Author: Sophia

Så får du bukt med din överfulla garderob – tips som faktiskt funkar

Posted on

Bildkälla

Elle har skrivit om ett för oss kärt ämne – nämligen den överfulla och oorganiserade garderoben. Enligt artikeln är vi nordbor riktigt usla på att utnyttja vår garderob. Hela åtta av tio känner ofta att de inte har något att ha på sig och mer än var tredje person har svårt att stänga garderoben på grund av alla plagg. Ungefär samma siffror som när Myrorna gjorde en motsvarande undersökning för några år sedan.

All ära åt Elle som tagit sig an ämnet. De har låtit förvaringsexperten (från en stor garderobsförsäljare) att expertkommentera artikeln med sina bästa förvaringstips. Eftersom jag själv har vandrat den smärtsamma vägen från en oorganiserad ormgrop av plagg till en ordning som närmast har preussiska anslag, vill jag dock göra några smärre justeringar av tipsen. Nu säljer jag ju inte garderober utan förespråkar snarare att de flesta kan arbeta med den garderob som är dem givna.

Expertens tips:

Sätt igång och rensa! Om du inte använt ett plagg under det senaste året – då är det dags att säga hejdå. Skänk eller sälj det du rensat ut.

Min kommentar:

Hmm, senaste året? Jag tycker inte att det finns någon definitiv gräns för när du måste rensa ut ett plagg. Du kanske av flera anledningar inte burit ett favoritplagg på över ett år, men det är inte säkert att ni behöver skiljas åt för det. Frågan är: ser du någon framtid ihop med plagget? Går du på fester som kräver balklänning? Trivs du i utsvängda jeans? Låt alla plagg som inte skänker dig glädje att gå vidare till nya ägare och var tacksam för tiden ni fick ihop.

Expertens tips:

2. Sätt upp delmål. Ta en låda, hylla eller viss typ av kläder i taget.

Min kommentar: Dela för guds skulle inte upp det! Att rensa är jobbigt, tråkigt och smärtsamt. Gör det direkt. Omedelbums. Sedan är du färdig och kan skörda frukterna av ditt slit.

3. Uppmuntra dina vänner att rensa ut sina garderober samtidigt. Sedan kan ni ha en klädbytarkväll istället för att köpa nytt.

Min kommentar: Bra grej. Rekommenderas!

4. Organisera garderoben utifrån säsong. När sommarkläderna åker fram plockar du bort vinterkläderna och tvärtom. Förvara inaktuella kläder i vakuumförpackningar eller varför inte i resväskor som inte används för tillfället.

Min kommentar: Om du inte har suuuuperbegränsat med garderobsutrymme är detta inget jag rekommenderar. Risken är bara att du klamrar dig fast vid plagg som du borde släppa taget om och i stället låter dem ligga oanvända på andra gömställen. Sommarkläder kan med fördel användas vintertid om du bär dem lager på lager. Och vinter har vi ju cirka tio månader om året. Så gör dig inte besväret.

5. Försök att hänga så mycket kläder som möjligt. Det spar plats och ger dig bättre överblick.

Min kommentar: Så urbota dumt råd! Det spar knappast plats att hänga plagg. Tvärtom. Hängande plagg tar upp flera gånger så mycket yta som vikta plagg. Vilket förstås är praktiskt om du råkar saluföra just garderober, men knappast annars. Vik kläderna enligt Konmari-metoden så att de kan stå på högkant. Spar massor av plats och ger god överblick.

6. Utnyttja dolda förvaringsytor om du har ont om plats hemma, exempelvis baksidan på garderobsdörren. Det finns specialanpassade korgar som lätt kan hängas på dörren.

Min kommentar: Faktiskt aldrig stött på en sådan lösning så jag kan inte säga något om det. Låter lite konstigt dock. Mitt bästa tips är annars att använda avdelare i lådorna. Lådor i lådorna. Det kan vara allt från gamla glasslådor, iphone-kartonger, skokartonger mm. Med avdelade lådor kan du segmentera dina plagg bättre och snabbt få en helikoptervy, även med sömngrusiga ögon.

7. Skapa nya rutiner som underlättar för framtiden. Ett tips är att hänga alla galgar åt fel håll. När du använt ett plagg och hänger tillbaka det så vänder du galgen åt rätt håll. På så sätt ser du vilka kläder som aldrig används och att det är dags att skänka eller sälja dessa.

