Lyssna på mig i Plånboken i P1

Nu blir det skamlös reklam för mig själv!

Om du, som alla kloka människor bör göra, lyssnade på senaste Plånboken i P1, kanske du kände igen en vän, skånsk stämma?

Jag blev nämligen intervjuad med anledning av att jag hyr kläder. Du som brukar läsa bloggen vet ju att jag har ett klädabonnemang sedan årsskiftet, men att jag hyrt kläder på lite olika sätt ganska länge. Plånboken i P1 är ett utmärkt program som undersöker och granskar konsumenttrender. Nu sätter de alltså luppen på ett nytt fenomen: Nämligen att hyra kläder i stället för att köpa. Något som vi lär se mer av!

Lyssna på inslaget om att hyra kläder gör du här.

Men om du ändå ska lyssna vill jag varmt rekommendera att lyssna på hela avsnittet. Medverkar gör också en annan hållbarhetsprofil, nämligen Isabelle McCallister som pratar om att vårda och laga.

Kram

I byggröran

Hej!

Som du kanske anat har jag svårt att hitta tiden till att uppdatera varannan dag, som ju annars är bloggkadensen jag försöker hålla. Det är svårt att hinna mellan dag-arbetet och kvällsprojekten.

Det här är vår tillbyggnad just nu. Ser du den vänstra delen? Det är originalfasaden som dolts innanför tillbyggnaden som vi nu bygger om. Vi tror att tillbyggnaden funnits där sedan huset byggdes, men att det var en inglasad veranda som senare gjordes om till pigkammare och någon gång på 50-talet gjordes om i nuvarande skick. Högerdelen är betydligt nyare, antagligen i samband med att köksingången blev ”tvättstuga”.

Såhär ser det ut utanför bodarna också. Vi passar nämligen på att förbereda för uteplats. Det blir en altan! Just nu klurar jag på om vi kan lägga golv på verandan, typ kilsågat virke? Då slipper man gifter i träet. Tryckimpregnerat är nämligen inte ett alternativ jag föredrar. Ett annat alternativ är organowood, virke som är behandlat med kisel i stället för grönt, tryckimpregnerat trä. Det grånar med värdighet, men jag tycker ändå inte att något går upp emot riktigt plank som fått åldras naturligt.

Såg du dörren på bilden? Den hittade hantverkarna gömd i en av väggarna.

Vi hade på känn att tillbyggnaden renoverats på 50-talet någon gång. Alla invändiga snickerier, som lister, fönsterfoder och dörrar skriker funkis. Hursom var det i alla fall inte före den 12 augusti 1957, för då mätte man Gunnar <3.

Nu inleds pionsäsongen i trädgården. Och i år blir det pionfest utan dess like. Slutade räkna vid 50 knoppar!

Gjorde en liten bukett med de tre första pionerna. En vit doftpion och två rosa bondpioner. Och så ett fång honungsrosor, för vem kan motstå.

Inför morsdag deltog jag i Marie @stilkontot_ på instagrams årliga insamling Läkarmissionens arbete för trygga förlossningar. Hon ordnar alltså ett lotteri där man kan vinna orimliga priser, allt från Rodebjer-kaftaner till Blankens-dojor och hotellvistelser. I år var det alltså 64 vinster totalt, och hon lyckades samla in 470 000:- kronor. Jag köpte två lotter och vann kolor från Pärlans Konfektyr. Har du sett så fint paket?

kram från byggröran!

Om alla helger fick vara såhär

Alla veckans omak och stön är förlåta tack vare vår panghelg. Redan på fredagen hade jag på känn att det skulle bli något alldeles särskilt. För att fira att veckan var över mötte jag upp en vän på Vår Gård och drack cava. De stängde kl 22.00 och då knatade jag hem under en rosa sommarhimmel.

På lördagen gassade solen och vi bestämde oss för att åka till Zetas Trädgård. Aldrig varit där, men förväntningarna var mer än skyhöga. Tyvärr var det mesta utplockat. Vi fick med oss ett gäng Funkia till Andreas surjordsrabatt och några jättevallmo till ängen. Och jag sniffade på en buskpion som doftade en blandning mellan rosor och – vad jag föreställer mig – en änglafis. Hoppas att buskpionen jag satte förra året växer sig såhär praktfull.

Sen åkte vi hem och dukade upp i trädgården. Gjorde en bukett av vad pynt jag hittade i trädgården. Några överblommade tulpaner, rhododendron, salvia, klematis och allium. Ställde fram rosévin och öl.

Och så kom den efterlängtade gästen! Min brorsa Hampus.

Vi gassade i hängmattorna en stund. Barnen blev förstås otyglat glada som alltid.

