Snart är september över. Men samtidigt känns det som att den varat för evigt. Minns jag ens hur trädgården såg ut utan ett gult, böljande sken? Och har skogen någonsin varit något annat än en brandgul och röd färgprakt? Jag får inte nog av naturens åmande ljust nu. Det är som att den är extra inställsam.
Låt oss kika på några av höjdpunkterna från de senaste veckorna.
Jag hittade en ny second hand-butik för barn här i Nacka. Precis vid Nacka Station ligger Mollamaia, som specialiserat sig på barnkläder. För 700 kronor haffade jag en makalös höst-och vintergarderob till båda barnen. Underställ i merinoull och kashmir, mysiga tröjor och koftor, höstkängor och vantar.
Kvarteren där jag bor är så löjligt vackra. Promenerar en runda runt sjön varje dag och följer hur höstens färger tar över bit för bit.
Bastuklubben är äntligen igång igen. Två lördagar i rad har vi bastat och badat.
Jag som är så harig har börjat doppa mig utan bastu.
Här är Therese och Julia som jag badar med. Två oerhört kloka personer. Vi pratar mest om livets väsentligheter. Relationer, personlig utveckling, samhällsfrågor. Väldigt lite om vad vi gjort sedan sist. Har du provat det? Att strunta i att fråga vad folk jobbar med eller var de bor. För det är ju egentligen helt ointressant. Det är ovant för mig och alltför ofta inleder jag med grunda samtalsämnen. Men oj så nyttigt.
Såhär känner jag dygnet efteråt. Hög på livet. Och slapp och mjuk i kroppen.
Nu har badet stängt för säsongen. Ses nästa år igen.
Andreas har kommit igång med vår kombucha. Löjligt gott och friskt.
Äntligen dags för tända ljus vid frukosten. Jag älskar vår söndagsrutin. Hembakt bröd eller pannkakor, kaffe i termos, tidning och språkquiz. Kan sitta i timmar.
Lyckan när regnet kom efter veckor av sol. Äntligen fick jag premiära min regnjacka från Stutterheim. Gick i månader och ryckte på olika modeller i affären och gjorde research. Hade bevakning på Tradera och kollade appar som Tise. Tillslut bestämde jag mig för att slå till på ett nyköp. Regnjackan är tillverkad i Polen, är tjock och rubust, och kommer förhoppningsvis att hålla i minst 20 år. Kvalitetsmässigt känns det som att denna utklassar andra, prassliga och tunna regnjackor som alla tillverkas i Asien.
Regnskorna är från Tretorn och dem köpte jag på Sellpy. Hösten, jag är redo.
Ullhalsduken är 100% ull och den köpte jag också på Sellpy.
Jag efterlyste era bästa tips på amnings-bh:ar i större storlekar, och fick en drös svar. Tack för det! Nu har jag testat mig igenom de modeller som jag har haft möjlighet att testa.
För oss med större byst ska det vara bh som kommer i riktig bh-storlek. Inte en standardiserad XS, S, M eller L. För det fungerar inte. Jag är en XL över bysten och en XS runt bröstkorgen. Som referens har jag 65H när jag ammar (!) och 65E vanligtvis.
Freya Pure har en särskild, mjuk bygel som stöttar men inte orsakar mjölkstockning. Den är lätt att knäppa av och på med en hand, och är förhållandevis diskret. På minussidan står det i tvättråden att den ska tvättas i handtvätt, vilket inte känns så hygieniskt. Den tappar också formen lite efter en tids användning, och bysten säckar lite. Som alla andra special-bh:ar kostar den en del, men det är det värt eftersom alternativet, en illasittande bh, är fruktansvärt ur belastningssynpunkt. Brösten ser ut som två gigantiska insektsögon, men de sitter åtminstone i rätt höjd och förblir separerade tack vare bygeln.
Jag använde Freya Dottie nästan hela amningsperioden med mitt förra barn. Detta eftersom jag inte vågade ha bygel på grund av risken att drabbas av mjölkstockning. Av alla bygellösa bh:ar tillhör denna toppskiktet. Om du har en tung byst vill jag verkligen rekommendera bygel, den gör all skillnad i världen.
