Minimalistisk hårvård: Balsammetoden

Kostsam, skrymmande och tidsödande — så skulle jag kunna sammanfatta min tidigare hårvårdsrutin. Nästan varje gång jag gått till frisören har jag fått bannor för att håret är för fett, för slitet eller bara allmänt livlöst.

En gång när jag var tonåring spände en mer skönhetsintresserad vän ögonen i mig och sa med en mästrande ton ”Schampo öppnar hårstråna och balsam stänger dem. Väldigt viktigt att man balsamerar!” Exakt hur en frisyr med ”öppna hårstrån” ser ut kan jag än i dag inte riktigt redogöra för, men i alla fall så började jag balsamera rikligt. Nackdelen med balsamet var förstås att håret blev väldigt fett och jag tvingades att schamponera det oftare och oftare. Tillslut varje dag. Och när man tvättar håret varje dag så måste man också föna det varje dag. Och när man fönar det varje dag så måste man också klippa det var sjätte vecka.

balsammetoden

Min frisör brukade titta på mig med en förundrad min när hon drog händerna genom håret och fastnade i tovor stora som golfbollar. ”Hur ser det ut med fukten egentligen?” undrade hon. Ordinationen blev hårmask som skulle läggas minst en gång i veckan. Trots schampo, balsam, hårmask och senare även E-vitaminsprej var mitt hår sprött som torkad vass. Hårvårdsrutinen var förstås inte gratis utan kostade sammanlagt flera hundra kronor i månaden. All denna kostsamma kärlek och detta var tacken! Tillslut fick jag nog och klippte av alltihop. Jag var så otroligt less och besviken på mitt hår och var inställd på att vara kortklippt för resten av livet.

Jag har läst om Balsammetoden förr men typ avfärdat det som alldeles för klent för mitt bångstyriga burr. Men nu när jag ändå hade klippt av mig allt kände jag inte att det fanns något att förlora. Så medan vi var i Mexiko tvättade jag håret en sista gång med diskmedlet som vi använder för att diska Junis vällingflaska och balsamerade som vanligt efteråt. Och jag har inte tvättat håret med schampo sedan dess.

Balsammetoder utgår från principen att fett löser fett — alltså att det feta i balsamet rengör håret från fett. Sulfatet som finns i vanligt schampo rengör inte bara utan torkar också ut hårbotten och sliter på håret. Det får som konsekvens att hårbotten producerar mer talg för att kompensera. Balsammetoden går ut på att man tvättar ut håret från alla rester av gamla produkter och sedan vänjer man håret vid att tvättas med balsam. (obs! läs på ordentligt om du vill testa själv eftersom det är väldigt noga med vilka produkter man använder). För mig tog tillvänjningsperioden cirka tre veckor. Första veckan var håret fortfarande rent från diskmedlet. Andra veckan var det som om jag dränkt det i sirap och tredje veckan fick det känslan av solvarmt smör. Men sedan vände det. Jag fortsatte tvätta med balsam var tredje till fjärde dag och  hux flux en dag var det bara rent och lent, precis som efter ett frisörbesök.

Nu har det gått strax över fem veckor sedan jag började. I början tvättade jag det med några dagars intervall men nu är jag nere på en till två gånger i veckan. Fördelarna med balsammetoden är som jag ser det uppenbara: det kostar betydligt mindre än dyra frisörprodukter (använder ett balsam från mataffären), håret slits inte (jag har till och med börjat låta det växa ut igen) och det lite bättre för miljön. Det bästa är förstås att inte använda några kemikalier alls men en produkt är förstås bättre än fyra.

Och i dag var det som att jag nådde ännu en milstolpe: Jag rensade ut och gav bort allt som återstod av min dyra hårvårdsarsenal. Såhär ser det ut på badrumshyllan nu:

balsammetoden produkter

Ett tvättbalsam och en tvål. Jag har ju fortfarande så kort hår att något vårdande balsam inte behövs. Hejdå dyra hyllröra och hej sinnesfrid. Visst att ordet sinnesfrid kanske är att ta i, men det är faktiskt det ordet som ligger närmst tillhands.

