Author: Sophia

En släng av melankoli och garderobsfynderi

Posted on

Halloj,

Det har varit lite skralt på bloggfronten denna vecka. Småbarnslivet strösslat med förskolebaciller har krävt sin tribut och denna vecka har jag ägnat åt.. nästan ingenting? Legat på sofflocket, sovit så mycket som Juni tillåtit, varit på en middagsträff med kompis (ny månatlig tradition, hurra!) och fyndat i min egen garderob. Så här års går jag alltid på sparlåga både fysiskt och mentalt. Jag har liksom precis tillräckligt med energi för att ta mig ur sängen, utföra min dagliga gärning och sköta min hygien. Mer än så blir det inte. Det är inget medicinskt fel på mig utan det är mer som en släng av melankoli. Det ligger liksom ett kontrastlöst, svartvitt filter över livet. Aja, nog om det! Till roligare saker.

Låt oss titta på de där garderobsfynden!

Två jackor har verkligen hängt löst under flera utrensningar. Men jag har fortsatt hysa någon förhoppning om att de ska användas mer. Det har dock tagit emot. För några veckor sedan kom jag på varför. Ärmarna! De var båda för långa i ärmarna och jag kände mig lite som ett barn i ett för stort ytterplagg.

I stället för att sälja dem tog jag med dem till skräddaren och kortade ärmarna.

Ullkappan från Rodebjer hade också detaljer på ärmsluten som jag plockade bort. Helt plötsligt kändes kappan mer clean.

Och så här ser den ut på:

Ganska lyckat va?

Jag har en svart, sportig höstjacka från Acne (modellen heter passande nog Sophia) som är alldeles perfekt under ca 3 veckor om året. Jag bad om att få muddarna längst ner kortade. De var alldeles för långa och fick ärmen att korva sig på ett fasligt osmickrande sätt.

Och så här är det alltså nu. Ser definitivt ut mer som en vuxenjacka på en vuxen person.

Väldigt nöjd med resultatet.   

Allt som allt gick det på 600 kronor för båda jackorna. Så värt med tanke på att de båda kostade mig flera tusen kronor stycket.

Stor kram

Sophia

1 Comment

Varför är ett av världens rikaste folk besatt av att handla billigt?

Posted on

Posten har återigen råkat i skottgluggen för långa leveranstider och bortslarvade paket. De senaste veckorna har flera stora kvälls-och dagstidningar rapporterat om ”postkaoset” som riskerar att lägga sordin på julstämningen eftersom klapparna riskerar att inte nå fram i tid. PostNord själva skyller på att de drunknar i paketleveranser från Kina.

Jag tänker inte raljera jättemycket om det roliga i att Posten (som arbetar med att dela ut post!) dignar under arbetsbördan (som består i att ta hand om post!) och och gnäller på de som betalar för deras tjänst (obs gratis tips: anställ fler).

På ett annat lite mer intellektuellt plan förstår jag dock att det är svårt att rusta för en sån enorm ökning, så jag släpper det. Jag hade egentligen tänkt skriva en text om vad man bör tänka på på innan man handlar från de kinesiska jättarna Ali express eller Wish. Så jag började i vanlig ordning med att researcha. Men i jakten på de stora svarta rubrikerna om e-handelsfenomenen i öst gick jag bet.

De enda negativa artiklarna handlar om att frakten till Sverige från Kina (som är rekordbillig eller gratis pga en teknikalitet som gör att den subventioneras) troligen kommer att höjas på sikt och att frakten hit inte är miljövänlig. Det är allt. Den samlade journalistiska gärningen verkar annars bestå av  listor med beställningar som ”blivit tokiga” och någon insmickrande långläsning i en stor affärstidning. Inga kritiska artiklar om hur produkterna tillverkas och vem som tillverkar dem. Jämför detta med den grundliga genomgången av HM:s förehavanden.

Så här är min andra uppmaning till alla som arbetar med journalistik. Vem granskar den nya masshandeln? Att svenskar vill handla billigt är inte ett nytt fenomen. Men det som förr var förknippat med lokala lågpriskedjor sker nu globalt och direkt från producent till konsument. I Kina finns en produktionsmotor som arbetar på högvarv och vår aptit på billiga produkter verkar inte dämpas.

