Den lilla listan om huslivet

Hade du frågat mig för fyra år sedan om jag skulle varit gift, ha ett barn och bo i hus innan 30 hade jag skrattat rakt ut (antagligen osmickrande hånfullt, dessutom). Här sitter jag ändå. I ett hus, med man och ett litet barn. Och allra helst med en katt om jag får drömma.

För dig som är nyfiken på huslivet tänkte jag sammanfatta första tiden i en liten lista.

Svårast med att bo i hus? För en som aldrig bott i annat än lägenhet (med undantag för några år i ett parhus någongång under 90-talet) så är tanken på allt ansvar ganska skrämmande. I en hyresrätt behöver man bara ringa värden och även i en bostadsrätt har man tryggheten i att det mesta ”tråkiga” tas om hand av föreningen. Som vatten, värme, elcentral och så vidare. Om något av det slutar fungera så finns det alltid någon att ringa. Men nu? Nu ska man lära sig allt själv. Vad ÄR ens bergvärme och avfuktare? Kul att lära sig förstås, men väldigt läskigt att ansvara för. Särskilt om man bor i ett hus från 1896…

Jobbigast hittills? Att inte ha återvinningen tio steg från dörren, att köksentrén är en uppsamlingsplats för löv, grus, små insekter med mera som man tidigare drällt i trapphuset.. Vi dammsuger varannan dag men det knastrar nästan alltid av bös under fötterna ändå. Jag känner också lite dåligt samvete över att vi ägnar så mycket tid åt målning, fix, lagning eller rensning i stället för att göra saker med Juni. Nu valde vi ju ett gammalt hus med renoveringsbehov, plus att vi båda är roade av att göra grejer själv – så vi har ju ingen att skylla på. Men visst vore det fint om dygnet hade cirka 35 timmar, ibland i alla fall?

Tråkigast hittills? Detta är helt orelaterat till huset men väl huslivet. Jag har inga funktionsplagg som fungerar i kyla. Det är ju ingen sak att tillbringa timmar utomhus om man är ordentligt ekiperad. Men jag har varken termobyxor eller ull-underställ, och dessutom bara en vante (?!). När köpstoppet är över är det jag som spatserar raka vägen till second hand-butiken och plockar upp ett rejält ställ (gärna ett i grälla färger från 70-talet). Men tills dess unnar jag mig att gnälla över kylan och att sitta inne och peta i brasan i stället. Tråkigt är också att vi är lite mer bilberoende än tidigare och använder bilen ett par gånger i veckan.

Roligast med att bo i hus? Att ha en trädgård. Att ha yta att leva på. Att bo närmare naturen. Andra roliga grejer: Excentriska grannar (igår träffade jag en äldre herre på hundpromenad som slog följe hem med oss från förskolan. Han pratade om sin hund som en riktig person och berättade stolt att hunden hade namnsdag. Igår. Älskar sånt.) Också kul att jag tvingats överkomma min fobiska rädsla för att köra bil och nu vant kör både till tippen och till affären utan att börja gråta eller få parkeringsböter. Hatar förstås att behöva köra bil men det är ändå en mäktig känsla att bemästra något nytt. Nu har jag dock köpt en elcykel (mer om den i ett separat inlägg) och planerar att både cykelpendla och uträtta alla mina ärenden medelst cykel.

Vad har varit oväntat? Alla attiraljer som man måste inhandla. Vi har till exempel inga trädgårdsredskap och som en följd av detta ser vår trädgård ut som en krigsscen från första världskriget. Vi skulle köpt ett helt trädgårdskit (gräsklippare och hela konkarongen) av en bekant till Andy, men då de fortfarande inte sålt sitt hus finns inte den möjligheten just nu. Vad göra? Leta på blocket? Vi vill ju gärna köpa ett helt set och inte lägga tid på att köpa en kratta här och en spade där. Tar gärna emot tips av ruttade husägare.

