Höga ambitioner men låg motivation

Hej,

Den evighetslånga sommaren har gjort att vi knappt varit inomhus sedan i april. Vi äter frukost under hängbjörken, tillbringar dagen utomhus, äter middag under eken och går sedan in och lägger oss. Skönt på många sätt. En otippad fördel har varit att vi sluppit se allt som vi ska fixa i huset. Majoriteten av fönstren återstår och ytskikten i några rum är alldeles bedrövliga. Tapeten har släppt och det finns hål som inte är spacklade och som blottar elkablarna i väggen. Inte supertrevligt, med andra ord.  I biblioteket/arbetsrummet är väggarna fulla av missprydande hål efter att de förra ägarna skruvade ner och tog med sig väggfasta hyllor.

Vissa rum är i gott skick, men bara inte det minsta i vår smak. Det är liksom inte trivsamt.

I vardagsrummet har vi målat om med överbliven färg från vår förra lägenhet.

… Men vi har fortfarande inte målat listerna på väggarna. Inte heller dörren eller dörrkarmarna. En del arbete återstår alltså.

Vi är egentligen världens finaste kök. Det är förvisso ganska nytt, men platsbyggt och målat med linoljefärg.

Och vi har en vedspis!

Och ett skafferi som man kan gå in i. Med fönster och allt. Så vad är problemet? Allt är kritvitt. Jag får rysningar av att vara i ett rum där väggar, tak, dörrar och lister har samma nyans. Jag tycker bara att allt ser smutsigt ut. Är jag galen? Antagligen. Men tänk så fint om kökssnickerierna var i en svagt blå eller grön nyans. Eller kockumsgula…

Och matsalen lät vi restaurera i våras. Sedan skulle vi bara tapetsera om…

Inte gjort det heller.

Grejen är att vi har så många projekt att vi inte orkar börja. Jag har tappat motivationen. Jag känner mig också väldigt kluven till vad det är som är min drivkraft till att renovera. Är det renoveringsidealen eller är det jag? Mina ambitioner handlar till noll och intet om att jag vill modernisera huset. Snarare tvärtom, hehe. Jag vill bara att husets inre ska matcha det yttre, och kanske liite vill jag få ha det på mitt sätt (och Andreas på sitt, och ibland vill vi lika men inte alltid). Det jag inte vill är att leva i renoveringskaos i ytterligare ett år. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll (förutom de där elsladdarna kanske..) men ändå så gör det ju det.

Ja du hör, vi är fast i stiltje. Är det någon som upplevt samma? Att man har mycket ambitioner men lite ork och heller ingen jättelust att kasta en jättehög med pengar på problemet? Hur kom du eller ni vidare?

Stor kram

Sophia

 

Tvätta med stil: gammaldags tvättlina och klädnypor i trä

Hej,

Jag har länge tänkt ”hmm, en tvättlina borde vi ha” men sedan inte gjort ett dyft åt saken. Har släpat vårt tvättställ in och ut (mest ut och sedan låtit det stå) och det är ju både bökigt. Men framförallt fult. Och retsamt varje gång tvättstället välter och de nytvättade kläder dunsar ner i savannen (vår gräsmatta).

Varje gång jag ränt in på Nacka Byggnadsvård i andra ärenden har jag pausat vid tvättlinan i ull och klädnyporna i trä. Så fina! Och så hemskt onödigt med en fin tvättlina och tjusiga klädnypor!

”Nej”, kom jag fram till efter resonemang med mig själv. Det är ju inte alls onödigt. Tvärtom. Båda är närproducerade, gjorda av av hållbara material som ull och björkträ. Klädnyporna, eller bykpojkar som de också kallas, är tillverkade efter en gammal öländskt förlaga från mitten på 1800-talet av familjeföretaget Grunne. Det är ju klart att det är dem vi ska ha, och inte något förvisso billigt men i plast och som fraktats från andra sidan jorden.

Och kolla?! Så bra tvätten hänger.