Min kommentar: Ett bra tips. Du kan också experimentera med kapselgarderober, det vill säga att bära ett förutbestämt antal plagg under tre månader, för att få en uppfattning om vad du egentligen klarar dig med. Gör det också till rutin att vika och lägga in kläderna på sin dedikerade plats i garderoben så slipper du att de lägger sig i en ormgrop.

Bilden på den ”välorganiserade garderoben” då?

Bilden som jag lånade från artikeln tycker jag inte alls illustrerar en välorganiserad garderob. Tvärtom disponerar garderoben det tillgängliga utrymmet väldigt dåligt. Det ser opraktiskt ut med massa lådor med lock som döljer plagg och dessutom är det alldeles för rymligt mellan hängare och lådor. Så onödigt med allt det tomrummet!

Bokbytardag och Sophia-dag

Posted on

Helgen började på bästa sätt med debut för mitt nya livskoncept: Sophia-dagen. Också kallat veckans bästa dag. Som ett test arbetar är jag numera i arbetslinjens tjänst mellan måndag och torsdag. På fredagar gör jag i stället vad som faller mig in. Tanken är mest att ägna mig åt kreation på olika sätt. Lära mig illustrera på riktigt, lära mig foto, redigera videor. Eller bara sörpla kaffe och äta munkar. Tanken med köpstoppet är ju bland annat att hitta alternativa sätt att belöna mig själv, och jag kan inte komma på en bättre belöning än en Sophia-dag. Detta är alltså ett test fram till i sommar men förhoppningsvis blir det längre än så.

Helgens avslutades även i bästa hållbara konsumtionstema. Föreningen som jag bor i hade städdag och detta hade vi bestämt att kombinera med en trivselaktivitet, nämligen bokbytardag.

Jag samlade ihop utlästa böcker. Mestadels skämsiga deckare eftersom jag har varit en flitig konsument av fulkultur. Viktigt är dock att ha ett intellektuellt alibi. Ser ni mitt? Murakami samt en obegriplig bok skriven på vers som jag aldrig läst mer än tre sidor i.

Blev också en hög Filtertidningar anno 2015. Jag har tydligen prenumererat och sedan glömt att adressändra och nu är min prenumerationsstatus mycket oklar. Flyttade för 1.5 år sedan och kom inte på det förrän nu. Dessa hamnar nog dock i återvinningen.

Samlade ihop alla böckerna i min Balenciaga-väska.

Och bredde ut mig på bokbytarbordet. Fint bord va? Obs att den lättsamma deckaren är min. Boken om blues, jazz och country är inte min. Surprise.

Vad fick jag med mig tillbaka då? De polyglotta älskarna, min grannes intellektuella alibi bland hennes hav av lättsamma deckare. Jodå. Matchar jackan finfint om inget annat.

Vänligen bortse från faktum att denna blogg gör anspråk på att ha något som helst modeintresse. Här är alltså dagens outfit. Jacka: second hand från Uniqlo, byxor: misslyckade avklippta ankeljeans (tidigare utsvängda jeans med misslyckat hemgjort pressveck) numera städjinns, och sneakers: gamla med målarfärg. Frippan är en klassiker som jag kallar ”business in the front, party in the back”.

Kombinerad städ-och bokbytardag är ett hett tips för er som har gemensamma städdagar med grannar. Ett himla enkelt sätt att rensa utlästa böcker och få nya, helt gratis och 100% hållbart.

Hoppas att du hade en fin helg!

Kram Sophia

Block-etikett: Så undviker du att bli en rövhatt på Blocket

Posted on

Det är inte bara Jesus som är flitig under Påska – så också Sveriges andrahandsförsäljare om man får tro Blocket. Påsken är tydligen en högtid för all sorts kommers på andrahandssajterna enligt uppgift från nämnda tjänst. Själv vill jag titulera mig lite av en Blocket-veteran. Och under påskhelgen försvann både en gammal Ikea-byrå och en soffa. Blocket har skänkt mig många fynd och avhjälpt mig från flertalet uttjänta möbler genom åren. Blocket har också givit mig en stundom misantropisk livshållning och migränanfall. Inte sällan har jag svurit för mitt inre ”nu var det sista jävla gången” efter en särskilt knölig affär.

Jag vill verkligen understryka att jag har gjort många goda affärer och råkat på mängder av hyvens folk på Blocket också. Men nu förpliktigar titeln på blogginlägget ett visst innehåll och därför tänkte jag dela med mig av mina budord för att lyckas med affärer på Blocket. Eller åtminstone hur du undviker att bli en rövhatt som retar upp folk så till den milda grad att de överväger en polisanmälan för ”förargelseväckande beteende”.

