Pengatjyvarna som försvunnit

Nu är det hög tid att prata lite privatekonomi igen. I år har jag satt upp ett ambitiöst sparmål för mig själv. Utan ingen anledning mer än att jag vill. Jag har ju redan tak över huvudet och har inga planer på en ny bil eller jorden-runt-resa. Men däremot känner jag ekonomisk revanschlusta från mina syndigare år. Det roliga är att jag gav mig själv 12 månader att nå målet, men om inget oförutsätt händer kommer jag att nå det redan nästa månad. Och då är allt utöver det bonus på bonusen!

Jag är tvärtemot vad en del tror ingen extremsparare  som balanserar på randen till ekonomisk svält för att maxa sparande, utan har en genomsnittlig inkomst med ganska genomsnittliga utgifter. Men genom att i sakta mak förändra mitt konsumtionsbeteende och vara vaksam på impulser har jag gjort mig fri från en del pengatjyvar. Jag är ingen expert och lever heller inte frugalt för att lägga undan så mycket jag kan, men jag har däremot gjort små förändringar i vardagen.

Så här har jag gjort:

  • Veckomatsedel med hemleverans. Vi sparar mycket pengar på att inte impulsshoppa på matbutiken tre gånger i veckan. Veckomatsedeln gör dessutom att vi tar tillvara på alla råvaror och slänger mycket mindre än förr. Vi kör Middagsfrid, om någon undrar.
  • Matlådor. Fyra av fem dagar på en arbetsvecka har jag matlådor med gårdagens rester. Den sista dagen unnar jag mig kinabuffé och kul sällskap.
  • Cykelpendlar i stället för kollektivtrafik.
  • Letar alltid second hand först. Det gäller alltifrån tapeter till heminredning till kläder och barnleksaker. I år har jag köpt ett par grejer nya, det är allt.
  • Säljer av grejer som jag inte använder.
  • Hämtar min inspiration hos andra som är bättre på att spara, till exempel instagram-kontona ekonomispecialisten eller plånbokssmart.se. 
  • … Och sedermera slutat följa personer vars jobb är att överkonsumera. De ger mig ingenting förutom köpklåda.
  • Lägger omedelbart undan alla extrapengar jag får in (semesterersättningar, pengar från försäljningar osv). Det jag inte märker har jag inte ont av.
  • Uppdaterar mig inte bara för att det kommer nya modeller. Har förvisso arbetstelefon men använder en begagnad Iphone 6. Hörde att nya värstingmodellen hos Iphone kostar 18 000. Blir bara matt och känner mig tillfreds med tanken att härda ut med min 6:a tills den klappar ihop.
  • Sätter undan månadens spar direkt när lönen kommer, drar av alla utgifter och därefter räknar jag ut min dagsbudget. Oerhört pedagogiskt och enkelt. Säg att jag har 3000 kr över efter sparande och utgifter, då har jag en hundralapp att spendera per dag. Tillräckligt tydligt till och med för mig.
  • Föreslår hemmamiddagar med vänner i stället för restaurangbesök och promenader i stället för fika.

När jag läser mina tips låter de pinsamt självklara, men för mig har de inneburit en revolution i det lilla. Jag har under mitt vuxna liv alltid nollat kontot veckan innan lön. Även om det jag aldrig skuldsatt mig eller handlat på kredit har mitt beteende medfört en känsla av ofrihet. Jag har alltid känt mig beroende av nästa månadslön. Jag är på inga sätt ekonomiskt fri nu men jag har ett mycket jämnare kassaflöde.

har du något bra tips? Snåla utan dela med dig i så fall.

Kram Sophia

Den lata handlar på second hand

Du har väl inte glömt att jag är stolt ambassadör för Slow Fashion-utmaningen i år? Bra det. Jag själv har heligt och dyrt svurit att jag ska;

  • Handla andrahand i första hand
  • Inte handla på kedjorna
  • Inte handla för mer än 15 000

Det går faktiskt alldeles utmärkt. Sånär som på budgeten. Jag har gjort två nya inköp i år. Ett par vinterskor, och ett par till vinterskor. Jo, jag tyckte mig behöva två att växla mellan. Så att de håller längre. Men de inköpen gjorde stora hål i plånboken jämfört med det andra som jag köpt begagnat.

