Recension av färsk hudvård från Skinome

Transparens:

Innehåller reklam för Skinome Project. Jag har fått ett presskit att utvärdera eftersom jag skrivit om dem innan, dock helt utan krav mot motåtgärder. Alla åsikter är helt mina egna.


Sammanfattning (för dig med kort tålamod):

Jag har testat Mineral Cleanser och Rich Emulsion från Skinome Projekt. Hudvården är baserad på senaste forskningen om mikrobiomet – alltså hudens bakterieflora. Produkterna är helt färska, utan konserveringsmedel och Rich Emulsion ska förvaras i kylen för att ha full effekt. Jag har klassisk blandhy. Några problemområden med vuxenakne, men i övrigt bra hy. Jag är i princip helt kvitt från hormonfinnar sen jag började testa, och resten av hyn mår prima. Jämn hudton, återfuktad men aldrig oljig. Jag kan verkligen rekommendera produkterna, trots att priset är lite högre än mycket annan hudvård.


Välkommen in i mitt kylskåp

Låt oss ta en titt i mitt kylskåp och prata om min ansiktsrengöring. ”Vafalls?” tänker du?

Precis. Jag har mina hudvårdsprodukter i kylskåpet och inte i badrumsskåpet. Detta började jag faktiskt med redan efter att jag läste Hudbibeln (som jag skrivit om här), eftersom den lärde mig att många av de aktiva ingredienserna i hudvårdsprodukter förlorar effekten i rumstemperatur.

Sedan jag läste Hudbibeln har jag längtat efter Skinome Project (som alltså drivs av författarens och tillika hudforskaren Johanna Gillbro) första släpp av produkter. Skinome är en sammansättning av ”skin” och ”mikrobiome” (alltså hudens bakterieflora), och grundar sina produkter på den senaste forskningen om hudens goda bakterieflora. För alla bakterier är ju inte av ondo, tvärtom.

Här har jag min hudvård. Näst intill grönsaksbuljongen och salsan. Varför då, kanske vän av ordning undrar? Jo, för att ingredienserna man betalar dyrt för ska verka. Skinomes hudvård är dessutom helt färska produkter, nytillverkade lokalt i deras labb på Kungsholmen.

Skinome Projekt lanserade sina produkter i början på november, och jag fick ett presskit att testa. Helt förutsättningslöst, men eftersom jag fått dem gratis annonsmärker jag denna post ändå.

Vad är grejen med Skinome då?

Vanlig hudvård tillverkas ofta i enorma volymer (det är billigast att producera mycket på en gång), och sedan står de inte sällan på hyllan i ett år innan de landar i badrumsskåpet.”Tänk dig att en burk créme fraiche står på diskbänken i ett år utan att mögla fastän du gräver med fingrarna där varje dag. Så mycket konserveringsmedel är det i traditionell hudvård” , ett citat från Johanna, som i alla fall fick det att knyta sig i magen på mig.

En minimalistisk rutin

Jag har testat Mineral Cleanser och Rich Emulsion, en mild rengöring som effektivt gör rent utan att irritera huden och en tillhörande fuktkräm. Cleansern använder jag varje kväll för att ta bort smink och tvätta mig innan sänggående. På morgonen tvättar jag inte ansiktet, och det bör man inte heller. Den är inte fortsatt men luktar inte oangenämt för sakens skull. Pumpflaskan hade jag först lite svårt att begripa hur den fungerade, men när jag väl förstod att jag skulle vrida på överdelen känns den väldigt innovativ.

Fuktkrämen, Rich Emulsion, den är ett kapitel för sig. Det är alltså både en dag-och nattkräm med massa aktiva ämnen. Rich emulsion är en färskproducerad ansiktskräm med en biomimetisk formula, vilket innebär att den är formulerad med en unik blandning av ämnen som naturligt finns i huden. Den innehåller en patenterad postbiotika från mjölksyrabakterier som stärker hudens immunförsvar, balanserar hudfloran och ökar andelen goda och hudegna mikroorganismer. Kan man läsa på sajten, vilket jag rekommenderar att du gör om du är nyfiken på detaljer.

