1 advent

Glad 1:a advent allesammans.

Vill du veta en sak? Detta är första gången i min vuxna ålder som jag ser fram emot jul. Julstöket, julpyntet, fixet och afton – allt. Jag tror mest att det har att göra med att min dotter är i precis rätt ålder för att uppskatta julens magi. Och jag får uppleva den igen genom hennes ögon. Vilken lyx.

Vi vaknade 09 i morse! (detta faktum tarvar ett utropstecken). Eller jag gjorde, Juni sov en kvart till. Hon var utmattad efter gårdagens middag hos Olof och Viktoria. Vi åkte till bageriet och handlade finbröd och en minikanelbulle. Är det advent så är det.

Sedan började vi att pynta (och städa, såklart). Vi har en låda med julgrejer och till i år köpte jag två ljusstakar på Stadsmissionen. En gran på detta så känner jag mig nöjd. Denna ljusstake fångade mig direkt. Har jättesvårt för att åldersbestämma den. Vi första anblick skulle den kunna vara 40-tal. Men också 70-tal? Snarare det. Den gör sig i alla fall fint i vårt gubbiga hem, som min man kallar det.

Den andra ljusstaken är mer julig. Den passar bra överallt, bestämde jag.

Idén var att vi skulle fixa i Skräprummet, men ett tu det var det kolsvart ute och våra tapeter hade ändå inte kommit, så vi gav upp. Hittills har vi rensat, monterat ned en loftsäng, spacklat, slipat och målat taket. Kvar är att tapetsera,  bygga garderob och måla fönsterkarmarna.

Andreas satte igång med pepparkaksbaket.

Och fick hjälp av ivriga händer. Det är lika delar rörande och tålamodsprövande att baka med någon som ej är fyllda tre. Det är många känslor inblandat, om vi säger så.

Efter baket kom kvällens spontangäster; Sara och Jocke. Vi gjorde sallad med puylinser, butternutpumpa och ägg. Men det fastnade inte på bild. I morgon åker jag till Smådalarö med jobbet och är tillbaka ett dygn senare. En natt på hotell själv. Är det okej att gå och lägga sig vid 20.00? Hoppas.

Stor kram

 

Onyttig helg

I fredags kom Andreas hem, och nu, Söndag kväll har jag hunnit ikapp med tvätten. Ni som läste förra inlägget vet vad jag pratar om. Denna helg har vi gjort inget särskilt. I lördags kom grannarna förbi och lekte, och vi vuxna satt och fikade. Andreas bakade en smarrig chokladkaka, jag nöjde mig med att sätta på en ny kanna kaffe. Blev trevligt ändå.

Resten av helgen har vi tillbringat såsandes i raggsockor och hängiga underställ. Varje hörn, skrymsle eller yta är i princip upptagen av en katt som tar sig en lur. Ju kallare det blir desto kortare blir deras äventyr utomhus. Förra veckan skickade grannan en bild på hur katterna tog sin förmiddagslur på deras uppblåsbara bubbelpool (som är uppvärmd). Svårt att vara en diskret granne med Kjell och Ing-Britt som brer ut sig över hela grannskapet.

I dag bestämde vi oss för att göra helgens enda nyttiga gärning; kratta löv. Det tyckte Juni var kul i exakt 16 minuter och krävde sedan att få tillbringa resten av tiden i ett träd.

Jag har också testat den galnaste fläckborttagningen någonsin. Red Wine Stain Remover från ett brittiskt märke som heter Attirecare. Juni åt röda vinbär i en vit tröja i morse  och det lämnade sina spår. Äntligen uppenbarade sig en möjlighet att testa! Man sprejar direkt på fläcken och sedan försvinner den som genom magi på några sekunder, och därefter tvättas plagget som vanligt. Jag återkommer mer kring denna produkt när  jag gjort mer research. Köpte den på vinst och förlust men har inte läst på i detalj vad den innehåller och hur den verkar.

