Klädvård: Frystorka kläder

Visste du att man kan frystorka kläder  – alltså låta dem torka utomhus i minusgrader eller i frysen? När det är minusgrader ute blir luften torr och fukten i kläderna dunstar, även om plaggen också fryser och blir stela som kartong. Det är ett riktigt gammalt husmorsknep som använts för att torka tvätt i århundraden. Metoden är energisnål och därför också miljövänlig.

Medan vintern ännu var passade jag på att testa knepet. Jag bar helt enkelt ut torkställningen på terassen och hängde upp en maskin tvätt. Hade kollat SMHI och det skulle vara cirka 4-5 minusgrader. Precis på gränsen (vad jag har läst mig till är metoden som mest effektiv från minus 5 grader och kallare).

Så frystorkar du kläder

När tvätten är färdig och fortfarande blöt hänger du ut plaggen utomhus på tvättlina eller torkställning  – precis som du skulle gjort om det var sommar. Det tar sin lilla stund för vattnet i kläderna att avdunsta, så låt dem hänga kvar ute över natten och kanske lite längre än så. För att metoden ska fungera krävs det att yttertemperaturen är -5 C eller kallare. Kall luft har lägre luftfuktighet än varm och därför dunstar vattnet i det blöta plaggen om de får hänga ute tillräckligt länge.

Värt att tänka på: Kolla väderprognosen så att temperaturen är jämnkall över tiden som tvätten hänger ute. Plaggen kan förstöras om de viks, böjs eller slits under tiden som de är frysta. Bäst är att låta det frysta plagget tina upp inomhus utan att det utsätts för onödiga förslitningar. Yllematerial är generellt sätt mindre tåligt än till exempel bomull och polyester, så behandla dina ylleplagg ännu mer varsamt än övriga plagg.

Så gick det:

Jag hade ju kollat temperaturen med SMHI, och det var mitt första misstag. De fyra-fem minusgraderna som utlovades växlande till +1 vid ett par tillfällen, och det slutade med att plaggen hängde ute i två dygn. Sedan plockade jag in dem och lät dem tina upp inomhus. Då var ungefär hälften av kläderna nästan helt torra och hälften ganska fuktiga. De fuktiga kläderna lät jag hänga upp inomhus igen. Fint är att alla kläder luktade friskt och fräscht – inte ett spår av någon unken doft. Några av Junis underställskläder i ullfleece hängde jag ut och det var inga problem. Men som sagt, jag rekommenderar att vara särskilt försiktig med yllekläder.

Efteråt blir kläderna väldigt skrynkliga och får djupa veck. Är du inte vän med strykjärnet eller ångmaskinen är frystorkning alltså inte en metod för dig. Eller så får du resonera som min vän (som också är hållbarhetsansvarig på ett modeföretag); ”Skrynklor på kläderna är ju det hållbara alternativet”.

Jag ångade mina kläder med en ångmaskin och de blev då hur fina som helst. Ångan torkade också de fuktiga plaggen lite snabbare.

Betyg: 3/5. Jag kommer definitivt att testa att frystorka kläder igen. Men nästa gång får det bli när temperaturen är mer stabil. Då hoppas jag att det går fortare och att alla kläder blir torra. Självklart kan man testa att torka dem i frysen också, om man har en frys som tillåter det.

+ Miljövänligt, energisnålt, kläderna luktar väldigt fräscht och man slipper ha tvättstället som en evig fondvägg i vardagsrummet.

– Kräver jämn temperatur och lång torktid, ej för ömtåliga plagg (särskilt ull) och kräver att du stryker eller ångar dem efteråt.

Jag tänker att detta är användbar metod för dig som bor längre norrut. Svårigheten för oss som bor längre söderut är att temperaturen och luftfuktigheten kan växla flera gånger om dagen om man har otur. Och då är det inte tyvärr inte lika effektivt.

Kram sophia

Kom ge mig solen

Kylan fortsätter att hålla stan i ett hårt grepp. Visst är det nästan alltid så – att gång man tror att vintern börjar lida mot sitt slut så är det som att den får förnyad kraft? Eller så är det bara omställningen. Det har ju varit en mild vinter hittills i år och dryga sex minusgrader är ju egentligen inget att orda om.

