Påsken

I fredags tog jag och Juni bilen till Lindesberg för en välbehövlig helg hos morfar och Annika. I över en månad har vi kämpat mot förkylningar och influensor som gått omlott. Kulmen nåddes i början på veckan då både Andreas och Juni fick 40 graders feber. Struntsamma.

Vi började fira in påsken redan på morgonen och dukade upp med en klassiker: surdegspannkakan. Det är helt sjukt att den inte gjort succé på Instagram ännu. Vi äter surdegspannkakor nästan varje helg.

Knipsade av två påskliljor från trädgården och satte i vas tillsammans med scilla.

Sen målade Andreas och Juni påskägg. Ingen påsk utan målade påskägg har Andreas bestämt. Det är han som är pysselgeneral i hemmet.

Framåt fyrasnåret kom vi hit. Till själva lugnet på jorden. Efter några trevande minuter tog leken vid.

Här är de, Annika och morfar.

Annika har påskpyntat på ett fruktansvärt hemtrevligt sätt. Piggt och milt på samma gång.

Alltid en tjänstvillig hjälpreda i köket.

I morse visade termometern 20 grader. Av med skorna.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt; ritten. Juni fick rida på Rally till den andra hagen. Annika har ju egna hästar i princip i trädgården.

Sen åkte vi mot utflykt till kalkstensbrottet. Såg drösvis med blåsippor och älgspillning.

Sedan fikade vi. Fika på alla turer längre än 15 minuter är obligatoriskt. Står i lagen.

Klockan var inte ens två, så vi styrde kosan mot Nora för att köpa glass.

Hade jag inte bott där jag bor hade jag bott här. Det är jag övertygad om.

Bubblan! Det äldre paret som satt i den såg dock lagom roade ut. Den tog ca 15 minuter och en handfull svordomar på sig att starta.

Mitt emot glasskiosken ligger detta lilla paradis, Noraskogs byggnadsvård.

Min själ mår så oerhört bra av sånt här.

Dammvippor, tvålar, borstar – allt man inte visste att man behövde. Köpte dock bara en bok om byggnadsvård. Ju mer jag läser desto mindre inser jag att jag kan dock. Jobbigt på så vis.

Här skulle jag kunna dö knall och fall som en lycklig kvinna.

Blev förstås vansinnigt lockad, men lyckades att stå emot.

I andra änden av torget hittar man Nora Diversehandel. En ljuvlig antikbutik med tillhörande möbellada. Kanske i dyraste laget för att ligga utanför tullarna, men ändå. De hade ändå stängt.

Runt hörnan bara. Kolla så fint.

Vi åkte förbi den gamla tågstationen en snabbis. Här kunde vi tillbringat ännu några timmar, men det få bli nästa gång. De bästa äventyren vill man ju spara lite på.

Bad pappa fota mig framför denna mäktiga byggnad. Det är det förra stationshuset men numera turistbyrå. Där hade jag kunnat bo, helt klart.

Nu ska jag sjunka ner i soffan och sen göra tidig kväll. Hoppas att du har en vilsam påsk.

Stor kram

Sophia

Gravidplaggen

Missen jag gjorde förra graviditeten var att strunta i gravidplagg helt och hållet. Eller jo, jag hade två par mammajeans men det var allt. Utöver dem envisades jag med mina vanliga kläder in i det sista. Det var dumt av två skäl. Dels såg jag rent objektivt gräslig ut under två tredjedelar av graviditeten. Men framförallt förstörde jag massor av fina plagg med min stora mage. Alla överdelar med någon typ av stretch i sig gick inte att använda efteråt. De bara fladdrade som en gardin för vinden.

Denna gång har jag köpt på mig några plagg som är vigda för ändamålet. Kanske inte gravidkläder, men åtmistone gravidkompatibla. I går kom ett efterlängtat paket från Sellpy med tre grejer jag köpt. Två omlottklänningar och en skjortklänning.

En omlottklänning i svart från Esprit. Helt klart det värdigaste plagget. Till nästa gång kanske jag ordnar med ett gravidstrumpbyxor så att jag besparar världen åsynen av överhänget till ett par alldeles för lågt skurna strumpbyxor. Kanske.

Ändå nöjd.

Ytterligare en omlottklänning från märket Randolph. Måste knäppa ihop överdelen med en säkerhetsnål och den musgrå nyansen kanske inte bör bokföras som vårfärg, men den är åtminstone skön.

