Fredagströttma, hyrkläder och Göteborg

Hej,

Denna vecka gick i ett huj. Nyss var det måndag och ett, tu, tre är det fredag. Mina ögon går snart i kors och klockan är inte ens 18. Andreas sover redan och Juni tittar på Findus.

Egentligen skulle vi haft middag ikväll, men Andreas blev sjuk igår och jag känner mig hängig sedan lunch. Räknar kallt med att vi ligger klubbade som sälar från i morgon. Det har jag egentligen inte ett dugg tid med, för jag har planerat att åka in till stan och gå förbi Sabina & Friends, kläduthyrarna, du vet. På måndag åker jag till Göteborg och till Svt för att medverka i ett program. Vill gärna ha på mig något snitsigt, men hittar inte inspirationen i min egna garderob. För tillfället har jag nämligen begränsat med kläder att välja på. Vad passar då bättre än att hyra en outfit. Tänkte också svänga förbi Bodil Vintage och kolla på en lampa jag spanat in på Instagram. Om den nu finns kvar, hennes grejer brukar ha en strykande åtgång.

Jag bjur på en våldsamt oinspirerande bild på mig själv från Saltsjöbanan i eftermiddags. Jag var bara tvungen att kolla att jag fortfarande fastnade på bild, för det var så länge sedan jag testade.

Stor kram

Sophia

 

Livet är en fest och jag är inte bjuden

Hej hörrni,

Det ekar väldigt tomt här inne. Jag har världens skrivkramp och kommer inte på ett endaste dugg att skriva om. Det är inte så att jag inte fått skrivkramp innan, det får jag jämt och ständigt. Men jag brukar strunta i det och skriva ändå. Nu är det som att all must runnit ur mig. Det är fortfarande för mörkt för att ta vettiga bilder, och jag är urled på de bilderna jag har på lager. Mitt hår måste vuxit en halv decimeter sedan jag tog en bild på mig senast.

Jag chattade med en kompis häromdagen och kunde inte undgå att vår konversation var det deppigaste sedan 30-åriga kriget, ungefär. Barnen trotsar, vardagen är grå och det sociala livet obefintligt. ”Jag vet lik som har ett rikare socialt liv än jag” skrev jag. Och det är sorgliga är att det är sant. Jag kan knappt minnas sist jag träffade en kompis och bara pratade nonsens. Folk träffar jag ju varje dag förstås. Men det blir sällan mer än ett ytligt umgänge. Just nu är det mycket tid som går åt till mindre roliga saker. En närstående är väldigt sjuk och vi åker till sjukhuset varje vecka. Min man har också mycket på jobbet och vi ser knappt varandra om kvällarna.

Som grädde på moset har Ing-Britt börjat att kissa och bajsa i vårt barns säng igen, och nu känner jag inte längre att det är hållbart. Hon trivs uppenbarligen inte med små barn och behöver en trygg miljö, utan stressmomentet som mindre barn utgör. Halsen snörper sig och jag får ett styng i hjärtat bara jag skriver detta, men jag tror att hon måste omplaceras. Om du upplevt liknande problem med en katt får du gärna höra av dig med råd. Det enda som funkar för är att aldrig låta henne i närheten av vår dotters rum, och ha Feliway (kattferomoner) utplacerade i huset. Men det är en omöjlighet att alltid ha dörren stängd till Junis rum, för att inte tala om hur meckigt det är att försöka få katterna att stanna på nedervåningen under natten. Det är inte bara svårt utan otroligt tråkigt. Båda katterna är sociala kelgrisar och vill helst ligga vid fotändan av sängen och snusa om nätterna. Extra synd blir det förstås för Kjell som nog inte kan förstå varför han straffas på detta sätt. Jag vill inget hellre än att Ing-Britt ska stanna hos oss för alltid, så om jag kan göra något för att säkerställa att hon slutar markera i barnets säng så vill jag prova det. Men det är omöjligt att ha dörren stängd jämt, det är ju liksom mitt barns rum. Och jag vill heller inte låsa in dem nattetid även om de har en hundra kvadratmeter stor våning helt för sig själva. De vill ligga och spinna ikapp vid fotändan av sängen.

Just nu har jag inga muntra ord att bjuda på. Det känns som att livet är en fest, och jag är inte bjuden. Jag står utanför fönstret och tittar och hoppas att någon ska släppa in mig. Men jag är väl medveten om att ansvaret ligger hos mig själv. Ingen vill ju bjuda en surkart i en gigantisk offerkofta på galej.