Rengöring, dutta med aknekräm (mer om detta strax) och fuktkräm. Det är allt! Inga toners, serum, miscellärvatten, syror, vitaminer eller annat jox. Och det är i min mening allt vad som krävs.

Och resultatet då? 

Säga vad man vill men besviken är jag inte. Huden är jämnare, mindre röd, inte det minsta fnasig och fuktig men inte oljig. Vanligtvis stramar huden såhär års, men det har jag inte känt av. Och knappt en enda ny finne sen jag gick över till Skinome.

Mina förutsättningar

Såhär är det: Jag har fläckvis väldigt bra hy. Men sedan 20-någonting jag dras med hormonfinnar runt munnen (och ibland runt nästan) i perioder. Och nu har jag haft en sån period sedan innan sommaren. Jag får fullt med röda innebrännare som om jag klämmer på dem lämnar djupröda ärr. Tyvärr gör jag det ändå, det kan inte hjälpas. Har läst att detta är klassiska vuxenfinnar och skiljer sig från aknen man får som tonåring.

För min del blir en enstaka finne lätt blir en negativ spiral som leder till fler finnar. Jag petar och börjar ösa med syror och annat grejs, resultatet blir en obalans i hela hyn. Har ändå aldrig kunnat låta bli pga inget har ju någonsin funkat? Annat än att vänta ut dem. 

På områdena runt munnen där finnar poppar upp smetar jag på Basiron 5% morgon och kväll. Den torkar ut dem, och för mig fungerar det väldigt bra som ett slags plåster när skadan redan är skedd.

Rutinen är alltså rengöra, dutta med Basiron om det behövs, och återfukta. Inget mer.

Och några slutord

Jag är verkligen nöjd och har svårt att se att jag skulle gå tillbaka till konventionell hudvård. En enstaka finne får jag nog leva mig, men förhoppningvis slipper jag rena utbrott så som haft det i ett halvår. Denna serie är för normal hud, och alltså egentligen inte tänkt för de med akne (kommer produkter för det också), men eftersom jag har mestadels problemfri hy har jag riktigt dålig erfarenhet av renodlade akneprodukter. De brukar få motsatt effekt på mig. Kanske att jag vågar testa igen när deras serie släpps ändå.

Och priset då? Jo. Tillsammans kostar produkterna strax över 900 kr. Inte de billigaste på marknaden. Men för mig är det värt det, särskilt eftersom jag kan rationalisera bort BHA-syran jag från Paulas Choice jag vanligtvis lägger flertalet hundralappar på. Och betänker man att produkterna är gjorda i liten skala på Kungsholmen, är utan konserveringsmedel och förpackningarna gjorda av Ocean Waste Plastic – då är det faktiskt inte helt orimligt (förutsatt att man har de pengarna att avvara på hudvård då, och det har ju långt ifrån alla tyvärr).

Så, det här är mina tankar kring Skinomes produkter.

Kram

Tapetserar av bara farten

Ny ryker de. Husets sista vita väggar alltså. I förra veckan tömde vi vardagsrummet på så mycket möbler vi kunde, och påbörjade projekt tapet.

Vardagsrummet har varit föremål för en del bryderier vill jag lova. När vi flyttade in var väggarna svagt lila och rejält slitna. För att fräscha till dem lite tog vi en överbliven färg vi använt i förra lägenheten och målade över i all hast. Här är den mest aktuella bilden jag hittade. Från julen förra året.

Jag vantrivdes med färgen ganska omgående av flera skäl. Nyansen, en vit-grön historia blev kall och livlös och gjorde att listverket vi har på väggarna såg svagt lila ut. Sedan målade vi med vattenbaserad färg och jag rakt av ogillar moderna, vattenbaserade färger. De är miljövidriga (låt dig inte luras av Svanenmärkning), orsakar allergier, är petroleumbaserade och täpper till väggarna, vilket inte är bra för ett gammalt hus som ventileras med självdrag. Aja, gjort är gjort.