I alla fall har jag drabbats av en intensiv vårlängtan. Drömmer om knoppar som brister, ljumna vindar och ljusa kvällar. Jag har nog aldrig känt längtan så här stark förrän vi flyttade till hus och fick en trädgård. Det är under sommarhalvåret som man kompenseras för allt det obekväma med att bo någon mil utanför stan.

Just nu längtar jag extra mycket efter:

Att göra om några gamla jeans till en jeanskjol. Har googlat runt och hittar tyvärr inte mycket till inspiration. De flesta remakes ser alldeles för hemgjorda ut för att falla mig i smaken. Jag älskar DIY och remakes men tycker för ofta att modegraden är väldigt låg. Här är en variant som jag skulle vilja försöka återskapa. OBS: jag tycker att det är trist att de flesta modehus välja samma typ av kropp om och om igen när de ska marknadsföra sina kläder. Men ännu tristare är att när man letar bland användargenererat innehåll på till exempel Pinterest så är det lika dåligt ställt med mångfalden där. Nästan alla toppresultat är på pinnsmala modeller och bloggare, precis samma som vi kritiserar modebranschen för. Bättre än så kan vi väl ändå prestera när vi har makten att påverka innehållet själva? Skärpning internetanvändare!

Blankens är ett skomärke som jag håller extra kärt trots att jag äger inte ett enda par. Kanske blir det senare i år? Det är sällan som jag vill ha allt av ett märke, men lite så känner jag inför Blankens sortiment. Och så är det mesta hållbart producerat. Men jag behöver inte ytterligare ett par Brogues just nu, eftersom jag redan äger två par. Annars hade jag nog slagit till på The Pella som är en upphottad variant med en glitterbombad sula. I stället tänkte jag sno idén rakt av och pimpa ett par gamla Brogues som jag äger. Någon som har en idé på var jag kan få tag på lite rejälare glitter?

Nu får jag en ilning i kroppen av längtan att få swisha fram med min elcykel. Den står i förrådet och har gjort så sedan jul, men snart måtte det väl ändå gå att cykla.

Sist men inte minst längtar jag efter försommargrönskan. När naturen är mättad på färger och varenda buske, träd, blomma eller växt prunkar och grönskar. Och så längtar jag förstås efter att dricka morgonkaffet i trädgården.

Längtar du efter något särskilt nu? Do tell!

Kram Sophia

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 


Mer på temat:
Andrahand i första hand

En halvdag i tropikerna

Här kommer ett styck prima stockholmstips för den frusne eller bara allmänt vinterdeppiga. I dag blev det frostknäpp igen efter några dagar med plusgrader. Verkligen nedslående nyheter för en vårivrare som jag själv. Men inte kan man sitta inne och deppa för det. Vi åkte till Bergianska trädgården, en botanisk trädgård och kombinerat fikaställe norr om stan. Great success som familjeaktivititet.

Uppfann en ny trikolor i form av lagad ullhalsduk från Acne, second hand-fyndad kjol från Filippa K och lagad och gammal tröja från Dagmar. Glömde visst benvärmarna på.

 

Över hela trädgården vilar ett omisskännligt dofttäcke av medelhavet. Som en Sydfransk by efter regn. Och här finns fruktträd en masse.

 

 

Jag hittade min spirit flower: Blekgul Skrynkelkaktus. 

Och Andreas sin: Hårig pussmun! Såna är vi; blekgula och håriga.

I tropiska växthuset finns denna rökfontän.

 Och utplacerade lite varsom kan du hitta bänkar och bord. Så att livsnjutaren kan få sitt.

Tyvärr har vår tvååring inte särskilt mycket ro till att sitta ner och ta in härligheten av värme, grönska och ljus. Utan det blir mest till att kubba efter.

Eller vänta på att någon ska ta av och på skorna 40 gånger. ”Kan fälv” vrålar hon.

Ser du växtporren?

Vi passade på att titta på alla stackars satar som rände runt i kylan.

Och kolla in den prunkande växtligheten. Någon slags pelargon? Fint hursom.

Och springa runt i öknen.

Och titta på ökenväxter. Aloevera?

