Var tar alla de små drömmarna vägen?

Jag är med i en facebookgrupp som handlar om privatekonomi. I dagsläget har den 110 000 medlemmar – bara kvinnor – som utbyter allt från aktietips och diskuterar ekonomirelaterade frågor.  Jag hittade en väldigt underhållande tråd som handlade om vad medlemmarna skulle gjort om de var ekonomiskt oberoende. Tråden har hittills nästan 300 svar. Nyfiken som jag är har jag läst nästan allihop.

Vet du vad de flesta drömmer om? Världens största hus? Stor båt? Resa runt jorden?

Nej. De flesta svarande att de skulle ägna mer tid åt familjen, sin hobby (träna hundar, tillbringa tid i stallet), ägna sig åt välgörenhet och träna. På sin höjd var det någon som svarade att hon skulle unna sig att köpa in hjälp med trädgårdsskötsel. Ganska många ville fortsätta på sina vanliga jobb men arbeta färre timmar.

Jag kunde inte låta bli att notera att svaren står i bjärt kontrast till de drömmer vi vanligtvis möter i sociala medier, bloggar och magasin. Där är det drömmar om ett liv kantat av lyx som får ta plats. De stora drömmarnas arena. Hem sprängfyllda med exklusiva möbler, långväga resor till exotiska destinationer, att få leda ett företag som ”tar över världen”, ägna sig åt välgörenhet går väl an, men inte förrän den egna kassan är säkrad.

Det är förstås kittlande att läsa om stora drömmar och om människor med stora ambitioner. Men jag kan inte undvika att tycka att de små drömmarna trängs undan på bekostnad av de stora. Och att vi, mot bättre vetande, ständigt odlar myten om att lyckan bor i de stora drömmarna. Särkilt problematiskt blir det ju också eftersom att vi i dag vet att de där ouppnåeliga ideallivet har ett enormt pris för miljön. Men var tar de små drömmarna vägen? Jag skulle älska att läsa, precis som jag läste i tråden, om människor som väljer att leva i de där små drömmarna. Vars hopp om revolution är i den egna vardagen och inte på någon annan plats i världen.

En annan intressant grej är att frågan ställdes enbart till kvinnor. Vad får vi för svar om vi frågar bara män? Drömmer de också om mer familjetid och tid för träning? Eller är det hos dem som drömmarna om megabåtar och monsterhus bor?

Vad drömmer du om?

Stor kram Sophia

Mäklarclownen, klimatklubben.se:s nyaste medlem

 

Gårdagens outfit tvingade jag en kollega att fota utanför kontoret. Under ett mycket flyktigt ögonblick kände jag mig som en modebloggare. ”Definitivt en outfit värdig en modesajt”, tyckte jag. Bilderna talade dock för sig själva. ”Jösses, en clownmäklare!” var min spontana tanke när hur min kombo tedde sig utanför mitt huvud. Men man kan ju inte lika gärna vinna modelotteriet varje gång. Byxorna är i alla fall från Hope (begagnade) och skjortan är en gammal från Baum & Pfergarten. Skorna är Acne, även de  begagnade och med många år på nacken.

En kul grej som jag vill lyfta är Instagramkontot och facebook-gruppen klimatklubben.se som drivs av Emma Sundh, Slow fashion-Johanna och Husligheter. Här samlas såväl nya och inbitna klimaträddare under parollen ”tillsammans flyttar vi berg”.  Gruppens syfte är att uppmuntra till och tipsa om klimatsmarta val i vardagen, och bedriva opinion för ett grönare samhälle. Jag hoppas så att de förstår hur uppskattat det är att de – i egenskap av etablerade influencers – tar täten och sprider kunskap och pepp i klimatfrågor. Klimatrörelsen började i gräsrötterna, men detta är ett tecken på att den börjar leta sig mot toppen. Jag hoppas att makthavarna på allvar förstår att det finns ett  brett folkligt stöd för att genomföra ett grönt skifte i samhället. Vi är många som är villiga att offra vissa valmöjligheter i dag för att ge kommande generationer ett större handlingsutrymme. Jag har ju inte satt ett barn till jorden för att jag vill att det ska leva ett torftigt liv.  Snart är den gröna rörelsen inte längre en alternativ strömning utan mainstream. Det är jag i allra högsta grad levande bevis på! In och följ vettja, och känn dig välkommen oavsett om klimat-glasögonen precis landat på nästippen eller suttit där i åratal.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Ska göra en snabbräd och städa upp hemmet eftersom jag får finbesök i morgon (får förhoppningsvis anledning att återkomma till detta) och sedan blir det bums i säng.

