Det enda rimliga att 28 maj blir en officiell röd dag i högtidskalendern för då är det nämligen den nationella Stressfria dagen. Denna dag om någon är vigd åt såsande, slappande och lökande och alla icke pulshöjande aktiviter. Jag tog dagen på största allvar och bestämde mig för att ta ut mitt firande även lite förskott och levde efter temat Stressfria veckan.
Jag har inte så mycket mode-eller klädinspiration att bju på eftersom jag har ägnat nästa hela veckan åt detta:
Gottat mig på lande i de fulaste plagg jag äger.
Vi har mysigt i trädgården hos min pappas särbo och njutit av årets första sommarvärme.
Det har promenerats.
Och lekts med kottar.
Och på självaste stressfria dagen åkte vi till Stavsnäs och plaskade med fötterna i försommarkallt vatten.
Och det var den helgen det.
I veckan tänkte jag skriva lite om en finurlig tvättrelaterad upptäckt som jag gjort och mer om varför jag skammade Martina till att ge bort sin tröjvinst från tårtkalaset. Jag läser ju i kommentarfältet att ni – i motsats till mig – tycker att det är helt i sin ordning att hon behåller den.
Äger man för många kläder är det följaktligen för lätt att packa med sig för mycket vid resa. Själv har jag mestadels kuskat runt klotet som en enmanscirkus med en kappsäck fylld av ”utifall-att-plagg” som – naturligtvis – kommit hem skrynkliga och med en doft av något murket men helt oanvända. Men nu är det slut på såna fasoner.
Via bloggen Ekomorsan trillade jag över den här semesterutmaningen: Att endast packa 10 plagg per resa. En förslag på fördelning kan vara tre underdelar (byxor, kjol), fyra överdelar (blus, skjorta, t-shirt), två tröjor och en klänning.
Jag har bestämt för mig att anta utmaningen i år. Gulp.
Och jag som tyckte att jag redan gjort såna framsteg? Till Vietnam packade jag endast kläder för sju dagar (gissar runt femton plagg) och fyra par skor (rekordfå för att vara jag). Hårschampoo och balsam för tre tvättar, det vill säga en tvätt i veckan samt inget smink. Fördelen? Att hela familjens packning för tre veckor rymdes i en väska. Nackdelen? Hade ej vågat mig ut på finkrog om tillfället bjudits. Där går gränsen för vad som anstår min fåfänga sida.
Till Malmö tyckte jag att jag hade packat riktigt fiffigt. En kjol, ett par byxor, två blusar, en skjorta och två par skor. Håret var tvättat innan avfärd så jag besvärade mig inte med schampoo och balsam. Men det var en 36 timmar lång resa och då kom jag ändå upp i sju plagg.
Men tio plagg för en hel semester? Tar jag mig vatten över huvudet. Vi får väl se. Någon annan som antar utmaningen? Vad är vinningen kan en ju fråga sig. För mig handlar det om att syna mina egna mönster i sömmarna och förändra ett oönskat beteende. Jag vill framöver klara mig på färre plagg i garderoben och då låter semesterutmaningen som en alldeles lagom utmaning att börja med.
Här är lite andra smarta packningstips som jag plockat upp längs vägen:
Packa i outfits. Lägg ihop en outfit och rulla ihop kläderna, inkorvade i varandra. Använd exempelvis en tofs runt klädkorven om det behövs för att hålla ihop byltet.
Köp reseförpackningar för schampoo, balsam och tvål från exempelvis Meraki. De är återanvändningsbara och tar absolut ingen plats när du använt innehållet. Spricker heller inte som traditionella reseförpackningar i hård plast gör efter ett tags användning.
Köp med handtvätt i engångspåsar från exempelvis Y3. Perfekt att ha om du behöver fräscha upp lite kläder.
Kolla upp om det finns tvättinrättningar dit du ska. Det är standard i väldigt många länder, och på många ställen erbjuds du att få dina kläder tvättade för en spottstyver.
Tänk igenom användningsområdet för varje plagg. Behöver du verkligen ett par löparskor och ett par promenadsneakers? Jag har sprungit i vanliga sneakers massvis av gånger och så länge jag inte springer långlopp är det inga problem. Ska du på solsemester? Skippa sminkväskan.
Nu får du hänga med mig på en och en halv dag i Malmö. Om du hatar Skåne eller reseinlägg så gör du bäst i att scrolla! Annars är det bara att hänga kvar.
