För-och nackdelar med elcykel

 I höstas köpte jag en Brinckers Brooklyn, en elcykel som tillverkas i Holland men bland annat säljs via Hellorider.se Nu har jag haft den i mer än ett halvår och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.

Inköp:

Jag köpte min i början på november. Anledningen var att jag hittade en cykel på rea (vintersäsongen är ju sällan högsäsong för cyklar), och eftersom den är dyr i inköp hade jag inget emot att spara en slant. Värt att nämna är att man då också kunde ansöka om elcykelpremien (25% tillbaka på inköpspriset). Allt som allt kostade cykeln mig strax under 10 000, och då köpte jag batteriet med längst räckvidd. Nypris var runt 25′ om jag inte minns fel.

Så jag köpte min cykel och cyklade för allt vad tygen höll. En gång. Sen kom snön och jag ställde undan elcykeln för säsongen.

Sedan i maj använder jag cykeln som pendlingsfordon till och från jobbet. Jag jobbar på östra Södermalm (den mest färgsprakande sidan av Söder om du frågar mig) och det är cirka 17 km från där jag bor. Sträckan avverkar jag på strax under 40 minuter, alltså cirka ett avsnitt av valfri podd. Mitt rekord är 35 minuter men då hade jag nog tur med vinden också. Ganska bra va?

Fördelarna med elcykel:

Utmärkt alternativ till pendeltåg eller buss. Att cykla är i särklass det snabbaste sättet för mig att ta mig till jobbet.

Får lite vardagsmotion (om än lite).

Kan cykla i helt vanliga kläder och blir inte det minsta svettig. Tvärtom fläktar det gott i 25 km/h.

Mitt barn tycker att det är det roligaste som finns är att sitta i barnstol.

Bekväm att använda när man behöver lasta tyngre grejer (min pakethållare har dock 15-kilosgräns) som matkassar.

Cykeln har en display som jag styr lyset och assistansnivå och förstås har massa fler funktioner (som jag inte använder). Displayen har också hastighetsmätare och avståndsmätare och allt det där. Hastighetsmätaren är dock förinställd på mph och inte kmh och lat som jag är orkar jag inte ändra om. Retar mig dock på det varje gång.

Min modell är inte ögontårande ful som många andra modeller.

Nackdelar:

Batteriet är ganska tungt och det är omständligt att ladda. Låsa upp batteriet, lyfta ur och ladda med en stor laddningsmackapär.

Även med det bästa batteriet måste jag ladda varje dag (förutsatt att jag pendlingscyklar).

Elmotorn är lite ojämn och snålar ibland i uppförsbackarna, särskilt om jag kommer i hög fart från en nedförsbacke. Då blir jag ibland förbicyklad av damer på skruttcyklar UTAN el. Efter ett tag blåser jag förbi dem igen, men förnedringen?!

Det är lite väl meckigt om man bara cyklar i stan.

Cykeln väger typ 40 kg så utan elmotorn går det snabbare att krypa fram.

Funkar dåligt med barnstol. Den vanligaste barnstolsmodellen (jag har en Hamax som jag köpt på Blocket) är inte kompatibel med min elcykel. Benet på barnstolen täcker tändningslåset till batteriet när det är monterat på cykeln. Det går dock att lösa genom att borra ett litet hål i barnstolen där nyckeln ska vridas om, eller lyfta av och på barnstolen varje gång man plockar ur batteriet. Detta beror förstås på var elcykeln har sitt batteri, men det är värt att känna till att detta är ett vanligt problem.

Batteriet fungerar mycket sämre i kyla. Jag har inte vågat cykla mitt i vintern av flera skäl. Men ett är att jag är rädd för att batteriet ska ladda ur halvvägs. Jag märker stor skillnad på mätaren mellan de varma och kalla dagarna.

Elcykeln har minst tre men oftast fyra nycklar: Nycklar till tändingslåset, nycklar till inbyggda låset och nycklar till cykelkorgen. Ovanpå det har jag också nycklar till det godkända extralåset (som det bara är korkat att strunta i, elcyklar är nämligen stöldbegärliga).