Jag skulle vilja läsa artiklar som granskar hela kedjan – från produktionen i Kina till konsumtionen här. Här är lite frågor som jag vill ha svar på:

  • Vem garanterar att produkterna lever upp till europeiska miljöregler och att gränsvärden för ex kemikalier inte överskrids?
  • Vilka risker är förknippade med denna typ av privatimport?
  • Vem bär ansvaret om privatpersoner importerar produkter med miljövådliga ämnen som skadar personer eller miljö i Sverige?
  • Hur vet man som konsument om varan är schysst producerad?
  • Hur mycket mer utsläpp sker i Kina som är direkt förknippad med vår konsumtion av dessa produkter här?
  • Hur fungerar det med återvinningen av alla dessa prylar? I vilket sopberg hamnar de och vilka konsekvenser får det?
  • Jag skulle också vilja veta mer om drivkrafterna till varför ett av världens rikaste folk är besatt av att handla så billigt som möjligt. ”Fyndkulturen” är oerhört intressant i sig.
  • Vart vänder man sig för att reklamera varor köpta på Wish eller Ali express?

Detta är vad jag funderar på. Ingen vore dock gladare än jag om det visade sig att jag hade fel. Tips gärna om du har fler granskande artiklar, så sammanställer jag dem i ett eget inlägg. Annars hoppas jag självklart på att någon nappar på uppmaningen.

Stor kram

Sophia

10 Comments

Köksdrömmar

Posted on

Hej från sjuksängen

I dag firar jag tvåveckorsjubileum *fanfar* av sjukdomsrelaterat undantagstillstånd . Vi har någon form av stafettförkylning här hemma som vandrar mellan familjemedlemmarna. Dessa förskolevirus alltså – hur potenta?

Hela helgen har jag legat utslagen i snorträsk och drömt om roliga saker. Fantiserat om allt som vi ska fixa när orken återkommer. Bland annat har jag klurat på köket. Vi kommer inte att göra någon större förändring (annat än att byta spishäll och ugn eftersom de är trasiga) men jag kan inte låta bli att längta efter ett litet målarprojekt.

Alla snickerier är i dag målade i en kritvit nyans. Dels tycker jag inte att det är särskilt praktiskt men framförallt saknar jag kontraster. Ögat ber om något att vila på!

Hittade denna färgskala hos Gysinge byggnadsvård och tänker att en kombo av dessa kan bli fint?  Olika kulörer ur samma färgskala på köksluckor, socklar och pärlspont.

 

Är särskilt förtjust i denna färg som heter Gråblå:

Extra kul är att färgsättningen var väldigt vanlig under sekelskiftet. Vårt hus är byggt 1896 och det är inte helt orimligt att pärlsponten, som är det enda som är original, från början var målad i en liknande kulör.

Än så länge är projektet bara på dröm-stadiet och det ligger en himla massa punkter i att-göra listan som kommer före. Men det är ju fasligt mycket roligare att drömma om köksprojekt än att räfsa i lövhögen.

Kram

Sophia

 

2 Comments

Hållbara julklappsidéer

Posted on

Stilkontot_ (följ henne, det är en order!) sa en himla klok sak angående mitt inlägg om dyra presenter. Att hela familjen faktiskt kan glädjas åt att föräldrarna fortfarande uppvaktar varandra. Och att man kan inte ska underskatta att barnen också mår bra av att se föräldrarna skämma bort varandra ibland. Jag tycker att hon har en viktig poäng – det ÄR fint med gåvor. Jag tror verkligen inte att min man skulle må sämre av att jag visar omtanke i form av en gåva då och då…

Men jag tror också att många känner en oro över av att julen ibland handlar för mycket om gåvor och för lite om umgänget. Kanske oroar sig många föräldrar för att barnen ska skämmas för en liten julklappshög. Kanske oroar sig partners för att ens partner köpt en mycket finare julklapp.

Det vore ju himla synd om julemyset ska förgås av såna onödiga farhågor. Här är mina bästa idéer för hållbara julklappar som inte kostar skjortan:

Julklappstips för en liten plånbok

Innan du börjar: Sätt en budget för klappen maximalt får kosta. Låter enkelt men många börjar i fel ände, det vill säga vad klappen MINST får kosta. Gör tvärtom.

