Month: juli 2019

Nytt bord och fix

Posted on

De senaste dagarna har vi mestadels ägnat åt hemmafix. Andreas har röjt upp hela källaren och ställt upp ordentliga hyllor. Vi har använt den som en klassisk mellanförvaring för saker som egentligen borde varit utrensade. Överbliven färg, flyttkartonger, trasiga saker, allt sånt jag alltid förespråkar att man åker till återvinningscentralen med direkt. Annars slår sakerna rot på en lagom undanskymd plats. Nu har vi i alla fall hyllor. Tanken är att nyttja ytan som kallskafferi och förvaring för stapelvaror, men också matkällare för saft- och syltande.  Andreas har redan påbörjat egen kombucha och lagt in citroner. Gissar att vi kommer att vara helt självförsörjande på picklade och inlagda saker inom ett par veckor.

I dag hade vi Sara, Jocke och Sixten, fem veckor gammal, på brunch. Eftersom det växlade om från 30 grader till 15 grader på ett dygn dukade vi upp inomhus. Surdegspannkakor, rågkakor, lite vinbär från trädgården och passionsfrukt och avokado som fanns på rea i butiken. Försöker annars undvika varor som är flygfraktade. En bra grej är att vår matkasseleverantör precis slutat med flygfraktad mat, så bra! Vi har uppehåll nu över sommaren, men jag hade faktiskt tänkt mejla dem i prick detta ärende innan vi tecknade på för hösten. Men nu förekom de alltså mig. Jag tycker att det är modigt men helt rimligt och ta bort vissa varor helt ur sortimentet. En mindre modig variant vore ju att lansera ytterligare en kasse och lite lökigt kalla den för ”klimatkassen”, för att göra framstå som lite grönare men i praktiken undvika att ta ansvar. Vi har Middagsfrid för övrigt och är supernöjda.

Där nere till vänster sitter Jocke och försöker söva Sixten. Om en vecka är det tillbaka till livet med spädbarn. Äta med med en hand, vagga och vyssja, heliga sovtider och nattvak. Vore lögn att säga att jag har saknat det. Livet med en treåring är så fantastiskt mycket roligare och givande. Allt har förstås sin tid. Och om en blinkning igen sitter jag med en treåring och en sexåring och undrar var åren tog vägen.

Till en helt ny grej. Vi har köpt ett nytt matbord!

Ett rejält matbord från 1900-talets början köpt på Folks Interiör (en av mina favoritvintagebutiker) som kan bli hela 266 centimeter långt om vi använder båda iläggsskivorna. Jag har älskat vårt Traderafyndade bord (för 100 kr) men Andreas har hela tiden tyckt att det var för litet. Och visst har han haft en poäng. Vårt nya bord är 113 cm brett och vårt nuvarande typ 80. Tror faktiskt inte att det är tänkt som ett matbord från början, utan mer som ett avlastningsbord. Det går inte att duka upp mat på bordet och samtidigt ha fullstora tallrikar (på bilden har vi assietter). Kommer bli fint som snus tror jag. Ingen av våra dukar kommer att passa så jag har köpt lite linnetyg på meter som jag tänkte fålla. Behövs inga särskilda sömnadskunskaper för att dra några snabba raksömmar, och det blir ju väldigt mycket billigare än att köpa färdigsydda. Plus att jag får ägna några timmar i systugan igen, det har jag saknat.

Detta var ett väldigt pladdrigt inlägg, men nu vet du vad jag ägnar mig åt om dagarna.

Kram Sophia

Rama in print med begagnad ram

Posted on

I våras sprang jag på den underbara Isolina Fedel som driver Monjoi. Hon gör alltså egna prints (främst av byggnader och arkitektur) med hjälp av en särskild tejpteknik. Jag blev våldsamt impad och bestämde mig för att ett sånt här fint print ville jag ha.

Ett fint motiv kräver  en minst lika fin ram. Jag hittade vår ram på Myrorna i Örebro, och jag gissar att den är 50-60-tal. Finns ofta att hitta på loppis, och bör inte kosta mer än någon 50-lapp (om det inte hänger någon dyrgrip inuti vill säga, men då skulle jag rekommendera att köpa tavlan i stället). Att låta rama in ett print hos någon professionell är förstås ett alternativ för den som har råd, eller inte vill göra jobbet själv. Jag hade varken eller, så det blev Andreas som skötte hantverket.