Men fan, att det ska vara så svårt att rycka upp sig ibland.

Stor kram

Sophia

Velig inför vardagen

Pangbom så var tre hela veckor av lov över. Nu stundar rutiner, vardag, ordning och reda. Inga fler heldagar i långkalsonger och nopprig tröja. På ett sätt välkomnar jag vardagen igen. Känner att jag fort tappar riktningen av att vara arbetsfri. Inte för att jag saknar idéer kring vad jag vill göra när jag är ledig. Tvärtom. Men det blir ju aldrig något gjort!

Det blir det däremot på vardagar. Jag arbetar sex timmar på kontoret, lagar mat (om det är min tur), uträttar ärenden, tränar och handlar. Och bloggar om kvällarna, förstås. Däremot är de flesta saker som blir gjorda ganska tråkiga. Om man inte roas av att städa, handla och laga mat förstås. Men se det gör jag inte!

I vardagen finns dock ett njut som jag saknar när jag är ledig. En känsla av flyta med i mina rutiner. Jag mår som allra, allra bäst när jag har fasta rutiner att förhålla mig till. Gå upp samma tid, äta lunch samma tid och veta precis vad jag ska göra. Då är jag i ett mentalt viktlöst tillstånd. Varannan dag hämta och varannan dag lämna. Inga överraskningar eller ta dagen som den kommer. Huva. Semester är förstås något av det ljuvligaste som finns. Men inget går upp emot en välplanerad vardag där roliga och rutinmässiga sysslor går omlott.

Folk som inte gillar vardag ser nog bara måndag till torsdag som dagar man gör tråkiga saker. Och jag håller med, fy för tråkiga vardagar! Knepet är ju att boka in roliga saker även på vardagarna. Det är nog något som vi svenskar generellt behöver vi bättre på. Att sluta ruva på roligheterna till helgen. Jag själv måste påminna mig om det hela tiden. Annars blir tvätten schemats roligaste aktivitet.

En av mina förhoppningar om året är att göra vardagen roligare. Gå på middag mitt i veckan eller träffa kompisar. Eller gå en kurs på tisdagkvällar. Allt möjligt för att krama ur så mycket jag kan på vardagarna. För vardagarna förtjänar så mycket mer än att vara en transportsträcka till helgen.

Har du några bra tips på roliga saker att göra mitt i veckan? Berätta!

Stor kram

Sophia

Nyår på Gotland

Hej!

Jag tog några dagars paus från både blogg och instagram. Inte av någon särskild anledning mer än att jag varit här, i Visby, och inte haft tid eller möjlighet att skriva. Vi åkte med Martinas och hennes familj dagarna innan nyår och har lånat hennes föräldrars sommarhus.

Våra barn är sånär som på en månad lika gamla och kommer väldigt bra överens.

Det är mycket spring i benen som ska ut och Visby i vintertid saknar inte saker att upptäcka för någon som är 2.5 (eller 30 heller, för den delen). Har bara varit här under Almedalsveckan (med jobbet) tidigare och var lite rädd att det skulle vara helt öde på vintern. Men det var det inte!

Att gå och titta på ruiner och muren och springa upp i torn var en hit.

Tja. Vädret var inget att skriva hem om men värre skulle det bli.

Barnen lekte vilt i lövhögar (inte förrän efter barnen formligen badat i lövhögen kom jag på att det brukar ligga små minor av hundbajs i alla präktiga lövhögar).

Resans bästa inomhusupplevelse var utan tvekan Gotlands Museum och utställningen om Vikingarna (det maffiga lektrummet Skepp O’ Skoj gjorde ju sitt till också). Är otroligt fascinerad över vikingarna och kan inte riktigt greppa att kristendomen fick sånt övertag över Asa-tron tillslut. Varför? Asa-tron hade ju liksom  allt och lite till, och dessutom väldigt behändig på många sätt. I alla fall. Det var alldeles för mörkt för att fota inomhus men missa inte museet om ni är i Visby.

Vi pep också in på Acantus, den vida ombloggade inredningsbutiken mitt i Visby. Finfina saker, men prislappen är ju också satt därefter. Och allt begagnat i butiken går att hitta på loppis för en spottstyver om en bara har tålamodet. Men jag antar att skyhöga priser är en av många dystra följeslagare till Stockholmsturisterna. Är ju uppvuxen i Båstad och känner igen syndromet.

