I veckan tog vi äntligen tag i det. Utrensningen av barnens gamla kläder. Tvättade och vikta har de legat i plastbackar på kattvinden. Mjuka bodies i storlek 50, så små att de ser ut som dockkläder. Har en människa kunnat bo i dem? De flesta bebiskläder har jag köpt begagnade på Tradera och använt till båda barnen. Mycket är i så gott som felfritt skick, små bebisar sliter ju inte på kläder annat än med den orimliga söthet som gör man man vill gosa, klappa och nypa sönder dem.
Vi har sparat nästan alla bebisplagg för att sälja på den lokala barnloppisen, som hålls två gånger varje år. Men nu har vi insett att den nog inte blir av i vår heller, och liggandes i kattvinden är kläderna inte till glädje för någon.
Tre gigantiska Sellpy-påsar har vi fyllt. Med ullpyjamasar, bodies, små, små byxor, koftor, silkesmössor och overaller. Vissa saker har de bara burit någon enstaka gång innan de blev för små, medan andra plagg vuxit i takt med barnen. Nästan varenda plagg ungarna någonsin burit är nu påväg till någon annan. Till minneslådan sparade vi bara en randig plyschoverall från Polarn & Pyret. Det kanske känns snålt för en nostalgiker, men för mig skänker det större tillfredsställelse att veta att plaggen får ett fortsatt liv. Jag har själv inga kläder sparade från när jag var bebis, och har aldrig ens reflekterat över att jag inte har det.
Som med alla tråkiga och tidsödande sysslor är upptakten värst. Det känslomässiga skuldberget har vuxit sig enormt när man skjutit något framför sig ett helt år. Nu när varenda plagg ligger omsorgsfullt nedpackat i en blå kasse känner jag mig med ens 20 kilo lättare. Det är fantastiskt att fysiska prylar har den omedelbara effekten på känslorna. Faktiskt den enda bantningen jag rekommenderar.
Jag har publicerat ett gästinlägg på Lovely Life. Denna gång om mitt gallrade badrumsskåp. Där det förr tronade dussintals halvfulla flaskor finns bara ett fåtal, mycket billigare kvar. Och hår, hud och naglar har aldrig mått bättre.
Nyfiken på vad som fått lämna (och vad jag använder i stället?). Läs blogginlägget här.
Ett av mina mål inför året var ju att testa kapselgarderob. Jag vill betona ordet testa för jag är nämligen inte hundra på att det verkligen är något för mig. Sammanfattningsvis kan man säga att en kapselgarderob är att bara använda en begränsad del av sin garderob under en säsong. Fördelarna är att man har full överblick, man har (förhoppningsvis) bara kläder som matchar, man minimerar tid på att välja och framförallt minskar nyköpen. Tanken är förstås inte att man köper nya kläder inför varje kapsel, utan återanvänder gamla. Nackdelarna är att det kräver sin planering och framförhållning, två moment som inte till fullo behärskar. I min kapsel kommer det att ingå max 37 plagg, inklusive skor och ytterkläder.
Förberedelse och rensning
Jag har tillbringat helgen med att rensa garderoben. Drygt tjugo plagg får lämna. Min metod är som följande:
Riv fram alla kläder på sängen.
En hög för ja, en hög för kanske (endast i väldigt obeslutsamma tillfällen) och en hög för säljes/bortskänkes.
Häng eller lägg tillbaka alla kläder snyggt och prydligt. Spana in min vik-skola (Kon-Mari-metoden) om du behöver bättre ordning i garderoben.
Jag följer principen ett ja betyder stanna, allt annat betyder rensas ut.
Försäljning
Jag har tidigare mestadels sålt via Sellpy, Tradera och något enstaka plagg via LWL-gruppen. Denna gång försöker jag sälja majoriteten via Labels We Love, eftersom jag tycker att det är ett smidigt och lättare att få bra betalt. Min senaste försäljning via Sellpy var tyvärr en sådan katastrof att jag inte vågar handla av dem på ett tag, även om jag älskar deras affärsidé.
Jag fotar av alla plagg i ett svep när de hänger på galge. Sedan letar jag upp produktbilder och fotar av materiallappen. Jag vill helst inte fota när jag bär plagget, eftersom anledningen till att jag säljer oftast är för att jag inte trivs i det. Och det syns långa vägar när bäraren inte trivs, så bättre då att någon annan får så för inspirationen.
Jag inkluderar alltid skick, modellnamn (om det finns), storlek på lappen och den upplevda storleken och kryddar gärna texten med lite superlativ. Lite marknadsföring skadar aldrig.
