Kulörer till boden

Snart, snart snart är vi färdiga med att måla boden. Som ju kan ses som förspelet inför det stora domedagsprojektet; måla om hela huset. Hög tid eftersom tillbyggnaden fortfarande är omålad. När vi ändå målar om tillbyggnaden kan vi likväl ta resten av huset. Nåväl, mer om det i ett annat inlägg.

Påminner om hur boden såg ut i försomras. Här skrapar Andreas fönsterbågarna trärena från gammal färg.

Till en början visste vi inte riktigt hur vi ville att den skulle se ut. Originalfärgställningen var tyvärr inte mycket till inspiration: senapsgul fasad med kromoxidgröna foder och bruna detaljer. Tror att våra grannar hade anmält oss till skönhetsrådet om vi insisterade på att återskapa originalet faktiskt.

Vi ville gärna måla upp ett par sorters gula ändå. Vore ju fint att anspela på historien. Men hur vi än kombinerade de olika gula färgerna blev det inte bra. Problemet var att våra foder är så framträdande och såg så klumpiga ut. I stället föll vi för en färgställning som ligger väldigt nära våra nuvarande färger på huset, till stor överraskning för oss själva.

Till fasaden blev det 7% grön umbra natur, som en mörk, dov och djup grön som outspädd ofta användes för att måla socklar. Vanligast är dock att spä den med vitt, och då får man en pärlgrå, nästan marmorvit kulör. Till foder valde vi 30% grönjord. Grönjord var en vanlig fönsterfärg under 1700-1800-talet, då outspädd. På bilden har jag börjat skrapa bort den otäcka gröna plastfärgen från dörren.

Och nu ser det ut såhär. Åtminstone i skymningen. Dörren har fått en strykning av outspädd grönjord, och behöver alltså två lager till. Om du är orolig över att den ser flammig ut. Det blå är tejp för att skydda fönsterglaset, och ingen permanent dekor. Vem vet förresten? Vore mig inte det minsta främmande att glömma tejpen på.

Jag tycker själv att detta verkar mycket lovande. Vet att det är många som vill se engelsk röda fönster och dörrar mot den gröna fodren, och jag håller med, det är otroligt effektfullt. Men eftersom två av våra närmsta grannar har engelskt röda fönster vill vi ha något annat. Tycker dessutom om att de röda takpannorna blir en fin kontrast!

Så ser boden ut i skrivandes stund. Vi har lite målning kvar, på undersidan av taket och några takfötter. Sen ska gavelplåten (den svarta) målas röd med järnmönja, och sen är det tack och lov färdigt.

Kram

Smygtitt på gästrummet

Jag är sjuk! Igen! 2.5 dagar på förskolan var allt som krävdes för att slå ut oss med feber och frossa. Igen! Men låt mig inte älta mina åkommor. Vi tittar på något roligare.

Välkommen till gästrummet. Här är pardörrarna grundmålade och nyglasade med muslinglas. Sen ska de strykas med linoljefärg i tre kulörer.

Insidan blir samma brutna vita som på snickerierna.

En detalj jag är så fasansfullt nöjd med är handtagen. Den är nytillverkade i bakelit och köpta på Byggfabriken. MEN, de ser nästan på pricken ut som originalhandtaget vi har mellan köket och matsalen.

Här ser du insidan av pardörrarna. Det gula är kittet, och det ska förstås inte synas när de är färdigmålade.

Garderoberna är färdiga, på utsidan i alla fall. Vi tänkte köpa garderobsinredning från Ikea och använda. Scannar Marketplace / Blocket dagligen för att se om vi kan hitta begagnad inredning. Inspirationen med speglarnas dimensioner hämtade jag från matsalen. Det är större speglar längst ner, och mindre desto högre upp. Fördelningen 2/3 och 1/3-del för att vara precis. Tyckte att det gav intrycket av högre takhöjd. Liksom samma illusion som när man bär jeans med hög midja.

Är oerhört redo för tapeter. Först hade jag tänkte att snickerierna skulle målats i 2% grön umbra. Sen vetegrå. Slutligen fastnade jag för en bruten vit. Och det ångrar jag inte en sekund.

