Impulsköpt från slottsträdgården

I söndags åkte familjen på utflykt till Ulriksdals Slottsträdgård. Det var dumt, för pengarna flög som svalor ut plånboken. Har absolut ingen självkontroll i slottsmiljö tydligen.

Vi köpte:

En rhodondendron klippt som en kungspudel. Ja men varför inte? Morgenrot heter heter den och är en så kallad prakt-rhodondendron. Jo man tackar!

Den tänder upp som en fyr på slänten bakom huset. Är de ens på riktigt? Måste gå ut och peta på blommorna då och då för att säkerställa att de inte är gjorda av plast.

Men det var förstås bara början. Jag kan ju som bekant inte passera en pion utan att falla för frestelsen att ta med den hem. Vill omge mig av ett harem av pioner. Därför impulsköpte jag fyra stycken, för det var så många jag kunde bära.

På temat knallrosa pioner köpte jag en Itoh-pion, en hybrid mellan buskpion och örtpion. Detta är en Hillary och jag planterade henne precis utanför köksentrén. Så att man får ett hjärtligt välkomnade ut i trädgården.

En meter bort planterade jag en Pink Hawaiian Coral. Ser anskrämlig ut på produktbilden, men jag har höga förhoppningar. Löftet om doftande, korallrosa blommor var allt som krävdes för att jag skulle öppna plånboken.

Det blev en Madame Calot också. Också en doftpion, med cremevita, ljusrosa blad med karmosinröda fläckar. Tänker mig att detta är en pion för äkta romantiker?

Sist men absolut inte minst fick jag med en Mothers Choice. ”En av de till formen vackraste pioner som finns” står det att läsa på Pionsällskapets hemsida. Vann en guldmedalj i en internationell piontävling 1994, tydligen. Och nu får en stå här hos mig?!

Slut på trädgårdshaul!

Ps. Tur att jag inte köper kläder och prylar som jag köper växter. Du förstår ju att det inte är klokt. D.s

Kram

Förodla dahlia i plastpåse

Håll i trädgårdshatten för i ett infall av högmod och dårskap klickade hem en sisådär 25 dahliaknölar. De levererades i förra veckan, och efter några dygn i källaren var det dags att komma upp.

Läste på dahliasällskapets sajt att knölarna kan förodlas i en plastpåse innan de planteras ut, vilket görs när risken för nattfrost är förbi.

I lördags förmiddag var det planteringsdags. Hade inga andra plastpåsar än såna där med snäpplock, så det fick bli dem. De rymmer 2.5 liter vilket var tillräckligt stort för alla knölar. De allra flesta hade rymts även i mindre, typ 1.5-liters?

Grundade påsen med en rejäl näve planteringjord. Ner med knölen och fyllde på med jord till bara knoppen stack upp. För att hålla reda på alla knölarna häftade jag fast en etiketten från påsen de kom i. Tänker att det gör det lätt att anlägga rabatten sen? Eller vem försöker jag lura? Kommer blanda vårdslöst ändå.

De allra flesta ställde jag på gräddning i gästrummet som vetter åt väst. Några står i matsalen dock. Matsalen har fönster som vetter mot både ost och syd, och där har bara en av knölarna fått sugrötter fyra dagar efter plantering. Väst måste vara deras favoritväderstreck resonerar jag.

Såhär ser det ut i nästan varenda påse i gästrummet. Små vita tentakler som sprider sig i påsens botten.

Ser du sugrötterna? Nere till höger!

Jag har ännu inte vattnat dem, utan väntar på att sugrötterna spridit sig ordentligt. Innan dess kan de inte ta upp något vatten nämligen.

Svårare än sähär var det faktiskt inte. Jag var förvånad över hur lätt det var. Återstår att se om de överlever migrationen till trädgården dock.

Förra året satte jag typ sju knölar, om jag minns rätt. Fem av dem överlevde vintern, så med turen på min sida har jag 30 plantor i sommar. Återstår bara frågan om VAR de ska stå?

Kram

Sophia

Narcisseriet

Om jag lyckas idka självbehärskning med tulpanerna, går det desto sämre med narcisserna. Inte en enda kommer att blir kvar för att pryda trädgården, utan jag plockar girigt åt mig själv. Har gjort en bukett i väggvasen från Upsala Ekeby som jag köpte snordyrt på Tradera. Värt det alla gånger.

Satte 25 lökar av Irene Copeland. En gullvivegul narciss som påminner om dahlia. I höst sätter jag 25 till, för de här var väl de raraste du någonsin sett?

Det klargula inslaget har jag Double Campernelle att tacka för. Så fint med en riktig färgklick! Minns inte hur många jag satte, men ett tiotal lökar kanske?

