I vardagsrummet

I dag sken solen och jag formligen tjöt av glädje under den timme som smörgula strålar lös upp hela huset. Drog fram kameran och fotade vad som låg närmst till hands. Det blev en bild en bild Kjell, som misstroget undrar varför i hela friden jag avbröt hans tupplur. Kjell har inte stuckit nosen utanför dörren på veckor, utan tillbringar nästan dygnets alla timmar med att slumra inomhus.

Nyvaken vaggade han ner till vardagsrummet. Och jag efter.

Det var ju gardinerna i vardagsrummet vi skulle prata om!

Dessa beiga linnegardiner var alltså avsedda för gästrummet, men i rockaden åkte de upp här i stället. Vad tycks? Vanligtvis är linnegardiner nästan aldrig fel, men just dessa tycks märkligt nog dra åt rosa? Det var inte alls vad jag sett för mitt inre.

Vi har tre andra rum utan gardiner, så de kommer garanterat att hitta hem någonstans i huset. Kanske inte här bara.

Här ser du också en lampskärm som jag fyndat. Fattas bara ett lampskelett för att kunna fästa skärmen på en armatur.

Nu var både rundturen och min ork slut för denna gång! Hörs snart igen. Kram

Ett år med gästrummet

I söndags höll PMS:en på att ta inte bara det bästa av mig, utan allt jag hade att erbjuda. Lättretlig och full av oförlöst dådkraft bestämde jag mig för att något måste hända. Gardinerna! De måste hängas om.

Hade tänkt ha ljusa linnegardiner i gästrummet, men i stället hängde vi upp mina grönvitrandiga från Ian Mankin. Andreas fick hjälpa till och skruva upp gardinstängerna, för jag nådde inte på långa vägar.

Tapeten är William Morris Willow i gul färgställning. Tavlan köpte jag på loppis på Vår Gård, men ramen var så gräslig att till och med jag inte stod ut. Ska rama om den i en träram.

För ett år sedan var gästrummet i detta skick. Väggar av papp, och inget glas i pardörrarna. Här ställde vi in en tältsäng till pappa att sova i över julen.

I slutet av månaden hade pardörrarna fått muslinglas, och detta foto tog strax innan tapeterna åkte upp.

I slutet av januari var de upp, och vi inspekterade.

I mars hade vi Blockat en gästsäng/futon för gäster att sova lite värdigare i. Min mamma sov i den två nätter och sen åkte den ut på Blocket igen. Plågsam var bara förnamnet. Mattan var Andreas mammas som vi tillfälligt lade eftersom värmen inte var påkopplad.

I maj köpte vi en Hästens på Blocket. Sängstommen hittade vi i en annons, och madrassen i en annan. 4000 kronor för en säng som ny kostar ungefär 100 000. Sängkappan tog jag från vårt rum, men den visade sig inte behövas.

I somras försökte jag förgäves välja gardiner, och det var inte det lättaste ska jag berätta. Men vad gjorde väl det, när vi redan hade de perfekta gardinerna hemma.

Tja.. och mycket mer har inte hänt förrän i helgen. I jul får pappa och min brorsa samsas i gästrummet. Hoppas att de ska trivas.

Annars får de i alla fall njuta av utsikten över biblioteket från sängen. Min bästa vy i hela huset.

Kram

Julpynt att tråna efter

Mitt intresse för juldekorationer har eskalerat för varje år vi bott i huset. Innan vi flyttade hit ägde jag inte ett endaste futtigt pynt. I år blir vår femte jul här, och redan nu har jag smugit igång pyntet.

Som du kanske anat är jag inte särskilt mycket för stramt och ängsligt pynt i naturnära färger. Det är fint i sin egen rätt, och har absolut inget med julen att göra. Om du frågar mig.

Om man inte står ut med tanken på röda, klarlackade ljusstakar tycker jag ändå att julkänslan får en bra skjuts av treenigheten bestående av granris, mässingsljusstakar och pappersstjärnor. Mina favoritadventsstjärnor är traditionella julstjärnor i Hernhutermodell, köpta på Byggfabriken.

Om man inte vill köpa dyra kransar går det att göra egna. Förrförra året gjorde jag en slags afrokrans med hjälp av en stålgalge och blåbärsris. Genom åren ha jag vikt mängder av pappersstjärnor med tapeter, men det har jag ingen lust med nu längre. Tur att jag var så flitig för tre jular sedan att lagret inte lär sina på många år.