Ibland kastar jag ett get-öga från fönstret och njuter av åsynen.

Klädnyporna går också att användas för att hänga upp grejer på väggen. Det finns ett hål i huvudänden så det är bara att hänga dem på en spik och till exempel montera posters.

Jag förvarar mina i en plåtburk men bara asken i sig är ju skön att vila ögonen på. 

Tvätta försöker jag göra så sällan som möjligt. Dels för att det spar på kläderna, men det spar också på vatten och tid. Men när det väl ska göras, ska det banne mig göras med stil.

Stor kram

Sophia

Fönsterfix, paj och ett tips om en himla viktig grej

Hej,

Hettan formligen dallrar hemma. För att inte förgås pendlar vi mellan badet och hängmattan, och mer blir det inte gjort på en dag. Förutom någon timmes fix med fönster, förstås.

Kan visa hur det ser ut. Andreas står inne i boden och skrapar karmar så svetten lackar. Här ser ni vår dörr till terrassen. Den har fått sin första strykning färg nu, kommer bli ganska så fin va?

Gäller att ha tungan rätt i mun.

Vår röda vinbärsbuske har redan gett oss en enorm skörd. Jag vill minnas att vi åt vinbär tills vi storknade när vi flyttade in i oktober förra året. Och nu dignar kvistarna av stora, röda bär igen? Antingen ett bra bär-år eller så har vi en väldigt generös buske. Vad gör man med alla bär dock? Vi springer i skytteltrafik till busken och äter. Jag gjorde också världen enklaste paj som vi har kalasat på.

Cirka 0 procent äcklig. Följde detta recept som innehåller prick sex ingredienser, lagom så i min mening.

Mer än så gör vi inte om dagarna. Jag hade storslagna planer på loppisturné i sommar, men motivationen och lusten finns inte där. Jag läste detta inlägg hos Slowfashion-Johanna och då försvann minsta tillstymmelse till oro över att alla missade loppisfynd. Hon berättar om de senaste sex månaderna har varit de minst stressiga i livet (trots småbarn) och detta på grund av alla grejer som hon inte gör. Läs och låt dig inspireras, för det kommer jag att göra.

Ett bra exempel är allt fix med huset. Vi har skjutit på alla icke nödvändiga projekt för att vi helt enkelt inte vill och mäktar med mer just nu. Må så vara att vissa grejer här hemma är fula som stryk, men gräsliga tapeter har faktiskt ingen dött av. Många relationer har dock vissnat på grund av att man har alldeles, alldeles för många måsten och alldeles för lite tid.

Stor kram

Sophia

Fönsterrenoveringen igång

När vi flyttade in i höstas visste vi att det fanns ett par grejer som vi behövde ta itu med ganska omgående. En av grejerna var fönstren. De är hårt åtgångna av väder och vind och färgen släpper i stora flagor. De är tidigare renoverade i lite olika omgångar – och med olika färger. Har hittills räknat till tre olika.

Andreas har tillbringat våren med att läsa på om hur det görs. Den gamla färgen ska skrapas av (vi har moderna hjälpmedel som uv-lampa och lackfräs, de som är hardcore byggnadsvård anser dock detta vara fusk) tillsammans med kittet, fönsterbågarna ska oljas och kittas om och tillslut ska vi stryka på ny linoljefärg. Vi har valt Ottossons färg i nyansen Köpenhamnsgrön. Det är en intensiv mörkgrön färg som vi tror kommer att ge karaktär åt huset.

Först ut är dörren till terrassen. Lyckan var stor när Andreas slet av spånskivan och fann att speglarna bakom var intakta. Dörren kommer förhoppningsvis att bli lika ståtlig som den var när huset byggdes.