Freya Dottie är robust och rejäl för att vara bygellös. Bysten får en yppig retrovibb, åtminstone i någon månad. Till en början klarar den av att separera brösten, men efter en tids användning smälter de ihop till en skogaholmslimpa på bröstkorgen. Jag brukade kombinera denna och amnings-bh:n från Abecita när jag tränade, alltså att jag körde dubbla. Den är också dyr, men bara glöm att det ska vara prisvärt med en välsittande amnings-bh.
Denna modell påminner om Dottie, men erbjuder lite mer vaddering och stöd. Jag tyckte att den satt fint i någon vecka, men efter det så tappade den passformen helt. Ryggknäppningen kröp upp på ryggen och bysten tippade ner mot avgrundsdjupet. Till bh:ns försvar köpte jag den medan jag var relativt nyförlöst, och både omfånget och brösten krymper markant någon månad efter förlossningen. Kanske att den hade suttit lite bättre om jag väntat ytterligare några veckor och köpt en mindre storlek. Ytterligare en nackdel var att den är helt omöjlig att knäppa och knäppa upp med en hand.
Abecita Leonarda ska vara anpassad för större byst. Breda axelband, bred ryggknäppning och sydda, fodrade kupor. Problemet är att det inte hjälper ett dugg. Bysten blir tung, formlös och trycks nedåt. Det kanske de hade märkt om de testat den på en modell med större byst än B-kupa, som på produktbilden. Den fungerar att sova i men inget mer. Absolut inte värd de 500 kronorna. Det enda förlåtande med bh:n är att den är tillverkad av Öko-tex-certifierat material.
Måttsydd amnings-bh från Creations of Annafina
Stöd: 1/5
Passform: 2/5
Aldrig har jag velat att ett plagg skulle passa så bra som denna bh. Det är en måttsydd amings-bh av merinoull, ett material som är svagt antibakteriellt och därmed inte luktar gubbprutt efter en dag med läckande bröst. Ullen värmer också gott. Tyvärr lämpar sig materialet inte särskilt bra för en bh som ska stötta. Bysten får i princip inget stöd alls. På plussidan är den ljuvlig att sova i och väldigt skön att bära (såvida man inte är känslig för ull-kli, vilket jag inte är). Kan tänka mig att den är väldigt härlig om man har en mindre byst som inte kräver något direkt stöd.
Amningsbh:n från La Leche League beskrivs som ”riktigt bra konstruerad” med bra stöd och finurliga detaljer. Den må vara finurlig men är helt poänglös om man drar en större storlek. Brösten skumpar som två ystra terriers under aktiviteter som är mer intensiva än promenad. Jag använder dock min bh tillsammans med ytterligare en amnings-bh när jag tränar. Det säger kanske lite om hur väl den gör sitt jobb? Låt mig säga såhär, hade den varit en fotbollstränare för ett landslag hade den fått sparken för länge sen.
Jag vet inte var jag ska börja. Två tubsockor och ett steksnöre ger mer stöd än Carriewells amnings-bh. Den har förvisso inga sömmar som kan skava, men så är det just avsaknaden av i princip alla funktioner som blir dess fall. Jag har kvar min och sover i, men den håller inte ens bysten på plats när jag ligger ner. Det är nog det lägsta betyg en bh kan få, den har ju inte ens gravitationen emot sig? Designern borde skickas på grundkurs i kvinnlig anatomi å det snaraste. Om man upplever att den ger stöd, så har man antagligen inget behov av stöd från första början. Köp absolut inte.
Amnings-bh med bygel, vågar man ha det?
Med första barnet vågade jag inte använda en amnings-bh med bygel, eftersom jag läste överallt att man inte bör använda det. Risken är stor för mjölkstockning, heter det. Nu vet jag av erfarenhet att det fungerar utmärkt, så länge bh:n är av god kvalitet och i rätt storlek. Jag går till en bh-butik och provar ut, eftersom det är omöjligt att pricka rätt storlek hemma.
