Month: juli 2021

”Vad ska vi göra idag då?” sa vi i måndags. ”Nora, såklart!” Denna pärla till ort ligger knappt 20 minuter från Annika, och får jag välja blir det minst en tur hit när vi är i Lindesberg.

I Nora stationshus ligger turistbyrån. Men det behöver man ju knappast, med en sådan fasad.

Nora är en av Sveriges tre bevarade trästäder, tillsammans med Hjo och Eksjö. Bara att glo på hus är en upplevelse i sig. Eftersom jag glömde kameran hemma och dessutom mest rände efter ungarna knäppte jag i stort sett bara bilder på hus. Du får hålla tillgodo! Här är verandan på Göthlinska Gården. Ful som stryk.

Här är fasaden ut mot gatan. Nora är en riktig guldgruva för den som letar inspiration för att färgsätta gamla hus.

Ett givet stopp i Nora är Selma G. Här fikar vi varje gång. Här äter man våfflor under äppelträden, och det finns gott om utrymme för barn med spring i benen.

Och förstås. Omgiven av fantastiska hus. Som en Astrid Lindgrensk kuliss.

Efter våffelfiket gick vi till järnvägsmuseet. Gratis och väldigt uppskattat. Har inga bilder så du får hålla tillgodo med en rosa fasad.

På sommarhalvåret går det en gratis båt till Alntorps ö. Den hoppade vi på! Det är en liten ö precis utanför Nora. Vi lånade käpphästar, koner och hinder och gjorde en tävlingsbana. Men sedan visade termometern 28 grader och åskan dallrade i luften. Dags för båten hem! Och efter museum, våffla, järnvägsmuseum fanns det bara utrymme för en enda aktivitet till: badet. Det

Tog inga bilder här heller. Bra inlägg ändå. Herregud så misslyckat inlägg. Borde döpt inlägget till ”vi for till Nora och tittade på fasader”.

Sen for vi hem.

Kram

Efter fredagens simskoleavslutning hoppade vi in i en fullknökad bil. Jag och barnen skulle till Lindesberg. Andreas måste bli hemma och fortsätta med altanbygget.

Sent på kvällen kom barnen i säng. Och jag fick parkera mig på bästa plats i kvällningens sista strålar. Vid nio visade termometern fortfarande en bra bit över 20.

Det dukades upp under vinrankorna och jag behövde inte göra ett enda dugg. Fick ett glas med vin i handen och serverades ett hemlagat mål mat. Lamm som fått stå i gryta, ris och sås. Och gurka från trädgården.

Efter en sisådär tre portioner gick vi in och surrade en stund innan jag dråsade i säng vid halv 12.

Efter frukost dagen efter tillbringade vi förmiddagen i trädgården. Morfar läste minst 20 sagor. Men paus för en avstickare till Erikshjälpen där jag lade rabarber på glasvaser med fot, en ostkupa och bomullsservetter. Kände mig som Elsa Billgren fast med sämre smak. Visar sen.

Efter lunch var det för hett för att göra annat än att bada. Vi packade in oss i pappas Volvo och drog till närmsta sjö för att söka svalka. 24,5 grader är det i vattnet om du undrar.

Det ena barnet vill mest ligga i vattnet och det andra ska sitta på stranden och göra ”mojja”. Geggamojja alltså. Så ofantligt skönt att vara tre vuxna så att det finns ögon på båda.

Efter badet gick vi hem och tittade på Sommarlov och lagade mat. Eller tja, jag parkerade mig i det svala sovrummet och satt med datorn. Efter en hel dag med barnen är jag så urlakad att jag helst av allt vill ligga raklång och stirra in i skärmen i en timme. TUR att det är precis vad jag fick göra då.

Är så glad att vi åkte iväg fastän Andreas inte kom loss. Tror för övrigt starkt på att man inte behöver fira all semester ihop. Det kan vara befriande för att dela upp sig ibland.

