Den gången jag fyllde 30

Förra söndagen var en söndag som alla andra. Förutom att det också var min födelsedag. En fredag för exakt trettio år sedan såg jag världens ljus och jag har hållit mig vid liv sedan dess. Vilken bedrift!

Jag hade exakt noll förväntningar på min födelsedag. Varje gång den kommit på tal har jag gruvat mig. För ett tag sedan hade jag någon tanke om att bjuda på fest. Sedan orkade jag inte ordna födelsedagsfest. Så då tänkte jag bjuda på brunch i stället. Men så orkade jag inte ordna brunch heller och då blev det ingenting. Förr kunde jag lätt bli lite dyster i samband i min födelsedag. Det är som att jag har haft någon slags inre målbild över vad som förväntas vid varje ålder. Och sedan jag tog studenten har jag inte ens levt upp till mina egna förväntningar av vad jag borde uträttat. Just känslan av att inte prestera tillräckligt blir dock svagare och svagare för varje år. Det fina med att fylla trettio och inte tjugo är att man hunnit ödmjukas av livet i ungefär tio år. Jag antar att jag vid fyrtio kommer att vara nöjd om jag lyckas stava till fyrtio utan ta hjälp av stavningskontrollen…

Min fina man Andreas sa bestämt att något måste vi ju göra. ”Vi kan ju inte låta hela dagen gå till spillo”.  Så först överraskade han mig med frukost på sängen och sedan en massage på Njuta Spa, som ligger i en otroligt vacker sekelskiftesvilla alldeles vid vattnet. Utöver att den avkopplande massagen fanns det också mycket att vila ögonen på för en retrofantast som jag.

Titta bara på tapeterna! Dörren och fodret är kanske den ljuvaste blå jag någonsin sett.

Så fint när tapeterna, golvet och snickerierna går ton i ton utan skarpa kontraster. Njuta Spa har också en otrolig utsikt över hamninloppet men den var jag föga intresserad av när det bjöds på stormönstrade tapeter.

Efter massagen trodde jag att födelsedagsfirandet var över, men icke. Vi åkte och lämnade Juni hos farmor och begav oss hit.

Skeppsholmen!

För här promenerade vi bara en kort stund och sedan vidare mot..

Hotell Lydmar och lunch. Som kom att vara i fem (!!) timmar. Andreas hade ordnat så vänner poppade upp (helt utan att jag anade ett skvatt) och så drack vi rosévin som om det inte alls var söndag.

Tyvärr tog jag inte en enda bild för jag hade fullt upp med att babbla ikapp för två år av försummat småbabbel, men fint var det. Det här kommer jag att leva på länge.

Stor kram

Sophia

 

Om veckan som gått

Hejsan,

Det har varit lite snålt på bloggfronten denna vecka men det är för att i måndags började jag mitt nya jobb. Och du kanske kommer ihåg hur det var själv sist? Man ska komma ihåg alla namn, hur det funkar med kylskåpet och vem som tömmer kaffemaskinen och sätta sig in i alla produkter. Puh. Kul i alla fall!

Annars har det varit en vecka som alla andra. Bättre än en genomsnittlig vecka dock. Arbetet med matsalen är i full gång och på måndag beräknas det vara färdigt. Varje gång jag kommer hem från jobbet har det hänt massor. Det är förbluffande att allt måleri görs för hand. Med penslar och svampar och inte en enda roller i sikte.

Hur fint? Nästa vecka är det färdigt. På bilden är det alldeles nylackat.

Mitt nya jobb är som Content Manager för ett företag som driver trampolinparker, alltså tänk en äventyrspark med jättemånga stora studsmattor. På min första dag fick jag studsa loss för allt vad tygen höll. Först trodde jag att jag skulle komma at göra bort mig inför hundratals kids, men efter en kort stund insåg jag att inte så mycket som ett kvalster tittade åt mitt håll – alla andra var ju upptagna med sitt? Det var i alla fall helt vansinnigt roligt och hips vips hade jag studsat bort en timme. Inga bilder därifrån så du får ta mig på orden. Kul var det.

