konsumtion

Om köpfrossan slår till under semestern

Posted on

Semesterresan kan vara en riktig prövning för den som vill stå emot köpimpulser. Man har släppt garden, omdömet är lite grumligare och det allra mesta är ju finare i solsken (eller efter ett glas vin). Att resa på Yucátanhalvön är en riktig fröjd för ögat men bjuder en lika stor utmaning för att hålla köpsugen i schack. Här dignar hyllorna av färgglada textilier, vackra hängmattor och allehanda fina föremål. Hittills har jag inte köpt en enda grej förutom ett hårband, eftersom det är något som jag verkligen behövde. Förr hade jag svårt att stå emot semesterfynd och kom alltid hem med flertalet knasiga prylar.  Men efter att ha tillbringat förra året med att konstatera att semesterfynden nog inte var så mycket fynd trots allt har jag rensat ut det mesta.

Om köpfrossan slår till:

Jag tycker att det finns goda skäl att tänka efter innan man släpar med sig pryttlar över halva jorden. Här är några bra skäl att stå emot köpimpulserna på resan:

Är souveniren verkligen en souvenir? Besvärande många souvenirer som säljs på turistorter tillverkas inte lokalt. De tillverkas inte ens i landet utan massproduceras i Kina. Och det förtar ju hela poängen, eller hur? Fråga försäljaren varifrån varan kommer. Om hen inte kan svara eller ger ett luddigt svar kan du nog räkna med att föremålet inte är tillverkat i trakten i alla fall.

Tumma inte på kvaliteten. Det är lätt att förblindas av ett lågt pris. Men om du köper något som går sönder direkt blir kostnaden genast orimligt hög eftersom du har kostnader för att frakta hem varan. Kläm och känn och syna sömmarna. Verkar lädret torrt som papp eller är sömmarna slarvigt sydda är det definitivt läge att avstå. Man kan definitivt hitta genuint hantverk av god kvalitet på resan, men där det flockas turister flockas det också lurendrejare…

Har den en given plats? Att köpa kläder och inredningspryttlar under semestern kan verka vara en god idé. Men för min del har semestershoppingen lett till några av mina sämsta köp. Strandklänningar, -tunikor, hattar och vackra färggranna plånböcker är väldigt mycket semester. Men det är tyvärr inte så mycket vardag. Om plaggen eller prytteln inte har en given plats i din vardag eller i ditt hem är det läge att avstå. Om den inte kommer till användning är det ju en riktigt dålig affär.

Vad är de dolda kostnaderna? Visst att prylen eller plagget kanske har ett lågt inköpspris. Men sedan ska det packas ned i resväska och bäras hela vägen hem. Väl hemma kanske du upptäcker att grejen inte alls fungerar med var du har hemma i övrigt. Och du kan ju knappast lämna tillbaka så då måste du också ombesörja för att prylen eller plagget återvinns… Tänk igenom de dolda kostnaderna innan du handlar och fundera om du tycker att det är värt det. Någonstans här brukar jag alltid tappa köpsuget. Blotta tanken på en vända till återvinningen med en helt nyinköpt pryttel ger mig rysningar – vilket slöseri!

Om du enda inte kan stå emot kan du ställa dig frågan om det finns det alternativ? Nästan alla turistorter har lokala specialiteter. Yucatánhalvön är till exempel känd för sin honung som de också är väldigt stolta över. Om man vill ta med sig något hem som minne från resan kan man satsa på en förbrukningsvara i stället för att köpa en inredningspryl eller ett klädesplagg som kanske inte ens är tillverkat lokalt eller är av dålig kvalitet.

Det här var mina bästa tips för att stå emot shoppingssuget på semestern. Dela gärna med dig av dina om du har några!

Stor kram

Sophia

Snåltipsen till mitt yngre jag

Posted on

En av mina yngre kompisar befinner sig precis där jag gjorde för några år sedan. Han har precis fått första heltidsarbetet efter examen, bor i Stockholms innerstad och tycker om livets goda. Vi kom att prata om sparande och konsumtion. Det är så fascinerande hur livet – och prioriteringar – kan förändras över bara några år. Innan jag fick barn såg jag inte riktigt värdet i att spara pengar och var helt okej med att gå plus minus noll varje månad.

