbyxor, ull-kjol, kappa i alpacka-ullmix och just det, ull-halsduk. Kan meddela att det var överdrivet mycket ull för fromma 15 grader ute. Hepp, så här såg jag ut i alla fall. Hela outfiten är köpt begagnad förutom halsduken som är en gammal och lagad Acne-halsduk.

Men det är inte det jag ska prata om egentligen, utan jag tänkte berätta om vår nya fåtölj. Ursäkta bristen på ljus i bilder men det börjar som bekant bli mörkt ute och det inte så mycket jag kan göra åt saken.

Denna fåtölj i papasan-modell hämtade vi ifrån Martina i helgen. Just denna är från Granit men det finns fler modeller i omlopp. Andreas vill att den ska bo i vardagsrummet och jag vill att den ska bo här, i det blivande biblioteket.

Tänker att den skulle bli väldigt fin mot tapeten som vi ska ha här inne. Nämligen Sandbergs Ava i mörkblått. Än så länge har jag dock bara tre rullar och jag behöver sex till.

Bredvid fåtöljen sitter ett telefonjack. Det känns lika rimligt 2018 som att ha en fornlämning i trädgården. Tror att detta rum tidigare varit arbetsrum och här har säkert mannen ringt viktiga samtal. Haft bokhyllor fulla med gamla inbundna böcker som han ofta tagit fram och tittat på. Och haft ett skrivbord med bordslampa, och en braskamin. Eller vad vet jag, det kanske var ett rum fyllt av skröfs (som det är för oss nu) även tidigare? Hoppas verkligen inte. Vi kommer i alla fall att bygga ordentliga bokhyllor här inne.

I alla fall är fåtöljen redan provsutten av såväl katt som barn, och med beröm godkänd.

Om man synar tyget ser man att det är lite noppigt. Det är dock enkelt fixat med en noppmaskin. Det finns också en litet streck från en tuschpenna som jag ska försöka ta bort. Tror tyvärr inte att tyget är avtagbart, så det blir till att fläckbehandla med galltvål. Ska nog bli i toppskick vad det lider.

Stor kram

Sophia