Gästinlägg hos Lovely Life

Hej!

Jag har inte försvunnit, jag har bara ägnat mig åt en del annat. I veckan publicerade jag mitt andra inlägg hos Lovely Life: Vad är Slowfashion, och därför är det så himla bra. 

Annars har jag varit på blixtvisit i Malmö och Båstad och firat min farmor som fyllde 90. Hälsade också på min bästis Karin som flyttat in i ett kedjehus från 70-tal. I princip helt orört från 74, drömmen! Karin själv är sällsynt begåvad med god smak och gränslös fantasi. Längtar efter att se hur hon kommer att mejsla fram hemmet i maklig takt och med varsam hand.

Här är en bild på deras väggpanel i matsalen förresten. Hur fin? Hela huset dräller av såna här guldkorn från husets byggnadsår. Du kan förresten följa henne här: Atriumhem på Instagram.

väggpanel 70-tal

Vi hörs snart igen.

Stor kram

Jag gästbloggar hos Lovely Life

Foto: Alfred Johansson

Nu kommer en rolig nyhet: Jag kommer att gästblogga på Lovely Life under januari. Lovely Life är ett nätverk av namnkunniga (och skickliga) bloggare och kreatörer och lilla jag får vara med på ett hörn.

Är förstås lika förtjust som skräckslagen. Har jag ens något att säga? Hur ska jag kunna ta bilder i detta Mordors mörker? Vill någon ens läsa? Det kan förstås bara tiden utvisa.

I alla fall så tycker jag du borde följa mig. Här är mitt första inlägg: FRÅN SHOPAHOLIC TILL SLOWFASHION, EN KORT BERÄTTELSE OM EN LÅNG RESA I KLÄDKAMMAREN

En liten presentation av mig och en kort sammanfattning kring varför jag bloggar på en blogg som heter Recovering Shopaholics.

Stor kram

Sophia

Velig inför vardagen

Pangbom så var tre hela veckor av lov över. Nu stundar rutiner, vardag, ordning och reda. Inga fler heldagar i långkalsonger och nopprig tröja. På ett sätt välkomnar jag vardagen igen. Känner att jag fort tappar riktningen av att vara arbetsfri. Inte för att jag saknar idéer kring vad jag vill göra när jag är ledig. Tvärtom. Men det blir ju aldrig något gjort!

Det blir det däremot på vardagar. Jag arbetar sex timmar på kontoret, lagar mat (om det är min tur), uträttar ärenden, tränar och handlar. Och bloggar om kvällarna, förstås. Däremot är de flesta saker som blir gjorda ganska tråkiga. Om man inte roas av att städa, handla och laga mat förstås. Men se det gör jag inte!

I vardagen finns dock ett njut som jag saknar när jag är ledig. En känsla av flyta med i mina rutiner. Jag mår som allra, allra bäst när jag har fasta rutiner att förhålla mig till. Gå upp samma tid, äta lunch samma tid och veta precis vad jag ska göra. Då är jag i ett mentalt viktlöst tillstånd. Varannan dag hämta och varannan dag lämna. Inga överraskningar eller ta dagen som den kommer. Huva. Semester är förstås något av det ljuvligaste som finns. Men inget går upp emot en välplanerad vardag där roliga och rutinmässiga sysslor går omlott.

Folk som inte gillar vardag ser nog bara måndag till torsdag som dagar man gör tråkiga saker. Och jag håller med, fy för tråkiga vardagar! Knepet är ju att boka in roliga saker även på vardagarna. Det är nog något som vi svenskar generellt behöver vi bättre på. Att sluta ruva på roligheterna till helgen. Jag själv måste påminna mig om det hela tiden. Annars blir tvätten schemats roligaste aktivitet.

En av mina förhoppningar om året är att göra vardagen roligare. Gå på middag mitt i veckan eller träffa kompisar. Eller gå en kurs på tisdagkvällar. Allt möjligt för att krama ur så mycket jag kan på vardagarna. För vardagarna förtjänar så mycket mer än att vara en transportsträcka till helgen.

Har du några bra tips på roliga saker att göra mitt i veckan? Berätta!

