Gult, grönt och rött

Här kommer en liten lista om vad som försiggår i mitt inre. Bara för att jag älskar att läsa listor och hitta denna hos Underbaraclara.

Vad  jag tänker på:

Prick nu tänker jag att jag aldrig kommer att tröttna på kombinationen rött, grönt och gult.

Vad som påverkar mitt humör just nu:

Tre bokstäver: PMS. Denna vecka är en förlorad vecka. Det är omöjligt att se det på annat sätt. Jag är slöseri på människa. Ful och dum och misslyckad. Kan ingenting och är värdelös på allt. Ja, eller det är i alla fall vad min inre monolog konstaterar.

Vad som fattas mig:

Saknar att umgås med min man i vardagarna. Det känns mest som att vi lever vårt liv omlott, men jag antar att det hör småbarnslivet till. Ska bli bättre på att bjuda ut honom på lunch (och bättre på att ta lunch). Saknar också mina vänner i Malmö så att det värker i hjärtat. Några av mina bästa vänner bor kvar i Skåne, och jag tänker ofta på att vi antagligen aldrig kommer att bo i samma stad igen. Tiden då vi luftfikade (fattigversionen av fika), drack oräkneliga koppar på Kafferosteriet, snurrade på N. Grängesbergsgatan om nätterna, lånade varandras kläder, sov på varandras soffor, bara gick förbi efter jobbet utan egentligt ärende – den tiden är nog förbi för alltid. Tanken på detta gör mig tungsint.

Vad jag ser fram emot:

Ligga inomhus och läsa böcker. Peta in pinnar i brasan. Sälja lite kläder (garderobsrensningen fortsätter, ingen rast och ingen ro). Cykelpendla tills vädret säger stopp. Att mitt hår ska växa till en kritisk punkt då det är meningsfullt att klippa en frisyr igen. Och vår last med tapeter som kommer om några dagar!

Vad jag tycker är svårt:

Att prioritera. Vill vara en härlig förälder och en rolig vän. Vill göra mer av det roliga på jobbet och vill ha fler hobbies och helst mer fritid. Ja du hör ju?  En annan grej som jag tycker är svårt att känna att jag duger som jag är. Till exempel gå till jobbet osminkad och i en trist outfit utan att känna att jag behöver be om ursäkt för min uppenbarelse. Vill du veta en grej? Har inte borstat håret på en månad. Det är sant. Behövs inte eftersom mitt barr är lent som sammet tack vare balsammetoden.

Vad som gjorde mig arg senast:

Nämnde jag att jag har PMS? Min man tog med sig choklad hem till mig. Trots denna älskvärda gest blev ilsknade jag nyss till eftersom jag noterade att han lagt beslag på 4/6 av soffan trots att jag var där först.

hur mår du?

Stor kram sophia

En begagnat fåtölj och ett rum fyllt av fornminnen och skröfs

I dag cyklade jag till jobbet i merinoullsstrumbyxor, ull-kjol, kappa i alpacka-ullmix och just det, ull-halsduk. Kan meddela att det var överdrivet mycket ull för fromma 15 grader ute. Hepp, så här såg jag ut i alla fall. Hela outfiten är köpt begagnad förutom halsduken som är en gammal och lagad Acne-halsduk.

Men det är inte det jag ska prata om egentligen, utan jag tänkte berätta om vår nya fåtölj. Ursäkta bristen på ljus i bilder men det börjar som bekant bli mörkt ute och det inte så mycket jag kan göra åt saken.

Denna fåtölj i papasan-modell hämtade vi ifrån Martina i helgen. Just denna är från Granit men det finns fler modeller i omlopp. Andreas vill att den ska bo i vardagsrummet och jag vill att den ska bo här, i det blivande biblioteket.

Tänker att den skulle bli väldigt fin mot tapeten som vi ska ha här inne. Nämligen Sandbergs Ava i mörkblått. Än så länge har jag dock bara tre rullar och jag behöver sex till.