Annat vikre än vår sorgliga Fredskalla hemma.

Stor Kram

Sophia

Sånt som håller lågan vid liv

Äntligen februari! Det känns som att hela mitt inre räknar ner mot våren nu. Februari kan ju annars vara riktigt lömsk. Vindpinad, snorkall eller gråregnig – som en sista jävlig uppförsbacke innan målgången. Mars är ju förvisso en riktig jokermånad vädermässigt men man kan åtminstone trösta sig med att dagsljuset återvänt. Men februari känns ändå bättre inombords än perioden november-januari (som tyvärr är min sämsta period på hela året). Nu har det vänt!

Jag har några målbilder som håller liv i min låga just nu. Att bara tänka på detta en stund varje dag ger mig lite extra energi.

Långresa i mars. Precis som förra året åker vi iväg på en månads äventyr. I år bär det av mot Mexiko, med några dagar i Miami och förhoppningvis en vecka på Kuba. Vi kommer att hålla till på Yucatan-halvön, och hittills har vi bara bokat boende för ungefär halva perioden. Om du sitter inne på några fina tips som passar en barnfamilj behöver du inte vara blyg att dela med dig. Dock har jag en fruktansvärd klimatångest och den blev inte bättre av att jag kollade hur mycket utsläpp just vår flygning står för. Usch och fy.

Att Juni har fått så bra kontakt med farmor, mormor och morfar. Varje dag ringer de till en fjärrkontroll, träslev eller mammas telefon (att leka telefonväxel står högt i kurs här hemma nu) och Juni pladdrar pladdrar på förtjust med mommo, fammo eller moffa. Två hela gånger den senaste månaden har vi haft avlastning med barnvakt och hunnit med bröllop och brunch. Så fruktansvärt efterlängtat efter nästan två år helt utan hjälp.

Att våren snart står för dörren. Vi har en trädgård full med fruktträd som förhoppningsvis kommer att prunka av blommor. Vi har bland annat bigarråträd, päron-och äppelträd, persikoträd, syrenbuskar och fläder.

Att jag har hittat så himla bra strategier för att få utlopp för mitt klädintresse men ändå shoppa hållbart och ekonomiskt. Får skriva ihop en guide med mina bästa knep.

Att medan vi är borta så kommer hantverkare och restaurerar matsalen. Boaseringen har sett bättre dagar och hela hösten har vi jagat hantverkare som kan återställa ådermålningarna till ursprungligt skick. Jag har varit väldigt strategisk när jag tagit bilder där inne eftersom den är nedgången på sina ställen. Så härligt att den ska få pråla sig i all sin murrighet igen.

Att Kjell och Ingbritt verkar ha funnit sig tillrätta. Sedan några veckor tillbaka går det ute en stund varje dag. De älskar att jaga fram och tillbaka på gräsmattan, lura i grönkålslandet och söka skydd under farstutrappan. Kjell som tidigare var skygg och tillbakadragen har på bara någon månad blivit en riktig knäkatt. Vill helst ligga i sängen när man ska sova, vara hack i häl när man går runt i huset och ska självklart vara med och natta Juni varje kväll. Hjärtat svämmar över för den lilla pälsboll.

Stor kram

Sophia

 

För mycket av allt, för lite av mycket

För korta ben för långa byxor. För smala vader för korta byxor. För breda höfter för tajt kjol. För breda höfter för kjol med vidd. Vidd i kjolen fungerar inte med för raka höfter. Kurviga höfter är inte tillräckligt raka för kjol utan vidd. För stora lår, för långa tår. För breda axlar för dubbelknäppt, för smala axlar för axelvaddar. För mycket rumpa för tajta byxor, för tajt rumpa för stora byxor. För mycket bröst för urringat, för ringa bröst för att ha nåt att visa opp. För lång för korta byxor, för kort för långa. För gammal för kortkort, för ung för vadlångt. För tjock, för smal. För bred, för tunn. För fel. För mycket av allt eller för lite av mycket. 