Kram

Detaljer från bygget

Det är dubbelt att visa bilder från ett halvfärdigt arbete tycker jag. Jag får moderskänslor för alla mina projekt och vill ogärna utsätta dem om omgivningens tyckande innan allt är färdigt. Å andra är det himla roligt att titta tillbaka på processen.

I badrummet läggs golvkaklet. Det är mönstret Flensburg i färgställningen rött och vitt. Vi har dock lagt vårt på diagonalen. Mot väggarna ligger frisen Kingsley fast med svarta kanter i stället för röda.

Så glad att jag gick på magkänslan och valde både krönlist och golvsockel. Kakelsäljaren trodde att det skulle bli överväldigande tillsammans med golvet. Själv tycker jag att det vita behöver extra detaljer för att inte se ofärdigt ut. Kaklet är i nyansen Vintage White och är vanliga 15×15 cm-plattor lagda i halvförband.

Gästrummet är snudd på färdigt. Förutom tapet, färg och garderober och sånt. Men fönstren är på plats. De är nytillverkade från Kvarnen Fönsterhantverk, med våra gamla fönster som förlagor. På utsidan är det valsat glas och på insidan energiglas. Fodren är även de specialtillverkade med originalfodren som förlagor.

Fönstersmygen på det stora fönstret är pyttelite snedställda för att maximera ljusinsläppet. Inspirationen fick vi från våra matsalsfönster.

Om du undrar varför väggarna är bruna är det för att de är pappspända. Det är alltså en traditionell papp man spikar rakt på råsponten och agerar underlag åt färg eller tapet. Vi har ju byggt hela tillbyggnaden med traditionella och hållbara metoder (förutom badrummet som är ett modernt badrum med tätskikt). Ingen plast, ingen mineralull, ingen betong, inga gipsskivor. I stället stengrund fylld med kompakterat skumglas. Väggar och tak isolerade med tjock linisolering. Naturmaterial som är miljövänligt och som lirar med en traditionell konstruktion. Moderna byggmetoder behöver nödvändigtvis inte vara fel, men de gifter sig sällan bra med äldre konstruktioner.

Dörrarna är en udda detalj. Vi har köpt (och fått) gamla dörrar från samma tidsepok som vårt hus är byggt. Speglarna påminner om dörrarna som finns i vårt hus, men till utseendet är de ändå lite olika. Som om de är kusiner och inte syskon. När är målade kommer det knappt märkas att är dörrar från fyra olika hus.

Kram

Hus i Saltsjöbaden en onsdag i september

Letar febrilt efter en färgkombination som gör mig svag i benen och dessutom funkar till vårt hus. Vi kommer inte att måla tillbyggnaden förrän nästa år, men då ska vi passa på att måla om hela huset. Färgen vi har nu flagnar i stora sjok trots att huset målades året innan vi flyttade in.

Nåja. Följ mig på på en onsdagspromenad i området. Jag har smygfotat alla mina favoritfasader i kvarteret. Hoppas att det inte är olagligt, och om så är fallet hoppas jag på en mild bestraffning.

Nu är vårt hus i trä och inte rappat, så denna kombination blir det inte. Men snälla säg om du någonsin sett en grannare färgkombo? Om ett hus hade ägglossning.

Inte många meter från vårt hus finns ett annat rart litet hus som till storlek och charm påminner om vårt. Känn som en väldigt klassisk färgsättning; mörk kontrastfärg till fönster, lite ljusare och samma nyans fast ännu ljusare på huskroppen. Oftast brukar källarfönstret målas i en mer dämpad färg. Minst fyra nyanser alltså, men bara två färger. Jag killgissar på brun umbra.

På samma gata finns detta ljuvliga pepparkakshus. Älskar, älskar, älskar brunt! Särskilt i kombination med tex rött eller grönt. Och så ljusa foder som kontrast. Så vansinnigt grant att måla trappräcken och snickarglädje i både rött och vitt. Mmm.. Vårt hus är södervänt och risken är väl stor att vi steks levande om somrarna med en mörk husfärg. Men drömma får man.