Stor kram

Sophia

 

Jag behöver faktiskt inte det

En av mina laster har varit att konsumera innehåll på webbshoppar så som jag konsumerar bloggar. En ständigt jakt efter en uppdatering eller påfyllnad i Rea-utbudet. Under förra året gjorde jag mig av med ovanan att stalka Rodebjers webbshop som en efterhängsen tonåring. Jag kan faktiskt inte komma ihåg senast jag var inne och surfade  klädwebbshoppsr för nöjes skull. Inte en enda gång i år. Nu är det mer av ett nödvändigt ont om det finns ett reellt behov, som när jag gjorde research inför vinterskoköpet.

Nu när jag slagit mig lite för bröstet måste jag också få erkänna en annan svaghet: auktionssajter. Vi inreder ju huset med begagnade möbler och jag har tillbringat oceaner av tid med att nosa inne på Tradera, Blocket och diverse auktionssajter. Mitt modus operandi är att jag ser något fint på en blogg eller i en tv-serie och så kan jag inte hålla mig ifrån att börja leta. Det liksom susar i fingrarna när de drar över tangentbordet. Om jag hittar något som jag vill ha försöker jag i efterhand argumentera för att det finns ett behov. Alldeles för ofta är det en ihålig efterhandskonstruktion. Turligt nog är det knepigare att impulshandla på begagnatmarknaden eftersom utbudet är begränsat. Det har väl varit min enda räddning.

Mycket tid har gått åt till att flukta och sukta över byråer, skrivbord, vitrinskåp och lampor. Fram tills för några månader sedan. Jag vet inte vad som hände, eller om det ens var något som hände. Snarare något som slutade att hända. Jag har inte surfat på auktionssajterna på månader och jag har inga auktioner favoritmarkerade på Tradera. Inte en enda. Och vet du? Det är otroligt vilsamt. Vi har inte ett perfekt inrett hem. Halva vårt hus är för jössenamn oinrett. Men jag behöver inte mer just nu. Någon kanske hävdar att slösurfa i webbshoppar är ett bra subsitut för att shoppa på riktigt. Så kanske det är för andra men inte för mig. Jag vill liksom inte behöva ägna dyrbar kraft åt att stå emot impulser att köpa något jag egentligen inte behöver.

Det som är min största morot är faktiskt att jag blivit sparsam. Inte frugal i ordets rätta bemärkelse men mycket mer omsorgsfull med mina utgifter. Ofta visualiserar jag värdet av vad jag vill ha i rena pengar på ett bord framför mig. Till exempel nya sängkläder. Vill jag lägga tvåtusen kronor på ett nytt påslakan eller vill jag hellre ha tvåtusenkronor i min hand? Nästan alltid väljer jag pengarna. ”Jag behöver faktiskt inte det” tänker jag och känner mig lite friare.

Har du blivit bättre på att stå emot impulser eller bli fri från några shoppinglaster? Berätta!

Stor kram

Sophia

 

 

 

Om köpfrossan slår till under semestern

Semesterresan kan vara en riktig prövning för den som vill stå emot köpimpulser. Man har släppt garden, omdömet är lite grumligare och det allra mesta är ju finare i solsken (eller efter ett glas vin). Att resa på Yucátanhalvön är en riktig fröjd för ögat men bjuder en lika stor utmaning för att hålla köpsugen i schack. Här dignar hyllorna av färgglada textilier, vackra hängmattor och allehanda fina föremål. Hittills har jag inte köpt en enda grej förutom ett hårband, eftersom det är något som jag verkligen behövde. Förr hade jag svårt att stå emot semesterfynd och kom alltid hem med flertalet knasiga prylar.  Men efter att ha tillbringat förra året med att konstatera att semesterfynden nog inte var så mycket fynd trots allt har jag rensat ut det mesta.

Om köpfrossan slår till:

Jag tycker att det finns goda skäl att tänka efter innan man släpar med sig pryttlar över halva jorden. Här är några bra skäl att stå emot köpimpulserna på resan:

Är souveniren verkligen en souvenir? Besvärande många souvenirer som säljs på turistorter tillverkas inte lokalt. De tillverkas inte ens i landet utan massproduceras i Kina. Och det förtar ju hela poängen, eller hur? Fråga försäljaren varifrån varan kommer. Om hen inte kan svara eller ger ett luddigt svar kan du nog räkna med att föremålet inte är tillverkat i trakten i alla fall.