Kram

Sophia

 

 

 

Mitt nya kontor

Sedan vi flyttade in har jag haft mitt kontor (bara orden mitt och kontor låter så himla vuxet) i rummet som ska bli bibliotek. För ett tag sedan flyttade mitt kontor upp en våning, till kyffet bredvid trappan. Jag har inrett det med ett begagnat bord (gammalt spelbord från 40-talet, dessvärre målat i en kräkgrön nyans), en gammal pall som jag tänker måla om, en loppad lampa och en duk jag sytt av spilltyg från Statsmissionen. Tänk bort tapeterna, för de kommer inte att bli kvar. Som du vet har jag en inrednings-och renoveringsfilosofi som går ut på att inte laga något som inte är trasigt. Det vill säga inte renovera för renoverandets skull. Men tapeterna står jag tyvärr inte ut med, och den känslan har känns samma sedan vi flyttade in. Och att ta ner ett par tapeter för att sätta upp nya (som blir kvar så länge vi bor här) är faktiskt ganska klimatsnällt. Att måla om, särskilt med plastfärg (även om den är svanen-märkt) är något jag är sparsam med eftersom den innehåller massa tillsatser som påverkar inomhusluften. Målar gör jag allra helst inte annat än med linoljefärg.

På skrivbordet har jag min dator och min ritplatta från Wacom. Den används tyvärr alldeles för sällan nuförtiden.

Bredvid skrivbordet finns en myshörna. Som gjord för att ligga och dra sig i.

Kamera, kameraladdare och annat elektroniskt bös har jag samlat upp i en ordningslåda. Förvisso ett nyköp men ett välbehövligt sådant. Min kontorsyta är mikroskopisk och jag kan inte lusa ner den med skräp.

Böckerna på hyllan är en gammal barnboksserie från Enid Blyton. Jag hade hela serien som barn och läste dem om och om igen. Favoriterna var utgåvorna från tidigt 60-tal. Nu har jag hittat några böcker som är utgivna redan på 50-talet för en spottstyver på andrahandsmarknaden.  Hoppas att Juni kommer att älska dem lika mycket som jag, annars kommer hennes uppväxt att vara pinad av brittiska barndeckarberättelser.

Stor kram

Sophia

Gult, grönt och rött

Här kommer en liten lista om vad som försiggår i mitt inre. Bara för att jag älskar att läsa listor och hitta denna hos Underbaraclara.

Vad  jag tänker på:

Prick nu tänker jag att jag aldrig kommer att tröttna på kombinationen rött, grönt och gult.

Vad som påverkar mitt humör just nu:

Tre bokstäver: PMS. Denna vecka är en förlorad vecka. Det är omöjligt att se det på annat sätt. Jag är slöseri på människa. Ful och dum och misslyckad. Kan ingenting och är värdelös på allt. Ja, eller det är i alla fall vad min inre monolog konstaterar.

Vad som fattas mig:

Saknar att umgås med min man i vardagarna. Det känns mest som att vi lever vårt liv omlott, men jag antar att det hör småbarnslivet till. Ska bli bättre på att bjuda ut honom på lunch (och bättre på att ta lunch). Saknar också mina vänner i Malmö så att det värker i hjärtat. Några av mina bästa vänner bor kvar i Skåne, och jag tänker ofta på att vi antagligen aldrig kommer att bo i samma stad igen. Tiden då vi luftfikade (fattigversionen av fika), drack oräkneliga koppar på Kafferosteriet, snurrade på N. Grängesbergsgatan om nätterna, lånade varandras kläder, sov på varandras soffor, bara gick förbi efter jobbet utan egentligt ärende – den tiden är nog förbi för alltid. Tanken på detta gör mig tungsint.

