Tre ska bli fyra

 

Hej,

Som någon redan kanske sett på instagram har jag ruvat på en hemlighet. Om allt går vägen ska vi bli en till i familjen! Det är förstås lång tid kvar. Inte förrän lagom till sensommaren är det beräknat. Å ena sidan känns det som en enorm, livsomvälvande händelse. Å andra sidan som det mest naturliga i hela världen. Och så är ju, enormt och alldagligt på samma gång.

Hur jag ska jag genomlida en graviditet med värdigheten i behåll med kläderna som hänger i min garderob är ett mysterium dock. Förra graviditeten syntes magen knappt förrän i sjätte månaden. Denna gång har jag inte kommit i mina byxor sedan sjätte veckan. Det var någon som skrev och undrade hur min kapselgarderob gick. Här har ni svaret. Knappt fyra månader och det det naturliga urvalet har krympt min garderob med ca 90%.  En tager vad den haver, är mottot jag lever efter.

Kläderna är dock mitt allra minsta bekymmer. Rent fysiskt har jag mått bra, så pass bra att  jag knappt vågar säga det rakt ut. Sånär som på en ofantlig aptit och en känslig näsa har jag knappt märkt av graviditeten. Däremot har det inneburit en känslomässig påfrestning. Kommer jag att orka ytterligare en period med dålig sömn (vår dotter hade nästan ett och ett halvt år av kackig sömn från att hon var ca 7 månader)? Kommer jag att mäkta med två barn? Kommer vi att orka eller tar det knäcken på oss? Tja, är det inte den ena så är det det andra antar jag.

Jag är förstås väldigt förväntansfull också. Kan knappt bärga mig för att få möta en ny, liten skapelse för allra första gången. Att veta att personen kommer att finnas med mig för resten av mitt liv. Ynnesten att få lära känna en person mer och mer för varje dag. Att det kommer att finnas en till människa i mitt liv som är viktigare än allt. Som jag kommer att älska gränslöst så länge mitt hjärta slår. Men som aldrig kommer att känna min kärlek, annat än för sina egna barn. Det är ändå större än allt.

Någonstans läste jag att föräldraskap är att möta ett barn och att möta sig själv. Jag är mer än redo att möta mitt barn, men ibland känner jag mig inte mogen att möta mig själv.

Spännande kommer det att bli!

Stor kram

Sophia

 

Fredagströttma, hyrkläder och Göteborg

Hej,

Denna vecka gick i ett huj. Nyss var det måndag och ett, tu, tre är det fredag. Mina ögon går snart i kors och klockan är inte ens 18. Andreas sover redan och Juni tittar på Findus.

Egentligen skulle vi haft middag ikväll, men Andreas blev sjuk igår och jag känner mig hängig sedan lunch. Räknar kallt med att vi ligger klubbade som sälar från i morgon. Det har jag egentligen inte ett dugg tid med, för jag har planerat att åka in till stan och gå förbi Sabina & Friends, kläduthyrarna, du vet. På måndag åker jag till Göteborg och till Svt för att medverka i ett program. Vill gärna ha på mig något snitsigt, men hittar inte inspirationen i min egna garderob. För tillfället har jag nämligen begränsat med kläder att välja på. Vad passar då bättre än att hyra en outfit. Tänkte också svänga förbi Bodil Vintage och kolla på en lampa jag spanat in på Instagram. Om den nu finns kvar, hennes grejer brukar ha en strykande åtgång.

Jag bjur på en våldsamt oinspirerande bild på mig själv från Saltsjöbanan i eftermiddags. Jag var bara tvungen att kolla att jag fortfarande fastnade på bild, för det var så länge sedan jag testade.

Stor kram

Sophia

 

Än är fyndens tid inte förbi

Hej,

först och främst vill jag tacka för de fina orden angående förra inlägget. Omtanke värmer! Jag måste säga att det känts roligare än på länge sedan jag fick skriva av mig om min livsleda. I lördags hade vi brunch hemma, sen gick jag på middag och förlovningsparty och i dag har jag ätit lunch på Pom & Flora med en kompis. Mer socialt liv på tre dagar än jag hade på hela januari. Precis den själsliga vederkvickelse jag behövde. Situationen med Ing-Britt är tyvärr som den är. Jag ska köpa mer Feliway (kattferomoner som tidigare funkat) och en till kattlåda.