 

Ett studieobjekt i mänskligt förfall

Ögonlocken hänger tunga och jag kan inte fästa blicken på något särskilt. Borde gå och lägga mig fastän klockan inte slagit nio en fredagkväll. Men det går inte för jag väntar på att tvätten ska torka. Andreas kom hem i dag efter en knapp vecka på arbetsresa. Det kan tyckas simpelt att rodda en vecka själv med ett barn, men på blott sex dagar har jag gått från en ganska vanlig person till ett studieobjekt i mänskligt förfall. Trots att jag tillämpar sex timmars arbetsdag kändes hela veckan som ett enda långt gatlopp där jag ständigt blev slagen i ansiktet av sysslor jag förbisett eller glömt av. Jag trodde att veckan var planerad in i minsta detalj, men ändå lyckades jag komma till min kurs på rätt tid men fel dag, stänga dörren för kattlådan så att Ing-Britt demonstrativt bajsade ner Junis säng och backa bilen in i ett buskage. Och medan jag tvättade Junis sängkläder fick hon sova i vårt rum. Helt orelaterat till denna avvikelse från våra sov-rutiner, men anmärkningsvärt otajmat, råkade hon ut för ett sällsynt blöjläckage. I vår säng. Och medan jag tvättade ännu ett lass sängkläder smet Ing-Britt in och protestkissade i Junis säng, som efter förra kvällens olycka var utan madrasskydd. Och medan jag nu, en fredagkväll strax efter nio, tvättar familjens tredje uppsättning sängkläder på bara två dagar, ställer jag mig den enkla frågan var jag ska sova?

Min vardag känns som en sekvens dråpliga händelser tagna från amerikansk sit-com. Just det, i natt vaknade jag av ett återkommande pip. Det var frysen som protesterade mot att jag glömt stänga dörren, och nu har den tackat mig med att bepansra sig med istappar. Jag är så kränkt över detta att jag bara förtränger problemet och tänker att jag får lösa det när jag lyckats bända upp ögonen igen.

Hur överlever andra människor?

Söndagshallå

Halli hallå i afton,

Först skulle jag ha bloggat under eftermiddagen, men då var jag tvungen att tvätta. Sedan efter maten, men då var jag tvungen att hänga tvätt. Sen blev jag tvungen att ringa en vän och göra en snabb jobbgrej. Ett, tu, tre sitter jag här och har huset fullt av tvätt i olika stadier av färdigt och inser att jag måste duscha, för det har jag nog inte gjort på hela helgen. Annars då?

Slasksörjan till väder behöver ju ingen närmare presentation, men det är den stora anledningen till att jag tagit max två bilder på hela veckan. Varav den ena är på min gröna smoothie som dagen till ära pryder bloggen. Dagsljuset når mig liksom aldrig. Ska försöka att skriva mer i veckan som kommer. Andreas är i Dubai på jobb och resten av teamet håller sig hemma och kurar framför brasan. Planen var egentligen att vi skulle följa med, men jag ångrade mig i sista sekund. Dels ville jag inte missa en dag av kursen som jag går nu, men framförallt ville jag inte flyga i onödan. Om detta inte vore en okynnesflygning vet jag inte vad som är det. Andreas måste åka för jobbets skull, men vi skulle följt med enkom för att semestra. Jag vet inte hur du resonerar, men mitt klimatkonto har slut på kredit för ett bra tag framöver.

Dessutom är det inte den typen av resa (en vecka på ett enormt, opersonligt hotell) som ger mig supermycket ändå. Om det är ladda batterierna som jag behöver finns det jättemånga alternativ som inte behöver vara förenat med miljöförstörelse och utsläpp. Skönt att ha landat i det, i alla fall.

Stor kram
Sophia

 

Läsro

Jag är en läsande människa. Eller jag har åtminstone varit. Faktist är ett av mina tidigaste minnen att jag läste högt ur barnboken Laga mig, sa Pulvret för min förvånade pappa. Det visade sig snart att jag hade memorerat stora delar av boken, och dessvärre inte var ett underbarn som på egen hand lärde sig att läsa vid fyra års ålder.

Många somrar gick jag på en veckas ridläger. Själva ridlägren minns jag bara vagt. En sommar hade jag en vit häst, en annan sommar en bångstyrig ponny som hette Russin och som kastade av mig alla dagar utom en. Det jag minns allra tydligast var vad jag läste. Jag ville aldrig ridlägerveckan skulle vara över, och med böckernas hjälp kunde jag få dem att vara hela sommaren. En sommar sträckläste hela serien om Svarta Hingsten. Alla femtioelva böcker. Sedan läste om jag dem direkt igen. Efter det gav jag mig genast i kast med nya hästböcker, mestadels böcker jag ärvt från min mamma. I mitt huvud var jag på ridläger hela sommaren.

