Gult, grönt och rött

Här kommer en liten lista om vad som försiggår i mitt inre. Bara för att jag älskar att läsa listor och hitta denna hos Underbaraclara.

Vad  jag tänker på:

Prick nu tänker jag att jag aldrig kommer att tröttna på kombinationen rött, grönt och gult.

Vad som påverkar mitt humör just nu:

Tre bokstäver: PMS. Denna vecka är en förlorad vecka. Det är omöjligt att se det på annat sätt. Jag är slöseri på människa. Ful och dum och misslyckad. Kan ingenting och är värdelös på allt. Ja, eller det är i alla fall vad min inre monolog konstaterar.

Vad som fattas mig:

Saknar att umgås med min man i vardagarna. Det känns mest som att vi lever vårt liv omlott, men jag antar att det hör småbarnslivet till. Ska bli bättre på att bjuda ut honom på lunch (och bättre på att ta lunch). Saknar också mina vänner i Malmö så att det värker i hjärtat. Några av mina bästa vänner bor kvar i Skåne, och jag tänker ofta på att vi antagligen aldrig kommer att bo i samma stad igen. Tiden då vi luftfikade (fattigversionen av fika), drack oräkneliga koppar på Kafferosteriet, snurrade på N. Grängesbergsgatan om nätterna, lånade varandras kläder, sov på varandras soffor, bara gick förbi efter jobbet utan egentligt ärende – den tiden är nog förbi för alltid. Tanken på detta gör mig tungsint.

Vad jag ser fram emot:

Ligga inomhus och läsa böcker. Peta in pinnar i brasan. Sälja lite kläder (garderobsrensningen fortsätter, ingen rast och ingen ro). Cykelpendla tills vädret säger stopp. Att mitt hår ska växa till en kritisk punkt då det är meningsfullt att klippa en frisyr igen. Och vår last med tapeter som kommer om några dagar!

Vad jag tycker är svårt:

Att prioritera. Vill vara en härlig förälder och en rolig vän. Vill göra mer av det roliga på jobbet och vill ha fler hobbies och helst mer fritid. Ja du hör ju?  En annan grej som jag tycker är svårt att känna att jag duger som jag är. Till exempel gå till jobbet osminkad och i en trist outfit utan att känna att jag behöver be om ursäkt för min uppenbarelse. Vill du veta en grej? Har inte borstat håret på en månad. Det är sant. Behövs inte eftersom mitt barr är lent som sammet tack vare balsammetoden.

Vad som gjorde mig arg senast:

Nämnde jag att jag har PMS? Min man tog med sig choklad hem till mig. Trots denna älskvärda gest blev ilsknade jag nyss till eftersom jag noterade att han lagt beslag på 4/6 av soffan trots att jag var där först.

hur mår du?

Stor kram sophia

Om jag inte gjorde det jag gör

Jag brukar roa mig med att fantisera om andra liv. Särskilt andra yrkesliv. Ofta när jag träffar andra människor vindlar tankarna iväg om hur det är att ha deras jobb. Hur ser deras dagar ut? Vad är det roligaste? Vad kräver mest tid? Vilken utbildning krävs? Hur krävande är utbildningen? Säg att jag inte är ensam om att dagdrömma om andra karriärbanor. Om jag inte gjorde det jag gör skulle jag vilja arbeta med följande:

– Kriminalinspektör. Mitt främsta guilty pleasure är att lyssna på poddar från rättegångar eller om utredningar. Plöjer allt som har med mord och ofattbar mänsklig tragik att göra. Jag slås ofta av hur skickliga förhörsledarna och åklagarna är. Hur de med noga avvägda frågor snärjer den misstänka eller åtalade. Tror dessvärre inte att jag har självbehärskningen som krävs för att bli framgångsrik inom yrket. I en podd berättar en erfaren utredare om hur han arbetar. Metodiskt och med respekt för den misstänkta. I en förhörssituation vet båda sina roller. Det blir aldrig den där besvikelsen man ser på tv, för i verklighetens förhörsrum existerar inga svikna löften. De misstänkta gör sitt för att undvika sanningen och förhörsledarna sitt för att hitta den.

– Kriminalförfattare. Martina pluggar ju till jurist på SU. Jag tror att hon blir en utmärkt jurist men framförallt vill jag att hon ska bli min författarkollega. Våra böcker skulle utspela sig under tidigt 1900-tal. De skulle vara mord, tragik men också dramatiska miljöer och livsöden. Kanske ta sitt avstamp i olösta mordgåtor och försöka nysta fram den skyldiga?

