För-och nackdelar med elcykel

 I höstas köpte jag en Brinckers Brooklyn, en elcykel som tillverkas i Holland men bland annat säljs via Hellorider.se Nu har jag haft den i mer än ett halvår och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.

Inköp:

Jag köpte min i början på november. Anledningen var att jag hittade en cykel på rea (vintersäsongen är ju sällan högsäsong för cyklar), och eftersom den är dyr i inköp hade jag inget emot att spara en slant. Värt att nämna är att man då också kunde ansöka om elcykelpremien (25% tillbaka på inköpspriset). Allt som allt kostade cykeln mig strax under 10 000, och då köpte jag batteriet med längst räckvidd. Nypris var runt 25′ om jag inte minns fel.

Så jag köpte min cykel och cyklade för allt vad tygen höll. En gång. Sen kom snön och jag ställde undan elcykeln för säsongen.

Sedan i maj använder jag cykeln som pendlingsfordon till och från jobbet. Jag jobbar på östra Södermalm (den mest färgsprakande sidan av Söder om du frågar mig) och det är cirka 17 km från där jag bor. Sträckan avverkar jag på strax under 40 minuter, alltså cirka ett avsnitt av valfri podd. Mitt rekord är 35 minuter men då hade jag nog tur med vinden också. Ganska bra va?

Fördelarna med elcykel:

Utmärkt alternativ till pendeltåg eller buss. Att cykla är i särklass det snabbaste sättet för mig att ta mig till jobbet.

Får lite vardagsmotion (om än lite).

Kan cykla i helt vanliga kläder och blir inte det minsta svettig. Tvärtom fläktar det gott i 25 km/h.

Mitt barn tycker att det är det roligaste som finns är att sitta i barnstol.

Bekväm att använda när man behöver lasta tyngre grejer (min pakethållare har dock 15-kilosgräns) som matkassar.

Cykeln har en display som jag styr lyset och assistansnivå och förstås har massa fler funktioner (som jag inte använder). Displayen har också hastighetsmätare och avståndsmätare och allt det där. Hastighetsmätaren är dock förinställd på mph och inte kmh och lat som jag är orkar jag inte ändra om. Retar mig dock på det varje gång.

Min modell är inte ögontårande ful som många andra modeller.

Nackdelar:

Batteriet är ganska tungt och det är omständligt att ladda. Låsa upp batteriet, lyfta ur och ladda med en stor laddningsmackapär.

Även med det bästa batteriet måste jag ladda varje dag (förutsatt att jag pendlingscyklar).

Elmotorn är lite ojämn och snålar ibland i uppförsbackarna, särskilt om jag kommer i hög fart från en nedförsbacke. Då blir jag ibland förbicyklad av damer på skruttcyklar UTAN el. Efter ett tag blåser jag förbi dem igen, men förnedringen?!

Det är lite väl meckigt om man bara cyklar i stan.

Cykeln väger typ 40 kg så utan elmotorn går det snabbare att krypa fram.

Funkar dåligt med barnstol. Den vanligaste barnstolsmodellen (jag har en Hamax som jag köpt på Blocket) är inte kompatibel med min elcykel. Benet på barnstolen täcker tändningslåset till batteriet när det är monterat på cykeln. Det går dock att lösa genom att borra ett litet hål i barnstolen där nyckeln ska vridas om, eller lyfta av och på barnstolen varje gång man plockar ur batteriet. Detta beror förstås på var elcykeln har sitt batteri, men det är värt att känna till att detta är ett vanligt problem.

Batteriet fungerar mycket sämre i kyla. Jag har inte vågat cykla mitt i vintern av flera skäl. Men ett är att jag är rädd för att batteriet ska ladda ur halvvägs. Jag märker stor skillnad på mätaren mellan de varma och kalla dagarna.

Elcykeln har minst tre men oftast fyra nycklar: Nycklar till tändingslåset, nycklar till inbyggda låset och nycklar till cykelkorgen. Ovanpå det har jag också nycklar till det godkända extralåset (som det bara är korkat att strunta i, elcyklar är nämligen stöldbegärliga).