Anledningen till varför jag föredrar att använda tjänster som säljer åt mig är för att jag hatar logistik! Skyr det som pesten i alla sammanhang. Säljer man en drös kläder åt gången är det ju viktigt att de hamnar hos rätt person. Denna gång ville jag testa att göra jobbet själv för att utröna om det är mödan värt. Det är ju förstås bra mycket härligare att behålla hela summan själv.
Så. Nu är projektet igång i alla fall. Ser fram emot nästa etapp; planeringen av vinterkapseln. Jag tror dock inte att jag kommer att vara så duktig att jag fotar alla kläder och katalogiserar dem. Någon måtta får det vara!
Har du testat kapselgarderob? Hur tycker du att det är?
Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.
Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.
I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:
Min utmaning för 2018
Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:
Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.
De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.
Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).
Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.
Och hur gick det?
Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.
Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.
Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.
Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.
Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!
Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.
Bild från vår förra lägenhet där vi fick bygga en garderob i sovrummet eftersom det helt saknades.
I huset har vi en sovalkov som vi gjort om till bänk och hyllor. Döljs bakom en draperi i linne (färgat grått).
Inuti ser det ut ungefär såhär: ett hyllplan, en lampa och under dem lite lådförvaring av sorten Algot från Ikea. Den absolut billigaste sorten.
I samma rum har vi också ett gammalt linneskåp till sängkläder och handdukar. (tänk bort tapeten, den kommer vi att byta).
I Junis rum står en vackert skåp björk som följde med huset – de förra ägarna fick nämligen inte ut det genom dörröppningen.
Jag fick en väldigt intressant fråga härom veckan:
Hej Sophia! Älskar din blogg! Fick en skymt av er egendesignade garderob i något skrymsle för ett tag sedan. Jag skulle gärna veta mer om hur du resonerar och organiserar i alla typer av förvaringssammanhang. Alla detaljer av detta slag intresserar mig och hänger ihop med ett hållbart hem och garderob ju. Är själv djupt engagerad i detta och bor i äldre lght där vi antingen får platsbygga(gördyrt) eller hitta på egna lösningar(svårt att hitta inspiration som prisvärd och snygg). Detta gör att vi får fundera och värdera vad och hur något ska förvaras(+avväga vad som är värdigt en plats i det lilla förrådet). Är skeptisk till att konsumera förvaring (allt från smålådor till åbäkiga garderober), allt är dyrt och mycket har dålig kvalitet(och denna bransch ska visst tjäna ganska bra i vår tid, ännu en anledning att fundera ett varv till). Och viktigast av allt – är det inte lättare att göra sig av med grejer istället för att förvara dem? Har även småbarn så jag plockar och förvarar och funderar över detta ämne i relation till hållbarhet en hel del. Vore kul att läsa mer om dina tankar kring förvaring
Förvaring är ett kärt ämne. Det verkar som att det är något som de flesta inte tänker på – så länge som den finns.Jag tycker att det finns goda skäl att fundera på förvaringsutrymmen oftare. I Stockholms innerstad kan en ynka kvadratmeter kosta 100 000 kronor. Det gör Stockholmsgarderoberna kanske till landets dyraste? Kanske borde vi verkligen fundera över hur mycket våra prylar kostar oss när vi betalar så dyrt för att förvara dem?
Mina tre senaste boenden var alla byggda innan förra sekelskiftet. Då rådde helt andra garderobsideal än till exempel funkis-erans generösa garderober. Vår förra hall var ett praktexempel på det. Hallen var säkert tio kvadrat men det fanns knappt plats för fem jackor. Det var vad mäklaren kallade ”en social hall”.
Just det sociala är kanske underordnat för en barnfamilj och det slutade med att vi platsbyggde denna lösning. Vi försökte dock klara oss på ett klädskåp in i det sista.
Så – vad är då lagom förvaring?
Det är en fråga utan ett precist svar. Men jag tror generellt att vi har alldeles för mycket förvaring. Att samla på sig är mänskligt men att ha det rörigt hemma är genant. Lösningen blir oftast att förvara skrotet bakom dörrar och kalla det för förvaring. Min uppfattning är att man oftast tenderar att ha lika mycket prylar som man har förvaring. Därför tror jag att det är klokt att alltid ha lite för lite förvaringsmöjligheter. Bara pyttelite. Så att man på ett naturligt sätt försvårar för sin inre samlare.