Tumma inte på kvaliteten. Det är lätt att förblindas av ett lågt pris. Men om du köper något som går sönder direkt blir kostnaden genast orimligt hög eftersom du har kostnader för att frakta hem varan. Kläm och känn och syna sömmarna. Verkar lädret torrt som papp eller är sömmarna slarvigt sydda är det definitivt läge att avstå. Man kan definitivt hitta genuint hantverk av god kvalitet på resan, men där det flockas turister flockas det också lurendrejare…

Har den en given plats? Att köpa kläder och inredningspryttlar under semestern kan verka vara en god idé. Men för min del har semestershoppingen lett till några av mina sämsta köp. Strandklänningar, -tunikor, hattar och vackra färggranna plånböcker är väldigt mycket semester. Men det är tyvärr inte så mycket vardag. Om plaggen eller prytteln inte har en given plats i din vardag eller i ditt hem är det läge att avstå. Om den inte kommer till användning är det ju en riktigt dålig affär.

Vad är de dolda kostnaderna? Visst att prylen eller plagget kanske har ett lågt inköpspris. Men sedan ska det packas ned i resväska och bäras hela vägen hem. Väl hemma kanske du upptäcker att grejen inte alls fungerar med var du har hemma i övrigt. Och du kan ju knappast lämna tillbaka så då måste du också ombesörja för att prylen eller plagget återvinns… Tänk igenom de dolda kostnaderna innan du handlar och fundera om du tycker att det är värt det. Någonstans här brukar jag alltid tappa köpsuget. Blotta tanken på en vända till återvinningen med en helt nyinköpt pryttel ger mig rysningar – vilket slöseri!

Om du enda inte kan stå emot kan du ställa dig frågan om det finns det alternativ? Nästan alla turistorter har lokala specialiteter. Yucatánhalvön är till exempel känd för sin honung som de också är väldigt stolta över. Om man vill ta med sig något hem som minne från resan kan man satsa på en förbrukningsvara i stället för att köpa en inredningspryl eller ett klädesplagg som kanske inte ens är tillverkat lokalt eller är av dålig kvalitet.

Det här var mina bästa tips för att stå emot shoppingssuget på semestern. Dela gärna med dig av dina om du har några!

Stor kram

Sophia

Semesterutmaningen 2.0

När du läser detta är vi på väg mot Miami. Där stannar vi i tre dagar innan vi far vidare mot Mexiko och Yucatanhalvön där vi blir i tre och en halv vecka. Vi har bara bokat boende för halva resan förhoppningsvis finns det utrymme för att vara spontan och göra avstickare.

Hur packar man bäst tro? Ingen aning! Det enda jag vet är att jag alltid förr packat för mycket. Om det var något som jag lärde mig från förra årets Semesterutmaning (då jag förvisso misslyckades med att komma ned i tio plagg men väl långt färre än vanligt) är att man nästan alltid packar mer än vad man sedan använder. Jag har prick noll lust med att släpa på saker som inte behövs så därför har jag minimerat packningen så mycket som möjligt.

Mina ledord har varit bekvämt, svalt och användbart. Jag har så långt som möjligt satsat på naturmaterial som linne och silke eftersom det svalkar bättre än syntet när det är varmt.

I år har jag packat strax över tio plagg inklusive de jag bär på mig under resan dit. Låt oss kika på vad som får följa med:

Blå-röd-randig tunika från Hope som jag har köpt i LBL-gruppen på fejjan.

Gammal tunika från.. minns inte vad de heter, men affären ligger på Götgatsbacken. Tyvärr i 100% syntet så jag står fortfarande i valet och kvalet om jag ska välja något annat. Men grann är den.

Två t-shirtar i linne som jag köpte av Martina. Gammal kjol i linne och shorts i 100% syntet från Weekday.

Gammal tunika från Lindex i bomull. En riktig sommarfavorit som jag helst bär varje dag det är +22. Och en strandklänning från Anine Bing som jag köpt på Tradera för hundra år sedan men som är fenomenalt opraktisk. Om den inte används flitigt under denna resa så måste den tyvärr ryka i nästa utrensning.

Silkesskjorta, också den köpt av Martina.

Och skönhetsprodukter då?

Förra gången packade jag ju endast ned det allra nödvändigaste, dvs deoderant. Denna gång vill jag faktiskt ha lite produkter med mig utifall vi äter middag på någon trevlig restaurang (eller inte bara däckar framför en tv-serie).

Rengöring från Estelle och Thild. Inte fantastisk men den funkar. CC-creme från Phytomer som får fungera både som fuktkräm och foundation. Mascara, tja, som mascara och läppstift som också kan extraknäcka som rouge vid behov.

