I går har jag ett sånt där tillfälle. Du vet, när lyckan spritter till i hela kroppen och sinnet nästan känns lite rusigt. Det var söndagkväll och tvättberget skulle i sedvanlig ordning bestigas. Men i stället för att vandra till ovanvåningen och vika all tvätt hukad över sängen, stannade jag kvar i badrummet. Tände ljus, hällde upp ett glas ingefärdryck och började titta på ett kostymdrama.
Det här är lustigt nog vad jag dagdrömde om när vi påbörjade tillbyggnadsprojektet för två och ett halvt år sedan. Inte för att förverkliga inredningsfantasier. Utan den subtila glädjen i en vettig arbetsställning. Den stilla förnöjsamheten över ett smidigt arbetsflöde. Och tacksamheten över att slippa inreda med en torkställning.
Ibland tänker jag att vedermödorna med hushållssysslor inte nödvändigtvis består i att de måste göras, utan hur de görs. Om jag får vika tvätt i en upprätt ställning och lyssna på en bra pod, eller titta på en tv-serie. När inte ryggvärk och onda tankar är mitt sällskap. Ja, då är det faktiskt rätt angenämt! Så som jag föreställer mig sysslorna i paradiset.
I morse blev jag väckt av sång. Fyller nämligen 34! 34! Kan inte begripa det. Har tydliga minnesbilder från när mina föräldrar var 34 och upplevde då att de var förhistoriskt gamla. Själv känner jag mig tidlös.
Fick en locktång i present och satte genast igång att experimentera. Aldrig haft en locktång i hela mitt liv, men har på senare år haft ett stort sug. Brukar locka håret genom att sova med flätor eller tvinna håret i ett handduksskärp. Men detta är ytterligare en nivå.
Jag blev överraskad med bastu och spa och lunch på stan. Att jag blir så bortskämd? Förstår inte vad jag gjort för att förtj.. nej men vänta! Vi har faktiskt vabbat i två år. Förtjänar allt! Vabbade till och med på min 33:e födelsedag, så tänker inte be om ursäkt för att jag fick sitta i bastu och gå på massage. Mmmmm.
Till kvällsmat valde blev det surdegspizza och nejgroni (alkoholfri Negroni), så gott.
Andreas gjorde en med äppelskivor och gorgonzola. Min absoluta favorit.
Det var en otrolig dag. Allra mest tacksam är jag över att jag inte har ett dugg åldersnoja. Vilken förmån att ha fått ett år till.
Nu är vårt badrum nästan färdigt, och det är dags för det efterfrågade badrumsinlägget. Varför gång badrummet skymtar förbi på instagram får jag mängder med frågor och min förhoppning är att försöka besvara dem alla. Den skarpsynta märker att vi saknar fogar och det stämmer. Det kommer! Någongång.
Låt oss börja med ritningen. Detta var arkitektens förslag. Badrummet är 5,4 kvm och har dörr både in till gästrummet och från köksentrén. Som du märker gjorde vi lite justeringar när vi väl började bygga.
Kommoden är platsbyggd, med betoning på plats. Längst till vänster finns vår tvättmaskin. För att rymma den behövde vi göra en del lyckade, och mindre lyckade, sistaminuten-anpassningar. Den sektionen är djupare och har dessutom en sparksockel. Det tycker jag bara adderar en extra fin detalj.
Vår tvättmaskin följer inga standardmått, något vi inte upptäckte förrän den monterades och vi inte kunde öppna tvättmedelsluckan. Vår snickare Anton fick vända på luckan, så att den öppnas åt andra hållet i stället. Trippelmät alltid vitvaror som ska byggas in INNAN du börjar bygga. Vi hade förstås kunnat sälja vår gamla tvättmaskin och köpa en ny i standardmått (i mina värsta stunder övervägde jag faktiskt detta), men är glad att vi lyckades med denna abrovinsch. Ett lager färg till på gångjärnen bara.
Inspirationen till kommoden fick jag från köket på Tjolöholms Slott. Den är målad i kulören Ottossons vetegrå. Så mild, djup och otrolig till golvet.