I år vill jag pynta dörrposterna med lummer, precis som Underbaraclara gjort. Och göra en girland av torkade apelsiner. Men annars blir det återhållsamt med egenhändigt knåpat pynt. Om det är något som jag vill uppmana till är att julpyntet ska ge mer än vad det tar, annars går hela andemeningen med julfirande förlorad.

Bilderna har jag lagt i min nystartade pinterestmapp som kort och kort heter Jul, och som ämnar vara en frizon från allt modernt och trendigt som inte har ett dugg med julen att göra.

Kram

Inspiration till hallen

Ellen Keys Strand. Bildkälla
Bildkälla
Bildkälla

Vår vanliga entré är verkligen en uppvisning i misär. Den redan illa omtyckta blommiga tapeten blir inte vackrare av att den är repig och ”bättringsmålad” med svart tusch. Har retat mig på den i fem år, men trots en mängd färgprover och tapetprover har jag inte hittat en färgkombination som får hemmet att sjunga. Jag gissar att det beror på att jag, när vi flyttade in, målade trappen i en blågrå linoljefärg i som skär sig mot nästan allt, visade det sig. Bra beslut, såhär i efterhand. Tänker att jag bara kan svabba av färgen med linoljesåpa och låta trappan vara obehandlad?

Listerna är målade i olika färger och överallt flagar gammal plastfärg

Nu tror jag banne mig att jag har det. Grönt och blått! Svagt blå väggar och ljusgröna snickerier. Som hos Marie Louise Sjögren eller på Ellen Keys Strand. Anna som har kontot Kuivakangas på instagram har också en träffsäker färgsättning i fritidshuset.

Ellen skriver såhär om färgsättning i boken Skönhet för alla:

“Man kan om man har smak, nå en mycket vacker effekt med distinkta, kraftiga, klara, väl sammansatta färger, t.ex. gult och blått, grönt och rött, rött och djupblått. Även vissa (men långt ifrån alla) toner av gult eller grönt eller rött eller blått tillsammans med vitt, och även andra sammansättningar, bildar ett behagligt färgintryck såväl på väggar som på möbeltyg och gardiner.

Det är förstås vanskligt att hämta inspiration via bilder på nätet. Många bilder är redigerade så att kulörerna blir helt förvanskade. Jag vet inte vad Marie Louise eller Ellen Key har för färger, men nog ser det ut som en tämligen gulgrön parad med en pastell, eller en kraftigare blå?

Kram

Alla våra lampor

På instagram fick en begäran om att skriva om lampor. Specifikt lampor och belysning i ett gammalt hus. Så gärna så!

Belysning i äldre hus är ju inte helt enkelt. Om det fanns elektricitet, så var ändå belysning ofta inget man strösslade med. I vår matsal – husets absolut mest praktfulla och utsmyckade rum – finns en enda ljuskälla, och så har det varit sedan huset byggdes.

Där hänger lampan 2560 från Svenskt tenn, även kallad Carl Larsson-lampan. Vår hittade jag på en loppmarknad i Malmö för cirka fem år sedan, och jag har skrivit mer om det här.

I köket har vi en takarmatur som jag inte lyckades fånga på bild samt en taklampa som vi köpte på loppmarknad i Berlin för 8 år sedan. Detta var peak industristil-eran, och måste erkänna att den känns helt fel. Vill ha en dubbel skomakarlampa i fönstret i stället. Avskyr öppna glödlampor i taket, borde förbjudas! Kanske en modernare variant som bilden? I alla fall är de lätta att hitta begagnat.

I nya hallen har vi bara en takarmatur. Den köpte vi färdigrenoverad på Nacka Byggnadsvård, och jag har himla svårt att tidsbestämma. Allt mellan 40-70-tal? Den sprider ett väldigt behagligt ljus i alla fall.

I badrummet har vi generöst med belysning. Mycket tack vare att vi hittade fyra av fem lampor för 150 kronor totalt. Som denna väggarmatur, som jag inte vet vad den är ifrån, men den säljs på byggnadsvårdsbutiker.

Över handdukstorken (som jag gjorde genidraget att endast koppla in på den vattenburna värmen dessutom) hänger en dubbellampa från Karlskrona lampfabrik. Den betalade vi 150 kronor för, och det kan vara mitt bästa fynd någonsin.