I samband med att vi tapetserade om matsalen fick jag ett infall och tänkte att nu ska vi äntligen fixa till vardagsrummet, en gång för alla. Tillåt mig att presentera min sämsta idé någonsin:

Det är inget lur. Jag valde en vit tapet. Eller osynlig tapet som vi också kan kalla den. Rätt omgående fick jag en klump i magen och två dagar in på projektet kunde jag inte hålla mig. ”Det här var inte så lyckat” konstaterade jag liksom i förbifarten. Andreas erkände att han trodde att tapetvalet var ett practical joke.

Vi lyckades lämna tillbaka rullarna som vi inte använt mot ett prisavdrag och så beställde vi nya papperstapeter. Den här gången lät jag mig inte bevekas av uppfattningar kring vad som är harmoniskt och vilsamt. Färg ska det vara! I flera år har jag sneglat på Willow Bough, och nu slog jag äntligen till.

Listerna målade vi i Farrow & Balls Green Smoke, för dig som undrar. Jag fixade inte torktiderna med linoljefärger denna gång eftersom vardagsrummet redan varit obrukbart i nästan två veckor. Den sägs vara väldigt miljövänlig (även om jag är skeptisk i och med att den är vattenbaserad), och eftersom det var så otroligt liten yta så satsade vi på den. Ful är den inte, det kan vi i alla fall konstatera. Farrow & Ball använder mineralpigment vilket ger ett helt annat djup och lyster än annan vattenbaserad färg.

Sådärja. Bara tre väggar kvar nu

Nu blir det Novent, det har jag bestämt

Man har ju känt sig skurkaktig för mindre än att börja julpynta i november. Men det kan inte hjälpas. Alla hjälpmedel är tillåtna för att liva upp det här året.

Visst har du hört talas om Novent? Alltså att börja julförberedelserna i redan i november? Till en början avfärdade jag det som ännu en i raden av instagramtrender. ”Men gudars, ännu en grej att inte hinna med” tänkte jag.

Sedan funderade jag ett slag till och insåg potentialen. Tanken är ju inte att vi ska ordna med dubbelt så mycket julpynt. Laga extra mycket och krånglig mat. Orkestrera dubbelt så många aktiviteter för familjen. Nej, tvärtom handlar det om att göra hälften under dubbelt så lång tid. Som en förlängd startsträcka.

Otroligt många människor känner stress inför julen. Det är många förväntningar – inte minst på en själv och den egna förmågan – som ska infrias. Tänk vad skönt med lite ställtid i stället för ett späckat schema. Börjar vi nu i stället för i december har vi ju gott om tid att leta efter begagnade klappar. Förbereda pyssel och bak. Och gott om tid att hinna bli trötta på julmat, granbarr och glögg. Nej nu blir det Novent, det har jag bestämt!

Jag har satt upp första julstärnan och gjort ett första, busenkelt pyssel. En liten vinterbricka med ljus och mossa. Precis vad min energi räcker till just nu.

Hur känner du inför Novent? Bra eller anus?

Kram

Sophia

En smygtitt på vårt nytapetserade matrum

Egentligen kanske jag borde vänta tills det är dagsljus och vi rensat upp på skåpshyllorna. Men skitsamma, jag kan helt enkelt inte vänta.

Har du sett våra nya tapeter? Vi har satt upp tapeten Golden Lily från William Morris.

Andreas har gjort det helt på egen hand, mösterpassat och pillat och haft sig. Lite knepigare än så kallade easy up-tapeter eftersom man använder en annan teknik. Men känslan i papperstapeter går inte att fånga i bild.

Visste du att det faktiskt inte var William Morris själv som designade dem? De designades av J.H Dearle, som var William Morris assistent och sedermera tog över som huvuddesigner, år 1899. Alltså efter William Morris död. Trots detta är Golden Lily kanske det mönster som mest förknippas med William Morris i dag. Och det har faktiskt aldrig gått ur produktion.

Vårt hus byggdes någon gång efter 1896. Vi vet att tomten finns utritad på karta då, men huset kom antagligen till något år senare. Det är inte orimligt att liknande tapeter satt här för 120 år sedan. I källaren ligger några bevarade rester från husets originaltapete. Svarta och bruna medaljongtapeter, rikligt utsmyckande och inte ett dugg återhållsamma på något vis. Det var andra stilideal då, helt klart.