Taklampan är den enda armaturen som är ny. Den köpte vi på Nacka Byggnadsvård. Väggarmaturerna från Karlkrona Lampfabrik har jag köpt på Marketplace och av en granne. Belysning är otroligt dyrt och det går att spara mycket pengar på att hitta begagnade armaturer.
På frågan om varför väggarmaturerna ovanför kommoden inte sitter på samma sida har jag inget bra svar. Som med det mesta annat går jag på känsla när jag inreder.
Jag ville liksom att den ena lampan skulle sitta på andra väggen, så att den syntes bättre från hallen? Jag hör hur det låter. Dårskap och nycker! Men låt oss avskriva detta som en av mina mindre lyckade påfund. Det är inte så allvarligt egentligen, assymetri är alldeles för underskattat i dag.
Handfatet är jag sjukligt nöjd med. Det är ett inbyggnadshandfat från Burlington som vi köpte nytt, eftersom andrahandsmarknaden för just inbyggnadshandfat var obefintlig. Blandaren köpte jag av en i grannskapet. Tvålfatet och nagelborsten är från Granit. Mmmm, lyx! De små korgarna använder jag till att förvara rengöringstabletter och bös, och de hittade jag på min lokala second hand tillsammans med vattenkannan i mässing. Den lilla asken och tandborststället köpte vi på Nacka Byggnadsvård.
Vi prioriterade bort väggspegel för ett fönster. I stället har vi en rund, utfällbar spegel som vi köpte på Nacka Byggnadsvård. Funkar utmärkt.
Väggkaklet är Vintage White från Byggfabriken. Längst upp sitter listen Albert och längst ner sitter en sockel. Kaklet är 15×15 och satt i halvförband, med smal beige fog. Alla snickerier är målade med Kulturhantverkarnas linoljefärg i kulören Mälarvit. Väggfärgen är ett hopkok som jag inte vet namnet på. En vit med ganska mycket gult och rött i.
Toaletten är från Burlington även den. Vi valde att köpa en ny toalett eftersom dagens är betydligt mer snålspolande än gamla. Hur fina de gamla pjäser än är måste man ta hänsyn till vattenekonomin. Vi bad rörmokarna att justera så att toaletten är så snålspolande som möjligt. Anslutningsröret i porslin lyckades jag dock jaga rätt på Blocket. Mäkta nöjd!
Golvet är Victorian Floor Tiles, lagt i mönstret Flensburg på diagonalen och med frisen Kingsley i både rött och svart. Njuter varje dag av hur intagande golvet är.
Cafégardinerna har jag sytt själv av ett tyg som är 50/50 linne och bomull. Linne är ett mer hållbart alternativ till bomull eftersom det kan odlas i Europa, kräver mindre vatten och sällan något bekämpningsmedel. Om du inte hittar ett begagnat tyg så rekommenderar jag att välja ett linnetyg, eller åtminstone linnemix.
Jag har fållat både sidor och botten. Vikt två gånger, strykt och sytt raksöm. Tänk att du behöver nästan dubbelt så mycket tyg som yta du ska täcka, om du vill få till ett bra rynk. Många andra guider rekommenderar 30% men det räcker inte. För upphängning har jag använt en gardinspiral, som du köper på exempelvis Hemtex eller liknande. Sy en kanal längst upp om du vill ha ett extra litet rynk på toppen.
Duschen är begagnad, men kommer ifrån byggnadsvårdsbutikerna ursprungligen. Den observanta märker att vi har varken duschväggar eller duschdraperi. Så är det. Vi är tyvärr oense om huruvida det ska vara draperi eller väggar (team draperi här), men min man har bestämt att det ska vara duschvägg eftersom han citat ”avskyr draperier som slickar kroppen”. ”Fine” sa jag, men då får du ordna duschvägg. Sedan hände.. inget. Ska bli kul att inviga duschen samtidigt som nya Slussen färdigställs.
En annan attiralj jag är uppblåst nöjd över är vår handduksvärmare. Den köpte vi också ny, eftersom jag ville ha en som bara är inkopplad på vattnet. Från Burlington. Annars tenderar handduksvärmare bli riktiga energitjyvar! Armaturen ovanför är från Karlskrona Lampfabrik, men jag köpte den på Marketplace för 150 kronor.
