För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt. Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.
I alla fall. Jag fick flera tips av läsare med länkar till artiklar som skrivit om ämnet. Nedan har jag samlat dem så att du kan läsa mer – och förhoppningsvis peppa din omgivning att avstå från köp vid nästa tillfälle.
Helena tipsar om en artikel som heter ”Wish är tokbilligt men någon annan betalar priset” skriven av Kit. (som för övrigt publicerades samma dag som mitt inlägg, hehe). Läs den här.
Rebecka tipsar om serien ”Kvalitet” på UR play, med den stridbara designer Camilla Thulin. Se den här. I tio program följer kläderna från ursprung till färdiga plagg.
Svt har skrivit om Malin som handlade en tröja på Wish och fick en allergisk reaktion.
Dagens Industri har gjort en så kallad explainervideo om Wish. Se den här.
Uppdatering 22/1-2018: Sajten Breakit skriver också om problemen med att handla från exempelvis Wish här.
Och detta var ungefär allt som jag hittade. Har jag missat? Lämna en rad i kommentarsfältet så länkar jag till artikeln i inlägget.
Nu hoppas jag att detta bara är början på en större mediegranskning.
Posten har återigen råkat i skottgluggen för långa leveranstider och bortslarvade paket. De senaste veckorna har flera stora kvälls-och dagstidningar rapporterat om ”postkaoset” som riskerar att lägga sordin på julstämningen eftersom klapparna riskerar att inte nå fram i tid. PostNord själva skyller på att de drunknar i paketleveranser från Kina.
Jag tänker inte raljera jättemycket om det roliga i att Posten (som arbetar med att dela ut post!) dignar under arbetsbördan (som består i att ta hand om post!) och och gnäller på de som betalar för deras tjänst (obs gratis tips: anställ fler).
På ett annat lite mer intellektuellt plan förstår jag dock att det är svårt att rusta för en sån enorm ökning, så jag släpper det. Jag hade egentligen tänkt skriva en text om vad man bör tänka på på innan man handlar från de kinesiska jättarna Ali express eller Wish. Så jag började i vanlig ordning med att researcha. Men i jakten på de stora svarta rubrikerna om e-handelsfenomenen i öst gick jag bet.
De enda negativa artiklarna handlar om att frakten till Sverige från Kina (som är rekordbillig eller gratis pga en teknikalitet som gör att den subventioneras) troligen kommer att höjas på sikt och att frakten hit inte är miljövänlig. Det är allt. Den samlade journalistiska gärningen verkar annars bestå av listor med beställningar som ”blivit tokiga” och någon insmickrande långläsning i en stor affärstidning. Inga kritiska artiklar om hur produkterna tillverkas och vem som tillverkar dem. Jämför detta med den grundliga genomgången av HM:s förehavanden.
Så här är min andra uppmaning till alla som arbetar med journalistik. Vem granskar den nya masshandeln? Att svenskar vill handla billigt är inte ett nytt fenomen. Men det som förr var förknippat med lokala lågpriskedjor sker nu globalt och direkt från producent till konsument. I Kina finns en produktionsmotor som arbetar på högvarv och vår aptit på billiga produkter verkar inte dämpas.
Jag skulle vilja läsa artiklar som granskar hela kedjan – från produktionen i Kina till konsumtionen här. Här är lite frågor som jag vill ha svar på:
Vem garanterar att produkterna lever upp till europeiska miljöregler och att gränsvärden för ex kemikalier inte överskrids?
Vilka risker är förknippade med denna typ av privatimport?
Vem bär ansvaret om privatpersoner importerar produkter med miljövådliga ämnen som skadar personer eller miljö i Sverige?
Hur vet man som konsument om varan är schysst producerad?
Hur mycket mer utsläpp sker i Kina som är direkt förknippad med vår konsumtion av dessa produkter här?
Hur fungerar det med återvinningen av alla dessa prylar? I vilket sopberg hamnar de och vilka konsekvenser får det?
Jag skulle också vilja veta mer om drivkrafterna till varför ett av världens rikaste folk är besatt av att handla så billigt som möjligt. ”Fyndkulturen” är oerhört intressant i sig.
Vart vänder man sig för att reklamera varor köpta på Wish eller Ali express?
Detta är vad jag funderar på. Ingen vore dock gladare än jag om det visade sig att jag hade fel. Tips gärna om du har fler granskande artiklar, så sammanställer jag dem i ett eget inlägg. Annars hoppas jag självklart på att någon nappar på uppmaningen.
För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt. Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.