Sammanfattningvis är jag ändå väldigt nöjd med mitt köp. Elcykeln har gjort det möjligt för mig att ta mig till jobbet snabbare än kommunaltrafiken utan att jag behöver svida om till en kroppstrumpa i lycra och gränsla en 50-tusenkronorshoj i kolfiber. Racercykling är verkligen inget för mig utan jag vill ändå färdas med någon slags värdighet i behåll. Och det hjälper elcykeln mig med. Sedan finns det definitivt utrymme för förbättring. Varför krävs fyra nycklar? Varför är batteriet tungt som 100 Nokia 3310? Varför väger cykeln 40 kg?

Hur framtidens elcyklar ser ut kan vi än så länge bara sia om. Jag är ändå nöjd över att jag köpte en elcykel redan nu även om den inte är optimerad. För att komma dit måste man ju testa sig fram.Jag brukar försöka tänka såhär:

Om jag vill att någon ska sälja något måste jag också göra mitt för det finns en marknad. Om det inte är någon som köper kommer det inte att finnas någon som vill sälja. Och elcykel är definitivt något för alla oss som behöver pendla till jobbet men inte vill vara bilburna, även om cykelbatteriet är stort som ett badkar.

Glöm inte att tjinga om vi ses i cykelspåret!

Stor kram

Sophia

Ledigt från målarverkstan, lite trädgård och en grej

Jag är så sugen på att visa er min trädgårdsgrupp (ni vet, det som jag köpte av en rar gubbe utanför Hallsberg) men den är ännu inte helt färdigtmålat. Trots att min penselarm värker mer än lovligt och jag lyssnat slut på alla mina favoritpoddar (tack för alla era tips förresten, ska bli kul att lyssna på). Så vi tar det en annan dag, ok? Helst innan jag blir gråhårig eller tvingas amputera armen.

Annars har det varit en ganska händelserik vecka.

Jag har börjat på ett nytt jobb. Men jösses?! Ja så blev det. Drömjobbet knackade på dörren och jag kunde inte annat än att öppna. Jag kan numera titulera mig som Content Manager på Steamery. Steamery är ett svenskt företag som utvecklar och säljer klädvårdsprodukter. Innovativa, vrålsnygga och lättanvända grejer dessutom. I sortimentet finns bland annat Steamers, klädborstar, noppmaskiner och mer skoj.

Bloggen ska förstås inte bli en reklamskylt för mitt nya jobb (detta är fortfarande helt min egna grej), men du måste väl ändå hålla med om att det är en riktigt bra match? Om dagarna hittar du mig på Steamerys kombinerade kontor och showroom på Södermalm. Kom förbi och säg hej vettja?

Annars har jag bara hållit mig hemma. Trädgården står i full blom men snart kommer allt vara överblommat. Gräsmattan är gul och vårt ynkliga trädgårdsland med solrosor och grönkål kämpar för sitt liv. Snart måtte väl regnet komma? Kanske lagom till efter midsommar tack.

 

Vårt päronträd har fått sig lite dekorationer i form av utomhuslampor som drivs av solceller. Hoppas att mysfaktorn slår i taket nu.

Och ännu en pion har letat sig fram. En efter en poppar de upp, som bladbeströdda svampar. Men de blommar bara .i några dagar innan bladen blir spröda och släpper vid minsta vindpust.

Varje kväll har vi suttit på terassen. Här i min älskade Rodebjer-klänning som jag köpte i LWL-gruppen i vintras. Tror nog att jag måste kora den till årets köp, för jag bär den minst en gång i veckan.

Det var veckans höjdpunkter!

Hur har din vecka varit? Bra eller anus?

Stor kram

Sophia

Märkliga myter om kläder

Jag var väl inte annorlunda från de flesta tonåringar, eller så var jag det? Om personer vars åsikter jag höll högt sa något, om än obetydligt för dem, så fastnade det liksom på mig.

Detta gällde framförallt kläder och stil. Rådet behövde inte vara menat åt mig, men jag sög i mig det som en svamp ändå. Och gjorde råden till vanor som följde med mig genom åren. Ett par av dem var så urbota korkade att jag inte förstår att jag inte såg igenom det då. Men det gör jag nu — och nu tänkte jag också att vi skulle prata mer om dem.

Myt: Man måste tvätta kläder efter varje användning.

Det här klädtipset fick jag i högstadiet. Eller tips och tips, det sades bara som ett faktum. Men så är det definitivt inte! Tvärtom. Kläder mår som bäst av alla tvättas så sällan som möjligt. Fläckar bör man behandla så fort som möjligt och jag vädrar eller steamar kläder som bara känns lite ofräscha efter en användning.  För fläckborttagning upplever jag att galltvål är oöverträffat alla kemiska alternativ och jag använder det till i princip alla fläckar.