Genom hela min uppväxt hade mina ögon en hunger som bara kunde stillas med text. På toalettbesöken läste jag baksidorna på schampoflaskorna, bara för att ha något att vila ögonen på. Det fanns ju ingen Iphone på den tiden. När jag ramlade över nya ord var jag tvungen att smaka på dem och säga dem högt för mig själv. Ibland skrev jag upp dem i ett anteckningsblock och försöka använda dem i skolan dagen efter. Oftast helt utan att förstå kontexten.

Därför är det inte så konstigt att det känts som något fattats mig de senaste åren. Åren mellan 2012-2015 pluggade jag och läste inte annat än kurslitteratur och mördande tråkiga kompendium. Sedan blev jag förälder och läsning hamnade någonstans mellan att bädda sängen och städa bakom kylen i priolistan. Det är inte så att jag inte gjort tappra försök. Jag har tappat bort mig i Den allvarsamma leken och gett upp mitt i ljudboksläsningen av Att föda ett barn. Det som förr skänkte mig så mycket ro gjorde mig i stället stressad. Hinner jag med detta? Borde jag inte göra något vettigt med denna tiden? Läsningen kändes som ett skamligt nöje i stället för avkoppling. Så himla trist.

Jag är så glad över att ha hittat läsron igen. Sedan några veckor tillbaka läser jag varje dag, minst tjugo minuter om dagen. Det kan låta futtigt men läsningen är inget som jag tar för givet. Inte efter så många års svältkost för ögonen. Mina tjugo minuter med näsan begravd i en bok är något av det mest nyttiga jag ägnar mig åt.

Nu läser jag äntligen andra boken i serien Platserna av John Ajvide Lindqvist. Det har tagit mig nästan ett år att plocka upp där jag lämnade. Men som jag njuter nu.

Födelsedagsfirande och presenter

Igår fyllde Andreas år och det blev ett enkelt firande hemma. Jag hade slagit in presenten med av mina favoritmönster: Strawberry Thief från William Morris. Det är över överbliven tapet från vår förra lägenhet. Snöret flätade jag själv av garnrester och barnet har gjort kortet. För något år sedan slog jag in hans present i en kastrull. Ambitionsnivån kan sägas variera från år till år, men en kastrull är ju åtminstone ingen engångsartikel. Alltid något.

Dagen började med sång och frukost. Juni kunde inte hålla sig utan brast ut i ”JA MÅ HON LEVA” redan innan vi började gå upp för trappan för att väcka Andreas.

Här sitter de och mumsar avokadomacka. Det har blivit lite av en tradition på födelsedagsmorgonen. Det bästa mackan (enligt mig) är som följer: Bröd, filadelfia, avokado, lime, körsbärstomat, koriander och peppar.

Efter en långfrukost gick vi i samlad tropp till förskolan och sedan till våra respektive jobb. Hur brukar du göra? Tar du ledigt på födelsedagen? Vi har gjort det ett par gånger när någon av oss fyllt jämnt.

Efter jobbet och förskolehämtning lagade jag födelsedagsmiddag. Indisk gryta med Garam Masala. Jag ser nu när jag skriver det att det låter ovärdigt en födelsedagsmiddag. Den ingick förvisso i veckans receptkasse, men jag tycker att den blev himla god faktiskt. Juni läste Pippi medan jag gjorde maten.

Och sedan tände vi en brasa och satte oss och väntade på Andreas som kom någon minut senare.

Sedan åt vi gryta, drack vin och tittade på medan Andreas fipplade med sin present; ett tv-spel. På tal om presenter är jag väldigt glad över att jag inte föll för frestelsen att ge en present som jag själv ville ha, utan att jag gav bort något som jag verkligen visste att min man skulle bli glad över. Vi är generellt inte särskilt mycket för presenter, flera år i rad har vi missat både julklapp och födelsedagspresent. Och vi har aldrig gett varandra presenter vid alla hjärtans dag eller andra högtider. Jag tror förvisso att vi skulle må bra av att visa varandra mer uppskattning i vardagen, men jag är väldigt tacksam över ingen av oss förväntar sig dyra gåvor i tid och otid.

