Kom ge mig solen

Kylan fortsätter att hålla stan i ett hårt grepp. Visst är det nästan alltid så – att gång man tror att vintern börjar lida mot sitt slut så är det som att den får förnyad kraft? Eller så är det bara omställningen. Det har ju varit en mild vinter hittills i år och dryga sex minusgrader är ju egentligen inget att orda om.

I alla fall har jag drabbats av en intensiv vårlängtan. Drömmer om knoppar som brister, ljumna vindar och ljusa kvällar. Jag har nog aldrig känt längtan så här stark förrän vi flyttade till hus och fick en trädgård. Det är under sommarhalvåret som man kompenseras för allt det obekväma med att bo någon mil utanför stan.

Just nu längtar jag extra mycket efter:

Att göra om några gamla jeans till en jeanskjol. Har googlat runt och hittar tyvärr inte mycket till inspiration. De flesta remakes ser alldeles för hemgjorda ut för att falla mig i smaken. Jag älskar DIY och remakes men tycker för ofta att modegraden är väldigt låg. Här är en variant som jag skulle vilja försöka återskapa. OBS: jag tycker att det är trist att de flesta modehus välja samma typ av kropp om och om igen när de ska marknadsföra sina kläder. Men ännu tristare är att när man letar bland användargenererat innehåll på till exempel Pinterest så är det lika dåligt ställt med mångfalden där. Nästan alla toppresultat är på pinnsmala modeller och bloggare, precis samma som vi kritiserar modebranschen för. Bättre än så kan vi väl ändå prestera när vi har makten att påverka innehållet själva? Skärpning internetanvändare!

Blankens är ett skomärke som jag håller extra kärt trots att jag äger inte ett enda par. Kanske blir det senare i år? Det är sällan som jag vill ha allt av ett märke, men lite så känner jag inför Blankens sortiment. Och så är det mesta hållbart producerat. Men jag behöver inte ytterligare ett par Brogues just nu, eftersom jag redan äger två par. Annars hade jag nog slagit till på The Pella som är en upphottad variant med en glitterbombad sula. I stället tänkte jag sno idén rakt av och pimpa ett par gamla Brogues som jag äger. Någon som har en idé på var jag kan få tag på lite rejälare glitter?

Nu får jag en ilning i kroppen av längtan att få swisha fram med min elcykel. Den står i förrådet och har gjort så sedan jul, men snart måtte det väl ändå gå att cykla.

Sist men inte minst längtar jag efter försommargrönskan. När naturen är mättad på färger och varenda buske, träd, blomma eller växt prunkar och grönskar. Och så längtar jag förstås efter att dricka morgonkaffet i trädgården.

Längtar du efter något särskilt nu? Do tell!

Kram Sophia

En halvdag i tropikerna

Här kommer ett styck prima stockholmstips för den frusne eller bara allmänt vinterdeppiga. I dag blev det frostknäpp igen efter några dagar med plusgrader. Verkligen nedslående nyheter för en vårivrare som jag själv. Men inte kan man sitta inne och deppa för det. Vi åkte till Bergianska trädgården, en botanisk trädgård och kombinerat fikaställe norr om stan. Great success som familjeaktivititet.

Uppfann en ny trikolor i form av lagad ullhalsduk från Acne, second hand-fyndad kjol från Filippa K och lagad och gammal tröja från Dagmar. Glömde visst benvärmarna på.

 

Över hela trädgården vilar ett omisskännligt dofttäcke av medelhavet. Som en Sydfransk by efter regn. Och här finns fruktträd en masse.

 

 

Jag hittade min spirit flower: Blekgul Skrynkelkaktus. 

Och Andreas sin: Hårig pussmun! Såna är vi; blekgula och håriga.

I tropiska växthuset finns denna rökfontän.

 Och utplacerade lite varsom kan du hitta bänkar och bord. Så att livsnjutaren kan få sitt.

Tyvärr har vår tvååring inte särskilt mycket ro till att sitta ner och ta in härligheten av värme, grönska och ljus. Utan det blir mest till att kubba efter.

Eller vänta på att någon ska ta av och på skorna 40 gånger. ”Kan fälv” vrålar hon.

Ser du växtporren?

Vi passade på att titta på alla stackars satar som rände runt i kylan.

Och kolla in den prunkande växtligheten. Någon slags pelargon? Fint hursom.

Och springa runt i öknen.

Och titta på ökenväxter. Aloevera?

Annat vikre än vår sorgliga Fredskalla hemma.