Ett stenkast bort finns också mina drömmars färgsättning. Två nyanser av samma gröna (tror jag?), en ljus till huskropp och en mörkare till foder. Och så engelskt röda fönster och rött plåttak. Det blir inte fulare inbäddat i röda höstlöv faktiskt.

Hjälp så fin mur. Ett random inslag, men lagra i minnesbanken tills någon gång då är dags att anlägga en stenmur.

Svart huskropp är tyvärr heller inte ett gångbart alternativ. Annars hade jag stulat denna kombo rakt av. Svart fasad, ljusljusgröna foder (grön umbra?) och snäppet mörkare på fönstren. Och så det gröna plåttaket i kombo med det enkupiga takteglet. Nej jag smäller av så fint.

Vårt hus var i originalutförande målat med kromoxidgröna foder, knutar och fönster och en riktigt mustig gul fasadfärg. Det såg.. gräsligt ut för att vara helt uppriktigt. Men är inte oäven för gult på något sätt. Bara det inte är i kombination med den mest outstpädda gröna färgen du sett. Detta hus ligger en fem minuters promenad från oss, och jag tycker detta verkar lovande. Med reservation för att jag inte fixar kritvita foder. Att bryta den svagt med tex grönt eller grått gör all skillnad.

Ännu ett omöjligt drömhus. Men bruna hus?! Hur kan det inte vara vanligare? Engelskt röda OCH ärtgröna fönster till. Jag smäller av. Hela kombinationen andas skäggig fjällstuga av bästa sort.

Ahapp! Det var vad jag hade att bjuda på.

Någon favorit?

Kram

Vanvettprojektet fortskrider

Tänkte berätta lite om hur det går med utbyggnaden. Framåt går det i alla fall!

Här ser du grunden till det som ska bli vår tillbyggnad. Vi lejde bort arbetet till en markfirma, som på 2,5 vecka snigelsprängde i vår bergsknall och sedan återanvände sprängstenen till grunden. Rätt fint va?

De har mätt och huggit och mätt igen för att passa in alla block. Och allt medan temperaturen stadigt legat runt 25 grader. Tur att de åtminstone hade grävmaskin till hjälp. Men jag blir ändå ödmjuk inför allt slit.

I alla fall till de tråkiga delarna då. Projektet har bitvis varit enormt slitsamt. Inte fysiskt kanske, men krävande ändå. All administration och planering är betungande, särskilt när man inte vill göra enligt standard byggnorm, som sällan är särskilt hållbar och lirar dåligt med gamla konstruktioner.

Jag vill använda så mycket naturmaterial som möjligt, eftersom det är bättre både miljö-och klimatmässigt. Vill undvika – eller åtminstone minimera – användningen av betong eftersom det är så utsläppsintensivt att tillverka. Jag vet att vår tillbyggnad är en droppe i utsläppshavet från byggsektorn. Men vill jag vill ju bidra till att förskjuta normen till ett mer hållbart byggande.

Men fan vad svårt det är. Så förbannat onödigt svårt. Ett sånt här projekt kräver att man fattar tusentals beslut. Jag är ju tyvärr ingen expert, och upplever mig alltsomoftast bortkollrad av ointresserade och avmätta personer som inte bryr sig ett dugg. De är inte intresserade av annat än att gjuta betongplattor och isolera med cellplaster och mineralull, och lägger hellre tid på att försöka övertyga mig än att läsa på om alternativ.

Så. Nu fick jag både visa grunden och beklaga mig lite. Men fin blev stengrunden i alla fall! Eller hur?

Hälsar

Isolering, isolering, isolering

Ja, det är vad vi grunnar på.

Projektet med utbyggnaden rullar obönhörligt på. Trots att vi lejer ut det mesta av arbetet är det massor som behöver ordnas och planeras. Just nu är det stora frågan konstruktionsritningen. Att man ens behövde en sån hade jag ingen aning om.

Konstruktören ville först rita 34 cm tjocka väggar fulla med mineralullsisolering och dessutom bygga utbyggnaden på ett bottenplatta av betong. Vårt hus är alltså oisolerat i dag och väggarna mäter endast 20 cm. Nästan dubbelt så tjocka väggar på utbyggnaden skulle inte se klokt ut! Även om jag förstås också vill ha ett energisnålt hus är det helt orimligt att vi skulle bygga till 14 kvm med nybyggnadsstandard.

