Snåltipsen till mitt yngre jag

En av mina yngre kompisar befinner sig precis där jag gjorde för några år sedan. Han har precis fått första heltidsarbetet efter examen, bor i Stockholms innerstad och tycker om livets goda. Vi kom att prata om sparande och konsumtion. Det är så fascinerande hur livet – och prioriteringar – kan förändras över bara några år. Innan jag fick barn såg jag inte riktigt värdet i att spara pengar och var helt okej med att gå plus minus noll varje månad.

Men å vad jag inte hade gett för att veta vad jag vet i dag fast då. Om jag hade kunnat ge mig själv några goda råd hade jag sagt följande:

Fundera över vem du jämför dig med. Att bo i en storstad som Stockholm innebär att man har cirka miljonen andra människor att förhålla sig till. Många har för vana att jämföra sig med de som verkar ha allt. En stor och dyr lägenhet, en hög lön, ett krävande och prestigefullt arbete men tillräckligt mycket fritid för att se världen, en garderob fylld med namnkunniga designers, ett prydligt och lagom eklektiskt inrett hem. Av en miljon människor att jämföra sig med stirrar man sig blind på den där procenten som aldrig behöver välja. Men lura dig inte att tro att de är normen. De allra flesta av oss måste prioritera våra utgifter.

Det är inte inkomsterna som gör dig rik. Det är utgifterna. Genom livet träffar du på många som har hög lön men lever ett fattigt liv. Och tvärtom förstås. En låg lön men ett rikt liv. Det enda som med säkerhet gör dig fattig är att ständigt konsumera minst lika mycket som du tjänar. Stirra dig inte blind på inkomsterna, det viktigaste är faktiskt att du har utgifterna under kontroll.

Investera vs konsumera. Du vill gärna tänka att du investerar i en bra garderob, i ditt sociala kapital eller i ett fint hem. Men låt mig förklara skillnaden mellan en investering och konsumtion. En tröja som kostade tusen kronor i inköp 2015 är på sin höjd värd 300 kronor i dag. Hade du i stället investerat tusenlappen i en global indexfond så hade den investeringen varit värd 1260 kronor (enligt Dow Jones världsindex). Jag säger inte att du inte ska köpa tröjan ändå, jag vill bara att du kallar saker vid dess rätta namn. Konsumtion är konsumtion och inget annat.

Irritera dig inte på snåla människor – inspireras av dem i stället. Vem har du i din närhet som är sådär vuxet förnuftig med pengar? Pappa (bless him) har så länge jag kan minnas pratat om Malmös lägenhetspriser som ”fantasipriser”. Även för 15 år sedan när priserna inte ens var en tredjedel av dagens. För pappa är snålheten en drivkraft som har guidat honom till en del kloka (och förstås ett par okloka – men vem har inte det?) beslut i livet. Vad ska du ha för att placera min pension sa du? Äh, då gör jag det bättre själv! Och så gör han det bättre själv. Vad säger pappa om att betala 50 kronor för kaffe i take away-mugg? FANTASIPRISER! Fyrahundrakronor för ett doftljus? Niklas Erik Johan (pappas favoritakronym). Varje gång du står inför ett köpbeslut kan du ställa dig frågan: vad pappa skulle sagt? Antagligen Niklas Erik Johan på bredaste skånska.

Tänk att ditt framtida jag också ska få ha det gott. Om du har för vana att lägga undan 10% av din nettoinkomst nu slipper du tokspara sen.

Det här är vad jag hade behövt höra när jag var ung och inte det minsta intresserad av ekonomi. Men det är väl tveksamt om jag hade lyssnat på det örat. För visst är det ofta så – att ungdomen är bortslösad på de unga.

Vad hade du gett för ekonomiska råd till ditt yngre jag? Eller har du alltid varit ekonomiskt lagd? Dela gärna med dig.

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 


Mer på temat:
Andrahand i första hand

Frågor och svar om köpstopp

Hallå!

Jag har faktiskt fått en del frågor om köpstoppet (kul, ju!), så jag tänker att jag river av några av dem här:

Hur har du räknat fram summan som du sparade?

Jag och Martina sparade ju ca 50 000 vardera under året som gick. För min del faktiskt strax över, men det känns ju som en rund summa så jag brukar hålla mig till det. Jag gjorde helt enkelt så att jag satte av alla pengar som blev över efter mina vanliga, månatliga utgifter. I dem räknar jag boendekostnad, mat och räkningar men även ordinarie sparande och pensionsspar. Så summan är ren bonus!

