Vardag

Det närmsta en doktorsexamen jag har är alla timmar jag ägnat åt inredningsreportage. Älskar att smygtitta in i folks hem och få en ögonblicksbild av deras liv. Ett härligt reportage är överraskande, ödmjukt och avslappnat  – och motsatsen kan sägas om för alla de reportage som lämnar mig på riktigt dåligt humör: förutsägbara och pretentiösa!

Inredning nuförtiden är så ängsligt att det till och med går trender i hur man pratar om den. Som:

”Jag inreder med en blandning av gammalt och nytt”

Snälla visa mig en person som enbart inreder med splitter nya saker. Detta behöver poängteras lika lite som att man bär sandaler om sommaren. Vill dra redaktören i örat när jag läser sånt här.

”Vi ville göra hemmet till vårt”

Måste vara okynnesrenoverandets mest utslitna fras. Vad exakt vad felet? Antagligen inget – hemmet hade bara den dåliga smaken att ha tillhört någon annan. Jag förstår folk som renoverar för att det är uttjänt, slitet, fel eller fult – men att hemmet inte var tillräckligt ”deras” – är bara skymf mot historien eller tecken på ett oförblommerat högmod. Bygg själv då?

”Vi gjorde det ljust och fräscht”

I sak inte fel, men detta påstående antyder att allt som inte är ljust är ofräscht. Och nu måste tant dra i nödbromsen. Naturen gav oss färger av en anledning. Inte för att de är ”ofräscha”.

”Vi har satsat på stilrent”

Säger folk med minimalistisk inredningsmak för att signalera att de minsann har den goda smaken att äga få möbler. Inredningen på Hallwylska är också stilren, precis som den på Tjolöholm. Att något är rent i stilen betyder inte att det är god smak eller minimalism, bara att den är enhetlig.

”Vi ville bryta av den gamla med modernt”

Här vill jag också dra redaktören i örat. Annat något är gammalt i sig betyder väl inte att det måste tvångsmoderniseras? Detta citat retar nog mig allra mest, eftersom är ett uttjatat rationaliserande över något som egentligen inte är rationellt alls.

Så. Det var mina topp fyra värsta klyschor. Har du några på lager?

Kram

Två händelser i veckan har fått mig att skratta så att strupen krampade.

**

I tisdags vid middagsbordet. Min sexåring Juni petar disträ i maten men skiner plötsligt upp. ”Pappa, vet du, i dag är det första juni!”. ”NEEEEJ!” vrålar min tvååring bestört. ”DET ÄR FÖRSTA NILS!!!”

**

Igår kom min kompis yx-Julia och hennes kille Peppe på middag. Det var första gången jag träffade Peppe och under husesynen kom vi att stanna i biblioteket. ”… Oturligt nog har jag tappat min fitbit, men annars..” inledde jag en troligtvis lång och poänglös harang om min borttappade träningsklocka. Julia tittade på mig som om jag precis lärt mitt barn en grov svordom. ”En fitbit?””Min fitbit? Ett sånt armband som mäter… ”DU HAR DEN PÅ ARMEN?!” ”Jaaaa? Den mäter alltså pulsen” fortsatte jag och gjorde en sirlig rörelse med handleden för illustrera var den var hemmavarande innan jag glömde den på ett spa.

”EN FITTPITT?????” ”PÅ ARMEN?”

**

I dag vaknade hela familjen krasslig och gnällig. Nu väntar popcorn och vad underhållning SVT kan bjuda på eftersom vi i ett moment av inflationschock sade upp alla streamingtjänster (förutom HBO Nordic, kostar bara 49 kronor)

Kram

Sedan förra veckan har vi haft fullt upp. Jag har – efter många om och men – lämnat in min examensrapport. Det var på håret ska sägas. Jag saknar helt motivation att avsluta saker bara för sakens skull. Målet med utbildningen var att få jobb, och eftersom jag fick ett jobb innan examen såg jag ingen större anledning att begära ut själva examen. Efter lite pepp från min handledare lyckades jag uppbåda precis tillräckligt med motivation för att skriva tjugonio sidor rapport. Två dagar innan deadline. Inget mindre än en ett mirakel!

I torsdags åkte vi till Lindesberg. Kameran fick stanna hemma, men vi gjorde mest familjeäventyr. Gick på badhus, Juni red på grannens shetlandsponny Rally, vi åt ogräspaj i Noras nya kulturkvarter och gick på skogspromenad. Precis när vi skulle hem försvann Andreas runt husknuten och dök upp fem minuter senare med en plastpåse fylld med granskott.

