Jo, jag har ju nämligen köpt Emma Sundhs gamla klänning via secondhand.se, Erikshjälpens föredömliga secondhandshop. Det är precis som en vanlig e-handel, bara att kläderna är second hand och den enda merförsäljningen är gåvobevis till välgörenhet.
Du vet när man får feeling med ett nytt plagg och sätter igång och experimentera direkt? Testade den under min jeansklänning, och kom på att den även funkar prima som en topp till jeans.
Eller bara som en sval sommarklänning, precis som hos Emma. Tillsammans med min 70-talsinspirerade lädertotebag och mina birks. Mmm.
Klänningen kom fint och hållbart förpackad i en liten kartong tillsammans med en lapp som önskade mig grattis i efterskott (hade väl plitat in mitt personnummer någonstans). Jag blev alldeles rörd.
Hur fin kundupplevelse. Detta är förstås inget betalt samarbete med Erikshjälpen, utan bara min spontana reaktion efter ett bra köp. Kolla in deras utbud, de har en drös fina grejer inne.
I dag sprang jag till Synsam i centrum och hämtade upp mina nya glasögon. Vad tycks?
Skulle behövt glasögon för säkert fem år sen. Men glad i att skjuta upp tråkiga grejer väntade jag ända tills för en vecka sedan med att göra synundersökning.
Gav mig själv prick fem minuter att välja det bästa paret bågar. Det är ju inte så att det är ont om alternativ, tvärtom. Men jag hade ingen lust att ödsla timmar av mitt liv på att välja en protes, om jag får vara krass.
Det blev de här. Ett par runda med tunna bågar. De ger mig ögonblickligen fyrahundra poäng i litteraturvetenskap och en skandalomsusad politisk karriär i FI.
Du kanske tycker att det låter galet? Men faktum är att välja kostar enorma mängder energi. Ju fler alternativ desto fler potentiella dåliga val vilket i sin tur bara bidrar till mer obeslutsamhet. Finns drösvis med forskning på detta.
Alla mina viktiga beslut här i livet har jag fattat på mindre fem minuter. Nu även glasögonval, tycks det som.
Det här med stil. Det har jag verkligen inte, åtminstone ingen särskild. Ena dagen är det mammajeans och sweatshirt, en annan dag romantisk klänning och en tredje dag tajt och ribbstickat. Om jag tvunget måste beskriva den skulle jag säga ”casual mess”.
Som ikväll. En tunika från Marimekko jag hittade i Andreas mammas garderob. Såg den aldrig på henne men är övertygad om att den måste suttit som en smäck.
Ska den bäras annat än i trädgården – eller möjligen på stranden – vill det till att jag hittar ett par byxor att ha under. Det har inte slösats på längden och på sidorna går slitsar.
Kanske inget plagg jag skulle köpt, men kan ändå inte riktigt slita mig. Känner mig som en syrlig karamell.
För några veckor sedan var jag på Arkivet Östermalm, en second handaffär som specialiserat sig på samtida kläder. Jag och Sara hade planerat ett besök sedan veckor tillbaka.
Det enda som fanns på min lista var en vinterjacka. Helst en lång dunjacka. En sådan svart, fluffig modell som funnits i butik i några år. De hade ett gäng men ingen i min storlek, så jag avstod från köp.
Vad jag däremot hittade var en klänning från Michael Kors i 100% siden. Den var fortfarande för snäv över bysten, men jag är övertygad om att den kommer att sitta fenomenalt när jag slutat amma. Den är ju dessutom direkt olämplig när man behöver hala fram ett bröst i tid och otid.
Michael Kors är inte ett varumärke jag har någon relation till. Men när jag trillar över ett plagg i smickrande passform, fint mönster och ljuvlig kvalitet – ja, då slår jag till! 700 kr fick jag ge.
Längtar efter att få visa den på. Tänk så fin höstig outfit? Under min blå Rodebjerkappa, till en senapsgul halsduk och knallrött läppstift. Det river en klänningslängtan i mitt bröst.