Sedan kom nyår! Barnen nattades i vanlig tid och vi dukade upp för fest-och spelkväll. Vi åt skaldjur, plock och kladdkaka. Sedan spelade vi GW:s Brott och När då då fram till kl 11 och vårt barn vaknade och fick vara med till tolvslaget. 00.10 tackade jag för mig.

Försökte ta en bild på det glada sällskapet men det blev fåniga miner och poser direkt. Känner du förresten igen Martinas kjol? Det är min gamla som hon bytte till sig i en klädbytarträff för flera år sedan.

Två dagar efter nyår slog stormen Alfrida till med besked. Takpannor flög och träd välte. Men när vinden mojnat litegrann kunde vi inte hålla oss inne längre. Det är något kittlande med att vistas i naturen där den är som mest upprorisk. Vår vinterresa innehöll inga svajande palmer men en hel del omkullblåsta träd.

Vi åkte ner till stranden och kollade in vågorna. De gick höga! Båtarna och all flygtrafik var ju inställd.

Vi satte kurs mot Jungfrun, Gotlands högsta rauk. Kul att se i storm ju.

Tjejerna var supermodiga och tyckte att det var roligt med en utflykt.

Vi kom fram och tog skydd för den pinande blåsten.

Även om vinden mojnat lite blåste det fortfarande storm.

Dagen efter hade stormen bedarrat helt och ett tunt lager nysnö hade singlat ner. Visby blev inte fulare inbäddat i snö, om jag säger så.

Vi tog vagnarna och sladdade ut.

Jag var förstås tvungen att stanna för att ta lite bilder. Detta var också enda dagen med en skärva solsken på hela resan. Önskar att alla Brandstationer kunde få se ut såhär.

Sista dagen fick tjejerna åka skridskor för första gången. Stor succé!

Vi hann också med att äta på flera restauranger med barnen, och det var aldrig några problem. Vi åt vegetarisk lasagne på H10, fika och macka Ett rum för resande, pasta på Isola Bella, vegetariskt på Bolaget och jag och Andy hade dejtnight på G:a Masters. Så gott och lyxigt! Så mycket har vi nog inte ätit ute på hela året.

Vi hörs snart igen. Då tänkte jag berätta om mitt kommande projekt.

Stor kram

Sophia

Årssammanfattning 2018

Hej,

Jösses amalia. Snart är det 2019. Sista året på 2010-talet, så galet. Jag minns fortfarande millenieskiftet som om det vore igår. I alla fall. Låt oss kika tillbaka på året som gått.

2018 rivstartade här: i Aftonbladet TV:s morgonprogram för att sammanfatta året med köpstopp. Hur hade det gått? Toppenbra, jag och Martina inledde ju 2017 med ett årslångt köpstopp (därav bloggen och namnvalet).

Jag gick på Viktorias och Olofs vigsel i Stadshuset, med efterföljande Ostbuffé på Winjas.

Kolla så gulliga! Början på en era och slutet på en annan.

Nämligen eran med min page. I slutet på januari tröttnade jag på mitt trasselsudd och klippte av allt. Nu kör jag ju Balsammetoden och får varken trassligt hår eller kluvna hårtoppar längre, men den kände jag inte till i januari förra året.

Februari var snörik. Mitt första köp efter det årslånga köpstoppen blev dessa skor i ull. De är de ljuvligaste skorna att ha i snö och minusgrader. Fryser aldrig och är typ helt underhållsfria.

Isen låg tjock utanför Saltsjöbaden och vi promenerade förbi Saltisbadet.

Och ännu längre ut.

Jag tog tydligen massa bilder i trapphuset på mitt dåvarande jobb. På skor bland annat.

Och testade att frystorka kläder. Om det fungerar? Ja! Praktiskt? Nja.

En pinande kylig dag värmde vi oss inne på Bergianska.

Sedan kom mars och vi flydde kylan till Miami och Tulum, Mexiko.

Jag skrev om mina knep för att inte shoppa på semestern.

Vi drack smarriga drinkar och åt mängder med drösvis mat.

Den som letar efter god mat, förströelser, yoga, sol och bad behöver inte leta länge i Tulum.