Badrumsarmatur i jugendstil från Nacka Byggnadsvård. Den var dyr, däremot. Så det gick väl på ett ut tillslut.

I vårt nya gästrum har vi änsålänge bara en taklampa. En 40-talslampa från Orrefors som jag köpte på Auctionet. Tycker den sätter tonen så fint i rummet.

Den är troligen designad av Carl Fagerlund, en svensk ljusarkitekt som är känd för att kombinera glas med mässing. Lampan har tre ljuskällor och sprider ett otroligt, varmt och mysigt ljus. Säljs en nästan likadan på auctionet nu.

I gästrummet har vi precis kompletterat med två nya lampskärmar i veckat papper. De har ingen ljuskälla än bara. Tycker att veckade skärmar är tidlösa och trendresistenta, och utmärkta till exempelvis stödbelysning.

I biblioteket hänger Andras gamla kristallkrona. Den har han ärvt för länge sen, om jag minns rätt. På skrivbordet har vi en ganska modern svart bordslampa som jag hittade på tradera för länge sen.

I stora hallen har vi två taklampor som inte alls ser ut att höra hemma där. Vi väntar just nu på offert att måla om hallen, och efter det byter vi nog ut lamporna också. Jag har idéer men vill inte ha konkurrens på andrahandsmarknaden, så jag avvaktar med att berätta mer om dem. Störig jag är!

Ett av våra senaste köp är Pumpan, från Carl Malmsten. Vi köpte vår på Blocket, och jag prutade skoningslöst. Lampan finns i nyproduktion, och det är Malmstens barnbarnsbarn Vanja Sorbon Malmsten som tillverkar dem för hand. En av mina favoritlampor!

Till väggbelysning har vi en Le Klint saxlampa som vi köpte på Tradera för några år sedan. En klassiker! Särskilt med lampskärmen 6/21 som kom med. Skärmen var bucklig och riktigt smutsig, men jag tvättade den omsorgsfullt med linsåpa och vände bucklorna mot väggen. Ett fynd!

I fönstren har vi två skomakarlampor, också från Tradera.

Skomakarlampa har jag också ovanför skrivbordet. Fast en grön skärm, och med en brun tvinnad textilsladd som vi fixade i efterhand. Har jag tipsat om Tradera för skomakarlampor? Går att fynda för någon hundralapp!

I övre hallen har vi en fruktansvärd Ikealampa som är en hånfull fornlämning från de tidigare ägarna. Ett litet fuck you i taket. Vi har inte orkat byta ut den bara!

I vårt sovrum har vi två moderna lampor. Det var Andreas som köpte dem på en inredningsbutik på Söder för fem-sex år sedan. Har gått bet på Google, men någon annan kanske vet vad det är för några? Tycker de är ett udda och kuriost inslag i alla fall.

Och det var ungefär allt. Barnen har fått välja mycket själva, så inne hos dem blir det ljusslingor, hjärtformade vägglampor, ugglelampor och något gammalt fluff till taklampa.

Till utomhusbelysning har vi tre stall-lampor, två armaturer till dörrarna och två lyktstolpar i gjutjärn. Obs att vi inte har dem tända pågrund av elpriser och fladdermössens väl och ve, men de är ju granna att titta på oavsett.

Sammanfattningsvis

Aldrig mer naken glödlampa. Maken till ljusmässig vantrivsel får man leta efter.

Man behöver inte vara stiltrogen när det kommer till belysning i gamla hus. Tvärtom är modern belysning fina, stilbrytande element att lyfta in.

Kombinera gärna med taklampa, vägglampa och fönsterlampa för att få en varierad belysning i ett rum.

Släck lampor när du lämnar rummet (eller installera Plejd och släck med en app)! Har du sett elpriserna? Fanatiskt släcker jag alla lampor och bannar resten av familjen när de glömmer. ”Vill du lägga veckopengen på att lysa upp toaletten medan du är på förskolan?!”

Och det var väl det hela!

Kram

Gardinbryderier en tisdagkväll

Det har varit ett kärt besvär att inreda gästrummet. Säng har vi ordnat via Blocket. Ett skrivbord till Andreas från en auktionssajt. Häromsistens fick jag Picasso-litografiet ”Maternite”, som min pappa har haft på vinden sedan dackefejden. Som tur var inte numrerat, annars hade det varit värt i runda slängar hundra – hundrafemtiotusen. Tack och lov bara är mitt litografi bara värt ett barnbidrag, men ett fint litografi oavsett.