Myt: Man får aldrig använda samma plagg två dagar i rad.

Detta var kanske mer ett generellt stiltips än klädråd. Jag minns faktiskt inte anledningen men i dag tycker jag att det är något av det mest korkade råd jag hört. Varför är det ett tecken på dålig stil att ha samma kläder två dagar i rad? I mina ögon är det snarare ett tecken på kreativitet, eller möjligen också en indikation på att bäraren är praktiskt lagd. Hursom. Jag har ofta samma plagg flera dagar i rad. Enda undantaget är läderskor som jag försöker låta vila mellan användningarna, för då håller de formen längre.

Tidigare på veckan bar jag min välanvända grå sweatshirt med trumpetärmar tillsammans med ett par Rodebjer Haina (köpta av Martina och men både upplagda och omsydda).

Dagen efter såg jag ut såhär. I andrahandsköpt kjol från Filippa K och voilá, samma sweatshirt.

Myt: Det är bra att ha ett par för små jeans i garderoben som sporrar en att gå ner i vikt.

Nej. Om vi bortser från att det gränsar till ätstört beteende att ge det ”rådet” har jag aldrig läst om någon forskning som indikerar på att det fungerar. Att ha kläder som är för små är i bästa fall skrymmande gods i garderoben, och i sämsta fall en ständig påminnelse om att man inte duger som att man är. Jag har rensat ut alla mina för små kläder och det kommer jag att fortsätta med. Tyvärr tror jag fortfarande att detta är ett råd som upprepas alldeles för ofta både i högstadieskolor och i vuxenlivet.

Myt: Jeans är färdiga när de gått sönder i grenen.

Även om en trasig gren ofta förknippas med slutstationen för favoritjeansen är det ingenting som säger att det behöver vara så. Den händiga kan ge sig på att laga själv, antingen med lag-lappar som man stryker på eller genom att sy. Om man inte tillhör den sy-kunniga skaran går det utmärkt att lämna in jeansen till en skräddare. Bäst blir det förstås om man inte väntar tills jeansen är på väg att separeras helt, utan när det fortfarande är en begynnande skreva.

Myt: Det är bättre att återvinna trasiga plagg än att laga dem.

Nej, den absolut största miljövinsten (och även vinsten för plånboken) är om man förlänger livet på sina plagg. Att återvinna textilier är fortfarande inte en helt enkel process och att återvinna textilier av blandade material är en jätteutmaning. Återvinning är förstår bra mycket bättre än att slänga textilier i hushållsavfallet, men det bästa är om plaggen får leva vidare så länge som möjligt.

De här klädmyterna fick stort fäste på mitt unga jag, och gjorde att jag tyvärr etablerade en del vanor som jag är glad att jag övergett. Kommer du ihåg några andra myter som du vill av-mytifiera?

Kram Sophia

Poddarna jag lyssnar på

Min relation till poddar är som en stormig tonårsförälskelse. Jag lyssnar ofta så intensivt på poddar i att de letar sin in i mitt undermedvetna. Drömmer om dem på nätterna och tänker på dem när jag borstar tänder eller åker hiss. Jag lyssnar medan jag cyklar, diskar, åker tåg eller som nu — medan jag målar om kvällarna. Och sen dör förälskelsen ut och jag glömmer bort dem helt. På och av, på och av.

Men några poddar återkommer jag alltid till. Här är mina favoriter.

Rättegångspodden! Podden är som en drog för mig. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var riktig tråkig, men nu förstår jag inte hur jag kunnat tänka så? Det är ju den mest dramatiska podd som finns. Den består alltså av ljudupptagningar från riktiga rättegångar. För en som är obotligt nyfiken på andra människor är Rättegångspodden allt och lite till.

P1 dokumentär. Lite proffsigare än Rättegångspodden men lite mer ojämn i kvaliteten. Jag kan inte värja mig för sorgliga levnadsöden. Sörplar i mig allt som har med brott, udda karaktärer och diagnoser att göra. Tyvärr har de för vana att ibland släppa avsnitt med extremt tråkiga ämnen (inga namn nämnda men rör ofta någon typ av sport eller musikhistoria, hu och snark!) så här gäller det verkligen att sovra. Och dubbletter? Skärpning SR.