Kram

I går klev hela familjen upp vid 07 för att duka på den altanhalva som är färdig.

Blåbär, skivad banan, grädde, jordgubbar, nutella, lönnsirap, färskpressad juice. Nom-nom! Lyxigare tillbehör till surdegspannkakorna vet jag inte.

Trots skriande brist på plats insisterade jag på en bukett dahlior. Allt annat vore ju ohyffsat.

Barnen fick också duk och en bukett med luktärter. Brukar komma på Nils med att sitta och lukta på blommor. ”Mmmm” säger han nöjt för sig själv.

Sen väntade vi på gästerna! Så ofantligt tråkigt när man är fem. Men strax över åtta knatade våra grannar Tommy och Kerstin över staketet.

Dags att inviga halvan som är klar. Hålla på och vänta tills allt är färdigt, gudars så tråkigt. Som gäst kommer man på egen risk.

Medan vi vuxna satt njöt av påtår och tretår drog yrvädret runt i brädgården. Sågade med sin låtsassåg, sparkade på lite trä och flyttade på lite stenar.

När gästerna gått dröjde vi oss kvar i trädgården en stund. Och tittade till dahlior och fortsatte bygga på trädäcket.

Och så var dagens bestyr igång.

Kram

Det är sommar i arbetskollektivet Schyman. Skillnaden mot alla andra årstider i arbetskollektivet är att vi på heltid kan ägna oss åt sånt vi borde ha vett och råd att leja bort till andra. Vi har 100% hamnat i den osköna arbetsfördelningen en sköter markservicen och den andra bygger. Absolut att jag är den som grälar på barna, gör äcklig mat och handlar korv i strandserveringen 9/10 dagar. Andreas snickrar på trädäcket vid bodarna.

Ni får se sen när det är färdigt. Lägger jag ut bilder här ringer väl någon soc och anmäler oss för att vi har strösslat sågar i hela trädgården. Det har vi.

En dag, möjligen förra helgen, fick Andreas ledigt från arbetet och följde med till stranden. Det tyckte barnen om.

Annars är det mest vi tre som kamperar här om dagarna. Ett barn som övar på simtagen och ett som hänger i hasorna sittandes i en uppblåsbar sköldpadda.

I vår träd(bräd)gård blommar dahliorna. Några fullkomligt sprutar blommor och andra spelar pryda. Förra helgen, när Andreas hade sin enda lediga dag, åt vi lunch i några kompisars trädgård och jag plockade med mig första gå-bortbuketten. Sommar-goals ändå.

Något jag tar med mig till nästa år är att planera in vila och återhämtning. Jag har verkligen slitigt inpå ledigheten. Hela tiden tänkt att jag ska vila sen. Bara för att bli varse att det inte är det minsta vilsamt att vara hemma med två barn och samtidigt förverkliga år av ackumulerade byggplaner. Inför hösten har jag gjort några förändringar. Jag har sagt upp mitt fasta frilansjobb, och därmed min enda säkra inkomst förutom CSN för att satsa helhjärtat på UX-studierna och praktiken. En välbehövlig prioritering.

Och så har jag lovat mig själv att det här är absolut sista sommaren jag ägnar åt något större byggprojekt. Nästa sommar ska jag testa på det här med att ha ledigt från arbetskollektivet Schyman.

Kram

Jag har ett otroligt podd-flow just om jag får säga det själv faktiskt. Trodde ett tag att jag var förlorad i krimpodd-träsket för evigt, men har avgiftat mig själv och konsumerar endast brott och utredningar i måttliga mängder. Och det har ju öppnat upp för nya lyssnarupplevelser.

Här kommer några av mina favoritavsnitt ljust nu:

–  Avsnitt #196 ”The Science of Happiness” – Making Sense med Sam Harris.

Ett helt avsnitt vigt åt människans eviga fråga. Hur blir jag lycklig? Avsnittet flyter behagligt genom gränslandet mellan vetenskap och sunt bondförnuft. Av Sam Harris och med dr Laurie Santos, psykologiforskare vid Yale. Fick sådan feeling efter första lyssningen att jag bestämde mig för att omedelbart lyssna igen.