Misströsta inte om dina behag inte är hjälpta av utbudet hos kedjorna. Det finns bra alternativ. Nackdelen är att de kostar en slant, men om det är något som du bör lägga pengar på så är det en vettig bh. Rätt stöd gör amningen så mycket lättare och får dig att känna dig mer bekväm.
En notering angående produktbilderna. Alla bilder på amningsbhar i större storlekar är på vita, smala kvinnor som inte själva drar större storlekar. Det är så dålig kundupplevelse att jag tar mig för pannan. Ledsen för bilderna, det är inte mina.
Förra gången jag var föräldraledig upplevde jag mig vara stressad nästan prick hela tiden. Var det inte disken så var det tvätten. Allt som skulle göras men som blev ogjort lika snabbt igen. Plus alla bebisbestyr, förstås.
Vårt hem är mer ostädat än någonsin. I söndags fick vi torkskåpet som jag gått och längtat efter i två år. Men för att sätta upp torkskåpet var vi tvungna att ta ner några vanliga skåp, och skåpens innanmäten har nu hamnat i bokhyllan. Den rymmer en hop redovisningspapper, städartiklar, mikrolax, en båtflagga, pärmar – men just det – knappt några böcker. Det är nästan ironiskt som vi kallar rummet för biblioteket, för det liknar mest en lumphsamling.
Om jag lärt mig något från förra gången så är det att det med jämnmod. Om jag inte kan göra något åt saken så får det vara. Det övar jag på ständigt. Att inte veva igång stress-maskineriet för minsta lilla. Däremot planerar jag för ett projekt om dagen. Förra veckan var det att måla ett lager på hörnskåpet. Gårdagens projekt var att handla konsoler till en hatthylla som jag ska snickra. Dagens projekt blir att åka till återvinningen. Det kan också vara en lunch med en kompis eller att ha tvättdag. Poängen är att min att-göra-lista bara ska innehålla en enda grej, så att den inte känns övermäktig.
Vårt hem är kaos. Men det skiter jag i just i dag. Att-göra-listan är redan full.
I lördags var det 19 grader och strålande sol. I skuggan var det fortfarande kyligt, men i solen kändes det som augusti och inte slutet på september.
Jag mötte upp Therese och Julia på Saltsjöbadens station. Det var nämligen dags för det här
Bastu och bad på Saltisbadet.
Bastuklubben att har återupptagit verksamheten efter sommaruppehållet. Av naturliga skäl har jag heller inte kunnat delta sedan innan Nils kom.
Bastun var redan uppvärmd när vi kom. Men rätt sak i rätt ordning. Först ett svalkande dopp. Vi gissade på 15 grader.
Totalt fyra bad blev det. Jag är fortfarande för harig för att simma, utan bara kastar mig i och hastar sedan upp direkt igen.
Jag älskar känslan av att svepa in sig i en morgonrock efteråt. Även om det är sommar i luften. Denna kommer från Ellos och är i linne. Köpte den på Sellpy i somras, och den har använts flitigt sedan dess.
Efter att vi bastat lade vi oss tillrätta i solen. Julia hade med sig en bok om bastubad. Där och då bestämde vi oss för att åka till Finland nästa år för en studieresa.
Efter ett par timmar kom Andreas förbi med Nils, som sov i vagnen. Vi avrundade badet med en öl och en apelsin på Herrbadets restaurang.
Sedan gick vi hem till oss och gjorde pizza. Viktigt att äta något salt och flott efter bastun så att vätskorna hamnar i balans. Andreas gör en egen pizzabotten på surdeg som blir makalöst god och knaprig. Här är en pizza med gorgonzola och äpple, utan tomatsås.
Vi provdrack också vår egen kombucha. Då var den fortfarande lite för söt, men på god väg. Denna flaska är smaksatt med citron och ingefära.
Här satt vi. Parasollet från Mirlo är fortfarande sommarens bästa investering, om du frågar mig.