Jag älskar begagnat eftersom det är enormt mycket bättre för miljön än att köpa nytt (det behövs ju varken vatten, kemikalier eller långväga frakt för ett begagnat plagg), billigt, det är en kul utmaning för den som gillar jaktmomentet i att detektiva och faktiskt bekvämt. Just bekvämligheten lyfts alldeles för sällan fram.

Hur då bekvämt, tänker kanske du?

Mina nya skor Ganni Alma kom idag. De låg inrullade i papper, i en kartong, i omslagspapper, med lappar och i en plastpåse. Och var fyllda med papper. För ett par skor ska jag alltså återvinna minst fem förpackningar. Det tycker jag är helt orimligt! Hade jag köpt dem begagnat hade de kommit i en påse, tjongpang färdigt.

Förpackningskoncept är en affärsidé för sig. Förpackningarna ska matcha kundernas förväntningar och ändrade köpmönster. Läs: det ska kännas lyxigt, omsorgsfullt och unikt. Fastän det rör sig om massproducerade varor.

All denna förpackning som lever kortare än dagsländor – jag begriper det inte? Känns inte det fruktansvärt omodernt 2018? Jag unnade mig en nyinköpt produkt och så fick jag ytterligare fem som jag inte bett om och som jag dessutom måste återvinna. För min del trivs jag med bekvämligheten som kommer med att handla begagnat – någon annan har redan återvunnit kartongen.

Vad tycker du om förpackningar? Känns det lyxigt eller bara överflödigt? Jag har sett att det finns förpackningsfria matbutiker men känner du till några förpackningsfria – eller åtminstone minimerade – klädbutiker?

Kram Sophia

 

 

 

William Morris på Millesgården

Hej,

I går hade utställningen om William Morris premiär på Millesgården. Kunde inte annat än att hänga på låset. Jag är ju en Morris-fanatiker som allra helst skulle tapetsera varenda skrymsle med hans mönster.

Utställningen hette passande nog ”William Morris – mer än bara tapeter”. Fick lära mig massa nytt om hans liv och gärningar. Han hade också boktryckeri, översatte isländska sagor och var till sin död politisk aktiv inom socialiströrelsen. Se den om du har möjlighet! Så mycket fint.

Här är jag framför en av hans mest kända mönster Strawberry Thief (som jag passade nog hade i min förra hall). Om du undrar varför det ser ut som jag svalt en golfboll är det för att jag fortfarande är svullen från att jag tog bort i tisdags.

Så mycket fint att vila ögonen på.

Och drösvis med fina tapeter, även om utställningen också visade upp alla hans andra konstnärliga gärningar.

Efter en alldeles för kort stint inne utställningssalen – men alldeles för lång för sällskapets yngsta – åt vi lunch och slog sedan en lov på själva Millesgården. Nyp mig i armen så vackert.

Särskilt intagande i septembersolens mjuka sken.

Här finns också massor av ytor för rastlösa ben.

Man får stjäla sig lite gos närhelst chansen ges.

Men bara titta?!

I ett av de många bildsköna utrymmena fanns superbt ljus för en dagens. Toppen är från Rodebjer (begagnad via LWL-gruppen), kjolen Dagmar (Tradera) och skorna Blankens, också de från LWL. Väskan är en äldre från Acne.

På Millesgården finns mängder av antik konst och annat kulturellt. Men det jag drogs till var vackra byggnadsdetaljer. Som detta lilla skrymsle, med gamla spröjsade fönster i originalskick.

Och vackert ljus.

Vi pausade för lite familjefotografering.

Här är alla tre fångade på en bild.

Det är säkert jättefult här när löven skiftar färg om hösten.

Här är Elisabet förresten. Också ett stort fan av LWL. Hon köpte en likadan volangtröja från Rodebjer som jag bar, fast i svart.

Om du, som jag, tycker om att förlora dig i vilda tapetmönster ska du definitivt gå till Millesgården innan utställningen stänger (i februari om jag inte minns fel). Kostar 15o kr/person.