Kökssoffan ovan är en av mina bästa blocket-köp. 

Här är mina essensen av flera års Blocketerfarenheter nerkokade i fem budord:

Du skall icke söka kontakt under falska förespeglingar. Detta fenomen slår nästan aldrig fel. En hugad spekulant hör av sig och vill komma och köpa det annonserade föremålet. Gärna klockan 23 en söndagkväll eller 11 en måndagförmiddag. Spekulanten är mycket ivrig. Spekulanten kommer och tittar, ställer mängder av frågor för att sedan tacka för sig. Spekulantens partner skulle nämligen ”aldrig släppa in en sådan över tröskeln”. Jag tror att detta är vad som inom bilvärlden kallas för ”däcksparkare”, alltså personer som aldrig haft för avsikt att köpa utan bara vill tjöta lite. Kontakta bara säljaren om verkligen har för avsikt att köpa. Det finns gott om hobbyklubbar på nätet för den som vill utbyta erfarenheter.

Du skall hava respekt för den andre partens liv och förehavanden. Affären är i hamn och det enda som återstår är det fysiska överlämnandet. Det görs upp planer och stäms av mot scheman och t-banelinjer. Helt plötligt vill den ena parten flytta platsen för transaktionen till arbetsplatsen, utanför förskolan, på gymmet – allt för att optimera sitt livspussel. Hen glömmer dock att den andra också har ett livspussel. Begär inte för mycket av den som köper eller säljer och var beredd på att göra små uppoffringar själv.

Du skall icke fara med osanning. Hela vitsen med Blocket är att köpa och sälja begagnade föremål. Alla förstår att det som du säljer är använt i någon utsträckning. Var uppriktig med alla skavanker och du har betydligt bättre chanser att ro en schysst affär i hamn. Att som köpare göra sig besväret att fara tvärs över stan bara för att upptäcka att föremålet inte alls är det skick som beskrivits i annonsen är inget annat är slöseri med liv. Du behöver för den sakens skull inte vara ursäktande för skavanker, det hör till, men om en stol saknar ett ben är det en gynnsam detalj att nämna i annonsen.

Du skall icke sukta efter hela handen. Jag har vid ett par tillfällen skänkt bort möbler som är i gott skick (främst Ikea-möbler som i Stockholm har ett negativt andrahandsvärde eftersom att Stockholmare – trots all crossfit och pilates – inte orkar bära något tyngre än en soffkudde) mot avhämtning. Varje gång har jag fått ett stort antal mejl på kort tid. Varje gång med en handfull skamliga förslag. Folk som frågar om jag kan frakta en byrå två tunnelbanestationer men de betalar gärna ”en mindre kostnad” eller spekulanter som gärna vill ha soffkuddarna men inte soffan eller min favorit: Hen som kan komma direkt ”och hämta ALLT på bilden”. Nej, du får inte ta mina stringhyllor, marmorbord eller ärvda matta, de råkade bara finnas med på bilden. Om någon ger något till skänks, ta emot och säg tack, men be inte om mer.

Du skall icke begära sådant som du ej har råd med. I många fall bjuder prissättningen in till en viss prutmån. Om du är villig att köpa utan övrigt knussel så är jag inte oäven för lite prut. På Blocket flockas dock en stor drös patologiska prutare. Du har fin möbel ute på annons för 8000:- och Pelle Prutare ringer och erbjuder 1100:-. Du säger tack men nej tack och Pelle Prutare blir då förnärmad och frågar sturkst ”vad är ditt bästa pris då?” varpå du svarar 8000. Pelle Prutare blir då ännu mer ilsken och slänger på luren. Ibland är det inte fel att ha lite skam i kroppen.

Under påskhelgen skänkte jag alltså bort en Ikeabyrå och i annonsen stod det tydligt att det var mot avhämtning. Trots detta får jag ett mejl med en förfrågan om att köra byrån några hundra meter. Jag svarade syrligt att jag gärna körde byrån för 1900 per timme, standard konsulttimpris, och minimidebitering två timmar. Personen svarade förolämpat ”tack men nej tack” och antydde att det minsann var en oförskämd prissättning. Jag svarade att det var en oförskämd fråga. Hen ursäktade sig då med att hen hade ett litet barn och saknade både bil och körkort. Jag svarade att jag också hade ett litet barn och saknade möjligheten att frakta runt otympliga föremål runt stan, därav annonsen. Och att den enda motprestationen jag krävde är att den som får byrån åtminstone kommer och hämtar den själv. Triumferande log jag för mitt inre och trodde att jag hade fått sista ordet. Hen frågade då om inte vi är i samma föräldragrupp eftersom mitt namn såg bekant ut. Det gick en ilning genom kroppen. Jo visst var vi det. Hen hälsade att vi ses på lekplatsen framöver. Jag skämdes och sa att det gör vi nog.