Bredvid fåtöljen sitter ett telefonjack. Det känns lika rimligt 2018 som att ha en fornlämning i trädgården. Tror att detta rum tidigare varit arbetsrum och här har säkert mannen ringt viktiga samtal. Haft bokhyllor fulla med gamla inbundna böcker som han ofta tagit fram och tittat på. Och haft ett skrivbord med bordslampa, och en braskamin. Eller vad vet jag, det kanske var ett rum fyllt av skröfs (som det är för oss nu) även tidigare? Hoppas verkligen inte. Vi kommer i alla fall att bygga ordentliga bokhyllor här inne.

I alla fall är fåtöljen redan provsutten av såväl katt som barn, och med beröm godkänd.

Om man synar tyget ser man att det är lite noppigt. Det är dock enkelt fixat med en noppmaskin. Det finns också en litet streck från en tuschpenna som jag ska försöka ta bort. Tror tyvärr inte att tyget är avtagbart, så det blir till att fläckbehandla med galltvål. Ska nog bli i toppskick vad det lider.

Stor kram

Sophia

Skolbänken igen

Hej,

Det har varit knäpptyst här inne några dagar. Jag har haft mycket att stå i med jobbet och därför behövt prioritera ned bloggen. Trist men sant. Från och med nu hoppas jag komma in i rutinerna med ett blogginlägg varannan dag ungefär.

Till alla er som undrar: jag får inte Bloglovin att fungera alls, och kundtjänsten svarar inte heller på mina mejl. Någon annan som upplevt problem med dem?

Kommande månader blir mer intensiva än vanligt. På onsdag börjar jag en kurs som heter Conversion Manager, och som fortlöper en dag i veckan under sex veckor. Jag är mer än redo för skolbänken igen. Faktum är att jag till naturen är kunskapshungrig och älskar att lära mig nya grejer. Bloggen startade jag till exempel  delvis för att jag ville lära mig att fota. Ni som hängt med ett tag, visst har bilderna blivit bättre? Är långt ifrån någon mästerfotograf men det spelar mig ingen roll. Jag är utan skam när det kommer till att testa mig fram. Bryr mig inte om att resultatet är amatörmässigt till en början, så länge som jag får konstruktiv feedback (även om den svider) och känner att jag kommer framåt. Gick ju till exempel på en endagskurs i inredningsfotografi tidigare i våras, bara för kul och för att det gav mig möjligheten att lära mig något nytt.

I dag har vi varit en svängom Martina och bland annat plockat upp en fåtölj. Älskar att jag har så många vänner som hör sig till mig först när de vill sälja eller skänka något. Detta är en fåtölj från Granit som jag har haft span på länge. Såg en liknande (men vintage 70-tal) hos Bodil Vintage för flera år sedan, och har grämt mig över det uteblivna köpet sedan dess. Vi hann också med en sväng på en lokal loppis och köpte vinteroverall, några plagg och en balanscykel åt Juni. Får bestämt visa alltihop i veckan, men nu är det för mörkt för att fota.

I veckan tänkte jag också skriva om en gammal jacka som jag har piffat upp, och eventuellt några rader om en intervju jag ska göra. Ok?

Stor kram Sophia

 

 

Hur handlar jag möbler second hand utan bil?

Jag fick en superintressant fråga för ett tag sedan, apropå att spara pengar. Em skriver:… Möbler är en annan svår grej, jag och min sambo har flyttat till större bostad och behöver några fler möbler. Vi kan låna bil ibland med lite framförhållning, men ingen vi känner kan köra släp. Så att köpa större möbler via Blocket eller liknande blir ju svårt – man kan ju inte be om hemkörning direkt. IKEA är bra eftersom mycket kan lastas i bil eller köpa till hemkörning, men det skulle ju vara roligt med något annat än IKEA. Vi bor i en större stad så flera secondhand-butiker finns i området. Tips önskas gärna!

