Recovering Shopaholics

Nu är det som att jag håller andan inför sommaren. Om någon vecka går vi på ledighet hela familjen. Det är inte utan en viss bävan från mitt håll. Att vara tillsammans hela familjen flera veckor i sträck är både underbart och utmattande. Precis som föräldraskapet i stort.

Det är min femte sommar som förälder. Det låter ynkligt, men de fem somrarna har varit en hel livsresa för mig. Precis lika förvånad över hur morsk och redig kan vara som förälder, lika förvånad är jag över hur låg min lägstanivå är. Hur snabbt jag förlorar tålamodet när det trilskas med solkrämer som är för smörjiga, och solhattar som inte vill bäras för att de är lite kepsar.

Att vara förälder är ändå drömjobbet med de allra sämsta villkoren. Det finns ingen rast eller semester. Som förälder är det både dagskift och nattskift på rullande schema, och lunchpauser ingår inte i arbetsbeskrivningen. Lönen för mödan är i bästa fall godtycklig, i värsta fall uteblir den helt. Man är arbetsledare, projektledare, mattant, lokalvårdare, förste tröstare och sjuksyster i ett. Men också medlare, psykolog och trivselgeneral. En tröstetanke för mig är att man faktiskt inte behöver vara bäst på allt.

Och den tanken som stillar oron inför sommarlovet. Den enda som förväntar sig att jag ska vara bäst på allt är väl jag själv. Och det är väl orimligt. Att vara sin egna strängaste chef.

Det kommer att bli mängder med nödkorvar till lunch på strandkiosken. Eller yoghurt eller mackor med tjockt med smör. Golven kommer bli smuliga av sand, och hemmet kommer se ut som att en flodvåg dragit fram. Men i sommar är det projekt självständighetsträning som har prioritet, och det får bli på bekostnad av saker blir perfekta. Vi har misslyckats katastrofalt med att få till någon slags harmoni i städningen, och varje gång vi försöker inkludera ett barn i sysslor slutar det i tårar och skrik. Men nu går det inte längre att undvika. Det krävs en hel familj för att få ett hushåll att gå runt.

Har också planerat att pottträna lillbarnet. Att som nu, byta blöja i en trång hall utan vatten, är bara för gräsligt för att orka i längden. Han går redan på pottan varje morgon, men nu när vi är lediga tänkte vi ge oss på att fasa ut blöjorna för gott. Det kommer göra under för livskvaliteten!

Ja. Att vara förälder är synnerligen drömjobbet med de sämsta villkoren. Men också jobbet med den bästa arbetsbeskrivningen. Och precis som med alla andra jobb är nyckeln att delegera där det är möjligt.

Kram

Alla veckans omak och stön är förlåta tack vare vår panghelg. Redan på fredagen hade jag på känn att det skulle bli något alldeles särskilt. För att fira att veckan var över mötte jag upp en vän på Vår Gård och drack cava. De stängde kl 22.00 och då knatade jag hem under en rosa sommarhimmel.

På lördagen gassade solen och vi bestämde oss för att åka till Zetas Trädgård. Aldrig varit där, men förväntningarna var mer än skyhöga. Tyvärr var det mesta utplockat. Vi fick med oss ett gäng Funkia till Andreas surjordsrabatt och några jättevallmo till ängen. Och jag sniffade på en buskpion som doftade en blandning mellan rosor och – vad jag föreställer mig – en änglafis. Hoppas att buskpionen jag satte förra året växer sig såhär praktfull.

Sen åkte vi hem och dukade upp i trädgården. Gjorde en bukett av vad pynt jag hittade i trädgården. Några överblommade tulpaner, rhododendron, salvia, klematis och allium. Ställde fram rosévin och öl.

Och så kom den efterlängtade gästen! Min brorsa Hampus.

Vi gassade i hängmattorna en stund. Barnen blev förstås otyglat glada som alltid.

Jag unnade mig en öl.

Sen dags för middag. Jag hade gjort en sommarsallad med vattenmelon, ost, sallad ur påse, svarta bönor, dressing och rostade pumpafrön. Typiskt mig att välja en rätt man endast behöver montera. Andreas tyckte det var i påvraste laget och grillade lite köttkomplement till honom och Hampus, och korv till barnen.