Vad jag ser fram emot:

Ligga inomhus och läsa böcker. Peta in pinnar i brasan. Sälja lite kläder (garderobsrensningen fortsätter, ingen rast och ingen ro). Cykelpendla tills vädret säger stopp. Att mitt hår ska växa till en kritisk punkt då det är meningsfullt att klippa en frisyr igen. Och vår last med tapeter som kommer om några dagar!

Vad jag tycker är svårt:

Att prioritera. Vill vara en härlig förälder och en rolig vän. Vill göra mer av det roliga på jobbet och vill ha fler hobbies och helst mer fritid. Ja du hör ju?  En annan grej som jag tycker är svårt att känna att jag duger som jag är. Till exempel gå till jobbet osminkad och i en trist outfit utan att känna att jag behöver be om ursäkt för min uppenbarelse. Vill du veta en grej? Har inte borstat håret på en månad. Det är sant. Behövs inte eftersom mitt barr är lent som sammet tack vare balsammetoden.

Vad som gjorde mig arg senast:

Nämnde jag att jag har PMS? Min man tog med sig choklad hem till mig. Trots denna älskvärda gest blev ilsknade jag nyss till eftersom jag noterade att han lagt beslag på 4/6 av soffan trots att jag var där först.

hur mår du?

Stor kram sophia

En begagnat fåtölj och ett rum fyllt av fornminnen och skröfs

I dag cyklade jag till jobbet i merinoullsstrumbyxor, ull-kjol, kappa i alpacka-ullmix och just det, ull-halsduk. Kan meddela att det var överdrivet mycket ull för fromma 15 grader ute. Hepp, så här såg jag ut i alla fall. Hela outfiten är köpt begagnad förutom halsduken som är en gammal och lagad Acne-halsduk.

Men det är inte det jag ska prata om egentligen, utan jag tänkte berätta om vår nya fåtölj. Ursäkta bristen på ljus i bilder men det börjar som bekant bli mörkt ute och det inte så mycket jag kan göra åt saken.

Denna fåtölj i papasan-modell hämtade vi ifrån Martina i helgen. Just denna är från Granit men det finns fler modeller i omlopp. Andreas vill att den ska bo i vardagsrummet och jag vill att den ska bo här, i det blivande biblioteket.

Tänker att den skulle bli väldigt fin mot tapeten som vi ska ha här inne. Nämligen Sandbergs Ava i mörkblått. Än så länge har jag dock bara tre rullar och jag behöver sex till.

Bredvid fåtöljen sitter ett telefonjack. Det känns lika rimligt 2018 som att ha en fornlämning i trädgården. Tror att detta rum tidigare varit arbetsrum och här har säkert mannen ringt viktiga samtal. Haft bokhyllor fulla med gamla inbundna böcker som han ofta tagit fram och tittat på. Och haft ett skrivbord med bordslampa, och en braskamin. Eller vad vet jag, det kanske var ett rum fyllt av skröfs (som det är för oss nu) även tidigare? Hoppas verkligen inte. Vi kommer i alla fall att bygga ordentliga bokhyllor här inne.

I alla fall är fåtöljen redan provsutten av såväl katt som barn, och med beröm godkänd.

Om man synar tyget ser man att det är lite noppigt. Det är dock enkelt fixat med en noppmaskin. Det finns också en litet streck från en tuschpenna som jag ska försöka ta bort. Tror tyvärr inte att tyget är avtagbart, så det blir till att fläckbehandla med galltvål. Ska nog bli i toppskick vad det lider.

Stor kram

Sophia

Skolbänken igen

Hej,

Det har varit knäpptyst här inne några dagar. Jag har haft mycket att stå i med jobbet och därför behövt prioritera ned bloggen. Trist men sant. Från och med nu hoppas jag komma in i rutinerna med ett blogginlägg varannan dag ungefär.

Till alla er som undrar: jag får inte Bloglovin att fungera alls, och kundtjänsten svarar inte heller på mina mejl. Någon annan som upplevt problem med dem?