Stor kram Sophia

 

 

Snabbkurs: Ordning och reda med KonMari

Hej,

För snart två år sedan läste jag boken ”The Life-Changing Magic of Tidying Up” av japanska städ-gurun KonMari. Klyschigt nog förändrade den verkligen hur jag organiserar min garderob. Fortfarande mässar jag ”file them, don’t pile them” varje gång jag viker kläder.

Titt som tätt får jag frågor om hur jag håller ordning garderoben, och exakt såhär gör jag:

– Viker alltid ihop kläderna när jag kommit hem från jobbet. Alternativt hänger ut och vädrar över natten.

– Blusar, långklänningar, finkjolar och finbyxor hänger jag.

– T-shirtar, kortare klänningar, linnen, vanliga bomullströjor, stickade tröjor och jeans viker jag = spar plats.

– Radar upp plaggen längs lådans kortaste sida för då får jag bäst överblick.

– Sorterar dem per färg och plaggtyp; t-shirtar ihop, tjocktröjor för sig och så vidare.

– Använder avdelare (alltså mindre lådor) i lådorna för underkläder.

För att undvika att rota i lådorna i onödan hänger jag fram morgondagens kläder kvällen in. Riktig tidsbesparare!

Och hur viker man kläderna enligt KonMari-metoden?

Jo. Såhär gör jag:

Filmen spelade jag in med min vän Annika i somras och det är hon som klippt den.

KonMari-metoden funkar inte på alla plagg?

Vissa plagg, som tunna t-shirts eller rejäla tjocktröjor, är svårare att vika så att de blir till paket. Men man får anpassa metoden efter förutsättningarna. En tunn t-shirt viker man kanske fyra gånger och en tjocktröja bara på mitten. Du kommer att bli expert på alla plaggs olika förutsättningar vad det lider. Det enda som är viktigt är att plaggen blir prydliga paket som står upp på egen hand. Hur du kommer dit är mindre viktigt.

Men får inte kläderna fula veck? 

Jo, skrynkliga blir de  – särskilt om de blir liggande i lådan. Precis på samma sätt som när kläder viks på andra sätt. Skulle jag få missprydande veck kör jag bara sväng med steamern innan jag använder plagget. Det är en enkel match och vecken är inte värre än att de rätas ut på några drag.

Såhär ser en steamad skjorta ut. Vänstersidan är före och högersidan efter. Ganska läckert va?

Här är en helkroppsbild:

Steamern som jag har är en Stratus No.2 från Steamery. Och nu gör jag oförblommerad reklam för mitt jobb: den är grym. Faktiskt den bästa jag provat. Men det viktigaste för ett bra resultat är att man lär sig tekniken, inte själva verktyget. Och det finns säkert fler bra där ute.

Och på detta enkla vis håller jag ordning i min garderob. Plättlätt!

Stor kram
Sophia

Hyra klänning till fest, enklare än du tror

I torsdags skallade mitt rop på hjälp som genast hörsammades av er, mina fina vänner på internet. Var kunde jag spontanhyra en klänning till ett bröllop två dagar senare? Fick tips om The Wow Closet, It’s Released och Sabina & Friends. Det är så mäktigt med tre stycken alternativbutiker med samtida mode i Stockholm  och jag ser fram emot att prova allihop.

Men först ut var Sabina & Friends där jag lade vantarna på denna dröm ifrån Stylein. Den är pinfärsk från sommaren och kostade 300 kronor att hyra (eller 600 att köpa, eftersom den i modevärlden är från en gammal säsong). Sabina & Friends hyr alltså ut vad som finns i butik nu och två gånger om året säljer de av kläderna och gör plats för en ny säsong.

Bad om en enda outfitbild där jag såg rimlig ut. Fick tio där jag ser knasig ut och har ett barn med i bilden.

Till exempel denna. Kika vid fötterna.

Åtsmitande på rätt ställen, drömmigt svepande på andra.