Sammanfattningvis är jag ändå väldigt nöjd med mitt köp. Elcykeln har gjort det möjligt för mig att ta mig till jobbet snabbare än kommunaltrafiken utan att jag behöver svida om till en kroppstrumpa i lycra och gränsla en 50-tusenkronorshoj i kolfiber. Racercykling är verkligen inget för mig utan jag vill ändå färdas med någon slags värdighet i behåll. Och det hjälper elcykeln mig med. Sedan finns det definitivt utrymme för förbättring. Varför krävs fyra nycklar? Varför är batteriet tungt som 100 Nokia 3310? Varför väger cykeln 40 kg?

Hur framtidens elcyklar ser ut kan vi än så länge bara sia om. Jag är ändå nöjd över att jag köpte en elcykel redan nu även om den inte är optimerad. För att komma dit måste man ju testa sig fram.Jag brukar försöka tänka såhär:

Om jag vill att någon ska sälja något måste jag också göra mitt för det finns en marknad. Om det inte är någon som köper kommer det inte att finnas någon som vill sälja. Och elcykel är definitivt något för alla oss som behöver pendla till jobbet men inte vill vara bilburna, även om cykelbatteriet är stort som ett badkar.

Glöm inte att tjinga om vi ses i cykelspåret!

Stor kram

Sophia

Ledigt från målarverkstan, lite trädgård och en grej

Jag är så sugen på att visa er min trädgårdsgrupp (ni vet, det som jag köpte av en rar gubbe utanför Hallsberg) men den är ännu inte helt färdigtmålat. Trots att min penselarm värker mer än lovligt och jag lyssnat slut på alla mina favoritpoddar (tack för alla era tips förresten, ska bli kul att lyssna på). Så vi tar det en annan dag, ok? Helst innan jag blir gråhårig eller tvingas amputera armen.

Annars har det varit en ganska händelserik vecka.

Jag har börjat på ett nytt jobb. Men jösses?! Ja så blev det. Drömjobbet knackade på dörren och jag kunde inte annat än att öppna. Jag kan numera titulera mig som Content Manager på Steamery. Steamery är ett svenskt företag som utvecklar och säljer klädvårdsprodukter. Innovativa, vrålsnygga och lättanvända grejer dessutom. I sortimentet finns bland annat Steamers, klädborstar, noppmaskiner och mer skoj.

Bloggen ska förstås inte bli en reklamskylt för mitt nya jobb (detta är fortfarande helt min egna grej), men du måste väl ändå hålla med om att det är en riktigt bra match? Om dagarna hittar du mig på Steamerys kombinerade kontor och showroom på Södermalm. Kom förbi och säg hej vettja?

Annars har jag bara hållit mig hemma. Trädgården står i full blom men snart kommer allt vara överblommat. Gräsmattan är gul och vårt ynkliga trädgårdsland med solrosor och grönkål kämpar för sitt liv. Snart måtte väl regnet komma? Kanske lagom till efter midsommar tack.

 

Vårt päronträd har fått sig lite dekorationer i form av utomhuslampor som drivs av solceller. Hoppas att mysfaktorn slår i taket nu.

Och ännu en pion har letat sig fram. En efter en poppar de upp, som bladbeströdda svampar. Men de blommar bara .i några dagar innan bladen blir spröda och släpper vid minsta vindpust.

Varje kväll har vi suttit på terassen. Här i min älskade Rodebjer-klänning som jag köpte i LWL-gruppen i vintras. Tror nog att jag måste kora den till årets köp, för jag bär den minst en gång i veckan.

Det var veckans höjdpunkter!

Hur har din vecka varit? Bra eller anus?