Jag hann faktiskt med att sy upp ett par jeans. Jag har letat efter ersättare till mina Filippa K-jeans som är i de sälla jaktmarkerna efter tre lagningar. Att leta jeans på andrahandsmarkanden är inte det lättaste. Inte för att utbudet är klent utan för att det är så noga med passformen. Jag vill att mina jeans ska ha lite stretch men inte för mycket, höga i midjan men inte för höga och raka i benen. Jag blev så glad när jag kom över ett par Acne Needle i nyskick och i min storlek. 350 kronor ink frakt i LWL-gruppen. En får tacka!

Så här bra satt de efter att jag sytt upp dem:

Vi har börjat hämta hem våra växter från Andreas mamma Eva som passat dem medan vi varit borta (utöver växtdoula är hon också är min sömnadsmagister) och titta på fikonträdet! Så ystert var trädet inte när vi lämnade bort det. Kommer att bli praktfullt.

I lördagseftermiddag unnade vi oss en solstund på terassen. Baguette och termos med kaffe – det är livet på en pinne.

Vi hann också med en tur till blomsteraffären och försådde en handfull växter och blommor. Kan inte mer om trädgårdsskötsel än vad som ryms på baksidan av en pamflett men jag har följt instruktionerna till cirka 70% så nu hoppas vi på en prunkande djungel framåt sommaren. Planterade också om sticklingar från fikonträdet och en Dr Westerlund.

Och gav lite kärlek till en pelargonstickling som mot alla odds överlevt på egen hand medan vi var i Mexiko.

Det var min vecka i korta drag. Nästa gång hoppas jag kunna visa upp en klänning som jag sytt om. Hoppas att din vecka varit fin det med.

Stor kram

Sophia

Mobilmedvetna mars – så gick det

mobildetox

Om ni minns ordnade jag med utmaningen Mobilmedvetna mars. Bakgrunden är att jag ägnar alldeles för mycket tid åt min telefon. Den håvas fram i tid och otid, sneglas på under möten, gluttas på under middagar med mera. Det var dags för en förändring. Max en timme om dagen skulle jag ägna åt sociala medier, bildredigering och blogg. Det låter ganska mycket men det är det faktiskt inte. Att skriva och redigera bilder tar tid och jag måste erkänna att under mina bloggdagar (ca varannan dag) är tiden knapp för att hinna med allt.

Så hur gick det då?

Dagarna då jag lade undan telefonen var det absolut noll problem. Då var jag som en helt vanlig person tillskillnad från den korsögda surftorsken jag faktiskt är.

…Och de andra  dagarna?

Handen på hjärtat. Åt fanders. Om jag har mobilen tillgänglig, alltså på mig och nära till hands, är det som att den kapar 10% av min hjärnkapacitet jämt. Oavsett om jag surfar eller inte så tänker jag på att surfa. En notis får alla mina synapser att glöda till. Det går inte att ha den på en armslängds avstånd. När jag reflerarar över det är inte så märkligt. En som precis slutat röka kan inte gå omkring med ett paket cigg i bröstfickan. En spelberoende kan inte ha ett onlinecasino som startsida. Varför skulle jag kunna gå omkring med mobilen på mig och tro att den inte kommer att påverka mig?

Jag överväger att återgå till en dumtelefon utan internet. Kanske att jag har kvar mina gamla smartphone för att kunna kolla Instagram/FB osv en timme om kvällen. Vi har också pratat om att blocka alla sociala medier via routern här hemma. Elakt va?

I Silicon Valley är det en del techisar som gått tillbaka till dumtelefon. En del av dem har själva varit med att utveckla smartphones eller mobila tjänster och känner väl till hur telefonen dominerar vårt psyke i dag. Det är ju inte för inget som de flesta av oss blir mer eller mindre beroende. All utveckling för mobila tjänster är ju grundad på psykologiska principer som ska trigga oss att kolla skärmen igen och igen. Vår hjärna frigör dopamin och vi känner oss alltså belönade varje gång som vi tittar på skärmen och har fått en ny notis.

Det var en litet statusuppdatering. Hur har det gått för dig?

Stor kram

Sophia

När jag kommer hem!