På årets hittills hetaste dag – nämligen i fredags – klev jag på tåget mot Malmö med kalasväskan packad och humöret på topp. Det var dags för 36 timmar kvalitetsgos med min förra hemstad. Dessvärre hade jag inte unnat mig den flådigaste tågbiljetten ner utan fick snällt trängas i en gammeldags kupé med fem andra kvinnor och utan luftkonditionering. I läderkjol. Den tågresan får en av fem möjliga svettdroppar.
Kjol: &other Stories//”Tröja” (klänning); Samsøe Samsøe // Skor: HM (gammal och ärvda) //Väska: Topshop (tokgammal och köpt av en bekant)
Landade hos min vän Karin och bad henne ta en bild av Svettpölen Schyman. Rätt nöjd med outfiten sånär som på att tröjan egentligen är en klänning som jag tog på mig i brist på tröjor. Den verkade inte kylande om vi säger så. Vi tog en fika på Ugglan Kaffebar och sedan smet vi hem till Karin igen.
Som bor här. I ett av de finaste kulturhusen vid St Knuts torg.
Ej avis på hennes innergård.
Ej avis alls.
Framförallt inte på hennes berså där man kan unna sig en kopp kaffe.
Sedan gick vi och åt middag på Dubbel Dubbel och pep inom Far i hatten och därefter var det dags att tänka på refrängen.
Karsk efter gårdagens succéväder knölade jag på mig en skrynklig jinnsskjorta (&otherstories) och kjol från Rodebjer. Dock var det cirka minus 12 grader och snålblåst ute så jag fick snabbt svida om igen. Till reservbrallorna och -skorna.
Sen var det dags för frulle. På Söderberg och Sara vid St Knuts torg. Älskar att man fortfarande kan unna sig en komplett café-frukost i Malmö utan att spräcka hundralappen.
Unnade oss en smoothie på Juicekliniken.
Och efteråt följde jag med som smakråd till Karin i flera butiker. Utan att ens så mycket som att känna ett styng av köpsug. Tvärtom njöt jag lite extra av att bevittna hur Karin gjorde de mycket kloka inköpen två par Birkenstocks (ett par för vardagsbruk och ett par för fest) samt en alltiallo-kaftan från Dagmar. Är jag lite av en sadist innerst inne? Eller använde jag Kraften för att telepatiskt styra Karin till mina favoriter Birken och Dagmar. Ingen vet.
Sen var det dags för huvudeventet; nämligen Hampus stora 40-årskalas på Far i Hatten. Pga vädret fick det bli reservbrallan och reservblusen. Sörjer dock inte för det.
Byxor: Rodebjer//Skor: Acne//Blus: Filippa K.//Jacka: Bimba y ola
Kryddat med ett par festliga bågar förstås. Är det födelsedagsparty så är det.
Och därefter lade jag kameran åt sidan och firade en av mina numera äldsta (i dubbel bemärkelse) vänner.
Morgonen därpå for jag med tåget hem igen. Denna gång unnade jag mitt ömma huvud en resa i första klass. Dock blev jag snuvad på den unniga känslan då mina två medpassagerare i hela kupén visade sig vara Fru Äter medhavt ägg på resan samt Madame Svettig Strumpläst.
Nu tycker jag att det är dags för ett tipsinlägg – så håll hårt i hatten– för här kommer några tips på andra bloggar.
Jag är själv allätare när det kommer till bloggar. Gillar det mesta som är välskrivet, genomtänkt och har fina bilder eller ett inspirerande tema. För att överleva shoppingstoppet har jag behövt se över min konsumtion och faktiskt sållat bort några för att i stället lägga till några godbitar i min bloggtårta.
Cecilia Pettersson driver bloggen Closet Chronicles, som vi har länkat till ett par gånger tidigare. Välskriven, top-notch formgiven och på temat hållbar klädkonsumtion – triss i inspiration. Hon bjuder exempelvis på massa bra knep om enkla sy-fix, tips för att matcha kläder eller bara tänkvärda inlägg om klädkonsumtion. Börja följ, det är en order!
Johanna Nilsson är en av författarna till boken Slow Fashion,en förnämlig guide till hållbart mode. Hon driver också bloggen Slow Fashion som är till brädden fylld av matnyttig info om exempelvis textilier och tänkvärda inlägg om konsumtion. Jag har också sajtnat upp på hennes mejlguide med tio mejl som inspirerar till mer hållbar konsumtion. De har gett mig både en och annan tankeställare samt mängder med pepp. Bokmärk hennes blogg i dag och du kommer ej att ångra dig, sanna mina ord.