Stor kram

Sophia

Poddarna jag lyssnar på

Min relation till poddar är som en stormig tonårsförälskelse. Jag lyssnar ofta så intensivt på poddar i att de letar sin in i mitt undermedvetna. Drömmer om dem på nätterna och tänker på dem när jag borstar tänder eller åker hiss. Jag lyssnar medan jag cyklar, diskar, åker tåg eller som nu — medan jag målar om kvällarna. Och sen dör förälskelsen ut och jag glömmer bort dem helt. På och av, på och av.

Men några poddar återkommer jag alltid till. Här är mina favoriter.

Rättegångspodden! Podden är som en drog för mig. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var riktig tråkig, men nu förstår jag inte hur jag kunnat tänka så? Det är ju den mest dramatiska podd som finns. Den består alltså av ljudupptagningar från riktiga rättegångar. För en som är obotligt nyfiken på andra människor är Rättegångspodden allt och lite till.

P1 dokumentär. Lite proffsigare än Rättegångspodden men lite mer ojämn i kvaliteten. Jag kan inte värja mig för sorgliga levnadsöden. Sörplar i mig allt som har med brott, udda karaktärer och diagnoser att göra. Tyvärr har de för vana att ibland släppa avsnitt med extremt tråkiga ämnen (inga namn nämnda men rör ofta någon typ av sport eller musikhistoria, hu och snark!) så här gäller det verkligen att sovra. Och dubbletter? Skärpning SR.

P3 Historia. Om man gillar att snabbspola genom århundraden är P3 Historia bästa podden. Den behagliga berättarrösten tillhör Cecilia Duringer och av rösten och namnet att döma måste hon vara släkt med Viktoria ”Vetenskapens Värld” Dyring? Kanske inte… Bra berättarröst hursom. Det är som en termin i högstadiehistoria i ultrarapid och svårt beroendeframkallande. Enda nackdelen är att de växlar mellan ett ganska högtravande språk och ett ungdomligt. Vuxna människor begriper inte vad som menas med ”ta det chill” och ungdomar förstår inte vad en ”parant” dam är. De kan väl välja en tonalitet? Och gärna den för vuxna, tack på förhand.

Allt du velat veta. Tycker att Fritte Fritzson som leder podden gör ett så oerhört bra jobb att vaska fram det mest intressanta ur varje ämne. Podden kan handla om precis vad som helst, allt från Whisky till Sveriges roll under andra världskriget. Många av gästerna är forskare men gruvligt svåra att intervjua. Även om många av gästerna är några av Sveriges främsta experter på ämnet verkar de ha ofantligt svårt att förmedla sin kunskap till den breda massan. De lyckas ofta med konsten att bli både vaga och precisa på samma gång. Men där tycker jag att Fritte Frittson gör ett hästjobb. Han är påläst och behandlar alla ämnen respektfullt och behärskar verkligen samtalskonsten.

Skäringer & Mannheimer. Av pratpoddarna är Skäringer och Mannheimer min solklara favorit. Ibland skulle jag kanske önska att de kanske inte höll med varandra om allt? Dock håller ju jag med dem om nästan allt så gissningsvis skulle jag bara bli förbannad om någon av dem började tycka annorlunda. Annars är jag allergisk mot poddar som inte handlar om något särskilt och där  poddledarna avbryter varandra stup i kvarten, men just Mannheimer och Skäringer får pladdra och avbryta hur mycket de vill. Obs att de också kan vara poddvärldens roligaste duo?

En underbar pod. Det är Underbara Claras podd som hon driver tillsammans med Erica Dahlgren. Tycker nog att Erica är det komiska geniet i duon (även om båda är roliga). De är poddarnas motsvarighet till ett lite präktigare magasin, som Fokus möter Amelia och Byggnadsvårdsbladet? Klyftigt, underhållande men fortfarande lättsmält.

Lyssnar också på Mordpodden, p3 dokumentär, Svenska mordhistorier, Bildningspodden, Penntricket och Trettio Plus Trevar. Men just för tillfället är känslorna ljumna och jag har satt dem på paus.

Vad lyssnar du på?