Så enkel med samtidigt effektfull. Jag matchade med gamla skor från &other stories och tokgammal handväska från Acne.  Och röda läppar, naturligtvis. Nagellacket är det enda som jag inte rensat ut. Ett ekologiskt från Little Ondine.

Att engångshyra ett plagg från Sabina & Friends kostar 300 till 1500 kronor per plagg och hyrtiden är minst två men max 14 dagar. Jämför till exempel min klänning som har ett nypris i butik på 2500 kronor. Och då ingår också tvätt. De satsar bara på kvalitetsmärken som Dagmar, Filippa K och Stylein – men också massor av för mig obekanta märken av det dyrare slaget. Så kul att gå runt och botanisera! De erbjuder också medlemskap som börjar på 799 kronor i månaden.

Tack för tipsen och extra tack till Åsa på Sabina & Friends, som hjälpte mig att hitta drömklänningen. Vi ses snart igen!

Inlägget är självklart inte sponsrat om du tror det, utan detta är en genuin rekommendation från en mycket nöjd kund. Ser fram emot att testa de andra också.

Stor kram

Sophia

 

 

 

 

Veckans ljuvaste stunder

Jag har aldrig upplevt morgnar förut så som jag gör dem sedan vi flyttade till hus. Varannan morgon är på jag kontoret runt 07 och cyklar hemifrån strax innan halv. Redan efter några minuter måste jag stanna och fota viken som ligger en knapp kilometer hemifrån.

I tisdags morse var ytan alldeles spegelblank, och vore det inte för små, små krusningar går det inte att urskilja vad som är sjö och land.

I måndags morse var jag tvungen att pausa efter sex kilometer. Denna vy behöver inte skämmas för sig! Och tänk att detta är en helt vanlig sjö i Nacka. Stackars alla som sitter i bil på motorvägen i till stan och missar detta!

Husen på andra sidan såg man inte för den tunga dimslöjan. Jag hastade inte vidare utan tog mig tid att stanna och fota och lyssna på pod. Hela denna vecka har jag också lyssnat på podden Dirty John, en kriminalserie 8 delar. Har varit trollbunden sedan första avsnittet. Den är en snaskig historia om svindleri och godtrogenhet. Och om pengar, kärlek, mord och bedrägeri. Om du är svag för krimhistorier kan jag varmt rekommendera podden.

I dag träffade jag min kompis Clara. Vi pluggade ihop och nu jobbar vi på varsin sida Nytorget. Hon hjälpte mig med en bild på dagens outfit. Byxor: HMxMarni (köpta i LWL-gruppen), topp: gammal, tröja: Dagmar (köpt från Martina) och jeansjacka från &other Stories som jag köpte för 100 kr på Hornstullsloppisen för tre somrar sedan. Skorna är från Scholl och de kostade 75 kr. De var egentligen lite trånga men jag ställde dem i ugnen på 70 grader i 7 minuter och numera passar de.

Här är Clara förresten. Så cool!

Det var veckans höjdpunkter. Men den allra största har fortfarande inte varit. På lördag ska vi på ett bröllop som vi sett fram emot hela sommaren. Jag kommer att behöva panikhyra en klänning i morgon. Pga av anledningar så som urusel framförhållning. Som vanligt. Det ska bli kul! Tipsa gärna om du har något ställa som spontanhyr ut klänningar. Jag kommer att gå till Something Borrowed, det är redan bestämt.

Stor kram

Sophia

Du är också en av alla andra

Om mindre än en vecka är det val. Än finns det gott om tid att läsa på och bilda sig en uppfattning. Jag för min del har redan bestämt mig. I år kommer jag att rösta på Miljöpartiet av det enkla skälet att jag vill se en grön omställning av vårt samhälle nu. Helst i går, men jag kan ta i morgon också. Men mycket längre än så kan vi inte skjuta på problemen.

Bekymret som jag ser det med miljöpolitik och-(o)engagemang är att de allra flesta underskattar vad de kan göra själva och överskattar vad andra borde göra. ”Det spelar ingen roll vad vi gör här i Sverige” invänder många syrligt. ”Det är någon annanstans utsläppen måste minska!” Det spelar jättestor roll och låt mig berätta varför.