Blus: Ärv av Martina (dessutom omsydd kaftan från Rodebjer) // Kjol: &otherstories //Skor: Acne

Vad ska du göra av pengarna? 

Jag har landat i att det klokaste är att inte göra någonting. Som småbarnsförälder lider man ju inte bara brist på sömn och tid, utan även kontot ekar ju tomt emellanåt efter missade arbetsdagar eller oplanerade utgifter. Pengarna är placerade i aktier och fonder med lång sparhorisont och jag ser inte att jag kommer att använda dem till konsumtion inom närmsta tiden.

Vad är den vanligaste reaktionen? 

”Wow – så coolt, det hade jag också behövt”. De flesta reagerar positivt men självklart har jag stiftat bekantskap med en och annan snörpt mun under året. Tack vare att jag varit så öppen med utmaningen och anledningarna bakom har jag blivit mycket mer trygg i min politiska övertygelse. Om jorden ska vara en trevlig plats för alla och våra barn ska få uppleva allt det fina vi upplever – då måste vi alla bidra till att fördela våra gemensamma resurser klokare. Lyxkonsumtion känns inte så lyxig längre när jag vet att det är på någon annans bekostnad.

Är det inte lite hycklande att flytta till hus då? 

Nej, det tycker jag inte. Givetvis hade vi kunnat bo mindre och säkerligen klimatsmartare, men hur hade det inverkat på familjens livskvalitet? Vi har valt att bo i ett hus som är precis så stort som vi tycker oss behöva (vi har kvarterets minsta hus) med naturen, sjön, skog och en skidbacke (!) runt knuten. Det är en investering för livet och jag månar om att försöka göra smarta val: undvika onödig renovering, inreda hållbart (vi handlar i stort sett bara begagnat) och välja miljövänligare metoder för renovering.

Kommer du gå bananer med shopping nu när du är färdig? 

Nej! Jag kör vidare med Slowfashionutmaningen. Max 15 000 per år, främst second hand och de nya plaggen ska vara hållbart producerade. Jag vill återupptäcka köpglädjen igen, för livet är verkligen för kort för tråkiga outfits. Men jag vill inte plågas av samvetskval eftersom jag köpt för många plagg eller köpt något som jag inte behövde. Och så vill jag förstås ha 35 000 kronor över till annat varje år.

Har du fler frågor om köpstopp? Fire away i så fall. Jag är ju numera en (självutnämnd) expert på området.

Trevlig helg!

Kram Sophia

 

Ett litet reklamavbrott

Hallå hej?

För prick ett år sedan gästade jag och Martina Aftonbladet TV:s morgonprogram för att berätta om vårt kommande shoppingfria år. Och i dag var vi inbjudna för att diskutera uppföljningen. Förra årets program har jag inte vågat titta på. Minns att jag upplevde mig vara svamlig och bli tyst mitt i meningar – nej usch, jag kände mig verkligen inte i form.

Därför ville jag lägga på luren när de ringde igen. Inte kan väl ytterligare 8 minuter mummel vara till glädje för någon? Men så mindes jag tillbaka på lättnaden och stoltheten jag kände efteråt (trots svamlet). Det är något så oerhört mäktigt att överkomma en rädsla – för under några minuter efteråt är man osårbar (sedan återgår man till sitt vanliga tvivlande jag, men ändå). Jag tackade ja! Det underlättade förstås att göra det i sällskap med Martina eftersom hon är ett sånt proffs.

I år kändes det mycket bättre. Det kanske var lite svammel och oklara poänger emellanåt, men kände mig bra mycket rappare än för ett år sedan. Här kan du se hela klippet. 

Du kanske känner igen blusen? Konstigt vore annars. Det är en av mina favoritblusar och jag har använt den flitigt i nästan sju år. Den har också blivit något av en stamgäst här i bloggen.

Under min retorikkurs fick jag lära mig att man aldrig ska bära nya kläder när  man ska hålla tal eller göra ett framträdande. Det säkraste kortet är att ha plagg som man är bekväm i och har burit innan – annars är risken att kläderna stjäl ens fokus. Man börjar  oroa sig för passformen eller färgvalet, eller omedvetet  försöka rätta till kläderna. Det låter såklart logiskt. Lustigt nog är vår lösning väldigt ofta göra precis tvärtom och kompensera för vårt låga självförtroende genom att köpa något nytt.