Nog för att det är svårt att som kvinna klä sig för att behaga andra, men är inget mot hur svårt det är att blidka sig själv. Sedan barnsben får vi höra vad vi bör klä upp eller ner, vad som ska trollas bort eller vad man är skyldig att framhäva. Så till den milda grad att många av oss ständigt lystrar till en inre röst som manar och förmanar och kritiserar. Som alltid ser till att vi har något att vara missnöjd över, oavsett om det vår kropp eller vår framtoning.

Jag längtar så till den dag då vi kan klär oss på samma premisser som män. När vi slipper oroa oss över om vi behagar andra och – framförallt – när vi slipper blidka vår inre kritiker. ”Men män har det inte heller lätt, de blir ju också dömda för sina kläder”. Ja, så är det förstås. Men meningarna ovan är sådant jag hör av mina tjejkompisar nästan varje gång vi ses. Min man pratar ibland också om vad han inte kan bära. Han vill till exempel gärna ha Converse men tycker inte att han har fötterna för dem. ”De gör nämligen ont”.

 

 

Fisbeth Bajsander

Tack för alla fina tips och igenkänningar på träningsinlägget. Vi är verkar vara många som halvt slår knut på oss själva för att få vardagen lex barn att gå ihop. Ska svara på alla kommentarer, men jag har bara 10% batteri kvar och en av katterna (tittar på dig Kjell) tuggade sönder datorladdaren igår, så det får bli när jag ombesörjt med en ny laddare.

Några av mina favorittips dock:

– Squats medan man borstar tänderna.

– Hoppa av t-banan/tåget/bussen ett par hållplatser innan och springa sista biten.

– Cykla i stället för kommunaltrafik eller bil. (detta är ju på min att-göra men har ursäktat mig med att vädret inte tillåtit, men kanske dags att ba köra)

– Använda appen Seconds som man förprogrammerar med övningar och så tajmar den åt en. I vanliga kläder (har jag kommit ut som team raggardusch förr?).

I alla fall. Helgen har varit oerhört händelserik. Först hände detta:

Klippte av mig håret!

Tro det eller ej är det faktiskt inte första gången. Jag har sportat en liknande look förr. Dels när jag var mellan nio och elva (min så kallade Sickan-era) men även mellan åren 2010-2012. Här är jag munderad och sminkad till mitt alter-ego: Fisbeth Bajsander. (Obs att jag ciggar, för det gjorde jag som en borstbindare fram till cirkus 2012.)

Nu laddar batterierna snart ur. Får ve att återkomma om helgens dramatik i nästa vecka.

Stor kram

Fisbeth Bajsander

Sju minuter om dagen

En bakomliggande orsak till mitt vacklande välmående tror jag har varit bristen på rörelse. Innan jag fick barn tränade jag på gym cirka fem dagar i veckan. Det är sånt man har tid till innan man satt nya människor till jorden, men som nu ter sig som ett lika bisarrt inslag som seriemaraton.(Alltså när man tittar på fler än ett avsnitt i en serie utan att någon somnar, bajsar ner sig, måste äta eller roas.)

Sedan jag började arbeta efter föräldraledigheten har motionstillfällena blivit färre och färre. De flesta kvällar gick jag och lade mig med en rastlös känsla i kroppen samtidigt som jag var helt uttömd i huvudet. Kroppen kändes tillslut som ett rostigt redskap. Axlarna värkte, nacken var stel och ryggen började värka av att jag satt krökt som en ostbåge åtta timmar varje dag. Och det dåliga samvetet tärde.. För inget ger en så dåligt samvete som alla grejerna man inte gör. Hinner jag till gymmet i dag? Nej.. kanske hinner springa ikväll? Nej, för trött. Motionen som tidigare var en del av vardagen hade blivit till ett övermäktigt vardagsprojekt.

Nu har jag ändrat inställning till träningen. Jag har verkligen inte tiden, ambitionen eller pengarna till en pt men vem behöver en det när nöden är alla uppfinningars moder? Jag har gjort följande upptäckter:

– Man behöver då rakt ingen löpvagn för att springa med barn. En rackig gammal sulky med generös stötdämpning gör jobbet minst lika bra. Vi har en Brio Sitty som kostade oss 200 kronor och Juni älskar när man springer med henne i den. Hon spexar, vinkar åt tågen och hejar på alla förbipasserande och gungar med. Fördelen är ju också att vi använder den som vardagsvagn också, så att vi slipper ytterligare en pryl.