Först och främst; älskar när jag får frågor. Gärna mer av den varan så lovar jag att göra mitt bästa för att svara. Ja det är klurigt med logistiken och second hand utan bil. Vi har ju en bil (som vi helst inte använder till vardags) men som vi använder både för att lasta möbler och köra släp.

Vet att fler var snabba på att kommentera att second hand-butiker är duktiga på att ordna med hemkörning. Och det är min erfarenhet också. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ställe som inte erbjudit hemkörning (mot betalning såklart). De har ju ofta en stor bil som de använder för inköp, så det enda är att man ofta behöver hjälpa till att bära.

Om du köper på Blocket kan du också alltid fråga om personen kan tänka sig att köra hem det mot betalning. Lika bra då att erbjuda en summa direkt, så får personen ta ställning till det.

Annars kan du alltid försöka deala med en vän/arbetskollega/ytlig bekant? Till exempel fråga i en lokal FB-grupp om någon vill byta tjänster? Ni kanske kan hjälpa något med något annat i utbyte mot att någon kommer med släp. Så länge man är trevlig, resonabel och ödmjuk kan man bli överraskad av hur hjälpsamma andra är.

Har du fler tips eller bra exempel på hur andra har löst det? Kommentera gärna så fyller jag på?

Stor kram

Sophia

Köpa eller låna av vänner, en trend som är här för att stanna?

Självklart! Om du frågar mig i alla fall.

Ju längre tid kläder används och ju mindre de fraktas runt, desto bättre. Och då är ju vänskapskretsen föredömlig. När jag var yngre brukade vi byta kläder hejvilt (aldrig köpa eftersom det inte fanns pengar till sånt). En topp mot en kjol, ett par byxor mot en vårjacka. Eller fick man ha på långlån, som vi kallade det. Sedan hände något efter gymnasiet. Kanske berodde på att alla började betala för sina kläder själva (jag köpte förvisso mina egna kläder redan i högstadiet) eller att vi började köpa lite dyrare kläder. Men helt plötsligt var det som förr var alldeles naturligt att betrakta som jättemärkligt. Det förändrades utan att någon behövde säga något, det blev bara helt otänkbart. I stället köpte vi nytt inför varje utekväll, och inte sällan på kedjorna. Nu tycker jag att trenden har vänt igen, och de flesta av mina vänner är öppna för att köpa eller låna av andra vänner.

Jag och Martina (som jag drev bloggen med under köpstoppet) pratade en del om det. Martina är väldigt frikostig med att ge bort eller sälja kläder till sina vänner. Vid några tillfällen fick jag till och med insistera på att betala för plagg som hon ville skänka bort. Hon är väldigt generös på så vis.

Förvisso är det inte alltid helt enkelt att låna, byta eller köpa kläder av vänner. Storlekar ska matcha, och ska man låna gäller det att vara rädd om plagget. Jag har kompisar som är supergenenösa med att ge bort kläder men helst inte lånar ut, pga av rädsla för att det ska gå sönder. Och det måste man respektera. Det känns ändå som att vindarna blåser åt rätt håll. Klädbyten och långlån har blivit en grej igen. Kanske tack vare att hela andrahandsmarknaden har fått ett uppsving.

Jag har kommit fram till att nyckeln till att lyckas med klädbyten eller långlån är kommunikation och tydlighet.

Det är bra att prata igenom följande när man byter eller köper kläder:

– Värdet på plagget. Det är faktiskt lite fräckt att föreslå att någon ska vilja byta en silkesskjorta från Filippa K-skjorta mot en HM-blus i polyester. Och om du ska köpa (eller sälja): gör hemläxan och kolla vad liknande plagg går för på Tradera. Det är liksom inte värt att vänskapen tar stryk för att man är oense om en 50-lapp.

– Skicket. Helt och rent är det minsta man kan begära. Försök heller inte sälja in fläckiga plagg med ”det går bort i tvätten” om du faktiskt inte är säker på det.