Vår kloka hantverkare har ett förslag där vi kommer ner till 25 cm tjocka väggar. Isolerade med lin, som är betydligt mer miljövänligt att framställa och som dessutom är ett så kallat diffusionsöppet material; det vill säga låter fukt vandra. Minerallull riskerar att stänga inne fukt och kostar enorma mängder energi att framställa.

Som alternativ till grunden funderar vi på att ha hasopor. Det är så kallat skumglas, som görs av återvunnet glas. Mer miljövänligt att framställa än betong men hjälper till att isolera grunden. Vi har krypgrund i resten av huset, men vi vågar inte ha det på utbyggnaden eftersom krypgrund i moderna konstruktioner innebär en stor risk för fuktskador (förr hade man en vedspis som värmde upp och torkade ut grunden, men utan den behöver man ofta en avfuktare för att hålla fuktnivån i schack).

Du hör ju. En massa grejer att klura på. Om du undrar varför det är lite tyst på bloggen. Jag önskar så att det var konstruktören som kommit med dessa förslag istället för tvärtom. Men de allra flesta jag träffar från byggbranschen är helt ointresserade eller okunniga om miljövänliga alternativ. Vilket är helt otroligt när man betänker vilken gigantisk påverkan byggsektorn har på utsläpp och på materialåtgång.

Gah! Vi hörs nästa vecka, ok!

Kram

Ska vi prata lite grus?

Triggervarning för extremt trist samtalsämne. (Vet inte vad kutymen är för triggervarningar, men tänker att det här tarvar en varningsflagg?)

Min man har köpt en del grus. Närmare bestämt en sisådär 10 kubik? Vi har ju grävt upp halva tomten för att kunna dra el till laddstolpen och utebelysningen och i samband med det behövde vi fixa till uppfarten och grusgången. Och skulle vi ändå göra det kunde vi lika gärna beställa grus till köksentrén.. och till den andra uppfarten som ska bli grusgång med rabatt i stället. Och här är vi nu. 10 kubik grus eller så senare.

Där borta är bilparkeringen där vi installerat laddstolpen. Den andra garageuppfarten gör vi om till grusgång eftersom vi ändå aldrig kommer ha mer än en bil. Mellan de två uppfarterna låg tidigare en klen grusgång som liksom inte räckte hela vägen fram. Nu har Andreas gjort gången enligt konstens alla regler: grävt, lagt markduk, bergkross och sen fyller vi på med natursten.

Här har det också varit en smal och tanig grusgång som ska bli lite större. Andreas har gjort grusgången lite bredare och rundare, så att det känns mer som en entré.

Nu vill jag att vi pratar exakt om hur svårt det är att hitta ett passande grus. Grus säljs nämligen med många olika namn, storlekar och sorter. Sorter som är lämpliga till äldre hus benämns ofta som ”herrgårdsgrus” eller ”ärtsingel”, men det kan vara olika storlekar hos olika leverantörer. De som säljer grus är generellt väldigt dåliga på att visa vad de olika sorterna används till. Läser man på Byggnadsvårdföreningen får man tipset att lägga ytskiktet i 6–8 mm natursten. Bara det att just de fraktionerna, alltså storlekarna, kan vara lite krångliga att få tag på.

Vi hade ju redan grus sedan tidigare och kom fram till att 8-12 mm natursten var det bästa alternativet för att passa det som redan ligger där i dag.

Till kantstöd lägger vi stenar från trädgården. Jag har sett flera sorters kantstöd: cortenstål, gatsten eller trä är exempel på några Men uppriktigt tycker jag att vanliga stenar i olika former ger ett organiskt och naturskönt intryck. Stål, gatsten eller trä gör sig kanske bättre i en mer strikt trädgård.

Såhär ser det alltså ut ungefär tre fjärdedelar in i projektet. Ska bli riktigt fint att när det är färdigt. Och till våren börjar den roligaste delen; att klura på fler rabatter för att rama in allt grus. Då ryker triggervarningen!