Hörrni. På fredag är en stor dag för då beger vi oss hemåt efter en månad utomlands. Den är rena rama underdriften att säga att jag är peppad på hemfärd. Det ska förstås bli kul och skönt med vardag igen, förskola, vänner och det trygga lunket. Men sedan är det förstås extra kul eftersom jag har så många roliga saker som jag ser fram emot.

Börja nytt jobb! Jajemensan. Om en vecka börjar jag nytt jobb som Content Manager. Inte nog med att det är ett superkul företag, det känns också som en personlig revanch efter en rekordusel höst och vinter.

Se den färdiga ådermålningen i matsalen. Det är med skräckblandad förtjusning eftersom restureringen känns som ett enormt vågspel. Det förra hantverket var fantastiskt men tiden hade tagit ut sin rätt och det var mer eller mindre fallfärdigt på sina ställen. Ådermålningen görs ju för hand och det går inte att efterlikna den förra målningen helt och hållet.

Välja tapeter. Tack för tipsen i inlägget om matsalen förresten. Jag ska svara på alla kommenterar men för tillfället har jag så dåligt med tid (eller internet) för att blogga att jag inte hinner mer än att publicera inlägg. Precis som  jag verkar ni ha en förkärlek för William Morris. Jag var så nöjd med tapeten i vår förra lägenhet att jag gärna skulle tapetsera med dem igen.. Är det knasigt? Så här såg det ut i vår lägenhet om du är nyfiken.

Vårstäda i garderoben! Jag ska tvätta sneakers med galltvål, lämna in till kemtvätt och ta itu med högen av kläder som ska repareras. Ska också sy om denna klänning till en blus. Och kämpa vidare med den missfärgade tvätten. Jag har hörsammat era råd och köpt mig en liten dunk rosa Vanish Oxy Action. Det gick sådär faktiskt. Andreas kalsonger är fortfarande illrosa (inte för att det gör honom något) men en känner ju sig lite dum när en titulerar sig själv som familjens klädvårdsexpert och sedan begår ett sådant förargligt nybörjarmisstag.

Fotas till ett tidningsomslag. Jag har ställt upp på en intervju om mitt köpstopp och hur jag tänker kring konsumtion framöver. Bara själva intervjun kändes övermäktig, men när de sedan frågade om jag ville vara på omslaget kändes det så våldsamt ogenomtänkt att jag svarade ja på studs. Alltså lilla jag? Jag är inte överdrivet blygsam men kan för mitt liv inte begripa vad jag har att bidra med. Återkommer om och när jag vågar visa omslaget och intervjun för omvärlden. Kanske aldrig.

Unna mig en loppisrunda! Jag har inte haft möjlighet att ägna en heldag åt att rota bland gamla pinaler sedan jag blev förälder. Men nu måste det till en loppisrunda innan jag blir galen. Självklart ska jag konsumera klokt även på loppis. Bara handla sådant som vi har ett reelle behov av. Men jag älskar att bara gå och rota i skrotet och fantisera om prylarnas historia. Det är avkoppling för mig.

Vad ser du fram emot? Berätta mer än gärna!

Stor kram

Sophia

Ett litet hej från Miami

Hallo hallå!

Det blir en liten instickare till resedagboken här. Det var många hejarop på Instagram ang min minimalistiska packning och det tackar jag för. Men det behövdes en liten korrigering. I stället för strandsärken i polyester som tveklöst blir den mest svårburna borde jag säkrat upp med en tjocktröja. Åk aldrig hemifrån utan en tjock tröja som värmer på svala kvällar oavsett hur lovande vädret verkar (ok att förbise om du ska till tokvarmt land) för man vet aldrig när en kallfront kommer. 16 grader och ihållande blåst gjorde jag var nödgad att köpa en tjocktröja). Ett mycket bra köp dock som jag gärna visat upp sen.

 

Annars är det mest såhär om dagarna

 

 

Jag skriver, redigerar bilder och publicerar med enbart mobilen. Fiffigt, tänker du? Nej! Så fruktansvärt opraktiskt arbetsflöde att jag blir tokig. Kommer nog aldrig att köpa en iPhone igen, särskilt inte så som de är prissatta nuförtiden. Denna får hänga kvar tills den inte håller mer men sen är det ajöss Apple.