Det blev ganska mycket kromade detaljer. Tillsammans med vitt kakel har det en tendens att kännas väldigt kallt. Jag försökte att blanda upp med mässingsdetaljer, så att det inte ska bli för sterilt. Vi har exempelvis hittat en begagnad toarullehållare i mässing som vi ska ersätta vår nuvarande i krom med. Det kan jag tipsa om! Att våga blanda metaller.
Annars är jag så nöjd, så nöjd med vårt lilla badrum. Vi har verkligen gjort det mesta av våra fem kvadrat!
Vi valde ju bort moderna material i vårt tillbygge – förutom i badrummet, eftersom våtrumsregler är vad de är – men vi har försökt tänka så hållbart som möjligt. Återbruka där vi kan, och välja smart och långsiktigt när vi köpt nytt. Planen var egentligen att ha en Orbital Shower i stället för vanlig dusch, det är en dusch som cirkulerar vattnet medan man duschar (det renas dock!). Men av skäl jag inte minns nu så gick det inte att installera hos oss (typ att den inte kan sitta mot yttervägg?). Tja, minnet sviker. Det var synd. Men vi hittade det näst bästa alternativet i stället.
Jag har lärt mig den hårda vägen hur man optimerar packningen när man cykelpendlar. I början packade jag alldeles för mycket, och varje onödigt gram känns de sista kilometrarna. Jag har cykelpendlat allt mellan 14 km till 20 km enkel väg, men just nu har jag cirka 18 kilometer till kontoret.
Första knepet är att inventera hur mycket du kan förvara på kontoret. Min man till exempel, han cyklar sällan med dator, handduk eller byxor. I stället har han arbetsdator både hemma och på kontoret, och har också plats att förvara extrakläder som byxor och tjocktröja. Jag har ingen direkt förvaring på kontoret utan måste släpa med mig allt.
Jag försöker dock se till att skor och jacka finns på kontoret. Knökar cykelväskan full med jacka och skor en gång, och sedan lämnar jag dem där tills säsonsbyte. Varje dag cyklar jag med dock med dator, handduk, lås, ombyte och underkläder, smink och deodorant.
Sminkväskan
Jag väljer ut bara precis det jag behöver. Det brukar vara CC-kräm (kombinerad fuktkräm och foundation), concealer, rouge, ögonbrynsborste och mascara. Deodoranten trycker jag också ner i sminkväskan. Men, schampo och balsam då? Nej, nej, nej. Håret tvättar jag hemma vid behov. Om det är svettigt sköljer jag bara håret och låter det självtorka. Cyklar alltid i fläta och vill påstå att några av mina bästa hårdagar har varit au naturale post morgonturen.Kroppen tvättar jag inte med tvål, det är sen gammalt. Lånar av kontorets handtvål och tvättar mig under armarna. (Trist om handtvålen är exklusivt för händerna och det är stöld att rengöra sig på andra kroppsdelar.) Hårborste har jag självklart med, annars ser jag ut som ett penntroll.
Kläder
Kläder väljer jag som vanligt. När jag jobbade på Steamery hade jag dessutom fri tillgång till steamers, klädsprej och annat piff. Nu får jag bara ta att skjortor blir skrynkliga ibland. Rena strumpor och trosor är inte att förglömma. Min cykelkläder (vadderade cykelbyxor och regnjacka) har jag köpt begagnat i Facebook-gruppen Cykelkläder för tjejer. Annars cyklar i vanlig sport-bh, träningströja (ullfrotté om det är kallt) och vanliga sneakers. Orka mallorka cykelskor.
Handduk
Ett nybörjarmisstag är att kånka med sig en fullstor handduk fram och tillbaka varje dag. Nej, nej! Jag tar numera med mig endast en handhandduk. Mer än så behöver man inte.
Lås
Är tyvärr det drygaste att frakta. Mitt väger typ ett kilo, men vet inga andra godkända lås som väger mindre.
