Recovering Shopaholics

Äntligen är årets bästa löptid kommen! Jag är verkligen inte mycket för att springa om sommarhalvåret. Syrefattig, fesljummen luft, kläder som klistrar och en törst som inte går att släcka. Om vintern däremot. När andetagen river i lungorna och kroppen ångar. Då uthärdar jag som bäst.

Kul är det sällan att springa. Jag skulle säga att var tionde löprunda är uthärdlig för min del. Högt räknat kanske. För det mesta fokuserar jag bara på annat och försöker tänka bort pinan.

Här är mina bästa tips för behagligare löpning om vintern:

– Broddar! Jag har vanliga broddar jag köpt på apoteket. Jag har provat två modeller; ett par vanliga och ett par mer anpassade för löpning. Märkte ingen skillnad annat än att broddarna för löpning nog är för små för kängor.

– Ull underst. Jag springer i underställ i merinoull eller ullfleece och en träningsjacka i reflexmaterial. Om jag fryser första kilometern är det ett tecken på att jag inte blir FÖR varm resten av rundan. På huvudet min tunna cykelmössa i merinoull, och en bib om halsen, också i ull. Ska tilläggas att jag för det mesta sprungit i vanlig reklammössa i bomull och utan bib, och det har fungerat det med.

– Ullmix i strumporna. Viktigt om det blir blaskigt och skorna blir blöta.

– Reflexer! Kan inte nog understrykas hur viktigt det är att synas ordentligt i mörkret. Köp en tunn reflexväst om du inte har några kläder med inbyggda reflexer.

– Spring kortare men oftare. Jag behöver ofta dra ner på tempot när jag springer med broddar. I gengäld kan jag springa oftare, kanske en kort runda flera dagar i rad?

Ut och njut!

Det är så lätt att hela helgen hamnar i otakt när den fått en dålig start. Särskilt med barn. En natts dålig sömn övergår lätt i en stökig morgon. Det är barn som vägrar äta annat än russin. Sömnstulna föräldrar som stirrar håglöst in i kaffekoppen, väntades på att ångorna ska återuppliva kroppen så att man kan ta itu med dagens måsten. Det blir gnäll och fräs och bannor i stället för snälla ord och uppmuntran. Förmaningar om ostädade rum och smutsig tvätt. Är tyvärr sämst på att följa mitt eget bästa råd: Att bara ta sig i kragen!

Otaktsdagar kräver nämligen att jag tänker om helt och hållet. Det finns nämligen bara en sak som är värre än att ta itu med kylskåpsstädning; att göra det i vredesmod. Bättre man spar de tråkigaste sysslorna till dagar man har energi nog att ta itu med dem. Dagar som man redan är nere i källaren humörmässigt är det viktigare att man prioriterar en strategi för att ta sig upp. Annars övergår irritationen i en lågfrekvent ilska som fortplantar sig hos hela familjen.

För oss (som för alla andra) är det allra bästa att bara bryta upp precis där man står och i stället ge sig ut. Släppa allt som det ligger! Ta med sig kaffe och gå till närmsta lekplats eller utflyktsmål och låta barnen rasa av sig. Och detsamma gäller för mitt humör ska sägas. Viktigt att få rasa av sig! Väl hemma brukar jag vara humörmässigt rustad att ta itu med sysslor igen.

Tyvärr är jag erkänt usel på att lyda mina egna präktiga råd. Har därför både städat kylen, burit ut återvinningen och tvättat tre maskiner. Arg som ett bi.

I måndags gick jag upp i grisottan för att ordna med bestyren inför Andreas födelsedag. Juni hade redan vaknat och var fylld av förväntan inför att överräcka en burk med såpbubblor och sin egenhändigt nedtecknade grattishälsning. Som barn är ju allas födelsedagar lika spännande som ens egen. Minns förr om åren när Juni bekymrat konstaterade att ”pappa har ju inte haft kalas? Vill han inte ha fiskdamm?”

Nu skulle han firas med gofrukost. Jag gjorde avokadomacka (av den mikrodelen på den ”ätmogna” avokadon som inte redan var brun). Fyller man år så fyller man år! Värmde frysta croissanter i ugn. Låter förskräckligt torftigt, men jag lovar dig att den från Picard är både smörig inuti och krispig utanpå. Jag lade pannan i djupa veck och koncentrerade på mig att göra ett löv i cappuccinons mjölkskum. Det blev en stjärtskåra.

Nils dekorerade bordet med det finaste han vet; en lastbil.

Detta är Andreas elfte födelsedag som vi firar ihop. Till råga på allt elva år som känns som en hel livsstid. För elva år sedan var det bara vi i hans lägenhet på Ringvägen. Jag bodde också på Ringvägen, men någon kilometer bort. Den lägenheten är sedan länge någon annans och vårt liv har tagit oss till ytterligare två boenden på söder. Ett hus, två barn och två katter. Tre karriärer och en tillbyggnad.

Man är ju bra nyfiken på vad nästkommande elva år har i sitt sköte.

Andreas fick en stillsam födelsedagsfrukost med såpbubblor, grävmaskiner, serpentiner och presenter. Av mig fick han en högtalare och nya träningskläder, eftersom jag är rätt övertygad om att han har samma träningskläder som för elva år sen.

Imorgon åker vi till Lindesberg och ska låta barnen sova hos morfar och Annika medan vi kopplar av på hotell. Första natten utan barnen på mer än två år. Pris ske lov!

Kram