Stor kram

Sophia

Kapselgarderoben påbörjad

Bildcred: Capsule-closet.com

Hej,

Ett av mina mål inför året var ju att testa kapselgarderob. Jag vill betona ordet testa för jag är nämligen inte hundra på att det verkligen är något för mig. Sammanfattningsvis kan man säga att en kapselgarderob är att bara använda en begränsad del av sin garderob under en säsong. Fördelarna är att man har full överblick, man har (förhoppningsvis) bara kläder som matchar, man minimerar tid på att välja och framförallt minskar nyköpen. Tanken är förstås inte att man köper nya kläder inför varje kapsel, utan återanvänder gamla. Nackdelarna är att det kräver sin planering och framförhållning, två moment som inte till fullo behärskar. I min kapsel kommer det att ingå max 37 plagg, inklusive skor och ytterkläder.

Förberedelse och rensning

Jag har tillbringat helgen med att rensa garderoben. Drygt tjugo plagg får lämna. Min metod är som följande:

Riv fram alla kläder på sängen.

En hög för ja, en hög för kanske (endast i väldigt obeslutsamma tillfällen) och en hög för säljes/bortskänkes.

Häng eller lägg tillbaka alla kläder snyggt och prydligt. Spana in min vik-skola (Kon-Mari-metoden) om du behöver bättre ordning i garderoben.

Jag följer principen ett ja betyder stanna, allt annat betyder rensas ut.

Försäljning

Jag har tidigare mestadels sålt via Sellpy, Tradera och något enstaka plagg via LWL-gruppen. Denna gång försöker jag sälja majoriteten via Labels We Love, eftersom jag tycker att det är ett smidigt och lättare att få bra betalt. Min senaste försäljning via Sellpy var tyvärr en sådan katastrof att jag inte vågar handla av dem på ett tag, även om jag älskar deras affärsidé.

Jag fotar av alla plagg i ett svep när de hänger på galge. Sedan letar jag upp produktbilder och fotar av materiallappen. Jag vill helst inte fota när jag bär plagget, eftersom anledningen till att jag säljer oftast är för att jag inte trivs i det. Och det syns långa vägar när bäraren inte trivs, så bättre då att någon annan får så för inspirationen.

Jag inkluderar alltid skick, modellnamn (om det finns), storlek på lappen och den upplevda storleken och kryddar gärna texten med lite superlativ. Lite marknadsföring skadar aldrig.

Anledningen till varför jag föredrar att använda tjänster som säljer åt mig är för att jag hatar logistik! Skyr det som pesten i alla sammanhang. Säljer man en drös kläder åt gången är det ju viktigt att de hamnar hos rätt person. Denna gång ville jag testa att göra jobbet själv för att utröna om det är mödan värt. Det är ju förstås bra mycket härligare att behålla hela summan själv.

Så. Nu är projektet igång i alla fall. Ser fram emot nästa etapp; planeringen av vinterkapseln. Jag tror dock inte att jag kommer att vara så duktig att jag fotar alla kläder och katalogiserar dem. Någon måtta får det vara!

Har du testat kapselgarderob? Hur tycker du att det är?

Stor kram

Sophia

 

 

 

Nyår på Gotland

Hej!

Jag tog några dagars paus från både blogg och instagram. Inte av någon särskild anledning mer än att jag varit här, i Visby, och inte haft tid eller möjlighet att skriva. Vi åkte med Martinas och hennes familj dagarna innan nyår och har lånat hennes föräldrars sommarhus.

Våra barn är sånär som på en månad lika gamla och kommer väldigt bra överens.

Det är mycket spring i benen som ska ut och Visby i vintertid saknar inte saker att upptäcka för någon som är 2.5 (eller 30 heller, för den delen). Har bara varit här under Almedalsveckan (med jobbet) tidigare och var lite rädd att det skulle vara helt öde på vintern. Men det var det inte!

Att gå och titta på ruiner och muren och springa upp i torn var en hit.

Tja. Vädret var inget att skriva hem om men värre skulle det bli.

Barnen lekte vilt i lövhögar (inte förrän efter barnen formligen badat i lövhögen kom jag på att det brukar ligga små minor av hundbajs i alla präktiga lövhögar).

