Hur handlar jag möbler second hand utan bil?

Jag fick en superintressant fråga för ett tag sedan, apropå att spara pengar. Em skriver:… Möbler är en annan svår grej, jag och min sambo har flyttat till större bostad och behöver några fler möbler. Vi kan låna bil ibland med lite framförhållning, men ingen vi känner kan köra släp. Så att köpa större möbler via Blocket eller liknande blir ju svårt – man kan ju inte be om hemkörning direkt. IKEA är bra eftersom mycket kan lastas i bil eller köpa till hemkörning, men det skulle ju vara roligt med något annat än IKEA. Vi bor i en större stad så flera secondhand-butiker finns i området. Tips önskas gärna!

Först och främst; älskar när jag får frågor. Gärna mer av den varan så lovar jag att göra mitt bästa för att svara. Ja det är klurigt med logistiken och second hand utan bil. Vi har ju en bil (som vi helst inte använder till vardags) men som vi använder både för att lasta möbler och köra släp.

Vet att fler var snabba på att kommentera att second hand-butiker är duktiga på att ordna med hemkörning. Och det är min erfarenhet också. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ställe som inte erbjudit hemkörning (mot betalning såklart). De har ju ofta en stor bil som de använder för inköp, så det enda är att man ofta behöver hjälpa till att bära.

Om du köper på Blocket kan du också alltid fråga om personen kan tänka sig att köra hem det mot betalning. Lika bra då att erbjuda en summa direkt, så får personen ta ställning till det.

Annars kan du alltid försöka deala med en vän/arbetskollega/ytlig bekant? Till exempel fråga i en lokal FB-grupp om någon vill byta tjänster? Ni kanske kan hjälpa något med något annat i utbyte mot att någon kommer med släp. Så länge man är trevlig, resonabel och ödmjuk kan man bli överraskad av hur hjälpsamma andra är.

Har du fler tips eller bra exempel på hur andra har löst det? Kommentera gärna så fyller jag på?

Stor kram

Sophia

När jag tar bort i stället för att lägga till

Hej,

Jag fick en fråga på Instagram om att skriva om hur jag har minimerat i garderoben och badrumsskåpet. Givetvis skriver jag gärna mer om det.

Först och främst: jag är ingen expert på minimalism, om det nu är vad du väntar dig. Jag har snarare tagit minimalismens budskap om minskad konsumtion till hjärtat framför rensningspåbuden (inom vissa områden är jag jätteduktig på att rensa, andra inte, men jag har nog verkligen inte en minimalistisk inredningsstil om det nu finns någon). I alla fall.

Mitt förhållningssätt är att i första hand ta bort i stället för att lägga till när jag försöker lösa ett problem. Mycket av vår konsumtionshets bygger på att vi köper en produkt för att lösa ett visst problem, och med det uppstår en handfull nya bekymmer som vi måste köpa oss fria från.

Garderoben

Min garderobsutmaning brukade inte handla om att jag saknade kläder, tvärtom. Jag hade så många att jag inte ens hade någon överblick över dem. Däremot upplevde jag att jag hade svårt att matcha och svårt att välja, varför jag ofta fortsatte med att köpa nytt fastän jag inte behövde.

Under 2017 rensade jag nog ut halva garderoben, och resan har fortsatt. Jag har några enkla principer som jag följer:

– passar detta plagg för livet jag lever nu? Jag har småbarn, jobbar på kontor (dock inom mode-och klädvårdsbranchen) och vill helst inte vara vaken efter kl 23. Funktionella men stiliga vardagsplagg är byggstenarna i min garderob.

– har plagget använts det senaste året? Kläder som inte används har ingen plats i garderoben längre.

– Passformen? För små eller för stora plagg rensar jag ut. Punkt.

Sminkväskan

Jag har rensat ut hela min arsenal av vanliga nagellack (och tillhörande borttagning) och ersatt dem med ett ekologiskt och giftfritt från Little Ondine. Ett enda. Nagelvård är inget som jag prioriterar, men då och då stryker jag ett par lager av lacket och njuter.

Badrumskåpet

Min hy är en historia för sig. Under tonåren var jag ganska förskonad från finnar. Man kan väl säga att jag blommade ut när jag blev 20, och inte på det bra sättet. Jag köpte på mig mer och mer produkter; ansiktstvätt, peeling, toner, dag-och nattkräm. Och så masker förstås. Problemet var att ansiktstvätten och peelingingen torkade ut min hy. Tonern minns jag inte ens vad den gjorde, och fuktkrämerna gjorde pannan flottig som stekspad. Fick jag färre finnar? Tvärtom.