Skorna lyckades jag inte fota medan tid var. Ett par sneakers som jag bär även på resan, ett par sandaler och ett par mjuka och supertunna inomhussneakers för träning. Jag tycker att det är ruskigt oförskämt att träna på gym med smutsiga skor.

Allt som allt ryms hela packningen i en ryggsäck.

Krukväxterna är på spa hos Andreas mamma och katterna är på landet hos Annika. Kommer sakna dem oerhört men de har ju åtminstone varann.

Men vad har hänt med Ing-Britts päls tänker den observanta. Jajemen. Vi var hos veterinären i veckan som rakade av henne pälsen eftersom sotet inte försvunnit trots idogt borstande och ett katt-bad. Det verkar inte bekomma henne det minsta, tvärtom verkar hon tycka att det är ganska skönt. Vi har också köpt Feliway (kattferomoner) och sedan dess verkar hon mer tillfreds. Hon har inte bajsat i Junis säng på hela veckan, bara en sådan sak.

Vi testar också att ta med oss en bär-rygg-säck för Juni. Vi har också en hopfällbar resevagn men det är otroligt skönt att kunna vara mobila och inte vara beroende av vagnen på utflykter. Man vet ju aldrig när de små benen ger upp.

Vi hörs när jag är framme! Förhoppningsvis inte för ofta eftersom det är en tydlig indikation på att mobilutmaningen inte är vidare framgångsrik.

Stor kram

Sophia

 

Snåltipsen till mitt yngre jag

En av mina yngre kompisar befinner sig precis där jag gjorde för några år sedan. Han har precis fått första heltidsarbetet efter examen, bor i Stockholms innerstad och tycker om livets goda. Vi kom att prata om sparande och konsumtion. Det är så fascinerande hur livet – och prioriteringar – kan förändras över bara några år. Innan jag fick barn såg jag inte riktigt värdet i att spara pengar och var helt okej med att gå plus minus noll varje månad.

Men å vad jag inte hade gett för att veta vad jag vet i dag fast då. Om jag hade kunnat ge mig själv några goda råd hade jag sagt följande:

Fundera över vem du jämför dig med. Att bo i en storstad som Stockholm innebär att man har cirka miljonen andra människor att förhålla sig till. Många har för vana att jämföra sig med de som verkar ha allt. En stor och dyr lägenhet, en hög lön, ett krävande och prestigefullt arbete men tillräckligt mycket fritid för att se världen, en garderob fylld med namnkunniga designers, ett prydligt och lagom eklektiskt inrett hem. Av en miljon människor att jämföra sig med stirrar man sig blind på den där procenten som aldrig behöver välja. Men lura dig inte att tro att de är normen. De allra flesta av oss måste prioritera våra utgifter.

Det är inte inkomsterna som gör dig rik. Det är utgifterna. Genom livet träffar du på många som har hög lön men lever ett fattigt liv. Och tvärtom förstås. En låg lön men ett rikt liv. Det enda som med säkerhet gör dig fattig är att ständigt konsumera minst lika mycket som du tjänar. Stirra dig inte blind på inkomsterna, det viktigaste är faktiskt att du har utgifterna under kontroll.

Investera vs konsumera. Du vill gärna tänka att du investerar i en bra garderob, i ditt sociala kapital eller i ett fint hem. Men låt mig förklara skillnaden mellan en investering och konsumtion. En tröja som kostade tusen kronor i inköp 2015 är på sin höjd värd 300 kronor i dag. Hade du i stället investerat tusenlappen i en global indexfond så hade den investeringen varit värd 1260 kronor (enligt Dow Jones världsindex). Jag säger inte att du inte ska köpa tröjan ändå, jag vill bara att du kallar saker vid dess rätta namn. Konsumtion är konsumtion och inget annat.

Irritera dig inte på snåla människor – inspireras av dem i stället. Vem har du i din närhet som är sådär vuxet förnuftig med pengar? Pappa (bless him) har så länge jag kan minnas pratat om Malmös lägenhetspriser som ”fantasipriser”. Även för 15 år sedan när priserna inte ens var en tredjedel av dagens. För pappa är snålheten en drivkraft som har guidat honom till en del kloka (och förstås ett par okloka – men vem har inte det?) beslut i livet. Vad ska du ha för att placera min pension sa du? Äh, då gör jag det bättre själv! Och så gör han det bättre själv. Vad säger pappa om att betala 50 kronor för kaffe i take away-mugg? FANTASIPRISER! Fyrahundrakronor för ett doftljus? Niklas Erik Johan (pappas favoritakronym). Varje gång du står inför ett köpbeslut kan du ställa dig frågan: vad pappa skulle sagt? Antagligen Niklas Erik Johan på bredaste skånska.