Och om du ska låna eller låna ut kläder är det bra att prata om följande:

– Vem tvättar? Vissa plagg vågar man inte lämna i  någon annans tvätt-vård, men i det flesta fall är det kutym att den som lånar lämnar tillbaka ett nytvättat plagg.

– Och hur? Gör upp om hur plagget ska tvättas innan. Ta inte för givet att alla andra tvättar i parfymfritt, utan om det är viktigt så är det något som borde kommuniceras innan. Försäkra dig också om att personen som lånar förstår tvätt-råden (det hela går att lösa väldigt odramatiskt, typ ”och när du tvättar, kom ihåg att använda parfymfritt fintvättmedel. Du kan få en dos av mig om du inte har hemma..).

– Vem betalar om plagget går sönder? Man kan ha maximal otur och ta sönder ett plagg. Livet kan ju hända, liksom. Därför är det bra att göra upp redan från början vad som händer om plagget går sönder. Det kanske är oersättligt på grund av att det inte säljs längre, eller så har det högt affektionsvärde. Men det är ju inte helt enkelt att fastslå andrahandsvärdet, eftersom det kan skilja sig från ny-anskaffningsvärdet. Jag föreslår såhär:

Laga plagget i första hand.

Köpa nytt i motsvarande skick på andrahandsmarknaden.

Köp sprillans nytt eller ersätt med pengar.

 

Tröja: Rodebjer (köpt i LWL-gruppen), byxor: Hope (Martinas gamla som jag sytt upp), Skor: Ganni.

Jag tycker faktiskt inte att man kan begära att den som har sönder ett begagnat plagg ska ersätta det med ett nytt, annat än om man inte hittar motsvarande plagg på begagnatmarknaden (eller att skicken på andrahandsmarknaden inte motsvarar plagget som man lånat). Men det är ju upp till var och en att bestämma, min poäng är att det är vettigt att komma överens om sånt här innan. Byter du/lånar ut kläder till dina vänner? Har du fler tips på hur man kan lyckas?

Stor kram Sophia

Fuktkräm från The Ordinary, ett plånboksvänligt kvalitetsalternativ

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte ger mycket för dyra hudvårdsrutiner. Jag har rensat ut alla dyra specialprodukter och ersatt dem med mandelolja och AHA-syra. Faktum är att jag får väldigt sällan problem med min hy nu när jag inte irriterar den med allsköns produkter. På senare har jag dock fått tips av flera oberoende vänner om produkter från The Ordinary. I ett svagt ögonblick spontanköpte jag en fuktkräm (min mandelolja är slut), och det är en impuls jag faktiskt inte ångrar.

Fuktkrämen innehåller hyaluronsyra. Jag ska inte låtsas vara insatt eller spela intresserad, för jag är varken eller. Men en grej vet jag: Den håller vad den lovar. Jag smorde mig igårkväll och jag är fortfarande fuktig som en vindruva i ansiktet.

Krämen kostade plånboksvänliga 70 kr och jag upplever den dessutom vara dryg. Ingen av The Ordinarys produkter testas på djur och alla är fria från parabener, mineraloljor, sulfater (och massa annat, men dessa var i princip de enda jag kände igen).

Jag är väldigt sparsam med produktrekommendationer, eftersom jag vill att min plattform ska vara en frizon från oförblommerade köphetsen som råder på de flesta andra bloggar. Men jag vill också lyfta bra produkter som jag genuint rekommenderar efter att ha provat dem själv. För om vi vill se fler alternativ till traditionella varumärken och produkter, måste vi också se till att det finns en marknad. Sen får du ju avgöra själv om du behöver en hel serie med syror, serum och liknande, eller om du som jag, nöjer dig med en enstaka produkt.

Så om du letar efter kvalitetshudvård till humana priser jag jag verkligen rekommendera The Ordinary. Jag handlade min kräm på apoteket, men de säljs också via Åhléns och Hm.