Resans bästa inomhusupplevelse var utan tvekan Gotlands Museum och utställningen om Vikingarna (det maffiga lektrummet Skepp O’ Skoj gjorde ju sitt till också). Är otroligt fascinerad över vikingarna och kan inte riktigt greppa att kristendomen fick sånt övertag över Asa-tron tillslut. Varför? Asa-tron hade ju liksom  allt och lite till, och dessutom väldigt behändig på många sätt. I alla fall. Det var alldeles för mörkt för att fota inomhus men missa inte museet om ni är i Visby.

Vi pep också in på Acantus, den vida ombloggade inredningsbutiken mitt i Visby. Finfina saker, men prislappen är ju också satt därefter. Och allt begagnat i butiken går att hitta på loppis för en spottstyver om en bara har tålamodet. Men jag antar att skyhöga priser är en av många dystra följeslagare till Stockholmsturisterna. Är ju uppvuxen i Båstad och känner igen syndromet.

Sedan kom nyår! Barnen nattades i vanlig tid och vi dukade upp för fest-och spelkväll. Vi åt skaldjur, plock och kladdkaka. Sedan spelade vi GW:s Brott och När då då fram till kl 11 och vårt barn vaknade och fick vara med till tolvslaget. 00.10 tackade jag för mig.

Försökte ta en bild på det glada sällskapet men det blev fåniga miner och poser direkt. Känner du förresten igen Martinas kjol? Det är min gamla som hon bytte till sig i en klädbytarträff för flera år sedan.

Två dagar efter nyår slog stormen Alfrida till med besked. Takpannor flög och träd välte. Men när vinden mojnat litegrann kunde vi inte hålla oss inne längre. Det är något kittlande med att vistas i naturen där den är som mest upprorisk. Vår vinterresa innehöll inga svajande palmer men en hel del omkullblåsta träd.

Vi åkte ner till stranden och kollade in vågorna. De gick höga! Båtarna och all flygtrafik var ju inställd.

Vi satte kurs mot Jungfrun, Gotlands högsta rauk. Kul att se i storm ju.

Tjejerna var supermodiga och tyckte att det var roligt med en utflykt.

Vi kom fram och tog skydd för den pinande blåsten.

Även om vinden mojnat lite blåste det fortfarande storm.

Dagen efter hade stormen bedarrat helt och ett tunt lager nysnö hade singlat ner. Visby blev inte fulare inbäddat i snö, om jag säger så.

Vi tog vagnarna och sladdade ut.

Jag var förstås tvungen att stanna för att ta lite bilder. Detta var också enda dagen med en skärva solsken på hela resan. Önskar att alla Brandstationer kunde få se ut såhär.

Sista dagen fick tjejerna åka skridskor för första gången. Stor succé!

Vi hann också med att äta på flera restauranger med barnen, och det var aldrig några problem. Vi åt vegetarisk lasagne på H10, fika och macka Ett rum för resande, pasta på Isola Bella, vegetariskt på Bolaget och jag och Andy hade dejtnight på G:a Masters. Så gott och lyxigt! Så mycket har vi nog inte ätit ute på hela året.

Vi hörs snart igen. Då tänkte jag berätta om mitt kommande projekt.

Stor kram

Sophia

Årssammanfattning 2018

Hej,

Jösses amalia. Snart är det 2019. Sista året på 2010-talet, så galet. Jag minns fortfarande millenieskiftet som om det vore igår. I alla fall. Låt oss kika tillbaka på året som gått.

2018 rivstartade här: i Aftonbladet TV:s morgonprogram för att sammanfatta året med köpstopp. Hur hade det gått? Toppenbra, jag och Martina inledde ju 2017 med ett årslångt köpstopp (därav bloggen och namnvalet).

Jag gick på Viktorias och Olofs vigsel i Stadshuset, med efterföljande Ostbuffé på Winjas.

Kolla så gulliga! Början på en era och slutet på en annan.

Nämligen eran med min page. I slutet på januari tröttnade jag på mitt trasselsudd och klippte av allt. Nu kör jag ju Balsammetoden och får varken trassligt hår eller kluvna hårtoppar längre, men den kände jag inte till i januari förra året.