”Jag tänkte vi skulle göra gransirap” sa han. När vi kom hem fyllde han och Juni en steriliserad glasburk med granskott och socker. Den ska stå i söderläge i två veckor, och sen har vi sirap. Tips tips.

I söndags var det mors dag. Jag fick sovmorgon och väcktes av till doften av nybakta frukostbullar. Andreas hade gjort rara små källarfranska. Exakt en munsbit stora. Åt med Comté och honung. Sedan läste vi tidning och gjorde lite trädgårdsarbete innan jag och Juni gick på ridlekis.

Äntligen måndag och min första arbetsdag som riktig anställd. Jag är alltså numera ux-designer på Einride, ett svenskt uppstartsföretag som elektrifierar tunga transporter. Inom transportsektorn finns det att göra vad gäller hållbarhet må du tro. Men allt sånt fick vänta eftersom jag började min arbetsvecka med att.. vabba! Hade vi inte haft två veckor på raken utan vabb hade jag nästan börjat gråta, men nu tog jag det med jämnmod i stället. Barnen målade sig med ansiktsmålning, jag fick planterat lite dahlior och..

Möblerat om. Tevagnen står på andra hållet och jag arrangerade om böckerna och blommorna. Inget stillar ett oroligt sinne som att rumstera om i den fysiska miljön.

Via instagram fick jag en ledtråd till vem mannen på tavlan kan föreställa. Tavlan, signerad Gerda Springchorn, hittade vi i en garderob när vi flyttade in i huset, och sent omsider fick den komma upp. Måhända att vi haft Ernest Thiel, en gång Sveriges rikaste man, i vår garderob.

Mer om det en senare.

Kram

I morse kom Anna Truelsen och fotograf-Jonas för att fota ett hemma-hos-reportage för tidningen Lantliv. Har aldrig gjort något liknande innan, och var därför himla pirrig. När vi bokade i vintras kändes maj oändligt långt bort, och jag var fortfarande övertygad om att vi skulle vara helt färdiga med insidan. Det var vi inte!

Tio minuter innan de kom gjorde jag en frisyr-check. Smink hade jag inte hunnit kladda på. Däremot lyste stressaknen på kinderna upp som fyrtorn i ansiktet. Tackar!

Turligt nog var Anna och Jonas vana vid amatörer med klena nerver. Här preppar Anna i vardagsrummet, medan Jonas fotar kakelugnen i matsalen. Kameran är uppkopplad mot datorn, så man se bilder och göra urvalet direkt.

Tvärtom vad man kan tro vill man inte ha skarpt skolsken när man fotar. Utan moln som dämpar solstrålarna mitt på dagen blir färgerna platta, och man får skarpa skuggor i motivet. ”MOLN” skrek Anna och då ställde vi oss i formering och fotade av bara satan.

Jonas var dock otroligt proffsig och exponerade samma motiv både ljust och mörkt. Då kan bilderna slås ihop i efterbearbetningen, och så slipper man mörka eller överexponerade partier.

Jag hade piffat järnet kvällen innan. Fyllt på med vad blommor trädgården kunde uppbåda. I köket petade jag ner en maffig rhodondendron-kvist. Kände mig ändå otroligt osäker in i det sista. Inte är väl vårt hem tjusigt nog för ett inredningsreportage? Anna och Jonas tog dock udden av de värsta nerverna genom att vara så gulliga och peppiga.

Reportaget publiceras inte förrän nästa år. Men då hoppas jag att du ska gilla!

När fotograferingen var över och eftermiddagens mötesmaraton var slut kunde vi sätta oss vid ett rensad och piffad matsal. ”NJUT AV DENNA STUND” väste jag högt för mig själv. I morgon kommer allt vara dränkt i lego, pixiböcker, pärlplattor och toarullskonst igen.

Nu har jag precis nattat trilskande barn i två timmar. ”Ska INTE vila”. Dessförinnan har jag badat trilskande barn i en timme. ”Ska INTE tvätta håret, för då får jag russinhår”.

Nu är det dags att natta mig själv innan jag börjar trilskas.

Kram

Förra torsdagen var jag bjuden på lunch. Med franskt tema, otrolig mat och en dukning jag bara ville stjäla med mig hem. Yves Rocher (och deras urgulliga och superproffsiga varumärkeschef Gabriella Killeen) bjöd på lunch med franskt tema för att fira deras nya läppstift.

Detta var en bjärt kontrast till min standardlunch (två ägg på knäckebröd, ensam och scrollandes på aftonbladet.se). Växlade några ord med Nina Campioni, vars blogg jag läst i ett halvt sekel och hamnade bredvid en otroligt härlig makeupartist från Brasilien som numera också bodde i Nacka. En otroligt vardagslyxig stund jag marinerade länge efteråt.