Jag vet att många barnfamiljer specifikt letar hus med bra förvaring. Jag förstår så väl tanken. Man behöver plats till vagnen, cyklarna, bilen, vinteroveraller med mera. Jag tänker att livssitutionen får visa vägen. Vi förvarar alla barngrejer i kattvinden bredvid Junis rum utifall att vi vill ha ett barn till. Jag vet inte hur du känner, men att inhandla spjälsäng, babyskydd, babynest och bodies stod faktiskt inte högst på vår lista med ”kul grejer att göra”. Jag slipper mer än gärna besväret att köpa allt en gång till. Just småbarnsåren är väl en tid då man faktiskt har en god anledning att ha lite fler grejer än vanligt. De åren har en tendens att vara påfrestande ändå, jag tycker inte att dålig förvaring ska skapa onödig friktion.
Men jag tror också på att rensa kontinuerligt och behovspröva prylar efter livssituationen just nu. Säg att det går ett par år och Juni har fortfarande inte ett syskon, vi kanske inte vill eller kan få fler barn. Är det då verkligen rimligt att spara på alla bebisprylar? Inte i mitt fall. Jag kommer inte att spara på barngrejer till eventuella barnbarn.
Sammanfattningsvis skulle jag nog säga att den optimala förvaringen är minsta möjliga som krävs för att få vardagen att gå ihop. Vi klarar oss till exempel utan källarförvaring, vindsförvaring eller rymliga garderobsväggar. Förvaringsutrymme finns men de är knappast så praktiska som dagens utrymmen, det gör att vi tänker oss för innan vi slentrianstuvar undan en massa prylar.
Hur löser man det då när förvaringen inte räcker till?
Rensa! Det är garderobsdilemmats Alexanderhugg. Prioritera prylar och kläder som används nu, och skänk och sälj resten. Överväg till exempel en kapselgarderob och förvara alla kläder som inte är i kapseln på vinden (förvara aldrig textilier i källare pga risken för fuktskador eller råttangrepp, det senare hände mig en gång).
Fuskplatsbygg. Vår blå garderob i lägenheten är en vanlig Ikea pax-garderob som vi monterat luckor och lister på. Just dessa kommer från Picky Living, men det finns fler konkurrenter på marknaden. Hett tips är att köpa stommarna begagnat på Blocket, då blir det billigare och miljövänligt. Jag tycker faktiskt att kvaliteten på våra garderobsdörrar var helt okej – förhoppningsvis får de stå kvar bra länge. Alternativet var att platsbygga med det skulle kosta runt 100 00 om jag inte minns fel.
Låt det synas. Den här lösningen är signerad min kompis Sara. Vill minnas att de byggde den själva av lite rör från någon byggfabrik. Låt finkläderna hänga framme och bli en del av inredningen. Det finns också klädhästar att köpa (det är ju till exempel superfint att ha en begagnad i tex mässing, jag har försökt köpa loss en från butiken Smiley Vintage men utan framgång). Försök inte att bygga en själv bara. Det gjorde vi och det blev jättefult och ganska dyrt.
En av Smiley Vintage’s fina klädhästar i mässing. De har också en annan variant med en kurvad båge ovanför. Väldigt prålig.
I vår förförra lägenhet byggde vi också en hel förvaringsvägg med gamla rör och hyllor som vi köpte av en butik när de skulle byte lokal. Betalade 500 spänn för rasket och Andreas kapade till allt själv.
Edit: hittade bilderna på vår egenbyggda lösning bestående av rör och hyllor. Funkade också som skrivbord.
Så roligt att se tillbaka på. Kommer ihåg att vi var mäkta stolta när den var färdigmonterad. I dag vet jag inte om den är så mycket att hurra för.
I dag har varit en sån där dag som jag egentligen helst undviker. Under hela förmiddagen var det tryckt stämningen hemma. Andreas planterade om en växt och jag mecklade med min kamera och vek tvätt om vartannat. Och möblerade om. Men ingenting blev liksom gjort, trots att vi gjorde massa saker!
Tillslut började vi prata om vad som störde oss. I rättvisans namn ska tilläggas att det föregicks av ett mikrobråk mellan två individer i alldeles för stora offerkoftor. Andreas störde sig på det allmänna stöket hemma och jag störde mig i synnerhet på hallen, som blivit en slags uppsamlingsplats för barnstrumpor, verktygslådor och allehanda bråte. Det allmänna stöket är svårt att få bukt med; vi har egentligen inte så värst mycket prylar, men vi har fel prylar. Till exempel tomma vitrinskåp men bokhyllor fulla med stickor och sy-saker (skyldig). Skåpen ska jag sälja, har inte bestämt mig för om jag orkar Blocket eller om det är värt att låta någon annan sälja dem på kommission. Det är två skåp som ändå kostat sex respektive tvåtusen, och säljer jag dem på Blocket får jag troligen inte tillbaka pengarna. Om jag säljer dem på kommission får jag åtminstone hälften och får dem upphämtade omgående. Så extremt jobbigt att välja. Jag men du hör? Jag är valfrihetsförlamad!