Efter maten började Bolibompa och jag kläckte denna genialiska idé och lät dem titta i hängmattan medan vi fortsatte surra vid matbordet. Vi fick ljuvliga 30 minuter av stillhet.

Medan jag nattade barnen gick Andreas och Hampus upp på vår terass. Där satt vi sen tills solen sjönk nedanför trädtopparna.

Söndag morgon! Vi firade med pannkakor i trädgården. Ingen tidning i brevlådan utan vi fick hålla tillgodo med senaste numret av Båtnytt. Är det rimligt att inte skicka ut tidningen på en av de få dagar då folk faktiskt har tid att läsa den? Jag säger blankt nej.

Nils väntade inte på att göra sig anständig utan äntrade trädgården i nattsärken. Klänning är hans absoluta favoritplagg. Han får för det mesta använda Junis klänningar.

Efter frukost ilade vi ner till primiärbad på Saltisbadet. Var själv med barnen och hade inte möjlighet att fota. Men det var sig likt! Andreas väntade på Jonas och Steffi och när de kommit hämtade de upp oss med båten och så åkte vi hit! Vi gjorde repris på förra helgen och åt lunch på Kattholmen.

Väl framme upptäckte vi att vi hade glömt vagn och skötväska och hela fadderullan på Macken i Saltsjöbaden, där vi blev upphämtade. ”Men jag tog ju Nils?” sa jag förebrående till Andreas, när jag undrade varför inte han tog vagnen. ”Nej, JAG tog Nils” sa han. Det var sant. Jag tog en proteinbar. Hoppsan!

I stället för att åka hem styrde vi mot Tvättfatet, en liten skreva på en ö inte så långt hemifrån. Vi badade och petade med håven i jakt på vad spännande simhallar, Juni fångade en fisk med sitt metspö. Alldeles för sent kom vi på att det var dags för kvällsmat. Då fick vi stoppa i barnen en nödgiffel och sen styrde vi hemåt i den ljumma kvällningen.

När Jonas och Steffi åkt hemåt, barnen var nattade och alla hushållsbestyr avklarade, landade vi i trädgården igen. Andreas planterade sina Funkior och jag satte ut några jättevallmo i ängen. Där ska de förhoppningsvis blomma tillsammans med Pionvallmon och den Sibiriska vallmon vi sådde förra hösten.

Och det var hela helgen faktiskt. Tänk, om alla fick vara såhär. Då skulle jag faktiskt bli utmattad av all aktivitet och spänning. Är tacksam över alla våra vanliga helger, med tråkiga frukostar och gnälliga barn. Det är konstrasupplevelserna som ger livet krydda.

Kram

Jag kan säga dig att veckan varit en rejäl prövning. Vi har vabbat två grisförkylda ungar hela veckan. Samtidigt har jag haft tentavecka och Andreas kalendern fullsprängd med möten. Vi har jämkat och pusslat så gott det går, växlat mellan att vara lekledare och tokjobba mot deadline. Och det gick! Allt är inlämnat.

Det har verkligen inte bara varit omak. Sommaren kom till Stockholm och det med besked. Varenda skrymsle i trädgården prunkar och spirar. En veckas hällregn följt av intensiv sol har bäddat in allt i en oemotståndlig grönska. Och barnen har varit otroligt tappra trots feber och hosta.

Vi har tillbringat varenda stund barnen orkat i trädgården.

De är så rara där de sitter vid sitt lilla picknickbord och äter frukost. I fem minuter tills någon av dem häller ut sin mjölk i gräsmattan och lämnade bordet illvrålandes.

Trädgården är mer en brädgård och byggarbetsplats just. I år fick barnens studsmatta stryka på foten till förmån för ett ton virke, men inte klagar de för det. Här har Andreas byggt en gunga av.. spännband? Typiskt honom.

Jag har fått ett bud som jag blev väldigt glad över. Schampokakor från Yves Rochér. Har lovat att testa och utvärdera i två veckor om de är något att ha. Har tvättat en gång och det bådar gott. Aja. Recension utlovas.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Det är en lyx att vara gift med en trädgårdsintresserad person. Vi har båda olika projekt vi går och fixar med. Andreas har sin surjordsplantering och här är senaste tillskottet! Ännu en rhodondendron!