Februari var snörik. Mitt första köp efter det årslånga köpstoppen blev dessa skor i ull. De är de ljuvligaste skorna att ha i snö och minusgrader. Fryser aldrig och är typ helt underhållsfria.

Isen låg tjock utanför Saltsjöbaden och vi promenerade förbi Saltisbadet.

Och ännu längre ut.

Jag tog tydligen massa bilder i trapphuset på mitt dåvarande jobb. På skor bland annat.

Och testade att frystorka kläder. Om det fungerar? Ja! Praktiskt? Nja.

En pinande kylig dag värmde vi oss inne på Bergianska.

Sedan kom mars och vi flydde kylan till Miami och Tulum, Mexiko.

Jag skrev om mina knep för att inte shoppa på semestern.

Vi drack smarriga drinkar och åt mängder med drösvis mat.

Den som letar efter god mat, förströelser, yoga, sol och bad behöver inte leta länge i Tulum.

Men den som letar efter det genuina Mexiko hittar det inte här. Jag skrev ett inlägg om Paradisets skuggsida.  Om hur lokalbefolkningen trängs undan, det vilda livet hotas, djungeln som blir soptipp och hur lokala politiker skor sig själva i korruptionen. Priset som någon annan betalar för att rika västerlänningar ska få en exotisk tillflyktsort som de bara halvt på skoj kallar ”Lilla Williamsburg”.

Under mars månad upptäckte jag också balsammetoden. Sedan dess har inget schampoo nuddat mitt hår och mitt hår är som förbytt. Har inte klippt mig på ett år, och även om frisyren är en sorglig hockeyfrilla har håret aldrig varit finare. Inte en kluven hårtopp! Får skriva mer om detta tror jag.

 

 

 

 

 

 

Vi var borta en månad och jag hade gett mig tusan på att packa minimalistiskt. Cirka 12 plagg kom jag ner till, om jag inte minns fel. Allt rymdes i alla fall i min ryggsäck. Kommer aldrig mer att att packa för tungt! 

Så kom april och vi kom hem från vår resa. Jag fyllde år några dagar senare. 30! Jag hade inte planerat en enda aktivitet (antagligen på grund av livsångest) men Andreas överraskade mig med vinlunch med kompisar som kom att vara i fyra timmar. Så kul!

I slutet på månaden var det så varmt att vi kunde duka upp fika i trädgården. Hade ju inga trädgårdsmöbler än, så det blev till att ligga på filtar.

Gick också en endagskurs i foto och inredning. Väldigt kul att kunna unna sig emellanåt. Nästa år funderar jag på att gå en kurs i möbeltapsetsering.

Vi försådde grönkål och solrosor bland annat. Mycket vissnade ju under den rekordvarma sommaren men grönkålen och en solros klarade sig.

Maj månad! Vi rev ett mögligt hönshus och gjorde i stället rum för en sandlåda. Som jag målade med kromoxidgrön linoljefärg.

Andreas 40-årspresent var en resa till Moskva. Vi spelade pingis, åt, drack öl, strosade.

Och njöt av att vara barnfria för första gången på två år.

Såg Röda torget och Kremlin-muren.

 

Och var inne i Vasilijkatedralen. Det blev två flygresor 2018, och även om det är en drastisk minskning från hur jag tidigare reste (fem gånger om året minst) så känns det som att mer måste hända.

Jag ställde upp på intervju i Djungeltrumman.

Och dukade upp i trädgården för fest. Fortfarande saknade vi utemöbler…

…så vi bar helt sonika ut vårt matsalsbord.

Sedan kom juni månad.

Vi fortsatte med att bjuda på middag utomhus med inomhusmöbler (tills våra grannar erbjöd oss deras gamla, tyckte väl synd om oss).

Och jag började äntligen måla på våra nya möbler. Snickrade utanför Örebro efter gammal förlaga. Och målade med linoljefärg, såklart.

Jag bytte även jobb och blev Content Manager på Steamery.

Men ganska snabbt gick jag på semester. Åkte bland annat till Jämtland på bröllop!

Men först klädde jag ut mig till Prins på möhippan.