Men å vad jag inte hade gett för att veta vad jag vet i dag fast då. Om jag hade kunnat ge mig själv några goda råd hade jag sagt följande:

Fundera över vem du jämför dig med. Att bo i en storstad som Stockholm innebär att man har cirka miljonen andra människor att förhålla sig till. Många har för vana att jämföra sig med de som verkar ha allt. En stor och dyr lägenhet, en hög lön, ett krävande och prestigefullt arbete men tillräckligt mycket fritid för att se världen, en garderob fylld med namnkunniga designers, ett prydligt och lagom eklektiskt inrett hem. Av en miljon människor att jämföra sig med stirrar man sig blind på den där procenten som aldrig behöver välja. Men lura dig inte att tro att de är normen. De allra flesta av oss måste prioritera våra utgifter.

Det är inte inkomsterna som gör dig rik. Det är utgifterna. Genom livet träffar du på många som har hög lön men lever ett fattigt liv. Och tvärtom förstås. En låg lön men ett rikt liv. Det enda som med säkerhet gör dig fattig är att ständigt konsumera minst lika mycket som du tjänar. Stirra dig inte blind på inkomsterna, det viktigaste är faktiskt att du har utgifterna under kontroll.

Investera vs konsumera. Du vill gärna tänka att du investerar i en bra garderob, i ditt sociala kapital eller i ett fint hem. Men låt mig förklara skillnaden mellan en investering och konsumtion. En tröja som kostade tusen kronor i inköp 2015 är på sin höjd värd 300 kronor i dag. Hade du i stället investerat tusenlappen i en global indexfond så hade den investeringen varit värd 1260 kronor (enligt Dow Jones världsindex). Jag säger inte att du inte ska köpa tröjan ändå, jag vill bara att du kallar saker vid dess rätta namn. Konsumtion är konsumtion och inget annat.

Irritera dig inte på snåla människor – inspireras av dem i stället. Vem har du i din närhet som är sådär vuxet förnuftig med pengar? Pappa (bless him) har så länge jag kan minnas pratat om Malmös lägenhetspriser som ”fantasipriser”. Även för 15 år sedan när priserna inte ens var en tredjedel av dagens. För pappa är snålheten en drivkraft som har guidat honom till en del kloka (och förstås ett par okloka – men vem har inte det?) beslut i livet. Vad ska du ha för att placera min pension sa du? Äh, då gör jag det bättre själv! Och så gör han det bättre själv. Vad säger pappa om att betala 50 kronor för kaffe i take away-mugg? FANTASIPRISER! Fyrahundrakronor för ett doftljus? Niklas Erik Johan (pappas favoritakronym). Varje gång du står inför ett köpbeslut kan du ställa dig frågan: vad pappa skulle sagt? Antagligen Niklas Erik Johan på bredaste skånska.

Tänk att ditt framtida jag också ska få ha det gott. Om du har för vana att lägga undan 10% av din nettoinkomst nu slipper du tokspara sen.

Det här är vad jag hade behövt höra när jag var ung och inte det minsta intresserad av ekonomi. Men det är väl tveksamt om jag hade lyssnat på det örat. För visst är det ofta så – att ungdomen är bortslösad på de unga.

Vad hade du gett för ekonomiska råd till ditt yngre jag? Eller har du alltid varit ekonomiskt lagd? Dela gärna med dig.

2 Comments

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Posted on

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 

Mer på temat:
Andrahand i första hand

3 Comments

Ett litet reklamavbrott

Posted on

Hallå hej?

För prick ett år sedan gästade jag och Martina Aftonbladet TV:s morgonprogram för att berätta om vårt kommande shoppingfria år. Och i dag var vi inbjudna för att diskutera uppföljningen. Förra årets program har jag inte vågat titta på. Minns att jag upplevde mig vara svamlig och bli tyst mitt i meningar – nej usch, jag kände mig verkligen inte i form.

Därför ville jag lägga på luren när de ringde igen. Inte kan väl ytterligare 8 minuter mummel vara till glädje för någon? Men så mindes jag tillbaka på lättnaden och stoltheten jag kände efteråt (trots svamlet). Det är något så oerhört mäktigt att överkomma en rädsla – för under några minuter efteråt är man osårbar (sedan återgår man till sitt vanliga tvivlande jag, men ändå). Jag tackade ja! Det underlättade förstås att göra det i sällskap med Martina eftersom hon är ett sånt proffs.