I alla fall är det inte omöjligt att ordna en ganska fin inramning till ett print eller en poster själv, man behöver inte mycket mer än:

1 print eller plansch

1 måttbeställd passepartout

1 stifthammare (kolla baksidan på ramen vad som används för att hålla motivet på plats)

En del tålamod

Såhär går du tillväga

Mät motivet och ramen och beställ en passepartout online. Vår kostade 239 kr ink frakt från rambutiken.se.

Skär försiktigt upp tejpen på baksidan, lyft bort skyddspappen, dra ut stiften som håller fast motivet och lyft försiktigt bort det gamla motivet.  (I vårt fall en plansch från ett konstmuseum i Dalarna).

Peta in passepartouten.

Placera det nya printet ovanpå.

Lägg tillbaka pappen och hamra försiktigt in stiften. Vi använde en stifthammare vi vanligtvis använder för att renovera fönster.

Färdigt att hänga upp. Fortfarande fattas en hylla ovanför elementet. Jag jagar begagnade fönsterbrädor i marmor på Blocket, men det verkar klurigt att hitta med våra mått.

Varför besväret med gamla ramar?

För det första är det snällt mot plånboken. Vår ram kostade en 50-lapp, motiv inräknat. För det andra är kvaliteten på riktiga ramar otroligt mycket bättre än den du hittar på exempelvis IKEA. Riktigt glas och finare material för inga pengar alls. För det tredje har äldre ramar en helt annan karaktär än de tunna, svarta ramar som säljs i dag. Ett enkelt sätt att få en mer personlig inredning. Och så är det ju bra för miljön att återanvända sånt som redan producerats, men det behöver jag knappast tjata om.

Stor kram

Sophia

 

1 Comment

En enda lång dag

Posted on

Nu börjar det märkas att det är semester på allvar. De flesta är bortresta, även här i Saltis, och dagarna går liksom in i varandra till en enda lång dag. Hade jag bara haft vanlig semester hade jag fått smått panik nu. ”Hjälp. Om någon vecka ska jag jobba igen”. Men nu ska jag inte tillbaka förrän i vår nästa år, så det är inget jag tänker på.

I dag är det prick två veckor kvar som föräldrar till ett barn. Om två veckor till är vi fyra. Vi har precis kommit igång med förberedelserna, och som vanligt försöker jag undvika att köpa nytt och återanvända det gamla vi har.

Här är vår att-göra-lista, för dig som är nyfiken.

Montera och tvätta barnvagnen och bilskyddet. Vi har en begagnad Brio Go som vi köpte på Blocket inför Juni. Tror att vi använde den i strax över ett år totalt. Jag tvättade alla avtagbara delar i maskin på 40 grader och resten skurade jag för hand med såpavatten och spolade av med trädgårdsslangen. Ryggskenan i sittdelen var tyvärr sönder men Andreas har formsågat ut en ny i masonit som vi tänkte prova med. Går det inte så får vi lösa det när sittdelen behövs. Andreas upptäckte att just den skivan går att köpa som reservdel för 200 kr, så jag tror att vi löser det så. För vår del finns ingen anledning att köpa en ny vagn, särskilt inte som jag vet om hur kort tid den faktiskt kommer att användas.

Ordna med skötstation. Vi har köpt sex tygblöjor och kommer att varva med vanliga blöjor, eftersom vi inte har ett badrum att byta i. Vi får byta ovanför tvättmaskinen på nedervåningen och i vårt sovrum på ovanvåningen. Hade vi haft ett stort badrum med tillgång till rinnande vatten (så att man kan skölja en bajsig blöja ) hade vi kört enbart tygblöjor (åtminstone hemma). Tycker att det verkar praktiskt? Nu får det bli en mix.

Fixa kläder. Har hämtat hem en kasse kläder jag lånat ut till en kompis, och lånat ytterligare en. Lillen ärva av Juni eftersom vi sparat allt. Har handlat noll plagg eftersom jag inte tycker det behövs. Det skiljer dock 3.5 år, och den ena är född på våren och den andra sensommaren, så kanske att vi får komplettera lite eftersom.