Tänk att ditt framtida jag också ska få ha det gott. Om du har för vana att lägga undan 10% av din nettoinkomst nu slipper du tokspara sen.

Det här är vad jag hade behövt höra när jag var ung och inte det minsta intresserad av ekonomi. Men det är väl tveksamt om jag hade lyssnat på det örat. För visst är det ofta så – att ungdomen är bortslösad på de unga.

Vad hade du gett för ekonomiska råd till ditt yngre jag? Eller har du alltid varit ekonomiskt lagd? Dela gärna med dig.

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 


Mer på temat:
Andrahand i första hand

Frågor och svar om köpstopp

Hallå!

Jag har faktiskt fått en del frågor om köpstoppet (kul, ju!), så jag tänker att jag river av några av dem här:

Hur har du räknat fram summan som du sparade?

Jag och Martina sparade ju ca 50 000 vardera under året som gick. För min del faktiskt strax över, men det känns ju som en rund summa så jag brukar hålla mig till det. Jag gjorde helt enkelt så att jag satte av alla pengar som blev över efter mina vanliga, månatliga utgifter. I dem räknar jag boendekostnad, mat och räkningar men även ordinarie sparande och pensionsspar. Så summan är ren bonus!

Blus: Ärv av Martina (dessutom omsydd kaftan från Rodebjer) // Kjol: &otherstories //Skor: Acne

Vad ska du göra av pengarna? 

Jag har landat i att det klokaste är att inte göra någonting. Som småbarnsförälder lider man ju inte bara brist på sömn och tid, utan även kontot ekar ju tomt emellanåt efter missade arbetsdagar eller oplanerade utgifter. Pengarna är placerade i aktier och fonder med lång sparhorisont och jag ser inte att jag kommer att använda dem till konsumtion inom närmsta tiden.

Vad är den vanligaste reaktionen? 

”Wow – så coolt, det hade jag också behövt”. De flesta reagerar positivt men självklart har jag stiftat bekantskap med en och annan snörpt mun under året. Tack vare att jag varit så öppen med utmaningen och anledningarna bakom har jag blivit mycket mer trygg i min politiska övertygelse. Om jorden ska vara en trevlig plats för alla och våra barn ska få uppleva allt det fina vi upplever – då måste vi alla bidra till att fördela våra gemensamma resurser klokare. Lyxkonsumtion känns inte så lyxig längre när jag vet att det är på någon annans bekostnad.

Är det inte lite hycklande att flytta till hus då? 

Nej, det tycker jag inte. Givetvis hade vi kunnat bo mindre och säkerligen klimatsmartare, men hur hade det inverkat på familjens livskvalitet? Vi har valt att bo i ett hus som är precis så stort som vi tycker oss behöva (vi har kvarterets minsta hus) med naturen, sjön, skog och en skidbacke (!) runt knuten. Det är en investering för livet och jag månar om att försöka göra smarta val: undvika onödig renovering, inreda hållbart (vi handlar i stort sett bara begagnat) och välja miljövänligare metoder för renovering.

Kommer du gå bananer med shopping nu när du är färdig? 

Nej! Jag kör vidare med Slowfashionutmaningen. Max 15 000 per år, främst second hand och de nya plaggen ska vara hållbart producerade. Jag vill återupptäcka köpglädjen igen, för livet är verkligen för kort för tråkiga outfits. Men jag vill inte plågas av samvetskval eftersom jag köpt för många plagg eller köpt något som jag inte behövde. Och så vill jag förstås ha 35 000 kronor över till annat varje år.

Har du fler frågor om köpstopp? Fire away i så fall. Jag är ju numera en (självutnämnd) expert på området.

Trevlig helg!

Kram Sophia

 

Ett litet reklamavbrott

Hallå hej?

För prick ett år sedan gästade jag och Martina Aftonbladet TV:s morgonprogram för att berätta om vårt kommande shoppingfria år. Och i dag var vi inbjudna för att diskutera uppföljningen. Förra årets program har jag inte vågat titta på. Minns att jag upplevde mig vara svamlig och bli tyst mitt i meningar – nej usch, jag kände mig verkligen inte i form.