Och det roligaste har jag sparat till sist. Nästa vecka drar mitt sommarfrilansjobb igång. Har ett otroligt roligt uppdrag som jag ska göra hela sommaren.

Kram

Detta är väl allra härligaste tiden på året. Klorofyllgröna trädgårdar, rosa solnedgångar och sommarpepp. Vill ta vara på varanda minut.

I torsdags blommade de allra sista av mina monstertulpaner över. De var ju ändå något i hästväg? Nästan som pioner.

Men det var ingen ko på isen för nu blommar syrenen med besked. I fredags, efter läggning, knatade jag ut för att plocka ett knippe. Jag drack absolut vin. Fredag ju?

Ställer dem i ljummet vatten och skär låånga snittytor, för att få dem att hålla. Men man får passa på att njuta, för på en grisblink har de blommar över.

I lördags vann jag högsta lottovinsten. Åt frukost själv med dubbla tidningar! Andreas får DI (via jobbet, tror jag?) och vi är helgprenumeranter på DN sedan flera år tillbaka. Papperstidning är ett livsunn jag aldrig kommer att ge upp.

Gjorde fint med duk och syrenbukett och dubbla dynor, för komfortens skull. Ja, bakgrunden skymtar du virket som ska bli vår nya fasad på tillbyggnaden. Vår trädgård är hälften brädgård just nu.

Andreas och barnen var på i Gustavsbergs äventyrslekpark medan jag gjorde detta. Ordnade ett panikhem åt dahliorna. Virket står nämligen i vägen för min tilltänkta rabatt. Här ser du för övrigt en vy jag nog aldrig fotat. Vårt fallfärdiga shack som rymmer både det ena och det andra. Vi ska riva det (nähä!) och bygga en finare bod, mer lik den andra stora boden som vi har. Har bara några andra projekt före.

På lördag eftermiddag kom Andreas moster Karin och hennes man Rolf på middag. De är nämligen vaccinerade. Hallelujah! Vi har inte setts på över ett år. Tog inga bilder men du får lita på att det var mysigt.

Söndag! Vi åkte båt till Gustavsberg. Vet inte riktigt vad som hände med färgerna på bilden (skulle kunna vara tagen sista helgen i maj 1976!).

Och ut lunch här!

På Kattholmen!

Skulle gärna äta här någon dag.

Men på uteserveringen fanns cyklar till barnen. Och sol och 18 grader!

Jag åt havskräfta. Kan inte minnas sist jag åt det, men gissar att det var innan Juni föddes. Smakar precis som jag minns det. Gott!

Barnen cyklade och åt glass.

Och så sa vi hejdå till Gustavsberg och for hem. Jag slocknade tillsammans med barnen under den korta båtturen hem. Vaknade upp 1 och en halv timme senare alldeles vimmelkantig. Men det var det värt!

Kram

Körde en omröstning på instagram. Tydligen tycker mer än var femte person att hägg stinker kattpiss. Däribland min man?

Kommer aldrig att betrakta hägg på samma sätt igen. Magin är bortblåst! Det var den inte här om dagen när jag fick en impuls att föreviga häggblomningen i vår trädgård. Hela trädgården har exploderat i överflöd efter den kalla våren.

Nu blommar päronträdet, körsbärsträdet, häggen och tulpanerna. Själv känner jag mig lite överblommad redan. Sitter med lämning till Steamery, slutpill på vår tjänst Picknick – nästa vecka är sista ”sprintveckan” (det vill säga utvecklingsvecka) – och sen är det bara en vecka kvar tills skolan är slut för i år. Har haft lite möten med ett företag och eventuellt ska jag göra ett frilansuppdrag som UX-designer under sommaren. Håll tummarna, för det vill jag verkligen göra!

Jo! På måndag kommer en reporter från Plånboken i P1 för att intervjua mig. De gör ett inslag om att hyra kläder och jag ska berätta om mina erfarenheter. Kommer garanterat att göra min pappa stolt i alla fall.

Kram