– Sju minuter träning är bättre än en halvtimmes promenad. Vi har ett yogarum på jobbet och där har jag kuppat in tre kettlebells. Varje dag som jag inte tränar (vilket är de flesta dagar) försöker jag låna rummet för exakt sju minuters kettlebellsträning. Fyra till fem övningar gånger tre. I vanliga kläder såklart. Efter sju minuter är hjärnan syresatt och kroppen känns uppfriskad igen.

– Rejält men sällan funkar det med. Om jag får tid och möjlighet att komma till gymmet så försöker jag göra det mesta av tiden där. Då lassar jag på så mycket vikt jag orkar och så kör jag bara. Hellre få repetioner men tungt och jobbigt. Bäst att ha det hela överstökat snabbt.

Allt med måttlighet förstås. Men motion är minst lika viktigt för den psykiska som fysiska hälsan för mig. Kroppen är inte gjord för att bara sitta långa dagar. Tillslut säger den ifrån.

Har du tips på enkel, billig och tillgänglig vardagsmotion? Dela gärna med dig!

Helt orelaterad bild på hemmajobb och kattgos. Kattgos borde för övrigt förskrivas till alla som lider av depression, aggression eller bara överdriven manlighet. Helt omöjligt att vara purken efter lite kattgos.

Kram Sophia

 

Frågor och svar – del två

 

Halloj,

Det rasslade till i frågelådan efter förra veckans frågestund så jag kör en vända till. Jag älskar själv att läsa den typen av inlägg, så för min del får det gärna vara ett återkommande inslag i den brokiga mixen.

Sherdil skriver: 

Förlåt om jag låter lite upprörd, men har du fått den frågan om det inte är lite hycklande att flytta till hus? Vore intressant att veta hur frågeställaren själv tänker kring konsumtion och klimatkompensation då ? Precis som du säger är hus kanske inte det mest klimatsmarta boendet, men då finns det andra saker en kan göra för att kompensera lite för det valet – precis som du beskriver. En kan inte göra allt men alla kan göra något etc etc.

Ja, jag har faktiskt fått en kommentar om det vid ett par tillfällen. Kanske inte i de exakta ordalagen men i precis den andemeningen. Låt mig förklara mina tankar kring att bo större än vad en (på pappret behöver). Vi bodde tidigare i en trea vilket räckte gott och väl för oss tre för tillfället. Vi saknade dock trädgård och möjlighet för vänner och familj att bo över. Min släkt bor i Skåne och när de kommer och hälsar på vill jag att de ska finnas rum för dem. Det är ett behovsorienterat val som vi har gjort – för just nu passar det oss att prioritera boendet mer än andra saker.

Cecilia (Closet Chronicles, FÖLJ) skriver: 

Tack för inspirationen! Funderar också på att haka på hållbarhetsutmaningen, men håller på med att researcha Malmös – och webbens – utbud av hållbart mode, att grunda mina regler och mål på. Hittills ser det ljust ut ? Blev nyfiken bara, du skrev att dina nya skor inte var köpta av Kavat. Var det bara en FYI, eller har Kavat några skelett i garderoben? Jag kan ha misstolkat det hela, men ville bara kolla.

Onej – absolut INTE. Kavat levde upp till alla hållbarhetskrav men jag hittade ett par andra skor som  var snäppet snyggare (och minst lika hållbart producerade). De borde komma denna vecka så förhoppningsvis kan jag introducera dem för bloggen snart.

Sellpy påse

T skriver:
1. Hvor mange prosent av garderoben tror du du har renset fra i løpet av året? Noen tanker om hvorvidt utrenskning gjør det lettere å ha shoppestopp? Eller tvert om?
2. Har du merket at klærne har blitt mer slitt/nött når det ikke har kommet inn noe nytt?
3. Kan du fortelle mer om de gangene det har vært utfordrende å ha shoppestopp? Har du hatt noen strategier som har hjulpet?

Alltså hoppas att min norska hållet måttet nu, annars ber jag om ursäkt på förhand.