Vad tycks?

Kram

Sophia

Plugga som vuxen

Kanske finns det fler som jag där ute? Som när en dröm om att bli något annat men inte riktigt vet hur det skulle funka i praktiken att plugga som vuxen? Hör på noga för jag har lärt mig massor på mina två månader som mogen student. Och så tittade jag på en otrolig föreläsning och undrade varför jag inte tittade på den i gymnasiet. Ok, youtube var inte en grej då, men önskar att jag kunde ringa till mitt gymnasiejag och återberätta vad jag lärt mig 32 år gammal.

>> Ta pauser, i början efter varje halvtimme ungefär. Fokuset är som störst i början och avtar ganska snabbt, men en kort bensträckare återställer systemet. Jag kör ett kort träningsprogram i NTC-appen vid varje tillfälle som ges.

>>Ha en studieyta som enbart är till för att plugga. Betinga hjärnan till att koppla ihop studieytan med enbart plugg. Sitt helst vid ett skrivbord, men om du måste sitta vid matbordet, tänd en särskild lampa som signalerar studietid. Plugga aldrig i sovrummet och rensa ytan från distraktioner som mat, snacks och mobilen.

>> Jag gör skillnad på att förstå koncept och fakta. Koncept är ju egentligen fakta som man har gett någon form av mening och tillämpning. Jag upplever att det är en fördel att ha erfarenheter, eftersom det är mycket lättare att förstå koncept. Yngre människor är generellt bättre på att ta till sig fakta men har desto svårare att förstå koncept. Ren fakta är inte lika viktigt eftersom de går att slå upp på andra sätt. Goda nyheter för alla oss mogna studenter!

>> Jag antecknar flitigt under föreläsningarna. Sen lägger jag fem minuter efter varje föreläsning på att expandera anteckningarna och skriva om saker med egna ord. Viktigt att göra det direkt efter föreläsningen och inte vänta. Då bearbetar man information och den fastnar i långtidsminnet. Ett väldigt effektivt sätt att lägga saker på minnet.

>> En fara med ha erfarenhet sen tidigare är att man blandar ihop igenkänning med återkallelse, alltså att man TROR att man kan något fastän man bara känner igen det eftersom man läst om det förut. Detta händer mig lågt räknat 10 gånger per dag. Bedrägligt eftersom det visat sig att jag inte alls kan allt!

>> Recitera och återberätta om vad du lärt dig. Gärna för någon som vill lyssna, men det funkar också att prata rakt ut. Att använda egna ord omvandlar diffusa grejer till tydliga koncept.

>> Det finns en metod för att läsa böcker och texter: Survey, Question, Read, Recite & Review (SQ3R även förkortat). Ett väldigt bra tips om man som jag, är ovan vid att plöja texter och faktiskt behöva lägga informationen på minnet. Googla på den om du är orolig för att bli överväldigad av mängden litteratur.

>> Var snål, men inte dumsnål. När jag pluggade sist var det en sport att köpa så få böcker som möjligt för att komma så billigt undan det bara gick. Vi laddade ner piratkopior, tog bilder av varandras böcker och det ena med det tredje. Nu fokuserar jag i stället på alternativkostnaden. Vad kostar det mig att misslyckas, alltså i utebliven inkomst och pension? Med de siffrorna i åtanke är det lättare att motivera sig till att köpa en bok som faktiskt behövs. Snåla kan man gott göra med annat.

Olika firanden

Jag kände mig lättad på ett närmast förlöst vis när jag blev varse att Biden/Harris tog hem det. Spänningen har varit olidlig sedan i tisdags. Dagarna har jag ägnat framför the Guardian, CNN, DN och Sveriges Radio. Nätterna har varit förvirrade med märkliga drömmar om amerikanska politiker. Bland annat drömde jag att Sarah Palin kom ut som Demokrat under en presskonferens. ”På tiden”, tänkte jag.

I dag är det Fars Dag. Det firandet började klent. För jag glömde nämligen bort det. Fira gjorde vi genom att Andreas tog storbarnet till simskolan och jag tog ett dopp vid Vår Gård.