– Avsnitt #166 ”Cal Newport: Deep Work, Focus, Productivity, Email & Social Media” – Lex Fridman Podcast.

Har du någon gång avslutat en arbetsdag och undrar vad i helskotta som blivit gjort, fastän du suttit med näsan i skärmen prick hela dagen? Well, du är i gott sällskap av min karriär i så fall. I snitt blir en person som arbetar på ett kontor distraherad var FEMTE minut, och pausar i sin arbetsuppgift för att påbörja en ny. Detta beteende är förknippat med en skyhög kognitiv kostnad, så kallad ”switch cost”, som innebär att vi tappar fokus och blir ineffektiva och stressade. Cal Newport, till vardags professor i datavetenskap vid Georgetown och författare till boken ”Deep Work” blir intervjuad av AI-forskaren Lex Fridman. Det riktiga guldet hittar du i podcastens första timme när han pratar om Deep Work (koncentrerat arbete) och lite om sociala medier. En del av avsnittet handlar också om systemvetenskap, AI och annat jag helt ärligt inte begriper mig på. Betrakta dig som triggervarnad om du får rysningar av tekniksnack.

A Slight Change of Plans – The Happiness Lab av dr Laurie Santos.

Uppmärksamma läsare känner igen namnet. Dr Laurie Santos, psykologiforskare vid Yale, har sin egen podcast som heter the Happiness Lab. Jag har precis hittat till podden och började med att lyssna på senaste avsnittet som heter A Slight Change of Plans som är inspelat med en av hennes tidigare doktorander, kognitionsvetaren Dr Maya Shankar (som varit rådgivare till bland annat Obama-administrationen). De pratar engagerat och lättillgängligt om människor som genomgår förändring. Blev så gripen att jag genast började prenumerera på Dr Maya Shankars podcast med titeln ”a Slight Change of Plans”…

… och lyssnade på avsnittet the Science of Change, där hon pratar med ytterligare en dr i kognitionsvetenskap – Dr Katy Milkman, om vad vetenskapen säger om människor i förändring. Det jag främst tar med mig är att människor nästan alltid uppskattar en förändring, även när resultatet blev något helt annat än vad de förutsåg. Lyssna med fördel om du planerar att göra någon stor förändring inom kort, där fanns också många konkreta tips på hur man lyckas med att långvarigt förändra sina beteenden.

Det var mina bästa poddtips just nu. Har du några?

Ps. Tycker du att bilderna är fantastiska? Det är de! Fotografen Anna Florén fotade mina hyrplagg med sin analoga kamera och bilderna blev absolut otroliga.

Alla bilder: Anna Florén för Its Released.

I fredags hämtade vi storbarnet extra tidigt för att gå hem och ordna fika till miniavslutningen vi ordnade på Saltisbadet. Hon hade bestämt att det skulle vara Frosttårta som hon dekorerade själv. Typiskt bra strandfika. Aja. Svårt att argumentera emot när hon ansträngt sig så för att hitta på en bra tårta. På badet mötte vi upp några familjer från förskolan och så lekte barnen tills badet stängde.

På lördagen bjöd vi över oss själva till vår kompis Olofs lantställe på Gränö. ”Det var länge sedan”, sa vi och tog med korv med bröd att grilla och stannade tills det blev alldeles för sent.

Olof har ett så fint ställe mitt ute på en ö. Precis som ett örnnäste vilar på en topp ligger Olofs hus på en klippa. Vi har inte vågat oss ut med Nils förrän han var tillräckligt stadig på benen. Ändå väl värt väntan tyckte han.

I dag gick vi till Saltisbadet. Igen. Övade på att simma till flotten och tillbaka, åt lunch och drack kaffe. Precis som vi kommer att göra många fler dagar denna sommar.

Kram