P3 Historia. Om man gillar att snabbspola genom århundraden är P3 Historia bästa podden. Den behagliga berättarrösten tillhör Cecilia Duringer och av rösten och namnet att döma måste hon vara släkt med Viktoria ”Vetenskapens Värld” Dyring? Kanske inte… Bra berättarröst hursom. Det är som en termin i högstadiehistoria i ultrarapid och svårt beroendeframkallande. Enda nackdelen är att de växlar mellan ett ganska högtravande språk och ett ungdomligt. Vuxna människor begriper inte vad som menas med ”ta det chill” och ungdomar förstår inte vad en ”parant” dam är. De kan väl välja en tonalitet? Och gärna den för vuxna, tack på förhand.

Allt du velat veta. Tycker att Fritte Fritzson som leder podden gör ett så oerhört bra jobb att vaska fram det mest intressanta ur varje ämne. Podden kan handla om precis vad som helst, allt från Whisky till Sveriges roll under andra världskriget. Många av gästerna är forskare men gruvligt svåra att intervjua. Även om många av gästerna är några av Sveriges främsta experter på ämnet verkar de ha ofantligt svårt att förmedla sin kunskap till den breda massan. De lyckas ofta med konsten att bli både vaga och precisa på samma gång. Men där tycker jag att Fritte Frittson gör ett hästjobb. Han är påläst och behandlar alla ämnen respektfullt och behärskar verkligen samtalskonsten.

Skäringer & Mannheimer. Av pratpoddarna är Skäringer och Mannheimer min solklara favorit. Ibland skulle jag kanske önska att de kanske inte höll med varandra om allt? Dock håller ju jag med dem om nästan allt så gissningsvis skulle jag bara bli förbannad om någon av dem började tycka annorlunda. Annars är jag allergisk mot poddar som inte handlar om något särskilt och där  poddledarna avbryter varandra stup i kvarten, men just Mannheimer och Skäringer får pladdra och avbryta hur mycket de vill. Obs att de också kan vara poddvärldens roligaste duo?

En underbar pod. Det är Underbara Claras podd som hon driver tillsammans med Erica Dahlgren. Tycker nog att Erica är det komiska geniet i duon (även om båda är roliga). De är poddarnas motsvarighet till ett lite präktigare magasin, som Fokus möter Amelia och Byggnadsvårdsbladet? Klyftigt, underhållande men fortfarande lättsmält.

Lyssnar också på Mordpodden, p3 dokumentär, Svenska mordhistorier, Bildningspodden, Penntricket och Trettio Plus Trevar. Men just för tillfället är känslorna ljumna och jag har satt dem på paus.

Vad lyssnar du på?

Stor kram

Sophia

Måla, måla och Ercol-fåtöljer

Swooosh!

Hörde du? Ljudet av ännu en helg som flög förbi i raketfart. Helgdagarna mer eller mindre avlöser varandra men ändå så räcker de aldrig riktigt till.  Antingen har jag för många planer eller för få helgdagar, kan inte riktigt bestämma mig.

Klart är att jag har alldeles för mycket som behöver målas i alla fall. Jag tillbringar de flesta kvällar i uthuset bland färgburkar och olja. Och utemöblerna låter sig ej stressas. Jag målar dem med linoljefärg i nyansen  Grågrön från Ottossons Färgmakeri. Först grundmålade jag med en blandning av kokt linolja, balsamterpentin (biologiskt nedbrytbar terpentin) och färg. På inrådan av Nacka Byggnadsvård. Sedan ett lager färg och i morgon går jag på andra strykningen. Tack och lov för alla poddar som håller mig sällskap långt in på kvällarna. Hoppas innerligt att det blir lika fint som jag föreställt mig, för aldrig i livet att jag målar om dem en gång till.

Vi har också fått leverans av Folks Interiör. Det är en av mina favoritbutiker som säljer second hand-möbler. De finns i Kalmar men en gång i månaden eller så kör de upp till Stockholm med ett lass möbler.

Vi hade köpt två Ercol-fåtöljer som fram till alldeles nyligen huserat på Kalmar Tingsrätt. Älskar möbler med historia. Dynorna ska vi klä om. Jag hade tänkt något sobert linnetyg — kanske mörkblått — men Andreas vill hellre ha ett mönstrat tyg från Josef Frank. Känns som Uppåner-världen att jag förespråkar något modest och Andy ett vildare mönster. Blir nog bra hursom.

