Sista helgen i maj

Detta är väl allra härligaste tiden på året. Klorofyllgröna trädgårdar, rosa solnedgångar och sommarpepp. Vill ta vara på varanda minut.

I torsdags blommade de allra sista av mina monstertulpaner över. De var ju ändå något i hästväg? Nästan som pioner.

Men det var ingen ko på isen för nu blommar syrenen med besked. I fredags, efter läggning, knatade jag ut för att plocka ett knippe. Jag drack absolut vin. Fredag ju?

Ställer dem i ljummet vatten och skär låånga snittytor, för att få dem att hålla. Men man får passa på att njuta, för på en grisblink har de blommar över.

I lördags vann jag högsta lottovinsten. Åt frukost själv med dubbla tidningar! Andreas får DI (via jobbet, tror jag?) och vi är helgprenumeranter på DN sedan flera år tillbaka. Papperstidning är ett livsunn jag aldrig kommer att ge upp.

Gjorde fint med duk och syrenbukett och dubbla dynor, för komfortens skull. Ja, bakgrunden skymtar du virket som ska bli vår nya fasad på tillbyggnaden. Vår trädgård är hälften brädgård just nu.

Andreas och barnen var på i Gustavsbergs äventyrslekpark medan jag gjorde detta. Ordnade ett panikhem åt dahliorna. Virket står nämligen i vägen för min tilltänkta rabatt. Här ser du för övrigt en vy jag nog aldrig fotat. Vårt fallfärdiga shack som rymmer både det ena och det andra. Vi ska riva det (nähä!) och bygga en finare bod, mer lik den andra stora boden som vi har. Har bara några andra projekt före.

På lördag eftermiddag kom Andreas moster Karin och hennes man Rolf på middag. De är nämligen vaccinerade. Hallelujah! Vi har inte setts på över ett år. Tog inga bilder men du får lita på att det var mysigt.

Söndag! Vi åkte båt till Gustavsberg. Vet inte riktigt vad som hände med färgerna på bilden (skulle kunna vara tagen sista helgen i maj 1976!).

Och ut lunch här!

På Kattholmen!

Skulle gärna äta här någon dag.

Men på uteserveringen fanns cyklar till barnen. Och sol och 18 grader!

Jag åt havskräfta. Kan inte minnas sist jag åt det, men gissar att det var innan Juni föddes. Smakar precis som jag minns det. Gott!

Barnen cyklade och åt glass.

Och så sa vi hejdå till Gustavsberg och for hem. Jag slocknade tillsammans med barnen under den korta båtturen hem. Vaknade upp 1 och en halv timme senare alldeles vimmelkantig. Men det var det värt!

Kram

Lämna ett svar