Men den som letar efter det genuina Mexiko hittar det inte här. Jag skrev ett inlägg om Paradisets skuggsida.  Om hur lokalbefolkningen trängs undan, det vilda livet hotas, djungeln som blir soptipp och hur lokala politiker skor sig själva i korruptionen. Priset som någon annan betalar för att rika västerlänningar ska få en exotisk tillflyktsort som de bara halvt på skoj kallar ”Lilla Williamsburg”.

Under mars månad upptäckte jag också balsammetoden. Sedan dess har inget schampoo nuddat mitt hår och mitt hår är som förbytt. Har inte klippt mig på ett år, och även om frisyren är en sorglig hockeyfrilla har håret aldrig varit finare. Inte en kluven hårtopp! Får skriva mer om detta tror jag.

 

 

 

 

 

 

Vi var borta en månad och jag hade gett mig tusan på att packa minimalistiskt. Cirka 12 plagg kom jag ner till, om jag inte minns fel. Allt rymdes i alla fall i min ryggsäck. Kommer aldrig mer att att packa för tungt! 

Så kom april och vi kom hem från vår resa. Jag fyllde år några dagar senare. 30! Jag hade inte planerat en enda aktivitet (antagligen på grund av livsångest) men Andreas överraskade mig med vinlunch med kompisar som kom att vara i fyra timmar. Så kul!

I slutet på månaden var det så varmt att vi kunde duka upp fika i trädgården. Hade ju inga trädgårdsmöbler än, så det blev till att ligga på filtar.

Gick också en endagskurs i foto och inredning. Väldigt kul att kunna unna sig emellanåt. Nästa år funderar jag på att gå en kurs i möbeltapsetsering.

Vi försådde grönkål och solrosor bland annat. Mycket vissnade ju under den rekordvarma sommaren men grönkålen och en solros klarade sig.

Maj månad! Vi rev ett mögligt hönshus och gjorde i stället rum för en sandlåda. Som jag målade med kromoxidgrön linoljefärg.

Andreas 40-årspresent var en resa till Moskva. Vi spelade pingis, åt, drack öl, strosade.

Och njöt av att vara barnfria för första gången på två år.

Såg Röda torget och Kremlin-muren.

 

Och var inne i Vasilijkatedralen. Det blev två flygresor 2018, och även om det är en drastisk minskning från hur jag tidigare reste (fem gånger om året minst) så känns det som att mer måste hända.

Jag ställde upp på intervju i Djungeltrumman.

Och dukade upp i trädgården för fest. Fortfarande saknade vi utemöbler…

…så vi bar helt sonika ut vårt matsalsbord.

Sedan kom juni månad.

Vi fortsatte med att bjuda på middag utomhus med inomhusmöbler (tills våra grannar erbjöd oss deras gamla, tyckte väl synd om oss).

Och jag började äntligen måla på våra nya möbler. Snickrade utanför Örebro efter gammal förlaga. Och målade med linoljefärg, såklart.

Jag bytte även jobb och blev Content Manager på Steamery.

Men ganska snabbt gick jag på semester. Åkte bland annat till Jämtland på bröllop!

Men först klädde jag ut mig till Prins på möhippan.

Bröllopet varade i tre dagar. Sara och Jocke hade typ gjort allt själva. Pysslat denna fotovägg och lagat all mat. Älskar dem!

Och Saras mamma har till exempel sytt klänningen. Hur fina?

Juli var stekhet. Vi åkte en del båt och sökte svalka i vattnet i Skärgården.

Men det var ju 25 grader i vattnet, så värst svalkande var det inte.

Vi var i princip bara hemma. Hängde i trädgården och fixade.

Eller åkte på utflykt.

Andreas tog sig an våra fönster. De ska ju renoveras. Välbehövligt, som synes på bilden.

Sedan kom augusti och det var dags att återvända till jobbet.

Sportade min nya kjol från Myrorna.

Och åkte ut med båten för att kolla på Dödshoppet, en årlig tävling i magplask.

Njöt av att cykelpendla varje morgon.

Även när höstdimman smög sig på.

Den enda överlevande solrosen fick sluta sina dagar i en vas. Men sommaren fortsatte ju en bit in i september.

Och vi gick på ännu ett bröllop, denna gång Tomas och Ann. Här i Stylein-klänning från Sabina & friends, en butik på Östermalm där du hyr kläder. Så galen fest som innehöll allt; gränslös glädje, kärlek och lite gnabb. Inga par som bråkade dock.