Jag tänker på alla skolstarter, anställningsintervjuer, jobbstarter där man korvat i sig i ett nytt plagg för att köpa sig lite självförtroende, när man borde göra precis tvärtom. Ha det i åtanke när du behöver en självförtroendeboost inför något jobbigt nästa gång. Det vettigaste är att ha på dig något som du har burit många gånger innan.

Kram Sophia

 

 

 

Innan du handlar på Wish

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt.  Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.

I alla fall. Jag fick flera tips av läsare med länkar till artiklar som skrivit om ämnet. Nedan har jag samlat dem så att du kan läsa mer – och förhoppningsvis peppa din omgivning att avstå från köp vid nästa tillfälle.

Helena tipsar om en artikel som heter ”Wish är tokbilligt men någon annan betalar priset” skriven av Kit. (som för övrigt publicerades samma dag som mitt inlägg, hehe). Läs den här. 

Rebecka tipsar om serien ”Kvalitet” på UR play, med den stridbara designer Camilla Thulin. Se den här. I tio program följer kläderna från ursprung till färdiga plagg.

Svt har skrivit om Malin som handlade en tröja på Wish och fick en allergisk reaktion.

Dagens Industri har gjort en så kallad explainervideo om Wish. Se den här.

Uppdatering 22/1-2018: Sajten Breakit skriver också om problemen med att handla från exempelvis Wish här.

Och detta var ungefär allt som jag hittade. Har jag missat? Lämna en rad i kommentarsfältet så länkar jag till artikeln i inlägget.

Nu hoppas jag att detta bara är början på en större mediegranskning.

Kram

Sophia

 

 

 

 

Gott nytt år

Mitt sista inlägg. Nu är året snart slut. Bara timmar kvar.

Det här året har blivit ett reflektionsår. Inte alltid frivilligt. Utöver att fundera kring min konsumtion har jag funderat mycket på livet och vad jag vill göra med mitt liv. Mitt i allt sökte jag lite utbildningar och kurser och till min förvåning blev jag antagen.

2018 blir en nystart på många sätt. Jag har begärt tjänstledigt från mitt jobb och blir heltidsstudent från och med den 15 januari. Jag ska plugga juridik på SU. Läskigt och kul på en och samma gång.

Jag har insett att jag vill börja yoga igen. Har köpt ett yogakort och sagt upp mitt Satsmedlemskap.

Bloggen då? Det har varit lärorikt att blogga men som ni säkert märkt så har jag inte varit särskilt aktivt mot slutet. Det är Sophia som driver på denna blogg med bravur. Istället har bloggen blivit ett stressmoment för min del. Jag tycker det känns jobbigt att ta outfitbilder och skriva inspirerade inlägg om konsumtionens vara eller icke-vara. Det tar tid och engagemang som för att göra det bra. Så enkelt är det.

Är mer road att ta del av Sophas tankar än mina egna. Hon är grym på att skapa relevant och inspirerade innehåll.

Kram på er och lycka till med smartare konsumtion.
/Martina

 

2017 års höjdpunkter

Snart kan jag kryssa för ett helt år som köpfri (från allt vad kläder och accessoarer heter) men också bloggare. Det har varit ett oerhört intressant, lärorikt, utmanande och väldigt roligt år. Låt oss titta tillbaka på några av höjdpunkterna.

Januari brakade igång med en glitterbomb till nyårskostym, ambitiösa löften…

.. och braksuccé i Aftonbladet TV (nåja, vi gjorde det åtminstone) för att prata om vårt shoppingfria år. Jag och Martina lyckades båda dyka upp i jeansskorta, Rodebjer Haina-brallor (bästa brallan) och boots. Det enda som skiljer är sisådär två decimeter i längd och att Martina har mitt- och jag sidobena. Så fruktansvärt läskigt och kul på samma gång. Har fortfarande inte vågat titta då jag inte vill veta om jag framstår som en toka. Bättre att leva i ovisshet..

Februari ägnades åt projekt omsömnad. Lagade ovan nämnda Haina-brallor och lämnade in skinnkjolar till läderskräddaren (som också visade sig vara Stockholms största återförsäljare av BDSM-pryttlar och jag fick fullt sjå med att hålla Juni borta från läderpiskor, -huvor och -kroppsstrumpor samtidigt som jag skulle spela oberörd. Till exempel fick min mockakjol en vågad kant, tjusigt va?