Bröllopet varade i tre dagar. Sara och Jocke hade typ gjort allt själva. Pysslat denna fotovägg och lagat all mat. Älskar dem!

Och Saras mamma har till exempel sytt klänningen. Hur fina?

Juli var stekhet. Vi åkte en del båt och sökte svalka i vattnet i Skärgården.

Men det var ju 25 grader i vattnet, så värst svalkande var det inte.

Vi var i princip bara hemma. Hängde i trädgården och fixade.

Eller åkte på utflykt.

Andreas tog sig an våra fönster. De ska ju renoveras. Välbehövligt, som synes på bilden.

Sedan kom augusti och det var dags att återvända till jobbet.

Sportade min nya kjol från Myrorna.

Och åkte ut med båten för att kolla på Dödshoppet, en årlig tävling i magplask.

Njöt av att cykelpendla varje morgon.

Även när höstdimman smög sig på.

Den enda överlevande solrosen fick sluta sina dagar i en vas. Men sommaren fortsatte ju en bit in i september.

Och vi gick på ännu ett bröllop, denna gång Tomas och Ann. Här i Stylein-klänning från Sabina & friends, en butik på Östermalm där du hyr kläder. Så galen fest som innehöll allt; gränslös glädje, kärlek och lite gnabb. Inga par som bråkade dock.

Millesgården öppnade en utställning om William Morris. Jag var där första öppningsdagen.

I svullen kind och volanger (opererat ut en visdomstand).

Sedan åkte jag och Juni till Lindesberg en helg. Juni fick rida för första gången i sitt liv, och sedan dess pratar hon varje vecka om hästar och att rida.

Sedan kom oktober. Och då hände i princip inget kul på hela månaden (om jag får tro min blogg, men det är antagligen inte sant).

Löven gulnade i alla fall.

Och jag deltog i Jasmin Jahja/justwannahavefun.se:s stilutmaning med olika looks för varje dag. Vill ha den igen tack, så kul!

I november var jag med i Svd och berättade om mitt köpstopp och hur jag numera försöker konsumera medvetet.

Andreas fyllde år och jag slog in hans present i en favorittapet (Strawberry thief från William Morris) och en bit garn. Lappen har Juni gjort.

Vi fick ett sjukdomsbesked för en närstående i släkten som skakade oss. Och vi fick tummen ur och började att fixa till vårt skräprum som skulle bli gästrum.

Så blev det december. Skräprummet blev ett gästrum efter två veckors hårt slit.

Vi hann med julmarknad på Drottningholm.

 

 

 

 

Och pyntet kom upp. Tja, det är ganska sparsmakat med pynt med en krans blev det.

 

Och loppad stake.

Jag testade att laga kläder via Repamera. I korthet: stor succé.

Firade jul hemma.

Julaftonsförmiddag tillbringade vi i pulkabacken.

Och resten av dagen hemma med Andreas mamma och brors familj. Dagen efter gick vi på Solsidan-tur.

.. och i morgon åker vi till Gotland för att fira nyår med Martina och hennes familj.

Och det var  2018 i korthet. Tack för att du hängt med mig, och hoppas att vi ses nästa år. Då händer det grejer!

Stor kram

Sophia

 

Julen 2018

God fortsättning!

Nu har de sista gästerna farit och jag har äntligen haft tid att blogga. Jag skulle vara duktig och fotografera hela julen, men precis som förra året blev det inget mer än ambitiösa planer. Nåja, håll till godo med vad som finns. Vi hade julkrans. Mycket viktigt när man bor i hus. I år gjorde vi den inte själva utan köpte på dotterns julmarknad.

Ing-Britt var i alla fall grymt redo för jul. Är det bara jag eller ser hon ut att ha tomteskägg?

Jag hade önskat mig långpromenad och juldopp. Det senare blev det inte (tyvärr!) men i stället promenad och pulkaåkning.

Vi åkte på golfbanan där vi bor. Lagom med backar för en 2,45-åring. På vägen dit hann vi också lämna av en Ikea-kasse med kläder och böcker som skulle samlas in till en familj som behövde det bättre. En eldsjäl i grannskapet tog på sig att åka runt till fem hushåll på julafton för att samla in grejer, det gjorde mig både rörd och glad.