För ungefär fem år sedan var jag i Indien. Vi tillbringade några dagar i Kerala som ligger längst ner på spetsen. Det omnämns som ett paradis för västerlänningar som söker tillflykt från en stressig vardag med yoga och ayurveda. Och visst var det paradisiskt vackert men också djävulskt fult på sina ställen. Stränderna som inte var till för turisterna fungerade som sopstation åt lokalbefolkningen. Drivor av plast låg i vattenbrynet och flaskor låg och guppade i vågorna som sorgliga vrakdelar. Det kom faktiskt några familjer ner till stranden när vi var där – för att slänga soppåsar.

Jag frågade en indier varför man inte bara slutade med att skräpa ner stränderna. Han tittade oförstående –”Alla gör ju det, så då vill ingen sluta?”

Du kanske tror att detta är beteendet bara återfinns på världens mindre bemedlade ställen? Att de som bor där inte har fått tillräckligt med information om plastens påverkan på havsmiljöerna och därför fortsätter av ren okunskap?

Jag är övertygad om att så inte är fallet.

I vår lokala Facebookgrupp finns det två saker som upprör; bilar som kör vårdslöst på Ringvägen (alternativt parkerar slarvigt utanför ICA) och oordning vid återvinningsstationen. I båda fallen är medlemmarna snara att lägga ut bilder på missdåden och beklaga sig med ilskna ord om sakernas förjävliga tillstånd. Det senare är  ett intressant fenomen. Folk tar alltså bilen (de flesta tar bilen) till vår återvinningsstation med sitt sorterade avfall och slänger påsarna UTANFÖR kärlen. Varför i hela  fridens namn? De allra flesta åkte ju till återvinningen med de bästa av intentioner. Men så hände något på vägen och de bestämde sig för att gå från miljöhjälte till nedskräpare. Det enda som förändrats var att någon annan hade ju ställt sin papperskasse med kartonger utanför kärlet, och om någon annan har gjort det, varför ska då jag slänga påsen i kärlek? Det kanske till och med kan ses som en offergåva till sop-fén? Och så samlas påse på påse utanför kärlen, trots att alla egentligen vet bättre.

I somras hörde jag ett radioreportage om vattenkvalitén i Stockholms badvatten. Många stränder hade fått underkänt och vissa stränder hade till och med rödflaggats, alltså att staten avrådde från att bada i vattnet. En av Stockholmsstränderna bedömdes ha otjänligt vatten; de hade funnit spår av E-koli-bakterier i badvattnet (bakterier från tarmen). Reportern på plats intervjuade de badande och frågade om de kände till att vattnet var otjänligt och fullt av bakterier, som bland annat orsakar kräkningar och diarrérer. ”Joo, det har jag hört och det låter ju jätteäckligt”, svarade en mamma som var där med sina små barn. ”Kommer ni att sluta bada nu”, frågade reporterns.  ”Nej, alla andra fortsätter ju bada och nu är det ju dessutom kört, hehe”, replikerade mamman.

Vi människor gör nästan alltid vad alla andra gör. Om någon slänger skräp på stranden som gör vi det också. Om andra badar i bajsvatten så håller vi för näsan och gör detsamma. Därför är det inte så konstigt att – trots 40 år av larmrapporter – så händer inte särskilt mycket i klimatfrågan. Utsläppen av koldioxid fortsätter att öka och mängden plast i havet likaså.

Om vi i Sverige visar att det går att ställa om så kommer andra följa efter. Om ett hushåll bestämmer sig för att sluta ta bilen vid förskolelämningar kommer andra i grannskapet våga göra likadant. Om någon i ett kompisgäng gör det coolt att bära second hand kommer fler i gänget att haka på.

Förvänta dig inte av andra vad du inte vill göra själv.

 

Hösttecken

Fortfarande är det alldeles grönt ute men allt annat skvallrar om att det är höst. Jag kliver ut ut på en daggstänkt gräsmatta på morgonen, morgonsolen har en särskild lyster, kvällarna är mörka och luften krispig. Även om hösten är min minsta favoritsäsong näst vintern får jag nog erkänna att den är den vackraste.