Kram

Sophia

Ing-Britt, mitt hjärtas oro

    

Jag skrev ett långt, och av kommentarerna att döma, uppskattat inlägg om Kjell. Gissar att det är fler än jag som är en katt i från galen katt-tant. Hursom tänkte jag att det är dags att presentera Ing-Britt lite närmre.

Ing-Britt kom till oss några veckor efter att Kjell flyttat in, alltså i december förra året. De har samma pappa men ungefär där slutar likheterna. Om Kjell är katternas motsvarighet till en gubbtjyv är Ing-Britt en gapig tonåring. Ing-Britt är snudd på irriterande meddelsam. Hon jamar krävande när hon är hungrig, när hon vill komma in, när hon vill ha en plats i soffan och när hon bara vill ha uppmärksamhet. I gengäld är hon också generös med att visa sin uppskattning. Ing-Britt spinner som ett tröstverk bara man tittar på henne. Hon är också oändligt tålmodig med barn och deras klåfingriga händer. Hon gillar att bli buren och har inget emot att ligga ringlad som en boa över axlarna.

Ing-Britt är kvarterets okrönta drottning och på de bästa dagarna får Kjell vara hennes hovdam. Putsa och feja och busa närhelst hon behagar (de busar ganska mycket och vilt). Vissa dagar är han förpassad till att vara träl. När hon inte vill busa mer avbryter hon leken med att sopa till Kjell. Inte nog med att Ing-Britt är en uppskattad familjemedlem, hon är också lite av en väldigt lokal kändis. Tre grannar har nämligen berättat att hon under sommaren vandrat in i deras hem. Hepp. En granne hittade henne ätandes ur deras katts matskål.

Ing-Britt är som en skamlös tonåring. Gör som hon vill, säger vad hon vill och lägger sig gärna rakt på en. Hon är också klumpig och tankspridd som ett barn. Springer in i grenar, trillar ner från terassen, lägger sig framför cykeln – listan kan göras lång. Men hon bjuder också på oändligt mycket av sig själv och det smittar av sig, inte minst på Kjell.

Kram Sophia

 

Nytt bord och nygammalt vardagsrum

I lördags åkte jag till Erikshjälpen i Lindesberg. Det är alltid efterlängtat att få komma dit – så mycket högre fyndfaktor och roligare utbud än en genomsnittlig Stockholmsloppis. Jag var där för flera år sedan för första gången. Då var det luftigt och ganska sparsmakat med besökare. Nu får man inte vara där senare än vid öppning, för då går man miste om de bästa köpen. Kön ringlar lång utanför och parkeringen är fullsmockad med bilar. Hellre trängsel på andrahandsmarknader än i ett köpcentrum, om du frågar mig.

Precis vid ingången ramlade jag över det här; ett bord från 40-talet i Art Deco-stil. Bordsskivan har vacker intarsia och för att vara minst 70 år gammalt är det i oklanderligt skick. Kostade 285 kronor. Köpte också en ull-filt för 5o kronor som för tillfället ligger i frysboxen (bra knep för att motverka skadedjur).

Bara det att när jag kom funkade bordet inte alls med möbleringen. Det såg alldeles disparat ut från resterna av möblerna. Lösningen blev att möblera om. Nu står soffan på tvären i rummet och det känns mycket mer harmoniskt än tidigare. Men bordet ser fortfarande lite bortkollrat ut.

.. Så det hamnade här. Under fönstret. På bordets fot har jag ställt vår Sonos eftersom jag inte visste var jag skulle ställa den annars. Nackdelen med min smak för gamla möbler är de sällan matchar med modern elektronik. Önskar härmed att all ny elektronik hade den goda smaken att se gammal ut. Juni pyntade också med en egen vas med vass. ”Det är till pappa”, sa hon och ställde med försiktig hand sin vas bredvid min.