Sommarens it-plagg kommer nog att bli denna. En bomullsskjorta från Indiska. Skön och förhållandevis värdig.

Bad Andreas fota av en dagens. Inser direkt att valet av strumpbyxor är fruktansvärt opassande, men vad gör man? Ska be att få hem det där enda överlevande paret gravidjeans från min kompis nu.

Och det var allt! Om jag kommer att amma denna gång så funkar kläderna lika bra till det. Och i alla fall skjortan och den svarta omlottklänningen kan jag se mig själv i många år framöver.

Kram

Sophia

Ett medel för ett mål

Jag får ganska ofta frågan om jag skulle vilja ha ett köpstopp igen. Å ena sidan: bring it! Jag vet ju att jag klarar det. Men jag har faktiskt tackat nej till de utmaningar som dykt upp. För att jag inte känner att jag måste längre.

När jag och Martina beslutade oss för ett köpfritt år 2017 var situationen helt annorlunda. Jag kände mig ägd av alla kläder och prylar och ägd en livsstil som inte gjorde mig lycklig. Under året blev jag också varse hur mycket min onödiga konsumtion tärde på miljön (för att inte tala om människorna som arbetar med att tillverka allt jag slentrianshoppade).

Klipp till i dag igen. Nu äger jag inget som inte gör mig lycklig. Jag slentrianshoppar inte, utan handlar med eftertänksamhet och efter god planering. Dessutom nästan uteslutande second hand. Jag har balans i vardagen. Jag kan lägga undan pengar varje månad trots att jag gått ner i arbetstid.

Hela anledningen till köpstoppet var att göra upp med ett destruktivt köpbeteende. Ett medel för ett mål. Och nu har jag nått målet. Så jag tillåter mig faktiskt att njuta av jag uppnått ett sundare förhållningssätt till konsumtion, och handla det jag anser mig behöva.

Stor kram

Sophia

Hur mycket kläder behöver barn egentligen?

 Jag fick frågan om jag inte kunde skriva om barnkläder, eller mer specifikt, hur vi resonerar kring barnkläder. Jo men så gärna!

Barnkläder är ett väldigt fascinerande fenomen som man kan titta på ur många facetter. Barn har ju i grunden väldigt tydliga och enkla behov. De behöver vara torra, lagom varma och bekväma. Små barn har heller inga krav på märken eller moderiktighet. Men marknaden för barnkläder handlar ju inte så mycket om det där första längre, utan desto större vikt läggs vid det senare. Som kulturfenomen är ju detta väldigt fascinerande. Det är ju inte barnens behov vi försöker möta när vi väljer kläder, snarare är det vår egen fåfänga.

Själv prioriterar jag fina kläder över fula, men praktiska kläder framförallt. Jag vill inte att mitt barn någonsin ska känna sig hindrad av sina kläder. Aldrig att hon ska oroa sig över fläckar eller smuts. Inte ska hon någonsin undvika rörelse för att kläderna är obekväma. Vår dotter väljer också kläder själv, och då föredrar jag att hålla antalet valmöjligheter nere. Det spar vi värdefull morgontid på!

Såhär tänker jag kring barnkläder

Färger

  • Marinblått är den vinnande färgen. En ganska fläcktålig färg som dessutom håller bra i tvätten.
  • Undviker komplexa färger. Knalligt eller pastelligt är förstås väldigt sött, men extremt opraktiskt. Som tvättgeneral i hemmet har jag beslutat att de flesta av barnkläderna ska tvättas i mörkt 40.
  • Jag har envist kämpat emot rosa, eftersom jag tillhör skaran som inte vill köna barn i onödan. Jag har också reagerat på hur extremt annorlunda bemött mitt barn blir beroende på vad hon har på sig. Om hon har klänning stannar folk upp och ger henne komplimanger som ”åå vad söt du är idag”. Om hon bär sin vardagsuniform säger de inget alls. Men nu vill hon ha på sig rosa, antagligen på grund av att hon vill känna sig fin som andra, och då har jag inte hjärta att säga nej. Jag erbjuder henne alltid andra färger (de ytterst få gånger hon är med när vi gör något inköp) men hips vips är både vantar och vårskor rosa på hennes begäran. Jag har egentligen inget emot rosa, men hade förstås uppskattat om hon blev bemött likadant oavsett vilken färg det är på kläderna.