Ordna en byrå för kläder. Lillen har inget eget rum utan får bo i vårt första tiden.  Sedan är tanken att barnen ska dela. Jag har ingen aning om det är rimligt eller möjligt, men Juni är själv väldigt bestämd kring att bebisen ska bo i hennes rum, så jag antar att vi gör ett försök? Vi behöver i alla fulla fall ordna en byrå till bebisens kläder.

Tvätta selen. Selen var grymt uppskattad av både mig och Andreas, i alla fall första året. Vi har någon variant av Ergobaby där barnet sitter i en insats första tiden. Det finns säkert smidigare och bättre lösningar i dag, men vi nöjer oss med den vi har.

Ordna med bärsjal. Tycker att sjal verkar väldigt mysigt och praktiskt. Förra gången fick jag panik av hur svårt det verkade att använda, liksom en halv vetenskap att snöra den rätt. Plus att jag fick lite sektvibbar av sjalförespråkare som ALDRIG försatt ett tillfälle att kommentera hur överlägset sjal är allt annat. Vi gör ett försök denna gång, kanske med en sån där som man inte behöver knytas ordentligt?

Skicka in moderskapsintyg till försäkringskassan. Ja, du läste rätt. Har jag berättat att jag är helt värdelös på att hålla ordning på fysiska papper? Bättre sent än aldrig. Måste bara ordna ett kuvert och ett frimärke först.

Kram

Sophia

5 Comments

Färre finheter i barngarderoben

Posted on

Jag detta inlägg hos Sofia Wood (som för övrigt snabbt seglat upp som en av mina favoritbloggar) och tycker att det är så träffsäkert skrivet att det tål att upprepas.

På en skala ett till tio ger jag mig själv en sjua när det kommer till klädintresse. Kanske åtta. Som barn var jag nog en sjua ändå. Ägnade mycket tid åt att rita egna kläder och sydde en del plagg, med varierad framgång. Men samtidigt som jag älskade att titta på vackra kläder avskydde jag det likväl. För butikernas sortiment av dåtidens trendplagg var en smärtsam påminnelse om allt jag inte hade, och heller aldrig skulle kunna få.

På en skala ett till tio ger jag mig själv en tvåa när det kommer till barnkläder. Självklart har jag åsikter om barnkläder. Jag föredrar grejer i bra material, dova färger eller klassiska mönster. Men jag försöker tänka så lite som möjligt på just barnkläder, vilket ibland känns som en ren mental styrkeprövning. Små barn har ju absolut inget eget intresse av att vara klädda fint, barnmode är ju bara en förlängning av föräldrarnas intresse eller fåfänga.

En gång i mitten-slutet på 90-talet följde jag med en kompis och hennes föräldrar till den enda modebutiken med barnkläder i Båstad. Hon provade plagg efter plagg och jag glodde avundsjukt på. Plötsligt fastnade mina ögon på en marinblå tröja med ett sånt där plasttryck på. Inte ett vanligt plasttryck, utan format som något djur och med en blå, klar vätska i. Tror den kostade typ 500 spänn och var omåttligt populär. Försynt frågade jag min kompis mamma ”Får jag prova tröjan, alltså jag ska bara prova?”. ”Du får gå hit med din pappa om du vill prova, vi är bara här för att titta på kläder åt Elsa”. Jag återgick att glo på min kompis, som fick plaggen burna in i provrummet av en kvittrande glad expedit. Skammen brände inombords. Jag fattade ju att hon förstod att vi aldrig skulle ha råd med tröjan, det var osannolikt att pappa någonsin ens skulle ta mig till butiken.

Än i dag begriper jag inte varför jag inte ens kunde få prova en tröja medan min kompis provade säkert 20 stycken. Varför det var så himla opassande. Men jag vet att det inte är mycket som har hänt på 20 år. I varje klass finns det ett gäng med barn som aldrig ens vågar drömma om att våga be om nya kläder, allra minst de trendigaste. Det finns minst lika många föräldrar som skickar iväg sina barn till skolstarten med en klump i magen och ber en stilla bön om att ingen ska märka att kläderna är helt fel. För slitna, fel färg, för korta eller för stora eller bara fel märke. Och att det finns barn som är livrädda för att komma hem med fläckar på de nya kläderna. Ja, man kan både hata och älska kläder på samma gång.