Vanliga hederliga Trumpetnarcisser kan man väl aldrig ha för många av? Behövde inte köpa några fler lökar, eftersom de dyker upp på de mest besynnerliga platser i trädgården. Viktigt att variera i storlek, och det här är en riktig bjässe.

Orkidénarcissen köpte jag utan större eftertanke. Nu är jag väldigt tacksam för den dock. Så fint mer ett skirt inslag i buketten. Nätta, slöjlika blad och och en skir, ljust gul färg. Som en näpen prinsessa? Fin hursom.

Den enda jag väntar på är Delnashaugh – en aprikosfärgad, präktig stjärnnarciss. Typisk förnäma blommor att komma sent dock.

Tack för titten!

Har du tips på några fina lökar jag ska sätta till nästa år? Do share.

Kram

Verona Sunrise

Välkommen till min prunkande köksentré. De första tulpanerna blommar och det med besked.

Även bland tulpanerna är Verona Sunrise en fägring. Det är som att ha rosa godis i rabatten.

Slits mellan att vilja låta dem stå kvar som prydnad åt hela trädgården, eller girigt plocka in och ställa i vas åt bara mig själv. Hoppas att jag har självbevarelsedrift nog att låta dem stå, annat vore ju snålt.

Kram

Sophia

Om ett halvår


Det är snudd på omöjligt att föreställa sig när hela Stockholm är vadderad av tjock, fluffig bomull – men om ett halvår kommer trädgården att se ut såhär.

Eller om jag får bestämma, kanske mer såhär? Som hos Charlie McCormick. Det är ju såhär en trädgård ska se ut. Rikligt med grönska och som ett strössel av ädelstenar.

Jag vet inte exakt hur många dahliaknölar han äger, men jag gissar att de står för en betydande del av hans tillgångar. Har du sett så fiffigt? Han bygger ett litet staket som stöttar upp dem. När de är uppvuxna syns det inte över huvud taget.

Terrakottakrukorna på pinnar är tvestjärtfällor. Man fyller dem med halm och så bosätter sig krypen i dem i stället för att gnaga sönder blommorna.

Jag har köpt på mig ett gäng nya knölar i år. Förra årets knölar ligger i källaren, och jag funderar över bästa tidpunkt för att väcka dem ur vinterdvalan. Planen är att göra en maffig dahliarabatt på andra sidan grusgången. som vi ju håller på att piffa till.

I år kommer jag att testa att förgro dem i plastpåsar. Förra året förodlade jag dem i april, men hade gärna påskyndat blomningen några veckor. Kanske att jag kan börja redan i mars?

Kram

Sophia

Ska vi prata lite grus?

Triggervarning för extremt trist samtalsämne. (Vet inte vad kutymen är för triggervarningar, men tänker att det här tarvar en varningsflagg?)

Min man har köpt en del grus. Närmare bestämt en sisådär 10 kubik? Vi har ju grävt upp halva tomten för att kunna dra el till laddstolpen och utebelysningen och i samband med det behövde vi fixa till uppfarten och grusgången. Och skulle vi ändå göra det kunde vi lika gärna beställa grus till köksentrén.. och till den andra uppfarten som ska bli grusgång med rabatt i stället. Och här är vi nu. 10 kubik grus eller så senare.

Där borta är bilparkeringen där vi installerat laddstolpen. Den andra garageuppfarten gör vi om till grusgång eftersom vi ändå aldrig kommer ha mer än en bil. Mellan de två uppfarterna låg tidigare en klen grusgång som liksom inte räckte hela vägen fram. Nu har Andreas gjort gången enligt konstens alla regler: grävt, lagt markduk, bergkross och sen fyller vi på med natursten.

Här har det också varit en smal och tanig grusgång som ska bli lite större. Andreas har gjort grusgången lite bredare och rundare, så att det känns mer som en entré.

Nu vill jag att vi pratar exakt om hur svårt det är att hitta ett passande grus. Grus säljs nämligen med många olika namn, storlekar och sorter. Sorter som är lämpliga till äldre hus benämns ofta som ”herrgårdsgrus” eller ”ärtsingel”, men det kan vara olika storlekar hos olika leverantörer. De som säljer grus är generellt väldigt dåliga på att visa vad de olika sorterna används till. Läser man på Byggnadsvårdföreningen får man tipset att lägga ytskiktet i 6–8 mm natursten. Bara det att just de fraktionerna, alltså storlekarna, kan vara lite krångliga att få tag på.

Vi hade ju redan grus sedan tidigare och kom fram till att 8-12 mm natursten var det bästa alternativet för att passa det som redan ligger där i dag.