Begagnat eller nytt

  • Hellre begagnat än nytt. Det gäller även skor. Man sparar så grymt mycket pengar (och miljö) på att handla begagnade kläder, så jag förstår typ inte människor som envisas med att handla allt nytt.
  • Tradera är förstås en guldgruva, men det kan bli rätt dyrt om man letar kvalitetsplagg i rätt säsong. Bra tips är loppisar och att höra med kompisar som har barn i modell större.

Material

  • Material före färg alla gånger. Syntetplagg närmst kroppen går bort.
  • Ull, bomull eller andra naturmaterial som andas ska det vara. Köper ullfrotté i stället för fleece.
  • Bra spartips: att hitta kläder med udda färger men i bra material kan spara dig många hundralappar.

Nyckelplaggen

  • Om du är nybörjare på begagnat eller helt enkelt behöver ransonera din tid så rekommenderar jag att satsa på det dyraste, nämligen skalplaggen. Jag har fastnat för det svenska märket Isbjörn som gör overaller, jackor och byxor med en kvalitet som inte är av denna värld. Nypriset för en overall ligger på 2000 kronor, men jag köpte den för 700 och räknar med att sälja den för ungefär samma.
  • Hellre begagnade Kavat-skor i gott skick än nya från lågpriskedjorna. Är själv allergisk mot skor med usel passform.

Hur mycket plagg behöver ett barn?

Antagligen färre än du tror. Vi har till exempel en enda finklänning som hon ärvt av våra kompisar. Hon älskar att ha på sig den, men vi spar den till lite finare tillfällen. Hon har haft den på julfirande, födelsedagskalas och nyår.

Vardagskläder har vi så att det räcker för en vecka, kanske lite mer. Tröjor, t-shirts, byxor och mjuka klänningar ryms i lådor där hon kan välja själv. Finklänningen, vårjackan och ett fåtal andra plagg hänger i väntan på att komma till användning.

Födelsedag

Vaknade från ett slummer i morse. Ligger i min lilla borg av kuddar, som jag staplat i ryggen för att kunna sova nästan halvsittandes. Osäker på om jag verkligen har sovit eller om jag precis gått och lagt mig, det enda jag minns är att halsen gjort ont och att jag hostat så gräsligt. Jodå, det är morgon. Juni och Andreas kommer in och ropar ”grattis!!”. Andreas går ner för att göra kaffe och frukost. Strax därpå hör jag ett ljud som när en cappuccino skummas. Bara att ljudet inte betyder nybryggt lyxkaffe, utan att barnet har dukat under för magsjuka. Happ. Bestämmer mig för att fira in dagen med VAB. Jag går ju redan på halvfart efter åtta dagar med halsont.

Så i stället för födelsedagslunch åker jag till vårdcentralen och kollar halsen. Resten av dagen har vi legat hemma och kollat på hästhoppning, byggt hinderbana, hoppat hinder, pärlat, flyttat in saker i garderoben och legat på soffan. Och druckit enorma mängder smoothie.

Andreas kom hem ganska tidigt och gjorde smarrig middag. Fishcakes med ris och grönsaker. Råkade bara vara dagens recept i matkassen.

Nu har jag druckit hett vatten med honung och ska strax unna mig att sjunka ner i soffan. 31 år gammal.

Men du, ömka mig inte. Kanske inte en drömfödelsedag men långt ifrån den värsta. Åtminstone är det inte jag som har diarré.

Stor kram

 

Bastu på Nämdö

Igår gjorde jag en magisk grej som jag levt på resten av helgen. Jag mötte upp min kompis Julia och hennes vän Therese i Stavsnäs kl 09.30. Vi väntade på 09.40-båten till Nämdö.

Julia hade nämligen jagat fatt på en vinteröppen bastu. Den drivs av Skärgårdsstiftelsen och kostar en tjuga att besöka. Man måste ta med sin egna ved bara.

Här är vi! Peppade till tusen. Lastade med matsäck, kaffe, te, ved, öl och ansiktsskrubb. Jag kan ta noll ära för de utomordentliga förberedelserna.

För att komma till bastun måste man gå några kilometer. Förbi en bondgård med nyfikna fjolårskalvar bland annat.

Hej hej.

En stor fårhage stod alldeles tom och bjöd in till paus. På tillbakavägen såg vi alldeles färska spår av vad som kan ha varit en gigantisk älg alternativt en velociraptor.