Min gåva till min dotter är att hon aldrig ska behöva oroa sig för att frysa om vintern och vara för varm på sommaren. Men jag hoppas också att jag hon, så länge det är möjligt, ska slippa oroa sig för om hon bär rätt eller fel kläder. Självklart ska jag lära henne att vara rädd om kläderna hon har, men jag vill pränta in i henne så hårt jag bara kan att kläder faktiskt inte säger ett dugg om en människa. Det enda som är viktigt är om kläderna är bekväma och känns bra att leka i. Alltså klär jag henne inte särskilt fint, när hon inte klär sig själv ännu gräsligare vill säga. Det är ofta missmatchat och inte sällan urblekt. Vi väljer mestadels marinblått eftersom det är lätt att tvätta. Det är hål på samma ställe på flera av hennes shorts och hon har fortfarande några stycken i storleken 9 – 12 månader. Så länge det är bekvämt och praktiskt får hon gå klädd precis hur hon vill. Det praktiska försitter jag aldrig en chans att fråga om. ”Känns skorna bra att springa i?”. ”Är byxorna sköna att klättra i?”.

Min enkla lilla gåva till andra barn är att visa solidaritet med dem, som likt mitt åttaåriga jag, inte har råd med med välmatchad garderob. Som både älskar och hatar kläder på samma gång. Jag vill lära mitt barn att kläder är bara kläder, de kan inte vara rätt eller fel. Jag fattar att vuxenvärldens krav på ett perfekt utseende kommer att komma förr eller senare, men jag väljer hellre senare.

Hur tänker du med barnkläder?

Stor kram

5 Comments

Lördagkväll

Posted on

Snart ska jag gå och lägga mig. Har för vana att krypa till sängs ganska tidigt, runt klockan 10, bara för att ligga vaken fram till småtimmarna. Igår fick vi äntligen brev från förlossningen med datum för det planerade snittet. Med ens blev det mycket mer på riktigt. Spjälsängen ska ställas fram, vi måste ordna fram förvaring till bebiskläderna, ta fram skötbädden, ställa i ordning skötbordet. Gräva fram bärselen och damma av vagnen. Göra hemmet redo för bebis igen. Vi har liksom knappt ägnat det praktiska en tanke förrän nu. Har jag dragit mig för att jag gått och väntat på startsignalen, alltså datumet? Eller är det en avslappnad attityd som bara kommer med erfarenheten av att ha gjort allt förut? Jag vet inte.

Jag vet bara att det är en ynnest att förbereda sig på en bebis som andragångsförälder. Inför Juni spelade jag cool men på insidan var jag skräckslagen. Denna gång vet jag att det mesta ordnar sig. Och det är en sån oerhört cool känsla som jag unnar varenda förälder. Att känna att man har tilltro till sin egen förmåga.

Kram

Sophia

En liten loppisskörd

Posted on

Lördagen i Malmö tillbringade jag, Karin och Juni i huvudsak på Ystadgatan och Cypressvägen. Där ligger nämligen Myrorna, Erikshjälpen, Claeshallen med flera, väldigt nära varandra. Föredömligt praktiskt. Jag shoppade loss för totalt 600 kronor och kom hem med en hel drös grejer. Det har varit bra utdelning på de fåtal loppisar jag besökt i sommar

Handlade bland annat ett gäng barnböcker till Juni. De är inte så mycket att visa. Oftast låter jag henne välja helt fritt (sållar bort de mest skrikiga reklamböckerna från tveksamma företag), tänker att det är viktigt att hon får utveckla sin egen boksmak.

Nu till det roligare, nämligen vad jag handlade. Ursäkta för taffliga bilder, hade cirka en minut på mig att fota av allt innan regnet dundrade ner.

Först och främst, en ishink från Claeshallen.. Förstår inte hur jag klarat mig utan en hittills? Har använts varje dag sedan den köptes.

