Ett stycke bröllop

I lördags fick vi brått med morgonbestyren. Det var nämligen dagen för bröllop. Våra vänner skulle gifta sig i Stadshuset (ej Rådhuset som jag skrev vid ett annat tillfälle. Vet tyvärr inte skillnaden på dessa hus men jag antar att vigslar endast förrättas i det ena av dem?)

Det var hög luft och minusgrader. Vi fick äntligen njuta av en sol som dolt sig bakom kompakta grå moln i veckor. Klackarna skulle på och så var det med den saken. Inte de mest lämpliga av skor så det blev till att uppfinna den broddade klackskon. Om man kisar rejält kan de förväxlas med ett par Acne-skor va?

Vi åkte Saltsjöbana, tunnelbana och slutligen båt! Älskar att vi drog nytta av allt kollektivtrafiken har att erbjuda.

Det är svårt att bli jätteful i blekt januarisken.

Båten kom medan vi gottade oss i den annalkande solnedgången.

Och satte kurs mot Stockholms stadshus!

Och där mötte vi upp ett glatt gäng. Bland annat detta bekanta ansikte. Tråkigt att ha en kompis som kan misstas för en supermodell. 

Jag kämpade på med min nygamla skjorta från Henrik Vibskov. Ny för mig med inhandlad på second handbutiken Aplace Pearl. Förra veckan var den på dop och denna vecka blev det bröllop.

Hade inte en helt pjåkig hårdag heller. Eller om det var ljuset som gjorde sitt?

De viktigaste av alla denna dag:  Blivande herr och Fru Berg. Precis så fina och klädsamt nervösa som man är på sin bröllopsdag.

Vill inte spoila med några bilder från vigseln men det var en rörande och fin ceremoni.  Efteråt bjöds det på champagne, snittar och tryffelchips en masse hemma hos brudparet. 

Så otroligt kul och mysigt bröllop. Trots att de flesta var nya bekanta för oss kändes det som att vi känt varandra i evigheter. Det är kvittot på bästa sortens folk.

Och när vi minglat färdigt där var det dags för bröllopsmiddag. Nämligen ost-och charkbuffe på Wijnjas, men tyvärr var det alldeles för mörkt för att kunna ta bilder fler bilder. Detta kan varit det mest geniala bröllopet jag varit på. Succé. Efter hundra ostar och rikligt med vin ramlade vi tillbaka till dem på en drink till och efter det trillade jag och Andreas in i en taxi och åkte fnittrandes hem. Där och då var vi ett nykärt par som precis smugit iväg från en fest och inte småbarnsföräldrar som kastat in handduken. Så himla fint att få känna så igen.

 

Lämna ett svar