Vi följde de röda markeringarna hela vägen och gick bara fel en enda gång. Efter cirka 40 minuters promenad var vi framme.

Fotopaus!

Kolla så fin!

Julia klöv veden med van hand och satte igång bastun.

Och medan vi väntade på att bastun skulle komma upp i temperatur satte vi oss med ansiktena mot solen och åt matsäck. Allt smakar förstås bättre i naturen, men Julia hade gjort prima mackor.

Sen in i värmen. Efter en lagom stund när vi var genomsvettiga var det dags för första doppet. Finns ingen badstege här utan det är är bara att kliva rakt ut. Proffsen har förstås med sig badrock, badtofflor och en öl som legat på kylning i vattnet.

Ni vet när man kliver upp från ett iskallt dopp och kroppen liksom blir alldeles varm av chock. Så rekordhärlig känsla. Jag hade dock glömt mina badtofflor, och känslan av fötter som skriker av köld förtar härligheten litegrann.

Totalt tre dopp blev det. Jag var harigast och doppade min knappt till öronen. Skyller allt på badtofflorna.

Efter några timmars bastande fick vi brått att packa ihop och städa undan efter oss. Vi behövde hinna tillbaka till 14.30-båten mot Stavsnäs. Inte mer bråttom än att vi hann pausa för en lustig bild.

Medan vi väntade på båten hällde vi upp sista skvätten kaffe och te och delade på bullar. Inte jag dock, eftersom jag fortfarande inte äter sötsaker.

Men om jag någonsin blivit sugen så var det nu.

Lena, möra och helt igenom avslappnade satt vi på båten tillbaka. Jag som kurerat ett envist halsont sedan förra helgen hade hoppats på att driva ut förkylningen i bastun. Så fungerade det inte, och någonstans här hade jag i princip förlorat talförmågan. Så värt det! Kan inte komma på ett bättre sätt att tillbringa en lördag i april.

Glömde berätta det viktigaste. Vi har startat en bastuklubb! Från och med nu ska vi ses en gång i månaden och basta, bada och samtala. Bästa beslutet jag fattat i år.

Stor kram

Sophia

Intapetserad garderob

garderob i alkov

Äntligen är vi helt färdiga med sovrummen. Junis rum blev klart för några veckor sedan, men vi har väntat på att bli klara med förvaringen. Och här är den nu. Alldeles purfärsk.

Vi klurade på en lösning bra länge innan vi bestämde oss för denna variant. Jag kallar uppfinningen garderobernas calzone. Garderoben är liksom inbakad i vår tapet. Ska ta bättre bilder inom kort, men jag hann bara knäppa denna bild innan ljuset svek.

Det hade förstås varit flott att ha en mer tidsenlig lösning, men vi gick bet denna gång. Ytan har aldrig använts som förvaring (det var en alkov med kraftigt snedtak) så det blev inte bra hur vi än vände och vred. Till slut kläckte Andreas idén att vi bara tapetserar in skiten. Och ganska fint, va? Vi funderar på att mattlacka tapeten för att göra den extra härdig mot smuts. Vi har inga beslag utan såna där moderna ”tryck”-luckor som man ser i nya kök. Det blev för mycket till 0ch med för en mönstertålig själ som min att ha beslag på varje låda.

Stor kram

Sophia

Önskeinlägg: för rent för smutsen, för smutsigt för garderoben?

Karin skriver:

Ett önskeinlägg är tips (om du har..) på hur man kan förvara plagg som man använt en-flera ggr. Alltså som inte är nytvättade och förtjänar en plats i byrån, men som det är förtidigt att slänga i tvättkorgen. Slutar alltid med en stor hög på en stol för mig..

 

Hej Karin

och tack för din högst relevanta fråga. Tror att vi är många som tampas med denna utmaning, och att det är den största anledningen till kläder hamnar i tvättkorgen fastän de inte är smutsiga. Och att tvätta kläder för ofta är låta dem gå en tidig död till mötes, tvätten både missformar och gör att kläder tappar färg.

Jag försöker tillämpa en metod för att undvika nesliga ormgropar av kläder på golvet. Först och främst försöker jag att tänka på kläder som det hantverk de är. Inte skulle någon drömma om att ställa finporslinet på köksgolvet i stället för att diska upp? Så varför skulle vi göra annorlunda med kläder?