Kommande månader blir mer intensiva än vanligt. På onsdag börjar jag en kurs som heter Conversion Manager, och som fortlöper en dag i veckan under sex veckor. Jag är mer än redo för skolbänken igen. Faktum är att jag till naturen är kunskapshungrig och älskar att lära mig nya grejer. Bloggen startade jag till exempel  delvis för att jag ville lära mig att fota. Ni som hängt med ett tag, visst har bilderna blivit bättre? Är långt ifrån någon mästerfotograf men det spelar mig ingen roll. Jag är utan skam när det kommer till att testa mig fram. Bryr mig inte om att resultatet är amatörmässigt till en början, så länge som jag får konstruktiv feedback (även om den svider) och känner att jag kommer framåt. Gick ju till exempel på en endagskurs i inredningsfotografi tidigare i våras, bara för kul och för att det gav mig möjligheten att lära mig något nytt.

I dag har vi varit en svängom Martina och bland annat plockat upp en fåtölj. Älskar att jag har så många vänner som hör sig till mig först när de vill sälja eller skänka något. Detta är en fåtölj från Granit som jag har haft span på länge. Såg en liknande (men vintage 70-tal) hos Bodil Vintage för flera år sedan, och har grämt mig över det uteblivna köpet sedan dess. Vi hann också med en sväng på en lokal loppis och köpte vinteroverall, några plagg och en balanscykel åt Juni. Får bestämt visa alltihop i veckan, men nu är det för mörkt för att fota.

I veckan tänkte jag också skriva om en gammal jacka som jag har piffat upp, och eventuellt några rader om en intervju jag ska göra. Ok?

Stor kram Sophia

 

 

Hur handlar jag möbler second hand utan bil?

Jag fick en superintressant fråga för ett tag sedan, apropå att spara pengar. Em skriver:… Möbler är en annan svår grej, jag och min sambo har flyttat till större bostad och behöver några fler möbler. Vi kan låna bil ibland med lite framförhållning, men ingen vi känner kan köra släp. Så att köpa större möbler via Blocket eller liknande blir ju svårt – man kan ju inte be om hemkörning direkt. IKEA är bra eftersom mycket kan lastas i bil eller köpa till hemkörning, men det skulle ju vara roligt med något annat än IKEA. Vi bor i en större stad så flera secondhand-butiker finns i området. Tips önskas gärna!

Först och främst; älskar när jag får frågor. Gärna mer av den varan så lovar jag att göra mitt bästa för att svara. Ja det är klurigt med logistiken och second hand utan bil. Vi har ju en bil (som vi helst inte använder till vardags) men som vi använder både för att lasta möbler och köra släp.

Vet att fler var snabba på att kommentera att second hand-butiker är duktiga på att ordna med hemkörning. Och det är min erfarenhet också. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ställe som inte erbjudit hemkörning (mot betalning såklart). De har ju ofta en stor bil som de använder för inköp, så det enda är att man ofta behöver hjälpa till att bära.

Om du köper på Blocket kan du också alltid fråga om personen kan tänka sig att köra hem det mot betalning. Lika bra då att erbjuda en summa direkt, så får personen ta ställning till det.

Annars kan du alltid försöka deala med en vän/arbetskollega/ytlig bekant? Till exempel fråga i en lokal FB-grupp om någon vill byta tjänster? Ni kanske kan hjälpa något med något annat i utbyte mot att någon kommer med släp. Så länge man är trevlig, resonabel och ödmjuk kan man bli överraskad av hur hjälpsamma andra är.

Har du fler tips eller bra exempel på hur andra har löst det? Kommentera gärna så fyller jag på?

Stor kram

Sophia

Köpa eller låna av vänner, en trend som är här för att stanna?

Självklart! Om du frågar mig i alla fall.