För en gångs skull tänkte jag visa upp ett köp jag gjort. På Sellpy hittade jag dessa skor från Hope, för ynka 130 kronor. Jag letade efter ett par finare vardagsskor, med lite klack som funkar utmärkt till kontoret. Svaret blev dessa bedagade skönheter.

Riktigt kvalitetsskinn som håller formen trots att de uppenbarligen varit välanvända.

Eftersom de såg ut såhär på undersidan. Inte mycket kvar av sulan.

Jag har försökt fota i en vecka men inte tajmat in något dagsljus. Tillslut var jag helt enkelt tvungen att bära dem, så hantverket syns inte i all sin mästerlighet. Men efter ett besök hos skomakaren, som bytte ut sulan och fixade höjdskillnaden i klacken, ser de numera ut såhär.

Och såhär tjusiga är de på! Väldigt stiliga till ankelbyxor, pennkjol, klänning och jeans. Det mesta helt enkelt.

Skomakarens arbete kostade 250 kronor. Alltså fick jag ett par dötjusiga kvalitetsskor från Hope för ynka 380 kr, gissningsvis tio till 15 procent av ordinarie pris. Än är fyndens tid inte förbi.

Jag gjorde också ett ytterligare fynd för bara 10 kronor. Ett plagg som jag desperat behöver. Mer om det och en annan, rolig nyhet senare i veckan.

Har du gjort något fynd på sistone?

Stor kram

Sophia

Livet är en fest och jag är inte bjuden

Hej hörrni,

Det ekar väldigt tomt här inne. Jag har världens skrivkramp och kommer inte på ett endaste dugg att skriva om. Det är inte så att jag inte fått skrivkramp innan, det får jag jämt och ständigt. Men jag brukar strunta i det och skriva ändå. Nu är det som att all must runnit ur mig. Det är fortfarande för mörkt för att ta vettiga bilder, och jag är urled på de bilderna jag har på lager. Mitt hår måste vuxit en halv decimeter sedan jag tog en bild på mig senast.

Jag chattade med en kompis häromdagen och kunde inte undgå att vår konversation var det deppigaste sedan 30-åriga kriget, ungefär. Barnen trotsar, vardagen är grå och det sociala livet obefintligt. ”Jag vet lik som har ett rikare socialt liv än jag” skrev jag. Och det är sorgliga är att det är sant. Jag kan knappt minnas sist jag träffade en kompis och bara pratade nonsens. Folk träffar jag ju varje dag förstås. Men det blir sällan mer än ett ytligt umgänge. Just nu är det mycket tid som går åt till mindre roliga saker. En närstående är väldigt sjuk och vi åker till sjukhuset varje vecka. Min man har också mycket på jobbet och vi ser knappt varandra om kvällarna.

Som grädde på moset har Ing-Britt börjat att kissa och bajsa i vårt barns säng igen, och nu känner jag inte längre att det är hållbart. Hon trivs uppenbarligen inte med små barn och behöver en trygg miljö, utan stressmomentet som mindre barn utgör. Halsen snörper sig och jag får ett styng i hjärtat bara jag skriver detta, men jag tror att hon måste omplaceras. Om du upplevt liknande problem med en katt får du gärna höra av dig med råd. Det enda som funkar för är att aldrig låta henne i närheten av vår dotters rum, och ha Feliway (kattferomoner) utplacerade i huset. Men det är en omöjlighet att alltid ha dörren stängd till Junis rum, för att inte tala om hur meckigt det är att försöka få katterna att stanna på nedervåningen under natten. Det är inte bara svårt utan otroligt tråkigt. Båda katterna är sociala kelgrisar och vill helst ligga vid fotändan av sängen och snusa om nätterna. Extra synd blir det förstås för Kjell som nog inte kan förstå varför han straffas på detta sätt. Jag vill inget hellre än att Ing-Britt ska stanna hos oss för alltid, så om jag kan göra något för att säkerställa att hon slutar markera i barnets säng så vill jag prova det. Men det är omöjligt att ha dörren stängd jämt, det är ju liksom mitt barns rum. Och jag vill heller inte låsa in dem nattetid även om de har en hundra kvadratmeter stor våning helt för sig själva. De vill ligga och spinna ikapp vid fotändan av sängen.