Det går inte att göra en lista med tips på bloggar om hållbarhet och mode och i samma andetag inte nämna Emmas Vintage. Hennes blogg torde kunna få den mest Trumpska att konvertera till andrahandskläder, tågluffande och kollektivtrafik. Med en stor dos humor, värme och sinne för det vackra målar hon världen oemoståndligt pastellig samtidigt som hon inspirerar till en mer hållbar konsumtion. Ni vet de tio mest besökta sidorna som syns när man öppnar upp Chrome? Jämte jobbrelaterade tjänster som jag besöker ca 100 gånger per dag finns även Emmas Vintage med på denna förnämliga topplista. Detta tips utfärdas alltså med en varning om att du kanske inte kan sluta läsa om du har börjat.
Och när vi också är inne på lite mer etablerade bloggar vill jag också att du inte ska lämna utan att ha kikat in hos Elsa Billgren. Maximalistiskt – på snudden till dekadent – med en hållbar inramning. I Elsas blogg får jag frossa i vintagekläder och -inredning och hon guidar mig med van hand genom snårskogen av begagnat. Tycker att hon är en kvalitetsexpert av rang och jag litar blint på hennes kläd-och inredningsråd..
Sist men absolut inte minst (även om namnet kanske för tanken dit) tycker jag att du borde börja läsa bloggen Minimalisterna. Bloggen, med tillhörande instagramkonto, bjuder på inlägg från deras materiella down sizing-äventyr. Den är anonymt författad men ger ändå en intim inblick i vardagen hos en familj som beslutat sig för att handla medvetet. De ligger mycket tankemöda och research bakom de flesta inläggen och jag har fått många tankeställare sedan jag lade till Minmalisterna i min bloggmix.
Detta var fem fina tips för dig som letar mer inspiration inom mode och hållbarhet. Nu vill jag ha din hjälp att lägga till bloggar på läslistan. Vilka bloggar inspireras du av?
Kan inte släppa iväg dig utan mina bonustips för konton på instagram:
@stylebyteacher – Konto med en lärare (därav namnet) som matchar mestadels begagnade kläder (inte vintage, utan mestadels nytt begagnat) på ett mycket inspirerande sätt.
@lagningsaktivisterna – lagningsporr när det är som bäst. Tänkvärda inlägg om textilkonsumtion mixat med konkreta lagningsberättelser och tips på hur en lagar kläder på bästa sätt.
@miniroben – För dig som har garderoben full med kläder man aldrig känner att du har något att ha på dig. Följ detta konto och låt dig inspireras av kapselgarderoben när den är som bäst.
Trender som innebär knasiga skärningar och annorlunda passformer brukar (numera) passera mig obemärkt förbi. På mitt mode-cv har jag ett pärlband av misslyckade försök men sedan jag passerade 25-strecket har jag nästan slutat att experimentera med passform. Det verkar helt enkelt alldeles för sällan i min favör och håller alldeles för kort tid. Obs att detta är ett påstående helt baserad på empiri. Med mig själv som forskningsobjekt, så om dina slutsatser säger annorlunda är det helt rimligt det med. Trender som jag ratat just nu är skjortan med tokig skärning, ”off shoulder” och volanger i alla dess former. Inte för att jag inte tycker att det är fint, men för att jag inte tycker att det är fint på mig.
Jag har faktiskt en skjorta med knasig skärning. Som jag inte burit mer än en gång och detta för över ett år sedan. Trots skral användning har den överlevt flera utrensningar. Skjortan har haft något som lockat. Jag är himla tacksam för att jag behöll den för nu känner jag att den är helt rätt.
Sorry för bildkvaliteten men jag tror att min kamera håller på att ge upp helt och hållet. Eller så är det jag som börjar ge upp på den.
Skjorta: H&M, kjol: Rodebjer, skor: &otherstories
Hej mobilbild anno 2003.
I alla fall. Det här är anledningen till att jag inte tror på praktiska regler kring för när man bör rensa ut ett plagg. Många hävdar ju att plagg som hängt orörda ett år ska rensas ut. Jag har ett annat system och det är 1: gör plagget mig glad? 2: lever jag livet som plagget kräver? Nej, man behöver inte så många tunna, vita skjortor med udda skärningar prick när man är barnledig. Men väldigt bra att ha när man är tillbaka på jobbet igen. Man kan också fråga sig själv om man kommer att leva livet som plagget kräver inom snar framtid. Om svaret är ja på båda frågorna innebär det att plagget stannar, oavsett om det gått mer än ett år sedan jag använde det sist.
Hur jobbar du med utrensningar? Har du ett system?
Första helgen i maj tillbringade jag två dagar i min forna hemstad Malmö. På söndagen strosade vi bland annat in på Nirvana Second hand.