Denna anekdot leder mig osökt in på mitt sista råd: Vänlighet kostar inget.

Vad är dina erfarenheter från Blocketaffärer? Någon rolig historia att bjussa på?

Kram Sophia

 

3 Comments

Läderkjol remake – Acne edition

Posted on

acne skinnkjol

 

Minns ni denna gamla goding? En acnekjol som jag faktiskt ärvt (stulit) från min mor. Den har många år på nacken och har dessvärre hängt oanvänd i garderoben under flera säsonger. Problemet? Den höga midjan extra ordinaire. Jag såg ut som en huvudfoting eller någon hämtat ifrån en musikvideo på 80-talet; hår, en byst och en kjol. Ungefär så.

Den har hängt hos läderskräddaren (slash BDSM-månglaren) på Rosenlundsgatan sedan i februari och inte förrän jag kom hem från Vietnam förra veckan hade jag möjlighet att hämta upp den.

Resultatet ser du här.

Kjolen har kapats cirka 4 centimeter i linningen. Det var inte helt okomplicerat och skräddaren/lädergurun fick sätta in två nya knappar. Om man kikar noggrant ser man att de nya knapparna inte har samma färgskiftningar som de undre, men det är knappt urskiljbart för blotta ögat. Kostnaden var knappt 600 kronor. Huvva, tänker säkert en del om priset, men om man betänker vad plagget kostade i inköpspris så är det ganska överkomligt. Numera är jag dessutom medveten om hur miljövidrig processen att garva skinn är, och därför känns det extra bra att förlänga livslängden på ett plagg som redan har producerats.

Personligen kan jag inte vara mer nöjd. Kjolen har fått en helt ny passform och kommer att bli en ny favorit i garderoben.Vad tycker du? Hit eller miss?

Kram Sophia

7 Comments

Våren kom ändå

Posted on

Söndagkväll och jag har precis nattat Juni. Precis innan hon ska somna rullar hon över på sidan och börjar att andas med tunga och jämna andetag. Och jag tänker på hur oerhört lycklig jag kan skatta mig, vetandes om att mitt barn sover tryggt i sin säng. I fredags drabbades vi av ett elände som Sverige tidigare varit förskonat ifrån, och för ett ögonblick var tryggheten borta. Mitt i fredagsrusningen, mitt i hjärtat av själva Stockholm. Alla som någonsin varit i Stockholm har troligtvis satt sin fot på det stråket. Andreas och Juni var på Rum för barn i Kulturhuset, tvärs över Sergels Torg, och blev vittnen till dådet. En svart rökpelare som stiger från Åhléns, människor som flyr i panik över torget, oron som stegras inne på Rum för barn när de inser att lastbilen inte råkat ut för en olycka, kaoset som uppstår när lokalen snabbt måste utrymmas. Allt gick bra för dem. De kom hem välbehållna, utan vagnen som lämnades kvar i all uppståndelse, men välbehållna.

Några timmar senare sitter vi hemma och dagens ohyggliga händelse har börjat att sjunka in. Jag kan inte låta bli att oroas hur det här kommer att påverka oss. Alla vi Stockholmare och svenskar. Kommer oron att ta över? Är tryggheten borta för alltid? Jag inser att jag behöver handla mat och är rädd för att det kommer att vara helt folktomt ute. Kliver utanför porten och möts av sorlet från baren i huset. Vart jag än vänder mig ser jag människor som pratar, kramas, dricker öl och lever. Ingen hade kunnat ana detta var en stad som var lamslaget av skräck några timmar tidigare.

Den natten blommade körsbärsträden i Kungsträdgården. Dagen efter var Sergels torg åter fyllt av människor. Varje år när våren kommer till Stockholm är det som att något vaknar i oss. Lekplatserna fylls med ivriga barnfamiljer, bakfulla ungdomar sätter sig mot husväggar och delar pizza, torgen blomstrar med handlarnas färgsprakande tulpaner och hortensior. Så också denna vår. I fredags drabbades vi av en ondska som i värsta fall kan sätta skräck i en hel nation. Om man inte gör som Stockholm gjorde, och möter den med gränslös kärlek.

