Sju minuter om dagen

En bakomliggande orsak till mitt vacklande välmående tror jag har varit bristen på rörelse. Innan jag fick barn tränade jag på gym cirka fem dagar i veckan. Det är sånt man har tid till innan man satt nya människor till jorden, men som nu ter sig som ett lika bisarrt inslag som seriemaraton.(Alltså när man tittar på fler än ett avsnitt i en serie utan att någon somnar, bajsar ner sig, måste äta eller roas.)

Sedan jag började arbeta efter föräldraledigheten har motionstillfällena blivit färre och färre. De flesta kvällar gick jag och lade mig med en rastlös känsla i kroppen samtidigt som jag var helt uttömd i huvudet. Kroppen kändes tillslut som ett rostigt redskap. Axlarna värkte, nacken var stel och ryggen började värka av att jag satt krökt som en ostbåge åtta timmar varje dag. Och det dåliga samvetet tärde.. För inget ger en så dåligt samvete som alla grejerna man inte gör. Hinner jag till gymmet i dag? Nej.. kanske hinner springa ikväll? Nej, för trött. Motionen som tidigare var en del av vardagen hade blivit till ett övermäktigt vardagsprojekt.

Nu har jag ändrat inställning till träningen. Jag har verkligen inte tiden, ambitionen eller pengarna till en pt men vem behöver en det när nöden är alla uppfinningars moder? Jag har gjort följande upptäckter:

– Man behöver då rakt ingen löpvagn för att springa med barn. En rackig gammal sulky med generös stötdämpning gör jobbet minst lika bra. Vi har en Brio Sitty som kostade oss 200 kronor och Juni älskar när man springer med henne i den. Hon spexar, vinkar åt tågen och hejar på alla förbipasserande och gungar med. Fördelen är ju också att vi använder den som vardagsvagn också, så att vi slipper ytterligare en pryl.

– Sju minuter träning är bättre än en halvtimmes promenad. Vi har ett yogarum på jobbet och där har jag kuppat in tre kettlebells. Varje dag som jag inte tränar (vilket är de flesta dagar) försöker jag låna rummet för exakt sju minuters kettlebellsträning. Fyra till fem övningar gånger tre. I vanliga kläder såklart. Efter sju minuter är hjärnan syresatt och kroppen känns uppfriskad igen.

– Rejält men sällan funkar det med. Om jag får tid och möjlighet att komma till gymmet så försöker jag göra det mesta av tiden där. Då lassar jag på så mycket vikt jag orkar och så kör jag bara. Hellre få repetioner men tungt och jobbigt. Bäst att ha det hela överstökat snabbt.

Allt med måttlighet förstås. Men motion är minst lika viktigt för den psykiska som fysiska hälsan för mig. Kroppen är inte gjord för att bara sitta långa dagar. Tillslut säger den ifrån.

Har du tips på enkel, billig och tillgänglig vardagsmotion? Dela gärna med dig!

Helt orelaterad bild på hemmajobb och kattgos. Kattgos borde för övrigt förskrivas till alla som lider av depression, aggression eller bara överdriven manlighet. Helt omöjligt att vara purken efter lite kattgos.

Kram Sophia

 

11 Comment

  1. Transportmotion är klart underskattat. Tex att cykla till jobbet istället för att ta bil/buss ger både motion och frisk luft. Och sträckan måste ju ändå avverkas.

    1. Ja mycket, mycket sant. Jag lurar på att börja cykla till jobbet men änsålänge tar det emot. Har ca 1.5 mil enkel väg på bland annat landsväg utan belysning. Men snart så!

  2. Tips de pratade om träning o 7 min träning i podden på riktigt avsnitt träning med loffsan.
    Å 7 min träning om dagen blir många minuter i veckan😊.

    Trevlig helg!

    1. Ska lyssna! Tack för tips. Ja, så försöker jag tänka också =)

  3. Jag kör hemmaträning varannan dag, typ lite övningar med hantlar plus tränar resten av kroppen med övningar jag hittat på youtube – Ida Warg har massa bra. Barnen hakar på ibland, ibland pysslar de med sitt och ibland är de asdryga och ska sitta på mig 😉 Sen måste jag ta bilen till jobbet men väljer att parkera en liten bit längre bort. Då får jag en liten promenad till och från jobbet (motion och dagsljus på em!). I vår när det är ljusare och mer lockande att ge sig ut ska jag börja med mina promenader igen.

    1. Ja det ska jag verkligen kolla in! Kör lite Sats-pass online ibland men känner att jag kört igenom de få roliga workouts som finns. Tack =)

  4. Jag känner igen det där en understimulerad kropp och en överstimulerade hjärna, ingen bra kombo. Instämmer med talare 1 – cykla till jobbet har räddat mig. Har en mil enkel väg och det tar i princip lika långbord som tunnelbanan. Och så kör jag lite övningar i ett hörn på jobbet när jag kommer fram. Vi har ingen dusch på jobbet men jag kör ”raggatdusch” dvs blaskar av mig i handfatet. Funkar bra faktiskt. Lite segt ibland att packa väskan, packa upp väskan, packa väskan osv men helt klart värt det.

    1. Haha, jag är också team raggardusch. Vafasen – hålla på och tvätta sig i tid och otid – vem hinner det? Jag ska testa att börja pendlingscykla snart. Men jag har ca 1.5 mil enkel väg varav delar av vägen är på landsväg utan belysning. Får samla mod ett liiitet tag till.

  5. Gud vad jag känner igen mig! Har fått 3 barn på 5 år och har precis börjat jobba heltid efter 15 månaders FL. Mår varken bra psykiskt el fysiskt och går nu på KBT, naprapat och sjukgymnast.
    Tror bristen på rörelse är en stor del av mitt dåliga mående. Och stress. Men hur får en ihop livet..?

  6. Gud vad jag känner igen mig! Har fått 3 barn på 5 år och har precis börjat jobba heltid efter 15 månaders FL. Mår varken bra psykiskt el fysiskt och går nu på KBT, naprapat och sjukgymnast.
    Tror bristen på rörelse är en stor del av mitt dåliga mående. Och stress. Men hur får en ihop livet..?

    1. Den som sitter inne på det svaret får gärna höra av sig. Jag tror att enda vägen framåt (för mig) är att acceptera att jag inte kan få allt på samma gång. Något måste få stryka på foten. För min del har jag fått dra ner på socialt umgänge, tyvärr. Och kanske finns det ytterligare ett par områden där jag måste prioritera om. Får se! Styrkekram till dig.

Kommentera