Vattenflaska
Numera fyller jag mina vattenflaskorna som hör till mitt vätskebälte till hälften ungefär. Dricker aldrig mer än en deciliter om vinterhalvåret. Om sommaren brukar två deciliter räcka. Fyll aldrig upp med mer vatten än du behöver! Det är det bara n00bs som gör.
Cykelväska
Jag brukade låna Andreas gamla Haglöfs från 90-talet (hej otrolig kvalitet!) men nu har jag köpt en egen, eftersom han ville ha tillbaka sin. En ThulePack n’ Pedal Cummuter. Den kostade 1400 kronor och är ett av de bästa köpen jag gjort i mitt liv. Bär den också som vanlig ryggsäck om jag tar kollektivtrafiken till stan (vilket också kan ses som det slutgiltiga tecknet på att jag förlorat kontakten med människobyn). Den har ett vattentätt fack för datorn och rymmer 24 liter, vilket är tillräckligt även när jag stuvar med jacka och skor.
Det var mina bästa tips för att packa för cykelpendling. Har du några? Berätta!
För några veckor sedan inledde jag en livsstilsförändring, efter noga grunnande. Jag började sätta klockan tidigare. Redan halv 6 faktiskt. Det låter vanvettigt i mångas öron, att frivilligt pina sig i arla morgonstund när man kan snooza. Men mitt stora problem är mornarna här hemma varit kaotiska. Jag kan inte minnas sist barnen kom till förskolan utan minst ett gräl. Om påklädning, frukost, tandborstning eller något annat rutinartat. Och jag var så himla, himla trött på att börja dagen i källaren humörmässigt. Det spillde liksom över på hela dagen.
Nu går jag upp, sätter på ett kopp kaffe och sätter mig och arbetar. Eller läser. I början var det kämpigt att stå emot impulserna att fixa iordning inför att de andra vaknade. Sätta på en tvätt och tömma diskmaskinen, sånt som spar massa tid sen men stjäl värdefull fokus nu.
Grejen med morgonstunden är att den bara är min. Jag får sitta ostört, i tystnad och fokusera. Innan hjärnan hinner bli distraherad av alla andra måsten som pockar på. Tidiga morgnar är inget ovanligt inom kreatörsyrken. Författaren Haruki Murakami är känd för sin strikta morgonrutin. Han börjar redan klockan 04!
Sedan jag började att kliva upp tidigare har faktiskt sömnen blivit bättre. Jag loggar sömnen via min Fitbit, och under hela tiden har jag legat stabilt på mellan 6.5 timmar per natt. Men nu har jag klockat in flera nätter med 7-8 timmars sömn. Jag bråkar också mindre med barnen, eftersom jag är mindre stressad. Så är det ju, att en god vana kommer sällan ensam.
Fortfarande är det svårt att freda tiden. Jag måste varje dag hejda mig från att börja göra morgonrutinen, typ ställa fram frukost och fixa iordning kläder. För det är inte anledningen att jag kliver upp så tidigt. Tvärtom, jag behöver den tiden bara för mig. För att fylla på med energi som ska räcka till att parera alla de där grälen om strumpor eller knöliga ytterkläder.
Det finns nog inget i huset som jag uppskattar så mycket som vår nya köksentré. Låt oss vara ärliga med att den gamla köksentrén inte direkt var anledningen att vi förälskade oss i huset. Som småbarnsfamilj blev den dessutom en daglig källa till frustration. Såhär såg det alltså ut innan vi byggde ut. Ord är överflödiga!
Ett år senare ser det ut såhär. Entrén är knappt fem kvadrat, men rymmer torkskåp, återvinnings- och städskåp och garderob. Detta är för småbarnsmammor vad herrum är för direktörer.
Taket och väggarna är klädda i pärlspont. Foder och socklar är specialtillverkade för att matcha originalen. Dörren hittade vi på granntomten som är byggt samtidigt som vårt hus. Våra hantverkare hjälpte oss att renskrapa dörren och sätta in muslinglas. Väggar och taket är målade med linoljefärg i 2% grön umbra, fodren och socklar med 15% grön umbra.