I dag har jag rensat ut fuktkräm, toner och ansiktstvätt och använder i stället:

– Mandelolja för rengöring och fukt. Kostar drygt 50 kr på apoteket.

– BHA-syra för att öppna upp täppta porer. Det är faktiskt den enda hudvårdsprodukt som jag tycker infriar löftet om bättre hy. Jag har en från Paulas Choice som jag är väldigt nöjd med.

– En ansiktsmask från Phytomer med någon slags enzymer, som jag använder extremt oregelbundet. Den är dryg och jag har haft samma, lilla flaska i snart två år. Kommer nog inte att köpa mer dock.

Hårvårdsprodukterna

Jag har aldrig haft ett vackert svall. Dock är jag ganska stolt över min konsekvens när det kommer till frisyrer. Jag har haft två (tre om man räknar med min skalliga period mellan 0 och 2 år) frisyrer i mitt liv: page och kortklippt. Av den enkla anledningen att mitt hår aldrig kan växa sig längre än till axlarna. Mitt svall har varit frissigt, flottigt och sprött på samma gång. Tänk en porös muffins och så har du min frisyr i ett nötskal. Trots att jag klippt det var sjätte till åttonde vecka, trots att jag köpt drösvis med dyra schampon och balsam. Och trots att jag använt otaliga hårmasker.

I vintras fick jag nog av håret och lät min page bli kortklippt igen. Då såg mitt hår ut som en trasslig, slokande plym. Strax efter upptäckte jag balsammetoden och bestämde mig för att ge den en chans.

Detta var i mars och sedan dess har jag inte tvättat mitt hår annat än med balsam. Ett billigt balsam från matbutiken (Tresemmé), dessutom. Läs gärna mer här om du är nyfiken på att börja med metoden själv.

För mig tog det cirka tre-fyra veckor innan håret hade anpassat sig. Jag tajmade in perioden med en månadslång semester. Om du har ett jobb som kräver att du vistas bland folk, och som du föredrar att behålla, kan jag rekommendera dig att göra detsamma. Jag såg bedrövlig ut innan det vände.

Jag har inte klippt mig sedan i vintras och kommer inte att göra det i närtid heller. Mitt hår är mjukt, lent, tjockt och jag kan ana ett självsvall på gång. Inget friss eller kluvna hårtoppar. Det är nämligen schampot som förstör håret och skadan kan inte repareras hur mycket balsam och inpackningar man än använder.

Fler frågor? Skjut på!

Stor kram

Sophia

 

Svar på fråga: varför bor vi där vi bor

Hej,

Fick en jättebra fråga från signaturen Alva som jag tycker förtjänar svar i ett helt eget inlägg.

Fråga: Lite sen på bollen men jag är en sån som läser bloggar i perioder så läser i kapp alla inlägg nu.
Jag har vuxit upp med tio min t-bana från centralen. Jag har alltid haft en vision om att jag vill bo i hus och ha en trädgård, både för närheten till naturen, att kunna odla egna grönsaker, men också för mina ev. framtida barns skull. Men jag har verkligen svårt att se mig själv bo långt bort från stan. Tänker tillbaka på mina klasskompisar från skolan som bodde långt bort som alltid hindrades av att behöva ta sista tvärbanan/pendeln hem och inte kunde hänga med på grejer på kvällarna etc. Och jag sa till mig själv att jag inte vill utsätta mina barn för det, jag vill att de ska ha alla möjligheter nära till hands.
Nu blev frågan kanske väldigt lång men det jag egentligen undrar är vilket område ni nu flyttat till? Som ändå bara är 20 min från stan. Och om du har några tips om hur man kan släppa ”centralitetspressen”.