I mars flydde vi Stockholms kyla och snålblåst och parkerade oss på Phu Quoc i Vietnam. Egentligen hade vi tänkt resa runt i Vietnam och Kambodja, men ni som har hängt med sedan dess minns att så blev det inte. Vi hade fullt sjå med en vår nyss fyllda ettåring och värmen gjorde att vi inte kunde resa så som vi hade önskat.

Nåväl. Vi åkte på så mycket dagsturer vi kunde. Åt framförallt goda middagar för en spottstyver.

Satt på stränder i solnedgången..

Sportade tunna trikåklänningar.

Badade och hängde på stränder.

Åt färsk frukt och drack iskaffe.

Och suktade efter hotellets morgonrock i detta världsfina print. Höll emot dock och köpte ingenting (så när som på en tygbehållare åt Junis blöjor) på hela resan. Helt sjukt men sant. Inget jag ångrar i dag.

Mars blev till April på det mest fasansfulla sätt. Den 7:e april drabbades Stockholm av ett terrordåd och Juni och Andreas, som var på Kulturhuset (mitt emot Åhlens) tvingades att evakuera under hastiga omständigheter. Mitt i eländet spirade kärleken när Stockholmarna öppnade upp sina hem för alla som inte kunde ta sig hem på grund av nedstängd kollektivtrafik.

April tuffade på. Vi bland annat ner till Skåne..

Och gick på loppis!

Hittade en lampa signerad Josef Frank, en så kallad ”Carl Larsson-lampa” från 60-talet i silkestyg. Tyvärr i ruggigt skick men det löste jag genom att tvätta den med ljummet vatten och galltvål. Och tadaa!

carl larsson lampa josef frank

Så kom maj. Jag åkte till Malmö igen för att gå på kalas. Och bestämde mig för att lära mig fota bättre! Det tar sig lite va?

Och det var högsommarvärme! Så sjukt att se dessa bilder nu.

Juni nalkades. Och vi monterade äntligen färdigt garderoben som stått halvfärdig sedan ett år tillbaka.

garderob pickyliving

Det picknickades.

Och firades nationaldag i Rosendals trädgårdar.

Och team Recovering Shopaholics firade midsommar ihop!

I Juli tog vi semester och styrde kosan mot Skåne. Lite utflykter på exempelvis Katrinetorps landeri.

Vi anlitade en barnvakt (mormor) och hade och åkte på spa och sov över (premiär, hurra!)

Jag kämpade på med mina lagade linnetröjor. Tur att det inte var en så varm sommar.

Det var dejtkväll vid stranden i Båstad.

Och promenader i evighetslånga solnedgångar.

Det fikades en masse.

Och mitt i allt detta fattade vi ett livsomvälvande beslut! Att flytta till hus.

Så kom augusti. Jag hade mitt livs ära som toast madame åt min bästa kompis Karin. Gjorde det i lånad klänning eftersom jag inte hade en klänning som lämpade sig för bröllop i lada på Österlen. En av mitt livs finaste dagar!

Fortsatte pyssla med kläder. Tema vågigt ftw. 

Så kom september och det var dags att vinka adjö åt lägenheten på Södermalm. Det var med kluvna känslor som vi lade ut den till försäljning. Har aldrig älskat en lägenhet så som jag älskar denna. Med blått kök.

Gröna tapeter från William Morris.

Och grönt badrum och tre kakelugnar. Givet hur marknaden har utvecklats är jag såklart ganska lättad över att den är såld, men i en drömvärld hade jag behållt den med.

I oktober började vi så smått att flytta in till huset, som ligger i Saltsjöbaden utanför Stockholm.

Och bekanta oss med omgivningarna.

Då hade jag också gått tio månader utan att shoppat så mycket som en socka. Efter att jag postat denna bild köpte jag nya strumbyxor dock, eftersom det är enligt regelboken. (strumpbyxor, mössor och underkläder räknades egentligen inte).

I november beslutade jag mig för att investera i en elcykel för att vara mindre bilbunden. Nu letar jag efter en begagnad cykelvagn så att jag kan cykla även med Juni (har dock köpt barnstol på Blocket).

Och vi började att boa in oss på allvar i huset.