  1. Jag har nog rensat ut strax över hälften av alla plagg, kanske till och med mer än så. Jo, det har gjort det lättare på så sätt att jag vad jag har att jobba med. Garderoben blir ju betydligt mer överskådlig om den går att stänga.
  2. Ja kläderna slits definitivt. Särskilt om man som jag låter några favoriter gå varma. Men min syn på kläders livslängd har förändrats. Jag tycker inte att det gör så mycket om lagningar syns, tvärtom kan det vara en ganska kul detalj. Jag försöker lappa och laga tills det inte går mer.
  3. Det som var den största utmaningen för mig var att var att motstå ”fyndlägen”. Jag har oerhört lätt att falla för tillfälliga rabatter. Mitt enkla tips är att först och främst inte utsätta sig i onödan. Ta bort allt som uppmanar dig att handla NU (tillfälliga rabattarer). Två: kom ihåg att chansen är typ aldrig förbi. Om du verkligen, verkligen vill ha REA-plagget så kommer det fler tillfällen.

Filippa skriver:

Det jag reagerade på när jag såg klippet var att ni sa ngt om att en av sakerna ni lärt er var att inte betala fullpris – lite tvärt om vad jag tänker i de här frågorna. Jag förstår nog ungefär vad som menas men annars tycker jag att jag mer och mer inser att det vi köper är alldeles för billigt! Om man tänker på hur det vi köper idag produceras, var och av vem och vilka löner som gäller för det osv. Men ja, det är kanske inte alltid bättre att köpa dyrmärken än billiga ur den synpunkten ändå… Svårt att handla över huvud taget numera tycker jag!

Det var Martina som nämnde det, och jag tror att hon återkopplade till att hon numera måste anpassa sig till en studentekonomi. Jag håller med och har skrivit om fenomenet i bland annat inlägget ”Vill inte ens handlarna att någon ska betala fullpris”. Tyvärr verkar trenden gå åt helt fel håll, men en kan ju alltid försöka att stå emot själv? Jag försöker att inte uppmuntra onödiga REOR som uppmuntrar till överkonsumtion utan håller mig till eventuellt jul-och sommarrean. Men helst köper jag begagnat så reor påverkar mig inte så mycket.

Kristinapopp skriver:

Har du tips på bra skräddare kring Mariatorget? 

Jajemen. För allt läderrelaterat: Läderverkstan på Rosenlundsgatan (inget för den blyga dock) och för resten kan jag rekommendera Jimmys på Högbergsgatan.

Minimalisterna skriver:

Hur räknade du fram summan? Sparade du inget innan? 

Jo jag sparade innan. Inte så supermycket kanske, men jag hade pensionsspar, amortering och vanligt månadssparande innan köpstoppet. Jag var också duktig på att konsumera, så mycket av min buffert har rykt på ren glädjekonsumtion under tex föräldraledigheten. Jag valde också att inte ta CSN-lån utan förbrukade mitt dåvarande sparkapital och extrajobbade i stället för att ekonomin skulle gå ihop under studieåren.

Lizette skriver:

Hur tänker du kring att det kostar rätt mkt att laga tex en dragkedja på en jacka versus att köpa en ny? 

Jag har reflekterat och kommit fram till att jag hellre lagar än köper nytt, även om det inte blir så mycket billigare (eller tom dyrare). Att ha råd att köpa lite dyrare kläder (som jag har) är ett privilegie och jag tänker att det minsta jag kan göra är att vårda mina kläder. Sedan vill jag vara med att bidra till att normalisera lagningar. Jag lämnade in en sweatshirt till skräddaren i dag. Han blev först lite förvånad och sa att det inte var så vanligt att någon lämnade in en sweatshirt för lagning. Men bra för oss båda kunde vi konstatera: jag får ett fint plagg och han får mer jobb. Det är också en grej som kanske fungerar som en morot att laga mer? Genom att nyttja lokala förmågor bidrar man med arbete på orten. Puh, en roman detta. Jag fattar att vissa inte har råd. Men då är mitt tips att handla begagnade kläder av bättre kvalitet, så att man behöver lägga mindre pengar på lagning.

Fler frågor? Skriv, mejla eller skriv på Instagram – jag svarar på dem vid nästa tillfälle.

Stor kram

Sophia