Stor kram

Sophia

Måla, måla och Ercol-fåtöljer

Swooosh!

Hörde du? Ljudet av ännu en helg som flög förbi i raketfart. Helgdagarna mer eller mindre avlöser varandra men ändå så räcker de aldrig riktigt till.  Antingen har jag för många planer eller för få helgdagar, kan inte riktigt bestämma mig.

Klart är att jag har alldeles för mycket som behöver målas i alla fall. Jag tillbringar de flesta kvällar i uthuset bland färgburkar och olja. Och utemöblerna låter sig ej stressas. Jag målar dem med linoljefärg i nyansen  Grågrön från Ottossons Färgmakeri. Först grundmålade jag med en blandning av kokt linolja, balsamterpentin (biologiskt nedbrytbar terpentin) och färg. På inrådan av Nacka Byggnadsvård. Sedan ett lager färg och i morgon går jag på andra strykningen. Tack och lov för alla poddar som håller mig sällskap långt in på kvällarna. Hoppas innerligt att det blir lika fint som jag föreställt mig, för aldrig i livet att jag målar om dem en gång till.

Vi har också fått leverans av Folks Interiör. Det är en av mina favoritbutiker som säljer second hand-möbler. De finns i Kalmar men en gång i månaden eller så kör de upp till Stockholm med ett lass möbler.

Vi hade köpt två Ercol-fåtöljer som fram till alldeles nyligen huserat på Kalmar Tingsrätt. Älskar möbler med historia. Dynorna ska vi klä om. Jag hade tänkt något sobert linnetyg — kanske mörkblått — men Andreas vill hellre ha ett mönstrat tyg från Josef Frank. Känns som Uppåner-världen att jag förespråkar något modest och Andy ett vildare mönster. Blir nog bra hursom.

Folks Interiör tog också med sig ett fint gammalt skåp som vi inte längre har något behov av. Så otroligt befriande att bli av med skåpet. Det har stått tomt i princip sedan vi flyttade hit.

Fåtöljerna fick godkänt av Ing-Britt i alla fall.

Alla bilder är från mobilen. Googla gärna, de är vrålcoola. Dessa är från 50-talet men i supergott skick.

När jag målat färdigt om kvällarna ser himlen ut såhär. Pastellrosa så långt ögat kan nå.

Och det är ungefär så spännande mitt liv ser ut. Förutom nästa vecka. Då händer en megastor grej för mig. Men mer om det vid tillfälle.

Stor kram

Sophia

De lataste dagarna är de allra bästa

Hej,

En grej som förändras med hus och trädgård är synen på vad som är en dag. En helgdag i stan var i alla fall ett besök på lekplatser (helst ett par olika), någon fika eller middag och ärenden. Nu i maj har vi haft flera heldagar då vi gjort.. grejer men ändå ingenting?

Ätit frukost i morgonsolen och sedan dröjt oss kvar i trädgården en stund. Förr var jag en av de utrotningshotade morgontidningsläsarna. Tidningen fick tyvärr stryka på foten i morgonrutinen, men nu vettekatten om jag inte ska teckna en prenumeration igen? Känner mig nästan utestängd från resten av världen. Mina favoritdelar är ledarsidorna (alla gånger, även i de tidningar som har en helt annan politisk uppfattning), ekonomi-och nyhetsdelen. Kulturtexterna flyger ofta över huvudet på mig.

Påtat i odlingslådorna och planterat ut någon växt. Plockat in första rabarderskörden och gjort en paj.

Juni leker i timmar i sandlådan. Gör tårtor som hon dekorerar med pinnar och sjunger ”ja må leva” så det hörs ända till grannarna. En eller ett par katter är alltid med. Vi fortsätter påta i trädgården eller gör ett hemmaträningspass om orken finns.

Men sandlådan alltså. Vilken succé.

Katterna blir slöa i värmen och vill mest ligga och kurra i skuggan. Samma här!