Stommarna till garderoberna byggde våra hantverkare på plats. Erik på Almlöf och Ljungberg snickeri har tillverkat alla dörrar (även dörrarna till kommoden och garderoberna i gästrummet) av massivt trä. Och med den äran dessutom. Många undrar om det är dyrt att specialtillverka snickerier. Jag har tidigare beställt garderobsdörrar i MDF av Picky Living till Ikea-garderober, och detta är inte mycket dyrare. Fördelen är att man får måtten och speglarna precis som man vill, och att materialet inte går att jämföra.
Som du ser är det bara specialmått. Garderoben till vänster rymmer ett helt torkskåp, och i garderoben i mitten finns klädstång för ytterkläder.
Pärlsponten binder ihop köksentrén och köket. Speglarna på garderoberna matchar också speglarna på luckorna i köket.
I taket har vi en lampa jag hittade på Nacka Byggnadsvård. Har otroligt svårt att tidsbestämma den. Allt mellan 40 – och 70-tal kanske? Otroligt fin, oavsett. Bad elektrikerna att montera en gammal lampanslutning i taket, som är mindre än dagens nya standard. De gick ut och rotade fram en gammal från bilen. De nya anslutningarna i plast som man ska fästa i taket är ohyggligt stora och går knappt att dölja med en takkopp. Detta gick precis! (För övrigt: var är skönhetsrådet för elinstallationer!)
På Marketplace hittade jag en Rosettkrok från Svenskt Tenn (formgiven av Estrid Ericsson). Jackpot! Den går så fint ihop med taklampan.
Precis innanför dörren fick vi plats för en liten sittbänk. Den byggde Anton (vår hantverkare) på någon timme. Saknas bara ett litet bolster att sitta på. Strömbrytare blev Renova i plast. Enbart eftersom vi redan har det i resten av huset, och det är så ohyggligt dyrt att köpa nyproducerade i porslin.
Golvet är Victorian Floor Tiles från Winckelmans. Traditionella klinkers som tillverkats i Frankrike sedan 1894. Mönstret heter Lambeth, och jag har inte lyckats hitta någon information om ursprunget. Annat än att det finns i flera hem och miljöer i England. Fint är det i alla fall. Det finurliga med just detta klinker är att plattorna är gjutna i färgad lera i stället för målade på ytan. Mönstret bevaras även om golvet slits.
Flera har undrar om det är dyrt. Och jo, det är det. Inköpet är inte dyrare än ett vanligt klinkergolv. Själva plattsättningen är dock pillig och tidskrävande. Viktigt är att hitta en plattsättare som lagt liknande golv innan, eftersom allt måste stämma på millimetern.
Kjell har godkänt nya köksentrén. Viktigt eftersom det är hans matrum / musjagarfålla.
Entrén har inget egentligt fönster, men känns ändå ljus och luftig. Mycket tack vare att vi satte in muslinglas som släpper igenom eftermiddagssolen från badrummet.
Nu har jag packat cykelväskan med jacka, skor, ombyte, handduk och smink. I morgon bitti cyklar jag till stan för första gången sedan slutet på november. Mer om det en annan gång.
Helgen var särskilt händelserik. I lördags kom min pappa, Annika, Hampus (och Kjell, som varit hos Annika sedan vi var i Åre). De ville fira Juni som ju fyllt sex, och så firade vi min brorsa som blev 35.
Skuffade undan symaskinen och strykbrädan, som stått framme sedan jag påbörjade att sy cafégardiner. På bordet dukade vi med enbart sånt vi köpt på Kringelgården och hittat i skafferiet. Chokladbollar, mazariner, sockerkringla, digestive och kanelbulle. Annat hinner vi inte när båda jobbar heltid inne i stan igen. Fikat är ju knappast avgörande heller. Om det är något pandemin lärt oss är det väl vikten av att ses. Efter att pappa och Annika lämnat av presenter och Kjell åkte de hemåt igen. Hampus skulle äta födelsemiddag i stan och fick skjuts in.
I morse bestämde vi oss för att åka på skidlekis. Kanske sista för i år? I skidbacken ligger snön fortfarande tjock, men runtomkring är barbark som väntar på att få spricka upp i grönska. Visst är vår backe rar? Som en litet fjällsystem i minatyrformat.