Stor Kram

Sophia

Sånt som håller lågan vid liv

Äntligen februari! Det känns som att hela mitt inre räknar ner mot våren nu. Februari kan ju annars vara riktigt lömsk. Vindpinad, snorkall eller gråregnig – som en sista jävlig uppförsbacke innan målgången. Mars är ju förvisso en riktig jokermånad vädermässigt men man kan åtminstone trösta sig med att dagsljuset återvänt. Men februari känns ändå bättre inombords än perioden november-januari (som tyvärr är min sämsta period på hela året). Nu har det vänt!

Jag har några målbilder som håller liv i min låga just nu. Att bara tänka på detta en stund varje dag ger mig lite extra energi.

Långresa i mars. Precis som förra året åker vi iväg på en månads äventyr. I år bär det av mot Mexiko, med några dagar i Miami och förhoppningvis en vecka på Kuba. Vi kommer att hålla till på Yucatan-halvön, och hittills har vi bara bokat boende för ungefär halva perioden. Om du sitter inne på några fina tips som passar en barnfamilj behöver du inte vara blyg att dela med dig. Dock har jag en fruktansvärd klimatångest och den blev inte bättre av att jag kollade hur mycket utsläpp just vår flygning står för. Usch och fy.

Att Juni har fått så bra kontakt med farmor, mormor och morfar. Varje dag ringer de till en fjärrkontroll, träslev eller mammas telefon (att leka telefonväxel står högt i kurs här hemma nu) och Juni pladdrar pladdrar på förtjust med mommo, fammo eller moffa. Två hela gånger den senaste månaden har vi haft avlastning med barnvakt och hunnit med bröllop och brunch. Så fruktansvärt efterlängtat efter nästan två år helt utan hjälp.

Att våren snart står för dörren. Vi har en trädgård full med fruktträd som förhoppningsvis kommer att prunka av blommor. Vi har bland annat bigarråträd, päron-och äppelträd, persikoträd, syrenbuskar och fläder.

Att jag har hittat så himla bra strategier för att få utlopp för mitt klädintresse men ändå shoppa hållbart och ekonomiskt. Får skriva ihop en guide med mina bästa knep.

Att medan vi är borta så kommer hantverkare och restaurerar matsalen. Boaseringen har sett bättre dagar och hela hösten har vi jagat hantverkare som kan återställa ådermålningarna till ursprungligt skick. Jag har varit väldigt strategisk när jag tagit bilder där inne eftersom den är nedgången på sina ställen. Så härligt att den ska få pråla sig i all sin murrighet igen.

Att Kjell och Ingbritt verkar ha funnit sig tillrätta. Sedan några veckor tillbaka går det ute en stund varje dag. De älskar att jaga fram och tillbaka på gräsmattan, lura i grönkålslandet och söka skydd under farstutrappan. Kjell som tidigare var skygg och tillbakadragen har på bara någon månad blivit en riktig knäkatt. Vill helst ligga i sängen när man ska sova, vara hack i häl när man går runt i huset och ska självklart vara med och natta Juni varje kväll. Hjärtat svämmar över för den lilla pälsboll.

Stor kram

Sophia

 

Fisbeth Bajsander

Tack för alla fina tips och igenkänningar på träningsinlägget. Vi är verkar vara många som halvt slår knut på oss själva för att få vardagen lex barn att gå ihop. Ska svara på alla kommentarer, men jag har bara 10% batteri kvar och en av katterna (tittar på dig Kjell) tuggade sönder datorladdaren igår, så det får bli när jag ombesörjt med en ny laddare.

Några av mina favorittips dock:

– Squats medan man borstar tänderna.

– Hoppa av t-banan/tåget/bussen ett par hållplatser innan och springa sista biten.

– Cykla i stället för kommunaltrafik eller bil. (detta är ju på min att-göra men har ursäktat mig med att vädret inte tillåtit, men kanske dags att ba köra)

– Använda appen Seconds som man förprogrammerar med övningar och så tajmar den åt en. I vanliga kläder (har jag kommit ut som team raggardusch förr?).

I alla fall. Helgen har varit oerhört händelserik. Först hände detta:

Klippte av mig håret!

Tro det eller ej är det faktiskt inte första gången. Jag har sportat en liknande look förr. Dels när jag var mellan nio och elva (min så kallade Sickan-era) men även mellan åren 2010-2012. Här är jag munderad och sminkad till mitt alter-ego: Fisbeth Bajsander. (Obs att jag ciggar, för det gjorde jag som en borstbindare fram till cirkus 2012.)

Nu laddar batterierna snart ur. Får ve att återkomma om helgens dramatik i nästa vecka.

