DIY: scalloped jeans

Säg att du har fyndat ett par jeans i din egen garderob. Dock känns de sisådär. Helt ok passform men bara allmänt oinspirerande. Vad göra? Jo, piffa dem såklart. Här har jag gjort nederkanten på jeansen scalloped (musslade?) på svenska. Ett av de enklaste DIY:na som kan göras.

Du behöver:

1 par jeans med vidd i benen

1 måttband

Sytråd i matchande färg

Symaskin

Sax

Styvare papper och penna eller krita

En ängels tålamod

Tidsåtgång: 45 minuter till fyra dagar beroende på din generella livssituation (läs, om du människor i skala 1:5 hemmaboende som ständigt avbryter). Mitt landade på det senaste varför alla bilder är tagna med helt olika ljusförhållanden och ser smått galna ut på olika sätt. Men håll till godo.

Här är mina jeans. Ett par gamla från Acne som jag sydde upp tidigare i våras. Och när jag tröttnade på dem igen bestämde jag mig för att de skulle få bli scalloped i stället.

Börja med att mäta fram-respektive bakstycket på jeansen. Bakstycket är generellt sätt bredare. Räkna ut hur många scallops du vill ha, och dela med bredden i cm per bakstycke. Jag ville ha tre stycken fram och bak, så mina scallops blev 7 respektive 9,3 cm.

Välj ut en rund form som matchar bredden och djupet på scallopsen och rita av på ett styvt papper.

Klipp sedan ut formen och placera stencilen rakt på byxbenets nederkant. Placera stencilen rätt där du vill att scallopsen ska sluta. Nu är det bara att börja fylla i med penna eller krita. Lägg sedan stencilen kant i kant.

Såhär. Till bakstycket gör du en ny stencil med rätt mått. Jag valde att göra scallopsen lika djupa, men bredare för att precis matcha in tre stycken.

Sen är det bara att ta fram saxen och klippa (efter att ha schasat iväg nyfiken unge för hundrasjuttielfte gången),

Tills du har klippt ut alla scallops.

Och byxorna ser numera ut såhär.

Sen är det bara att ta fram symaskinen och sicksacka nederkanten så att den inte trådar upp sig.

Och sen blir det såhär tjusigt!

Fräckt va?

Jag vill passa på att tacka småbarnsmamman på Mariatorgets lekplats för inspon!

Kram Sophia

Den sura listan – klädversionen

Listor av alla dess slag roar mig mycket. Särskilt den här listan från Underbara Clara. Jag älskar att skadeglatt frossa i andra människors i-landsproblem.

Jag vill förstås inte vara sämre utan här bjuder jag på min version av sura listan. Anpassad efter bloggens klädtema förstås.

Obehagligaste i klädesväg jag vet: Stringtrosor tätt följt av lågt skurna jeans. Det mest obehagliga är ändå kombinationen. Åtsmitande lågt skurna jeans som särar på skinkorna som Moses särade på röda havet och stringtrosor som sticker upp som förvånade ögonbryn ovanför linningen. Ryser.

Absolut inte min killtyp klädesmässigt: Män med faiblesse för amerikanskt mode. För stora jeans. För stora rutiga skjortor och t-shirt under. För stora bälten med pråliga bältesspännen.

Blir arg på: Att ingen verkar ifrågasätta de nya lågprismodehusen som poppar upp som svampar. H&M släpas till skampålen efter varje nytt avslöjande om missförhållanden inom textilbranschen, men faktum är ju att de åtminstone gör något. De har policydokument, kemikalielistor, flera hållbarhetsansvariga och en vision om 100% cirkulär produktion år 2030. Varumärken som NA-KD och Nelly med flera hyllas av en unison mediekör som ”e-handelssuccéer” eller kallas ”nyskapande”. På deras sajter finns inte ett ord om hållbarhet. Inte ett enda ord! Ingen verkar ifrågasätta hur rimligt det är att starta ännu en lågprisaktör på 2010-talet när vi redan har en överproduktion av textilier och de etablerade kedjorna vittnar om hur svårt det är med hållbar produktion. Jag tycker att det är ett erbarmligt hyckleri. Men rätta mig gärna om jag har missat något.