Det var inte vad vi skulle prata om. Utan om några gardinprov jag beställt hem från Hälsinge Linneväveri. Jag har undersökt allsköns olika gardinprov men inte hittat rätt. Av en slump hamnade jag hos Hälsinge Linneväveri, ett av få kvarvarande väverier i Sverige. Så otroligt fina tyger, dessutom prisvänligt eftersom man köper direkt av tillverkaren. Ha inte för höga förväntningar på e-handeln bara, bilderna är tagna med en telefon och fakturan var handskriven. <3

Köpte också två stycken badlakan ”Våfflan”, också tillverkade i väveriet.

Gudarna ska veta att våra gäster inte är bortskämda med fina handdukar, det är liksom inget som jag prioriterat någonsin. Har i princip gått runt på ett antal handdukar jag ärvt från min mamma när jag flyttade hemifrån för… 16 år sen? Men nu ska det bli ändring på det.

Åter till gardinproverna. Jag slits mellan randigt och enkel, skir linne. Helst av allt vill jag ha gardiner med knyt, men jag hittar inga som inte är från kedjorna. Och osäkert om jag orkar sy knytet själv.

Har du några tips?

Kram

Hemma hos karlerikhallden

Så heter han förstås inte på riktigt –  utan Erik – men eftersom karlerikhalldén är hans instagrampersona tycker jag det är rimligast skriva så. Vi har skickat dm till varandra i vad som känns som jättelänge. År måste det i alla fall vara. Mest om inredning men också saltisskvaller och om ditt och datt.

Varje gång han publicerar en bild faller hakan till marken. Hans hem är så spännande och fint, ljuvt och oförutsägbart på samma gång. Tack och lov har brittiska kulttidningen Homes & Gardens gjort ett bildrikt hemma hos-reportage och jag får mitt lystmäte i William Morris, Carl Malmsten och Waldorfestetik. Trots att jag sett nästan alla vrår genom hans egen lins förut.

Han behandlar färgskalor så djärvt och varsamt på samma gång. Minst fyra sorters grönt i samma bild, ändå känns det stillsamt och inbjudande. Är omåttligt avundsjuk på blompiedestalen.

Jag tror vi kan enas om att det är såhär vi definierar cottagecore.

Älskar att en röllakan inte är nog. Man har såklart två. Bredvid varandra. Vill hitta ett hörn som jag ska inreda precis såhär.

William Morris även här. Inte sett denna vy förut men så otroligt trivsam. Gillar mixen mellan allmoge, bohemrustikt och 1900-talets mitt. Är det ett arkivskåp? Vackert är det i alla fall.

Denna bild är särskilt bedårande. Inte bara för stylingen, men också för att de inrett med sängen mot ett fönster. Det ser man alldeles för sällan. Vi har också gjort så eftersom planlösningen i vårt hus är helt omöjlig och det knappt finns en enda rät vägg att ställa en säng mot.

Alla foton är av Line Klein. Missa inte intervjun, den är så mysig.

Kram

En loppisskörd

I söndags ställde vår lokala hembygdsföreningen till med loppis. Det var otroligt ojämn nivå på utställare, men jag lyckades vaska fram lite guldkorn. Vi kollar!

Det bästa bordet hade en kvinna vid namn Mari Strenghielm (som jag senare googlade fram är inredningsstylist). Det kunde jag ju anat! Ville ha allt, men det var jag inte ensam om. Köpte bland annat denna solfjäder.

Köpte också en fin mjölkkanna från Gysinge. Hon hade mycket fin keramik, önskar att vi hade tagit tabberas på allt porslin faktiskt. Det blev tre dekorativa bollar gjorda av snäckskal. ”Gräsliga” var min mans spontana reaktion. Tja, man kan inte lyckas med allt. Fann mig också med två miniatyrvaser som kostade 1 kr styck.

En förvaringsflaska i glas och en förvaringsdosa med lock i alabaster (tror jag bestämt?). Bra till badrummet!

Vid ett annat bord där ett äldre par stod (som drivit cateringfirma, om jag minns rätt) slog jag till på en korg till frukt och två rödvitarutiga picknickdukar till trädgårdsmöblerna. Tänk till mina grågröna trädgårdsmöbler. MUMS!

Allt som allt kostade det 200 plånboksvänliga kronor. Överkomligt såhär i inflationstider.