Just nu har jag inga muntra ord att bjuda på. Det känns som att livet är en fest, och jag är inte bjuden. Jag står utanför fönstret och tittar och hoppas att någon ska släppa in mig. Men jag är väl medveten om att ansvaret ligger hos mig själv. Ingen vill ju bjuda en surkart i en gigantisk offerkofta på galej.

Men fan, att det ska vara så svårt att rycka upp sig ibland.

Stor kram

Sophia

Ut ur badrumskåpet

Hej!

Jag har publicerat ett gästinlägg på Lovely Life. Denna gång om mitt gallrade badrumsskåp. Där det förr tronade dussintals halvfulla flaskor finns bara ett fåtal, mycket billigare kvar. Och hår, hud och naglar har aldrig mått bättre.

Nyfiken på vad som fått lämna (och vad jag använder i stället?). Läs blogginlägget här. 

kram

Sophia

Mina bästa tips för att börja rensa

hej!

jag gästbloggar ytterligare någon vecka på Lovely Life. Därför ekar det tomt här inne. Bloggeriet är ju mitt sido-projekt vid sidan av jobbet, och tyvärr räcker energin inte till att hålla igång två plattformar. Så håll till godo!

 

Ialla fall. Jag har kluddat ner mina bästa tips på hur du kommer igång med att rensa (och inte ger upp).

Till allmän beskådan här.

 

Kram

Sophia

Gästinlägg hos Lovely Life

Hej!

Jag har inte försvunnit, jag har bara ägnat mig åt en del annat. I veckan publicerade jag mitt andra inlägg hos Lovely Life: Vad är Slowfashion, och därför är det så himla bra. 

Annars har jag varit på blixtvisit i Malmö och Båstad och firat min farmor som fyllde 90. Hälsade också på min bästis Karin som flyttat in i ett kedjehus från 70-tal. I princip helt orört från 74, drömmen! Karin själv är sällsynt begåvad med god smak och gränslös fantasi. Längtar efter att se hur hon kommer att mejsla fram hemmet i maklig takt och med varsam hand.

Här är en bild på deras väggpanel i matsalen förresten. Hur fin? Hela huset dräller av såna här guldkorn från husets byggnadsår. Du kan förresten följa henne här: Atriumhem på Instagram.

väggpanel 70-tal

Vi hörs snart igen.

Stor kram

Jag gästbloggar hos Lovely Life

Foto: Alfred Johansson

Nu kommer en rolig nyhet: Jag kommer att gästblogga på Lovely Life under januari. Lovely Life är ett nätverk av namnkunniga (och skickliga) bloggare och kreatörer och lilla jag får vara med på ett hörn.

Är förstås lika förtjust som skräckslagen. Har jag ens något att säga? Hur ska jag kunna ta bilder i detta Mordors mörker? Vill någon ens läsa? Det kan förstås bara tiden utvisa.

I alla fall så tycker jag du borde följa mig. Här är mitt första inlägg: FRÅN SHOPAHOLIC TILL SLOWFASHION, EN KORT BERÄTTELSE OM EN LÅNG RESA I KLÄDKAMMAREN

En liten presentation av mig och en kort sammanfattning kring varför jag bloggar på en blogg som heter Recovering Shopaholics.

Stor kram

Sophia

Velig inför vardagen

Pangbom så var tre hela veckor av lov över. Nu stundar rutiner, vardag, ordning och reda. Inga fler heldagar i långkalsonger och nopprig tröja. På ett sätt välkomnar jag vardagen igen. Känner att jag fort tappar riktningen av att vara arbetsfri. Inte för att jag saknar idéer kring vad jag vill göra när jag är ledig. Tvärtom. Men det blir ju aldrig något gjort!

Det blir det däremot på vardagar. Jag arbetar sex timmar på kontoret, lagar mat (om det är min tur), uträttar ärenden, tränar och handlar. Och bloggar om kvällarna, förstås. Däremot är de flesta saker som blir gjorda ganska tråkiga. Om man inte roas av att städa, handla och laga mat förstås. Men se det gör jag inte!