Sämsta modebok jag läst: Det är utmanande nog att hinna läsa ut böckerna jag älskar, men kunde för mitt liv inte förmå mig att avsluta Stil med Camilla Thulin. Kvinnan verkar vara i övrigt knivskarp och parant som få – varför falla till föga för det osysterliga att hänga ut dagens kvinnors klädstil som avfeminiserad och smaklös? I stället hyllar hon obekvämt mode och uppmanar kvinnor att anstränga sig mer klädmässigt om de vill bli tagna på allvar inom yrkeslivet. Det är förstås åsikter som är allmänt utbredda i vårt patriarkala samhälle – men suck – så  tröttsamma.

Något som får mig att byta radiokanal: Torra munnar och malande män. När någon låter som att de precis avslutat ett smörgåsrån och inte hunnit dricka vatten. Eller män som som avbryter varje försök till instick av programledaren genom att PRATA HÖGRE eller upprepa sig, fast med lite andra ord. Fräser inombords av blotta tanken.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Jag knyter nävarna varje gång jag tänker på hur vi korta människor diskrimineras av prick alla klädtillverkare. Det finns mode för människor som är petite och det görs kläder för överviktiga. Men tänker någon på oss korta? Nej, aldrig. Ständigt för långa ärma, för breda axlar och snitt som blir felplacerade på kroppen. Vi ska inte ens prata om förnedringen i när caprimodet var som hetast (på mig var det förstås helt vanliga byxor). Nu blir jag arg.

Sämsta serien jag nyligen sett: Star Trek originalserien. Den utbredda sexismen. Det urusla skådespeleriet. Vi vrålar högt av ilska varje gång vi sätter på ett avsnitt.

Fulaste plagg jag vet: Träningsbyxor i jeggingsutförande. Tror att de heter Freddy Wr Up och marknadsförs som en ”push up-bh för stjärten”. Får god lust att ringa upp företaget och be dem lägga ner innan något annat coolare land ertappar oss för denna styggelse. Jag skriver det här så att alla vet: Det ser inte klokt ut.

Äckligaste drycken: Red bull. Detta vider.

Sämsta klädda karaktär i film eller TV-serie: Historien kryllar av dem. Till exempel Rory i Gilmore Girls, eller Lorelai för den delen, alltid med oproportionerligt små väskor till sin långa kropp. Men sämst? Jag tittar ju nästan bara på (och somnar till) Star Trek och anser att den obligatoriska polyesterdräkten i svart och rött knappast hjälper Captain Kathryn Janeway nämnvärt. Hon ser ut som en högstadiepraktikant i våtdräkt.

Det skriker jag när jag blir arg: Allt möjligt och gärna rakt ut. Behöver jag nämna att mina ettåring glatt ropar ”bajs!” i tid och otid.

Kram Sophia

Plagg att återälska på Pearl

Förra veckan var jag tvungen att slå en lov inne på Aplace Pearl i Hornstullsgallerian. Men inte för att shoppa utan för att lämna en kjol och ett par skor som jag rensat ut.

Aplace Pearl är klädkedjan Aplaces butik för begagnade kläder. Där säljer de begagnade kläder av samma märken som de säljer i sina vanliga butiker. Plus godbitar från exempelvis Marc Jacobs etcetera. Lyxloppis för den märkeskräsna. Föredömligt när traditionella kläd- och modeföretag tar sitt ansvar och ser nya möjligheter. Självklart borde alla som säljer nya kläder också bidra till kretsloppet. Och förhoppningsvis är det lönsamt att sälja samma plagg flera gånger.

Ser ni ett bekant nylle i spegeln? Bara lilla jag i min präktiga och äggstremt moderiktiga cykelhjälm. Säkerhet går nämligen aldrig ur tiden.

Fick mockakjolen från Filippa K och Rodebjerskorna värderade. Aplace Pearl tar in alla märken som de säljer i sina vanliga butiker plus kläder av finare kvalitet. Dock göre sig kläder från kedjorna icke besvär. Man kanske inte kan klandra dem för det? Inte ens Myrorna är hugade på begagnade lågpriskläder eftersom de i stort saknar andrahandsvärde.

Passade på att tumma lite på sortimentet.

Utöver kläder säljer de också skor, smycken och solglasögon.

Och finfina jackor.

Och läckra skor!

Mycket från svenska designers. Acne, Hope, Back med flera. Fyndläge för dig som är svag för det skandinaviska modet.

Splitternya kläder märks med ”never worn”. Kanske kan vara ett mentalt lätt första steg för dig som ryser av tanken på begagnade plagg. Många felköp åker ju aldrig tillbaka till handlarna utan flyter vidare i kretsloppet. Bättre det, för det finns ju inget sorgligare än plagg som förblir hängandes oanvända i garderoben.