En guldgruva av 50-och 60-talsmöbler och mycket mer! Längst upp på andra våningen hängde en illa åtgången, fläckig och dammig – men ack så oemotståndlig – Carl Larsson-lampa signerad Josef Frank. Vintage 60-tal, killgissar jag. Med lampskärm i silke. När jag fick den för 350 kronor billigare än utgångspris kunde inte längre stå emot.
Kruxet? Dess forna glansdagar var sedan länge förbi. Lampan krävde en storrengöring modell litet mirakel.
Fylld av förtröstan satte jag igång. Jag monterade av glödlampan och allt annat utom lampskärmen och lade den i ett ljummet vattenbad med fintvättmedel. Sedan tog jag fram galltvålen (den fasta tvålen) och masserade lampskärmen mjukt, bit för bit. Slutligen sköljde jag den mycket försiktigt tills alla tvålrester var borta.
Och sedan fick den hänga på tork över natten.
Fick lite hjälp att byta elgrejer och kabeln (som var charmigt gulnad men tyvärr för fläckig för att behålla). Och tadaaa!
En mormorstrosa i taket, som min man kallan den.
Så gott som ny! Visst finns en och annan skönhetsfläck kvar men inget som syns om man inte tittar noga. Jag har ju sjungit galltvålens lov innan, men tvålens förträfflighet överraskade till och med mig. Jag trodde i ärlighetens namn att jag gjort ett riktigt bottennapp, men jag är så himla glad över att jag slog till.
Vad tycks? Ganska stiligt för en loppad mormorstrosa va?
Kanske har du själv drabbats. Kanske har du någon närstående eller en bekant som har smittats. Det är högst troligt eftersom vi har att göra med en riksåkomma. Jag pratar naturligtvis om gråsamheten som håller det svenska modet i ett järngrepp.
I mitt fall är gråsamheten högst ofrivillig men det finns naturligtvis dem som självvalt exponerar sig för åkomman. Eller, är det verkligen så?
Tänk på det svenska modeundret. Om det svenska modeundret kunde sammanfattas i en enda sinnebild, vad är den då? Jo det är förunderliga fenomenet att en hel befolkning frivilligt klär sig i likadana kläder och samtidigt koketterar med förmågan att stå emot grupptryck. Det är som Kent sjunger i Svart snö ”alla här vill leda men vi följer ändå blint”. Inte ens Nordkorea kan stoltsera med ett så stort folkligt stöd för Statsuniformen. Alla vuxna som vägrar ordet ”hen” av rädsla för att det gör barn till grå, könlösa varelser. Jag kan avslöja att att det knappast är RFSU som är orsaken till att Stockholms innerstad till majoriteten består av trumpna miner i grå unisexkostymer. Nej, anledningen stavas Acne. Eller Whyred. Och efter dem följer en lång svans av kedjor som Weekday och Monki.
Är inte det ett under så säg?
Sett ett samhällsperspektiv är gråsamheten ett fascinerande fenomen, och jag uppmanar samtliga av Sveriges samhällsvetare att inleda omfattande forskning utifrån frågan ”Varför klär sig alla svenskar i grått?”
Jag är uppriktigt nyfiken. Svenskar som håller värden så som individens frihet och unika uttryck så högt, hur kommer det sig att vi också är så bekväma med den mest extrema sortens flockbeteende?
Jag förstår att de grå kläderna för många har blivit ett sätt att markera grupptillhörighet. ”Jag bär grått, alltså finns jag på modehimlen om än bara som askan efter en modestjärna”. Jag förstår också hur den estetiska cykeln växelverkar; ett grått utbud föder en grå efterfrågan som i sin tur ökar utbudet som i sin tur göder efterfrågan. Det är ju så trender skapas men också slutligen möter sitt öde. Tillslut minskar efterfrågan medan utbudet ökar och precis i det ögonblicket övergår trenden till passé. Men vår brinnande kärlek för grå plagg verkar aldrig att falna.
Medan jag skriver detta förstår jag att jag själv önskar att jag vore mer modemodig. Den sorgliga sanningen är förstås att jag också lider av kronisk, ofrivillig gråsamhet. För hur jag än anstränger mig återkommer jag till de grå plaggen, om och om igen. Eller är det plaggen som återkommer till mig?
Det som är himla fint med ett köpstopp är jag att tvingas att använda de plagg som jag äger. Och vill jag inte bära samma plagg dag ut och dag in blir det till att experimentera. Med små myrsteg tassar jag in på obruten mode-mark. Vågar kombinera en färgstark blus med en mönstrad kjol eller två olika sorters mönster i samma outfit. Är det kanske också svaret för fler svenskar? Är receptet mot ofrivillig gråsamhet avhållsamhet?