Glöm inte – håll huvudet kallt och hjärtat varmt!

Kram Sophia

 

 

 

 

 

Ingen vill leva ett tråkigt liv

Posted on

Det som började som ett vad – att inte shoppa kläder på ett år – har utvecklats till något mer. I takt med att jag har hittat andra influenser än mina vanliga modebloggar och modetidningar har mitt intresse för att leva mer hållbart vuxit. En vanlig fördom som jag möter är min ambition är synonymt med ett tråkigt liv. Att ställa om min klädkonsumtion helt plötsligt innebär att jag inte ska klä mig i något annat än hampa och lin för resten av livet. Att hela grejen att försöka att inte konsumera som normen är att vinka adjö till allt kul här i livet.

Men det önskar jag meddela – med all önskvärd tydlighet – att ett tråkigt liv är ej min devis. Jag kan däremot dela mig av vad jag inte tycker är särskilt kul:

  • Att ha en överfull garderob men ändå tillbringa 90% av tiden med att känna att jag inte har något att ha på mig.
  • Att lägga timmar varje år på att rensa ut, bara för att lägga dubbelt så många timmar med att fylla på igen.
  • Att känna ångest över att min garderob inte är “tillräckligt uppdaterad”.
  • Att känna ångest över att 80% av kläderna hänger oanvända månader eller år i sträck.
  • Att inse att jag min strävan efter en unik klädstil inneburit att jag klätt mig precis som alla jävla andra (ledsen för svordom men tyckte att detta bör sägas med emfas).
  • Att ha prioriterat bort upplevelser; middagar, roliga grejer med vänner eller familjen, utbildningar eftersom jag valt att köpa kläder i stället.
  • Vetskapen om att en kvinna på andra sidan jorden har ett livsfarligt skitjobb bara för att jag ska ha möjligheten att köpa ett plagg till.

Detta är inte alls särskilt kul.

Jag vågar påstå att ingen vill ligga på dödsbädden och se scener från ett tråkigt liv spelas upp i för det inre. Jag vågar också påstå att glädjen i livet har väldigt lite att göra med saker vi äger. Men ska man få ägna sig åt mode eller inredning? Jo självklart. Att känna att man bär fina kläder eller har ett fint hem skänker ju mycket glädje i vardagen. Men jag vill inte att min glädje ska vara på bekostnad av någon annans.  Det handlar egentligen bara om att fatta lite smartare beslut och bli smartare på att fatta beslut, och inte hemfalla i dåliga men bekväma rutiner. Prioritera. Välja med omsorg. Ta hand om grejer. Ge dem en chans till. Tänka bortom trender. Och när det är dags att skiljas sina pinaler – sälja eller skänka till någon annan som vill ha.

På min  dödsbädd vill jag se tillbaka på ett rikt liv. Känna att det har varit en ynnest att ha fått se min dotter växa upp och upptäcka världen. Men det förutsätter ju att det finns en värld för henne att upptäcka. Att hon ska få bada i ett hav som inte är fullt med plast. Svalka varma fötter i en sjö som inte är förgiftad. Andas luft som inte är förorenad. Uppleva andra kulturer och inte bara västerländska ideal på export.
Att fortsätta leva som jag lever, utan att förändra min konsumtion, kommer att innebära att min dotter aldrig får tillgång till den värld vi känner till nu. Och det vore hemskt tråkigt. Men att utforska ett mer hållbart liv, fatta smartare beslut, köpa mindre men göra mer – det låter faktiskt ganska roligt.

4 Comments

Tvättmiddag på La Veranda

Posted on

Till Vietnam packade jag kläder för cirka en vecka trots att vi skulle vara borta i tre. I bagaget låg också Y3 handtvättmedel i i tio stycken engångsförpackningar. Inte kunde väl jag tro att alla skulle gå åt? Naturligtvis hade jag inte tagit med fläckfaktorn i beräkningen. Om ett gyttjebad är fläckfaktor tio är en lunch med Juni fläckfaktor nio. Efter en och en halv vecka var vårt bagage solkigt ner till sista trasan och alla förpackningar tvättmedel slut. Vi var ett kringresande slagfält i sås. Turligt nog finns det tvätterier här där man betalar per kilo smutstvätt. En eftermiddag satte vi oss i taxi med sex och ett halvt kilo smutstvätt i en sportbag och for mot stan. Att få kalaset tvättat kostade oss blygsamma sextiofem kronor. En tackar (samt förbannar sig själv för att inte gjort slag i saken direkt utan envisats med tio omgångar handtvätt).