Kram

En smygtitt på vårt nytapetserade matrum

Egentligen kanske jag borde vänta tills det är dagsljus och vi rensat upp på skåpshyllorna. Men skitsamma, jag kan helt enkelt inte vänta.

Har du sett våra nya tapeter? Vi har satt upp tapeten Golden Lily från William Morris.

Andreas har gjort det helt på egen hand, mösterpassat och pillat och haft sig. Lite knepigare än så kallade easy up-tapeter eftersom man använder en annan teknik. Men känslan i papperstapeter går inte att fånga i bild.

Visste du att det faktiskt inte var William Morris själv som designade dem? De designades av J.H Dearle, som var William Morris assistent och sedermera tog över som huvuddesigner, år 1899. Alltså efter William Morris död. Trots detta är Golden Lily kanske det mönster som mest förknippas med William Morris i dag. Och det har faktiskt aldrig gått ur produktion.

Vårt hus byggdes någon gång efter 1896. Vi vet att tomten finns utritad på karta då, men huset kom antagligen till något år senare. Det är inte orimligt att liknande tapeter satt här för 120 år sedan. I källaren ligger några bevarade rester från husets originaltapete. Svarta och bruna medaljongtapeter, rikligt utsmyckande och inte ett dugg återhållsamma på något vis. Det var andra stilideal då, helt klart.

Vad tycks?

Kram

Sophia

Nyrenoverade fönster

Äntligen har jag något kul att visa upp. Vi har köksfönster igen. Hela sommaren har vi haft en stor vindskiva av plywood i stället för våra maffiga korspostfönster, men nu är de alltså åter på bästa utkiksplats ut mot trädgården.

Andreas har arbetat på dem lite då och då hela sommaren.

Såhär såg de ut innan vi började, mind you. Flagad färg i svårbedömd nyans. Blottat trä och kitt som lossat.

Andreas har idogt skrapat av all gammal färg med hjälp av färgskrapa och en Speedheater Cobra, en infravärmare som hettar upp gammal färg så att den lossar snabbare.

Mättat dem med linolja tills de inte längre suger. Linoljespacklat ojämnheter och strukit järnmönja på alla beslag. Målat fem tunna lager med linoljefärg från Ottossons i nyansen Köpenhamnsgrön och zinkvitt på insidan. Fönstren vätter ju mot söder och man kan inte vara nog generös med antalet strykningar. Gångjärnen ska målas grå som fodren, men så när som på den detaljen är allt klart. Nästan allra bäst av allt är att vi bytt ytterrutorna mot munblåsta glas, som bryter ljuset så vackert. Innerrutorna är helt vanliga och så får de förbli på de ställen där originalglasen inte finns kvar. De tätar ju bättre mot energiläckage, och rent estetiskt påverkar de inte helhetsintrycket av huset eftersom de sitter på insidan.

Här ser du nästa års projekt: matsalsfönstren! De ska få samma kungliga behandling.

Du kanske undrar hur Andreas lärt sig allt detta? Vi har en bok hemma som heter Gamla Fönster och den ger en bra grund för vård av gamla fönster. I våras gick Andreas också en helgkurs i fönsterrenovering, som han tyckte var väldigt lärorik. Tack vare den har han gjort ett körschema för fönsterrenovering. Kan visa det om du vill? Varning, det är inget för slarvpottor som jag dock.

Kram

I blomsterrabatten

Jag har ju hintat att blomsterkontot i princip är tömt för i år. Nu tänkte jag att vi skulle kika på vad jag köpt i blomsterväg.

Min rabatt har inga direkta ledord eller så. Jag planterar bara sånt jag tycker är en fröjd för sinnena; vackert eller väldoftande. Märk väl att jag är fullkomlig novis. När jag flyttade hit visste jag inte ens vad perenn var för något (fleråriga växter är det alltså). Det är ungefär nivån.

Störst hål i plånboken har Vidjehortensiorna Annabelle grävt. De är planterade på ostsidan av huset och har morgon-och lunchsol. Köpte först tre plantor bara för att inse att det behövdes minst fem till. Planterade dem i april i sur Rhodondendronjord på Handelsträdgårdens inrådan.