Ge bort en stickling! I stället för att ge bort dyra snittblommor kan du ge bort en stickling. Betydligt mer personligt och långlivat än en vacker men ack så förgänglig bukett. Och snudd på gratis.

Ge bort kryddor i en loppad glasburk till den matlagningsintresserade. Kostar next to nothing men är både användbart och vackert. Bonuspresent: Ge bort en middag med kryddan som huvudingrediens. En annan idé är att köpa alla ingredienser till någons favoriträtt och laga måltiden som present.

Ge bort en begagnad bok! Går att köpa prima böcker på Tradera och antikvariat för så lite som tio kronor. Nedan samling med Enid Blytons ”Mysteriet-böckerna” i 50-talsutgåva kostade mig knappt 50 kronor.

Ge bort en långfrukost! Bjud in till skvallermaraton och helgfrukost. Särskilt uppskattad present till alla som har småbarn hemma som sällan låter en sörpla på kaffet medan det fortfarande är varmt.

Ge bort barnvaktstimmar! Erbjud att sitta barnvakt åt din bästa kompis barn och låt hen sova/gå på toa/ gå på dejt med sin partner.

Ge bort en riktigt tråkig dag. Boka in en dag då hela familjens kalender är tom. Njut av att göra prick inget tillsammans en hel dag.

Hållbara presentförpackningar

Att varje år köpa nytt inslagspapper som har en livslängd på en förmiddag känns väl sisådär i ärlighetens namn. I år satsar jag i stället på inslagningar av den mer beständiga sorten. Till exempel:

Slå in små presenter i en vintageburk. En loppad plåtburk skapar en lyxig känsla men kan till skillnad från prassligt papper återanvändas om och om igen.

En samling brokiga plåtburkar kommer också att ligga fint under granen.

I stället för papper och engångskrullsnöre: Återanvänt snöre och spillbitar av tyg.

Spillbitar av gamla tyger är perfekta att använda som omslagspapper. Går att återanvända i en herrans många år och känns också ljuvligt lyxiga och unika. Linnetyg och ett rustikt ofärgat snöre känns också som en väldigt robust och härlig kombo.

Har du fler tips på hållbara julklappar som inte tömmer plånkan? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Kram

Sophia

2 Comments

Två fel gör inte ett rätt

Posted on

Jag läste precis det här inlägget hos Trendenser och kan inte hålla mig från ett litet inspel, med förhoppning att nyansera debatten. Det handlar om att mörka träslag av ädelsträ spås bli 2018 års stora inredningstrend – trots att det riskerar att få oerhört negativa miljökonsekvenser eftersom långsamtväxande urskog skövlas i fjärran länder för att mätta skandinavernas aptit på senaste inredningstrenden.

Jag personligen älskar mörka träslag och vintagemöbler och min kärlek kommer inte att blekna i första taget. Bordet på bilden är i mörkbetsad furu – ett rätt bra alternativ till ädelträ om du frågar mig.

Hon skriver bland annat: 

Hur kommer det sig att vi nordbor som sopsorterar, försöker äta närodlat och ekologiskt och oroar oss över klimatfrågan inte tycks ha några som helst problem att stoltsera med möbler gjorda av svåråtkomliga mörka ädelträslag när det vankas hemma-hos-reportage eller uttalanden i sk trendspaningar? 

Jag håller helt och hållet med. Och mycket efterlängtat att någon med en så stor plattform ägnar sig åt hederlig folkbildning. Men jag tycker att hon bara sätter fingret på halva problemet. Det största bekymret är ju vår omättliga aptit på trender från första början. Varför ringer ens tidningar och frågar om inredningstrender? Varför anses det vara okej – till och med norm – att anpassa inredningen efter säsong eller mode?

Jag tänker på min svärmor. När hon gifte sig på 60-talet åkte de till NK och köpte soffor och matsalsmöbler för en halv förmögenhet. Och vet du vad? De möblerna har hon kvar nästan femtio år senare. På hennes tid var inredningsinköp av det slaget något man gjorde en enda gång i livet. Måhända att det slunkit med någon möbel av ädelträ men nog är det är värre miljösynd att slänga ut en fullt fungerande möbel för att köpa en ny men förvisso närproducerad? För att ersätta den med ytterligare något nytt när trenden dikterar något annat.