Pulkagänget!

Och selfie (för det var ingen annan som hade tid att ta bild). God jul!

Efter klädavlämning, pulkaåkning och en sväng till Kärrtorp för att hämta farmor kom vi hem igen. Svidade om och fortsatte med matförberedelserna.

Jag valde en lastgammal klänning från Dagmar, kashmirstrumpbyxor och yllestrumpor. Och läppstift. Det fick bli en spegelselfie i gästrummet.

För i vardagsrummet står granen framför spegeln. Här ser det ut att vara ett groteskt berg med presenter, och en del blev det förvisso. Men tre barn, fyra vuxna och en farmor fick klappar. Vi gav bort böcker till alla förutom till farmor som fick en Ipad. Den kommer hon ha stor nytta av då hon behöver vistas på sjukhus en del framöver för behandling. Då är det fint att ha något som fördriver tiden.

Jag fick inga bilder julaftons roligaste inslag: grannfirandet. Efter Kalle Anka är alla som vill i grannskapet välkomna till korsning två hus från oss. Där gör vi upp en eld med facklor och sedan dansar vi och sjunger julsånger. Efter dansen önskar vi varandra god jul och vänder hemåt igen. Vi var i alla fall tjugo grannar och en tomte (som bara var förbipasserande och blev indragen). Väldigt roligt, men det råder fotoförbud under tillställningen så jag inga bilder. Hemma igen var det dags att göra det sista med maten, tända ljus och duka.

Efter maten var det dags för julklappsutdelning. Som den yngsta hade väntat! Hon hade gjort egna julklappar till mig, Andreas och gosdjuret Bäbis-Kanin på förskolan och hade väntat i flera dagar på att vi skulle öppna dem. Hon hjälpte tålmodigt tomten att dela ut klapparna och när hon kom med våra klappar sa hon ”vill du ha hjälp att öppna armbandet?”. Så gulligt.

Så fint?!

Sedan spelade vi sällskapsspel och tryckte julgodis resten av kvällen. Dagen efter var det dags för promenad. Ner till Holmen och förbi Grand Hotell. Jag hade mappat ut några platser som synts i Solsidan. Några i familjen är väldigt förtjusta i serien. Själv har jag sett ett enda avsnitt och förstod ingenting, vet inte om jag var för ung eller för gammal.

Barnet i sin nya snabba hjälm och glasögon.

Vi kollade in Saltisbadet och några platser till. Sen började det skymma och vi  gick hem, fikade, gjorde brasa, åt resten och spelade sällskapsspel.

Stor kram

Sophia

2018, vilket år

Hej,

Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.

Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.

I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Och hur gick det?

Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.

Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.

Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.

Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.

Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!

Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.

Hur har 2018 gått för dig?

Stor kram

Sophia

Sista arbetsdagen innan jul

 

Kolla in Kjell? Har du sett en större katt? Jag har svårt att veta vad som är päls och vad som är katt. Han är skapt för bistert vinterklimat, men så fort temperaturen är under nollan vill han helst lata sig inomhus.

He förresten,

I dag är sista arbetsdagen på flera veckor. Jag ska inte vara tillbaka på jobbet förrän den 7:e nästa år. Kan inte minnas om jag någonsin varit ledig så länge över julen. Välkommet är det, i alla fall. Jag tillbringar ju dagarna på Steamery, och även om det är superkul så tar det på krafterna att arbeta i stan och bo utanför. Lägg därtill en hektisk julhandel så förstår du att behovet av återhämtning är stort.

Julen firar vi hemma, med farmor och Andreas bror med familj. I år är första julen hemma men jag hoppas ju förstås att det blir tradition. Förra helgen firade vi minijul med mormor, så firandet har redan dragit igång. Juni fick ett 54-bitarspussel med hajar och trosor med Pippi Långstrump. Stor succé. Är lite rädd för att hon vänjer sig vid att få paket varje helg och kommer att bli besviken när julen är över.