Kastade avundsjuka blickar upp mot fina husen mittemot sjön. Där mår man! Det gör vi i och för sig hos oss också, men lite avundsjuka har aldrig dödat.
Andreas fick uppdraget att släpa Nils till liften. Själv fick jag åka hem och hämta en filt att sitta på.
Som vi behövde till fikat! Nils åkte exakt tre åk innan han fick nog. Sen bar jag honom upp för halva backen till vårt favoritställe mitt i backen. Vi åt pizzabulle, bananbröd och drack kaffe och varm choklad.
Barnen fick i uppdrag att roa sig själva. Vilket de gjorde i ett par minuter innan en började gråta och fick räddas från backen.
Under tiden vi sörplade vårt kaffe hade vi hela backen för oss själva. Inte en enda åkare swishade förbi. Kan inte föreställa mig något lyxigare faktiskt. Älskar att folk bilar åtta timmar till Åre för att trängas i liften, och här gassar vi själva i solskenet fem minuter från vår ytterdörr. Nej, det är faktiskt för lyxigt.
Den enda bild som togs på mig. Oklar på alla sätt och vis. Men det bjuder jag på.
När kaffet var sörplat och barnen rastlösa swishade vi ner igen. Eller Andreas och barnen gjorde. Tant kasade nerför backen med all picknickpackning.
Sen fortlöpta söndagen i samma anda. Trädgårdspyssel, en aktivitet för storbarnet och så tidig middag. Och i morgon ska det bli 10 grader och sol i Stockholm. Som jag längtar.
Min cykel har inga vinterdäck, och eftersom vägarna i Nacka fortfarande är fulla med isfläckar har jag åkt kommunalt in till kontoret ett par dagar i veckan. Det är cirka tre år och en pandemi sedan jag förnimmat så mycket morgonandedräkt sist.
Jag vet inte hur du känner det, men själv har jag oerhört svårt att begripa mig på den post-pandemiska uppförandekoden. Kram eller inte kram? Handskak eller vink?
Eller som bussresan i morgonrusningen. Vanan trogen skingras kön med sömndruckna resenärer inne i bussen, och far som satelliter mot lediga platser längs kanterna. Men sen kommer eftersläntrarna och fyller på som ett långsamt tetris. Och sen åker vi mot Slussen, tätt packade som sillar. Fulla bussar! Som om det vore 2018!
Är det omvärlden som förändrats snabbare än jag, eller är omvärlden som lever i det förgångna och jag i framtiden? Jag har på känn att det dessvärre inte är det senare. Men jag kan väl inte vara den enda enda som får ångestsköljningar av främlingar i min sfär? Det känns olydigt att dela bussäte, syndigt rentutav.
Jag kan inte bara sluta se människor som riskgrupper. Sist jag åkte satte sig en äldre dam på det tomma sätet bredvid mitt. Jag höll andan av rädsla för att ha ihjäl henne med min utandningsluft. ”Att hon vågar!” tänkte jag. ”Jag kan smitta med VADSOMHELST!” Ångestpåslaget kom inte bara av att jag upplevde att hon satte sig utan att be om samtycke, utan framförallt för att hon var så obesvärad.
Ska vi bara förtränga allt vi lärt oss om droppsmittor, bara för att SL återgått till ordinarie tidtabell?
Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta. Annat än att omgivningen känns tokig, och jag normal för en gångs skull. Antar det ter som precis tvärtom dock.
Fredags började på sämsta tänkbara vis. Det var en sån dag allt gick på tvären. Trots att jag gick upp vid 05.30 lyckades jag inte få iväg barnen till förskolan, utan fick rusa till tåget och lämna allt kaos till Andreas.
I stället för att åka tuben till Einride, där jag gör min praktik, hoppade jag av vid Slussen och stegade med raska steg genom Gamla Stan. 1700-talshus i solsken, en lisa för ett dåligt samvete.
Fredagen var inte bara bedrövelse. Min mamma kom sent på kvällen, eftersom vi skulle fira Juni på lördagen. Efter jobbet åkte vi och plockade upp en bäddsoffa på Blocket. Inser att vi för tillfället hamnat ohyggligt långt från moodboardet, men oavsett känns det väldigt fint att ha ett riktigt rum att erbjuda övernattande gäster.