I december hade jag två stora nyheter! Välkommen till famijen Kjell..

Och Ing-Britt! (eller Ping-Ing som Juni säger). Nu leker livet!

Jag räknade också ihop vad jag sparat under året med köpstopp på kläder: 50 000! Mitt framtida jag tackar och bockar.

Detta var årets höjdpunkter! 2017 var ett händelserikt år: Flytt, husliv, kattfamilj, småbarnskaos, hobbyblogg och allt däremellan. Allt har förstås inte varit toppar, och i morgon tänkte jag skriva om 2017 års största misslyckanden. Eller bulor på vägen, om en föredrar att se det så.

Stor kram

Sophia

snart ett år av shoppingstopp

 

God fortsättning på er alla läsare. Året lider mot sitt slut. Det känns märkligt att ”få” shoppa igen även om jag måste vara ärlig och medge att det ska bli kul också. Vad har detta år medfört i form av lärdomar? Vilka insikter har jag fått med mig för att jag ska kunna bli en mer medveten konsument? Om jag har blivit en bättre konsument får tiden utvisa men några insikter tar jag med mig från detta år.

Min still: 

Basfärger:
Jag gillar inte färg. Eller jo, jag gillar marinblått och mörkgrönt i måttliga mängd. Kala mig astråkig men jag föredrar svart, vitt, grått och marinblått. Fina färger som går att matcha i alla oändlighet med varandra.

Enfärgat:
Jag gillar inte heller mönster. Visst, randigt är fint och jag har fler randiga tröjor i min garderob men galnare än så blir det inte. Jag håller mig till enfärgat. Beundrar Sophia som mixar både färger och mönster på ett stilsäkert sätt.

Byxor:
Jag är inte klänning och kjoltjej. Visst, på sommaren gillar jag kjolar och klänningar men överisa året samlar de mest dam. Visst, en snygg basklänning och en klassisk kjol kommer införskaffas så småningom men jag är mest bekväm i byxor och då främst jeans. Ska försöka utvidga mina vyer och hitta några snygga par dressade byxor också.

Bekvämlighet:
Plaggen ska vara bekväma. Hellre en storlek större och en lite slappare passform en för tajt och obekvämt. Måga plagg detta år har rykt för att de helt enkelt inte passar. Antingen för att jag ändrat passform eller för att de egentligen aldrig varit särskilt bekväma. Jag tenderar dessutom att inte använda plagg som inte har rätt storlek.

Sneakers och låga skor:
Jag är ingen klackperson. Tvärt om. Klacken får max vara ca 5 cm om det nu ska vara en festligare sko. Men till vardags använder jag helst sneakers eller låga boots. Men faktiskt helst sneakers. Jag går i princip överallt så behöver jag bekväma skor för att att kunna ta mig fram obehindrat.

Inför framtida inköp: 

Planering:
Var mer strategisk i mina inköp och se till att köpa plagg som jag behöver. Inga spontanköp (eller i alla fall minimera spontanköpen)

Pris/kvalitet:
Efter jag bestämt mig för ett inköp. Hitta bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris. Jag ska vara mer öppen för olika varumärken och mer fokuserad på plaggets material samt att priset känns rimligt för plaggets ändamål. Målet är att faktiskt hitta prisvärda varianter av de plagg som jag hittills insisterat på att inhandla på exemplevis Acne.

Behov:
Igen, ställa mig frågan behöver jag verkligen det här? Hittar jag bra plagg. Lägg undan det en timme eller tills nästa dag och fundera ett varv extra. Det kommer sannolikt spara mig både tid och pengar.

 

Har jag blivit en bättre konsument?
Svårt att säga. Jag har absolut blivit mer medveten kring konsumtion, miljö och material. Men det är svårt att säga hur det påverkat mig i parktiken då jag inte fått lov att shoppa. Förhoppningsvis har detta år fått mig börja att tänka till lite extra och bli en mer medveten konsument.

 

Kram,

/Martina

 

 

Innan du ger dig ut på mellandagsrean

Innan du planerar för en dag på mellandagsrean tycker jag att du lyssnar på Köplycka eller prylångest i SR play-appen.

Erica Dahlgren modererar skickligt ett samtal om konsumtion, jakten på prylar och status kontra minimalism och framtidens konsumtion. Om jag hade minsta köplust innan var den puts väck  efter att ha lyssnat på samtalet.