I onsdags vaknade jag i ottan och satt på cykeln på väg till jobbet redan vid 06.15. Dimman låg som en ullig filt över vägen.

Dimman svepte sig tillochmed över våra äppelträd som dignar av klarröda äpplen. Förra året fick vi knappt några alls men det tar vi igen med råge i år.

När jag hade kommit till Saltjöbadvägen började dimman att lättna. Jag var tvungen att stanna och titta på röken som dansade på vattenytan.

Dimman svepte bort och luften blev varmare igen.

Efter jobbet mötte jag en vän på Nytorget och skulle äta middag, dricka en öl och sedan gå på en visning på Fashion Week. Två timmar senare satt vi fortfarande kvar och gafflade om livet och politik. Blev ingen visning.

I stället promenerade jag mot tåget hem och fick vila ögonen på denna vy från Henriksdalsbron. Lite oskarp bild tyvärr.

Och det får sammanfatta årets första höstdag.

Stor kram

Sophia

 

Träning behöver inte vara en livsstil

Den kan bara vara en liten del av livet. 

Daglig motion eller träning är nog den största utmaningen att pussla in i vardagen. Det hjälper inte direkt att den mesta formen av motion råkar vara så tråkig att klockorna stannar.

Men jag har goda skäl att motionera. Vissa väljer ju helt bort träning under småbarnsåren (och resten av livet med, för den delen) men för mig är det inte ett alternativ. Särskilt inte sedan jag läst boken Hjärnstark och blivit varse om träningens mirakulösa inverkan på kroppen, men framförallt knoppen. Träning hjälper oss att bygga motståndskraft mot sjukdomar som alzheimers och har dessutom en antideppressiv effekt. Ska inte föreläsa mer om boken, men den har i grunden förändrat hur jag betraktar träning och hälsa.

Jag har slutat att se på min träning som en prestation och i stället börjat att se den som en del av vardagen. Kroppen ska ha sitt. För att undvika onödig press har jag också gjort några förändringar som har hjälpt mig att hålla motivationen uppe:

– jag läser inte längre bloggare eller följer instagramkonton med människor som har träning som livvsstil. Jag behöver inga peppiga citat om att jag ska älska min kropp. En kropp är liksom bara min köttsliga farkost som har det ärovördiga uppdraget att transportera mig genom livet. Jag älskar inte den för det, men jag kan åtminstone visa lite tacksamhet. Och bästa sättet att visa tacksamhet är att få den att känna att den duger som den är, inte ställa den i relation till massa andra kroppar. Misstförstå mig rätt; jag tycker att vuxna människor får göra vad de vill på sina sociala medier. Jag utövar bara min fria vilja och väljer bort de konton som inte berikar mitt liv.

– jag mäter inte mina framsteg. Förr förde jag noga anteckningar om vikter och repetioner. I dag försöker jag bara känna efter om något kändes bra eller inte. Det är allt.

– jag lyfter dock alltid lite tyngre än vad som känns bekvämt vid första anblick. Jag älskar känslan av att ha burit något tungt. Så då belönar jag mig själv den känslan så ofta som jag kan. Har till exempel en 20-kilos kettlebell för samma övningar som jag förr brukade använda en 12-kilos. Bara för kul.

– jag har sänkt tröskeln. Ibland blir det bara 20 minuter, eller bara femtio squats, eller två armhävningar. Då är jag nöjd med det.

– jag har börjat involvera Juni i träningen. Hon får agera extra vikt eller så gör vi övningar ihop, som att springa Idioten eller göra grophopp. Så mycket enklare än att försöka pussla med vems tur det är att ”passa barnet”.

– Har byggt ett ”hemmagym”. Två kettlebells, ett hopprep och två gummiband är mitt gym.

– Jag har börjat att planera in tre träningar i veckan. Måndag, en gång mitt i veckan och så en gång på helgen. Ganska ofta skiter det sig och då hänger jag inte läpp för det. Jag om någon skulle omedelbums lägga min röst på det parti som lagstiftade om träningstimme varje dag. Eller om jag var fackligt skulle jag driva frågan att motionsväxla, alltså att växla lön mot träningstid på jobbet. Jag tycker egentligen att alla förtjänar att få röra på sig minst en timme om dagen. Nu ser vårt samhälle inte ut så, och inte mitt liv heller. Jag har anpassat mina förväntningar efter vad som är rimligt för tillfället.