I år kändes det mycket bättre. Det kanske var lite svammel och oklara poänger emellanåt, men kände mig bra mycket rappare än för ett år sedan. Här kan du se hela klippet. 

Du kanske känner igen blusen? Konstigt vore annars. Det är en av mina favoritblusar och jag har använt den flitigt i nästan sju år. Den har också blivit något av en stamgäst här i bloggen.

Under min retorikkurs fick jag lära mig att man aldrig ska bära nya kläder när  man ska hålla tal eller göra ett framträdande. Det säkraste kortet är att ha plagg som man är bekväm i och har burit innan – annars är risken att kläderna stjäl ens fokus. Man börjar  oroa sig för passformen eller färgvalet, eller omedvetet  försöka rätta till kläderna. Det låter såklart logiskt. Lustigt nog är vår lösning väldigt ofta göra precis tvärtom och kompensera för vårt låga självförtroende genom att köpa något nytt.

Jag tänker på alla skolstarter, anställningsintervjuer, jobbstarter där man korvat i sig i ett nytt plagg för att köpa sig lite självförtroende, när man borde göra precis tvärtom. Ha det i åtanke när du behöver en självförtroendeboost inför något jobbigt nästa gång. Det vettigaste är att ha på dig något som du har burit många gånger innan.

Kram Sophia

 

 

 

3 Comments

Hållbarhetsutmaningen

Posted on

Efter 365 dagar av köpstopp – eller köpfrihet – beroende på hur en ser det är det dags att tänka på framtiden. Uppriktigt sagt har jag fått lite dåligt samvete av att tänka på inköp överhuvudtaget. ”Jag har ju klarat mig ett helt år, behöver jag verkligen något nytt?” ekar samvetets röst i bakhuvudet. Själva syftet med köpstoppet var ju att börja uppskatta klädinköp igen (istället för att det sker på slentrian som det gjort tidigare), inte lida av samvetskval vid varje köpbeslut.

Därför blev jag så himla glad och peppad när jag läste Slow fashion-Johannas upprop om en tolv månader lång hållbarhetsutmaning.  Varje månad under ett år presenterar hon en ny utmaning som rör konsumtionsmönster och kläder, och alla som känner sig peppade får hänga på. Är du med? Räkna med mig.

Första månaden

Januari månads utmaning är att definiera vad en vill förändra med sitt klädmässiga konsumtionsmönster. Förslag från Johanna är till exempel:

  • Endast handla utifrån Slow fashions principer
  • Helt sluta handla Fast fashion
  • Konsumera mindre eller inte alls. Kanske är ett totalt köpstopp något som peppar dig? Eller bara köpa ex ett plagg i månaden?
  • Endast handla second hand.

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Självklart kommer jag nogsamt att redogöra alla detaljer kring hur utmaningen går för min del. Efter ett helt år utan klädshopping känner jag dock att jag har vind i seglen. Slowfashionutmaningen blir en baggis! Och jag ser verkligen redan fram emot nästa månads utmaning.

Någon mer som är på #slowfashionutmaningen? Berätta gärna om dina utmaningar. Och glöm inte att följa och posta i hashtaggen ovan om du hakar på. Tillsammans blir det så förskräckligt mycket roligare!

Stor kram Sophia

19 Comments

Innan du handlar på Wish

Posted on

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt.  Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.

I alla fall. Jag fick flera tips av läsare med länkar till artiklar som skrivit om ämnet. Nedan har jag samlat dem så att du kan läsa mer – och förhoppningsvis peppa din omgivning att avstå från köp vid nästa tillfälle.

Helena tipsar om en artikel som heter ”Wish är tokbilligt men någon annan betalar priset” skriven av Kit. (som för övrigt publicerades samma dag som mitt inlägg, hehe). Läs den här. 

Rebecka tipsar om serien ”Kvalitet” på UR play, med den stridbara designer Camilla Thulin. Se den här. I tio program följer kläderna från ursprung till färdiga plagg.

Svt har skrivit om Malin som handlade en tröja på Wish och fick en allergisk reaktion.

Dagens Industri har gjort en så kallad explainervideo om Wish. Se den här.

Uppdatering 22/1-2018: Sajten Breakit skriver också om problemen med att handla från exempelvis Wish här.