Folks Interiör tog också med sig ett fint gammalt skåp som vi inte längre har något behov av. Så otroligt befriande att bli av med skåpet. Det har stått tomt i princip sedan vi flyttade hit.

Fåtöljerna fick godkänt av Ing-Britt i alla fall.

Alla bilder är från mobilen. Googla gärna, de är vrålcoola. Dessa är från 50-talet men i supergott skick.

När jag målat färdigt om kvällarna ser himlen ut såhär. Pastellrosa så långt ögat kan nå.

Och det är ungefär så spännande mitt liv ser ut. Förutom nästa vecka. Då händer en megastor grej för mig. Men mer om det vid tillfälle.

Stor kram

Sophia

Mina secondhandpärlor: här handlar jag begagnat på nätet

Som en del i Slowfashion-utmaningen har jag satt som mål att de flesta av mina kläder köpas begagnat. Du kanske tänker att det inte spelar så himla stor roll? Kläderna är ju nya någongång. Men där tycker jag att du i så fall kan unna dig att tänka om. Det bästa man kan göra för miljön och plånboken är förlänga livet på ett redan tillverkat plagg.

Så. Nu har vi svarat på varför men inte hur. Att handla begagnat har länge setts som ett andrahandsval för de som inte har råd att handla nytt. Andrahandsshopping har varit liktydigt med att vittja klädhögarna på Myrorna i jakt på något som inte är noppig polyester. Välsorterade affärer har mest salufört vintagekläder (20 till 70-tal), och även om jag tycker att vintagekläder är fint så det förslår är det inget jag skulle bära till vardags.

Jag handlar 90% av mina kläder begagnat, och klär mig varken i noppig polyester eller vippiga 50-talskläder. Jag har några favoritställen att tacka för stora delar av min garderob.

Här är mina second hand-pärlor på nätet:

Facebookgrupper

Min absoluta favorit är *trumvirvel* Facebookgrupper där privatpersoner säljer eller byter kläder. Favoriternas favorit är Labels We Love (LWL).. Varför LWL-gruppen är min darling är enkelt att förstå. Reglerna är benhårda och administratörerna är både kunniga och engagerade! Det finns en lista på godkända märken för att det ska vara en viss nivå på stilen. Högviltet är Rodebjer, Ganni, Dagmar och jämbördiga märken. Jag skulle benämna stilen som Skandi-lyx. Godkända säljannonser ska alltid innehålla pris, fraktkostnad (om det inte skrivs ut ingår frakten), skick, produktbilder, eventuella defekter och gärna information om hur plagget är i storlek. Jag har förstått att vissa säljare retar sig på att reglerna är hårda (annonser som inte följer reglerna raderas av admin) men för mig som köpare är det en trygghet som jag värdesätter högt. Men smakar det så kostar det, priserna är ofta höga jämfört med exempelvis lokala köp-och säljgrupper. Godbitarna går också i rasande fart, många plagg blir sålda bara sekunder efter att annonsen lagts ut. Så det gäller att vara på tå. När jag ser en säljtråd som jag är intresserad av trycker jag på ”följer” på annonsen så att jag får notiser när mitt favoritplagg kommer upp i kommentarererna. (jag skriver alltså inte ”F” i kommentarerna, eftersom det är ett brott mot nettikett 1.0. Då får ju alla andra en notis om att jag kommenterat = jättestörigt).

Sellpy

Sellpy är en tjänst som säljer privatpersoners utrensade kläder och pryttlar. De har annonser på Tradera men också sin egen Sellpy Market där man kan köpa till fast pris. Annonserna är standardiserade där det framgår märke, modell (om det finns), färg och skick. Sellpy är toppen för köpare som inte räds lite detektivarbete. Jag tycker att bilderna inte alltid håller måttet, särskilt när det handlar plagg med ett intrikat mönster. Då får man googla på modellen för att få en tydligare bild av plagget. Om Labels We Love är ett gottepåse med bara de godaste karamellerna är Sellpy mer en gott och blandat. Ibland kammar man hem storvinsten och ibland en nitlott. Det fina är att det går att returnera plagg hos Sellpy och om plaggen försvinner i frakten så får man tillbaka pengarna. Det är betydligt bättre villkor än när man handlar av en privatperson.