Stor kram

Fisbeth Bajsander

Sju minuter om dagen

En bakomliggande orsak till mitt vacklande välmående tror jag har varit bristen på rörelse. Innan jag fick barn tränade jag på gym cirka fem dagar i veckan. Det är sånt man har tid till innan man satt nya människor till jorden, men som nu ter sig som ett lika bisarrt inslag som seriemaraton.(Alltså när man tittar på fler än ett avsnitt i en serie utan att någon somnar, bajsar ner sig, måste äta eller roas.)

Sedan jag började arbeta efter föräldraledigheten har motionstillfällena blivit färre och färre. De flesta kvällar gick jag och lade mig med en rastlös känsla i kroppen samtidigt som jag var helt uttömd i huvudet. Kroppen kändes tillslut som ett rostigt redskap. Axlarna värkte, nacken var stel och ryggen började värka av att jag satt krökt som en ostbåge åtta timmar varje dag. Och det dåliga samvetet tärde.. För inget ger en så dåligt samvete som alla grejerna man inte gör. Hinner jag till gymmet i dag? Nej.. kanske hinner springa ikväll? Nej, för trött. Motionen som tidigare var en del av vardagen hade blivit till ett övermäktigt vardagsprojekt.

Nu har jag ändrat inställning till träningen. Jag har verkligen inte tiden, ambitionen eller pengarna till en pt men vem behöver en det när nöden är alla uppfinningars moder? Jag har gjort följande upptäckter:

– Man behöver då rakt ingen löpvagn för att springa med barn. En rackig gammal sulky med generös stötdämpning gör jobbet minst lika bra. Vi har en Brio Sitty som kostade oss 200 kronor och Juni älskar när man springer med henne i den. Hon spexar, vinkar åt tågen och hejar på alla förbipasserande och gungar med. Fördelen är ju också att vi använder den som vardagsvagn också, så att vi slipper ytterligare en pryl.

– Sju minuter träning är bättre än en halvtimmes promenad. Vi har ett yogarum på jobbet och där har jag kuppat in tre kettlebells. Varje dag som jag inte tränar (vilket är de flesta dagar) försöker jag låna rummet för exakt sju minuters kettlebellsträning. Fyra till fem övningar gånger tre. I vanliga kläder såklart. Efter sju minuter är hjärnan syresatt och kroppen känns uppfriskad igen.

– Rejält men sällan funkar det med. Om jag får tid och möjlighet att komma till gymmet så försöker jag göra det mesta av tiden där. Då lassar jag på så mycket vikt jag orkar och så kör jag bara. Hellre få repetioner men tungt och jobbigt. Bäst att ha det hela överstökat snabbt.

Allt med måttlighet förstås. Men motion är minst lika viktigt för den psykiska som fysiska hälsan för mig. Kroppen är inte gjord för att bara sitta långa dagar. Tillslut säger den ifrån.

Har du tips på enkel, billig och tillgänglig vardagsmotion? Dela gärna med dig!

Helt orelaterad bild på hemmajobb och kattgos. Kattgos borde för övrigt förskrivas till alla som lider av depression, aggression eller bara överdriven manlighet. Helt omöjligt att vara purken efter lite kattgos.

Kram Sophia

 

Ett stycke bröllop

I lördags fick vi brått med morgonbestyren. Det var nämligen dagen för bröllop. Våra vänner skulle gifta sig i Stadshuset (ej Rådhuset som jag skrev vid ett annat tillfälle. Vet tyvärr inte skillnaden på dessa hus men jag antar att vigslar endast förrättas i det ena av dem?)

Det var hög luft och minusgrader. Vi fick äntligen njuta av en sol som dolt sig bakom kompakta grå moln i veckor. Klackarna skulle på och så var det med den saken. Inte de mest lämpliga av skor så det blev till att uppfinna den broddade klackskon. Om man kisar rejält kan de förväxlas med ett par Acne-skor va?

Vi åkte Saltsjöbana, tunnelbana och slutligen båt! Älskar att vi drog nytta av allt kollektivtrafiken har att erbjuda.

Det är svårt att bli jätteful i blekt januarisken.

Båten kom medan vi gottade oss i den annalkande solnedgången.

Och satte kurs mot Stockholms stadshus!

Och där mötte vi upp ett glatt gäng. Bland annat detta bekanta ansikte. Tråkigt att ha en kompis som kan misstas för en supermodell. 

Jag kämpade på med min nygamla skjorta från Henrik Vibskov. Ny för mig med inhandlad på second handbutiken Aplace Pearl. Förra veckan var den på dop och denna vecka blev det bröllop.