När vi äter blir det grillat. Andreas som är hushållets kock grillade tofu-tacos. Uppskattat av 2/3 av familjen och en tredjedel gav omdömet ”äckligt”. Som ni ser har vi riktiga utemöbler? Jo, våra grannar kom till undsättning och gav oss sina gamla. Hur snällt?! Men hörrni — i dag åker Andreas och hämtar våra nya möbler. De ska bara målas (som allt annat givetvis) och sedan har vi utemöbler så att det räcker.

Såhär ser våra helgdagar ut. Fullt upp med att göra inget särskilt.

Kram Sophia

Tre månader med balsammetoden

Hej,

Nu har jag kört med balsammetoden i snart tre månader. Jag fick så många nyfikna frågor när jag började så jag tänker att en sammanfattning är på sin plats.

Kör jag fortfarande? Jajemen! Inte använt annat än balsam i håret sedan jag körde sista-schampoo (jag använde diskmedel). Jag har inget specialarbalsam utan använder  en godkänd variant av Tresemmé, som finns i vanliga mataffärer.

Första tre veckorna var håret flottigt som smör. Men över en natt så slutade det att bli fett och i stället mjukt och följsamt, men inte ett dugg frissigt eller strävt.

Till en början behövde jag tvätta håret nästan varje dag för att det inte skulle bli fett. Men efter några veckor kunde jag glesa ut tvättarna till varannan dag, sedan var tredje och så vidare. Som bäst kunde jag tvätta håret en dag i veckan och skölja det med vatten ytterligare en gång. Men efter någon månad tyckte jag att det vände och håret blev fett efter bara en dag.

Någon som också delar den erfarenheten? Jag läste mig till att det kunde bero på att man inte sköljt ur balsamet tillräckligt noga, så nu har jag en riktigt gedigen tvätt- och sköljrutin. Tycker mig faktiskt att håret håller sig bättre, nu är jag på tredje dagen igen. Men jag hoppas så att jag kommer ner i en gång i veckan-rutinen igen. Jag är nämligen en obotlig latmask och är alldeles för lat för att tvätta håret och styla det varje, eller ens varannan dag.

 

Såhär ser det ut dag två, utan produkter eller styling. Jag roas inte det minsta av att hålla på med mitt hår så alltsomoftast får det torka au naturel .

Inga kluvna hårtoppar, inget friss och fint självsvall — jag tycker att balsammetoden funkar toppen. Enda minuset är att det inte håller mer än två eller tre dagar tills man måste tvätta håret igen. Billigt är det också.

Har du testat balsammetoden? Här är din erfarenhet? Här samlar jag alla inlägg om balsammetoden.

Stor kram

Sophia

En lånad måndagslista på en onsdag

Hej,

Såg att Underbaraclara publicerat en rapp och underhållande måndagslista. Den snor jag rakt av fast gör om den till en onsdagslista.

Svenskans fulaste ord: Skräddarsydd. Inget som marknadsförs som skräddarsytt i dag är det på riktigt. Tvärtom har det blivit en utsliten marknadsföringsfloskel för att kränga allehanda tilläggsprodukter.

Det står jag fan för: Allt ovan.

Snyggaste jag vet: Män på cykel i kavaj och med cykelhjälm. Det finns inget mer attraktivt än män som visar sig sårbara eller visar omsorg om andra. Och min man förstås, alltid stilig.

Då går jag och gömmer mig: När Andreas säger ”vad ska vi äta ikväll?”. Seriöst. 70% av våra sms-konversationer handlar om kvällsmat. Nu har vi testat matkasse med färdiga recept under ett par månader och det var fruktansvärt avstressande för vår relation. Men nu är vi tillbaka i det sorgliga ”vad ska vi äta ikväll-träsket”.

Kommer jag aldrig ihåg: Var jag hängde nycklarna. Vi har en krok för nycklar i hallen men alltsomoftast hänger min nyckel kvar i ytterdörren.