Tjusigt stylat och presenterat.

Redan efter någon dag fick jag mejl om att första varan hade sålts. Pengarna fick jag utbetalt direkt på kontot. En får tacka! Fördelningen är 60/40 till butiken. Jag tyckte först att det lät ofördelaktigt, men det blev en bra mycket högre summa än vad jag hade förväntat mig. Fördelen med att sälja i butik är  att köparen kan klämma och känna och undersöka plaggets skick. Det innebär att jag kan få bättre betalt för plagg som är välbehållna än om jag hade sålt dem online. Det måste ju dessutom löna sig för Aplace eftersom de  – till skillnad från Myrorna – inte sysslar med välgörenhet.

Vill du sälja hos Aplace Pearl, tänk på det här:

  • Plaggen ska vara hela och rena.
  • Och i allmänt gott skick.
  • Helst i säsong, Det vill säga vinterjackor under vintermånaden och öppna skor under sommarhalvåret.

Jag planerar att sätta ihop en guide för att sälja begagnat. Vad du ska tänka på för att få ut så mycket som möjligt och vilka försäljningsställen som lämpar sig för vad. Hoppas att det kan vara av intresse!

Kram

Sophia

Sluta konsumera passivt – fyra tips

 

Många tänker nog att konsumtion är kopplat till en faktisk transaktion av något slag. Pengar mot vara eller tjänst. Begreppet konsumtion har vidgats för mig under köpstoppet. När jag inte shoppar inser jag plötsligt hur mycket tid jag lagt på konsumtion. Och inte bara på inköpen. Utan tid som jag har tillbringat med att läsa bloggar, kolla pinterest, ändlösa instagram-safaris eller slösurfa på webbshoppar.

Att vara konsument inskränker sig inte till själva transaktionen utan du är också ständigt en passiv konsument. För företagen innebär vår ständigt uppkopplade tillvaro en potentiell guldgruva. Du är inte bara en kund utan också varumärkesambassadör, följare eller fan. Detta innebär förstås oändliga möjligheter för företagen att skapa ”moments of inspiration” som i sin tur leder till ett fiktivt köpbehov.

För att radikalt minska min aktiva konsumtion har jag varit tvungen att minska min passiva konsumtion. Med det menar jag att inte längre vill ta del av ”moments of inspiration” som leder till ett fiktivt köpbehov. Jag har gjort ett detoxprogram för att sluta konsumera passivt:

Avprenumera på alla nyhetsbrev. Trodde du att mejlmarknadsföring är en utdöende form av marknadsföring som inte funkar? Tänk om. Det är fortfarande en av de mest effektiva marknadsföringsmetoderna. Varje gång du påminns om varumärket i inkorgen börjar du passivt konsumera och företaget kan skapa ”moments of inspiration” med tillfälliga erbjudanden, förhandsinformation om reor med mera. Om du klickar på länkarna via mejlutskicken kan de också spåra ditt beteende på deras webbshop och på sätt skapa erbjudanden som är ännu svårare för dig att stå emot.

Avfölj i sociala medier. Något som företagen betalade dyra pengar för tio år sedan får de gratis i dag. Nämligen din uppmärksamhet. Många företag är generösa med bra innehåll på sociala medier, men priset du betalar är din tid. Din tid är förstås inte slutmålet utan det är att omvandla ditt intresse till ett köp. Att hålla sig uppdaterad på olika företag via sociala medier är definitivt en form av passiv konsumtion.

Säg upp medlemskapet. Det är lätt att lockas av löftena om bra rabatter och poäng som ska omvandlas till rabatter. Men tänk såhär. Ett företag vill aldrig rabattera en vara som du redan har planerat att köpa – de vill förstås bara att du ska köpa en till. Och det är vad poängen är till för. Att du ska införskaffa ytterligare ett plagg som du inte visste att du ville ha. Dessutom är medlemsskapet startskottet för malströmmen av reklampost till din brevlåda. Och att läsa reklamutskick är passiv konsumtion om något. Många hävdar att det är ekonomiskt att vara en lojal kund, jag hävdar att det bara finns en som vinner på din lojalitet. Och det är inte du.