 

Stor kram

Sophia

Mödan värt att sälja med Sellpy?

Edit: I dag jag ett 20 minuter långt samtal med vd:n för Sellpy, där han nyfiket och engagerat lyssnade till min feedback. Det är ett bemötande som slår det mesta inom kundtjänstväg. Det är en utmaning att i stor och lönsam skala sälja kläder på begagnatmarknaden. Hade det inte funnits utmaningar med den typen av verksamhet hade någon annan redan gjort det för länge sen. Hatten av Sellpy för utomordentlig kundtjänst! 

 

Sellpy är en tjänst som jag lovordat vid flera tillfällen. Efter senaste försäljningen känner jag dock att jag nästan ångrar att jag prisat dem. Det gick så rysligt dåligt. Jag förstår att denna sommar varit en utmaning för alla handlare, men jag har ändå svårt att dölja min besvikelse.

Deras idé är att göra affär av sånt de flesta tycker är trist. Hämta, fota, skriva annonser och skicka utrensade prylar och kläder. Jag tycker att idén är briljant men jag känner att delar av processen kan bli bättre. Väldigt mycket bättre. Det här är kritik framförd med kärlek, för jag vill egentligen att de ska lyckas.

Lite ytterligare bakgrund:

I våras gjorde jag en utrensning och fyllde en kasse, mestadels med märkeskläder från till exempel Isabel Marant, Rodebjer och Carin Wester. Inget var från senaste säsongen men definitivt säljbart. Det som jag bedömde inte vara i skick för att säljas lade jag i deras miljökasse. Det har tagit dem hela sommaren att sälja mina kläder. Jag förstår dock varför. Annonserna som kom ut var föga imponerande. Plaggen var skrynkliga och hängde slarvigt, bilderna var dåligt exponerade och kvaliteten på materialet syntes inte. Annonstexterna var torftiga, intetsägande och de glömde oftast detaljer som plaggets modell (vilket är big no no om man vill nå ut till såna som jag som hårdbevakar mina favoritplagg på Tradera).

Jag förstår inte. De har imponerade lösningar för kundtjänst, logistik och för sin sajt. De har lyckats med det smått otroliga i skala upp en verksamhet som tidigare varit olönsamt småskalig. Jag gillar verkligen Selly på grund av deras innovationstänk men knappast på grund av utförandet. Här är några riktiga lågvattenmärken från min försäljning:

Ullklänning från Isabel Marant: 38 kronor. 

Carin Wester-topp i signaturprintet med svansarna (ni som vet, vet): 0 kr.

Tjocktröja från Filippa K: 35 kr.

Ett par oanvända tidlösa Acne-byxor: 35 kr. 

Förlåt, men jag hade antagligen tjänat mer pengar om jag ställt upp ett loppisbord utanför Willys. Det här försäljningspriserna är blamerande usla.

All denna innovation, teknik och logistik och så har de inte en aning om hur man SÄLJER kläder på nätet?! Förbluffande bedrövligt. Vill de själva köpa kläder som är skrynkliga och ostajlade? Jag tror faktiskt inte det.

Jag brukar sällan ta till orda och gnälla såhär i bloggen. Men eftersom jag satt mitt rykte på spel genom att höja dem till skyarna tidigare, tyckte jag inte att det var mer än rätt. Med lite tur kanske mitt gnäll når en produktutvecklare på Sellpy. Allt som jag kritiserat ligger ju inom sfären av grejer som de ganska enkelt kan förbättra. Jag vill nämligen inget hellre än att börja älska dem igen. Så kom igen Sellpy, bättre kan ni.

Har du tips på liknande tjänster som jag kanske har missat? Som småbarnsförälder är jag löjligt förtjust i konceptet att leja bort Tradera-mäkleriet.

Stor kram

Sophia