En duk att ha till utomhus i tjock bomull. Kanske 40-,50- eller 60-tal? Väldigt dålig på att tidsbestämma saker. Kostade 129 spänn och luktade bara pyttelite inrökt. Doften har försvunnit efter två tvättar (95 och 60 grader) med mitt eget sköljmedel baserat på ättika. 

På Erikshjälpen hittade jag ett serveringsfat och två skålar i senapsgult från Höganäs i keramik. 30 kr stycket om jag minns rätt. Vi har väldigt sparsmakat med porslin hemma, och får alltid servera i fula plastbunkar när vi bjuder på middag. När vi bjöd på middag sist hittade jag bara det ena salladsbesticket och fick servera sallad med stekspade. Det får bli slut med det nu, är ju ändå 31 år gammal.

Två lakan i gammal, rejäl bomull samt ett spjälsängsskydd i OEKO-texcertifierad  bomull från Alice & Fox köpte jag också på Myrorna. Allt var vi i skriande behov av. Betalade 29 kr stycket.

När vi var på loppis på villa Brevik köpte Andreas en prima tekanna från Staub för 400 kronor. Tror en ny kostar det tredubbla. Vi köpte också ett våffeljärn som visade sig vara trasigt och en termos som läckte, inte en megalyckad inköpsrunda bortsett från tekannan och en kartong återanvändningsbart kräftskivepynt. Så kan det också gå.

Jag har också handlat på Sellpy. En halsduk i 100% ull i härligt, mustig senapsgul. Den har fått komma in efter en vecka i frysboxen.

Till gästrummet köpte jag en härlig morgonrock i linne och bomull från Ellos. Tänkte enbart ha den till gäster, men den är så skön att jag gärna drar på mig den också, tex bloggar jag i den nu.

Juni fick ett par nya Tretorn-stövlar till hösten. Fodrade och goa. Ska köra en sväng med galltvål på dem så kommer de att se ut som nya.

Jag handlade också ett par regnskor till mig själv från Tretorn på Sellpy (hade inga stövlar) och så har jag köpt en regnjacka jag suktat efter länge. Tänker att jag visar upp dem separat, för de förtjänar mer än ett samlingsinlägg.

Noterar du en röd tråd bland fynden? Mustiga, jordiga och klara färger. Brandgult, mörkrosa och grönt. Dras alltmer till klassiska, enfärgade och tidlösa kulörer. Ska krävas bra mycket av något grått eller svart för att det ska väcka mitt intresse nuförtiden.

Stor kram

Sophia

 

 

 

2 Comments

Malmös finaste kvarter

Posted on

När vi kom hem från ön kastade vi av oss packningen och åkte raka vägen till Sara och Jocke för att hälsa på deras nya bebis. Vilket litet knyte. Juni var väldigt spänd på att få träffa sin nya kompis, men väl framme var hon måttligt road. Hon föreslog i alla fall att bebisen ska heta ”Båt”, för det är ett bra namn. Gissar att detta är en föraning av  vad som komma skall? Sådär jättespännande är ju inte bebisar när man är tre år och inte vill annat än att leka.

Dagen efter packade vi om och styrde mot Lindesberg och lämnade Kjell och Ing-Britt hos morfar och Annika. Efter en natt hos dem satte vi av mot Malmö och en av mina bästa kompisar Karin, hennes Macke och deras Ava. Alltså att jag orkar, när jag tänker efter? Tja, mitt bidrag i allt detta är väldigt blygsamt. Har styrt upp lite logistik, burit en kasse och kört ca 10% av resan. Aja.

Vi gjorde inte så värst mycket denna gång. På lördagen åkte jag, Karin och Juni på loppisar och jag handlade massor. Visar sen.

Här är gänget i alla fall. Karin och Macke bor alltså i kvarteren vid St Knuts torg i Malmö. Antagligen stans finaste lägenhetsområde.

Stockrosor växer i princip helt vilt. Hade något fått se ut såhär i Stockholms innerstad? Möjligen på Söder.

Eller så har man satt ett hav av rosenbuskar.

Ingen aning om vad denna sort heter, men vacker är den.

Innergårdarna är inhägnade så att barnen kan springa fritt. Men i området finns också en lekplats där små ben kan rastas och större kan få lite vila.  Gullig är min Andreas.