Var en kräsen läsare. Jag älskar att läsa bloggar, och föredrar dem ofta framför traditionella tidningar. Jag förstår verkligen varför företag fullkomligt öser pengar över influencers för att de ska marknadsföra produkter. För det funkar!  Vi människor är så oerhört skickliga på att jämföra oss med andra. Det är så lätt att vilseledas till att tro att alla andra verkligen lever så som de visar upp i sin blogg eller instakonto. Ett ombonat hem, en välsorterad garderob, välartade barn och en älskvärd partner. Det är inte bara din utan även de flesta annonsörers dröm. Många bloggares vardag erbjuder den perfekta inramningen för annonser och samarbeten. Som i sin tur skapar ett oändligt antal ”moments of inspiration”. Minns att många bloggar i dag är välregisserade draman med kostymer, kulisser och skådespelare. Ingen vettig människa har hemmet fullt av instagramvänliga stilleben, bara psykopater och döva har barn som aldrig skriker och relationer kan inte existera utan konflikter. Jag har såklart inte slutat att följa alla bloggar, jag har bara blivit väldigt kräsen. Jag mäktar inte med bloggarna som bara handlar om veckans köp och långfrukostar. De tär mer än det när.

Rannsaka dig själv. Hur mycket tid tillbringar du som passiv konsument? För min del var det skrämmande mycket. Att minska min passiva konsumtion har varit en förutsättning för att jag ska klara mitt köpstopp. Jag märker ju inte längre när jag går miste om något. Det har också frigjort timmar varje vecka, som jag kan ägna åt annat. Till exempel bloggen!

Har du några fler tips att bjussa på? Skriv dem gärna i kommentarsfältet.

Kram Sophia

Mer på ämnet:

Så får du bukt med din överfulla garderob

Älska kläder men hata mode

 

 

Semester är inte ett ställe utan en sinnesstämning

Semesterns sista suckar består av hemester, alltså semester hemmavid. Förutom att ha ägnat några ögonblick i bloggens tjänst har jag också så smått börjat leta nödvändig inredning till huset, och redan gjort första Traderafyndet. Ett matbord för 100 kronor. Mer om det en annan dag.

Prick nu befinner jag mig i Lindesberg hos min pappas livskamrat Annika, med min pappa, Annika, hennes två hästar och Juni. Jag känner mig som hästen Pilgrim just nu: mjuk, lat och hårig.

Dagen har bestått av hästgos..

Och mer gos..

Och ännu lite till..

Och lite till..

Att springa i trädgården.

Och vattna blommor..

Och bada i poolen.

Jag är så himla tacksam för semestern i år. Juni är i en ålder då en balja duger som pool, det enda som trumfar att vattna blommor är att sopa golvet och det blir aldrig tråkigt att säga ”hej hej” och vinka till hästar. Förstår att det kommer komma en tid då det krävs mer av oss som föräldrar, både vad gäller resurser och uppfinningsrikedom. Det gör att köpstoppet känns lätt. Semester är ju en sinnesstämning och inte ett ställe. Man har semester, man behöver inte åka på semester.

Resten av helgen övar jag på att vara nedkopplad och avkopplad. Har förstått att det ska vara välgörande. Hittills har det gått.. sisådär! Fasligt vad jag vill kolla mejlen trots att det inte kommer så mycket som en suck i inkorgen.

Kram Sophia

Från inspiration till provokation – reaktionerna på köpstoppet

Vi fick en fråga av  Ekonomimamman om hur öppna vi är med vårt köpstopp och vad vi får för reaktioner Jag önskar att jag kunde skriva att reaktionerna vore odelat positiva, men riktigt så är inte fallet.

Jag är väldigt öppen med köpstoppet, tokigt vore ju annars. Försitter aldrig en chans att berätta om det. Min erfarenhet är att högt uttalade utfästelser är mycket svårare att backa ifrån. Dessutom fungerar det som ett mantra i sig, eftersom jag säger i stort sett samma sak till alla: Jag upplevde att jag shoppade alldeles för mycket kläder och nu praktiserar jag avhållsamhet under 2017. Hittills har det gått över all förväntan och jag har lärt mig så mycket om mode och hållbarhet under tiden, att det blir en omöjlighet att återgå till gamla ovanor. Jag må vara klädmässigt fattigare men jag känner mig rikare ändå.

Vilka reaktioner får du?