Och detta var ungefär allt som jag hittade. Har jag missat? Lämna en rad i kommentarsfältet så länkar jag till artikeln i inlägget.

Nu hoppas jag att detta bara är början på en större mediegranskning.

Kram

Sophia

 

 

 

 

2 Comments

Innan du ger dig ut på mellandagsrean

Posted on

Innan du planerar för en dag på mellandagsrean tycker jag att du lyssnar på Köplycka eller prylångest i SR play-appen.

Erica Dahlgren modererar skickligt ett samtal om konsumtion, jakten på prylar och status kontra minimalism och framtidens konsumtion. Om jag hade minsta köplust innan var den puts väck  efter att ha lyssnat på samtalet.

Medverkar gör en forskare, en filosof, en minimalist och en loppissamlare. Kul att höra allas röster även om *spoilier alert* alla verkar vara tämligen eniga om att vår konsumtion inte är hållbar. Frågor som avhandlas är bland andra: Varför är vi samlingsbenägna Är minimalism bara en cynisk trend som möjliggör att vi kan köpa ännu mer nytt? Har vi för mycket pengar? Hur konsumerar vi om tio år?

Lyssna till exempel här. 

Stor kram Sophia

 

2 Comments

Hur har köpstoppet gått?

Posted on

 

 

Snart är köpstoppet över och jag tänkte försöka summera året. Det är med en känsla av stolthet som jag lämnar 2017! Året har varit otroligt lärorikt, stundtals jobbigt (såhär i vintertider har jag tex inte riktigt känt klädpeppen) men mestadels väldigt roligt. Och nyttigt.

Att ödmjukt och uppriktigt ställa sig frågan varför man gör saker är något jag varmt kan rekommendera. Varför shoppade jag fastän jag inte behövde? Svaret är kanske inte helt enkelt. Av olika anledningar har jag tidigare känt att jag behövt konsumera. För att fylla tiden, för att alla andra gör det, för att jag känner att jag inte duger som jag är, för att jag måste lägga pengarna på något. Men att försöka fylla inre hål med yttre attribut är dömt att misslyckas. Köpglädjen ersätts ganska snabbt med ångest och skamkänslor, och att distrahera sig själv från grundproblemet med shopping bidrar knappast till någon lösning. Det kommer  alltid finnas företag med affärsidén att övertyga dig om ett problem du egentligen inte har. Frågan är bara vilken grundinställning som jag ska ha till det.

En viktig lärdom är att vända på resonemanget när jag står inför ett köpbeslut. Inte fråga sig om jag behöver något bara för att det erbjuds eller på grund av ett upplevt problem. Nu frågar jag mig själv i stället: Kan jag klara mig utan? Det har visat sig att jag klarar mig väldigt bra utan väldigt många kläder. Den inställningen applicerar jag på alla mina köpbeslut och den har hjälpt mig att gå från en slentrianshoppare till en medveten inköpare.

Hur mycket har jag sparat?

Jag har inte levt överdrivet sparsamt utöver klädköpstoppet (har tex investerat i en elcykel och köpt några begagnade möbler). Men jag har lagt undan allt jag skulle lagt på klädshopping i olika sparformer och till dags datum rör det sig om cirka 50 000. (!!!!) Det känns nästan absurt att se siffran i pränt. Särskilt som jag  inte har den fetaste plånboken utan en vanlig, genomsnittlig lön. Femtiotusen! Det kan man göra mycket för. Jag har dock valt att inte göra något särskilt utan kommer att fortsätta att investera dem i fonder och aktier. Jag tänkte försöka skriva mer om hur jag ser på ekonomi, konsumtion och hur man kan göra mer medvetna inköp framöver.

Framåt då? 

2018 fortsätter jag på den inslagna vägen. Tack vare att jag engagerat mig i hållbarhetsfrågor för kläder har jag också upptäckt fler områden där jag kan leva mer hållbart och medvetet. Det ser jag fram emot! Däremot blir det inget renodlat köpstopp  – ett år tycker jag räcker. Mina mål är följande:

Andra hand i första hand. Mängden textilier har ökat lavinartat de senaste trettio åren (eller i alla fall 300%). Det betyder det finns mängder av kläder i omlopp som vi kan förlänga livscykeln för. Det vill jag vara med och bidra till. De flesta nyinköp ska vara begagnat.