 

Hustoppen: 

  • Att få se en stjärnhimmel nästan varje natt.
  • Att pendlingen blivit lyxig egentid.
  • Kunna äta egna äpplen och päron.
  • Löprundan blir nästan magisk med en stjärnbeströdd himmel och stor fullmåne som fond.
  • Barnet roar sig med pinnar, kottar och grus. Billigaste leksakerna någonsin.
  • Perfekta förutsättningar för en katt. Gärna en stor, tack.

Husbotten:

  • Allt under 22 grader är i min mening oacceptabelt. Sist vi hade 22 grader var väl i september?
  • Vi har ingen gräsklippare.
  • Vi har ett fallfärdigt hönshus på tomten.
  • Vi har jättemånga växter och två odlingslådor fulla med grejer som jag inte vet hur man tar hand om.
  • Ingen hänger på lekplatsen eftersom alla hänger hemma = inte så mycket socialt umgänge där inte.
  • Vi har ingen katt!
  • Jag har börjat att oroa mig för saker som äkta hussvamp. Och mögel. Och fukt. Och bergvärmepumpen. Och el-installationerna. Och radiator-läcka. Allt går att oroa sig över.

 

Stor kram

Sophia

 

Tre saker som fått flytta in

Hej,

Jag har ju tidigare bloggat om att jag väljer andra hand i första hand. Men det menar jag att jag helst letar begagnat och skulle jag gå bet på andrahandsmarknaden så letar jag nytt. Hittills har vi inte handlat en ny pinal till huset, men väl tre begagnade saker som fått flytta in.

Första grejer har jag haft span på länge. Ett blombord! Vi har väldigt sparsamt med fönsterbrädor i huset och eftersom jag inte gärna har golvet fullt med växter, är det något som vi letat efter. Detta säregna och gamla men välbevarade blombordet i rotting hittade jag på Refurn på Lidingö.

Här bor min fiolfikus och en annan blomma som jag glömt namnet på. Hejhej.

blombord rotting

Minns William Morris berömda ord när du ser nästa grej. ”Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful.” En mässingsskyffel och -sop till kakelugnarna. Både vackert och livsnödvändigt. Även den från Refurn Lidingö.

Jag var i akut behov av en lampa till mitt skrivbord eftersom jag inte hade en skrivbordslampa. Hittade denna goding på Tradera. Märkt GK och i prima skick. Ska fixa en ny bild när vi fixat lite mer i rummet.

lampa gk

Och kronjuvelen av mina  fynd: en serveringsvagn från Stadsmissionen i Nacka. Denna lever upp till alla kriterier som jag gillar med möbler: udda, trä och gammalt. Just nu agerar den sjuksäng åt min Fredskalla som är ordinerad sol-och vattenterapi (den ser för bedrövlig ut, den arma kraken).

Det var de grejerna! Just nu letar jag med ljus och lykta efter en begagnad dagbädd. Jag är ganska kräsen och hittills har inte den rätta dykt upp på andrahandsmarknaden. Men faktum är att utöver dagbädden har jag inte identifierat något ytterligare behov just nu. Och då har vi ändå dubblat antalet rum, från tre till sex.

Kram Sophia

Vardagsfint

Slå upp ordet slentrian i ordboken och där finner du valfri dag ur mitt liv. Så känns det åtminstone ibland, särskilt eftersom jag kliver upp 05.30 varje morgon trots att jag knappt är människa förrän 07.30. Då går jag verkligen på autopilot.

Men mitt i allt det där som är varje dag finns tillfällen som sätter färg på vardagen. Låt oss kika på några av de tillfällena den senaste veckan.

I onsdags fyllde Andreas år. Han fick blombud (inte av mig) och blommorna gör sig så himla fint i vår matsal. Det gör mig lite piggare varje gång jag kikar in här.

En morgon fick jag gona mig i solskenet medan jag jobbade. Hurra för att kunna arbeta hemifrån då och då.

Förra helgen fick vi nog, åkte 22 mil enkel resa till Lindesberg och lämnade av vår dotter hos morfar och Annika. Ute på landet finns hästar och två vuxna med obegränsat av tålamod och kärlek för en 1,5-åring som gärna lajvar rejv om nätterna. På lördagen åkte vi tillbaka till stan…

…Och tog in på hotell At six. Vi fick en bra deal av en kompis och unnade oss en hel natts sömn och en brakfrukost som hette duga.