 

Stor kram

Sophia

Mobilmedvetna mars

mobildetox

Jag tror att jag snittar 20 minuter per toabesök. Inte för att min kista är rassligare än någon annans, utan för att jag också kombinerar alla toabesök med scrollmaraton. Jag vet – jätteäckligt! Men just argumentet om personlig hygien biter inte på en förälder med småbarn på förskolan, det måste till starkare tobak för att jag ska lägga ifrån mig luren. Så här är det: Jag är sjuk i huvudet med min telefon. Den är familjens fjärde medlem som alla tvingas att förhålla sig till.

Vi behöver inte prata om mobilens förträfflighet och så vidare. Jag är helt beroende av den eftersom jag behöver hålla koll på mejlen och sociala medier i jobbet. Men de arbetsuppgifterna tar cirka 5% av den totala användningstiden i anspråk.  Resterande tid scrollar jag Instagram, kollar Facebook, läser mejlen och kollar Omni och Avanza– som en psykotisk loop om och om igen.

Jag är ju med i flera utmaningar under året. Bland annat Slowfashion-utmaningen och Konsumera Klokare. Men den allra största blir att ta itu med mitt mobilberoende. Jag är trött på att min uppmärksamhet klyvs itu varje gång jag får ett infall att kolla telefonen. Jag är trött på att aldrig känna mig helt närvarande i vad jag gör. Och jag skäms inför mitt barn och Andreas, som alltid måste konkurrera om mitt engagemang.

mobilmedveten

Några goda skäl till att bli mobilmedveten

Tidseffektivt. Dygnet har bara 24 timmar. Om man – som jag – ska ratta heltidsjobb, familjeliv, hobbies och socialt umgänge är det många intressen som konkurrerar med varandra. Men det behöver inte vara så! Det går att leva lite långsammare, göra mer och jäkta mindre om man faktiskt tillåter sig att vara helt närvarande. Mobilen pockar ständigt på uppmärksamhet på ett sätt som analoga aktiviteter inte gör.

Stanna i flowet. Du vet den där känslan av flow? Då tiden bara flyger förbi och man är uppslukad av vad som sker nu. Jag har tidigare haft väldigt lätt att hitta flow. Jag är otroligt fokuserad (lider dock allvarlig brist på simultanförmåga, obs ej skämt) när jag väl fastnar i något. Kan sitta i timmar och bara göra. Men det kräver att jag skärmar av. Det kommer naturligt för mig att skärma av ljud och andra störningar, men mobilkollar-impulsen rår jag inte på. Varje gång jag får en impuls att kolla mobilen tappar jag fokus och kan inte komma in flowet igen.

Bli mer social. Låtsas att den du har ett djupt och förtroligt samtal med helt plötsligt bara vänder sig bort och slutar lyssna. Hade du känt dig avspisad och undrat om vännen helt tappat det? Troligen. Men jag gör detta varje dag. Alltså inte vänder mig bort men plockar upp telefonen mitt i ett samtal för att snabbscrolla. Magdalena Ribbing hade vänt sig i sin grav om hon sett mig. Detta är inte rimligt socialt beteende, oavsett vilken generation man tillhör. Det är oförskämt och otrevligt och det är inte en sån vän eller partner som jag vill vara.

mobildetox

Regler för mobilmedvetna mars

Scrolla, läsa bloggar, kolla mejlen, redigera bilder och skriva blogginlägg får ta en timme om dagen max.

Resterande tid är mobilen förpassad till en byrålåda.


 

Jag har redan annonserat min utmaning på Instagram och fått flera som nappat. Häng på du med vettja!