Att ta hand om ett gammalt hus är ibland slitsamt. Jag kan förstå varför många lockas av tanken på att bo i ett underhållsfritt hus. Men om vi tar hand om fönstren rätt framöver (det har inte gjorts i dag) så dröjer det förhoppningsvis länge tills vi måste göra om arbetet. Och jag älskar tanken på att det är samma fönster som satt där när första familjen flyttade in, och de kommer att sitta kvar långt efter att vi flyttat ut. Att huset får ha en livscykel och vi är bara med på en liten del av resan.

Har du något sommarprojekt för ditt boende?

Stor kram

Sophia

 

Trädgårdsgruppen i sekelskiftesstil

Som jag tjatat! Men nu är den äntligen färdig; vår trädgårdsgrupp i sekelskiftesstil.

Tycker att bilderna talar för sig själva. Det är alltså gruppen till vänster. Till höger är den som vår grannar så vänligt skänkt oss. De står bredvid varandra nu eftersom vi fortfarande hyser en förhoppning om att sitta ute på midsommar.

trädgårdsmöbler sekelskiftesstil

 

Det är en Sören från Vibytorps Snickeri i Hallsberg som tillverkat dem i sitt småskaliga snickeri. Han tillverkar trädgårdsmöbler efter förlagor från förra sekelskiftet.

trädgårdsmöbler sekelskifte

De levererades omålade jag och jag ägnat kvällarna åt att måla dem med linoljefärg i nyansen grågrön. Om du undrar varför det ser ut som de smält är det enbart regndropparna som förvillar. De är superfina.

Kan förstås inte blogga utan en bild på Kjell, min ständiga följeslagare i det mesta som rör hem och trädgård.

Ing-Britt hittade jag här, i ”poolen”. Är det normalt att kattbeteende att bada i barnpoolen? Frågar åt en kompis.

Vad tycks?

Stor kram

Sophia

Måla, måla och Ercol-fåtöljer

Swooosh!

Hörde du? Ljudet av ännu en helg som flög förbi i raketfart. Helgdagarna mer eller mindre avlöser varandra men ändå så räcker de aldrig riktigt till.  Antingen har jag för många planer eller för få helgdagar, kan inte riktigt bestämma mig.

Klart är att jag har alldeles för mycket som behöver målas i alla fall. Jag tillbringar de flesta kvällar i uthuset bland färgburkar och olja. Och utemöblerna låter sig ej stressas. Jag målar dem med linoljefärg i nyansen  Grågrön från Ottossons Färgmakeri. Först grundmålade jag med en blandning av kokt linolja, balsamterpentin (biologiskt nedbrytbar terpentin) och färg. På inrådan av Nacka Byggnadsvård. Sedan ett lager färg och i morgon går jag på andra strykningen. Tack och lov för alla poddar som håller mig sällskap långt in på kvällarna. Hoppas innerligt att det blir lika fint som jag föreställt mig, för aldrig i livet att jag målar om dem en gång till.

Vi har också fått leverans av Folks Interiör. Det är en av mina favoritbutiker som säljer second hand-möbler. De finns i Kalmar men en gång i månaden eller så kör de upp till Stockholm med ett lass möbler.

Vi hade köpt två Ercol-fåtöljer som fram till alldeles nyligen huserat på Kalmar Tingsrätt. Älskar möbler med historia. Dynorna ska vi klä om. Jag hade tänkt något sobert linnetyg — kanske mörkblått — men Andreas vill hellre ha ett mönstrat tyg från Josef Frank. Känns som Uppåner-världen att jag förespråkar något modest och Andy ett vildare mönster. Blir nog bra hursom.

Folks Interiör tog också med sig ett fint gammalt skåp som vi inte längre har något behov av. Så otroligt befriande att bli av med skåpet. Det har stått tomt i princip sedan vi flyttade hit.

Fåtöljerna fick godkänt av Ing-Britt i alla fall.

Alla bilder är från mobilen. Googla gärna, de är vrålcoola. Dessa är från 50-talet men i supergott skick.

När jag målat färdigt om kvällarna ser himlen ut såhär. Pastellrosa så långt ögat kan nå.