Used by

En marknadsplats som satsar på en personlig vinkel är Used by, där köparna kan köpa kläder från profiler (de har många modebloggare). Webbshoppen är tyvärr lite långsam och lite meckig, även om det går att filtrera på både märke och storlek. Men vad den förlorar i användarupplevelse tar den igen i utbud. Eftersom många bloggare använder Used by fylls webbshoppen på ofta och med mycket gobitar. Men precis som i LWL-gruppen ligger prisnivån i högsta laget. Jämfört med nypriset på plaggen är det förstås en god affär.

Här är mina tre favoriter på nätet! I dag finns det ett oroligt stort ekosystem av begagnade kläder så det är bara att välja sina favoriter. Jag handlar tex de flesta barnkläderna på Tradera eller Varie, som jag för övrigt ser har förbättrat sin webbshop — TIPS. Många butiker är dessutom nischade och riktar in sig på ett visst typ av mode, vilket är en strategi som jag verkligen gillar. Om jag är på fyndjakt går jag till Stadsmissionen och rotar i korgar men om jag vill åt ett välsorterat och utvalt sortiment är det ovan ställen jag går till. 

Stor kram

Sophia

Måndagkväll i pysselverkstan

Hej,

I dag är en sådan dag då bestyren hopat sig. Tvätten är full, kylen är tom. Grönsakerna i pallkragarna slokar i hettan och katternas päls står rakt ut av alla löv och bös som de samlar på sig under dagarna. Och så har vi fått möss igen.

Massa saker att ta itu med. Huslig som jag är struntar jag i allt ovan och slår upp portarna till Pysselverkstan Schyman. Hyllorna i skafferiet saknar ju både papper och remsor! Huvva.

Tur att jag är så rådig att jag tog itu med det direkt (nåja, hälften kvar). Vad tycks? Ser ljuvligt tantigt ut va?

Hyllpappret och -remsorna köpte jag på Nacka Byggnadsvård när jag ändå var där och handlade färg till våra utemöbler som äntligen är färdiga.

Jag har fått lite frågor om våra utemöbler (livets viktigheter, du vet) så jag tänkte att jag river av allt det i ett separat inlägg. Kanske tom med före-och efterbilder också.

Trevlig kväll!

Stor kram

Sophia

De lataste dagarna är de allra bästa

Hej,

En grej som förändras med hus och trädgård är synen på vad som är en dag. En helgdag i stan var i alla fall ett besök på lekplatser (helst ett par olika), någon fika eller middag och ärenden. Nu i maj har vi haft flera heldagar då vi gjort.. grejer men ändå ingenting?

Ätit frukost i morgonsolen och sedan dröjt oss kvar i trädgården en stund. Förr var jag en av de utrotningshotade morgontidningsläsarna. Tidningen fick tyvärr stryka på foten i morgonrutinen, men nu vettekatten om jag inte ska teckna en prenumeration igen? Känner mig nästan utestängd från resten av världen. Mina favoritdelar är ledarsidorna (alla gånger, även i de tidningar som har en helt annan politisk uppfattning), ekonomi-och nyhetsdelen. Kulturtexterna flyger ofta över huvudet på mig.

Påtat i odlingslådorna och planterat ut någon växt. Plockat in första rabarderskörden och gjort en paj.

Juni leker i timmar i sandlådan. Gör tårtor som hon dekorerar med pinnar och sjunger ”ja må leva” så det hörs ända till grannarna. En eller ett par katter är alltid med. Vi fortsätter påta i trädgården eller gör ett hemmaträningspass om orken finns.

Men sandlådan alltså. Vilken succé.

Katterna blir slöa i värmen och vill mest ligga och kurra i skuggan. Samma här!

När vi äter blir det grillat. Andreas som är hushållets kock grillade tofu-tacos. Uppskattat av 2/3 av familjen och en tredjedel gav omdömet ”äckligt”. Som ni ser har vi riktiga utemöbler? Jo, våra grannar kom till undsättning och gav oss sina gamla. Hur snällt?! Men hörrni — i dag åker Andreas och hämtar våra nya möbler. De ska bara målas (som allt annat givetvis) och sedan har vi utemöbler så att det räcker.

Såhär ser våra helgdagar ut. Fullt upp med att göra inget särskilt.

Kram Sophia

Tre månader med balsammetoden

Hej,

Nu har jag kört med balsammetoden i snart tre månader. Jag fick så många nyfikna frågor när jag började så jag tänker att en sammanfattning är på sin plats.