Miljökonsekvenserna för att producera möbler av ädelträ är inte försvarbara – men alternativet kan ju inte vara att alla ska köpa nya trämöbler av andra träslag? Två fel gör inte ett rätt.

Det bästa vore ju förstås om dessa möbler aldrig producerats från första början. Men nu när de redan finns i omlopp tycker jag att vi använder dem tills de inte kan användas mer. Och inte förrän då köper vi nya trämöbler, som tillverkats på hållbart vis och som sedan ärvs från en generation till nästa. Oavsett vad trenden säger 2019 eller 2020 eller alla kommande år. Och nästa gång en tidning ringer och frågar om inredningstrender kan man ju svara att trend och inredning inte går ihop.

Kram Sophia

4 Comments

En mansfri vecka

Posted on

Hej! Detta inlägg skjuter jag in lite från höften mellan vardagsbestyren. Denna vecka blir.. intressant.. Min livskamrat är i Vegas på konferens och jag ska styra familjeskutan själv i en hel vecka. Låt mig berätta vad som är i görningen:

Ta itu med min lagningskorg. I lagningskorgen mellanförvarar jag alla kläder som är trasiga och väntar på lagning. Jag har betat av ett par byxor som spruckit i skrevet och näst ut är ett par svarta finbyxor som jag ska testa att återfärga med Nitor back to black. Den har jag använt förr med goda resultat.

Montera barnsitsen som jag köpt på Blocket på det eldrivna vrålåket. Tyvärr vågar jag inte åka med barnet därbak utan att ha utrustat cykeln med rejäla vinterdäck men hoppas att kunna ordna med det inom kort.

Unna mig lite giftfritt lack. 

Och passa på att rensa när herr Spara är bortrest. Testade Tiptapp i söndags. Blown away kan jag sammanfatta den upplevelsen. Skänkte bort sju gamla plåtburkar av varierande kvalitet och de var borta på 12 sekunder blankt. Tackar!

Senast rensade jag i pappershögen och gjorde en mysig brasa av mina gamla CSN-besked. Ett värdigt avslut för dem vill jag påstå…

Och så ska jag säga slutligt farväl till vår älskade lägenhet. Hoppas att jag låter bli att snorböla under överlämningen pga skämmigt till och med för mig.

Hejdå brunnsdjupt badkar och grönt kakel. Kommer sakna er.

Ja men det var väl veckans stora händelser. Hoppas att du får en fin vecka!

Stor kram Sophia

Minimalistisk hudvård: mini, medi och maxi

Posted on

Det finns ingen övre gräns för hur dyr ansiktsvård kan bli. Däremot finns det en gräns för hur bra resultat man som vanlig dödlig kan få. Min erfarenhet är att den bästa kuren (för sinnet såväl som ekonomin) är att acceptera sina förutsättningar. Det är åtminstone så man undviker att bli ruinerad på verkningslösa cremer, oljor och vatten. Som med så mycket annat i livet finns det ingen rättvisa när det kommer till hudtyper. Men man kan ju alltid göra det bästa med vad livet gett en.

Nästan 30 år gammal har jag knäckt koden till den perfekta hudvårdsrutinen. Jag har delat in den i tre delar; mini, medi och maxi beroende på vad ekonomin och livet i övrigt tillåter.

Mini: Mandelolja! Mandeloljan använder jag för sminkborttagning, rengöring och återfuktning varje kväll. Allt i ett. En flaska kostar 52 kronor på apoteket och räcker i nästan tre månader. Inga tillsatser, inget otäckt. Huden blir bara mjuk som sammet dagen efter.

Medi: Om det är en ynka grej du ska unna dig för 350 kronor är det Paula Choice 2% BHA. Den står definitivt på egna meriter, men just i kombinationen med mandeloljan uppstår en magisk reaktion. Vinterfnas blir mjukt som en sommarbädd. Röda parter och poriga porer blir mindre markanta, men framförallt blir huden len som en nytalkad barnastjärt. Om jag hade kunnat hade jag instiftat Årets geni-pris och delat ut det till mig själv för denna upptäckt. Har inte gjort slut på en flaska än så länge, men jag budgeterar att den borde räcka i ca tre månader minst. BHA-syran är fri från färgämnen och parfym.