Jag unnade mig en öl.

Sen dags för middag. Jag hade gjort en sommarsallad med vattenmelon, ost, sallad ur påse, svarta bönor, dressing och rostade pumpafrön. Typiskt mig att välja en rätt man endast behöver montera. Andreas tyckte det var i påvraste laget och grillade lite köttkomplement till honom och Hampus, och korv till barnen.

Efter maten började Bolibompa och jag kläckte denna genialiska idé och lät dem titta i hängmattan medan vi fortsatte surra vid matbordet. Vi fick ljuvliga 30 minuter av stillhet.

Medan jag nattade barnen gick Andreas och Hampus upp på vår terass. Där satt vi sen tills solen sjönk nedanför trädtopparna.

Söndag morgon! Vi firade med pannkakor i trädgården. Ingen tidning i brevlådan utan vi fick hålla tillgodo med senaste numret av Båtnytt. Är det rimligt att inte skicka ut tidningen på en av de få dagar då folk faktiskt har tid att läsa den? Jag säger blankt nej.

Nils väntade inte på att göra sig anständig utan äntrade trädgården i nattsärken. Klänning är hans absoluta favoritplagg. Han får för det mesta använda Junis klänningar.

Efter frukost ilade vi ner till primiärbad på Saltisbadet. Var själv med barnen och hade inte möjlighet att fota. Men det var sig likt! Andreas väntade på Jonas och Steffi och när de kommit hämtade de upp oss med båten och så åkte vi hit! Vi gjorde repris på förra helgen och åt lunch på Kattholmen.

Väl framme upptäckte vi att vi hade glömt vagn och skötväska och hela fadderullan på Macken i Saltsjöbaden, där vi blev upphämtade. ”Men jag tog ju Nils?” sa jag förebrående till Andreas, när jag undrade varför inte han tog vagnen. ”Nej, JAG tog Nils” sa han. Det var sant. Jag tog en proteinbar. Hoppsan!

I stället för att åka hem styrde vi mot Tvättfatet, en liten skreva på en ö inte så långt hemifrån. Vi badade och petade med håven i jakt på vad spännande simhallar, Juni fångade en fisk med sitt metspö. Alldeles för sent kom vi på att det var dags för kvällsmat. Då fick vi stoppa i barnen en nödgiffel och sen styrde vi hemåt i den ljumma kvällningen.

När Jonas och Steffi åkt hemåt, barnen var nattade och alla hushållsbestyr avklarade, landade vi i trädgården igen. Andreas planterade sina Funkior och jag satte ut några jättevallmo i ängen. Där ska de förhoppningsvis blomma tillsammans med Pionvallmon och den Sibiriska vallmon vi sådde förra hösten.

Och det var hela helgen faktiskt. Tänk, om alla fick vara såhär. Då skulle jag faktiskt bli utmattad av all aktivitet och spänning. Är tacksam över alla våra vanliga helger, med tråkiga frukostar och gnälliga barn. Det är konstrasupplevelserna som ger livet krydda.

Kram

Lägger livspussel

Jag kan säga dig att veckan varit en rejäl prövning. Vi har vabbat två grisförkylda ungar hela veckan. Samtidigt har jag haft tentavecka och Andreas kalendern fullsprängd med möten. Vi har jämkat och pusslat så gott det går, växlat mellan att vara lekledare och tokjobba mot deadline. Och det gick! Allt är inlämnat.

Det har verkligen inte bara varit omak. Sommaren kom till Stockholm och det med besked. Varenda skrymsle i trädgården prunkar och spirar. En veckas hällregn följt av intensiv sol har bäddat in allt i en oemotståndlig grönska. Och barnen har varit otroligt tappra trots feber och hosta.

Vi har tillbringat varenda stund barnen orkat i trädgården.

De är så rara där de sitter vid sitt lilla picknickbord och äter frukost. I fem minuter tills någon av dem häller ut sin mjölk i gräsmattan och lämnade bordet illvrålandes.

Trädgården är mer en brädgård och byggarbetsplats just. I år fick barnens studsmatta stryka på foten till förmån för ett ton virke, men inte klagar de för det. Här har Andreas byggt en gunga av.. spännband? Typiskt honom.

Jag har fått ett bud som jag blev väldigt glad över. Schampokakor från Yves Rochér. Har lovat att testa och utvärdera i två veckor om de är något att ha. Har tvättat en gång och det bådar gott. Aja. Recension utlovas.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Det är en lyx att vara gift med en trädgårdsintresserad person. Vi har båda olika projekt vi går och fixar med. Andreas har sin surjordsplantering och här är senaste tillskottet! Ännu en rhodondendron!