Nu är vi på tredje raka dagen med bara ben. Som jag gottar mig. Tycker att det är femtio gånger lättare att hitta kläder när jag slipper tänka på byxor eller strumpbyxor. Helt plötsligt har garderoben expanderat med tio plagg.
Bad min kollega Aron fota en dagens medan vi var hemma hos Martina för att ta bilder åt Steamery. Lite skillnad på kvaliteten när man räcker över kameran till en fotograf. Jag är fortfarande inte helt bekväm framför kameran dock. Var tittar jag? Är händerna lama nu igen?
I morgon åker jag till Retuna Återbruksgalleria för hållbarhetsfestival. Någon annan som ska dit? De har olika programpunkter som rör återbruk och hållbart mode under dagen. Men jag är lika spänd på att kolla hur det ser ut. Har hört så himla mycket om gallerian, som alltså bara säljer återbruk, second hand, remake eller småskaligt och hållbart producerat. Den har funnits i flera år och blivit något av en världsnyhet.
Kappa: Bimba y lola, (gammal från Sellpy) // skjorta Weekday (minst fem år) // kjol Roderbjer (säkert fem år gammal den med) // skor från Hope (även de från Sellpy).
Hojta om vi ses där? Jag tänkte lyssna på lite paneldebatt men också botanisera efter lite grejer som finns på behovslistan.
först och främst vill jag tacka för de fina orden angående förra inlägget. Omtanke värmer! Jag måste säga att det känts roligare än på länge sedan jag fick skriva av mig om min livsleda. I lördags hade vi brunch hemma, sen gick jag på middag och förlovningsparty och i dag har jag ätit lunch på Pom & Flora med en kompis. Mer socialt liv på tre dagar än jag hade på hela januari. Precis den själsliga vederkvickelse jag behövde. Situationen med Ing-Britt är tyvärr som den är. Jag ska köpa mer Feliway (kattferomoner som tidigare funkat) och en till kattlåda.
För en gångs skull tänkte jag visa upp ett köp jag gjort. På Sellpy hittade jag dessa skor från Hope, för ynka 130 kronor. Jag letade efter ett par finare vardagsskor, med lite klack som funkar utmärkt till kontoret. Svaret blev dessa bedagade skönheter.
Riktigt kvalitetsskinn som håller formen trots att de uppenbarligen varit välanvända.
Eftersom de såg ut såhär på undersidan. Inte mycket kvar av sulan.
Jag har försökt fota i en vecka men inte tajmat in något dagsljus. Tillslut var jag helt enkelt tvungen att bära dem, så hantverket syns inte i all sin mästerlighet. Men efter ett besök hos skomakaren, som bytte ut sulan och fixade höjdskillnaden i klacken, ser de numera ut såhär.
Och såhär tjusiga är de på! Väldigt stiliga till ankelbyxor, pennkjol, klänning och jeans. Det mesta helt enkelt.
Skomakarens arbete kostade 250 kronor. Alltså fick jag ett par dötjusiga kvalitetsskor från Hope för ynka 380 kr, gissningsvis tio till 15 procent av ordinarie pris. Än är fyndens tid inte förbi.
Jag gjorde också ett ytterligare fynd för bara 10 kronor. Ett plagg som jag desperat behöver. Mer om det och en annan, rolig nyhet senare i veckan.
När jag inledde mitt köpstopp i januari 2017 hade jag ingen direkt tanke på att mitt köpfria år skulle vara en dragen lans för hållbarhet. Jag ville förändra min konsumtion eftersom jag tyckte att den hade negativa konsekvenser – för mig. Jag hade i ärlighetens namn ingen direkt koll på hur den påverkade andra.