Jag lägger ogärna pengar på pynt i form av snittblommor och liknande. Men jag tar tacksamt emot när naturen bjuder.

Avslutar med en bild på Kjell som har gett sin välsignelse till den nya möbleringen. Det är lugnande. Har hört talas om katter som börjat bajsa inomhus i samband med en ommöblering.

Stor kram

Sophia

Titta på natur-tv och fika lantbröd

Hej.

I fredags efter jobbet åkte jag med Juni till Lindesberg för att ladda batterierna hos morfar och Annika. Andreas stannade hemma eftersom vi var dubbelbokade på kräftskiva.

Jag har aldrig kört längre än in till stan med Juni innan.Tidigare gånger har vi alltid tagit tåget, men på grund av Slussen-bygget skulle vi behöva göra minst tre byten mellan tåg och buss, och det kändes för omständligt för en helg. Jag kände mig otroligt stolt som körde 25 mil alldeles själv. Förstår att det låter som en fånig bedrift i de flestas öron, men i min värld är det stort.

På lördagen åkte vi på utflykt. Först på Erikshjälpens loppis och jag hittade ett runt soffbord från 40-talet för 285 kr. Fick följa med hem och så var det med den saken. Nu lurar vi bara på en vettig möblering men jag visar så när vi är färdiga. Köpte också en ullfilt för 50 kronor, som nu ligger i frysboxen. (Tips: lägg alltid in andrahandstextilier i frysen i minst tre dagar – då dör skadedjuren om det finns några).

Sedan hit: Hjulsjö 103. Rosteri, bageri och kafé.

I ett gammalt huserar detta mysiga kafé. De har öppet på lördagar och man kan boka hälften av borden. Vi knep det sista obokade bordet.

Hur mysigt och fint?

De säljer hembakt bröd, rostat kaffe och annat smått och gott. Ville sluka allt men nöjde mig med soppa och en larvigt god kaka.

Det blåste stormbyar just denna dag men annars hade vi mer än gärna suttit utomhus. Här prunkar odlingar med kål, mangold och kronärtskocka. Och så fanns här en liten lekplats.

Vi parkerade oss inomhus till denna utsikt.

Och nära detta hörn. Titta vilken maffig Dr Westerlund. Och vilka fina tavlor? De är till salu för övrigt .

Här fanns också leksaker för det minsta. Jag älskar när fik och restauranger tänker på de små. Det blir så mycket roligare för alla.

Kunde inte hålla mig från att fota inne på toaletten. Denna färgperfektion skulle en aldrig få se på en stockholmstoalett; 70-talshandfat i blekgult och blåprickig våtrumstapet. Jag kan få rysningar av sådan färgharmoni.

Efteråt slog vi en lov i trädgårdslandet. Juni var så fascinerad av de enorma grödorna.

Här har vi lite att inspireras av till vår egna sorgliga ursäkt till trädgårdsland.

Om du har vägarna förbi i Bergslagen tycker jag verkligen att du ska åka inom Hjulsjö 103. Det var en fröjd både för öga och smaklökar.

Juni älskar djur och särskilt hästar. På vägen till Lindesberg var hon tvungen att räkna och prata om alla hästar som vi körde förbi. Lyckan var gjord när hon fick träffa Annikas hästar Jorun och Pilgrim. Hon fick klappa, mata med morot och i dag ville hon också rida. Vi hade tittat lite på ridsport-VM på tv och hon var alldeles betagen av alla ekipage som hoppade.

Här sitter jag på Pilgrim och Juni på Jorun. De är 20 respektive 25 år gamla, inga ungdomar direkt. Juni sken som en sol hela promenaden och ville aldrig sitta av. Annika ledde Jorun och morfar höll i Juni.

När vi kom in igen kunde hon inte sluta prata om ridturen.

Sedan åt vi lunch och tittade på vinrankorna. Detta är tydligen andra gången under alla år som Annika bott i huset som det varit varmt nog för att vindruvorna ska mogna.