Om du inte har råd eller lust att lägga 350 kronor på en hudvårdsprodukt så har jag följande rekommendation: krossa två aspirin (aspirin eftersom de innehåll salicylsyra) och mixa med honung. Smeta på i nyllet. Låt verka i femton minuter, skölj av och njut sedan av effekten.

Maxi. Den heliga treenigheten. Mandelolja till för-och huvudrätt. Paulas choice som dessert och som topping: Vita Liberata Self Tanning Moisture mask, med en hint av brun utan sol. Denna lägger jag på efter BHA-syran närhelst jag har tid och lust. Den är eko, kladdfri och ljuvlig. Man får en svag lyster som håller i sig ett par dagar. Kostar 380 kronor, vilket förstås är i dyraste laget. Jag har förbrukat ca 70% av en tub sedan i försomras, så det får väl ändå anses vara godkänt.

En liten brasklapp: Undvik både BHA-syran och aspirinen om du är känslig mot salicylsyra eller om du vet med dig att du inte tål annan syra till ansiktet.

Det var mina hudvårdstips för en liten, mellan eller lite större plånbok. Detta är allt som jag har i mitt badrumsskåp för tillfället.

Har du något ansiktsvårdstips som du vill dela med dig av?

Kram Sophia

 

7 Comments

Vill inte handlarna att någon ska betala fullpris längre?

Posted on

Jag läste precis hur en modebloggare förnöjsamt skrev att Black friday ersatts av Black week, för numera var det rea hela veckan. Jag förstår att bloggare och konsumenter hyllar den från väst nyligen importerade rean, men jag förstår inte den stora förtjusningen hos handlarna?

Midsommarrea, mid season sale gånger två, mellandags- och julrea. Och nu alltså Black week. Snart finns det bara några strödagar kvar som är inklämda mellan olika reor. Men vem gynnar det egentligen?

Knappast gynnas de mindre handlarna som kämpar om marginalerna i lågpriskriget mot klädjättarna. Knappast kan väl detta gynna sömmerskorna i Bangladesh, som redan i dag är de största förlorarna i en prispressad marknad. Branschorganisationen Svensk handel har gått så långt och kallat Black friday-fenomenet för ”en köpfest för kunderna men en pina för handeln”. Samma organisation fastslår också att Black friday är här för att stanna: handeln ökade med 1,3 miljarder (!) under förra årets rea, och i genomsnitt handlar varje person för 1871 kronor. Det är alltså inga kaffepengar som omsätts under en enda rea-dag.

Jag förstår att alla de där genomsnittliga 1871 kronorna inte består av lyxköp. Det finns säkert ensamstående föräldrar som passar på att unna sig årets enda klädesplagg, och studenter som ger sig själv en rejäl vinterjacka i julklapp. Och många som unnar sig det där inköpet som de suktat efter länge. Men det finns nog minst lika många som bara köper ännu en till av något som de inte behöver.

Många handlare skyller på branschen för bristande marginaler. För många mellanled från producent till konsument sägs det. Jag tror dock att det bara är halva sanningen. Många jättar verkar ju ha råd att rea ut halva sortimentet varannan månad. Då förstår till och med jag att det inte blir mycket över till sömmerskan. Det spelar väl ingen roll hur många mellanled man kapar, hur mycket man tummar på kvaliteten, säkerheten i fabrikerna eller miljöregleringen för att minska kostnader– det blir ju ändå aldrig lönsamt om ingen någonsin betalar vad det egentligen kostar.

Jag tycker egentligen att rean är en himla bra grej. Som barn till ensamstående föräldrar vet jag verkligen vilken skillnad den kan göra. Men det övergår mitt förstånd att handlarna driver på rea-fenomenet till sin spets. En rea ska per definition vara tillfällig – men trenden verkar peka åt att den blir ett permanent tillstånd i handeln. Om inte ens butikerna själva vill att vi ska betala fullpris för kläderna – vem vill det då?

Kram Sophia

 

1 Comment

Test: Little Ondine nagellack

Posted on

Förra helgen fick jag nog. I ett helt år har de gäckande stirrat på mig varje gång jag öppnat kylskåpet. Och varje gång har jag förläget vänt bort blicken och stängt dörren och tänkt ”snart så ska ni få komma till användning”.