Stor kram Sophia

 

Om jag inte gjorde det jag gör

Jag brukar roa mig med att fantisera om andra liv. Särskilt andra yrkesliv. Ofta när jag träffar andra människor vindlar tankarna iväg om hur det är att ha deras jobb. Hur ser deras dagar ut? Vad är det roligaste? Vad kräver mest tid? Vilken utbildning krävs? Hur krävande är utbildningen? Säg att jag inte är ensam om att dagdrömma om andra karriärbanor. Om jag inte gjorde det jag gör skulle jag vilja arbeta med följande:

– Kriminalinspektör. Mitt främsta guilty pleasure är att lyssna på poddar från rättegångar eller om utredningar. Plöjer allt som har med mord och ofattbar mänsklig tragik att göra. Jag slås ofta av hur skickliga förhörsledarna och åklagarna är. Hur de med noga avvägda frågor snärjer den misstänka eller åtalade. Tror dessvärre inte att jag har självbehärskningen som krävs för att bli framgångsrik inom yrket. I en podd berättar en erfaren utredare om hur han arbetar. Metodiskt och med respekt för den misstänkta. I en förhörssituation vet båda sina roller. Det blir aldrig den där besvikelsen man ser på tv, för i verklighetens förhörsrum existerar inga svikna löften. De misstänkta gör sitt för att undvika sanningen och förhörsledarna sitt för att hitta den.

– Kriminalförfattare. Martina pluggar ju till jurist på SU. Jag tror att hon blir en utmärkt jurist men framförallt vill jag att hon ska bli min författarkollega. Våra böcker skulle utspela sig under tidigt 1900-tal. De skulle vara mord, tragik men också dramatiska miljöer och livsöden. Kanske ta sitt avstamp i olösta mordgåtor och försöka nysta fram den skyldiga?

– Analytiker. Det verkar vara så behändigt att jobba som analytiker. Att ha förmågan att se samband och söka svar bland siffror och data. Att kunna trolla med excelark och göra databaskörningar. Jag hade velat analysera allt. Kanske analysera hur sjukdomar sprids över världen, eller analysera hur vi köper kläder via mobilen. Inget hade varit för litet!  Tyvärr finns det föga hopp mig eftersom min karaktär är sådan att jag förmodligen lagt ner mer tid på att färgsätta excelarken än att faktiskt analysera.

– Barnmorska! Precis efter jag fått min dotter dagdrömde jag om att bli barnmorska. Det tog två månader för mig att kvickna till från dagdrömmeriet och återvända till verkligheten. Trots att min förlossning var allt annat än idyllisk (slutade i akut snitt) finns det något rosaskimrande och magiskt som vilar över yrket. Man måste vara både mjuk och ha pondus och ha förmågan att fatta snabba beslut. Ena minuten är allt bara vackert och andra minuten kaos. Aldrig tråkigt tänker jag mig? Och så måste man tåla blod förstås. Det är väl där det är kört för mig. Blir svimmig bara av tanken på ett skärsår. Men drömma får man!

– Byggnadsvårdare. Mitt hjärta klappar extra hårt för allt gammalt, vint och skevt. Tänk att få ägna sig åt gamla hus på heltid. Renovera varsamt, långsamt och med fullkomligt opraktiska metoder med dagens mått mätt. Jag blir helt kollrig av gamla färgkombinationer och doften av linolja. I ett annat liv…

Snart så kan jag åtminstone sluta dagdrömma om yrket som Content Manager. Jo men visst. I dag arbetade jag sista dagen på jobbet där jag varit i nästan åtta år för att börja på ny kula i april. Det ska bli så kul med nya kollegor, ny arbetsplats och nya utmaningar. Även om jag kommer att sakna det gamla.

Dagdrömmer du om något yrke?

Kram Sophia

Om helgen och årets köp: Luddan

Hej,

Hoppas att ni har haft en fin helg. Vi har haft blandad kompott av feber, syfilis/böldpest, kompishäng och naturporr. Låt oss dyka in i helgen med huvudet före.

Själv har jag tampats med svullna lymfkörtlar, blåsor i munnen och sår i näsan. Solklart fall av några olika sjukdomar; syfilis. böldpest, muncancer, streptokocker och aids.  (Har jag någongång nämnt att jag sedan barndomen lider av svår hypokondri? Det är ett mirakel att jag överlevt så många av mina egendiagnosticerade och obotliga sjukdomar.)

Fredagen tillbringade jag därför halvt arbetandes från soffan men främst att med att ha frossa och tycka synd om mig själv. Jag fick fint sällskap av familjens sorgebarn Ing-Britt. I veckan smet hon, som så många gånger förr, ner i källaren. Denna gång valde hon dock att markera revir i kolrännan.