Sen klappade vi hästarna adjö och körde hela vägen hem igen. Jag är så tacksam över att vi fick komma iväg en helg på landet och ladda batterierna med skogspromenader, ridturer och loppistur.

Hoppas att du har haft en bra helg!

kram

Sophia

 

Pengatjyvarna som försvunnit

Nu är det hög tid att prata lite privatekonomi igen. I år har jag satt upp ett ambitiöst sparmål för mig själv. Utan ingen anledning mer än att jag vill. Jag har ju redan tak över huvudet och har inga planer på en ny bil eller jorden-runt-resa. Men däremot känner jag ekonomisk revanschlusta från mina syndigare år. Det roliga är att jag gav mig själv 12 månader att nå målet, men om inget oförutsätt händer kommer jag att nå det redan nästa månad. Och då är allt utöver det bonus på bonusen!

Jag är tvärtemot vad en del tror ingen extremsparare  som balanserar på randen till ekonomisk svält för att maxa sparande, utan har en genomsnittlig inkomst med ganska genomsnittliga utgifter. Men genom att i sakta mak förändra mitt konsumtionsbeteende och vara vaksam på impulser har jag gjort mig fri från en del pengatjyvar. Jag är ingen expert och lever heller inte frugalt för att lägga undan så mycket jag kan, men jag har däremot gjort små förändringar i vardagen.

Så här har jag gjort:

  • Veckomatsedel med hemleverans. Vi sparar mycket pengar på att inte impulsshoppa på matbutiken tre gånger i veckan. Veckomatsedeln gör dessutom att vi tar tillvara på alla råvaror och slänger mycket mindre än förr. Vi kör Middagsfrid, om någon undrar.
  • Matlådor. Fyra av fem dagar på en arbetsvecka har jag matlådor med gårdagens rester. Den sista dagen unnar jag mig kinabuffé och kul sällskap.
  • Cykelpendlar i stället för kollektivtrafik.
  • Letar alltid second hand först. Det gäller alltifrån tapeter till heminredning till kläder och barnleksaker. I år har jag köpt ett par grejer nya, det är allt.
  • Säljer av grejer som jag inte använder.
  • Hämtar min inspiration hos andra som är bättre på att spara, till exempel instagram-kontona ekonomispecialisten eller plånbokssmart.se. 
  • … Och sedermera slutat följa personer vars jobb är att överkonsumera. De ger mig ingenting förutom köpklåda.
  • Lägger omedelbart undan alla extrapengar jag får in (semesterersättningar, pengar från försäljningar osv). Det jag inte märker har jag inte ont av.
  • Uppdaterar mig inte bara för att det kommer nya modeller. Har förvisso arbetstelefon men använder en begagnad Iphone 6. Hörde att nya värstingmodellen hos Iphone kostar 18 000. Blir bara matt och känner mig tillfreds med tanken att härda ut med min 6:a tills den klappar ihop.
  • Sätter undan månadens spar direkt när lönen kommer, drar av alla utgifter och därefter räknar jag ut min dagsbudget. Oerhört pedagogiskt och enkelt. Säg att jag har 3000 kr över efter sparande och utgifter, då har jag en hundralapp att spendera per dag. Tillräckligt tydligt till och med för mig.
  • Föreslår hemmamiddagar med vänner i stället för restaurangbesök och promenader i stället för fika.

När jag läser mina tips låter de pinsamt självklara, men för mig har de inneburit en revolution i det lilla. Jag har under mitt vuxna liv alltid nollat kontot veckan innan lön. Även om det jag aldrig skuldsatt mig eller handlat på kredit har mitt beteende medfört en känsla av ofrihet. Jag har alltid känt mig beroende av nästa månadslön. Jag är på inga sätt ekonomiskt fri nu men jag har ett mycket jämnare kassaflöde.

har du något bra tips? Snåla utan dela med dig i så fall.

Kram Sophia