Hade inte en helt pjåkig hårdag heller. Eller om det var ljuset som gjorde sitt?

De viktigaste av alla denna dag:  Blivande herr och Fru Berg. Precis så fina och klädsamt nervösa som man är på sin bröllopsdag.

Vill inte spoila med några bilder från vigseln men det var en rörande och fin ceremoni.  Efteråt bjöds det på champagne, snittar och tryffelchips en masse hemma hos brudparet. 

Så otroligt kul och mysigt bröllop. Trots att de flesta var nya bekanta för oss kändes det som att vi känt varandra i evigheter. Det är kvittot på bästa sortens folk.

Och när vi minglat färdigt där var det dags för bröllopsmiddag. Nämligen ost-och charkbuffe på Wijnjas, men tyvärr var det alldeles för mörkt för att kunna ta bilder fler bilder. Detta kan varit det mest geniala bröllopet jag varit på. Succé. Efter hundra ostar och rikligt med vin ramlade vi tillbaka till dem på en drink till och efter det trillade jag och Andreas in i en taxi och åkte fnittrandes hem. Där och då var vi ett nykärt par som precis smugit iväg från en fest och inte småbarnsföräldrar som kastat in handduken. Så himla fint att få känna så igen.

 

Stora händelser och gamla kläder

I morgon blir det åka av kan jag meddela. Då snörar jag på mig finskorna och slår (förhoppningsvis, om detta mosiga småbarnspäron orkar) klackarna i taket. Mina (och alumnibloggaren Martinas) vänner gifter sig i morgon och efter vigseln i rådhuset väntas champagnemingel och efterföljande ost- och charkbuffé! Älskar alla happenings som är helt utan knussligheter!

Jag har faktiskt inte valt outfit än. Annat hade det varit för lite mer än ett år sedan. Då skulle jag dammsugit webbshopparna och troligen knatat Biblioteksgatan upp och ner tills knäna vek sig för att hitta en klänning och matchande skor. Som efter en enda kväll förblivit hängandes i garderoben. Det sättet att handla ter sig alldeles främmande för mig i dag. Förra året var jag till och med toast madame åt min bästa kompis Karin utan köpa något nytt.

 

Det har ju poppat upp flera initiativ för att hyra kläder. Dessvärre har jag  inte testat någon tjänst annat än att jag hyr barnkläder till Juni. Det vore förstås klädsamt om någon hade vettet att bjuda in mig till en posh gala så att jag har en anledning att hyra något riktigt pråligt. Det är ju i bloggens intresse, såklart. Om någon som arrar Elle-galan läser detta så vet ni att jag är ledig nästa år.

Det var det hele. Kram Sophia

Nyårslöften för 2017 – så gick det

Förra året punktade jag ner mina nyårslöften för det köpfria året.  Jag tycker att vi följer upp dem och ser hur det har gått.

#1. Använda hela min garderob. I år ska jag aktivera min blandade gottepåse till garderob. Prova aldrig förr burna kombinationer och åtminstone testa alla plagg en gång.

Check! Jag testade en himlarns massa kombinationer av kläder. Jag lajvade jokerveckor och var mitt allra modigaste jag.  Vissa outfits bar jag med större framgång än andra..

Denna kombo är i ärlighetens namn inte en favorit och jag besparar er den igen..

Denna är jag däremot mäkta nöjd med:

#2 Rensa upp i min garderob. Och för att rensa upp garderoben behöver jag ett system. Ett bombsäkert och toksmidigt sätt att organisera alla mina attiraljer, kostymer, munderingar, accessoarer och allmänt bös.

Sju utrensningar senare kan vi väl vara överens om att det löftet infriades? Och jag håller stenhårt fast vid min Kon-Mari-vikning av alla plagg. File them, don’t pile them mässar jag högt för mig själv varje gång jag viker kläder.

vika tröja marie kondo

 

#3 Döda mina garderobsälsklingar. Du vet de där plaggen som gör sig bäst i garderoben men inte känns bekväma att bära? Ledsen smiley. I år måste vi tyvärr skiljas och mina plagg måste gå vidare med nya partners.

Som sagt – sju utrensningar. Men jag har också lagt ner mycket tid och pengar på att sy om gamla favoriter.

Minns du denna kjolen från Acne med 80-talshög midja? Den använder jag flitigt igen. Skjortan på bilden är också en favorit som jag nött mycket under året. Den har jag absolut inga planer på att skiljas ifrån men däremot ska jag försöka laga skavankerna.