Därav denna nya färg; gråmelerad. Javisst, från kritvit till grey melange. Detta är efter en dusch med kattschampoo och några dagar. När hon kom upp från källaren var hon grå från nos till svanstipp. Vad gör man? Rakar av henne pälsen?

Jag vet inte riktigt vad vi ska ta oss till med Ing-Britt. Hennes sällskap verkar ha gjort susen för Kjells humör; från grinig gubbkatt till världens mysigaste och kurrigaste farbror. Ing-Britt själv däremot… Hon har sedan någon vecka tillbaka protestbajsat på Junis täcke tre gånger. Hon går också mest omkring och hänger läpp, om nu katter har någon motsvarighet till det. Jag har testat tre varianter av kattlåda/kattsand och ska ta henne till veterinären för att kolla så att hon inte är sjuk (hon besiktigades för ca två månader sedan utan anmärkning men man vet aldrig..). Vill så gärna veta vad det är hon inte trivs med.

Följande bildserie som sammanfattar hennes humör.

Gosa med Kjell.

Se avmätt ut.

Chefa över Kjell.

Se förvirrat irriterad ut.

Kattversionen av Lotta Lundgren och Erik Haag?

I alla fall. I takt med att min syfilis blev lite bättre drabbades barnet av sin livs första feberattack: 38.3 (till råga på allt under upploppet av en perfekt februari = 0 vabdagar hittills). Som tur var hade vi våra kompisar Olof och Viktoria med kids på besök och Viktoria, som är erfaren inom feberiet, guidade oss med van hand genom feberpaniken.

När Juni blir förkyld tappar hon alltid matlusten. Smoothie slinker förstås alltid ner. Hon gillar all smoothie som är grön, syrlig eller smakar rikligt av ingefära. Gjorde en sån här goding med fryst banan, grönhål, blodapelsin, ingefära, citron och lite fryst ananas. Receptet har jag fräckt stulit av @portionenundertian.

Trots Junis krasslighet vågade vi oss ut på promenad. Vi bäddade ner henne i vagnen och gick en sväng. Det var årets vackraste vinterdag. Tolv minusgrader och så gott som vindstilla. Vi gick ned till Saltsjöbadens kallbadhus, som ligger såhär vackert ute på en holme. Som taget ur en Wes Andersson-film. Mellan de gamla badhuset var det alldeles vindstilla och säkert 15 plusgrader i solen.

Hur själfullt är det inte med gamla träbyggnader? Om de underhålls på rätt sätt blir de bara vackrare med åren.

Saltsjöbadens Kallbadhus byggdes ursprungligen 1913 och i dag finns både dam- och herrbad.

Sjön var frusen och vi tog en kort promenad på isen.

Och jag fick ha på mig mina nya vinterskor. Årets köp! Om ni minns hade jag stor beslutsvånda innan jag slog till på ett par som lever upp till alla mina krav: Hållbart och gärna närproducerade, varma, slitstarka och helst inte fula. Jag ger er: Luddan som jag köpte via Skråmträsk.se. Fick tipset i min bloggefterlysning och jag är otroligt nöjd.

Luddorna är gjorda av ull och håller värmen utan att stänga in fukt. De tillverkas på en fabrik i Jämtland och är en klassik modell som garanterat håller för många vintrars användning.

Och man slipper skoskav eftersom ull är betydligt mer följsamt än skinn. Och lätta är de också. Kostade strax över 1500 kronor. Har redan blivit stoppad två gånger på stan och fått beröm för skorna.

Har fortfarande inte köpt ett par termobyxor utan kör i stället på tjocksockor och benvärmare i ekologisk merinoull (också från Skråmträskskon).

Hoppas att ni har haft en finfin helg!

Kram Sophia

 

Kom ge mig solen

Kylan fortsätter att hålla stan i ett hårt grepp. Visst är det nästan alltid så – att gång man tror att vintern börjar lida mot sitt slut så är det som att den får förnyad kraft? Eller så är det bara omställningen. Det har ju varit en mild vinter hittills i år och dryga sex minusgrader är ju egentligen inget att orda om.