Skämdes prick noll för att barnet fick vara kvar på landet och vi vuxna fick äta ostört och bara smaka på livets gottiga en dag. Detta var hela tanken med köpstoppet – att lägga pengar på upplevelser i stället för prylar. Nu har jag valt att spara mer pengar till skillnad från förut, men det betyder inte att jag njuter mindre av vardagslyx när den väl bjuds. Tvärtom. Detta kommer jag att leva på länge.

Vi hann också med 35-årskalas med tema ”dive bar”. Bästa temat någonsin. Utklädnad: jeansskjorta och jeans. Klart.

Innan vi åkte hann jag färdigt med projekt ”tillfällig garderob” i kattvinden. Vi ska ju bygga något beständigt där så småningom, men det får bli när budget och inspiration finns.

Tadaa! Linnegardinerna färgare jag grå med Herdins textilfärg och så lät jag dem hänga ostrukna.

Och såhär ser det ut på insidan. Grå linoljefärg på väggarna. Hylla ovanför Algot-systemet som är perfekt för att lägga outfits på. Färgen kommer att torka vad det lider. Nu fattas bara tapeter… samt en miljon grejer till.

Stor kram Sophia

På besök i grannskapet

Jag är väl knappast ensam om att tycka att det är något magiskt över hösten. Vissa tillfällen på dagen är det så vackert ute att jag nästan måste hålla andan av rädsla för att förstöra det om jag andas ut. Som när dagen bräcker och himlen blir rosa sammet. Eller när eftermiddagssolen färgar trädkronorna gyllengula. Då känns hösten så fin och vemodig och mjuk.

I lördags var precis en sådan dag. Vi har haft fullt upp med sysslor från morgon till kväll de senaste helgerna, så vi har liksom missat hela höstens skådespel. Men nu hann vi äntligen ut på en promenad i grannskapet (efter den obligatoriska vändan på byggvaruhuset för att köpa en ny tumstock).

Jag sportade en översizad, brunlila dunjacka från Uniqlo (second hand). Brukar matcha den med ullhalsduk från Acne och en lila mössa, så också denna dag. Jag tycker att det är en svinfräck kombo men ser också att jag är förvillande lik en fräsig tant på avstånd.

Området ligger omgivet av vatten. Har planerat att bli en hurtig vinterbadare men nu när jag ställs inför realiteten så framstår det plötsligt som den dummaste tanke jag tänkt. Det är bara oktober men det ser redan fruktansvärt kallt ut.

Grant så det förslår. Det är ett gammalt Grand Hotel som skymtar i bakgrunden. Kan tänka mig att det en gång varit pampigt och storslaget, men nu ser det mest nedgånget och ruffigt ut. Putsen faller av och lämnar beiga fläckar i den vita fasaden. Hoppas att ägaren har planer på att återställa dess forna glans. 

Hamnade mitt i ett jättefält av kaveldun.

Och kom sedan fram till en mycket lämplig badplats. Tyvärr. Nu ser det ut som jag måste göra slag i saken.

Inte bara jag var road av utsikten. Bästa stället för att kasta småsten.

I denna lilla vik kan det bli ett dopp eller två.

Närheten till naturen var en av de stora anledningarna till att vi fattade mod och lämnade stan. I stället för att sitta hemma och sörja alla de där restaurangmiddagarna som inte blir av eller utekvällarna som ingen har ork till ville vi vädra mer frisk luft. Nu har jag samlat kraft till ytterligare en vecka på pendeltåget. Det är märkligt hur min inställning har förändrats till huslivet sedan jag fick barn. Innan vi fick Juni såg jag absolut ingen charm med att bo i hus. Då ville jag ha omedelbar närhet till barer, stök, jobb och affärer. Klipp till två år senare och jag blir salig som ett barn av att se lite kaveldun fladdra för vinden.

Livet ändå. Så fint att man kan överraska sig själv.