Att använda min plånbok som röstsedel. Att producera schysst och hållbart kostar – inget snack om saken. De nyinköp som behöver göras ska göras hos producenter/handlare som kämpar (många gånger motströms) för en bättre värld, och därmed behöver ta skäligt betalt för sina varor. Jag tänker såhär: Det spelar ingen roll för en lågpriskedja om de tappar en kund, men en ny kund kan göra all skillnad i världen för en liten ekobutik. Buy less, choose well.

Fortsätta utrensingsresan. Jag vill att alla mina kläder ska förtjäna sin plats i garderoben. Plaggen är till för att bäras och slitas och inte samla damm.

 

 

 

lägga upp, laga och färgade jeans

Berätta – hur har ditt år varit?

Stor kram Sophia

16 Comments

Varför är ett av världens rikaste folk besatt av att handla billigt?

Posted on

Posten har återigen råkat i skottgluggen för långa leveranstider och bortslarvade paket. De senaste veckorna har flera stora kvälls-och dagstidningar rapporterat om ”postkaoset” som riskerar att lägga sordin på julstämningen eftersom klapparna riskerar att inte nå fram i tid. PostNord själva skyller på att de drunknar i paketleveranser från Kina.

Jag tänker inte raljera jättemycket om det roliga i att Posten (som arbetar med att dela ut post!) dignar under arbetsbördan (som består i att ta hand om post!) och och gnäller på de som betalar för deras tjänst (obs gratis tips: anställ fler).

På ett annat lite mer intellektuellt plan förstår jag dock att det är svårt att rusta för en sån enorm ökning, så jag släpper det. Jag hade egentligen tänkt skriva en text om vad man bör tänka på på innan man handlar från de kinesiska jättarna Ali express eller Wish. Så jag började i vanlig ordning med att researcha. Men i jakten på de stora svarta rubrikerna om e-handelsfenomenen i öst gick jag bet.

De enda negativa artiklarna handlar om att frakten till Sverige från Kina (som är rekordbillig eller gratis pga en teknikalitet som gör att den subventioneras) troligen kommer att höjas på sikt och att frakten hit inte är miljövänlig. Det är allt. Den samlade journalistiska gärningen verkar annars bestå av  listor med beställningar som ”blivit tokiga” och någon insmickrande långläsning i en stor affärstidning. Inga kritiska artiklar om hur produkterna tillverkas och vem som tillverkar dem. Jämför detta med den grundliga genomgången av HM:s förehavanden.

Så här är min andra uppmaning till alla som arbetar med journalistik. Vem granskar den nya masshandeln? Att svenskar vill handla billigt är inte ett nytt fenomen. Men det som förr var förknippat med lokala lågpriskedjor sker nu globalt och direkt från producent till konsument. I Kina finns en produktionsmotor som arbetar på högvarv och vår aptit på billiga produkter verkar inte dämpas.

Jag skulle vilja läsa artiklar som granskar hela kedjan – från produktionen i Kina till konsumtionen här. Här är lite frågor som jag vill ha svar på:

  • Vem garanterar att produkterna lever upp till europeiska miljöregler och att gränsvärden för ex kemikalier inte överskrids?
  • Vilka risker är förknippade med denna typ av privatimport?
  • Vem bär ansvaret om privatpersoner importerar produkter med miljövådliga ämnen som skadar personer eller miljö i Sverige?
  • Hur vet man som konsument om varan är schysst producerad?
  • Hur mycket mer utsläpp sker i Kina som är direkt förknippad med vår konsumtion av dessa produkter här?
  • Hur fungerar det med återvinningen av alla dessa prylar? I vilket sopberg hamnar de och vilka konsekvenser får det?
  • Jag skulle också vilja veta mer om drivkrafterna till varför ett av världens rikaste folk är besatt av att handla så billigt som möjligt. ”Fyndkulturen” är oerhört intressant i sig.
  • Vart vänder man sig för att reklamera varor köpta på Wish eller Ali express?

Detta är vad jag funderar på. Ingen vore dock gladare än jag om det visade sig att jag hade fel. Tips gärna om du har fler granskande artiklar, så sammanställer jag dem i ett eget inlägg. Annars hoppas jag självklart på att någon nappar på uppmaningen.

Stor kram

Sophia

10 Comments

Varför pratar vi aldrig om kostsamma relationer?