Vi löste problemet med att rensa ut hallen från det värsta: utrensade handdukar som mellanförvarades i hallen (klassiker!), barnskor som var för små och två par av mina skor som är alldeles utslitna. Efteråt konstaterade vi också att vardagsrummet var onödigt skräpigt på grund av att tidningshögen bredvid kakelugnen vuxit sig imponerande hög och Junis lego jämnt svämmar över i lådan. Andreas bestämde sig för att vi måste fatta ett beslut på fem sekunder hädanefter (vi lider båda av varierande grad av valfrihetsförlaming). Sedan åkte vi till Nacka Forum (med ett pitstop på tippen) och spontanköpte ny förvaringslåda åt legot och en tidningshållare. För att vara ett spontanköp kändes det ändå lyckat, men faktum är att det sista stället som jag vill tillbringa min lediga dag på var ett köpcentrum.
När jag kom hem insåg jag att jag glömde de utrensade skorna i hallen plus att jag fått en stor leverans av kattmat som — naturligtvis — hamnade i hallen. Så tillbaka på ruta ett då. Som den seriestökare jag är.
Ing-Britt däremot. Hon tar det piano livets alla dagar. Hon har hittat ett nytt favoritställe för middagsluren. Kjell är ute och raggar fästingar som vanligt.
De flesta har säkert ett eller flera klädmässiga bottennapp i garderoben – plagg som varit riktiga felköp. Vad man kanske inte alltid tänker på är att i garderoben hänger ofta också flera ankare. Som krokar sig fast och blir kvar, utrensning efter utrensning, men som bara är ett sänke för hela garderoben och aldrig blir använda.
I helgen gjorde jag årets sjätte utrensning – och faktum är att det skulle nog kunna bli sju totalt. Det finns vissa typer av kläder som är mycket svårare att rensa ut för andra. För mig finns det i regel några svepskäl att behålla plagg som egentligen borde rensas ut:
Fyra sorters plagg
Gåvor. Jag är nog inte ensam om att känna mig oartig att rensa ut plagg som jag fått i gåva. Särskilt om det är av en person som står mig nära. Det spelar ingen roll om det ett plagg eller smycke som överhuvudtaget inte passar i stil eller storlek, jag har en tendens att klamra mig fast ändå. Såhär försöker jag tänka i stället: Rent logiskt – hur påverkas relationen av detta plaggs vara eller icke vara? Troligtvis inte alls. Jag blir inte sårad om någon väljer att ge bort en gåva utan tänker att det är ju fint om den kommer till användning. Om man har fått en gåva av en särskilt lättkränkt person är det ju också helt försvarbart att dra en vit lögn för att rädda båda två från en genant situation. Säg bara att plagget förstördes i tvätten.
Dyra plagg. Särskilt kombon högt inköpspris och lågt andrahandsvärde. Många dyrare plagg har också bra andrahandsvärde, men tyvärr gäller inte detta för alla märkeskläder Knasiga storlekar, snitt eller väldigt tidsbundna plagg tenderar att vara svårsålda efter några säsonger. Prova att sälja ett par jeans med låg midja i dag så förstår du vad jag menar. Tänk såhär: Det troligaste är att priset sjunker ännu mer. Ett par hundralappar eller ett par tior är åtminstone bättre än inget alls. Om du tvingas återvinna i stället för att sälja får du bokföra gärningen på ditt miljömässiga pluskonto, det är förhoppningvis inga skräptextilier som recyclas.
Gamla trotjänare. Vissa plagg hänger ju kvar längre än de flesta förhållanden. Favoriter från förr som har ett högt sentimentalt värde kan vara extra svåra att skiljas ifrån. Tänk såhär: Om du vore ett klädesplagg, hade du hellre velat bli använd eller hänga och samla damm i en garderob? Tacka dina gamla trotjänare genom att ge dem ett nytt liv hos någon annan. Allt annat är ovärdigt.
Högtidsplagg. Balklänningar, brudtärneklänningar eller julkoftan från 1998 – jag tror att de flesta har något av dem hängandes i något skrymsle. Det är lätt att inbilla sig att ett behov kan uppstå igen. Om ingen är planerat i närtid är det enda rimliga att sälja eller skänka. Tänk såhär: Du kanske inte ska vara brudtärna under närmsta tiden – men det är det många andra som ska! Festkläder och högtidsplagg är typiskt såna plagg som kan ärvas vidare. De används sparsamt och är också ofta dyra i inköp. Det finns många ensamstående mammor, studenter eller föräldralediga som också vill gå på galej i något fint. Gör dem en tjänst och slutförvara inte såna plagg som kan komma till användning igen.