Mina klimatögon öppnades av Johanna Nilsson och Jenny Johansson med boken Slow Fashion – din guide till hållbart mode. Det var tack vare den som jag kom till insikt om att mina vanor inte bara skapade problem för mig, utan också för vårt samhälle och ytterst klotet som vi alla delar på. Det var väl klart att jag begrep att det inte var bra för miljön att shoppa så mycket, men jag förstod inte exakt hur dåligt det var. Att modebranschen är en riktig skitindustri, inte bara för miljön, utan även för många som arbetar inom industrin. Och den insikten kändes ju inget vidare! Fast för min del blev boken gnistan som tände lågan. Tack vare boken förstod jag också att jag faktiskt kan påverka. Min plånbok har faktiskt en röst och det är dags att ta ton. Slow fashion-boken gav mig redskapen att i praktiken förändra mina handlingsmönster. Från slit-och släng till hållbarhet.
Och vet du en bra grej? Johanna fortsätter att inspirera på nya sätt. Nu senast har hon släppt podden Slow Fashion, som attackerar hållbarhetsfrågan ur massa intressanta synvinklar och med olika gäster. Säsong 1 finns innehåller fem avsnitt och i dag släpptes sista avsnitten för säsongen. Tips, tips!
I torsdags skallade mitt rop på hjälp som genast hörsammades av er, mina fina vänner på internet. Var kunde jag spontanhyra en klänning till ett bröllop två dagar senare? Fick tips om The Wow Closet, It’s Released och Sabina & Friends. Det är så mäktigt med tre stycken alternativbutiker med samtida mode i Stockholm och jag ser fram emot att prova allihop.
Men först ut var Sabina & Friends där jag lade vantarna på denna dröm ifrån Stylein. Den är pinfärsk från sommaren och kostade 300 kronor att hyra (eller 600 att köpa, eftersom den i modevärlden är från en gammal säsong). Sabina & Friends hyr alltså ut vad som finns i butik nu och två gånger om året säljer de av kläderna och gör plats för en ny säsong.
Bad om en enda outfitbild där jag såg rimlig ut. Fick tio där jag ser knasig ut och har ett barn med i bilden.
Till exempel denna. Kika vid fötterna.
Åtsmitande på rätt ställen, drömmigt svepande på andra.
Så enkel med samtidigt effektfull. Jag matchade med gamla skor från &other stories och tokgammal handväska från Acne. Och röda läppar, naturligtvis. Nagellacket är det enda som jag inte rensat ut. Ett ekologiskt från Little Ondine.
Att engångshyra ett plagg från Sabina & Friends kostar 300 till 1500 kronor per plagg och hyrtiden är minst två men max 14 dagar. Jämför till exempel min klänning som har ett nypris i butik på 2500 kronor. Och då ingår också tvätt. De satsar bara på kvalitetsmärken som Dagmar, Filippa K och Stylein – men också massor av för mig obekanta märken av det dyrare slaget. Så kul att gå runt och botanisera! De erbjuder också medlemskap som börjar på 799 kronor i månaden.
Tack för tipsen och extra tack till Åsa på Sabina & Friends, som hjälpte mig att hitta drömklänningen. Vi ses snart igen!
Inlägget är självklart inte sponsrat om du tror det, utan detta är en genuin rekommendation från en mycket nöjd kund. Ser fram emot att testa de andra också.
Sommarens hetta har gjort mig helt handlingsförlamad på loppisfronten. Bara tanken på att vittja klädkorgar i 30-gradig hetta får mig att svettas. Men i helgen infall sig äntligen tillfälle, och hela familjen åkte i samlad tropp till Myrorna i Ropsten.
Jag höll korpgluggarna öppna och letade efter barnleksaker och ett litet skrivbord. Ett passade skrivbord såg jag inte röken av men väl lite annat smått och gott.
Vi kom hem med en polisbil och städset till Juni. Hon älskar bilar och att städa, full pott. Städsetet var av trä och i nyskick och bilen var i väldigt bra begagnat skick. De kostade en hundralapp respektive 149 kr. Väldigt överkomligt, särskilt bilen som kostar en tusenlapp ny. Jag köpte också ett underlinne i merinoull för en hundralapp och en kjol för lika mycket.