När vi ändå var inne i stan passade vi på att äta en sen lunch eller tidig middag på La Veranda, ett hotell helt i indokina-stil. Tänk fransk kolonialstil parat med asiatiska influenser. Dödstjusigt. Om Hercule Poirot hade åkt till Vietnam hade han garanterat bott här och löst en rafflande mordgåta. Eftersom vi egentligen bara var på tvättärende hade jag lämnat både kamera och mobil hemma, men lyckades norpa Andreas mobil och föreviga besöket.

Spana in!

En dag vid denna pool hade varit smutt.

Tråkigt trädäck, eh nej?

Vi beställde in lunch, som i ärlighetens namn inte var resans mest storslagna upplevelse, men vad gör det när en får vila ögonen på detta?

Två ystra i solnedgången. Helt oregisserat, lovar.

Ute och flanerar helt vanligt. Visste tydligen inte var jag skulle placera armen så jag bestämde mig för att amputera.

Näckrosor i krukor – vilken succé. Är det genomförbart på en balkong i Mellansverige? Knappast troligt va.

Martina har ju bloggat om sin nyvunna intresse för växter. Och faktiskt har ett litet växtintresse slagit rot även i mig. En vill ju gärna omge sig med vackra saker, särskilt när det inte går att njuta av nya plagg. Är väldigt förtjust i gröna växter men också röda. Hur grannt?

Solens sista strålar sänkte sig över La Veranda.

Och då smög vi över till grannen bredvid, nämligen strandbaren Rorys.

Och där smuttade vi på en öl och åkte sedan hemåt.

Dagen efter åkte vi tillbaka för att hämta upp tvätten. Till och med sportbagen var tvättad. Borde inte all tvätt vara såhär? Att någon annan gör det medan man njuter av en kall öl i solnedgången.

Sammanfattningvis vill jag avsluta tips om resepackning:

  • Packa så få plagg du kan.
  • Skit i handtvätt om du har smutsiga plagg. Det är slöseri på vatten och tid. Handtvätt duger om du behöver fräscha upp plagg.
  • Lämna in på tvätteri och inte på hotellet, det senare är minst tio gånger så dyrt.
  • Förvänta dig inte att de använder parfymfritt eko-tvättmedel och sköljmedelsfritt. Nedsidan är att vår garderob nu luktar parfymfabrik.

Stor kram Sophia

2 Comments

Fem knep som väcker din köplust

Posted on

Jag berättade tidigare om min vän Sara som tillämpar femtonminutersregeln för att hantera impulser. Kortfattat går det ut på att varje gång som hon får en impuls avvaktar hon i femton minuter. Om begäret kvarstår så skrider hon till verket, annars struntar hon i det. På det inlägget kom det in lite fler tips för att motstå impulser att köpa.

Hur gör de som vill att du ska köpa för att väcka köplusten då? Det finns ju en hel psykologi bakom marknadsföring och jag gör inte anspråk på att kunna allt. Men ett och annat knep har jag listat ut genom åren. Håll till godo med fem vanliga knep för att väcka köplusten – och strategierna för att stå emot.

 

  • Den lättaste att sälja till är hen som redan köpt. Tänk på kassan i en valfri butik. Där finns alltid korgar med billiga saker (nagellack, bomullspads eller vantar) som väntar på att bara plockas upp av farten. Du har ju redan fattat ditt köpbeslut och därför är du extra mottaglig för merförsäljning. Strategi för att undvika: Rannsaka dig själv innan dessa billiga varor hamnar i korgen, behöver du dem verkligen prick nu? Om ja, varför ligger de inte redan i din korg? Avstå.
  • Samma metod appliceras självklart hos e-handlaren. Olika e-handlare har olika metoder och verktyg för merförsäljning. Ibland har de en rekommendationsmotor som berättar vad andra som köpt en likadan vara som du också har velat ha.  Det kan också finnas ett slags bonussystem som gör att du erbjuds köpa en vara för ett lägre pris om du spenderar över en summa, detta är vanligt hos exempelvis kosmetiskaförsäljare online. Om du handlar dagcréme för 500 får du köpa en mascara på kampanjpris. Psykologin går ut på att du som konsument inte ska kunna motstå ett tidsbegränsat erbjudande. Kampanjpriset gäller ju endast i denna situation. Strategi: Om varan är på kampanj nu kan du räkna med att det finns en liknande kampanj när du verkligen behöver den. Vänta tills dess.