Och det var den dagen. Önskar att jag kunde buteljera känslan som jag hade när jag gick och lade mig. Lagra den och hälla några droppar i morgonkaffet vid behov. Frid, kallas den.
För några månader sedan började jag leta efter ett hörnskåp till vardagsrummet. Vi behövde någonstans att förvara Junis pyssel och leksaker, och ett gammaldags hörnskåp skulle det bli.
Sagt och gjort. Dammsög aktionssajter och drog igång en bevakning på Blocket. Och plötsligt dök det upp!
För 300 kronor var det vårt. Säljaren tippade på 20-tal och jag tänker att det kan vara gjort någonstans mellan 20- till 50-tal. Vi hämtade det från ett dödsbo söder om söder och jag rekryterade halva min familj till bärhjälp.
Grejen är att färgen är otroligt speciell men skär sig något fruktansvärt mot resten av hemmet. Bilden gör den inte rättvisa, utan den ser mycket fräschare ut än i verkligheten. Skulle beskriva den som nikotingrön? Gissar att skåpet har stått hos en rökare också, känns så på lukten.
Velade fram och tillbaka länge hur jag skulle göra med färgen.
Tillslut bestämde jag mig för att måla om med äggoljetempera. Det är en ekologisk och giftfri färg, som också har en lång historia i svenskt hantverk.
Valde nyansen ljusgrå 98, drog ett streck och fick sedan kippa efter andan. Inte bra. Ångrade mig direkt.
Jag kommer att behålla insidan i originalfärgen oavsett. Efter att färgen fått torka över natten ser den åtminstone lite bättre ut. Detta är bara första lagret och i eftermiddag ska jag måla det andra.
Äggoljetempera får en sidenmatt yta när det torkar. Det är otroligt vackert, men passar inte alltid för möbler. När färgen härdat ordentligt, vilket tar cirka två-tre veckor, kan man efterbehandla genom att polera med en mjuk borste eller trollull. Då får den en äggskalsliknande glans.
Håll tummarna för att det går vägen! För tillfället känner jag att detta var ett av mina sämre infall.
Nu när jag är föräldraledig är det hipp som happ med frukosttider. Precis som jag föredrar att ha det. I dag åt jag frukost kl 11. Sov ikapp till kl 10 eftersom Nils tampades med gaser halva natten, och då sover ingen av oss bra.
Desto viktigare då med en god frukost. Jag har helt snöat in på lyxhavregröt. Receptet hittade jag ursprungligen hos Ekotipset.
Det är vanlig havregröt fast grynen är mixade tillsammans med kanel, kardemumma och vaniljpulver. Gröten blir len som en mannagrynsgröt och känns väldigt lyxig och smakrik.
Såhär gör jag:
Häll ut havregryn på en ugnsplåt. Gör ganska mycket så slipper du göra nytt havremjöl varje gång.
Ställ in i kall ugn och vrid upp temperaturen till 175 grader. När temperaturen i ugnen nått 175 grader är grynen färdiga.
Häll över en mixer. Tillsätt någon matsked kanel och kardemumma och en tesked vaniljpulver och salt. Typ. Inte så petnoga.
Mixa och häll över i en burk. Nu har du färdigt havremjöl.
Laga gröten:
2,5 dl vatten och 1 dl havremjöl tycker jag är en bra proportion för gröten. Glöm inte ett kryddmått salt.
Smaksätt med vad du har hemma. Ovan valde jag att steka äppelskivor i smör, honung, vatten och kanel och toppa gröten med. Äpplena är från trädgården.
Overnight Oats på havremjöl
I morse testade jag också att göra Overnight Oats. Alltså kall gröt.
Hällde upp 2 dl havremjölk och blandade med 1 dl havremjöl. Tog ett äpple från trädgården och skivade ner. Sedan fick den dra sig i kylskåpet över natten.
Gröten toppade jag med äpplemos, kanel och jordnötssmör. Det går att hälla i vad du har hemma. Sylt, nötter eller bär till exempel.