Stor kram

Sophia

Den som köper sig fri missar chansen att lära sig något

Det ryktades om sensommarvärde i Stockholm under lördagen. Detta sket jag fullständigt i och förlorade mig i måleriet i stället. Nu har jag strukit de sista lagren på projekten som upptagit min tid de senaste veckorna. Dels har jag målat trappan som tidigare varit trären och dels har jag målat en alkov i sovrummet som ska få tjänstgöra som garderob. Kanske får äta opp detta när vintermörkret håller oss i järngrepp, men så befriande att skita i måsten och bara ägna sig åt det en vill. Visst är det jobbigt att måla och särskilt med linoljefärg som kräver tålamod, tålamod och ytterligare tålamod. Men jag får som ett rus i kroppen när jag blir färdig med ett projekt som jag kämpat med länge. När jag drar över med penseln för sista gången glömmer jag bort värkande axlar och stel nacke och allt känns mödan värt. Sedan att ruset varar i cirka fem minuter innan den ersätts av en annan fixarklåda är ju en annan fråga.

Låt oss ta en titt på vad som har skett de senaste veckorna.

Här är trappan innan målning:

Och efter tre strykningar med Ottosons Silvergrå blandat med  titanzink. Här är trappan nymålad och ser fortfarande fläckig ut. Fläckarna försvinner allteftersom underlaget blir mättat. Sist jag målade med linoljefärg tog det flera månader innan de blanka fläckarna försvann. Då blir färgen matt och otroligt behaglig för ögat att vila på. Nu är det bara att ge sig till tåls. Ser du förresten färgfläckarna till nere vänster på sidan? Det är inte min färg som stänkt upp, utan det är färgen som fanns under den vita snickerifärgen. Troligen har trappan tidigare varit målad i en grågrön nyans av något slag.

Har ju varvat med ett annat projekt som än så länge inte är färdigt. I vårt sovrum finns en alkov som är byggd i en kattvind. Den hade de tidigare ägarna som sovalkov. Vi sov där inne på prov en natt och drabbades båda av lätt klaustrofobi.

I stället flyttade vi ut sängen under fönstret och sov mycket bättre. Utanför fönstret grönskar det fortfarande även som träden börjar att bli kala.

Utrymmet ska i stället användas som garderob. För om det är något som vi lider brist på så är det garderobsutrymme. Huset är ju ursprungligen en sommarbostad och garderobsutrymmet är planerat därefter. Här är insidan, som innan hade en brun tapet, precis målad i Ottossons mörkgrå.

Den ser nästan svart ut på bilderna. Det är ju egentligen helt omöjligt att uppskatta färgnyanser bara genom att titta på färgprover. De ter sig så annorlunda beroende på vilka andra färger de spelar mot och hur ljuset faller. Jag vet att man ska provmåla innan men jag skiter faktiskt väldigt ofta i det. Går hellre på magkänsla och om jag inte gillar slutresultatet så gör jag om det i stället. Regler är till för att brytas och det är ju min egen tid som jag ödslar i så fall.

Det som fattas är garderobsinredningen (står färdigmonterad utanför bild) och ett hyllplan som jag också målat i samma färg. Den ska förhoppningsvis monteras under morgondagen och sedan ska jag bara fålla en gardin som får fungera som skynke.

Garderobslösningen är en egentligen en tillfällig lösning. Tanken är att bygga en platsbyggd förvaring som smälter in i rummet bättre. Just nu har vi skriande behov av förvaring men inte tid eller lust att bränna massa pengar på en dyr men permanent lösning. Skönt då att ha använt metoder som är skonsamma mot miljön och plånboken. Linoljefärg är ju bra mycket drygare än vattenbaserad färg och räcker till många fler kvadratmeter per liter. En liten provburk med färg räcker till att måla båda sidorna av en dörr. Två gånger.

Det som också ska fixas inom kort är tapeter (och taket, men det är en historia för sig). Just nu lutar jag åt denna välpinnade gulklimp från William Morris: Pimpernel Bayleaf Manilla (bildkälla).