Posted on

I går firade jag min man som fyllde jämnt. Hipp hipp hurra för honom! Vi ordnade med finfrukost hemma. Tände en brasa, åt avokadomacka och drack gokaffe och surrade. I födelsedagspresent överraskade jag honom med en weekendresa. Nästa maj packar vi kofferten och styr mot Moskva, bara vi två. Mitt ränksmideri har pågått nästa hela året och – fy fasiken – som jag längtar.

Detta är utan tvekan den dyraste present jag har gett min man. Förvisso kommer resan mig lika mycket till godo, men även om man räknar bort mina kostnader är den med råge dyrast. Det hör faktiskt inte till vanligheterna att någon av oss gör sig ett så stort besvär (tvärtom har vi flera gånger gett en födelsedagspresent hastigt inslagen i en kastrull). Ibland kan jag nästan känna att vi är sorgligt snåla jämfört med vår omgivning. Vi har till exempel inte gett varandra en julklapp.. någonsin? (Jag vill dock hävda att min julklapp är att Andreas slipper köpa julklapp åt mig, hehe). Inte heller ger vi varandra fysiska presenter på årsdagar eller eller några andra dagar för den delen.

Jag vill verkligen inte döma andra människor eller deras relationer, men det finns vissa fenomen som jag bestämt inte vill bidra till att normalisera. Exempelvis uppfattningen om att man måste ge en ”push present”. Alltså att mannan (i en heterosexuell relation) ska ge kvinnan en påkostad present – inte sällan en märkesväska – som belöning efter förlossningen. Hur skevt är inte det? Förlossningsskador och -komplikationer, sömnbrist, smärtande bröst och depressioner talar vi tyst om – men att prata högt och vitt om väskan vi ska få efteråt är helt socialt accepterat. Det finns en miljon grejer att noja över som nybliven förälder, jag tycker bara inte att väskan ska vara en av dem.

Ibland kan jag också känna att det vilar något olustigt över den typen av presenter. Kvinnor lånar ut sin kropp i nio månader. Många får lida av sviterna från en graviditet för resten av livet. Män köper en dyr väska som tack. Som att det ens går att jämföra?

Det är också något ironiskt över alla män som inte vacklar när det ska inhandlas en väska för tiotusen men blir alldeles handfallna när de ska handla vinterkläder till barnen.

En push present är förstås bara ett exempel av många ekonomiska skevheter som kan uppstå relationer. Bara en sådan sak som våra förväntningar på vad en present ska kosta. En stor bloggare som i dag talar sig varm om vikten att leva ekonomiskt gjorde sig för några år sedan känd för citatet ”det är så svårt att hitta presenter för under 500 kronor”. Det finns en utbredd förväntan om att män ska ge dyra presenter till kvinnor, och att alla kvinnor – öppet eller i hemlighet– suktar efter märkesväskor eller smycken. Vad säger det egentligen om hur vi ser på varandra? Och varför pratar vi aldrig om vad våra relationer får kosta?

För mig känns den typen av gåvor något som hör till en svunnen tid. När kvinnor saknade egen möjlighet till försörjning och mannens ekonomiska status (i den mån kvinnan hade förmån att välja) var en avgörande faktor för familjelyckan. För mig är onödigt dyra presenter ofta synonymt med ett ojämställt förhållande. För den med mest pengar blir gesten ett sätt att befästa överläget, och den som mottar gåvan påminns om sitt underläge. För hur ska den med mindre pengar kunna matcha gåvan?

Oavsett känns det som att många presenter ges av helt fel anledningar. För att släta över. Fredsgåva. Muta. En tyst överenskommelse. För att liva upp. För att man inte vågar att inte ge. Vi lever i en förväntanskultur där det är norm att ge bort saker vid så många tillfällen att vi sällan frågar varför vi behöver ge. Finns det inga annat sätt att visa sin kärlek och uppskattning på? Jo självklart, men det är så lätt att det inte hinns med. Både jag och min man önskar att vi var bättre på att prioritera in gemensamma upplevelser som bryter av vardagen. För jag tror att de flesta har behov av att liva upp vardagslivets slentrian ibland.

Självklart tycker jag att alla som vill ska ge sin nyförlösta partner en dyr väska. Men jag tror att de flesta kvinnor blir gladare av en sovmorgon och att få gå på toaletten ifred.

Vad tror du?

Kram Sophia

13 Comments