Både fredag och lördag parkerade vi oss här för att äta middag. Kolla så fin innergård? Smygfotade från trapphuset.

För några år sen hade vi bokat upp oss på ett gäng restauranger, men nu kändes det helt meningslöst när vi har tillgång till ett sånt här lekparadis.

Förutom lekplats med gungor och sandlåda och drösvis med leksaker finns här massa bra klätterträd. Och när man är tre vill man klättra.

Medan barnen röjde och bråkade om leksaker fixade Andreas 0ch Macke grillen. Bland annat vegetariska burgare och denna gång en ny sort från Risenta om jag inte minns fel. Fortfarande är Garants oöverträffade i smak och pris, det är ställningen såhär halvvägs in i grillsäsongen.

Mmm gott.

Efter maten bad jag om en dagens outfit i havet av stockrosor. Helt meningslöst eftersom jag växlar mellan fyra plagg. Denna randiga bomullsklänning fick jag av Sara i våras.

Sen var det dags för husesyn. Karin och Macke har köpt råvinden ovanför lägenheten och ska bygga ut. Vi gick upp och o:ade och a:ade oss. Alltså hur sjukt bra kommer inte detta bli. Så spänd på att se vad det blir av vindsprojektet. Antagligen något väldigt bra.

De håller för närvarande på att fixa in sin lägenhet, som är en ganska stor tvåa. Jättemånga detaljer är bevarade, som gamla fönster, golv och kök. Här är en fönstret i en liten myshörna som de ordnat åt Ava.

Här är en fin titt från vardagsrummet.

De håller på att renovera köket. Detta är en helt annat typ av renovering som fler borde ta efter. De har tagit ner och skrapat luckorna rena från den gamla färgen och sen målat ny. Handtagen har inte kommit upp en, men tänk så fint med snabelhandtag. Ingen marmor utan en rejäl, gammal bänkskiva i rostfritt av den sorten som inte görs längre.

Väldigt fint att bevara detta!

Nu får det räcka för i dag. I morgon visar jag upp alla loppisfynden från Malmö.

Stor kram

Sophia

24 timmar ö-liv

Posted on

En dag förra veckan frågade Andreas om jag var sugen på att åka till en ö i ett dygn.  ”Visst”, sa ja. ”Då åker vi i morgon”. Happ. Vår båtklubb äger tydligen en eller ett par öar ute i skärgården, och dessa får disponeras av medlemmarna. På en ö har klubben ordnat med två hus som man kan boka. Tydligen brukar de vara uppbokade månader i förväg, men Andreas lyckades knipa en strödag mitt i veckan. Först åkte vi ut till våra kompisar Olof och Viktoria och fikade, och sen styrde vi kosan mot Sandholmarna.

Här fick vi bo. I en tvårumsstuga utan vatten och el, men med mysig inredning i 40-talsstil. Som jag trivdes direkt.

Notera den perfekta grå nyansen på pärlsponten. Blir oerhört inspirerad att måla pärlsponten i hallen, men har ju redan bestämt mig för att vara nöjd med hur det ser ut nu.

Dagens outfit. Sorgligare än såhär blir det knappt. Träningsbyxor (enda som går på) och oversizad skjorta från Indiska, köpt på Sellpy.

En gasolspis hade vi i alla fall, och på den tillredde vi korv.

Ganska kyligt, därav mina blå läppar.

Temperaturen var som gjord för lite bastu! Andreas bad veden.

Väl framme såg vi att bastun redan var tagen av några som övernattade i båten vid bryggan. De hade också ett barn i samma ålder som Juni, och vi beslöt oss för att basta med dem.

Bastuölen är mycket viktig. Denna alkoholfria öl från Mikkeler har vi haft i kylskåpet sedan december. Smakade jul, men den slank ner ändå.

Det blev ett gäng dopp. Vi gissade på 14 friska grader.

Här har ni mig. Bjuder på denna bild av hur jag gör mig redo att dyka ner.

Fin utsikt över skärgården är det också.

Efter någon timmes bastande och badande var det dags att be sig till stugan igen. Himlen gjorde sig till sig och molnen sprack upp.

Läsa lite Kastrullresan och gosa ner sig.

Kaminen sprakade på. Efter att Juni somnat låg jag kvar i sängen medan Andreas gick och pillade med båten.