Ju längre tid kläder används och ju mindre de fraktas runt, desto bättre. Och då är ju vänskapskretsen föredömlig. När jag var yngre brukade vi byta kläder hejvilt (aldrig köpa eftersom det inte fanns pengar till sånt). En topp mot en kjol, ett par byxor mot en vårjacka. Eller fick man ha på långlån, som vi kallade det. Sedan hände något efter gymnasiet. Kanske berodde på att alla började betala för sina kläder själva (jag köpte förvisso mina egna kläder redan i högstadiet) eller att vi började köpa lite dyrare kläder. Men helt plötsligt var det som förr var alldeles naturligt att betrakta som jättemärkligt. Det förändrades utan att någon behövde säga något, det blev bara helt otänkbart. I stället köpte vi nytt inför varje utekväll, och inte sällan på kedjorna. Nu tycker jag att trenden har vänt igen, och de flesta av mina vänner är öppna för att köpa eller låna av andra vänner.

Jag och Martina (som jag drev bloggen med under köpstoppet) pratade en del om det. Martina är väldigt frikostig med att ge bort eller sälja kläder till sina vänner. Vid några tillfällen fick jag till och med insistera på att betala för plagg som hon ville skänka bort. Hon är väldigt generös på så vis.

Förvisso är det inte alltid helt enkelt att låna, byta eller köpa kläder av vänner. Storlekar ska matcha, och ska man låna gäller det att vara rädd om plagget. Jag har kompisar som är supergenenösa med att ge bort kläder men helst inte lånar ut, pga av rädsla för att det ska gå sönder. Och det måste man respektera. Det känns ändå som att vindarna blåser åt rätt håll. Klädbyten och långlån har blivit en grej igen. Kanske tack vare att hela andrahandsmarknaden har fått ett uppsving.

Jag har kommit fram till att nyckeln till att lyckas med klädbyten eller långlån är kommunikation och tydlighet.

Det är bra att prata igenom följande när man byter eller köper kläder:

– Värdet på plagget. Det är faktiskt lite fräckt att föreslå att någon ska vilja byta en silkesskjorta från Filippa K-skjorta mot en HM-blus i polyester. Och om du ska köpa (eller sälja): gör hemläxan och kolla vad liknande plagg går för på Tradera. Det är liksom inte värt att vänskapen tar stryk för att man är oense om en 50-lapp.

– Skicket. Helt och rent är det minsta man kan begära. Försök heller inte sälja in fläckiga plagg med ”det går bort i tvätten” om du faktiskt inte är säker på det.

Och om du ska låna eller låna ut kläder är det bra att prata om följande:

– Vem tvättar? Vissa plagg vågar man inte lämna i  någon annans tvätt-vård, men i det flesta fall är det kutym att den som lånar lämnar tillbaka ett nytvättat plagg.

– Och hur? Gör upp om hur plagget ska tvättas innan. Ta inte för givet att alla andra tvättar i parfymfritt, utan om det är viktigt så är det något som borde kommuniceras innan. Försäkra dig också om att personen som lånar förstår tvätt-råden (det hela går att lösa väldigt odramatiskt, typ ”och när du tvättar, kom ihåg att använda parfymfritt fintvättmedel. Du kan få en dos av mig om du inte har hemma..).

– Vem betalar om plagget går sönder? Man kan ha maximal otur och ta sönder ett plagg. Livet kan ju hända, liksom. Därför är det bra att göra upp redan från början vad som händer om plagget går sönder. Det kanske är oersättligt på grund av att det inte säljs längre, eller så har det högt affektionsvärde. Men det är ju inte helt enkelt att fastslå andrahandsvärdet, eftersom det kan skilja sig från ny-anskaffningsvärdet. Jag föreslår såhär:

Laga plagget i första hand.

Köpa nytt i motsvarande skick på andrahandsmarknaden.

Köp sprillans nytt eller ersätt med pengar.

 

Tröja: Rodebjer (köpt i LWL-gruppen), byxor: Hope (Martinas gamla som jag sytt upp), Skor: Ganni.

Jag tycker faktiskt inte att man kan begära att den som har sönder ett begagnat plagg ska ersätta det med ett nytt, annat än om man inte hittar motsvarande plagg på begagnatmarknaden (eller att skicken på andrahandsmarknaden inte motsvarar plagget som man lånat). Men det är ju upp till var och en att bestämma, min poäng är att det är vettigt att komma överens om sånt här innan. Byter du/lånar ut kläder till dina vänner? Har du fler tips på hur man kan lyckas?