Och det är ungefär så spännande mitt liv ser ut. Förutom nästa vecka. Då händer en megastor grej för mig. Men mer om det vid tillfälle.

Stor kram

Sophia

Måndagkväll i pysselverkstan

Hej,

I dag är en sådan dag då bestyren hopat sig. Tvätten är full, kylen är tom. Grönsakerna i pallkragarna slokar i hettan och katternas päls står rakt ut av alla löv och bös som de samlar på sig under dagarna. Och så har vi fått möss igen.

Massa saker att ta itu med. Huslig som jag är struntar jag i allt ovan och slår upp portarna till Pysselverkstan Schyman. Hyllorna i skafferiet saknar ju både papper och remsor! Huvva.

Tur att jag är så rådig att jag tog itu med det direkt (nåja, hälften kvar). Vad tycks? Ser ljuvligt tantigt ut va?

Hyllpappret och -remsorna köpte jag på Nacka Byggnadsvård när jag ändå var där och handlade färg till våra utemöbler som äntligen är färdiga.

Jag har fått lite frågor om våra utemöbler (livets viktigheter, du vet) så jag tänkte att jag river av allt det i ett separat inlägg. Kanske tom med före-och efterbilder också.

Trevlig kväll!

Stor kram

Sophia

Trädgårdsfix: målad sandlåda

Sakta men säkert börjar trädgården att arta sig. För några helger sedan åkte hönshuset ned. Det var mögligt och fallfärdigt och jag var rädd att det inte skulle stå pall för mycket mer. Kvar blev en stor, tom kal fläck mitt i gräsmattan. Perfekt för Junis sandlåda!

Sandlådan köpte vi för några veckor sedan på Bygg-Ole. Det är en väldigt vanlig modell från Jabo, med lock som också fungerar som bänk. Väldigt praktisk men tyvärr mer än lovligt ful. Så den fick sig ett par strykningar av linoljefärgen. Det varma och torra vädret är perfekta förutsättningar för att måla med linolja, som annars tar lång tid på sig att torka.

Jag valde Ottossons linoljefärg i nyansen kromoxidgrön. Inspirationen fick jag här. Titta så tjusigt? Fattas bara sanden. Och att bättringsmåla på sina ställen…

Jag målade alla brädor med två strykningar. Första omgången hälften hälften med kokt, kallpressad linolja och färgen. Andra strykningen bara färg. Monteringen gjorde vi cirka fyra dagar efter andra strykningen.

Linoljefärg är otroligt rikt på pigment och denna lilla burk räckte till hela sandlådan. Färgen är dyr jämfört med plastfärg, men inte om man ser till priset per målad kvadratmeter. Linoljefärg är ett miljövänligt alternativ förutsatt att den inte späds med lösningsmedel som exempelvis lacknafta. Nackdelen är att färgen tar längre tid på sig att torka än plastfärg och att den kan upplevas lite jobbig att måla med, vilket också är anledningen till varför vissa målare väljer att spä den med lösningsmedel. Själv tycker jag att slutresultatet är värt den extra mödan.

Inte så pjåkigt va?!

Kram

Sophia

Några bra grejer med hus och en dålig

Nu har vi bott i huset i drygt ett halvår. Fastän jag fortfarande kan sakna stan och lägenheten känner jag mig lyckligt lottad som får bo här. Huset ligger mitt bland höga träd, branta backar, snirkliga vägar, hemliga grusgångar och lummiga trädgårdar. Och det allra bästa är att vi bara en en kort tågresa från stan. Visst svär jag högt när jag missar tåget med en hårsmån och tvingas vänta i hela 20 minuter på nästa, men annars vore jag inte en äkta stockholmare. Om än inflyttad.

Det var faktiskt inte det minsta sjävklart att vi skulle lämna Söder. Länge närde jag en slags bild av oss som en cool innerstadsfamilj som åt brunch på helgerna och träffade kompisar i parken. Är så glad över att jag gjort upp med bilden av mig en gång för alla. För sådär värst mycket parkhäng blev det aldrig och då rakt inga bruncher (som inte slutade i total kaos i alla fall).