Stor kram Sophia


Här har jag för övrigt skrivit mer om hur jag ser på gåvor:

Varför pratar vi aldrig om kostsamma relationer?

Låt inte ditt skit bli någon annans skräp – etikett vid gåvor

Vardagstrassel

Hej,

Halva veckan bara rann iväg utan att jag fick ro till att blogga. Trist när jag måste prioritera ned bloggen, men inget att haka upp sig på. Allt som rör bloggen (att skriva, fixa med bloggen, fota, redigera bilder och rå om instagramkontot gör jag ju på min obetalda fritid. Ett sant nöje, men eftersom det är en fritidssyssla kan jag inte välja bloggen framför andra, viktigare saker.

Jag hade egentligen tänkt blogga om hur jag tagit mig an veckans stilutmaning. Jag har ju varit stolt deltagare i Justwannahavefun.se:s Style Challenge (så fint initierad av Jasmin Jahja, läs hennes blogg här, det är en order!).

Men. Jag uppdaterade till Mojave tidigare i veckan och nu fungerar inte mitt Lightroom (verktyget som jag använder för att redigera bilder). Jag skulle kunna redigera dem i Photoshop i stället men det tar alldeles för lång tid för mig, eftersom jag är van vid andra sätt. Du får helt enkelt kolla min Instagram om du är nyfiken.

Helgen har förlupit väldigt lugnt och stillsamt. I lördags var jag och Andreas på restaurang. Ett glas på Riche och sedan en 20-rättersmiddag på Gastrologik (vi hade ett presentkort som gick ut om 3 dagar). Härligt. Min mamma var på besök och var barnvakt.

Vi har gjort mest ingenting (kul att blogga om, tänker du kanske). I lördags var vi på simlekis vilket gjorde stor succé. Resten av helgen har vi ägnat åt att äta och fundera kring hur fjärrvärmen är injusterad. I Junis rum har det varit rekordkalla 16 grader de senaste dagarna och möjligen 18 i resten av huset. Trots att vi eldat dygnets alla vakna timmar i kakelugnarna. För några timmar sedan lyckades vi skruva upp värmen en grad men helt plötsligt är här nu tre grader varmare. Förstår ingenting.

Med detta inlägg vill jag bara säga att jag lever och har hälsan. Så fort jag fått ordning på mitt Lightroom hoppas jag att kunna bjuda på lite härligare bildmaterial.

Stor kram

Sophia

Skolbänken igen

Hej,

Det har varit knäpptyst här inne några dagar. Jag har haft mycket att stå i med jobbet och därför behövt prioritera ned bloggen. Trist men sant. Från och med nu hoppas jag komma in i rutinerna med ett blogginlägg varannan dag ungefär.

Till alla er som undrar: jag får inte Bloglovin att fungera alls, och kundtjänsten svarar inte heller på mina mejl. Någon annan som upplevt problem med dem?

Kommande månader blir mer intensiva än vanligt. På onsdag börjar jag en kurs som heter Conversion Manager, och som fortlöper en dag i veckan under sex veckor. Jag är mer än redo för skolbänken igen. Faktum är att jag till naturen är kunskapshungrig och älskar att lära mig nya grejer. Bloggen startade jag till exempel  delvis för att jag ville lära mig att fota. Ni som hängt med ett tag, visst har bilderna blivit bättre? Är långt ifrån någon mästerfotograf men det spelar mig ingen roll. Jag är utan skam när det kommer till att testa mig fram. Bryr mig inte om att resultatet är amatörmässigt till en början, så länge som jag får konstruktiv feedback (även om den svider) och känner att jag kommer framåt. Gick ju till exempel på en endagskurs i inredningsfotografi tidigare i våras, bara för kul och för att det gav mig möjligheten att lära mig något nytt.

I dag har vi varit en svängom Martina och bland annat plockat upp en fåtölj. Älskar att jag har så många vänner som hör sig till mig först när de vill sälja eller skänka något. Detta är en fåtölj från Granit som jag har haft span på länge. Såg en liknande (men vintage 70-tal) hos Bodil Vintage för flera år sedan, och har grämt mig över det uteblivna köpet sedan dess. Vi hann också med en sväng på en lokal loppis och köpte vinteroverall, några plagg och en balanscykel åt Juni. Får bestämt visa alltihop i veckan, men nu är det för mörkt för att fota.