De ska bli en till en och en halv meter höga och blomma med tallriksstora vita blommor. Nu anas ljusgröna blomknoppar.

Tre av dem beskar jag vid utplantering och fem av dem inte. De beskurna är bra mycket buskigare, så det verkar vara ett framgångrecept. Blommorna kommer senare på dem dock. De är alltså perenna kommer att bilda en bullig häck om något år. Förhoppningsvis.

Näst dyrast har mina Dahliaknölar varit. Köpte tio stycken (om jag minns rätt) och lät förgro dem i källaren, där det är svalt och i alla fall finns fönster. Som du ser har de tagit sig lite olika. Nästan alla mina blommor vattnar jag veckovis med utspätt lakvatten (1 till 100 näring och vatten) från vår Bokashi (kökskompost). Det ska vara prima näring som också är miljövänlig.

Tre av dem växte inte alls. De andra sju kämpar på i stora krukor och i en odlingslåda. De står på sydsidan av huset.

Det här är jag allra mest nöjd med; två sticklingar från Dahlior.

Läste att man kunde beskära dem precis ovanför ett bladpar när de var ca 10-15 cm höga. Beskar de som hade börjat gro ordentligt i källaren och petade ner sticklingarna i en liten lerkruka med lecakulor i botten och sandblandad jord. Två lever fortfarande och håller på att skolas om nu. Hett tips eftersom man annars blir ruinerad på knölar. Nästa år ska jag läsa på ordentligt och inte bara improvisera med uppdrivningen. Ska också beställa knölar online och märka upp dem ordentligt.

Tema tantblommor fortsätter. Under björken planterade jag en buskpion. Den blir ca 1-1.5 meter och ska blomma med förförisk doft. Vad vet jag? Den ser knappt ut att klara livhanken. Står i söderläge men i skydd av en björk.

I en lite undanskymd del av tomten (fortfarande söderläge) står en till buskpion jag planterade i april. Planterade två olika men har förstås glömt vilken som är vilken.

Något vi fått närapå gratis är våra stockrosor. Har förgrott ytterligare en handfull inomhus och planterat ut för någon vecka sen. Lite skillnad mot fjolårets stockros, inte sant? Hade en köpt påse med fröer och en näve vi fick av en granne förra året. Nästan alla fröer som vi fått tog sig medan de köpta inte grodde så mycket som en millimeter. De står mot husväggens södersida.

I pionrabatten har jag planterat tre ranunkel, som jag först förgrodde i källaren tillsammans med Dahliorna. De växer om än väldigt långsamt.

Pionerna har begåvats med egna stöd som jag gjort av smala vidjor. De verkar gilla dem och i år kan jag knappt räkna antalet knoppar. Har två sorter om jag minns rätt; Sarah Bernardt och en till jag glömt namnet på.

Pelargoner kan man inte ha för många av. Tyvärr vissnade mina lite när jag flyttade ut dem. Några är övervintrade men jag slog också till på tre nya Mårbackapelargoner, eftersom de är min favorit.

I odlingslandet har vi en rundel för blomster. Änsålänge fattas grus och fonden till odlingsbäddarna utgörs av uppgrävd jord och gammalt bråte, så jag avvaktar med fler bilder. Här blommar lavendel, stäppsalvia och en tredje sort jag glömt namnet på.

Nils poppar upp lite när man minst anar det. Här i färd med att bestiga buxbombuskarna.

Sist men absolut inte minst är två stora, röda klätterrosor som vi planterade för någon vecka sedan. Nu är de bara en tvärhand höga och något att klättra på har de heller inte. Snart kommer dock en båge som de ska få växa på.

Vi har ingen särskild plan för våra blommor men vill förstås att pollinerare ska trivas. Bakom huset har vi också en backe som vi inte klipper alls, utan låter växa vilt hela sommarhalvåret. Kanske att vi kastar ut en näve ängsblommor där men annars låter vi den vara orörd för bina och humlornas skull.

Tja. Och det var en tur i våra blomsterrabatter.