Millesgården öppnade en utställning om William Morris. Jag var där första öppningsdagen.

I svullen kind och volanger (opererat ut en visdomstand).

Sedan åkte jag och Juni till Lindesberg en helg. Juni fick rida för första gången i sitt liv, och sedan dess pratar hon varje vecka om hästar och att rida.

Sedan kom oktober. Och då hände i princip inget kul på hela månaden (om jag får tro min blogg, men det är antagligen inte sant).

Löven gulnade i alla fall.

Och jag deltog i Jasmin Jahja/justwannahavefun.se:s stilutmaning med olika looks för varje dag. Vill ha den igen tack, så kul!

I november var jag med i Svd och berättade om mitt köpstopp och hur jag numera försöker konsumera medvetet.

Andreas fyllde år och jag slog in hans present i en favorittapet (Strawberry thief från William Morris) och en bit garn. Lappen har Juni gjort.

Vi fick ett sjukdomsbesked för en närstående i släkten som skakade oss. Och vi fick tummen ur och började att fixa till vårt skräprum som skulle bli gästrum.

Så blev det december. Skräprummet blev ett gästrum efter två veckors hårt slit.

Vi hann med julmarknad på Drottningholm.

 

 

 

 

Och pyntet kom upp. Tja, det är ganska sparsmakat med pynt med en krans blev det.

 

Och loppad stake.

Jag testade att laga kläder via Repamera. I korthet: stor succé.

Firade jul hemma.

Julaftonsförmiddag tillbringade vi i pulkabacken.

Och resten av dagen hemma med Andreas mamma och brors familj. Dagen efter gick vi på Solsidan-tur.

.. och i morgon åker vi till Gotland för att fira nyår med Martina och hennes familj.

Och det var  2018 i korthet. Tack för att du hängt med mig, och hoppas att vi ses nästa år. Då händer det grejer!

Stor kram

Sophia

 

Julen 2018

God fortsättning!

Nu har de sista gästerna farit och jag har äntligen haft tid att blogga. Jag skulle vara duktig och fotografera hela julen, men precis som förra året blev det inget mer än ambitiösa planer. Nåja, håll till godo med vad som finns. Vi hade julkrans. Mycket viktigt när man bor i hus. I år gjorde vi den inte själva utan köpte på dotterns julmarknad.

Ing-Britt var i alla fall grymt redo för jul. Är det bara jag eller ser hon ut att ha tomteskägg?

Jag hade önskat mig långpromenad och juldopp. Det senare blev det inte (tyvärr!) men i stället promenad och pulkaåkning.

Vi åkte på golfbanan där vi bor. Lagom med backar för en 2,45-åring. På vägen dit hann vi också lämna av en Ikea-kasse med kläder och böcker som skulle samlas in till en familj som behövde det bättre. En eldsjäl i grannskapet tog på sig att åka runt till fem hushåll på julafton för att samla in grejer, det gjorde mig både rörd och glad.

Pulkagänget!

Och selfie (för det var ingen annan som hade tid att ta bild). God jul!

Efter klädavlämning, pulkaåkning och en sväng till Kärrtorp för att hämta farmor kom vi hem igen. Svidade om och fortsatte med matförberedelserna.

Jag valde en lastgammal klänning från Dagmar, kashmirstrumpbyxor och yllestrumpor. Och läppstift. Det fick bli en spegelselfie i gästrummet.

För i vardagsrummet står granen framför spegeln. Här ser det ut att vara ett groteskt berg med presenter, och en del blev det förvisso. Men tre barn, fyra vuxna och en farmor fick klappar. Vi gav bort böcker till alla förutom till farmor som fick en Ipad. Den kommer hon ha stor nytta av då hon behöver vistas på sjukhus en del framöver för behandling. Då är det fint att ha något som fördriver tiden.

Jag fick inga bilder julaftons roligaste inslag: grannfirandet. Efter Kalle Anka är alla som vill i grannskapet välkomna till korsning två hus från oss. Där gör vi upp en eld med facklor och sedan dansar vi och sjunger julsånger. Efter dansen önskar vi varandra god jul och vänder hemåt igen. Vi var i alla fall tjugo grannar och en tomte (som bara var förbipasserande och blev indragen). Väldigt roligt, men det råder fotoförbud under tillställningen så jag inga bilder. Hemma igen var det dags att göra det sista med maten, tända ljus och duka.