Och det roligaste har jag sparat till sist. Nästa vecka drar mitt sommarfrilansjobb igång. Har ett otroligt roligt uppdrag som jag ska göra hela sommaren.

Kram

Sista helgen i maj

Detta är väl allra härligaste tiden på året. Klorofyllgröna trädgårdar, rosa solnedgångar och sommarpepp. Vill ta vara på varanda minut.

I torsdags blommade de allra sista av mina monstertulpaner över. De var ju ändå något i hästväg? Nästan som pioner.

Men det var ingen ko på isen för nu blommar syrenen med besked. I fredags, efter läggning, knatade jag ut för att plocka ett knippe. Jag drack absolut vin. Fredag ju?

Ställer dem i ljummet vatten och skär låånga snittytor, för att få dem att hålla. Men man får passa på att njuta, för på en grisblink har de blommar över.

I lördags vann jag högsta lottovinsten. Åt frukost själv med dubbla tidningar! Andreas får DI (via jobbet, tror jag?) och vi är helgprenumeranter på DN sedan flera år tillbaka. Papperstidning är ett livsunn jag aldrig kommer att ge upp.

Gjorde fint med duk och syrenbukett och dubbla dynor, för komfortens skull. Ja, bakgrunden skymtar du virket som ska bli vår nya fasad på tillbyggnaden. Vår trädgård är hälften brädgård just nu.

Andreas och barnen var på i Gustavsbergs äventyrslekpark medan jag gjorde detta. Ordnade ett panikhem åt dahliorna. Virket står nämligen i vägen för min tilltänkta rabatt. Här ser du för övrigt en vy jag nog aldrig fotat. Vårt fallfärdiga shack som rymmer både det ena och det andra. Vi ska riva det (nähä!) och bygga en finare bod, mer lik den andra stora boden som vi har. Har bara några andra projekt före.

På lördag eftermiddag kom Andreas moster Karin och hennes man Rolf på middag. De är nämligen vaccinerade. Hallelujah! Vi har inte setts på över ett år. Tog inga bilder men du får lita på att det var mysigt.

Söndag! Vi åkte båt till Gustavsberg. Vet inte riktigt vad som hände med färgerna på bilden (skulle kunna vara tagen sista helgen i maj 1976!).

Och ut lunch här!

På Kattholmen!

Skulle gärna äta här någon dag.

Men på uteserveringen fanns cyklar till barnen. Och sol och 18 grader!

Jag åt havskräfta. Kan inte minnas sist jag åt det, men gissar att det var innan Juni föddes. Smakar precis som jag minns det. Gott!

Barnen cyklade och åt glass.

Och så sa vi hejdå till Gustavsberg och for hem. Jag slocknade tillsammans med barnen under den korta båtturen hem. Vaknade upp 1 och en halv timme senare alldeles vimmelkantig. Men det var det värt!

Kram

Impulsköpt från slottsträdgården

I söndags åkte familjen på utflykt till Ulriksdals Slottsträdgård. Det var dumt, för pengarna flög som svalor ut plånboken. Har absolut ingen självkontroll i slottsmiljö tydligen.

Vi köpte:

En rhodondendron klippt som en kungspudel. Ja men varför inte? Morgenrot heter heter den och är en så kallad prakt-rhodondendron. Jo man tackar!

Den tänder upp som en fyr på slänten bakom huset. Är de ens på riktigt? Måste gå ut och peta på blommorna då och då för att säkerställa att de inte är gjorda av plast.

Men det var förstås bara början. Jag kan ju som bekant inte passera en pion utan att falla för frestelsen att ta med den hem. Vill omge mig av ett harem av pioner. Därför impulsköpte jag fyra stycken, för det var så många jag kunde bära.

På temat knallrosa pioner köpte jag en Itoh-pion, en hybrid mellan buskpion och örtpion. Detta är en Hillary och jag planterade henne precis utanför köksentrén. Så att man får ett hjärtligt välkomnade ut i trädgården.

En meter bort planterade jag en Pink Hawaiian Coral. Ser anskrämlig ut på produktbilden, men jag har höga förhoppningar. Löftet om doftande, korallrosa blommor var allt som krävdes för att jag skulle öppna plånboken.

Det blev en Madame Calot också. Också en doftpion, med cremevita, ljusrosa blad med karmosinröda fläckar. Tänker mig att detta är en pion för äkta romantiker?

Sist men absolut inte minst fick jag med en Mothers Choice. ”En av de till formen vackraste pioner som finns” står det att läsa på Pionsällskapets hemsida. Vann en guldmedalj i en internationell piontävling 1994, tydligen. Och nu får en stå här hos mig?!