Denna jacka har ju sannerligen sett ljuset och blivit räddad från slutförvaringen, aka skrymslet längst in i garderoben. Lät en skräddare korta den i ärmarna och hips vips används den numera varje vecka.

Till exempel senast i går:

 

#4 Ta hand om min garderob. Jag är väl semi-skicklig på att ta hand om kläder. Lämnar utvalda favoritplagg till skräddare och använder sko-block (okej, till ett par skor). I år ger jag min odelade kärlek till alla plagg. Jag ska bli en mästare på att vårda, lappa, laga och dona.

Detta har blivit lite av en hobby! I sovrummet har jag en korg med kläder som behöver lagas, sys om eller fräschas upp. Någon gång i månaden parkerar jag mig en kväll vid symaskinen och bränner av några stygn. Det är en väldigt härlig känsla att vårda något som man älskar. Jag har också avancerat i mina rengöringskunskaper. Tar bort fläckar som ett proffs (nästan alltid med hjälp av galltvål), vädrar ull-plaggen, tvättar de flesta plagg i tvättpåse och på lågt varvtal i centrifugen.

fläcksuddare clas ohlson

Och en liten bubblare:

#5 Sy barnkläder. Känslan av att färdigställa ett litet plagg till en älskad minimänniska är ju snudd på himmelsk. I år vill jag känna den känslan massor av gånger.

Tillåt mig att fnittra! Nej – de flesta dagar hinner jag inte ens äta lunch. Den tiden finns tyvärr inte alls just nu. Eller den prioriteringen, ska väl sägas. Men jag jag återigen förlorat mig i stickning.

Hade du några nyårslöften/-ambitioner/ -mål? Hur gick det – berätta?

Kram Sophia

Nu laddar vi om

Hej alla,

Majgådd – tack för all respons på mitt förra inlägg om när det inte blev som det var tänkt. <3 till dig som tagit dig tid att kommentera. Att känna att man inte är ensam är så oerhört trösterikt. Jag vill bara berätta att jag mår så mycket bättre tack vare medicineringen. Den hjälper mig också mot PMS-besvären vilka annars förvandlar mig till ett lynnigt penntroll ca 3 veckor (!) i månaden. Jag kan verkligen rekommendera att söka professionell hjälp – av alla beslut jag fattade 2017 var det beslutet det enskilt viktigaste och största. Men det satt långt inne…

Som ni läste kommer Martina inte att fortsätta att blogga. Mycket tråkigt – jag älskar verkligen att göra grejer i team och det kommer att kännas lite ensammare här nu. Men vi umgås ju främst utanför www och det är ju fint det med. Vi har dock en sista överraskning innan Martina stänger igen detta bloggkapitel för gott. Mer om det den 9 januari.

Mig blir du däremot inte av med i första taget. Jag har för roligt för att sluta och jag hoppas att du hänger med ett tag till. Ett helt år till med köpstopp blir en för stor utmaning för min del. Dock hoppas jag kunna fortsätta att inspirera och inspireras av hållbar stil och klokare konsumtion även 2018. Med bloggen Recovering Shopaholics vill jag att du ska känna dig mer nöjd med vad du redan äger än vad du lockas att av köpa något nytt. Här blandas friskt mellan begagnade kläder och inredning,  ryande mot konsumtionshets, förhoppningsvis lite pepp att våga/orka fatta hållbara beslut och kanske en gnutta vardag. Om det känns ok? Hojta gärna i kommentarsfältet eller hej [at] recoveringshopaholics.com om det är något särskilt som du vill att jag ska skriva om.

Ska strax återgå till sträcktittande av någon tv-serie (älska nyårsdagen). Vill bara visa några bilder från nyårsafton. Vi bjöd in till middag (bla var team Recovering Shopaholics samlade).

Jag tycker inte att en fin dukning behöver vara särskilt krävande. En bordsduk och lite levande ljus tar dig långt. Eller som i vårt fall: ett stort lakan och en för liten duk ovanpå.

Juldekorationerna var inga dyrgripar. Ärvd och loppad julig ljuskrona och gamla led-ljusslingor från Ikea. Vår bordsskiva var dessutom för liten så jag och Andy snickrade ihop en större variant med hjälp av två granskivor. En tager vad man haver osv osv.

Rätt så mysigt om jag får säga det själv.

Resten av kvällen glömde jag att fota/kunde inte pga inte tid men som nyårsklädsel valde jag prick samma outfit som förra nyår. Såg lika bra ut som då.

Stor kram

Sophia