Det är svårt att avgöra om det är spelad entusiasm, men den vanligaste reaktionen är ”Wow, det borde jag också göra”. Det tycker jag säger något om vår ambivalens inför konsumtion. Shopping är för de flesta inte bara en odelat positiv grej. Att shoppa blir ofta svaret på en känslomässig reaktion; inte sällan på exempelvis negativ stress. Att shoppa för att lindra ångest eller döva oroskänslor, men också som avkoppling eller bara för att ha något att göra. I alla fall. Många verkar relatera till behovet av en shoppingdetox och garderobsrensning, och jag har flera kompisar och kollegor som inspirerats till att köra kortare varianter.

Men ibland märker jag också hur personer reagerar ganska negativt. Jag tror att de upplever sig personligt påhoppade när jag berättar om varför jag kör köpfritt. De svarar med att säga ”Det skulle jag aldrig göra, jag älskar kläder och shopping för mycket” eller lite syrligare ”det gör ju ingen skillnad på det stora hela” eller lite ogint ”jaha,  vi får väl se hur det går nästa år då..”. Den typen av kommentarer är ju lite svårare att värja sig emot, de bjuder ju inte in till öppen konfrontation men de avfärdar ju underförstått köpstoppet som ett tramsigt påhitt.

Jag tror säkert att många älskar att köpa grejer (det är ju vetenskapligt bevisat att shopping frigör endorfin för en kort stund), men jag tror att många – någonstans inom sig – känner på sig att överdriven konsumtion inte är sund. Grejen med grejer är ju att det finns alltid mer att köpa, och med våra snabba produktionscykler är nytt inte nytt särskilt länge. Dock, att ha köpkraft är ju på ett sätt bekräftelse på att man har gjort alla val rätt här i livet. Man har gjort karriär och har en bra inkomst och därmed resurser att smälla. De flesta köper ju grejer för att visa upp för andra, inte för att behålla för sig själv. Att träffa någon som är öppen med viljan att dra ned på sin konsumtion, det kan ju uppfattas som lite provocerande? Då uteblir ju bekräftelsen som man vill ha. Dessutom, få saker är ju så upprörande som andra människors livsval.

Detsamma gäller ju med miljöaspekten. Många intalar sig att den egna konsumtionen gör varken från eller till – så varför anstränga sig? Jag försöker att bättra mig, om inget annat för att jag ska kunna berätta för min dotter att jag åtminstone gjorde vad jag kunde när jag hade chansen.

Det blev både långt och osammanhängande det här. Jag hoppas att mina poäng nådde fram. Varför tror du att vissa blir provocerade?

Kram Sophia

Rematch mockakjol – så blev det

Vi har nog alla ett eller flera plagg som hänger oanvända i garderoben. För stor, för liten eller bara fel passform. Jag har flera, bland annat en mockakjol som jag inte rört på hela året. Den var för stor men jag ville ge den en om-match innan den fick prova lyckan hos en ny ägare. Att garva skinn är  något av det mest miljöförstörande inom klädproduktion, så det finns bara goda skäl att ta hand om de plagg som en redan äger.

Såhär såg planen ut:

Jag ville ta in den och göra nedkanten så kallad ”scalloped”. Känner inte till den svenska översättningen, men det kanske någon kunnig läsare kan upplysa mig om?

Och här är resultatet:

Här tillsammans med en lappad och lagad linne-tshirt.

Eller som här, med randig tröja från Carin Wester.

Jag lämnade in kjolen hos en skräddare som var specialiserad på läder (samt BDSM-tillbehör för den intresserade)  och förklarade min vision. I efterhand hade det underlättat om jag hade tagit med en detaljerad skiss, med det är något som jag får bokföra på lärdomskontot. Personligen hade jag velat att ”the scallops” i nederkant var liite mindre djupa, men det är nog en detalj som bara jag märker.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd och jag ser framför mig att vi får många år ihop.

Vad tycker du?

Kram Sophia

Vill du ser fler plagg som vi har gjort om? De finns under kategorin ”remake”.

Sju månader

 

Nu har det gått sju månader av mitt och Sophias shoppingstopp. Inte en ända gång har jag fallit för fresteelsen att shoppa  något.

Hur känns det då?

Det känns bra. Jag tänker givetvis fortfarande på kläder, mode och stil. Jag tycker ju det är kul. Men, jag har börjat omvärdera min stil och hur jag vill konsumera i framtiden. Framförallt är det tydligt vilka plagg jag använder och vilka som samlar damm i garderoben. Jag och Sophia peppar varandra och bloggen är också en utmärkt kanal att påminnas om vad syftet med vårt shoppingstop är. Jag blir mer och mer irriterad ju fler felköp jag upptäcker. Inser att jag har många plagg som inte riktigt har en bra passform och som jag därmed inte känner mig fin i vilket resulterar i att de inte används.