Har förstås aldrig tapetserat själv innan men det är ju bara att testa sig fram. Att lära sig saker genom att bara göra dem är en oöverträffad metod enligt mig. Visst skulle vi kunna hyra en tapetserare, men då missar jag ju chansen att göra ett taffligt första försök som vi kan skratta gott åt sedan. Min devis är att få saker i livet behöver bli perfekta, de flesta behöver bara bli gjorda.

Trevlig helg!

Kram Sophia

Det är inte viljan att ha det ombonat som det är fel på

Jag står med ena handen i en burk med linoljefärg medan jag skriver detta. Just nu fixar och donar vi för fullt i huset för att det ska bli beboeligt. Vilket det förstås egentligen är, men bara inte så som vi vill ha det.

Mina tankar har osökt fört mig till det här med renovering. Det har ju blivit ett minst lika stort livsstilsprojekt som klädstil för många. Drygt en miljon svenskar köpte rot-tjänster under 2016. Den totala kostnaden för staten landade på 11.2 miljarder (källa: Skatteverket). Jag själv är en av de som utnyttjat rotavdraget för renoveringen av vår förra lägenhet. Men jag kan inte låta bli att undra över varför det skrivs så lite om de konsekvenserna av vårt hysteriska renoverande? Vi renoverar bort kulturvärden och byggnadshistoria till förmån för kortsiktiga trender. Jag läste en artikel på nätet i tidningen Land som hävdade att mer byggnadshistoria försvinner i dag än under 60-talet, men att det denna gång sker helt utan protester. Det vill säga att vi jämnar gamla byggnader med marken eller blåser ut dem till förmån för ny, modern inredning (vilket också är intressant eftersom undersökningar visar på att äldre byggnader tingar högre försäljningspriser är nybyggna hus).

Jag vill såklart inte skriva någon på näsan, utan bara lyfta fenomenet med renoveringsfeber eftersom det är så högaktuellt för mig. Detta är mitt tredje boende och min tredje renovering. Jag ska villigt erkänna att under min första renovering hade jag inte en susning om att något som byggnadsvård ens existerade som begrepp, eller att moderna renoveringsmetoder ofta är väldigt dåliga för miljön. Jag ville bara ha ett fint kök som alla andra. Intresset växte så smått fram när vi köpte vår förra lägenhet, men inte förrän nu har jag börjat att bejaka det på allvar. Jag är på inga sätt en expert utan ser mig själv som en nyfiken nybörjare som gärna lär mig mer om hur man renoverar på hållbart vis.

För om det är något som jag tycker saknas i debatten så är det frågan om hur vi renoverar med hållbara metoder. Jag tänker också på hållbarhet över tid. För jag anser inte att hemmet är något som bör dikteras av trender. Det är ju helt absurt att vi har förväntningar på oss själva att soffan eller köket är något som ska bytas ut efter rådande trend.

Jag tycker inte att det är något fel på att vilja bo ombonat. Vi har alltid velat smycka ut både oss själva och vårt hem. Om människan inte hade en förkärlek för det estetiska hade vi väl aldrig besvärat oss med grottmålningar. Men jag tycker att det är osunt så som vi konsumerar inredning och nu även inredning av det mer permanenta slaget, så till exempel kök och badrum. Vitvaror behandlas som förbrukningsvaror och diskbänken är något man byter ut efter humör.

Jag ska strax återgå till måleriverkstaden, men jag vill dela med mig över hur jag (numera, jag har ju tidigare gjort prick alla missar en kan göra på området) resonerar kring renovering:

  • Är det motiverat? Är det en fråga om underhåll en standardförbättring eller handlar det bara om att jag ska få det i min smak? Det senare behöver inte vara fel men jag försöker välja metod därefter.
  • Vad är den förväntade livslängden? Renoverar jag enligt en rådande trend eller så som jag faktiskt vill bo?
  • Hur mycket kan jag göra själv? Min erfarenhet är att ju mer man gör själv, desto mer respekterar man hantverket. Om den nya kulören i vardagsrummet är resultatet av mitt eget blod, svett och tårar är jag mindre benägen att ändra även om trenderna förändras.
  • Vilka miljövänliga alternativ finns det? Jag utgår från att alla konventionella metoder är dåliga för miljön och så försöker jag läsa på om alternativ.
  • Hur påverkar den eventuella renoveringen bostadens själ? Nationalromantiken har sin särprägel och funkisen sin. Jag försöker numera att tänka på bostadens karaktär innan jag gör någon oåterkalleligt ingrepp. Om något har hållit i nästan hundra år lär det hålla i minst hundra till.