 

  • Sofia skrev en kommentar till inlägget om impulser där hon lyfte alla dessa pop up-er, begränsade upplagor och “flash sales”. Egentligen bara olika namn för samma knep. I mina kvarter på Södermalm är nästan var och varannan butik en pop up nuförtiden. Till och med galleriet på min gata har anammat strategin. Psykologin bakom är enkel: Det brådskar och du ska fatta köpbeslutet här och nu, för i morgon finns inte chansen kvar. Och det är inget som får oss konsumenter så lätt att öppna plånboken som tanken på att gå miste om något. Klassisk fomo (äntligen lärt mig vad den akronymen står för). Strategin: Det troligaste är finns varan eller plagget kvar även om 72 timmar, säkerligen till nedsatt pris på nätet. Vad skulle handlaren ta sig till annars, göra upp ett bål av lagret? Avvakta och känn efter om du verkligen vill och behöver plagget. Om svaret är ja så håll utkik på exempelvis Tradera i stället. Budgivningssajter är nämligen en prunkande djungel av plagg som köpts förhastat, och många av dem är oanvända eller i så gott som nyskick.
  • Sofia lyfte också försäljningsknepet att godiset alltid är beläget närmast kassan. Du har duckat alla hinder på den snitslade banan genom butiken. Så hamnar du vid kassorna och fäster blicken vid de grälla godishyllorna. Du har ju varit så duktig och inte köpt sockrade flingor eller kanelbullar, förtjänar du inte en liten belöning? Jo visst gör du det. Lite godis ska du ha eftersom du så föredömligt stod emot alla andra impulser. Strategin: Amputera ögonen? Binda armarna bakom ryggen? Jag vet faktiskt inte, men passar återigen på att påminna om femtonminuters-regeln. Vill du ha gottepåsen efter femton minuters väntan (obs gå ut från butiken för annars är det helt lönlöst) ? Hugg in för all del.
  • Sist men absolut inte minst. Det skamlösa kundkortet. Oavsett om du är i en fysisk butik eller på nätet får du alltid frågan om att bli medlem. Inte sällan med ett erbjudande om rabatt, vanligen på nästa köp. Till och med apotekspersonalen tittar numera med vädjande blick och frågar “Medlem? Nehej, men VILL du bli?” medan jag bara vill försvinna genom ett slukhål i marken tillsammans med min hemorrojdsalva. Som medlem är du förstås lönsammare för handlaren än när du inte är medlem, ett medlemskap är själva grundstommen för ett lojalitetsprogram. Handlaren kan kartlägga ditt köpbeteende och ta fram personaliserad marknadsföring och har också etablerat en direkt förbindelse till din hjärna via mejlkorgen. För varje mejl som rasslar in i din inkorg förblir varumärket top of mind och kan väcka en slumrande köplusta till liv med något personaliserat erbjudande, bonuspoäng eller belöning. Strategi: Jag tänker alltid såhär; Vem vinner mest på att jag är medlem? Antagligen handlaren eftersom de inte ger något till skänks. Jag tillhör måhända en utrotningshotad sort som inte ens har ICA-eller HM-kort. Innan prenumererade jag på nyhetsbrev från mina favoritvarumärken, men sedan köpstoppet inleddes har jag tvingats avprenumerera på rubbet för att inte utsätta mig för lockelser i onödan. Välj dina medlemskap med stor omsorg och enbart när det verkligen gynnar dig, tillexempel på matkedjan eller ett bensinkort. 

Detta var mina tankar om försäljningsknep och hur du kan stå emot dem. Det finns såklart fler och jag diskuterar dem gärna om du vill. Har du själv något bra knep för att stå emot konstgjord köplust?
Stor kram Sophia

7 Comments

En eftermiddag i Mango Bay

Posted on

Detta inlägget har absolut inget med köpstopp att göra utan bloggen får snällt hacka i sig en dos solsemester. Jag har liksom inget annat att bidra med för tillfället. Jag har däremot alstrat massor av idéer under resan, så mer av den varan kommer.

En solig eftermiddag var det dags att åka till Mango Bay. Det är ett resort lite längre norrut, på andra sidan huvudorten Duong Dong. Vi hade fått tips om att åka dit av inte färre än två personer. Sagt och gjort.

Men först.. Tvinga maken att ta en outfitbild! Klänning från Stylein och lädersandaler från okänt märke men fyndade i Nice för ett par år sedan för 10 euro. Kan meddela att när detta publiceras har det gått  vecka utan att håret tvätta, igen.