Hur funkar du med stil? Är du också fast i ofrivillig gråsamhet eller någon annan klädmässig snuttefilt?
Förra helgen tillbringades i Skåne där jag vandrade längs mina förfäders upptrampade stigar. Skoja, såvida de inte var asfaltsläggare i flera generationer, vill säga.
Det finns så himla mycket att skriva men enkelhetens skulle visar jag lite bilder i stället.
Fredagkväll utanför Ica i Båstad. Inte så hemskt pjåkig solnedgång som möter en va? Den får ett stort plus.
På lördagen åkte vi till Malmö och lunchade på Green Matmarknad. Supergod vegbuffe och roligt även för de små. Morfar passade på att handla med hjälp av Juni. Pajade ljuset i bilden men ändå.
Jag åt bland annat en förbaskat god efterrätt med jordnötssmör, youghurt av något slag och jordgubbar.
Åkte sedan hem till den mest saknade vännen just nu och njöt av hennes fina hörn. Växtinspiration deluxe!
Hann också förbi en vända inne på Hansacompagniet. Vilka barndomsminnen! Här har man strosat och nallat på kläder som var alldeles för dyra för en femtonåring med barnbidrag. I dag är det alltså ett tomt varuhus sånär som en barnklädesbutik och denna guldiga rulltrappa? Tur det för denna vy retade knappast köpsuget i alla fall.
Söndag och vi åkte till Malmö igen! Varför bryta en vinnande vana liksom. Träffade kompisar för brunch på Malmö Saluhall.
Så modernt!
Vi kollade in fina blomster!
Och spanade in Gram – Sveriges första förpackningsfria butik. Allt köps i lösvikt. Detta är förhoppningsvis en inspiration för fler matvarubutiker i landet. Mer förpackningsfritt åt alla!
Smaskade i mig en sådan här. Spana in min nyfikna publik!
Sedan var det dags för loppistur. På Nirvana second hand.
Älskar färgkombinationen så var tvungen att ta en bild till. Typiskt Malmö.
Här finns det grejer. Driver med grejer.
Om jag köpte något? Jodå. Köpstoppet gäller ju som bekant kläder, smycken, väskor (sådant som jag tidigare överkonsumerat) men inte möbler. Däremot är jag mycket sparsam med inköpen och handlar mest second hand, om det tvunget måste köpas något. Längst upp, på andra våningen, hängde en Carl Larsson-lampa signerad Josef Frank. Vintage 60-tal. Fläckig och knappt igenkännlig bakom lagret av damm men eftersom det är en lampa som jag suktat över en lååång tid slog jag till ändå. Prutade gjorde jag också! Lyckades jag fixa till den? Det får ni se nästa gång. Hint: tema galltvål!
Sist men absolut inte minst drack vi vårens första öl på Far i hattens fullsmockade uteservering. Och det var den helgen det!
Onsdag och väderapparna utlovade 17 grader i Stockholm. Bara tanken på tvåsiffriga plusgrader gjorde att jag bestämde mig för barbent. Fortfarande lite kylslagen luft men oj så njutbart med en heldag med sol.
Försökte mig också på en sprillans ny kombo. Mönstrad kjol från Rodebjer med knallgull skir skjorta från Baum und Phergarten tillsammans med jacka från Bimba y ola. En riktig succéoutfit om en frågar mig. Hade aldrig vågat mig på denna kombi innan köpstoppet men ju mer jag grunnar över ”min stil” desto mer tillåter jag mig själv att ha olika stilar. Ibland bra och ibland anus.
Det får bli ett stylingknep. Leta fram din två plagg med galnast mönster och överraska dig själv!
Du kanske reagerar på att blöggen inte ser ut som vanligt? Att bloggen har fått lite en ny kostym, alltså nytt utseende? Klädbytet överrumplade oss alla, inklusive vår IT-snubbe, som allra helst vill leta ludd i naveln men nu måste kavla upp ärmarna och göra en insats.
IT-snubben hälsar motvilligt att IT-snubben jobbar på det. Och helst inte vill bli störd. Och är tacksam för att ni visar förståelse för bloggens nya kläder. Kanske inte låtsas om hela spektaklet eftersom det är lite av ett känsligt ämne på IT-avdelningen.
IT-snubben är också en av bloggens skapare, närmare bestämt den småväxta. Som inte alls vet särskilt mycket om blogg-drift och därför behöver tid på sig. Rejält med tid.