I alla fall har jag drabbats av en intensiv vårlängtan. Drömmer om knoppar som brister, ljumna vindar och ljusa kvällar. Jag har nog aldrig känt längtan så här stark förrän vi flyttade till hus och fick en trädgård. Det är under sommarhalvåret som man kompenseras för allt det obekväma med att bo någon mil utanför stan.

Just nu längtar jag extra mycket efter:

Att göra om några gamla jeans till en jeanskjol. Har googlat runt och hittar tyvärr inte mycket till inspiration. De flesta remakes ser alldeles för hemgjorda ut för att falla mig i smaken. Jag älskar DIY och remakes men tycker för ofta att modegraden är väldigt låg. Här är en variant som jag skulle vilja försöka återskapa. OBS: jag tycker att det är trist att de flesta modehus välja samma typ av kropp om och om igen när de ska marknadsföra sina kläder. Men ännu tristare är att när man letar bland användargenererat innehåll på till exempel Pinterest så är det lika dåligt ställt med mångfalden där. Nästan alla toppresultat är på pinnsmala modeller och bloggare, precis samma som vi kritiserar modebranschen för. Bättre än så kan vi väl ändå prestera när vi har makten att påverka innehållet själva? Skärpning internetanvändare!

Blankens är ett skomärke som jag håller extra kärt trots att jag äger inte ett enda par. Kanske blir det senare i år? Det är sällan som jag vill ha allt av ett märke, men lite så känner jag inför Blankens sortiment. Och så är det mesta hållbart producerat. Men jag behöver inte ytterligare ett par Brogues just nu, eftersom jag redan äger två par. Annars hade jag nog slagit till på The Pella som är en upphottad variant med en glitterbombad sula. I stället tänkte jag sno idén rakt av och pimpa ett par gamla Brogues som jag äger. Någon som har en idé på var jag kan få tag på lite rejälare glitter?

Nu får jag en ilning i kroppen av längtan att få swisha fram med min elcykel. Den står i förrådet och har gjort så sedan jul, men snart måtte det väl ändå gå att cykla.

Sist men inte minst längtar jag efter försommargrönskan. När naturen är mättad på färger och varenda buske, träd, blomma eller växt prunkar och grönskar. Och så längtar jag förstås efter att dricka morgonkaffet i trädgården.

Längtar du efter något särskilt nu? Do tell!

Kram Sophia

En halvdag i tropikerna

Här kommer ett styck prima stockholmstips för den frusne eller bara allmänt vinterdeppiga. I dag blev det frostknäpp igen efter några dagar med plusgrader. Verkligen nedslående nyheter för en vårivrare som jag själv. Men inte kan man sitta inne och deppa för det. Vi åkte till Bergianska trädgården, en botanisk trädgård och kombinerat fikaställe norr om stan. Great success som familjeaktivititet.

Uppfann en ny trikolor i form av lagad ullhalsduk från Acne, second hand-fyndad kjol från Filippa K och lagad och gammal tröja från Dagmar. Glömde visst benvärmarna på.

 

Över hela trädgården vilar ett omisskännligt dofttäcke av medelhavet. Som en Sydfransk by efter regn. Och här finns fruktträd en masse.

 

 

Jag hittade min spirit flower: Blekgul Skrynkelkaktus. 

Och Andreas sin: Hårig pussmun! Såna är vi; blekgula och håriga.

I tropiska växthuset finns denna rökfontän.

 Och utplacerade lite varsom kan du hitta bänkar och bord. Så att livsnjutaren kan få sitt.

Tyvärr har vår tvååring inte särskilt mycket ro till att sitta ner och ta in härligheten av värme, grönska och ljus. Utan det blir mest till att kubba efter.

Eller vänta på att någon ska ta av och på skorna 40 gånger. ”Kan fälv” vrålar hon.

Ser du växtporren?

Vi passade på att titta på alla stackars satar som rände runt i kylan.

Och kolla in den prunkande växtligheten. Någon slags pelargon? Fint hursom.

Och springa runt i öknen.

Och titta på ökenväxter. Aloevera?

Annat vikre än vår sorgliga Fredskalla hemma.

Stor Kram

Sophia