Stor kram Sophia

Fuktkräm från The Ordinary, ett plånboksvänligt kvalitetsalternativ

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte ger mycket för dyra hudvårdsrutiner. Jag har rensat ut alla dyra specialprodukter och ersatt dem med mandelolja och AHA-syra. Faktum är att jag får väldigt sällan problem med min hy nu när jag inte irriterar den med allsköns produkter. På senare har jag dock fått tips av flera oberoende vänner om produkter från The Ordinary. I ett svagt ögonblick spontanköpte jag en fuktkräm (min mandelolja är slut), och det är en impuls jag faktiskt inte ångrar.

Fuktkrämen innehåller hyaluronsyra. Jag ska inte låtsas vara insatt eller spela intresserad, för jag är varken eller. Men en grej vet jag: Den håller vad den lovar. Jag smorde mig igårkväll och jag är fortfarande fuktig som en vindruva i ansiktet.

Krämen kostade plånboksvänliga 70 kr och jag upplever den dessutom vara dryg. Ingen av The Ordinarys produkter testas på djur och alla är fria från parabener, mineraloljor, sulfater (och massa annat, men dessa var i princip de enda jag kände igen).

Jag är väldigt sparsam med produktrekommendationer, eftersom jag vill att min plattform ska vara en frizon från oförblommerade köphetsen som råder på de flesta andra bloggar. Men jag vill också lyfta bra produkter som jag genuint rekommenderar efter att ha provat dem själv. För om vi vill se fler alternativ till traditionella varumärken och produkter, måste vi också se till att det finns en marknad. Sen får du ju avgöra själv om du behöver en hel serie med syror, serum och liknande, eller om du som jag, nöjer dig med en enstaka produkt.

Så om du letar efter kvalitetshudvård till humana priser jag jag verkligen rekommendera The Ordinary. Jag handlade min kräm på apoteket, men de säljs också via Åhléns och Hm.

Kram

Sophia

Ing-Britt, mitt hjärtas oro

    

Jag skrev ett långt, och av kommentarerna att döma, uppskattat inlägg om Kjell. Gissar att det är fler än jag som är en katt i från galen katt-tant. Hursom tänkte jag att det är dags att presentera Ing-Britt lite närmre.

Ing-Britt kom till oss några veckor efter att Kjell flyttat in, alltså i december förra året. De har samma pappa men ungefär där slutar likheterna. Om Kjell är katternas motsvarighet till en gubbtjyv är Ing-Britt en gapig tonåring. Ing-Britt är snudd på irriterande meddelsam. Hon jamar krävande när hon är hungrig, när hon vill komma in, när hon vill ha en plats i soffan och när hon bara vill ha uppmärksamhet. I gengäld är hon också generös med att visa sin uppskattning. Ing-Britt spinner som ett tröstverk bara man tittar på henne. Hon är också oändligt tålmodig med barn och deras klåfingriga händer. Hon gillar att bli buren och har inget emot att ligga ringlad som en boa över axlarna.

Ing-Britt är kvarterets okrönta drottning och på de bästa dagarna får Kjell vara hennes hovdam. Putsa och feja och busa närhelst hon behagar (de busar ganska mycket och vilt). Vissa dagar är han förpassad till att vara träl. När hon inte vill busa mer avbryter hon leken med att sopa till Kjell. Inte nog med att Ing-Britt är en uppskattad familjemedlem, hon är också lite av en väldigt lokal kändis. Tre grannar har nämligen berättat att hon under sommaren vandrat in i deras hem. Hepp. En granne hittade henne ätandes ur deras katts matskål.

Ing-Britt är som en skamlös tonåring. Gör som hon vill, säger vad hon vill och lägger sig gärna rakt på en. Hon är också klumpig och tankspridd som ett barn. Springer in i grenar, trillar ner från terassen, lägger sig framför cykeln – listan kan göras lång. Men hon bjuder också på oändligt mycket av sig själv och det smittar av sig, inte minst på Kjell.

Kram Sophia