Till detta mikrovärmt kaffe och…
Smoothie på äpple, grönkål, havremjölk, frusen banan och citron.
Försöker att ta tillvara på vad trädgården erbjuder så här års. Klimatsmart och extremt budgetvänligt.
Hårsufflén är GULD! Får en önska inlägg? Om ja så vore det roligt att läsa om din hudvårdsrutin! Din blogg är internets mysigaste <3
Internets mysigaste blogg, tack! Sånt smicker tar en långt. Visst kan vi prata om min hudvårdsrutin. Jag tror faktiskt att jag skrivit om den förr, men det gör jag så gärna igen.
Sedan många år tillbaka är min hudvårdsrutin en trestegsraket; rengöra, dutta med syra och återfukta. På sommaren undviker jag syran eftersom den gör huden känslig för sol. Då nöjer jag mig med rengöring och återfuktning.
Här jag utan smink eller fix. Har en vanlig hudtyp, varken torr eller fet, annat än att jag är lite flottigare vid näsan och pannan.
Förr om åren hade jag mycket finnar, särskilt runt munnen. De kom förhållandevis sent, någon gång när jag var runt tjugo. Minns det som otroligt besvärligt och jag lade mycket pengar och energi på att bli kvitt dem. När kampen mot finnarna var som mest intensiv hade jag en full arsenal från Dermalogica. Rutinen kostade mig mer än femhundra kronor i månaden. Förutom att pungslå mig fullständigt torkade den också ut huden vilket gav upphov till en massa nya finnar. Men det förstod jag inte först. Vändningen kom när jag rensade ut alla dyra peelings, toners och masker med mera. Det kändes djärvt vid tillfället, men jag är övertygad om att de flesta hudvårdsprodukter orsakar lika många problem som de ska lösa.
Såhär ser rutinen ut i dag.
Först rengör jag. Innan hade jag en ekologisk rengöringskräm från apoteket, ingen särskild faktiskt. Nyligen tipsade min mamma mig om konjakssvampen, en tvättsvamp som fungerar även utan rengöringsmedel. Jag använder väldigt sparsamt med smink och har inte testat den tillsammans med rengöring, men det ska också fungera fint. På vintern använder jag ofta mandelolja för att rengöra och ta bort smink. Häller oljan på en rondell och gnuggar ansiktet.
Tvättsvampen finns på massvis av ställen och kostar mellan 60-100 kr och mandeloljan säljs på Apoteket för en femtiolapp. Obs att mandelolja inte fungerar för alla hudtyper. För vissa täpper den till porerna.
Efter rengöringen är det dags för syran. Min mamma har gjort eget ansiktsvatten med hjälp av pilbarksextrakt, som är en naturlig salicin, alltså syra. Det använder jag för tillfället. Om du inte har en mamma som tillverkar egna hudvårdsprodukter hemma i köket kan jag varmt rekommendera BHA-syran från Paulas Choice.
Sist men inte minst återfuktar jag ansiktet. Jag använder mammas hemgjorda fuktkräm med tillsatt hyaluronsyra. Hennes kräm är ganska fet, och lämpar sig inte för användning dagtid. På dagen använder jag oftast ingenting alternativt en BB-kräm, alltså kombinerad fuktkräm och foundation.
När jag inte har tillgång till mammas hemgjorda kräm använder jag fuktkräm från The Ordinary som har tillsatt hyaluronsyra. Den kan jag varmt rekommendera. Kan för övrigt rekommendera alla produkter från The Ordinary, de är otroligt effektiva men prisvärda. Och så innehåller de inga onödiga tillsatser eller parfymer.
I onsdags var Juni hemma från förskolan eftersom det går magsjuka. Vi är friska, men vill förstås förbli det och jag tillåter mig att vara lite neurotisk och hålla henne hemma tills det blåser över.
Vi passade på att åka till Nyckelviken. Det är ett naturreservat och 4h-gård som ligger här i Nacka. Juni älskar att åka dit, och det gör jag med. På helgerna är här alltid fullt med besökare, men en onsdag i september har man i princip hela reservatet för sig själv. Jag skulle haft med storkameran och fotat, men den glömde jag förstås. Håll tillgodo med mobilbilder i stället.