Ett alternativ är att ha en hängare på väggen för kläder som är använda. Ett tjusigare alternativ är ju till exempel en herrbetjänt. Jag tycker dock att det är att skapa sig onödiga extrasysslor. Bättre att ta tjuren vid hornen direkt.

Använda kläder hänger jag åtta av tio gånger in i garderoben igen. Eller viker och lägger tillbaka i byrålådan. En av tio gånger slarvar jag och en av tio gånger lägger  jag det i tvätten eftersom det behöver tvättas. Om plagget luktar eller känns allmänt ofräscht sprejar jag med Clothing Mistdet råder tamejtusan bot på allt! Alternativ hänger ut på vädring om vädret tillåter. Jag steamer ju nästan alla mina plagg innan jag använder dem, då ser de i princip helt oanvända ut.

Lycka till Karin.

Stor kram

Sophia

 

Ska vi byta hus i sommar?

Knappt tre månader kvar tills jag går på semester och därefter föräldraledighet med en alldeles ny bebis. Inte förrän framåt sensommaren är det dags, men jag kommer att vara ledig ända från midsommar. Vi kommer att hålla oss i Sverige hela sommaren. Än så länge finns bara lite lösa planer på hälsa på familj, men inget mer äventyrligt än så.

Emma Sundh, en av mina favoritbloggare, har gjort en anslagstavla för folk som vill byta hus med varandra i sommar. Snabbt som attan mejlade jag henne och sajnade upp vårt hus. Tycker att idén om husbyte är alldeles förträffligt. Ekonomiskt, enkelt och annorlunda sätt att uppleva nya ställen. För många år sedan bytte vi vår lägenhet mot en megacool fyrarummare i Berlin i en vecka. Extremt lyckad och rolig semester.

Här är min annons:

Hej!

Jag har inte ett sommarhus, men väl ett hus i sommaridylliga Saltsjöbaden till förfogande i sommar. Kanske finns det någon familj som vill komma till Stockholm, men ändå bo på krypavstånd från badplatser, tennisbanor och skogspromenader?
Vi är en familj på tre personer (två vuxna och en 3.5-åring)  som vill byta hus med någon på Gotland i juli. Helst i början av juli eftersom jag kommer att vara höggravid med vårt andra barn och helst håller mig i hemma de sista veckorna.
Om vårt hus: 
Vårt hus är 153 kvm gammalt trähus fördelat på två våningar, med två sovrum på ovanvåningen och ett på nedervåningen. Till huset hör en stor trädgård i sydläge med äpple-, körsbär-och päronträd.Och hängmatta, naturligtvis. Vi har också en terass med kvällssol. Huset kommer med eller utan Saltsjöbadens charmigaste katter Kjell och Ing-Britt, helst med (de har inget emot kattvakter men ogillar att flytta).
Huset är alldeles optimalt för barnfamiljen, här finns ett rum fyllt med leksaker och massor av gömställen.
Om området: 
Saltsjöbaden ligger knappt 30 minuter från Slussen. Enklast tar du dig hit med ersättningsbuss från Slussen och sedan byte till tåg från Henriksdal. Vi bor ca fem minuters promenad (tre om du har medvind och riktigt bråttom) från tågstationen. Vi bor i ett otroligt charmigt kvarter, fullt av historia och gamla hus.
På promenadavstånd härifrån finns till exempel Saltisbadet (ett anrikt gammalt kallbadhus med badstrand som är perfekt för småbarn) och flera andra badplatser. Vaxholmsbåten går 500 meter från huset och med den tar du dig enkelt vidare ut i skärgården.
Vad vi letar efter
Vi letar efter ett hus på Gotland under en eller två veckor i början på juli. Det ska funka för mindre barn (alltså inga uppenbara dödsfällor), ha trädgård som man kan sitta i och helst inte alldeles för långt från badstränder. Vi har tillgång till bil, så det behöver absolut inte ligga megacentralt.

Låter det intressant? Mejla mig på hej [at] recoveringshopaholics.com så kanske vi byter hus med varandra i sommar.

Stor kram

Sophia

Vad jag lärt mig av en annons på pendeltåget

På på mitt pendeltåg till jobbet sitter en annons som jag stirrat på i veckor. Det är en bild av en räkcocktail och en slogan som går någonting om att ”du firar inte på samma sätt som 1963, varför ska du…”. Så värst mycket ger jag inte för själva utförandet av annonsen, för trots att jag tittat på den varje dag i veckor minns jag inte slutklämmen. Eller företaget bakom annonsen.