Jag vill bara pipa in och önska god jul. På söndag kommer Andreas familj och det kommer nog att bli svårt att få loss tid att blogga mitt i julstöket. Men jag har planerat massa roligt för mellandagarna. Återblickar från året som gått och vad jag ser fram emot 2019. Vi hörs snart igen!

God jul

kram

Sophia

Störiga listan

Julen står för dörren och jag har bara två dagar kvar innan jag går på julledighet i tre långa veckor. Innan friden sänker sig över mig tycker jag att vi river av en rolig lista om sånt en kan störa sig på.

▷ Vad är det absolut störigaste du vet?

I fallande skala (just nu): Gästrummet är vida omtjatat här i bloggen, och jag har varit mäkta nöjd med våra insatser. Målat och tapetserat och slitit. Trodde att jag var färdig, kollar upp mot taket och ser att jag glömt måla en knallblå elkabel ljusgrå. Så störigt. Annars är det absolut störigaste jag vet människor som aldrig ser någon annans behov än sitt eget, folk som äter medhavt ägg på tåg och att ha stenar i skon. Det sistnämnda har jag jämnt.

▷ Vad tror du andra personer stör sig på med dig?

Jag hamnar lätt i ett tillstånd en kompis beskriver som ”i ett stirr”. Fastnar med blicken och försvinner i väg i tanken. Det händer flera gånger om dagen, och fastän jag är 30 år gammal har jag fortfarande inte lärt mig att tygla min fantasi. Jättestörigt för andra personer när jag gör så mitt i en konversation (fråga min man om han håller med).

▷ Störigaste personlighetstypen på fest?

Fyllot som ska ”berätta hur saker ligger till egentligen”, avbryter eller ställer till med scener för att få uppmärksamhet. Folk som inte bjuder in nya bekantskaper i ett sällskap, utan ständigt markerar att man känt varandra länge genom att dra interna skämt som bara invigda förstår. Eller ”kommer du ihåg den gång..?”-historier som bara vissa förstår. Gå inte ut om du inte kan vara artig mot andra.

▷ Någonting du stör dig på på tunnelbanan?

Det ohyggliga avståndet mellan mäns ben när de färdas i sittande ställning och när vuxna människor lägger sin väska på sätet bredvid.

▷ Andra offentliga platser där folk borde vara mindre störiga?

Internet?

▷ Störigaste personen på kontoret?

Den som ljudsätter sitt kontorsarbete. Ropar ”yes” med jämna mellanrum. Utbrister ”är dom inte kloka??” eller ”hallå, kolla här…!” rakt ut i luften och inte riktat till någon särskild. Antar att jag pratar uteslutande om kategorin säljare.

▷ Internet?

De som avsiktligt missförstår och de som inleder varje debatt om jämställdhetsfrågor med inställningen ”jag tycker feminism borde heta jämställdism i stället, så jag kan inte lyssna på något som du säger”. Gudars. För min del kan feminism heta precis vad som helst. Det är inte namnet vi diskuterar utan alla människors lika värde och rätt till samma levnadsvillkor. Kalla det ”rövgurka” om det gör dig gladare, så kan vi komma till sakfrågorna sen.

▷ Det mest irriterande ljudet?

De där kontorslätena som bara vissa yrkeskategorier kan producera.

▷ En grej du stör dig på med dig själv?

Att jag lider fullkomligt brist på eftertänksamhet. Och att jag lider av svår åsiktsinkontinens sedan barnsben.

▷ Det störigaste en person kan göra på dejt?

”Negga”. Googla på detta om du inte redan är bekant med det.

▷ Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?

Prata om sin fru som ”regeringen” eller ”lilla frugan”.  Eller pratar om sin ingenjörsman som om han vore ett hjälplöst barn. Allt typ av flirtande med förlegade könsroller är superavtändande.

▷ Någonting du stör dig på men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?

Tycker att allt jag stör mig på är hundraprocentigt befogat.

▷ Är det störigt att störa sig på grejer?

Någon som är mer skolad i den ädla konsten mindfulness skulle säkert avfärda allt jag skrivit som ”slöseri på energi”. Men det är ju mitt liv vi pratar om? Vad skulle jag annars göra?


Tack Nina Campioni för inspirationen till listan.

Vad stör du dig på? Berätta!