– Analytiker. Det verkar vara så behändigt att jobba som analytiker. Att ha förmågan att se samband och söka svar bland siffror och data. Att kunna trolla med excelark och göra databaskörningar. Jag hade velat analysera allt. Kanske analysera hur sjukdomar sprids över världen, eller analysera hur vi köper kläder via mobilen. Inget hade varit för litet!  Tyvärr finns det föga hopp mig eftersom min karaktär är sådan att jag förmodligen lagt ner mer tid på att färgsätta excelarken än att faktiskt analysera.

– Barnmorska! Precis efter jag fått min dotter dagdrömde jag om att bli barnmorska. Det tog två månader för mig att kvickna till från dagdrömmeriet och återvända till verkligheten. Trots att min förlossning var allt annat än idyllisk (slutade i akut snitt) finns det något rosaskimrande och magiskt som vilar över yrket. Man måste vara både mjuk och ha pondus och ha förmågan att fatta snabba beslut. Ena minuten är allt bara vackert och andra minuten kaos. Aldrig tråkigt tänker jag mig? Och så måste man tåla blod förstås. Det är väl där det är kört för mig. Blir svimmig bara av tanken på ett skärsår. Men drömma får man!

– Byggnadsvårdare. Mitt hjärta klappar extra hårt för allt gammalt, vint och skevt. Tänk att få ägna sig åt gamla hus på heltid. Renovera varsamt, långsamt och med fullkomligt opraktiska metoder med dagens mått mätt. Jag blir helt kollrig av gamla färgkombinationer och doften av linolja. I ett annat liv…

Snart så kan jag åtminstone sluta dagdrömma om yrket som Content Manager. Jo men visst. I dag arbetade jag sista dagen på jobbet där jag varit i nästan åtta år för att börja på ny kula i april. Det ska bli så kul med nya kollegor, ny arbetsplats och nya utmaningar. Även om jag kommer att sakna det gamla.

Dagdrömmer du om något yrke?

Kram Sophia

Nystart

Nu är hösten i antågande och det är en utmärkt tid för nystart. Lite som när man var liten och skolan började. Jag kom ihåg hu rena handlade lite nya kläder, kanske en ny skolväska och papper att slå in böcker med. Hade man ur fick man även något fint sudd och några färgpennor.

Tänkte dela med mig av några tips för hur man kan kicka igång hösten och få en bra start. Jag kommer inte komplettera med eventuella plagg av uppenbara skäl men tänker att jag ska ta mig an de andra punkterna.

Utrensing:
Rensa ut din garderob och rensa ut i hemmet. Hösten är en perfekt tid noggrant gå igenom sin garderob och rena bort plagg/skor/väskor som inte används. Dela upp din kläder i i fem högar:

  • Spara – Kläder du älskar och använder.
  • Sälj – Hela och rena kläder som du inte använder och som  har ett andrahandsvärde.
  • Skänka bort – Hela och rena kläder som du inte använder.
  • Återvinning – Kläder som gjort sitt – trasiga och fläckar som inte går bort. Lämna in på återvinning.
  • Gå igenom igen – Kläder som du gillar men kanske inte riktigt använder i den utsträckning som de förtjänar. Kan vara en idé att spara dessa. Vänta några månader och gå igenom dem igen. Har du inte använt dem?  Rensa ut.

Komplettering:
Efter du rensat ut i din garderob kanske det har uppstått ett behov, och då syftar jag inte på en till grå t-shirt eller det femte paret sneakers. Du kanske rensade ut en kostym som du upptäckt inte längre passar men har ändå ”behöver” (allt är ju relativt) ha i jobbet exempelvis.  Lista alla eventuella inköp som du behöver göra. Prioritera och planera dem sedan. Rusa inte ut och köp allt på en gång. Tänk efter före och gör ordentlig research. De till att det du kommer köpa inte blir felköp som ryker ut vid nästa utrensning.

Unna dig något:
Unna dig något härligt och då syftar jag inte på kläder/väskor/skor utan något annat. Lyxa till det med en härlig behandling, en lyxig ansiktsmask eller varför inte en ny fin grön växt.

Träning: 
Kom igång med träningen. Träningen gör i alla fall under för mig och då främst för min psyke. Jag mår mycket bättre psykiskt när jag får trötta ut mig. Härliga Brita Zachari tipsar i senaste numret av Elle hur man enkelt kan komma igång med träningen. Hon driver även Instagramkontot i.hate.working.out där hon tipsar om hur man kan få in träning i sin vardag.

Testa något nytt:
Prova något nytt. Det kan vara vad som helst, en ny träningsform, en ny hobby och ett nytt schampo. Jag har tillexempel börjat sticka och någon romantisk bild att jag ska sticka tröjor till Ingeborg. Håller er uppdaterade.