När jag letar begagnade kläder på loppis håller jag särskild utkik efter materialet. Det mesta som finns på Myrorna eller Stadsmissionen i dag är 80 och 90-talskläder i polyestermixar. Eller någon säsong gamla kläder från kedjorna (så trist). Men det finns fortfarande guldkorn.
Linnet var 85% virgin wool och kändes tjockt och fint i kvaliteten. Kommer att bära det under mina tröjor och skjortor i vinter (ull och silke är så skönt att ha närmst kroppen när det är kallt).
Försökte fota kjolen men fick såklart skingra den nyfikna flocken först.
Materialet blev jag inte klok på eftersom det saknades materiallapp. Men flera av detaljerna på kjolen ser handsydda ut, kanske är det ändrad av någon? I så fall av någon som har samma kroppsform som jag. Den satt som en dröm. Tyvärr är det alldeles för varm i hettan, men den kommer att vara så fin i höst. Älskar knapparna och längden.
Kläderna förvarade jag tre dagar i frysen innan jag tog in dem. Ett tips om man vill slippa ev skadeinsekter som kan följa med begagnade textilier. Kanske borde de legat lite längre? En vecka säger Anticimex. Men kunde inte hålla mig.
Sist men absolut inte minst fiskade Andreas rätt på en kaffekanna. Vi drar oss gärna i timmar vid frukostbordet och vill helst inte behöva lämna stolen för att fylla på kaffe. Så nu behöver vi inte det längre. Termoskannan kommer från Sigvard Bernadotte och jag vill minnas att vi gav typ 75 kronor för den. Säkert dyrt jämför med lantloppisarna men stockholmsloppisarna håller en annan prisnivå. Bra mycket billigare än en ny, i alla fall.
Här var allt som fick följa med hem på sommarens första och sista loppistur. Jag passade också på att rensa ut tre sommarplagg som jag inte burit på två somrar, en in en ut, du vet.
Sommarsandaler är något som jag tycker det pratar ganska ofta om i sociala medier och bloggar. Att problemet med dem är att de snygga sandalerna aldrig håller och de hållbara sandalerna inte är snygga.
Vet inte om jag håller med?
De senaste fem åren har jag nämligen haft två par; ett par vita och sedan i maj ett par bruna Bircken. Efter att ha haft ett par vita i flipflopsvariant kapitulerade jag för den klassiska modellen ”Arizona” i brunt. Det är en modell som är lite mer förlåtande för tårna.
Såhär använder jag mina:
Till silkesbyxor i kortare modell. Byxor är HMxMarni
Till Rodebjers klänning Mylee. Älskar Bircken till knälånga klänningar för övrigt.
Till min kaftan.
I storblommiga byxor från Ganni och gammal tjocktröja från Samsoe Samsoe.
Till sommarens mesta outfit: t-shirt Alexander Wang och skjorts från Rodebjer.
Vid alla strandbesök förstås.
Jag använder mina Birckenstocks varje dag, till allt. De är perfekta för att klä ner finare outfits (till exempel set eller tjusigare vardagsklänningar) eller fullända en avslappnad look. Det enda som jag faktiskt inte tycker att de funkar toppen till är den superkorta minikjolen (då ser fötterna oproportionerligt klumpiga ut) eller balklänningar. Tur att jag aldrig bär någotdera. Den som verkligen vill göra ett statement använder förstås strumpor i sandalerna.
Även om du inte gillar just Birckenstocks kan jag tipsa om att välja en sommarsandal som har liknande kvaliteter: rejäl sula, naturmaterial närmst huden (sorry men syntet och högsommarvärme är en riktigt usel kombination), och i en färgsättning som funkar till det mesta i garderoben. Då kommer de definitivt att hålla i mer än en sommar.
Alla kläder är antingen gamla eller köpta begagnade av vänner eller i LWL-gruppen.