Hur tänker du kring renovering och inredning?

Kram Sophia

 

Första helgen i huset

Förra helgen var vår första helg i huset. Vi hade med oss ett lass kartonger, snickarkläder och glatt humör. Och vilken helg! Termometern stod på 17 grader och luften var alldeles vindstilla. Som en envis sommardag, med flugsvärmar i luften och en prunkande trädgård.

Andreas bytte ut tre trasiga takpannor och jag fick i uppgift att dokumentera hela huset. Slutade med ca 150 bilder, men tänker att jag spar på dem tills vi inrett och då visar jag före-och efterbilder i stället.

En i familjen for upp som en skållad råtta och höll på. De övriga fick hålla sig på balkongen och välja ut hela pannor som ska ersätta de trasiga.

Efteråt var det dags att inspektera trädgården. Först ut: mogna päron.

Det blev en fika på det. Med finporslinet. Skoja. Vi äger inget finporslin förutom fyra Stig Lindberg-koppar.

Kolla äppelträd. Både Ingrid-Marie och Katja. Inte mogna! Tydligen var det inget bra äppelår, enligt de förra ägarna. Granna att titta på hursom.

Ser mogna ut men det är de alltså icke!

Något som var moget och fanns i överflöd var vinbärsbusken. Vi plockade en hel termos full och fyllde frysen.

Efter att ha provsmakat förstås.

En annan som blev stormförtjust. Resten av helgen tog hon en resolut i handen och sprang bort till busken. Hon nådde ju inte själv utan behövde assistans.

Fortsätta att inspektera ägorna. Sprang på grönkålslandet.

Här är byggarbetarna. Junis funktionsplagg har jag hyrt via Hyber. Rätt fiffigt.

Sedan hade turen kommit till rabarberbusken. Den var på väg att krokna på ett väldigt värdigt vis. Plockade några stjälkar och frös in.     

Sist men inte minst stod jag här inne och rös av välbehag när jag såg ljuset strila ner på golvet genom de gamla glasen. Gamla fönsterglas skapar en otrolig karaktär eftersom de är tillverkade för hand, och inte har en helt jämn yta som dagens industritillverkade fönsterglas. Så länge jag kan ska jag vårda fönsterrutorna och när de går sönder ska jag försöka leta gamla glas att ersätta dem med. Naturskyddsföreningen rekommenderar att behålla gamla fönster, eftersom energibesparingen inte kan räknas hem förrän på trettio års sikt vilket är genomsnittliga livslängden för ett nytt fönster. Det är alltså klokare och billigare att renovera gamla fönster med jämna mellanrum i stället för att köpa nya.

Stor kram Sophia

Lägenheten före och efter

Det har varit bråda dagar i det Schymanska hemmet. Vi har nämligen putsat och fejat och röjt för att göra lägenheten fin inför fotograferingen. Nyfiken på annonsen? Kika gärna in här.

Såhär en vecka innan visning känns det nästan högtidligt att spatsera omkring i ett så ombonat hem. Vi har fått låna lite pynt av stylingfirman, vi äger ju inga prydnadsföremål förutom några vaser och en anka på cykel (?!) som envist hängt med sedan några år. Men känner fortfarande att det här med prydnadsföremål som inte fyller någon helst funktion – nej det begriper jag mig inte på. Fint att låna och lämna tillbaka till någon annan att vårda dock.

Låt oss titta kika på lite före och efter-bilder. Det har verkligen skett en stor förvandling under tiden som vi bott här.