Nyckelviken har gamla anor. Den första byggnanden var ett torp som ägdes av Sten Sture. På 1500-talet återtog Gustav Vasa Nyckelviken till Staten och skänkte det sedan till Danvikens Hospital.
I huvudbyggnaden finns ett fik som fortfarande är öppet på helger. Vi hade med oss eget fika, och tur var väl det, eftersom det var stängt på vardagar.
Huvudbyggnaderna byggdes redan på 1700-talet. Trädgården anläggs också någon gång i mitten på samma sekel, samtidigt som lusthuset byggs. I septembersolen är den nästan överjordiskt vacker. Rabatterna prunkar av blommor och fruktträden har fortfarande kvar sin gröna plym. Här finns också ett museum, men det är bara öppet på helger.
Åh vad vackert det är här, sa hon. Här finns rader av grusgångar för rastlösa små ben att springa på. Och en labyrint.
Jag och Nils kom efter i makligare takt. Det finns inget härligare än ytor som lämpar sig för små ben med mycket spring i. Så enkelt att vara förälder då.
Gigantiska dahlior för allmän beskådan. Det är annat än mina ynkliga som för en tynande tillvaro i rabatten.
De flesta blommor kan jag inte namnet på. Men de är fina att vila ögonen på ändå.
Efter att vi tittat på blommor, sprungit i labyrinter, spanat efter kaniner, hönor och kossor styrde vi kosan mot fikaplatsen. Den var tom sånär som på ett annat barn och några livsnjutare som unnade sig ett solbad. Här finns också en lekplats med gungor och sandlåda.
Kaffe, egna äpplen och smoothie i termos. Och en bulle till barnet.
Smoothie i mattermos var en riktig succé.
Fikanjutet blev förvisso kortlivat. Strax efter att bilden avbröts jag av ett ”mamma, jag måste bajsa”. Så fick äventyret en ny vändning.
Börjar du tröttna på att läsa om sovalkoven? Hoppas inte, för då blir du besviken även denna gång.
Titta vad jag gjort i helgen.
Eller jag och jag. Det var ett familjeprojekt. Morfar och Annika var på besök och jag fick hjälp att montera gardinstänger, mäta och klippa.
Jag återanvände gamla gardiner som vi haft i våra tidigare lägenheter. Det är viktigt för mig att använda de resurser som finns i stället för att köpa nytt, även om det innebär att man får skarva lite på visionen.
Viktigt att längderna går att dra för hela vägen, så att det blir som en koja.
Och det funkar fint. Längderna sitter på en vanlig rund gardinstång och hänger öglor och fingerkrokar, så att de ska gå lätt att dra dem fram och tillbaka. Den fula upphängningen döljs av kappan.
Testlekaren ger godkänt.
Jag hittade ett gardinomtag hemma. Körde en omröstning på Instagram och alla utom en tyckte att de var finast med omtaget. Så nu ska jag ordna med ett till.
Visste du att varje år dör mer än tvåhundra personer som inte saknas av någon? De blir liggande i sitt hem i månader, och upptäcks ofta först av grannar som reagerar på lukten. Den allra största gruppen är ensamma, äldre män, födda på 40-och 50-talen.
Jag kan inte annat än tycka att detta är så himla sorgligt och så himla typiskt. Alla dessa män som genom tiderna gått miste om värdefull träning i sociala relationer.
När vi pratar om föräldraledighet pratas det allt för ofta om kvinnofällor. Att kvinnor fortfarande tar ut största delen av föräldraledigheten, vabben och arbetar deltid. Det ordas alldeles för lite om mansfällan. Att arbeta heltid, inte ta ut någon föräldraledighet alls och underinvestera i relationsbyggandet med barnen. Att inte aktivt ta del i barnomsorgen gör ju att man går miste om så många andra värdefulla relationer som formas under småbarnsåren och runt förskolan. Hur påverkar det männen på sikt?