I vardagen finns dock ett njut som jag saknar när jag är ledig. En känsla av flyta med i mina rutiner. Jag mår som allra, allra bäst när jag har fasta rutiner att förhålla mig till. Gå upp samma tid, äta lunch samma tid och veta precis vad jag ska göra. Då är jag i ett mentalt viktlöst tillstånd. Varannan dag hämta och varannan dag lämna. Inga överraskningar eller ta dagen som den kommer. Huva. Semester är förstås något av det ljuvligaste som finns. Men inget går upp emot en välplanerad vardag där roliga och rutinmässiga sysslor går omlott.

Folk som inte gillar vardag ser nog bara måndag till torsdag som dagar man gör tråkiga saker. Och jag håller med, fy för tråkiga vardagar! Knepet är ju att boka in roliga saker även på vardagarna. Det är nog något som vi svenskar generellt behöver vi bättre på. Att sluta ruva på roligheterna till helgen. Jag själv måste påminna mig om det hela tiden. Annars blir tvätten schemats roligaste aktivitet.

En av mina förhoppningar om året är att göra vardagen roligare. Gå på middag mitt i veckan eller träffa kompisar. Eller gå en kurs på tisdagkvällar. Allt möjligt för att krama ur så mycket jag kan på vardagarna. För vardagarna förtjänar så mycket mer än att vara en transportsträcka till helgen.

Har du några bra tips på roliga saker att göra mitt i veckan? Berätta!

Stor kram

Sophia

Kapselgarderoben påbörjad

Bildcred: Capsule-closet.com

Hej,

Ett av mina mål inför året var ju att testa kapselgarderob. Jag vill betona ordet testa för jag är nämligen inte hundra på att det verkligen är något för mig. Sammanfattningsvis kan man säga att en kapselgarderob är att bara använda en begränsad del av sin garderob under en säsong. Fördelarna är att man har full överblick, man har (förhoppningsvis) bara kläder som matchar, man minimerar tid på att välja och framförallt minskar nyköpen. Tanken är förstås inte att man köper nya kläder inför varje kapsel, utan återanvänder gamla. Nackdelarna är att det kräver sin planering och framförhållning, två moment som inte till fullo behärskar. I min kapsel kommer det att ingå max 37 plagg, inklusive skor och ytterkläder.

Förberedelse och rensning

Jag har tillbringat helgen med att rensa garderoben. Drygt tjugo plagg får lämna. Min metod är som följande:

Riv fram alla kläder på sängen.

En hög för ja, en hög för kanske (endast i väldigt obeslutsamma tillfällen) och en hög för säljes/bortskänkes.

Häng eller lägg tillbaka alla kläder snyggt och prydligt. Spana in min vik-skola (Kon-Mari-metoden) om du behöver bättre ordning i garderoben.

Jag följer principen ett ja betyder stanna, allt annat betyder rensas ut.

Försäljning

Jag har tidigare mestadels sålt via Sellpy, Tradera och något enstaka plagg via LWL-gruppen. Denna gång försöker jag sälja majoriteten via Labels We Love, eftersom jag tycker att det är ett smidigt och lättare att få bra betalt. Min senaste försäljning via Sellpy var tyvärr en sådan katastrof att jag inte vågar handla av dem på ett tag, även om jag älskar deras affärsidé.

Jag fotar av alla plagg i ett svep när de hänger på galge. Sedan letar jag upp produktbilder och fotar av materiallappen. Jag vill helst inte fota när jag bär plagget, eftersom anledningen till att jag säljer oftast är för att jag inte trivs i det. Och det syns långa vägar när bäraren inte trivs, så bättre då att någon annan får så för inspirationen.

Jag inkluderar alltid skick, modellnamn (om det finns), storlek på lappen och den upplevda storleken och kryddar gärna texten med lite superlativ. Lite marknadsföring skadar aldrig.

Anledningen till varför jag föredrar att använda tjänster som säljer åt mig är för att jag hatar logistik! Skyr det som pesten i alla sammanhang. Säljer man en drös kläder åt gången är det ju viktigt att de hamnar hos rätt person. Denna gång ville jag testa att göra jobbet själv för att utröna om det är mödan värt. Det är ju förstås bra mycket härligare att behålla hela summan själv.

Så. Nu är projektet igång i alla fall. Ser fram emot nästa etapp; planeringen av vinterkapseln. Jag tror dock inte att jag kommer att vara så duktig att jag fotar alla kläder och katalogiserar dem. Någon måtta får det vara!

Har du testat kapselgarderob? Hur tycker du att det är?

Stor kram

Sophia