Kör jag fortfarande? Jajemen! Inte använt annat än balsam i håret sedan jag körde sista-schampoo (jag använde diskmedel). Jag har inget specialarbalsam utan använder  en godkänd variant av Tresemmé, som finns i vanliga mataffärer.

Första tre veckorna var håret flottigt som smör. Men över en natt så slutade det att bli fett och i stället mjukt och följsamt, men inte ett dugg frissigt eller strävt.

Till en början behövde jag tvätta håret nästan varje dag för att det inte skulle bli fett. Men efter några veckor kunde jag glesa ut tvättarna till varannan dag, sedan var tredje och så vidare. Som bäst kunde jag tvätta håret en dag i veckan och skölja det med vatten ytterligare en gång. Men efter någon månad tyckte jag att det vände och håret blev fett efter bara en dag.

Någon som också delar den erfarenheten? Jag läste mig till att det kunde bero på att man inte sköljt ur balsamet tillräckligt noga, så nu har jag en riktigt gedigen tvätt- och sköljrutin. Tycker mig faktiskt att håret håller sig bättre, nu är jag på tredje dagen igen. Men jag hoppas så att jag kommer ner i en gång i veckan-rutinen igen. Jag är nämligen en obotlig latmask och är alldeles för lat för att tvätta håret och styla det varje, eller ens varannan dag.

 

Såhär ser det ut dag två, utan produkter eller styling. Jag roas inte det minsta av att hålla på med mitt hår så alltsomoftast får det torka au naturel .

Inga kluvna hårtoppar, inget friss och fint självsvall — jag tycker att balsammetoden funkar toppen. Enda minuset är att det inte håller mer än två eller tre dagar tills man måste tvätta håret igen. Billigt är det också.

Har du testat balsammetoden? Här är din erfarenhet? Här samlar jag alla inlägg om balsammetoden.

Stor kram

Sophia

Rätsida på den ekonomiska triangeln

Hej hörrni,

Nu är det hög tid att prata lite pengar och konsumtion igen. Jag tänkte att vi skulle fokusera på att prata lite utgifter? Jag brasklappar dock för att jag inte ekonom utan talar bara från egen erfarenhet.

Jo. För dig som precis hittat hit kan jag dra en kort sammanfattning. År 2017 hade jag och min dåvarande bloggkompanjon Martina totalt köpstopp på kläder, väskor och skor. Köpstoppet gav mig en rejäl tankeställare om hur jag ser på privatekonomi, konsumtion och hållbarhet. Förutom att jag fick chansen att lära mig massa om hur man vårdar och reparerar kläder gav köpstoppet också rejält klirr i kassan. Under året sparade jag över 50 000 kronor. Femtio. En helt galen summa om man betänker det faktum att jag har en helt vanlig lön.

Min köpfasta gav mig helt nya perspektiv på hur jag vill spendera mina pengar. Det handlar inte om att jag ska snåla för all överskådlig framtid utan bara fatta lite klokare beslut. Prioritera utgifterna och inköpen efter vad som faktiskt ger glädje över tid, och inte bara en kortvarig tillfredsställelse. Rent praktiskt går det ut på att jag handlar det mesta begagnat, såväl kläder som inredning alternativt satsar på schysst producerade varor. Ett konkret exempel: jag har äntligen jagat fatt på en trädgårdsgrupp. Har letat i månader på Blocket men tillslut hittade jag en man utan för Örebro som driver ett småskaligt snickeri och tillverkar trädgårdsmöbler efter gammal förlaga (vi bor i ett gammalt hus och jag vill att trädgårdsmöblerna ska passa stilen så att de känns rätt över lång tid). Möblerna är förvisso inte begagnade men närproducerade och tillverkade på ett hållbart sätt i liten skala. Och faktiskt inte dyrare än om jag hade köpt begagnade utemöbler från något känt märke. Prioriteringar helt enkelt.

Min ekonomiska triangel

Jag tänker på all min konsumtion som en tredelad triangel. Längst ner är sådant som jag måste lägga pengar på. Tråkiga, fasta kostnader som boende, el, försäkringar och liknande. Baskostnader. De försöker hålla jag så låga som möjligt genom att se över med jämna mellanrum. Jag byter inte Junis barnförsäkring men andra försäkringar jämför jag inför varje förnyelseperiod (jag jobbade ju på försäkringsbolag innan och därför har jag tagit på mig den hatten hemma). Numera tänker jag också på sparande som en baskostnad, den ska liksom bara ingå varje månad. Baskostnaderna är inte värdeskapande på något sätt. Ett dyrt bostadslån är inte bättre än ett billigt bostadslån. Därför försöker jag hålla dem så låga som möjligt. Är du med?