Till kantstöd lägger vi stenar från trädgården. Jag har sett flera sorters kantstöd: cortenstål, gatsten eller trä är exempel på några Men uppriktigt tycker jag att vanliga stenar i olika former ger ett organiskt och naturskönt intryck. Stål, gatsten eller trä gör sig kanske bättre i en mer strikt trädgård.

Såhär ser det alltså ut ungefär tre fjärdedelar in i projektet. Ska bli riktigt fint att när det är färdigt. Och till våren börjar den roligaste delen; att klura på fler rabatter för att rama in allt grus. Då ryker triggervarningen!

Kram

Tulpanfesten som (förhoppningsvis) kommer

I ett ögonblick av lättja och framtidsoptimism (och några delar hetsigt scrollade när barnen slocknat) i somras klickade jag hem en diger samling lökar från bulbs.se.

Vill du veta vilka sorter jag köpte?

Först golvades jag av Foxtrot, en sockervaddsrosa dubbel tulpan. Tänkte att de blir utmärkta tillsammans med Belicia, en vit tulpan med rosa kant, som mest påminner om mormors snusnäsduk. När jag ändå köpt två rosa tulpaner kunde jag inte motstå en tredje: Den bubbelgumsrosamelerade piontulpanen Angelique. Och om jag ändå har nästan en handfull rosa kan jag lite gärna ha en hel: enter Verona Sunrise. En dubbel tulpan med blomblad i en övertoning mellan champagne och augustihimmel. Du hör ju? Blir ju bara svulstigare och svulstigare. Det slutar inte där. Jämna sex rosa tulpansorter kom jag över. Sist men inte minst köpte jag Salmon van Eijk, en stor tulpan med laxrosa och aprikosa blomblad.

Det var alltså de rosa. Säg den som kan motstå en vit franstulpan? Jag kunde då rakt inte utan föll handlöst för tulpanen Honeymoon. Och slutligen köpte jag inte färre än tre paket av den skira, smörfärgade Verona. Fattades bara en rejäl färgklick. Och så fann jag Copper Image, en djupt aprikosrosa, nästan rostfärgad piontulpan.

Det slutade inte där. Mina narcisser behövde akut förstärkning av.. ja ännu fler narcisser! Köpte 25 stycken Cheerfulness, för helt uppriktigt – varför skulle jag inte? En bukettnarciss med små, nätta blommor. Till dem behövde jag något riktigt pråligt: Irene Copeland, en dahlialiknande, gräddfärgad narciss. Och så orkidénarcissen Lemon Hunter eftersom jag tyckte orkidénarciss lät så flott. En cremevit narciss med många blommor på varje stjälk. Som komplement till allt det cremevita behövde jag något som tar för sig, och därför valde jag också en Double Champernelle. En kraftigt gul narciss med dubbla, nästan pionliknande blad. Delnashaugh, med sina dubbla, aprikosfärgade blad följde också med av bara farten. Bara namnet var tillräckligt drömskt (och outtalbart) för att jag skulle trilla dit.

Här har du alltså min samling. Nu fattas bara var jag ska få plats med all vårprakt? En liten detalj jag inte ägnade så mycket uppmärksamhet i juni.

Men nog låter det storslaget ändå?

Möblerar om i det gröna rummet

Håll i slokhatten för nu ska vi prata om trädgårdsplaner. I söndags hade vi en riktig fixardag i trädgården. Här är för övrigt en vy som jag aldrig visar i varken blogg eller sociala medier; studsmattan!

Den är gigantisk och hiskelig, men vi fick den av gratis av våra grannar och då kan man inte klaga. Nästa år monterar vi upp den bakom huset på nordsidan. I stället ska vi sätta upp grindar och gräva rabatter på högra sidan av grusgången. Det senare brådskar lite eftersom jag beställt en sisådär 1500 tulpanlökar på Bulbs.se

Storbarnet är så stor att hon faktiskt kan hjälpa till. Här sopar hon studsmattan fri från nypon och löv.

Lillknodden styr rakt mot äppelträdet där han lärt sig att godsakerna dinglar från grenarna. Synd bara att redan tagit tillvara på varenda syrligt äpple.

Vad mer har ni på lut? Jo, vårt trädgårdsland ska bli utekök med tillhörande uteplats. Vi ska flytta på odlingslådorna och lägga fint grus här i stället. Längs planket ska jag sätta vildvin för att få det att smälta in, och där ska sedan själva uteköket stå. Där lådorna står kanske vi bygger en spaljé (med vinrankor som slingrar sig i taket, drömmen!) och så ska vi ha bord och stolar med plats för i alla fall tio personer. Okej, åtta i alla fall.