Slut på trädgårdshaul!

Ps. Tur att jag inte köper kläder och prylar som jag köper växter. Du förstår ju att det inte är klokt. D.s

Kram

Osorterade tankar från häggprunket

Körde en omröstning på instagram. Tydligen tycker mer än var femte person att hägg stinker kattpiss. Däribland min man?

Kommer aldrig att betrakta hägg på samma sätt igen. Magin är bortblåst! Det var den inte här om dagen när jag fick en impuls att föreviga häggblomningen i vår trädgård. Hela trädgården har exploderat i överflöd efter den kalla våren.

Nu blommar päronträdet, körsbärsträdet, häggen och tulpanerna. Själv känner jag mig lite överblommad redan. Sitter med lämning till Steamery, slutpill på vår tjänst Picknick – nästa vecka är sista ”sprintveckan” (det vill säga utvecklingsvecka) – och sen är det bara en vecka kvar tills skolan är slut för i år. Har haft lite möten med ett företag och eventuellt ska jag göra ett frilansuppdrag som UX-designer under sommaren. Håll tummarna, för det vill jag verkligen göra!

Jo! På måndag kommer en reporter från Plånboken i P1 för att intervjua mig. De gör ett inslag om att hyra kläder och jag ska berätta om mina erfarenheter. Kommer garanterat att göra min pappa stolt i alla fall.

Kram

🏃‍♀️ Pandemiträning

Strax efter åtta rullade jag ut yoga-mattan för att köra ett kort program. Med betoning på kort! Några varianter på benböj, lite stretch, planka och några pliktskyldiga armhävningar.

Nu var det nog två år sedan jag sa upp mitt gymkort. Ingen direkt förlust, även om jag kroppen saknar styrketräningen. Just nu varierar jag löpning med korta youtube-program. Springer kanske fyra dagar i veckan, i snitt 40 minuter per gång.

Mina träningstips i pandemitider

🏃‍♀️ Börja dagen ombytt för träning. Jag gör mig inget besvär med att byta till anständiga kläder förrän efter lunch. Har jag redan träningskläder på mig är tröskeln låg för att riva av en löptur på lunchen.

🏃‍♀️ Transportjoggen! Jag springer ganska ofta till centrum när jag behöver handla eller hämta paket. Ibland med barnen i cykelvagn, ibland med femåringen på cykel och ibland med en tom vagn som jag fyller med varor. Ser garanterat svinfånigt ut, men det bjuder jag på.

🏋️‍♀️ Pausstyrka. Ett par gånger i veckan kör jag mikrostyrkepass under pauser. Eller en tabata eller max två. Sök på valfritt youtube-program så får du inspiration. Gör det bara jätteenkelt så kommer det att hända.

💪 Investera i ett träningsarmband. Det är inte ofta du får köptips från mig, men just denna pryl har förändrat min vardag. Jag använder min i huvudsak för att hålla koll på antalet aktiva minuter per vecka och min vilopuls. Visste du att Världshälsoorganisationen rekommenderar minst 150 aktiva minuter (med måttlig intensitet) per vecka? Jag snittar mellan 200-300 minuter. Säger inte det för att skryta (hehe, eller?), utan för att de till synes enkla valen i vardagen – som att springa och hämta ett paket, skjutsa så lite som möjligt, röra på sig varje lunch – adderar ihop till ett bra slutresultat.

🏋️‍♀️ Hellre ofta än länge. Min teori om att hellre göra något ofta än länge verkar ha stöd i vetenskapen. Ta min man till exempel. Han är en klassisk periodare på gymmet, tränar målmedvetet, noggrant och länge när han väl tränar. Men slutar nästan alltid efter en period. Jag tränar något litet varje dag, men sällan särskilt målmedvetet eller under längre stunder. Vill man göra något till en vana är det viktigt att det blir en del av vardagsrutinen, och då är knepet att göra det ofta.

Har du några knep att dela med dig av?

KRam

Händelser en vecka i mitten på maj

I morgon skulle jag cyklat in till Steamery för att jobba. Trodde jag. Men det blev senarebokat, och i stället bokade jag om en zoom-lunch med min gamla kollega Julia. Hon jobbar som senior designer på en välrenommerad byrå, men vi lärde känna varandra på hennes första jobb som UX-designer. I samband med att jag började skola om mig till UX-designer hörde jag av mig till henne och bad om feedback på ett projekt. Det är ett tips! Att våga sträcka ut en hand och kontakta folk i ditt nätverk och be om feedback / råd / rekommendationer. Hur hade du själv reagerat? Jag gissar att du bara hade blivit smickrad.