Finaste komplimangen jag fått senaste tiden: ”Jag är imponerad av din koncentrationsförmåga” fick jag höra av en kollega. Synd att jag det enda jag koncentrerade mig på just då var att leta något som jag förlagt i minnet. Men det kunde ju inte han veta.

Nyaste insikten: I podden ”Du är vad du köper” är det en medverkande som berättar om konsumtion ur ett historiskt perspektiv. Det här med att vi ser ned på viss konsumtion? Det är ett urgammalt fenomen och inte det minsta unikt för vår samtid. Superintressant pod för övrigt.

Snällaste människorna: Junis morfar och Annika som tog ledigt från sina jobb för att komma och hänga med Juni medan vi var i Moskva. Allt för att undertecknad förväxlat pingst med kristi himmelsfärd. Man är tydligen inte ledig på pingst längre? Har så dålig koll på högtider.

Roligaste kommentaren jag fått: Jag får massor av insiktsfulla, självutlämnade och matnyttiga kommentarer. Antagligen fler än jag förtjänar. Men det är riktigt dåligt med vitsar. Ta det som en uppmaning!

Stor kram

Sophia

 

Bästa kaffedrinken i sommarvärmen

I lördags repriserade vi förra helgens succé med att bära ut matsalsmöblerna och bjuda på lunch i trädgården. Vad annars kan man göra om det är 20 grader och man saknar utemöbler? Min gamla kompis Katarina, som jag känt sedan strax efter gymnasiet, kom förbi med sin familj.  Vi dukade upp med grillat och sallad och bubbel.

Jag hade förberett med det godaste iskaffet jag någonsin druckit. Smakar mer som en alkoholfri kaffedrink. Receptet hittade jag hos hos Portionen under tian. Andreas kom på idén att byta ut bryggkaffet mot espressokaffe och det gjorde att den gick från en 9.5 till en tiopoängare. Alltså så vansinnigt smarrig. Och billig och veg.

För en person behövs:

1 dl kaffe (brygg eller espresso)

1 dl havremjölk

3 dadlar

3-isch isbitar på kaffe

Lite kardemumma 

Börja med att brygga kaffe och låt kyla ner. Gör ca tre iskuber per person av det nybryggda kaffet. Sedan mixar du alla ingredienser (kaffet, dadlarna, havremjölken, kardemumman, isbitarna) i en mixer och et voíla — världens godaste kaffedrink.

Tiden bara rann iväg och jag glömde helt bort att servera kaffedrinken. Lunchen tog inte slut förrän klockan åtta på kvällen.Tur i oturen att det blev dubbel sats till oss dagen efter.

Hoppas att ni provar någon dag. Och tacka inte mig utan tacka geniet bakom Portionen under tian.

Stor kram

Sophia

Gottelivet

Inte förrän jag fick barn började jag uppskatta lediga dagar på riktigt. Alltså finns det något ljuvligare än lite insprängd ledighet mitt i arbetsveckorna när dagarna är såhär? Tror inte det. Vi började dagen med sen frukost. Fönstret mot körsbärsträdet fick vara öppet eftersom solen gassar redan från halv åtta på morgonen. Och så är det fin utsikt förstås.

Andreas hade gjort surdegspannkakor. Bästa och enklaste frukosten om ni frågar mig.

Ing-Britt har en ny favoritplats. Kan verkligen inte klandra henne utan jag hade gärna också legat där och gottat mig hela dagarna.

Efter frukosten gick jag med Juni till lekplatsen medan Andreas satte igång med trädgårdsbestyren. Vi är fortfarande mitt uppe i projekt röj. I dag åkte det mögliga hönshuset ned och snart ska vi ordna med en sandlåda där i stället. En grej som jag ständigt kämpar med är en jämställd fördelning av arbetet här hemma. Det är så lätt annars att Andreas gör allt grovgöra och jag ordnar med hushållsarbetet och barnet. Förra helgen var det jag som grävde medan Andreas och Juni var iväg. Men ibland är det svårt! För ibland  känns  så frestande att inte streta emot. Detta trots att jag inte ens är en särskilt huslig person egentligen. Hur gör ni andra?