Efter maten var det dags för julklappsutdelning. Som den yngsta hade väntat! Hon hade gjort egna julklappar till mig, Andreas och gosdjuret Bäbis-Kanin på förskolan och hade väntat i flera dagar på att vi skulle öppna dem. Hon hjälpte tålmodigt tomten att dela ut klapparna och när hon kom med våra klappar sa hon ”vill du ha hjälp att öppna armbandet?”. Så gulligt.

Så fint?!

Sedan spelade vi sällskapsspel och tryckte julgodis resten av kvällen. Dagen efter var det dags för promenad. Ner till Holmen och förbi Grand Hotell. Jag hade mappat ut några platser som synts i Solsidan. Några i familjen är väldigt förtjusta i serien. Själv har jag sett ett enda avsnitt och förstod ingenting, vet inte om jag var för ung eller för gammal.

Barnet i sin nya snabba hjälm och glasögon.

Vi kollade in Saltisbadet och några platser till. Sen började det skymma och vi  gick hem, fikade, gjorde brasa, åt resten och spelade sällskapsspel.

Stor kram

Sophia

Sista arbetsdagen innan jul

 

Kolla in Kjell? Har du sett en större katt? Jag har svårt att veta vad som är päls och vad som är katt. Han är skapt för bistert vinterklimat, men så fort temperaturen är under nollan vill han helst lata sig inomhus.

He förresten,

I dag är sista arbetsdagen på flera veckor. Jag ska inte vara tillbaka på jobbet förrän den 7:e nästa år. Kan inte minnas om jag någonsin varit ledig så länge över julen. Välkommet är det, i alla fall. Jag tillbringar ju dagarna på Steamery, och även om det är superkul så tar det på krafterna att arbeta i stan och bo utanför. Lägg därtill en hektisk julhandel så förstår du att behovet av återhämtning är stort.

Julen firar vi hemma, med farmor och Andreas bror med familj. I år är första julen hemma men jag hoppas ju förstås att det blir tradition. Förra helgen firade vi minijul med mormor, så firandet har redan dragit igång. Juni fick ett 54-bitarspussel med hajar och trosor med Pippi Långstrump. Stor succé. Är lite rädd för att hon vänjer sig vid att få paket varje helg och kommer att bli besviken när julen är över.

Jag vill bara pipa in och önska god jul. På söndag kommer Andreas familj och det kommer nog att bli svårt att få loss tid att blogga mitt i julstöket. Men jag har planerat massa roligt för mellandagarna. Återblickar från året som gått och vad jag ser fram emot 2019. Vi hörs snart igen!

God jul

kram

Sophia

1 advent

Glad 1:a advent allesammans.

Vill du veta en sak? Detta är första gången i min vuxna ålder som jag ser fram emot jul. Julstöket, julpyntet, fixet och afton – allt. Jag tror mest att det har att göra med att min dotter är i precis rätt ålder för att uppskatta julens magi. Och jag får uppleva den igen genom hennes ögon. Vilken lyx.

Vi vaknade 09 i morse! (detta faktum tarvar ett utropstecken). Eller jag gjorde, Juni sov en kvart till. Hon var utmattad efter gårdagens middag hos Olof och Viktoria. Vi åkte till bageriet och handlade finbröd och en minikanelbulle. Är det advent så är det.

Sedan började vi att pynta (och städa, såklart). Vi har en låda med julgrejer och till i år köpte jag två ljusstakar på Stadsmissionen. En gran på detta så känner jag mig nöjd. Denna ljusstake fångade mig direkt. Har jättesvårt för att åldersbestämma den. Vi första anblick skulle den kunna vara 40-tal. Men också 70-tal? Snarare det. Den gör sig i alla fall fint i vårt gubbiga hem, som min man kallar det.

Den andra ljusstaken är mer julig. Den passar bra överallt, bestämde jag.

Idén var att vi skulle fixa i Skräprummet, men ett tu det var det kolsvart ute och våra tapeter hade ändå inte kommit, så vi gav upp. Hittills har vi rensat, monterat ned en loftsäng, spacklat, slipat och målat taket. Kvar är att tapetsera,  bygga garderob och måla fönsterkarmarna.

Andreas satte igång med pepparkaksbaket.