I veckan tänkte jag också skriva om en gammal jacka som jag har piffat upp, och eventuellt några rader om en intervju jag ska göra. Ok?

Stor kram Sophia

 

 

Fuktkräm från The Ordinary, ett plånboksvänligt kvalitetsalternativ

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte ger mycket för dyra hudvårdsrutiner. Jag har rensat ut alla dyra specialprodukter och ersatt dem med mandelolja och AHA-syra. Faktum är att jag får väldigt sällan problem med min hy nu när jag inte irriterar den med allsköns produkter. På senare har jag dock fått tips av flera oberoende vänner om produkter från The Ordinary. I ett svagt ögonblick spontanköpte jag en fuktkräm (min mandelolja är slut), och det är en impuls jag faktiskt inte ångrar.

Fuktkrämen innehåller hyaluronsyra. Jag ska inte låtsas vara insatt eller spela intresserad, för jag är varken eller. Men en grej vet jag: Den håller vad den lovar. Jag smorde mig igårkväll och jag är fortfarande fuktig som en vindruva i ansiktet.

Krämen kostade plånboksvänliga 70 kr och jag upplever den dessutom vara dryg. Ingen av The Ordinarys produkter testas på djur och alla är fria från parabener, mineraloljor, sulfater (och massa annat, men dessa var i princip de enda jag kände igen).

Jag är väldigt sparsam med produktrekommendationer, eftersom jag vill att min plattform ska vara en frizon från oförblommerade köphetsen som råder på de flesta andra bloggar. Men jag vill också lyfta bra produkter som jag genuint rekommenderar efter att ha provat dem själv. För om vi vill se fler alternativ till traditionella varumärken och produkter, måste vi också se till att det finns en marknad. Sen får du ju avgöra själv om du behöver en hel serie med syror, serum och liknande, eller om du som jag, nöjer dig med en enstaka produkt.

Så om du letar efter kvalitetshudvård till humana priser jag jag verkligen rekommendera The Ordinary. Jag handlade min kräm på apoteket, men de säljs också via Åhléns och Hm.

Kram

Sophia

Ing-Britt, mitt hjärtas oro

    

Jag skrev ett långt, och av kommentarerna att döma, uppskattat inlägg om Kjell. Gissar att det är fler än jag som är en katt i från galen katt-tant. Hursom tänkte jag att det är dags att presentera Ing-Britt lite närmre.

Ing-Britt kom till oss några veckor efter att Kjell flyttat in, alltså i december förra året. De har samma pappa men ungefär där slutar likheterna. Om Kjell är katternas motsvarighet till en gubbtjyv är Ing-Britt en gapig tonåring. Ing-Britt är snudd på irriterande meddelsam. Hon jamar krävande när hon är hungrig, när hon vill komma in, när hon vill ha en plats i soffan och när hon bara vill ha uppmärksamhet. I gengäld är hon också generös med att visa sin uppskattning. Ing-Britt spinner som ett tröstverk bara man tittar på henne. Hon är också oändligt tålmodig med barn och deras klåfingriga händer. Hon gillar att bli buren och har inget emot att ligga ringlad som en boa över axlarna.

Ing-Britt är kvarterets okrönta drottning och på de bästa dagarna får Kjell vara hennes hovdam. Putsa och feja och busa närhelst hon behagar (de busar ganska mycket och vilt). Vissa dagar är han förpassad till att vara träl. När hon inte vill busa mer avbryter hon leken med att sopa till Kjell. Inte nog med att Ing-Britt är en uppskattad familjemedlem, hon är också lite av en väldigt lokal kändis. Tre grannar har nämligen berättat att hon under sommaren vandrat in i deras hem. Hepp. En granne hittade henne ätandes ur deras katts matskål.

Ing-Britt är som en skamlös tonåring. Gör som hon vill, säger vad hon vill och lägger sig gärna rakt på en. Hon är också klumpig och tankspridd som ett barn. Springer in i grenar, trillar ner från terassen, lägger sig framför cykeln – listan kan göras lång. Men hon bjuder också på oändligt mycket av sig själv och det smittar av sig, inte minst på Kjell.

Kram Sophia