Vi vaknade av morgonljuset strax efter åtta. Dukade upp vår medhavda frulle på bryggan. Inte den lyxigaste, eftersom vi packat i all hast.

Men en avokadomacka blev det. Utan salt och de vanliga tillbehören för det hade vi inte med oss. Smakade ljuvligt eftersom all mat som äts utomhus har en tendens att smaka precis så.

Sen gick vi till klubbstugan och lånade en håv. Lade oss tillrätta och fångade räkor.

Sen åkte Andreas och Juni ut med klubbens roddbåt en sväng medan jag packade och diskade. Och hips vips var det dags att åka hemåt igen.

Alltså jag måste nypa mig i armen när jag tänker på hur lyckligt lottade vi är.  Att vi kan bo en halvtimme från stan och fem minuter från Skärgården. Stugan kostade 300 kronor (!!) att hyra. Billigare hotell går inte att hitta. I efterhand är flytten till hus det bästa beslutet vi fattat de senaste åren. Jag längtar aldrig bort på sommaren längre. Det är ju då som det är som allra bäst där vi bor? Ingen utlandssemester i världen kan trumfa detta.

Stor kram

Sophia

Strax tillbaka

Posted on

Jag är i Malmö! Vi åkte hit på en spontanare över helgen. Bor hos en av mina bästa kompisar Karin och hennes Macke och deras Ava.

Lämnade datorn hemma, så det blir inte mycket skrivet medan vi är här. Desto mer loppisturer och häng i på deras magiska innergård. Den är tamejtusan kriminellt fin.

Skriver mer när vi är hemma igen och visar upp vad som fått följa med från loppisturerna.

kram

 

Låter mig luras av sommarens romantik

Posted on

 

Läste så  finurligt om instagram på @drommas instagramkonto.

”Jag hinner se efter så lite vad alla andra gör, men i sociala medier om sommaren är det ändå ett rätt puttinuttigt utsnitt av folks verkliga liv. Jag vet ju att ni låter era ungar sitta en halvtimma mer med paddan, precis som jag. Att ni inte har råd med fancy semester i år heller eller ger era barn för mkt socker. Att ni inte putsade fönstren innan jul och inte den här våren så att det ska bli ett naturligt filter som liksom känns analogt, kanske att någon drack för mycket igår eller rent av ligger i skilsmässa. Att ni sörjer och måste begrava någon älskad vet jag också. Livet är ju samma året om även om rutorna är mera rosa i just juli…”

Detta kanske låter helt förmätet men jag känner noll jämförelseångest av Instagram just nu. Även om alla andras liv förmodligen är roligare än mitt. Dels har jag sållat bort alla konton som inte ger mig något positivt. Inte i form av peppiga ord, men om de inte bjussar på bra texter, bilder, tips, tänkvärt – ja, helt enkelt inspiration, reflektion (eller bara små bilder från mina vänners vardag, det duger gott det med). Perfektion är i min värld helt ointressant, så den typen av innehåll har jag valt bort. Men jag har inte uppfattningen om att sociala medier på något sätt ska spegla människors vardag eller liv. Det är små brottstycken som vi delar. Ibland sött, ibland salt och ibland surt. Som jag har jag skrivit förr: jag påverkar vilka som påverkar mig. Sociala medier kommer ju med  den förnämliga funktionen att man kan välja bort. Sen kan jag tycka att det är så sjujäkla fint att läsa en bra text eller få en fin bild från en blomsteräng kastad i nyllet om jag vaknar på fel sida en dag. Jag låter mig gärna luras av sommarens romantik. Livets mödor är mindre mödosamma i skenet av en rosa himmel.

Nu bjussar jag på några rosaskimrande bilder från min alldagliga vardag. Tro mig, den är fruktansvärt alldaglig men det är inte ett helt dåligt betyg för att vara i åttonde månaden. Jag ger er: våra överrasknings-stockrosor. Varken jag eller Andreas har något som helst minne av att vi sått dem? Men någon måtte tänkte att just vi behövde muntras upp lite extra en regnig juli. För de prunkar som om det inte finns någon morgondag. Och det får man vara tacksam över.

Stor kram

Sophia