Lyser med lånta fjädrar

I helgen var det dags för sommarens mest efterlängtade händelse: mina kompisar Karin och Martins bröllop. Inför en stor skara bölande vänner och familj gifte de sig utanför Brantevik på Österlen. Och ställde till med världens kalas i en lada. Nu är det ingen bröllopsblogg – men WOW – vilken fest. Ceremonin, middagen, vännerna, talen, musiken, bandet – jag önskar att dagen vore en karamell som jag kunde suga på för resten av livet.

Jag hade också den hedersamma uppgiften att vara toastmadame tillsammans med en Emma. Eftersom det är min egen blogg tar jag mig friheten att skryta vilt: vi gjorde det sjukt bra. Särskilt Emma.

Att köpa något nytt att bära på bröllopet var ju aldrig ett alternativ. Ett tag tänkte jag hyra kläder av Klädbiblioteket. Men lösningen fanns mitt framför näsan. I Karins garderob hängde hennes gamla studentklänning. Den firar tio år i år, och har inte burits bara vid hennes student utan även vid hennes två systrars.

Klänningen är en omlottklänning i bomull från Zara. Egentligen har den också en liten krage och är lite mer urringad. Men eftersom krage inte är min melodi vek jag bara in den, och så var det som att kragen inte fanns. Urringningen löste jag med två säkerhetsnålar.

Perfekt längd, perfekt passform och gick susen ihop med ett par gamla guldklackar, även de från Zara. Det roliga är att modellen gör sig lika bra för alver som för hobbitar. Jag ståtar 1.60 över havet så du får räkna ut vem som är alverna.

Vem säger att det är fel att lysa med lånta fjädrar? Inte jag.  Jag är så tacksam över att jag hade klänningen till låns. Det känns vackert att klänningen har en egen historia och varit en del av flera livsavgörande ögonblick.

Jag tänker att det är precis så jag hade velat ha det om jag vore en finklänning. Bara tillbringa tiden med att mingla runt på olika tillställningar. Synd och skam att många festplagg bara blir burna någon enstaka gång.

Dagen efter festen vaknade jag som trefaldig segrare i bröllopspingisen (ja, de hade pingisbord) samt dunderförkyld. Ändå livets helg. Innan vi åkte hem hann vi också med frukost på Hamngården och sedan fika på Hörnans kafé i Brantevik.

Som är så här mysigt! Vi mötte upp morfar, Annika och Juni..

Och drack obligatorisk äpplemust från Österlen. På vackert bord med en anspråkslös och troligen handvirkad liten duk.

Och sedan for vi hem mot Stockholm igen. Trötta, förkylda och men i extas.

Snorkram från Sophia

 

 

 

 

5 Comment

  1. Klart att dina pingisbravader fick vara med på ett hörn! Fint inlägg. Fin tjej i fin klänning. Världens bästa toastmadamerie. TACK!

    1. Hehe – du trodde väl aldrig att det skulle förbli onämnt? Skulle aldrig falla mig inte att inte trycka det i nyllet på alla och envar. Lever fortfarande på känslan från i lördags. Tack och kram

  2. Gudars vad snygg!! Passar dig så himla bra – och den vackra omgivningen 🙂 Ovanligt många bröllop den här helgen. I alla fall enligt Instagram 🙂 Kul att du hade en så fin helg härnere! Kram Cecilia

    1. Nämen tack! Ja skoja inte. Det måste vara något slags inofficiellt bröllopsdatum. Hade säkert fem andra bröllop i bekantskapskretsen bara samma dag. Sjukt. Kram

  3. Upplandskullan says: Svara

    Snyggt! Och fiffiga lösningar för att få till din prägel på klänningen!

Kommentera