Medverkar gör en forskare, en filosof, en minimalist och en loppissamlare. Kul att höra allas röster även om *spoilier alert* alla verkar vara tämligen eniga om att vår konsumtion inte är hållbar. Frågor som avhandlas är bland andra: Varför är vi samlingsbenägna Är minimalism bara en cynisk trend som möjliggör att vi kan köpa ännu mer nytt? Har vi för mycket pengar? Hur konsumerar vi om tio år?

Lyssna till exempel här. 

Stor kram Sophia

 

Hur har köpstoppet gått?

 

 

Snart är köpstoppet över och jag tänkte försöka summera året. Det är med en känsla av stolthet som jag lämnar 2017! Året har varit otroligt lärorikt, stundtals jobbigt (såhär i vintertider har jag tex inte riktigt känt klädpeppen) men mestadels väldigt roligt. Och nyttigt.

Att ödmjukt och uppriktigt ställa sig frågan varför man gör saker är något jag varmt kan rekommendera. Varför shoppade jag fastän jag inte behövde? Svaret är kanske inte helt enkelt. Av olika anledningar har jag tidigare känt att jag behövt konsumera. För att fylla tiden, för att alla andra gör det, för att jag känner att jag inte duger som jag är, för att jag måste lägga pengarna på något. Men att försöka fylla inre hål med yttre attribut är dömt att misslyckas. Köpglädjen ersätts ganska snabbt med ångest och skamkänslor, och att distrahera sig själv från grundproblemet med shopping bidrar knappast till någon lösning. Det kommer  alltid finnas företag med affärsidén att övertyga dig om ett problem du egentligen inte har. Frågan är bara vilken grundinställning som jag ska ha till det.

En viktig lärdom är att vända på resonemanget när jag står inför ett köpbeslut. Inte fråga sig om jag behöver något bara för att det erbjuds eller på grund av ett upplevt problem. Nu frågar jag mig själv i stället: Kan jag klara mig utan? Det har visat sig att jag klarar mig väldigt bra utan väldigt många kläder. Den inställningen applicerar jag på alla mina köpbeslut och den har hjälpt mig att gå från en slentrianshoppare till en medveten inköpare.

Hur mycket har jag sparat?

Jag har inte levt överdrivet sparsamt utöver klädköpstoppet (har tex investerat i en elcykel och köpt några begagnade möbler). Men jag har lagt undan allt jag skulle lagt på klädshopping i olika sparformer och till dags datum rör det sig om cirka 50 000. (!!!!) Det känns nästan absurt att se siffran i pränt. Särskilt som jag  inte har den fetaste plånboken utan en vanlig, genomsnittlig lön. Femtiotusen! Det kan man göra mycket för. Jag har dock valt att inte göra något särskilt utan kommer att fortsätta att investera dem i fonder och aktier. Jag tänkte försöka skriva mer om hur jag ser på ekonomi, konsumtion och hur man kan göra mer medvetna inköp framöver.

Framåt då? 

2018 fortsätter jag på den inslagna vägen. Tack vare att jag engagerat mig i hållbarhetsfrågor för kläder har jag också upptäckt fler områden där jag kan leva mer hållbart och medvetet. Det ser jag fram emot! Däremot blir det inget renodlat köpstopp  – ett år tycker jag räcker. Mina mål är följande:

Andra hand i första hand. Mängden textilier har ökat lavinartat de senaste trettio åren (eller i alla fall 300%). Det betyder det finns mängder av kläder i omlopp som vi kan förlänga livscykeln för. Det vill jag vara med och bidra till. De flesta nyinköp ska vara begagnat.

Att använda min plånbok som röstsedel. Att producera schysst och hållbart kostar – inget snack om saken. De nyinköp som behöver göras ska göras hos producenter/handlare som kämpar (många gånger motströms) för en bättre värld, och därmed behöver ta skäligt betalt för sina varor. Jag tänker såhär: Det spelar ingen roll för en lågpriskedja om de tappar en kund, men en ny kund kan göra all skillnad i världen för en liten ekobutik. Buy less, choose well.

Fortsätta utrensingsresan. Jag vill att alla mina kläder ska förtjäna sin plats i garderoben. Plaggen är till för att bäras och slitas och inte samla damm.

 

 

 

lägga upp, laga och färgade jeans

Berätta – hur har ditt år varit?

Stor kram Sophia