Allra bäst med att bo i hus är följande:

Enkelheten med trädgård. Visst att det är extra mycket att pyssla om men det vägs upp av att det bara är att öppna dörren så är dagen gjord. Vi slipper jaga lekplatser eller tillbringa helgerna med att gå på barnsalsa.

Utrymmet. Vi bor inte jättestort utan prick på 153 kvadrat. Men det är tillräckligt stort för att kunna ha övernattningsgäster. Kanske det mysigaste att ha kompisar som sover över?

Gemenskapen. På vår lilla gata med åtta hus är det två andra familjer vars barn går i Junis förskoleklass. Det är fint att tänka att de en dag blir ett litet gäng som kanske håller ihop i flera år.

Naturen. Nära oss ligger ett stort naturreservat med badplats och vandringsstigar. Bara en kort cykeltur bort.

Pendlingen. Jag har verkligen inget emot att pendla. Ibland cyklar jag och då är det i princip rena fröjden. Jag lyssnar på p1 eller pod och får bylsa på mig med halsduk eftersom vinden pinar i ansiktet. Enkel väg är det 1.6 mil och mitt rekord är 36 minuter (33 till förskolan). När jag åker tåg passar jag på att jobba eller läsa bok. Buss är inget för mig dock, det ska vara tåg eller cykel.

Våren! Nu står snart trädgården i blom. Vi har körsbärsträd, päron-och äppleträd och ett persikoträd.

Och nackdelen då?

Det är förstås otroligt mycket lättare att bo i lägenhet. Man slipper räfsa löv och oroa sig över allt möjligt som kan gå sönder. Framförallt slipper man spindlar och möss. I dag hörde jag ett krafsande från köket. Och när jag öppnar luckan till matavfallspåsen möts jag av två par kolsvarta ögon som stirrar på mig. Möss. Skrek i högan sky och skrämde livet ur vår dotter. Hon hörde dock fel och upprepade ”bara två mössor, inge farligt mamma.” Sedan tog Kjell en mus och pep all världens väg. Så dags nu liksom.

Kram Sophia

 

Projekt matsalen pågår

Jag har med flit inte skrivit mer om matsalen. Tanken var att den skulle vara färdig tills vi kom hem men bland annat en kommunikationsmiss gjorde att det arbetet blev lite försenat. Kommunikationsmissen bestod till 92% av att jag tydligen inte har haft något mobilabonnemang och att det alltså inte gått att ringa eller sms:a mig på flera veckor, kanske en månad. Detta uppdagades vid hemkomsten i samband med att jag inte fick igång mobilsurfen på flygplatsen. Det säger kanske lite om mitt mobilanvändande ? Jag reagerade inte på att jag inte fått ett enda samtal under en hel månad, men trettio sekunder utan mobilsurf utlöste vild panik.

I alla fall. Det kommer att bli fint detta. Panelerna är ombonat murriga igen men än saknas det en del detaljer. Hittills har vi inte bestämt oss för tapet men jag har svårt att släppa tanken på William Morris Strawberry Thief i indigoblått. Den observanta vet att detta är samma tapet som vi hade i lägenheten. Men den är ju en sådan fröjd för ögat?

På tal om tapet vill jag slå ett slag för begagnatmarknaden även här. Om man har lite tålamod går det att göra fynd och rädda alldeles perfekta rullar från soptippen. Tillexempel har jag köpt tre rullar Sandberg Ava för halva nypriset i en byggnadsvårdsgrupp på Facebook. Nu fattas cirka sex rullar men vi har för närvarande ingen brådska. Den ska upp vårt kombinerade bibliotek och arbetsrum har jag tänkt. Och helst tillsammans med målade socklar och lister. Men kanske lite ljusare gröna. Fin oavsett, förstås.

Stor kram

Sophia