Men nu blev det inte så. Förra helgen åkte jag i stället till tippen med hela min samling av nagellack, som de senaste åren bara samlat damm i kylskåpet. Nagellack är en sådan där grej som fått stryka på foten sedan jag blev förälder. Jag har liksom inte tyckt mig ha tiden. När jag dessutom förstod att nagellacket jag smetat på måste sorteras som giftigt avfall på återvinningen kändes beslutet inte särskilt svårt.

Jag tycker förstås att det fortfarande är något särskilt med nagellack. Målade naglar har alltid varit förknippat med världsvana, klass och en känsla av flärd för mig. Ända sedan jag var barn. Men också kreativitet och ett personligt uttryck. Men inget av det känns tillnärmelsevis tillräckligt viktigt för att gå runt med miljögift på händerna.

Dock  blev jag löjligt glad när jag blev tipsad om Little Ondine på Instagram. Ekologiskt, vattenbaserat och giftfritt nagellack som man dessutom inte behöver någon nagelborttagningsmedel för att ta bort. 

Little Ondine säljs bland annat på matbutiken Paradiset men också online. Det är superenkelt att använda:

  1. Rengör naglarna (jag tvättade bara händerna).
  2. Stryk på 2-3 lager, låt torka mellan lagren.
  3. Undvik varmt vatten tre timmar efteråt (eftersom varmt vatten löser upp nagellacket).
  4. Använd lite varmt vatten vid behov och skala sedan av när du är färdig.

Resultatet då? 

Ovan ser du hur naglarna såg ut efter tre dagar. Helt klart godkänt för att inte ha använt något topplack. Det lägger sig jämnt och fint och torkar snabbt jämfört med vanligt nagellack. Det bästa är också att man slipper den där stickande lukten som annars kommer med vanligt nagellack.

Nu kommer jag att hålla mig till ett lack åt gången, och skippar topplacket. Kylen är till för matvaror och inte dyra skönhetsprodukter som används för sällan.

Kram Sophia

Säg hej till min nya grej!

Posted on

Jag har ju tidigare bekänt färg som Sveriges sämsta bilförare. Det är väl kanske en överdrift… Men Sveriges mest motvillige bilförare då. Jag har haft körkort sedan 2012 och varit gift sedan 2015 men har fortfarande inte uppdaterat körkortet med mitt nya efternamn. Men jag har aldrig sett någon poäng – det är ju inte som att jag använder det ändå. Sedan vi flyttade jag har kört typ tre gånger. En gång fick jag p-bot på Ica, en annan gång körde jag vilse när jag skulle till Ica och  – ja, det är väl det.

Vi har ju en bil som används någon gång i veckan. Annars åker jag kommu och är kanske ensam i världen om att tycka att det är rätt lyxigt. Jag saknar dock att cykla, men eftersom jag har ca 15 km enkel väg till jobbet känns det knappast lockande att cykelpendla. Förrän nu. För nu har jag en sprillans ny stålhäst, en eldriven sådan dessutom. Eftersom den kom lagom till första frostnatten har jag inte hunnit med mer än några lovar runt i den lokala bygden. Men jag är så pepp! Bara kolla in denna – tantkomfort när den är som bäst.

Det kan ju tyckas helknäppt att jag köpte en elcykel i november men jag vill påstå att det var mitt smartaste drag på länge. Dels var cykeln nedsatt pga av ”säsongsrabatt” (ganska många cykelhandlare rear ut cyklar i november) och sedan hittade jag ytterligare en rabattkod på fri batteriuppgradering. Som grädden på moset får man också tillbaka 25% av inköpspriset i statlig elcykelpremie efter årsskiftet. Cykeln skulle kostat 24 000, men efter alla rabatter är dragna landade priset på ca 9500! Så värt, även om det förstås dröjer tills den kommer till ordentlig användning.

Spana in alla finesser!

Cykeln är helt seriöst det mest behagliga fordonet näst en permobil. Stötdämpad, med upplyst display och med nio olika lägen för elmotorn. Allt från en lätt skjuts till att man flyger fram i 25 kmh utan minsta ansträngning.

Det enda som fattas är en cykelbarnstol, sedan är jag redo att åka på långfärder. Cykelbarnstolen köper jag självklart begagnat.

Kram Sophia

2 Comments