Här är utsikten från motsatt vinkel. Bakom björken skymtar man också havet.

Bakom backen som döljs av dahliabuskarna håller vi på att anlägga en äng. Äng låter anspråksfullt när det handlar om en 100 kvadrat gräsmatta som vi inte ids klippa. Klipper gör vi två nu bara gånger per säsong, och i söndags klippte vi den för sista gången i år.

Storbarnet roade sig bäst hon kunde.

Såhär ser ängen ut i högsommar. Tanken är att så fröer av ängsblommor här som ska få växa vilt och skapa trivsel för pollinerande insekter.

Sist men inte minst ska ostsidan få ytterligare lite kärlek. Tidigare fanns här bara ogräs, men vidjehortensiorna vi satte i våras har i alla fall tagit sig så pass att de blommat rikligt hela säsongen. Om än mycket glesare än förväntat. Kanske att vi fyller på med fler hortensior, jag vill ju ha en buskig och frodig häck.

Mot husets södra vägg står krukdahliorna och myser. Här tänkte jag fylla på mer fler till nästa säsong. Och på andra sidan gruset anlägger jag en rabatt. på våren sätter jag tulpanlökar där… men sen då? Jag vill helst ha en dahliarabatt till men min man är tveksam.

Såhär planerar vi för att möblera om i vårt gröna rum. Och jag kan inte säga annat än att det ska bli så roligt! Jag älskar att vara hemma om sommaren och njuta av en prunkande trädgård. Sedan vi flyttade till huset har vi knappt varit bortresta mer än någon vecka om sommaren. Allt vi vill ha finns ju här?

Kram

Förlåt att jag måste ha ihjäl dig

Att kvista ut i trädgården i bara morgonrocken och klippa små fyrverkerier till blommor att dekorera hyllor, serveringsvagnar och matbord med – ja, det är ett rent och skärt nöje. Men livet som dahliabonde lockar även fram mörkare sidor hos mig jag inte ens visste fanns.

Jag har provat att lura in dem i vikta små pappersfällor. Har till och med försökt locka med ett viste vikt av en krönika signerad Bengt Ohlson. En av de riktigt bra. Ungefär en av fem tvestjärtar är svagsinta nog att inte genomskåda mina fällor. Läste också att de gillar lakvatten från bokashi-kompost, och anlade små konstgjorda dammar under varje dahlia. I dem fångade jag två. En som drunknade på grund av eget oförstånd, och en jag puttade ner och lät bli att hjälpa upp. Det var hemskt att bevittna och jag led känslomässigt i timmar efteråt.

Som liemannen i linnemorgonrock stryker jag omkring i morgondaggen bland krukor och odlingslådor i jakt på tvestjärtar. Vi är nämligen flera i hushållet som dras till dahlior, men de förbannade små krypen nöjer sig inte med att kärleksglo på dem som jag gör. Och för detta måste de dö.

Tro inte att jag njuter av att ha ihjäl dem. Tvärtom våndas jag något oerhört. Kroppen stretar emot när jag anbefaller den att ha ihjäl en liten varelse vars enda brott är att den också gillar blommor. Kan inte låta bli att ljuda ett tyst förlåt innan jag släcker det lilla livet, och fundera på vilka mer som berörs? Hur gammal är den? Sörjs den av någon? Så lite jag vet om tvestjärtar annat än att de äcklar mig på en primal nivå. För hatar dem det gör jag. Jag vill inte ha ihjäl dem bara.

Värre är att jag mår illa över att jag mår dåligt. Själväcklet vet inga gränser när jag påminner mig om att det inte är jag som pliktar med mitt liv. Dessutom börjar jag bli lite orolig för min själsliga hälsa. Varför fortsätter jag med mitt massmörderi? När jag bevisliga är så illa rustad för att avsluta någons liv, hur litet det än månde vara.

Livet som dahliabonde är inte utan offer. Förlåt att jag måste ha ihjäl er små tvestjärtar.

Skördetid hos Dahliabonden

Jag får inte nog av trädgården just nu. Varje kväll går jag ut och nyper mig en till blomma och ställer i en vas. Titta på mina pioner? Overkligt vackra, som tecknade små varelser. De djupröda rosorna fick jag av en granne och bara doften allena gränsar mot magi.

I väggvasen har jag petat ner doftschersmin, en pion, den sista honungsrosen och rosa, gammaldags rosor som doftar torp, nymanglade lakan, eftermiddagsté och nytryckt deckare. Eller så doftar de för mig i alla fall.

Kram

Sophia