Samtidigt uppskattar jag mer de plagg jag faktiskt använder och har bestämt mig för att framtida klädinvesteringar ska vara betydligt färre plagg, bättre kvalitet och SNYGGA. Tänker unna mig förre plan som jag VERKLIGEN vill ha.

Det är tydligt min shopping är väldigt känslorelaterad. Jag har haft flera situation som jag normalt skulle fira eller trösta mig själv med shopping för dämpa eller förstärka mina känslor. Istället har jag tvingats hantera de situationerna på annat vis. Vilket är nyttigt. Istället för att ”fly” undan problemet och köpa något, tvingas jag jag reflektera och bearbeta händelserna istället. Ibland går jag till gymet, ibland gråter jag, och ibland ringer jag en vän. Jag tar itu med känslorna stället för att blanda in konsumtion i bilden.

Hur reagerar omgivningen på mitt shoppingstop?

Jag har nog inte fått en negativ kommentar. Alla är väldigt positiva och tycker det är en bra grej. De allra flesta blir också inspirerade att på något sätt tänka till kring sin konsumtion. Det är ju det vi vill inspirera till. Vare sig det gäller kläder, skor, väskor, inredningsprylar eller dyl.

Sen tycker jag att alla borde ta ett längre uppehåll om man har någon form av konsumtionslast. Mer för att testa hur livet blir om man plockar bort något.

Kram

/Martina

Lite piff behöver inte alltid kosta

Gick på 70-årskalas i en mundering som jag tyckte var rätt lyxig. Vit skjorta utan fläckar, pennkjol utan hål och lagom smutsstänkta sandaler. Insåg att hela min outfit sammanlagt kostat mig under tusenlappen.

Solglasögon: Ray-Ban, 500 kronor (köpta i nyskick på Blocket)

Skjorta: Weekday, 75 kr

Kjol: Rodebjer, 300 kr

Sandaler: Pull & Bear, 100 kr

Jag tycker att det är ett enormt slöseri att ha rea fyrahundra gånger på en säsong (släpp färre kollektioner, mvh marknaden), men ack – den njutiga känslan att ha gjort ett gott fynd.  Till skillnad från många andra ”reafynd” som hängt oanvända i garderoben är detta plagg som jag fortfarande känner mig piffig i, trots att de nu har flera år på nacken.

Bjur på extra många bilder med samma motiv för annat vore själviskt när en har en perfekt hårdag. Kommer även att vara generös med bilder när den inträffar nästa gång 2019. Obs att det skarpa dagsljuset gör att jag ser frommare ut än i verkligheten.

Skjortan är en gammal bekant. Denna gång nedstoppad i kjolen bara.

Vad tycker du om rea? Är du en fyndare av rang eller blir du som jag – lite uppgiven av det enorma utbudet av kläder som ingen verkar vilja ha till fullpris.

Kram Sophia

Våtdräkten – för oss frusna själar med svagt pigment.

Snart bär det av hemåt igen. Vi drar från Portugal på söndag för att landa lite innan vi drar vidare mot Gotland och sedan Västkusten.

Portugal ligger ju som ni vet vid Atlantkusten. Så till skillnad från länderna vid Medelhavet så är lite svalare här. Eller med svalare menar jag att det fläktar mer och havet är kallare. Temperaturen har snittat på runt 23-24 grader vilket på en blåsig strand känns kallare. I alla fall enligt mig, som är frusen av naturen.

Här om dagen var vi vid en strand som heter Adraga. Superfin med ett riktigt blåshål. Jag fick typ gräva ner mig i sanden för att inte frysa. När jag låg där och frös kom jag att tänka på att jag borde ha en våtdräkt. Den skulle skydda mig på land och även möjliggöra ett dopp i havet. (Sant, jag har inte badat i havet här för det är så jäkla kallt.)

Eftersom svensk sommar inte alltid är helt väderstabilt så tror jag att våtdräkten gör sig bra även hemma.

Det som även är bra med en våtdräkt är att den skyddar från solen. Jag tillhör ju kategorin blekare än blekast och antar en närmast rosa färg om jag vistas i solen för länge.

 

 

 

alternativt en lite mindre täckande variant

 

 

 

 

Det kan nog bli till att investera i en sådan nästa år, när mitt köpstop är över.

Kram på er,
Martina