Framåt kvällningen blev det mer av en tillställning när vi åt finmiddag tillsammans hela familjen. Förrätt, huvudrätt och efterrätt – som Andreas ordnade själv.

Gudars vilken bedrövelse till fru jag är ibland. Och barn, min pappa fick även i år gratulera sig själv. Nej bättre kan jag.

Men jag tog i alla fall de här bilderna i all hast. Visst är kragen otrolig? Det måste vi enas om.

Kram

Sophia

Path to victory

I morgon är en stor dag. Då har jag tenta! Skoja, stort för mig – ofantligt klantigt av skolan att planlägga den samtidigt som årets absolut största händelse. I morgon vet vi antagligen vem som vunnit valet. Har du följt? Jag har knappt gjort annat än att stirra håglöst på röstsiffrorna i vågmästarstaterna sen igår. Som Saurons öga fixerar jag på Georgia, Nevada och Arizona. The Guardian uppdaterar röstsiffrorna vart 15:e sekund – och där finns en nedräknare – så jag behöver inte ens ladda om sidan.

Vilket bisarrt skådespel ändå. Men insatserna är ju enorma – att folk ens funderar på vardagliga saker som julpyntets vara eller icke vara i november, Halloweensminkningar – det är nästan ett ännu mer bisarrt skådespel? Eller tvärtom, jag avundas dem som har förmågan att skärma av och skifta fokus. Jag kan det inte. I morgon har jag en tenta i min frontend-kurs, men har beslutat mig för att om jag kuggar så var det för en god sak. Det kan inte hjälpas. Ingen vet om och hur min path to victory kan utstakas i morgon. I det är vi likar, jag och Biden.

Trumfar inte verkligheten dikten ändå? Att ödet håller oss på halster ända in i det sista. Jag vet förstås inte exakt hur en omfamning av en gast känns på riktigt, men gastkramande är väl det enda lämpliga ordet i sammanhanget.

Hur känner du?

Småbarnsår

Det är väldigt kul att ha en blogg i vilken man plitar ner livets stora händelser och känslor. Den är ett fint arkiv med allt bra som livet ger. Det är också lärorikt att ha en blogg. För när man blickar tillbaka är den full med ledtrådar om allt som sker i skymundan men sällan hamnar i rampljuset. De här bilderna är tagna i slutet på oktober förra året, men de kunde lika gärna varit tagna förra veckan. Det är förra veckan.

Det jag minns allra starkast från förra hösten var hur oerhört monoton den var. Flera roliga saker hände förstås också, men just känslan av monotoni är den känsla som ekar allra klarast när jag tänker tillbaka. Hur vardagarna bara rann iväg i ändlösa tvättberg, blöjbyten och barnvagnspromenader längs samma stråk. Att glädjeämnena förvisso fanns men var alldeles för få i relation till allt annat.

Det är skamfyllt att beklaga sig över småbarnsåren. Alltid är det någon som är snar att skriva ”att man ska tänka på de som inte kan få barn”, eller i ren illvilja säger att ”det borde man tänkt på innan man skaffar barn”. Som att det är barnen det är fel på – och inte tyngden av alla andra sysslor som ibland blir för mycket att bära.

När jag hör någon beklaga sig över småbarnsåren försöker jag tänka att det ett rop på hjälp. För inte sällan är då i livet som man känner sig som allra mest ensam och utlämnad, ironiskt med tanke på att familjen just utökats. Föräldrarollen kan man ju liksom aldrig kliva ur, utan man är ständigt på jour. All tid och mer därtill, för all överskådlig framtid, är redan intecknad. Och är man inne i en utmanande period blir den insikten oerhört drabbande. När annars livet vet man exakt vad man ska kommande dag, vecka, månad och år? Med undantag för ett längre fängelsestraff finns det nog ingen fas i livet som är så förutsägbar och fylld av plikter.

Det allra minsta man kan göra när man hör någon klaga är att låna ut sitt öra och säga ett tröstande ord. Och har man ingen tröst att erbjuda gör man klokast i att hålla tyst.