Mina tankar leder osökt vidare på en större, mer angelägen fråga. Annonsen vill förstås dra komiska växlar av hur mycket mer sofistikerade vi är i dag jämfört med 50 år sedan. Och det stämmer ju! I princip inget görs på samma sätt i dag som det gjordes till exempel 1973, året då vi lagstadgade om 40 timmars arbetsvecka. På den tiden arbetade min farmor som växeltelefonist, med arbetsuppgifter som i all väsentlig mening inte sköts av människor i dag. Min morfar var vd för Dux, också en roll som är vida annorlunda än samma roll för ett möbelföretag i dag. Så ser det ju ut för de flesta människor på arbetsmarknaden. nästan ingen gör samma sak som för 40 år sedan. Men varför måste vi jobba lika mycket som vi gjorde 1973? Om jag lånar resonemanget från annonsen är 8 timmars arbetsdag lika modernt som en räkaladob.

Ändå så gör vi det.

För vissa är svaret enkelt. Ekonomin går inte ihop annars. Men för den stora massan är svaret mer komplext. Många som har råd att gå ner i tid gör det ändå inte, fastän mindre arbete är lösningen många andra problem. Försäkringskassan slog senast i somras fast att även om vi generellt sett blir friskare, finns det en typ av ohälsa där trenden pekar åt fel håll. Den psykiska ohälsan. Hos kvinnor står det för snart varannan sjukskrivning, hos män var tredje. Fler kvinnor uppger att konflikter mellan yrkes-och privatliv är anledning till sjukskrivning, och Försäkringskassan skriver att en ökad jämställdhet i hemarbete skulle leda till färre sjukskrivningar.

Jag tror också på jämställdhet, men jag tror vi attackerat problemet i fel ände. Väldigt mycket resurser går åt att informera om de negativa konsekvenserna av deltidsarbete under småbarnsåren. Varför är det viktigt att båda föräldrarna arbetar heltid? Ja, livsinkomsten påverkas och därmed också pensionen. Men det är ju bara ett problem så länge som vi förväntar oss att konsumera lika mycket, eller mer, framöver. Om deltidsarbetet fördelades på två personer (i hushåll där det finns två föräldrar) skulle ju kalkylen se annorlunda ut. Det kanske till och med är så att Pensionsmyndigheten nästa år ska informera om fördelarna med att båda föräldrarna går ner i arbetstid under småbarnsåren, i stället för att familjen ska förlita sig på att kvinnan ensamt tar det ansvaret. Det kanske till och med är så att Försäkringskassan ska skicka ut en folder till båda föräldrarna om riskerna förknippade med nitiskt heltidsarbete under småbarnsåren?

För enkelhetens skull kan vi ta min situation som exempel. Både jag och min man har cirka en timmes pendling till jobbet med kollektivtrafiken. I vardera riktning, alltså. Skulle vi också inkludera lunch i arbetsdagen blir den totala tiden som vår dotter får tillbringa på förskolan 11 timmar om dagen. Eller 55 timmar i veckan. Vi älskar vår förskola och hyser inget annat än djup tacksamhet för våra pedagoger, men 55 timmar i deras omsorg är alldeles för mycket. Alltså pusslar vi. För hennes skull, för husfriden och för vår egna. Men jag för mitt liv inte begripa varför det ens ska behövas?

Livspusslet hade inte ens varit ett problem från början om samhället inte framhärdat att arbete motsvarar 40 timmar i veckan och allt annat är undantag. Varför förväntas vi arbeta på samma sätt som 1973, när inget i samhället ser ut som det gjorde då? För att återkoppla till annonsen som vanpryder insidan av mitt pendeltåg, det är ju bara dumt? Vi är ju smartare i dag.

Visste du förresten av många tror att vi har mer fritid i dag än vi hade som jägare och samlare? Studier av ursprungsbefolkning i Amazonas och Afrika visar att detta antagande är helt fel. Hos Kung-folket i Kalahariöknen uppskattas exempelvis arbetsveckan ha bestått av två och en halv arbetsdag, där arbetsdagens längd var cirka sex timmar. Och den genomsnittliga arbetstiden hos jägare-och samlarfolk i dag är 4.86 timmar per arbetsdag.

Så vem är det som är korkad, egentligen?