Bad Andreas ta en bild på mig mot körsbärsträdet. I mitt huvud blev bilden sinnerlig och romantisk med ljuset som strilar genom blommorna. I verkligheten är det en bild på spökplumpen med risig hållning och skugga i ansiktet. Varsågoda.

På väg hem från lekplatsen sprang vi på några grannar med barn på samma förskola. Tillsammans åt vi en sen lunch på Grand Hotel här ute som firade 125-årsjubileum. Lunch och tårta för 125 kronor. En får tacka.

Sedan gick vi hem och Juni skulle sova middag. Jag slumrade också till och vaknade av att klockan var 17.30. Ahapp!

Hoppas att du också haft en fin dag!

Kram

Sophia

Några bra grejer med hus och en dålig

Nu har vi bott i huset i drygt ett halvår. Fastän jag fortfarande kan sakna stan och lägenheten känner jag mig lyckligt lottad som får bo här. Huset ligger mitt bland höga träd, branta backar, snirkliga vägar, hemliga grusgångar och lummiga trädgårdar. Och det allra bästa är att vi bara en en kort tågresa från stan. Visst svär jag högt när jag missar tåget med en hårsmån och tvingas vänta i hela 20 minuter på nästa, men annars vore jag inte en äkta stockholmare. Om än inflyttad.

Det var faktiskt inte det minsta sjävklart att vi skulle lämna Söder. Länge närde jag en slags bild av oss som en cool innerstadsfamilj som åt brunch på helgerna och träffade kompisar i parken. Är så glad över att jag gjort upp med bilden av mig en gång för alla. För sådär värst mycket parkhäng blev det aldrig och då rakt inga bruncher (som inte slutade i total kaos i alla fall).

Allra bäst med att bo i hus är följande:

Enkelheten med trädgård. Visst att det är extra mycket att pyssla om men det vägs upp av att det bara är att öppna dörren så är dagen gjord. Vi slipper jaga lekplatser eller tillbringa helgerna med att gå på barnsalsa.

Utrymmet. Vi bor inte jättestort utan prick på 153 kvadrat. Men det är tillräckligt stort för att kunna ha övernattningsgäster. Kanske det mysigaste att ha kompisar som sover över?

Gemenskapen. På vår lilla gata med åtta hus är det två andra familjer vars barn går i Junis förskoleklass. Det är fint att tänka att de en dag blir ett litet gäng som kanske håller ihop i flera år.

Naturen. Nära oss ligger ett stort naturreservat med badplats och vandringsstigar. Bara en kort cykeltur bort.

Pendlingen. Jag har verkligen inget emot att pendla. Ibland cyklar jag och då är det i princip rena fröjden. Jag lyssnar på p1 eller pod och får bylsa på mig med halsduk eftersom vinden pinar i ansiktet. Enkel väg är det 1.6 mil och mitt rekord är 36 minuter (33 till förskolan). När jag åker tåg passar jag på att jobba eller läsa bok. Buss är inget för mig dock, det ska vara tåg eller cykel.

Våren! Nu står snart trädgården i blom. Vi har körsbärsträd, päron-och äppleträd och ett persikoträd.

Och nackdelen då?

Det är förstås otroligt mycket lättare att bo i lägenhet. Man slipper räfsa löv och oroa sig över allt möjligt som kan gå sönder. Framförallt slipper man spindlar och möss. I dag hörde jag ett krafsande från köket. Och när jag öppnar luckan till matavfallspåsen möts jag av två par kolsvarta ögon som stirrar på mig. Möss. Skrek i högan sky och skrämde livet ur vår dotter. Hon hörde dock fel och upprepade ”bara två mössor, inge farligt mamma.” Sedan tog Kjell en mus och pep all världens väg. Så dags nu liksom.

Kram Sophia