Men det anslutande badrummet kan man ju inte klaga på, i alla fall.
Jag hade piffat med ljusstake i tenn som jag köpte på second hand i veckan.
På lördagen tog Andreas barnen medan jag och mamma åkte och uträttade ärenden. Vi handlade mat till kvällens middag, och strosade i butiker. Minns inte när jag strosade i butiker sist. Köpte tvålkopp i trä och handgjorda hårdtvålar på Granit, och en nagelborste. Den drabbande känslan av att vara vuxen när man hittar sig själv i kassan med en nagelborste! I alla fall.
Jag och mamma lagade middag, och Andreas och min brorsa hängde med barnen. Sen åt vi pasta med tomatsås och burrata och marängsviss. Prick alla stöp i säng efter ett avsnitt Husdrömmar, som handlade om det uppbyggnaden av det åttakantiga 1700-talshuset. Upplevde ni också att programledarnas entusiasm svalnade i takt med att bygget fortskred? Det gjorde i alla fall våran. Vi trodde att det skulle återuppbyggas med tradionella metoder och material, men i stället blev det som ett 1700-talsskal med 2020-talsinnanmäte.
I förmiddags åkte vi till Saltisbacken, som varje söndag håller liftarna öppna för skidlekis och skidskola. Min huvudsakliga uppgift är att bära fikat, eftersom jag inte äger några skidor och inte kan delta i själva aktiviteten.
Först åt vi korv! Och efter några tappra åk till samlade vi mitt i backen för fika. Det var så varmt att vi kunde sitta utan jacka, medan solen värmde våra nackar. Barnen drack choklad och vi kaffe. ”SNIGELFIS BAJSKORV” skriker Nils när man tar fram kameran för att fota. Så även denna gång.
Efter fikat åkte vi hem, laddade om och gjorde oss i ordning för helgens sista kalas. Och barnen stupade i säng utan protester vid 19, trots att de var sockerstinna från att ha ätit kanelbullar än mat de senaste två dygnen.
Nu ska jag vika tvätt och mentalt förbereda mig för i morgon.
I dag smög vi upp i ottan och förberedde födelsedagsfrukost. Smusslandet hade vi förstås inget för, eftersom den nyblivna sexåringen redan varit vaken i nästan en timme. ”Mamma jag är bajsnödig” viskade en uppspelt röst från sängkanten klockan 05.
I dag för sex år sedan kom Juni och gjorde mig till mamma. Lika delar galet som självklart. Jag som aldrig ens skulle ha barn. Tänk då att jag lyckades få två av den allra bästa sort. Så olika men ändå lika.
Det är så speciellt att få följa en person så som man har förmånen att följa sina barn. Ledtrådarna till deras personlighet finns liksom där redan från början. Jag minns hur barnmorskorna ojade sig över Junis klara ögon redan på BB. ”Å – hon fäster ju blicken” sa de med förtjusning. Det är så fascinerade att bebisen med den klara blicken i dag är en observant sexåring, fortfarande med ögon som registrerar varenda detalj. Bestämd och finurlig, precis vad som krävs när man är storasyskon till ett vilt småtroll.
Sent igårkväll slog vi in hennes presenter. En mountainbike stod högst på önskelistan, och det hade Andreas ordnat. Barbiedocka och två böcker, ”Rackastallet” från Lin Hallberg och ”Min morfar är en Sjörövare” från Jan Lööf, plockade han upp från Stadsmissionen. För övrigt två favoritförfattare vars verk går varma här hemma.
Födelsedagsbarnet hade själv fått bestämma meny. Det blev pannkakor till frukost och korv med bröd (!) till kvällsmat. Till efterrätt hemgjord mangoglass med mascarpone.
Till helgen kommer min mamma och så ska vi fira lite mer ordentligt. Det känns så skönt att faktiskt kunna ställa till med lite kalas, eftersom vi behövt ställa in två år i rad på grund av pandemin. Tänk ändå. Rynkan i tiden som var tiden efter pandemin och innan Ukraina. Vågar man ens drömma om det igen?