Jag är en stark förespråkare för att dela på föräldraledigheten. I min värld är det självklart. Föräldraledighet är nämligen inte bara en skyldighet, det är en förmån!
Med vår dotter valde vi att dela upp ledigheten i tre delar. Först var jag hemma i sex månader, sedan delade vi 50/50 i sex månader och slutligen var min man hemma på heltid i ett halvår. Detta trots att min man driver eget, har kommit tio år längre i karriären och tjänar betydligt mer än jag. Det var värt varenda ”förlorad” krona eftersom tiden min man fick med vårt barn inte går att sätta ett pris på. Med vår son kommer vi att vara hemma nio månader var.
Det är poänglöst att dra upp alla siffror om hur kvinnors löner halkar efter under småbarnsåren. Hur mycket pension vi går miste om och så vidare. De flesta känner till statistiken vid det här laget. Men struntar i den ändå, eftersom de flesta andra också gör det. Visst är det så att vissa situationer kräver att man får anpassa uttaget. Om jag skulle bli av med jobbet kanske det är rimligt att jag är hemma tills jag får ett nytt jobb, till exempel.
När jag bodde på Söder och var hemma med vår dotter träffade jag min föräldragrupp varje vecka. Av tio mammor var det jag och en till som skulle dela på ledigheten, resten skulle ta majoriteten själva. Och detta var på Söder! Argumenten var följande:
”Min man tjänar så mycket mer än jag så vi förlorar pengar när han är hemma.”
”Jag tjänar så mycket mer än min man och jag får högre föräldrapenning, så vi tjänar mest på att jag är hemma.”
”Min man har precis börjat nytt jobb och kan inte gå på föräldraledighet nu.”
”Min man är arbetslös, så han måste fokusera på att skaffa nytt jobb (!).”
”Min man vill inte.”
”Jag vill vara hemma läääääänge.”
Jag tror inte att anledningarna i sig spelar så stor roll. Det mesta är efterhandskonstruktioner eftersom det ligger i vår natur att bara göra som andra gör. Det är inte förrän beslutet redan är fattat som vi försöker rättfärdiga det med logiska argument.
Åter till mansfällan. Att vara förälder kommer inte mer naturligt för någon. Visst finns beskyddarinstinkten där från födseln, men resten av föräldraskapet måste man lära sig. Det är kunskaper som man förvärvar genom nattvak och att byta bajsblöjor. Men det är också där i omsorgen av det lilla barnet som vi börjar bygga relationen. Bajsblöja för bajsblöja.
Nu är det säkert många som läser denna text och tänker ”men min man har en jättefin relation med våra barn, trots att jag tog ut föräldraledigheten”. Visst är det så! Men statistiken säger att alldeles för många pappor har för dålig relation till sina barn. Undersökningar visar att när barnen själva får välja vem de söker tröst hos är det bara 7% som väljer pappa. Varannan väljer mamma, därefter en vän eller ingen alls. Hur sorgligt är inte det?
Sverige är redan världsbäst på att få mödrar att förvärvsarbeta. Politiska reformer har banat väg för att kvinnor inte ska bli hemmavarande i samband med att de får barn. Men den största revolutionen har inte skett än, nämligen att papporna tar ett steg tillbaka i karriären till förmån för att få vara hemma mer! Det är ju männen som löper förhöjd risk att dö ensamma utan att en annan själ saknar dem.Eller ännu värre, ångra sina livsbeslut i livets slutskede. För det är ju inte kollegorna som kommer och vakar vid dödsbädden, utan familjen, släkten och vännerna. Massor av barn växer upp utan att känna att de känner att de kan söka tröst hos pappan också.
Och det är väl det allra sorgligaste som finns?
P.s jag tycker att det är fullkomligt skitsamma vem som tar ut ersättningen hos Försäkringskassan, för det säger i princip ingenting. Det viktiga är att tiden med barnen, även de små, är någorlunda jämnt fördelad mellan föräldrarna (i de fall där det finns fler).