Jag ser tillbaka på förra hösten och tänker att den var rätt trälig. Skönt att den är över! Men lite klokare efter förra höstens erfarenheter vet jag att jag måste aktivt se till att den inte upprepar sig. Boka in lite återhämtning och roligheter för att orka med tråkigheterna. Så att monotonin inte tar över.

En sak jag desperat behöver är avlastning. Hur vet jag inte eftersom vi inte har några föräldrar som hjälper till i vardagen. Jag insåg nyligen att det var två år sedan jag och Andreas hade en barnfri middag ihop där jag inte var gravid. Sen Nils kom har vi inte haft någon barnvakt alls och innan dess var jag gravid och ganska introvert och ägnade mest kvällarna åt att dåsa. Två år! Nej så kan vi inte ha det.

Så kan vi verkligen inte ha det.

Kram

Sophia

Allhelgona

I morse kokade jag lite varm choklad, packade en matsäck med två mackor och ett par klämmisar och tråcklade på barnen överdragsbyxor och fleece. Dags för utflykt! Vägrade såsa runt hemma hela förmiddagen bara för att det var tråkigt väder.

Vi åkte till Nyckelviken och tittade på en gris, en flock hönor, några gigantiska kaniner (garanterat större än Kjell och han är ingen näpen katt!), hästar och kossor. Mest uppskattat på hela turen var en stubbe och stenhäll, om jag hade kunnat förutse detta hade vi nöjt oss med utflykt i trädgården i stället.

Lagom till lunch var vi hemma och mötte Andreas som hade fått sovmorgon. När Nils tog sin tupplur efter maten åkte jag och storbarnet för att handla det sista inför Andreas födelsedagsfrukost i morgon, och hann till och med inom det lokala återbruket. Kom hem med en sak jag letat efter i 3 år och två saker jag inte visste att jag behövde förrän just då.

En av sakerna var en lykta som vi genast invigde. Resten visar jag en annan dag.

Pumpan vi karvade förra veckan fick en sista stund i rampljuset.

Andreas hade inte varit helt overksam under eftermiddagen. Han hade gjort en paj med vintersquash och grönkål från trädgårdslandet.

Och helt orimliga mängder chevré.

Fröna ugnrostade han med salt och olivolja. Så gott att Nils skrek efter fler tills de var slut.

Själv var jag stämningsansvarig. Inte ett helt simpelt uppdrag frågar du mig.

Mitt enda knep är att vara generös med ljus. Mörkret gör ju sitt alldeles naturligt.

Nu nattar Andreas barnen och jag ska strax tända en brasa. Det var trist att vi inte hann till kyrkogården i dag. Det finns många som vi hade velat tända ett ljus för. Men Andreas är krasslig och håller sig isolerad, även om jag är nästan helt säker på att det är en helt vanlig mansförkylning. Det går ju inte att vara nog försiktig just nu.

Kram

En krage som får Madickens mamma att rodna

Kolla vad som äntligen kommit! En krage, och absolut inte vilken som helst. En löstagbar, överdimensionerad krage extra allt. Den har Sandra, som driver egna varumärket Scandienne (förutom att hon jobbar med återvinna plagg på Hm) handsytt åt mig. Alltså gjort helt själv.

Den är till alla gånger jag känner mig alldeles för nedklädd och alldaglig. Tjoff ba, så har man en utstyrsel som får Madickens mamma att rodna.

Blusen är ett lastgammalt reaköp från Weekday, vi snackar nog snart tio år. Och brallorna är Rodebjer Susan köpta i Labels We Love.

Tänk över collegetröja, vit blus, klänning. Och när den inte används får den dekorera sovrumsväggen. Det blir fint till våra William Morris-tapeter. Den är förstås inte sponsrad utan jag har köpt den för mitt alldeles egna CSN. Bästa köpet den här hösten.

Följ också Sandra på Instagram, hon är väldigt generös med tutorials på hur man syr grejer och så arbetar hon med Hm:s loop – alltså deras maskin som återvinner plagg. Har tipsat om henne innan, men hon är så inspirerande att det är värt att nämna igen.

Kram