 

Hej och tack för din öppenhjärtiga fråga. Och kul att du vill läsa, om än sporadiskt. Jag var tvungen att klura lite innan jag svarade. Jag känner så igen mig i dina tankar och har försökt tänka tillbaka på hur jag resonerade. Om någon hade berättat för mig för fem år sedan att jag skulle bo i hus innan 30 hade jag skrattat dem rakt i ansiktet. Jag har aldrig egentligen närt någon dröm om att bo i annat än lägenhet, åtminstone inte förrän jag fick barn. För att besvara frågan var vi bor: Vi bor i Saltsjöbaden i Nacka. Jag har tyvärr inte 20 minuter till stan (eller jo, kanske med bil men inte kommu). Tågen går däremot var tjugonde minut, kanske var jag lite otydlig när jag skrev. Saltsjöbaden låter ju urflådigt men i vårt område finns alla möjliga boendeformer, från vanliga hyresrätter till mångmiljonvillor. Just nu går Saltsjöbanan inte hela vägen in till Slussen utan man måste byta i Henriksdal, vilket gör att resan till Slussen kanske tar 35-45 minuter beroende på trafikläget vid Slussen. Därför föredrar jag att cykla på elcykel, för det tar ca 40 minuter in till Slussen från huset. Till din andra fråga. Måste man bo i hus när man skaffar barn? De flesta av våra vänner bor kvar i stan med sina kids. För oss var valet självklart eftersom det fungerar för vår livssituation just nu. Men min dotter är bara två och hur det kommer att funka när hon är tonåring vet jag inte. Kanske flyttar vi in till stan igen, men troligen inte. Det är ju väldigt dyrt att köpa en stor lägenhet och om man bor i hus får man ofta mer utrymme för pengarna. Mitt enda tips är att försöka bejaka dina egna känslor och inte oroa dig alltför mycket. Uppväxten är ju så mycket mer än var man bor? Det blir nog bra oavsett. Dessutom får man alltid ångra sig. Man kan ju till exempel börja med att hyra hus ett tag och se hur det känns? Dessutom vet man ju inte vad barnen själva tycker är viktigt när de blir större? De kanske föredrar att hänga i lokala simhallen eller i stallet eller någon annan aktivitet som inte är stadsnära. Den tiden den sorgen, försöker jag tänka.

Stor kram och lycka till, var du än hamnar!

 

 

Frågor och svar – del två

 

Halloj,

Det rasslade till i frågelådan efter förra veckans frågestund så jag kör en vända till. Jag älskar själv att läsa den typen av inlägg, så för min del får det gärna vara ett återkommande inslag i den brokiga mixen.

Sherdil skriver: 

Förlåt om jag låter lite upprörd, men har du fått den frågan om det inte är lite hycklande att flytta till hus? Vore intressant att veta hur frågeställaren själv tänker kring konsumtion och klimatkompensation då 🤔 Precis som du säger är hus kanske inte det mest klimatsmarta boendet, men då finns det andra saker en kan göra för att kompensera lite för det valet – precis som du beskriver. En kan inte göra allt men alla kan göra något etc etc.

Ja, jag har faktiskt fått en kommentar om det vid ett par tillfällen. Kanske inte i de exakta ordalagen men i precis den andemeningen. Låt mig förklara mina tankar kring att bo större än vad en (på pappret behöver). Vi bodde tidigare i en trea vilket räckte gott och väl för oss tre för tillfället. Vi saknade dock trädgård och möjlighet för vänner och familj att bo över. Min släkt bor i Skåne och när de kommer och hälsar på vill jag att de ska finnas rum för dem. Det är ett behovsorienterat val som vi har gjort – för just nu passar det oss att prioritera boendet mer än andra saker.

Cecilia (Closet Chronicles, FÖLJ) skriver: 

Tack för inspirationen! Funderar också på att haka på hållbarhetsutmaningen, men håller på med att researcha Malmös – och webbens – utbud av hållbart mode, att grunda mina regler och mål på. Hittills ser det ljust ut 🙂 Blev nyfiken bara, du skrev att dina nya skor inte var köpta av Kavat. Var det bara en FYI, eller har Kavat några skelett i garderoben? Jag kan ha misstolkat det hela, men ville bara kolla.

Onej – absolut INTE. Kavat levde upp till alla hållbarhetskrav men jag hittade ett par andra skor som  var snäppet snyggare (och minst lika hållbart producerade). De borde komma denna vecka så förhoppningsvis kan jag introducera dem för bloggen snart.

Sellpy påse

T skriver:
1. Hvor mange prosent av garderoben tror du du har renset fra i løpet av året? Noen tanker om hvorvidt utrenskning gjør det lettere å ha shoppestopp? Eller tvert om?
2. Har du merket at klærne har blitt mer slitt/nött når det ikke har kommet inn noe nytt?
3. Kan du fortelle mer om de gangene det har vært utfordrende å ha shoppestopp? Har du hatt noen strategier som har hjulpet?