Mitten på triangeln är kostnader som är mer flexibla men fortfarande nödvändiga. Vinterjacka, barnkläder, möbler, SL-kort (nu på sommaren försöker jag klara mig utan och enbart använda cykel, lite bättre mat (eko-varor). Den delen av triangeln går inte att undvika helt men kostnaderna går att påverka i viss mån. Här försöker jag till exempel handla begagnat. Att välja en begagnade vinterjacka av god kvalitet kan spara många tusenlappar jämfört med att köpa ny, men jag kan inte spara in på kostnaden helt genom att strunta i vinterjackan. Här kan det också handla om att jag tar kostnader för att laga kläder i stället för att köpa nya. Dessa kostnader är inte heller särskilt värdeskapande

Nu har vi kommit till toppen av triangeln. Den utgörs av min lyxkonsumtion. Kostnaderna för allt som sätter guldkant på tillvaron. Till den räknar jag kläder mina (även om jag handlar 99% beggat) eftersom de är knappast nödvändiga egentligen. Lyx för mig är också till exempel matkasse och restaurangbesök. Jag vet att maten skulle bli billigare om vi planerade den själv men jag VILL inte vara med och planera mat varje vecka (min man gör det gärna däremot). För mig är det helt oväsentligt vad vi äter på vardagar sålänge det är enkelt, halvgott och näringsrikt. Det ska bara funka. Vår matkasse räcker dessutom till matlådor vilket sparar in på restaurangbesök på lunchen. Fika och nöjen räknar jag också till lyx. Alla lyxkostnader är kostnader som jag enkelt kan avstå ifrån om det skulle behövas. De kostnaderna utgör en betydligt mindre del av triangeln men är också mest värdeskapande.

Till min poäng:

Tänk dig att vi vänder uppochner på triangeln. I botten är kostnader för resa, fika och kläder. I mitten baskläder och möbler och i toppen boendekostnader. Så såg fördelningen i min ekonomiska triangel ut förut. Jag lade lejonparten av min lön på ”kul grejer” och desto mindre på det nödvändiga.

Det låter i och för sig ganska kul?

Nej tyvärr. Jag brände större delen av min lön på saker som inte gav mig någon långvarig tillfredsställelse, lyxkonsumtionen var alltså inte värdeskapande. En grej som vi faktiskt inte pratar så mycket om är att ju mer man har av något, desto mindre är det värt. Som restaurangbesök. Jag åt ute flera dagar i veckan, ibland frukost, lunch och middag. Det som jag i dag ser som en lyx var en del av min vardag förr. Men ju fler utemåltider jag åt desto mindre njöt jag av dem. I dag äter jag ute någon eller några gånger i månaden, men de upplevelserna är för sig värda så mycket mer. Mitt slösaktiga liv betydde också att mitt sparande hamnade sist i prioordningen. Trots en god lön och lägre boendekostnader än i dag gick jag i princip plus minus noll varje månad. Väldigt ofta fick jag dessutom ha en riktig snålvecka innan lönen behagade att komma. Det beteendet gjorde mig i förlängningen ekonomiskt stressad och skapade också en känsla av otrygghet. Jag hade ju ingen direkt buffertzon att landa i om jag till exempel skulle förlora jobbet. Och givetvis tyckte jag att det var både omoget och pinsamt att liksom inte ha pengar på kontot dagarna innan lön, som om jag vore student. I dag förstår jag att det är ett extremt vanligt konsumtionsmönster bland unga.

Och lite såhär resonerar jag kring min ekonomi. Jag ser ingen anledning att betala en krona mer för ett abonnemang som är likvärdigt alla andra abonnemang, men jag skulle aldrig få för mig att välja den billigaste restaurangen när jag väl äter ute. Då väljer jag den som jag vill äta på. Beroende på var jag kan mappa in kostnaden i min ekonomiska triangel så prioriterar jag annorlunda.

Låter det knasigt? Hur tänker du kring dina kostnader?

Stor kram

Sophia