En av de största förändringarna är köket. Vi bytte plats på kök och vad som tidigare var matrum, tog bort en skjutdörr och återuppbyggde väggen enligt den ursprungliga planlösningen.

Såhär såg köket ut när vi flyttade in:

.. och såhär ser det ut nu:

Vi valde ett kök från Kvänum med blågrå underskåp och ljusgrått överskåp och mässingsknoppar från Byggfabriken. Kran och disko och allt det där är ifrån Tapwell. All inredning är från tidigare lägenheter förutom kökssoffan och taklampan som är loppisfynd.

Det var den här skjutdörren som rök.

Dåvarande matrum.

Och nuvarande kök från samma vinkel.

Där köket låg innan behövde vi nämligen göra plats för Juni. Här inne får hon skrota:

Vardagsrummet har vi inte ändrat så mycket på.

Bara spacklat väggarna och målat om i en ljusgrå nyans i stället för vitt. Fåtöljerna är mina favoritmöbler i hela lägenheten, ett par från Alf Svensson i modellen tv. De hittade Andreas i en vintagebutik här på Söder. Mycket stiliga och bekväma 50-talare.

Men badrummet fick sig en ny kostym. Såhär såg det ut då (notera att man använt samma klinker som i köket, praktiskt så..):

Och såhär ser det ut nu:

När huset byggdes fanns ju inget badrum, men jag tänkte att om man hade byggt ett badrum på 20-talet kanske man hade gjort det lite såhär. Halvkaklat med grönt kakel i nyansen Jade Breeze från Byggfabriken. Golvet är också från Byggfabriken och heter Victorian Floor tiles. Det var inget fel på badkaret och toastolen så de behöll vi. Bytte bara till ett svart dasslock och vips kändes toan lite lyxigare.

Hallen ser verkligen inte ut som samma hall. Såhär såg det nu när vi flyttade in:

.. och såhär ser det ut nu:

Hallen har fått pärlspont i den flottaste grågröna nyansen jag kan tänka mig och platsbyggd förvaring som går ända upp i taket. Hatthyllan kommer från Nacka Byggnadsvård, precis som krokarna och beslagen.

Den inre hallen med serveringsgången fick sig också en omgång. Från detta:

..till detta. En William Morris-tapet (Strawberry thief Indigo) var det enda som krävdes för att skapa en ombonad känsla och verkligen ta fram snickerierna.

Nu har vi mitt favoritrum kvar: vårt sovrum. Går knappt att känna igen om det inte vore för den gröna kakelugnen.

Nu ser det i stället ut såhär. En maffig grön tapet från William Morris (seaweed) skapar en riktigt ombonad känsla.

 Vi byggde också en diskret garderob.

Och såhär fint är det från vardagsrummet. Skrivbordet fick vi nyligen av våra kompisar och det ska med till huset.

Märkts knappt att vi har fått dille på blått och grönt?

Balkongen får vi inte glömma. Den är himla rymlig och mysig.

Och sist men absolut inte minst: Skafferiet som vi själva har byggt. Andreas har ritat och snickrat och jag har målat skafferiet puderrosa och dekorerat det med hyllremsor, så som man gjorde förr. Hyllremsorna hittade jag också på Nacka byggnadsvård.          

Alla nya bilder är tagna av den mästerliga Fredric Boukari för mäklarfirman Historiska hem.

Det känns otroligt vemodigt att lämna lägenheten. Vi har lagt ner mycket av vår själ på att återställa lägenhetens själ. Jag hoppas verkligen att den nya ägaren uppskattar murriga tapeter. Skulle ta det väldigt personligt om nästa ägare målade lägenheten helt vit igen. Ironin, liksom.

Vad tycks?

Kram Sophia

Huslivet står för dörren

Om mindre än en månad får vi nycklarna till huset. Och då inleds ett nytt kapitel i livet. Innergård byts mot trädgård och balkonglådor mot rabatter. Jag är lika delar förväntansfull och skräckslagen, men intalar mig att ha förtröstan. Allt kommer att bli kanon, som man säger i Göteborg.

Hur ser planen ut?