Lejonparten av dagens timmar tillbringar jag vid datorn. Terminen börjar lida mot sitt slut, och årets sista projekt ska snart avslutas. Min grupp har gjort en tjänst för att hjälpa småbarnsföräldrar att hitta utflyktsmål i närområdet. Picknick heter den, och utan låta förmäten vill jag påstå att den är rätt bra. Behöver den själv faktiskt.

Storbarnet ska till BVC och vill bli väckt extra tidigt på denna högtidsdag. Vi är så pass understimulerade nu att ett mässlingvaccin och en femårskontroll tarvar en sån entusiastisk uppladdning.

Planterade hälften av mina dahliaknölar i helgen. Resten av knölarna fick inte plats eftersom 2 ton plank ockuperar ytan där jag tänkt gräva en rabatt. Andreas fick köpa två odlingslådor som de får bo i i sommar. Tycker du att det är för tidigt? Vad vet jag. Två nätter utomhus och de lever fortfarande i alla fall. Inshallah.

I dag hade jag möte med Emma Sundh och Annika (Medveten i Stan)angående Cykeluppropet! Vi smider nya, storslagna planer och jag längtar för att kicka igång #cykeluppropet på instagram igen. Det du!

På tal om Cykeluppropet måste jag pumpa däcken på cykeln. Och smörja kedjan.

Händelser en vecka i maj. Roligare än såhär blir det inte.

Kram

En mogen student

Mogen student. Låter som ett riktigt skällsord. Min väldigt brittiska vän sa ”I had this lovely mature student in my art school, she used to invite the class for wine” när jag berättade om mina planer att börja plugga. För all del räknas jag väl med mina 33 år som en mogen student.

I alla fall. Jag fick en fråga på instagram om jag inte kunde skriva mer om det. Absolut! Jag kan väl inte vara den enda som omvärderat mitt yrkesval under året?

Att börja plugga i min livssituation; med barn, hus, försörjningsansvar och andra vuxligheter gör att insatserna är högre. Så känns det i alla fall. Jag pluggar inte för att jag vill plugga, utanför att jag vill jobba med UX-design. Specifikt. Jag lämnade ju en arbetsplats jag älskade och ett jobb jag trivdes bra med. Och ämnar inte nöja med med något mindre i min nästa karriär.

Göra research

Innan jag hoppade på skolan funderade jag över en mängd scenarios. Hur ser efterfrågan ut inom mitt blivande yrke? (generellt sett bra, men tufft att landa första jobbet, har jag förstått). Vad är ingångslönen ungefär? Löneutvecklingen? Framtidsutsikterna?

Jag inventerade också mina egna förmågor, och försökte se om min fundera över om min arbetslivserfarenhet inom marknadsföring kunde vara till nytta (absolut!). Att det är UX-design jag vill arbeta med är det ingen tvekan om. Men att bli UX-designer måste ju också vara mer än en teoretisk möjlighet.

Studielån eller ej?

Till skillnad från när jag pluggade på högskola valde jag att ta studielån. Dels för att mina levnadsomkostnader är högre, men också för att skydda min sjukpenninggrundande inkomst – SGI – om jag skulle bli sjukskriven. Som ung student är man odödlig. Som vuxen student måste man vara realist. Jag frilansar dock vid sidan av, dels för extrapengarna men också för att underhålla mitt nätverk. Och det är något som jag rekommenderar, så länge arbetet inte spiller ut över studierna. Absolut studiefrid är nödvändighet. Förra gången jag pluggade arbetade jag så mycket att jag inte deltog på en enda lektion sista året (jobbade heltid som marknadskoordinator). Lyckades ändå få en examen, men det var nog på håret. Och kan inte säga att jag tog chansen att lära mig så mycket som jag hade önskat.

Om vikten av att betrakta plugget som ett jobb

Mina erfarenheter av att plugga som småbarnsförälder är för det mesta goda. Men mycket handlar nog också om att vi betraktar min studier som ett jobb. Det vill säga att vi fortsätter att dela på vabb och föräldraansvar, precis som när jag var anställd. Annars hade det varit betydligt tuffare. Arbetsuppgifter kan ju prioriteras om, men tentor och inlämningsuppgifter tar ju inte hänsyn till om barnen är krassliga. Och det är väl faran om ena föräldern pluggar. Att utöver heltidsstudierna förväntas den öven sköta markservicen som ”kompensation”. Men det upplägget är som bäddat för att bli en stressad och ineffektiv student, om du frågar mig. Det handlar ju inte om att klara skolan, det handlar ju om att bli bra på något.

Det var mina tankar! Berätta gärna om dina erfarenheter.