Denna vecka har håret varit mindre fett än förra. Tyvärr är det väldigt torrt och risigt, som ett kvistigt fågelbo. Aja, man kan inte ha allt här i livet. Hoppas att det går över dock.

Framme på Mango Bay parkerade oss genast under solskyddet i strandbaren och beställde i ett andetag in iskaffe, kokosnöt och frukt.

Har ni sett så smarrigt?

Sedan var det dags att svalka sig med ett dopp. Mango Bay är ett mindre och mer intimt resort än det som vi bor på, men tyvärr alldeles omöjligt att rulla vagnen på och därför valde vi bort att sova över där denna gång. Men hett tips om du har vägarna förbi Phu Quoc. Om så bara för en middag.

Magen började kurra igen och vi gick i samlad tropp mot restaurangen. Snudd på ett annat vilset par var vi där först av alla, som vanligt. Men så är livet med småbarn, inga stökiga sena middagar här inte. Men spana in myset!

Jag förälskade mig i prick allt i restaurangen. Pastelliga solblekta dynor och naturmaterial som gediget trä och bast. Så långt ifrån Stockholms polerade och strama inredningsstil som en kan komma.

Till och med toaletten var mysig. Utsikt ner till havet och en prunkande djungel utanför dasset. Förtjänar inte alla dassbesök en så värdig inramning? Jo, vi säger så va.

Lagom tills att vi ätit upp våra våldsamt smaskiga vietnamesiska rätter började skådespelet i solnedgången.

Jag lyckades inte fånga alla färgskiftningar med kameran med det var som att hela världen fick en fernissa av guld.

En liten, liten fiskare med en roddbåt ger sig ut för kvällsfiske. Nere till höger. Vi njöt på av fulla drag.

Medan solen sjönk under horisonten begav vi oss hemåt igen. Precis när de sista strålarna färgade himlen röd och purpur vaknade staden, alla neonlampor tändes, och kvällslivet tog vid. Men inte för oss denna gång. Tyvärr däckade Juni i mitt knä under taxiresan och jag fick ingen chans att knäppa en bild. Men det var troligen den finaste taxiresan i mitt liv, vilket inte säger lite.

 

Det var nästan allt för denna gång. Jag har ju kämpat ett bra tag med att ta bättre bilder men hur jag än anstränger mig med kameran ser jag inga framsteg. För några dagar bad jag min man Andreas om hjälp. Han hummade lite, drog snabbt i reglagen och utbrast ”men den är ju trasig”. Ahapp. Har nu kontaktat supporten och ska skicka in den bums när vi är hemma. Är det inte typiskt? Här har jag gått i månader och googlat, läst manualer, testat, suckat högt och tjurat. Hehe, och så hade jag bara behövt fråga om hjälp. Observera att jag fortfarande är en valhänt nybörjare, så 90% av misstagen är fortfarande mina egna.

Stor kram!

Lata dagar och brinnande impulser

Posted on

Vi är inne på andra veckan i Phu Quoc. Precis som förra veckan tillbringar vi mesta tiden med att lata oss.

Impulsen att ta med mig hotellmorgonrocken hem är förbi och jag har inget särskilt begär efter den längre. Min vän Sara berättade för inte så länge sedan  att det tar femton minuter för hjärnan att komma över en impuls. När hon får en impuls ställer hon en timer på en kvart och om hon fortfarande har begäret kvar så skrider hon till handling. Jag kan inte gå i god för att vetenskapen backar detta, men tycker att femton minuter låter högst rimligt. Femton minuter har man alltid råd att vänta och finns begäret kvar efter det kan man bejaka det med gott samvete. Jag testade på morgonrocken, och nej, det var inget mer än en impuls. Skönt det. Någon annan som vill dela med sig av sitt tips om att hantera impulser?

Här kommer några bilder från de senaste dagarnas latande.

Hej hej morgonrocken, en kvart tog det att komma över dig. Ha det fint.

Stranden nedanför hotellet är inte så pjåkig.

En restaurang på hotellet. Våra hotellrum ligger i små bungalows omgivna av ett träsk med näckrosor. Mysigt värre.

Mitt fina resesällskap. Solen är väldigt stark så inte förrän vid femsnåret vågar vi oss ut på stranden.

En minut i den där dör man inte av.

 

Det var allt för denna gång. Vi hörs snart. Kram Sophia

4 Comments