Huset är gammalt men i gott skick. Familjen som vi köper det av har haft det länge i släkten och det märks. Det är väl omhändertaget och inte tokmoderniserat, utan tvärtom, allt är gjort med respekt för husets karaktär.

Här har vi huset! En trävilla på 153 kvadrat byggd 1896. Vad jag har förstått byggdes husen i området främst inte som året-runt-hus, utan som sommarboende för välbärgade Stockholmsfamiljer.

Huset har inte genomgått några större ingrepp sedan 20-talet, då man lät bygga in punschverandan. Hur drömmigt det än hade varit med en alldeles egen punschveranda är jag inte missnöjd nu heller. Tack vare det fick vi en ordentlig hall, vilket förstås slår högt för en småbarnsfamilj.

ekboasering matsal

Här är rummet som jag föll pladask för. Efter att jag såg detta var affären så gott som i hamn. Ekboaseringar i original och djupa fönsternischer. Som gjort för stökiga middagar (du kanske tänker champagne-party men jag tänker nog mer förlupna makaroner från vilda barn, hehe). En rolig detalj är att mellan ekbrädorna så är väggen handmålad. Ådringsmålning tror jag att det heter. Tydligen var hantverket billigare än virket förr i tiden.

Här är matsalen sett från vardagsrummet. Utanför fönstret står ett stort körsbärsträd. Det är för övrigt det enda nostalgiska trädgårdsminnet som jag har. Min enda huserfarenhet är ett parhus som jag växte upp i under tidigt 90-tal. På grannens tomt stod ett enormt träd och på sommaren dignade det av körsbär som turligt nog hamnade på vår sida tomtgränsen.

Planen är att tapetsera i matsalen och måla om i vardagsrummet. I dag är matsalen tapetserad i en gul tapet med blommor och vardagsrummet målad i en svag lila nyans. Vi tänkte murra till matsalen ordentligt. Just nu tänker vi oss tapeten Strawberry Thief  från William Morris, en riktig klassiker:

I dag har vi den också i en inre hall i lägenheten. Den är så otroligt vacker mot trä, eller vad tycker du?

Vardagsrummet kommer vi nog att måla i en grå nyans. Lägenhetens vardagsrum valde vi att måla med Sadolin färg, som är Svanen-märkt. Vattenbaserad väggfärg riskerar annars att släppa kemikalier i flera månader efter strykningen. Det vare sig hälsosamt för den som målar eller för de som ska bo där. Eller för miljön för den delen. Är också sugen på att testa Auros färg, vilket är den enda ekologiska färg som jag känner till. Någon som har erfarenhet från den?

Utöver att slipa några golv och tapetsera/måla om har vi inte planerat för någon renovering. Utöver det vanliga fixet då. Någon takpanna här och måla någon bräda där..

Möblerna då?

Ett fåtal möbler får inte följa med från lägenheten. Bland annat matbordet, som varit Andreas troget i många flyttar. Jag köpte ju ett matbord på Tradera för 100 kronor! Ett fynd får väl ändå sägas? Ett gammalt, gediget matbord med svarvade ben. Just nu klurar jag på om det verkligen ska få bo i matsalen, och om jag slipa och bättringsmåla benen och bordsskivan.

Fattas bara stolar också, men det svåra med dem är att välja rätt. Det är ju så himla fint med gedigna stolar i olika utföranden, men det kanske bli lite för mycket. Det skulle också vara fräckt att bryta av med 50-eller 60-talsstolar. Får se vad det landar i. Det är ju inte på liv och död som tur är.

Vi är båda peppade på att leta nya pinaler på begagnatmarknaden. Målet är att allt nytt som behöver införskaffas ska vara begagnat. Det känns som det enda rimliga ur miljöhänsyn. Sedan har vi ingen stress. Vi har säng, soffa och kaffekoppar – livets grundstenar. Resten får växa fram i takt med att vi bor in oss.

Hoppas att du vill följa med även på den här resan! Jag har skapat en kategori som heter ”huset” där jag tänkte samla allt som rör huslivet.

Stor kram Sophia