Och fick hjälp av ivriga händer. Det är lika delar rörande och tålamodsprövande att baka med någon som ej är fyllda tre. Det är många känslor inblandat, om vi säger så.

Efter baket kom kvällens spontangäster; Sara och Jocke. Vi gjorde sallad med puylinser, butternutpumpa och ägg. Men det fastnade inte på bild. I morgon åker jag till Smådalarö med jobbet och är tillbaka ett dygn senare. En natt på hotell själv. Är det okej att gå och lägga sig vid 20.00? Hoppas.

Stor kram

 

Onyttig helg

I fredags kom Andreas hem, och nu, Söndag kväll har jag hunnit ikapp med tvätten. Ni som läste förra inlägget vet vad jag pratar om. Denna helg har vi gjort inget särskilt. I lördags kom grannarna förbi och lekte, och vi vuxna satt och fikade. Andreas bakade en smarrig chokladkaka, jag nöjde mig med att sätta på en ny kanna kaffe. Blev trevligt ändå.

Resten av helgen har vi tillbringat såsandes i raggsockor och hängiga underställ. Varje hörn, skrymsle eller yta är i princip upptagen av en katt som tar sig en lur. Ju kallare det blir desto kortare blir deras äventyr utomhus. Förra veckan skickade grannan en bild på hur katterna tog sin förmiddagslur på deras uppblåsbara bubbelpool (som är uppvärmd). Svårt att vara en diskret granne med Kjell och Ing-Britt som brer ut sig över hela grannskapet.

I dag bestämde vi oss för att göra helgens enda nyttiga gärning; kratta löv. Det tyckte Juni var kul i exakt 16 minuter och krävde sedan att få tillbringa resten av tiden i ett träd.

Jag har också testat den galnaste fläckborttagningen någonsin. Red Wine Stain Remover från ett brittiskt märke som heter Attirecare. Juni åt röda vinbär i en vit tröja i morse  och det lämnade sina spår. Äntligen uppenbarade sig en möjlighet att testa! Man sprejar direkt på fläcken och sedan försvinner den som genom magi på några sekunder, och därefter tvättas plagget som vanligt. Jag återkommer mer kring denna produkt när  jag gjort mer research. Köpte den på vinst och förlust men har inte läst på i detalj vad den innehåller och hur den verkar.

 

Ett studieobjekt i mänskligt förfall

Ögonlocken hänger tunga och jag kan inte fästa blicken på något särskilt. Borde gå och lägga mig fastän klockan inte slagit nio en fredagkväll. Men det går inte för jag väntar på att tvätten ska torka. Andreas kom hem i dag efter en knapp vecka på arbetsresa. Det kan tyckas simpelt att rodda en vecka själv med ett barn, men på blott sex dagar har jag gått från en ganska vanlig person till ett studieobjekt i mänskligt förfall. Trots att jag tillämpar sex timmars arbetsdag kändes hela veckan som ett enda långt gatlopp där jag ständigt blev slagen i ansiktet av sysslor jag förbisett eller glömt av. Jag trodde att veckan var planerad in i minsta detalj, men ändå lyckades jag komma till min kurs på rätt tid men fel dag, stänga dörren för kattlådan så att Ing-Britt demonstrativt bajsade ner Junis säng och backa bilen in i ett buskage. Och medan jag tvättade Junis sängkläder fick hon sova i vårt rum. Helt orelaterat till denna avvikelse från våra sov-rutiner, men anmärkningsvärt otajmat, råkade hon ut för ett sällsynt blöjläckage. I vår säng. Och medan jag tvättade ännu ett lass sängkläder smet Ing-Britt in och protestkissade i Junis säng, som efter förra kvällens olycka var utan madrasskydd. Och medan jag nu, en fredagkväll strax efter nio, tvättar familjens tredje uppsättning sängkläder på bara två dagar, ställer jag mig den enkla frågan var jag ska sova?

Min vardag känns som en sekvens dråpliga händelser tagna från amerikansk sit-com. Just det, i natt vaknade jag av ett återkommande pip. Det var frysen som protesterade mot att jag glömt stänga dörren, och nu har den tackat mig med att bepansra sig med istappar. Jag är så kränkt över detta att jag bara förtränger problemet och tänker att jag får lösa det när jag lyckats bända upp ögonen igen.

Hur överlever andra människor?