Alltså hoppas att min norska hållet måttet nu, annars ber jag om ursäkt på förhand.

  1. Jag har nog rensat ut strax över hälften av alla plagg, kanske till och med mer än så. Jo, det har gjort det lättare på så sätt att jag vad jag har att jobba med. Garderoben blir ju betydligt mer överskådlig om den går att stänga.
  2. Ja kläderna slits definitivt. Särskilt om man som jag låter några favoriter gå varma. Men min syn på kläders livslängd har förändrats. Jag tycker inte att det gör så mycket om lagningar syns, tvärtom kan det vara en ganska kul detalj. Jag försöker lappa och laga tills det inte går mer.
  3. Det som var den största utmaningen för mig var att var att motstå ”fyndlägen”. Jag har oerhört lätt att falla för tillfälliga rabatter. Mitt enkla tips är att först och främst inte utsätta sig i onödan. Ta bort allt som uppmanar dig att handla NU (tillfälliga rabattarer). Två: kom ihåg att chansen är typ aldrig förbi. Om du verkligen, verkligen vill ha REA-plagget så kommer det fler tillfällen.

Filippa skriver:

Det jag reagerade på när jag såg klippet var att ni sa ngt om att en av sakerna ni lärt er var att inte betala fullpris – lite tvärt om vad jag tänker i de här frågorna. Jag förstår nog ungefär vad som menas men annars tycker jag att jag mer och mer inser att det vi köper är alldeles för billigt! Om man tänker på hur det vi köper idag produceras, var och av vem och vilka löner som gäller för det osv. Men ja, det är kanske inte alltid bättre att köpa dyrmärken än billiga ur den synpunkten ändå… Svårt att handla över huvud taget numera tycker jag!

Det var Martina som nämnde det, och jag tror att hon återkopplade till att hon numera måste anpassa sig till en studentekonomi. Jag håller med och har skrivit om fenomenet i bland annat inlägget ”Vill inte ens handlarna att någon ska betala fullpris”. Tyvärr verkar trenden gå åt helt fel håll, men en kan ju alltid försöka att stå emot själv? Jag försöker att inte uppmuntra onödiga REOR som uppmuntrar till överkonsumtion utan håller mig till eventuellt jul-och sommarrean. Men helst köper jag begagnat så reor påverkar mig inte så mycket.

Kristinapopp skriver:

Har du tips på bra skräddare kring Mariatorget? 

Jajemen. För allt läderrelaterat: Läderverkstan på Rosenlundsgatan (inget för den blyga dock) och för resten kan jag rekommendera Jimmys på Högbergsgatan.

Minimalisterna skriver:

Hur räknade du fram summan? Sparade du inget innan? 

Jo jag sparade innan. Inte så supermycket kanske, men jag hade pensionsspar, amortering och vanligt månadssparande innan köpstoppet. Jag var också duktig på att konsumera, så mycket av min buffert har rykt på ren glädjekonsumtion under tex föräldraledigheten. Jag valde också att inte ta CSN-lån utan förbrukade mitt dåvarande sparkapital och extrajobbade i stället för att ekonomin skulle gå ihop under studieåren.

Lizette skriver:

Hur tänker du kring att det kostar rätt mkt att laga tex en dragkedja på en jacka versus att köpa en ny? 

Jag har reflekterat och kommit fram till att jag hellre lagar än köper nytt, även om det inte blir så mycket billigare (eller tom dyrare). Att ha råd att köpa lite dyrare kläder (som jag har) är ett privilegie och jag tänker att det minsta jag kan göra är att vårda mina kläder. Sedan vill jag vara med att bidra till att normalisera lagningar. Jag lämnade in en sweatshirt till skräddaren i dag. Han blev först lite förvånad och sa att det inte var så vanligt att någon lämnade in en sweatshirt för lagning. Men bra för oss båda kunde vi konstatera: jag får ett fint plagg och han får mer jobb. Det är också en grej som kanske fungerar som en morot att laga mer? Genom att nyttja lokala förmågor bidrar man med arbete på orten. Puh, en roman detta. Jag fattar att vissa inte har råd. Men då är mitt tips att handla begagnade kläder av bättre kvalitet, så att man behöver lägga mindre pengar på lagning.

Fler frågor? Skriv, mejla eller skriv på Instagram – jag svarar på dem vid nästa tillfälle.

Stor kram

Sophia