Därför ville jag lägga på luren när de ringde igen. Inte kan väl ytterligare 8 minuter mummel vara till glädje för någon? Men så mindes jag tillbaka på lättnaden och stoltheten jag kände efteråt (trots svamlet). Det är något så oerhört mäktigt att överkomma en rädsla – för under några minuter efteråt är man osårbar (sedan återgår man till sitt vanliga tvivlande jag, men ändå). Jag tackade ja! Det underlättade förstås att göra det i sällskap med Martina eftersom hon är ett sånt proffs.

I år kändes det mycket bättre. Det kanske var lite svammel och oklara poänger emellanåt, men kände mig bra mycket rappare än för ett år sedan. Här kan du se hela klippet. 

Du kanske känner igen blusen? Konstigt vore annars. Det är en av mina favoritblusar och jag har använt den flitigt i nästan sju år. Den har också blivit något av en stamgäst här i bloggen.

Under min retorikkurs fick jag lära mig att man aldrig ska bära nya kläder när  man ska hålla tal eller göra ett framträdande. Det säkraste kortet är att ha plagg som man är bekväm i och har burit innan – annars är risken att kläderna stjäl ens fokus. Man börjar  oroa sig för passformen eller färgvalet, eller omedvetet  försöka rätta till kläderna. Det låter såklart logiskt. Lustigt nog är vår lösning väldigt ofta göra precis tvärtom och kompensera för vårt låga självförtroende genom att köpa något nytt.

Jag tänker på alla skolstarter, anställningsintervjuer, jobbstarter där man korvat i sig i ett nytt plagg för att köpa sig lite självförtroende, när man borde göra precis tvärtom. Ha det i åtanke när du behöver en självförtroendeboost inför något jobbigt nästa gång. Det vettigaste är att ha på dig något som du har burit många gånger innan.

Kram Sophia

 

 

 

Innan du handlar på Wish

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt.  Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.

I alla fall. Jag fick flera tips av läsare med länkar till artiklar som skrivit om ämnet. Nedan har jag samlat dem så att du kan läsa mer – och förhoppningsvis peppa din omgivning att avstå från köp vid nästa tillfälle.

Helena tipsar om en artikel som heter ”Wish är tokbilligt men någon annan betalar priset” skriven av Kit. (som för övrigt publicerades samma dag som mitt inlägg, hehe). Läs den här. 

Rebecka tipsar om serien ”Kvalitet” på UR play, med den stridbara designer Camilla Thulin. Se den här. I tio program följer kläderna från ursprung till färdiga plagg.

Svt har skrivit om Malin som handlade en tröja på Wish och fick en allergisk reaktion.

Dagens Industri har gjort en så kallad explainervideo om Wish. Se den här.

Uppdatering 22/1-2018: Sajten Breakit skriver också om problemen med att handla från exempelvis Wish här.

Och detta var ungefär allt som jag hittade. Har jag missat? Lämna en rad i kommentarsfältet så länkar jag till artikeln i inlägget.

Nu hoppas jag att detta bara är början på en större mediegranskning.

Kram

Sophia

 

 

 

 

Gott nytt år

Mitt sista inlägg. Nu är året snart slut. Bara timmar kvar.

Det här året har blivit ett reflektionsår. Inte alltid frivilligt. Utöver att fundera kring min konsumtion har jag funderat mycket på livet och vad jag vill göra med mitt liv. Mitt i allt sökte jag lite utbildningar och kurser och till min förvåning blev jag antagen.

2018 blir en nystart på många sätt. Jag har begärt tjänstledigt från mitt jobb och blir heltidsstudent från och med den 15 januari. Jag ska plugga juridik på SU. Läskigt och kul på en och samma gång.

Jag har insett att jag vill börja yoga igen. Har köpt ett yogakort och sagt upp mitt Satsmedlemskap.

Bloggen då? Det har varit lärorikt att blogga men som ni säkert märkt så har jag inte varit särskilt aktivt mot slutet. Det är Sophia som driver på denna blogg med bravur. Istället har bloggen blivit ett stressmoment för min del. Jag tycker det känns jobbigt att ta outfitbilder och skriva inspirerade inlägg om konsumtionens vara eller icke-vara. Det tar tid och engagemang som för att göra det bra. Så enkelt är det.

Är mer road att ta del av Sophas tankar än mina egna. Hon är grym på att skapa relevant och inspirerade innehåll.

Kram på er och lycka till med smartare konsumtion.
/Martina