 

Lycka till!

Kram
/Martina

Den sura listan – klädversionen

Listor av alla dess slag roar mig mycket. Särskilt den här listan från Underbara Clara. Jag älskar att skadeglatt frossa i andra människors i-landsproblem.

Jag vill förstås inte vara sämre utan här bjuder jag på min version av sura listan. Anpassad efter bloggens klädtema förstås.

Obehagligaste i klädesväg jag vet: Stringtrosor tätt följt av lågt skurna jeans. Det mest obehagliga är ändå kombinationen. Åtsmitande lågt skurna jeans som särar på skinkorna som Moses särade på röda havet och stringtrosor som sticker upp som förvånade ögonbryn ovanför linningen. Ryser.

Absolut inte min killtyp klädesmässigt: Män med faiblesse för amerikanskt mode. För stora jeans. För stora rutiga skjortor och t-shirt under. För stora bälten med pråliga bältesspännen.

Blir arg på: Att ingen verkar ifrågasätta de nya lågprismodehusen som poppar upp som svampar. H&M släpas till skampålen efter varje nytt avslöjande om missförhållanden inom textilbranschen, men faktum är ju att de åtminstone gör något. De har policydokument, kemikalielistor, flera hållbarhetsansvariga och en vision om 100% cirkulär produktion år 2030. Varumärken som NA-KD och Nelly med flera hyllas av en unison mediekör som ”e-handelssuccéer” eller kallas ”nyskapande”. På deras sajter finns inte ett ord om hållbarhet. Inte ett enda ord! Ingen verkar ifrågasätta hur rimligt det är att starta ännu en lågprisaktör på 2010-talet när vi redan har en överproduktion av textilier och de etablerade kedjorna vittnar om hur svårt det är med hållbar produktion. Jag tycker att det är ett erbarmligt hyckleri. Men rätta mig gärna om jag har missat något.

Sämsta modebok jag läst: Det är utmanande nog att hinna läsa ut böckerna jag älskar, men kunde för mitt liv inte förmå mig att avsluta Stil med Camilla Thulin. Kvinnan verkar vara i övrigt knivskarp och parant som få – varför falla till föga för det osysterliga att hänga ut dagens kvinnors klädstil som avfeminiserad och smaklös? I stället hyllar hon obekvämt mode och uppmanar kvinnor att anstränga sig mer klädmässigt om de vill bli tagna på allvar inom yrkeslivet. Det är förstås åsikter som är allmänt utbredda i vårt patriarkala samhälle – men suck – så  tröttsamma.

Något som får mig att byta radiokanal: Torra munnar och malande män. När någon låter som att de precis avslutat ett smörgåsrån och inte hunnit dricka vatten. Eller män som som avbryter varje försök till instick av programledaren genom att PRATA HÖGRE eller upprepa sig, fast med lite andra ord. Fräser inombords av blotta tanken.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Jag knyter nävarna varje gång jag tänker på hur vi korta människor diskrimineras av prick alla klädtillverkare. Det finns mode för människor som är petite och det görs kläder för överviktiga. Men tänker någon på oss korta? Nej, aldrig. Ständigt för långa ärma, för breda axlar och snitt som blir felplacerade på kroppen. Vi ska inte ens prata om förnedringen i när caprimodet var som hetast (på mig var det förstås helt vanliga byxor). Nu blir jag arg.

Sämsta serien jag nyligen sett: Star Trek originalserien. Den utbredda sexismen. Det urusla skådespeleriet. Vi vrålar högt av ilska varje gång vi sätter på ett avsnitt.

Fulaste plagg jag vet: Träningsbyxor i jeggingsutförande. Tror att de heter Freddy Wr Up och marknadsförs som en ”push up-bh för stjärten”. Får god lust att ringa upp företaget och be dem lägga ner innan något annat coolare land ertappar oss för denna styggelse. Jag skriver det här så att alla vet: Det ser inte klokt ut.

Äckligaste drycken: Red bull. Detta vider.

Sämsta klädda karaktär i film eller TV-serie: Historien kryllar av dem. Till exempel Rory i Gilmore Girls, eller Lorelai för den delen, alltid med oproportionerligt små väskor till sin långa kropp. Men sämst? Jag tittar ju nästan bara på (och somnar till) Star Trek och anser att den obligatoriska polyesterdräkten i svart och rött knappast hjälper Captain Kathryn Janeway nämnvärt. Hon ser ut som en högstadiepraktikant i våtdräkt.

Det skriker jag när jag blir arg: Allt möjligt och gärna rakt ut. Behöver jag nämna att mina ettåring glatt ropar ”bajs!” i tid och otid.

Kram Sophia