Kram

Jag älskar att duka!

Det bästa med att ha gäster är nästan stunden innan. När man får pilla och dona ifred. Plocka fram linneservetter och finporslinet och ett fång tulpaner från trädgården. Det är en syssla att förlora sig i.

Det ironiska är att jag varit helt obrydd inför dukningens ädla konster förut. Under mina och Andreas elva gemensamma år ihop har vi köpt en handfull ikeaglas. Resten är plock jag fått av vänner, eller sånt vi ärvt från Andreas mamma eller grannlåt jag hittat på loppis. Helt utan röd tråd, annat än de genom slumpen hamnat i min försorg.

Få texter har berört mig så som Hanna Hellqvists krönika om dukningar. Tryggheten bor i ritualerna som vi hänger oss åt. Tycker spontant att ett ödelagt sexliv är ett lågt pris att betala för en magnifik dukning.

Just nu drömmer jag om skira, etsade jugendglas med fot. Tunna dricksglas utan kant. En full uppsättning Musselmalet med gräddkanna, assietter och såsbåt. Och så vill jag ha servettringar.

Dukningskonsten har öppnat upp en helt ny kunskapsdomän. Såsbåt! Att sånt får finnas.

Det är absolut förlegat och tramsigt. Men också harmlöst, nördigt och kreativt – om man ser det från den ljusa sidan. Det ska villigt erkännas att jag inte kan särskilt mycket. Drömmen vore att få gå på dukningskurs på Svenskt Tenn (vågar jag ens yppa en sån ytlig dröm). Fyra timmar kvällskurs om dukningstraditioner, kompositioner och vad tusan man har allt till. Smörtaxar exempelvis. Typisk klassmarkör att veta vad en smörtax fyller för funktion.

Själv har jag ingen aning. Men kul är det.

Kram

En säng till gästrummet!

I söndags fick jag släpa upp hela familjen i ottan. Trots att vi var alldeles yra från valbordsmässoaftons baluns kvällen innan. Vi skulle till Katrineholm och köpa en säng.

Efter vårt misslyckande med bäddsoffan (ett Blocket-köp som gjorde snabb retur på andrahandsmarknaden pga århundradets oskönaste konstruktion) har jag letat efter en Hästenssäng i fint skick. Andreas ville gärna ha en kontinentalsäng vilket gjorde utbudet ganska mycket snävare.

Och nu uppenbarade sig en! I Katrineholm. Bäddmadrassen hittade vi i Upplands Väsby dock.

Det här med att handla säng begagnat avskräcker många. Såpass att man kan köpa en begagnad kvalitetssäng för 4800 kronor, vilket räcker till en halv Ikea-säng. Vi har köpt begagnade Hästenssängar till båda barnen (för 500 respektive 1200 kronor) och deras sängar är oöverträffade vad gäller komfort.

Vi velade länge om vi skulle ha 160 eller 180-säng. Gästrummet är bara 260 brett, och jag var rädd för att hela rummet skulle kännas som ett lekland med en stor madrass. Vi valde att chansa på den stora dock! Då kunde vi använda våra sängkläder och slapp köpa något nytt.

Utsikten när man ligger i gästsängen! När vi öppnar upp pardörrarna mellan gästrummet och biblioteket känns det så rymligt.

Vi ville ha en stor säng så att även övernattande familjer kan sova ordentligt. Det är så himla bökigt när man behöver tränga ihop sig i en alldeles för liten säng. Kanske att vi byter till en 160 senare? Vi får se!

En säng från Hästens kan hålla i 50 år, så man kan gott unna sig en med några år på nacken. Nya kostar minst 50 000, och en kontinentalsäng en bra bit över 100 000 kronor. På andrahandsmarknaden kostar de sällan över 10 000 dock. Det fina är att de flesta som köper en Hästens använder madrasskydd och tar väl hand om stommen. Jag har köpt ett nytt madrasskydd och (en begagnad) sängkappa, som ett extra skydd.

Någon frågade mig om jag inte var rädd för vägglöss. Svar nej, det är inget jag går omkring och är rädd för. Absolut förstår jag att det finns det en risk, men jag känner inte en enda som drabbats. Man får använda sitt sunda förnuft. En annan sa att det kändes ofräscht. Well… Jag vågar nog garantera att en begagnad säng är betydligt fräschare än gemene hotellsäng, det är ett som är säkert.

Kram