Lördagmorgon tog jag tåget in till stan. Var så uppspelt att jag hade svårt att hitta en lämplig utstyrsel. Tog av och på strumpbyxorna säkert tre gånger innan de fick bli kvar på (fel beslut, låren ugnsbakades i gassande solsken hela lunchen). Skulle träffa min allra bästa Karin, som jag inte sett på flera år eftersom hon bor i Malmö. Jag och Karin bodde ihop i vår första lägenhe. Vår och vår, det var min mammas kontrakt och vi var på inga sett föredömliga hyresgäster. Under åren har vi alltid följts åt i livsskeden. Vi värkte fram våra C-uppsatser på kaféer i Berlin, fick våra första barn med en månads mellanrum och flyttade till hus ungefär samtidigt. Nu är jag så spänd på vad nästa livsskede har i sin linda. Tantställning och botox kom vi fram till.

På kvällen firade vi valborg hos några vi känner via förskolan. Det var lekar i trädgården, en kvartett, bål och aktiviteter för barnen. Finaste av allt var ändå att vi bara hade en smärre bajsrelaterad olycka, och vi kunde stanna till 10 innan barnen bröt ihop. Livets makaron i form av en lördagkväll.

Sist men inte minst kan jag meddela att jag inte går i skolan längre. I stället har jag ett jobb! Som UX-designer på Einride. Kan knappt förstå att två års plugg är över. Jag har en anställning, kollegor, otroligt roliga arbetsuppgifter, tillgång till kaffeautomat och ett skrivbord och en extern skärm jag aldrig använt. Hurra! Kan skriva mer om min upplevelse av att vidareutbilda i ett separat inlägg. Får alltid en mängd frågor från andra som går i omskolningstankar.

Kram

En sån helg! I fredags gick vi på middag och var inte hemma förrän halv 11. Nästan som tiden innan barn? Tidigare har barnen alltid blivit övertrötta och vi har bugande och ursäktande avlägsnat oss med skrikande barn vid läggdags.

I lördags åkte vi och hämtade upp våra senaste auktionsköp. En friktionsfri runda sånär som på att jag läste fel utlämningsställe och vi fick köra i ilfart till andra sidan stan för att hinna till storbarnets simskola. Nöjd Andreas var med mig då. Vi hämtade ett skrivbord till Andreas och en tevagn, modell 470 från Svenskt Tenn, till mig. Förlåt, jag menade förstås till hela familjen. Men mest till mig om vi ska vara uppriktiga. Svepte undan duplo och kattleksaker ur bild och försökte fånga den på bild. Vardagsrummet blev minst 20% trivsammare i ett slag.

I lördags gick vi spontant över till några grannar på pizza, och kom hem alldeles för sent igen. Måste nästan nypa mig i armen? Det är som att få smaka på vuxenlivet igen.

Varenda ledig sekund har vi tillbringat i trädgården. Vi har planterat tre syrenhortensior, Andreas har gett sig i kast med att reparera vår skövlade gräsmatta och jag har spontanköpt klätterrosen Ghislaine de Féligonde. Har usel planeringsförmåga när det kommer till trädgård. Dras som en mal till ljuset om jag ser något storblommigt, persikofärgat eller tantigt. Det finns inte en planta i trädgården som krävt mer än fem minuters inre överläggning. Å andra sidan är spontaniteten något jag värnar. Så fasligt mycket planering som krävs för att livet med barn ska gå ihop, tur att det finns några aspekter i livet där spontaniteten får härska.

Kram

Jag har verkligen haft en trasslig relation till mitt hår. Har testat de allra flesta metoder för att få någorlunda styr på mitt otyglade barr: balsammetoden (gav upp efter något år), aleppotvål med surskölj (håret blev flottigt efter någon dag, plus att stanken från äppelcidervinägern förtog mycket av det härliga), sulfatfria schampon med mera.

Det har varit ett av och på-förhållande till de flesta produkterna. Många har fungerat i en period, tills mina porer överlistat produkterna och lämnat håret i flottiga, trassliga testar efter någon dag.

Nu vill jag tipsa om två produkter som gjort skillnad: Yves Rochés schampokaka (den närande) och Hårvinäger. Hårvinägern är otrolig. Den doftar hallon och lämnar håret lätt och otroligt glansigt. Inte alls den tunga känslan som jag får av vanliga balsam. Ingredienserna är naturliga och till största del ekologiska. Schampokakan innebär också att vi minskar på vattenåtgången.

Rekommenderas starkt!

Behöver väl knappast skriva ut den egentligen, men gör det för tydlighetens skull. Produkterna har jag förstås köpt själv.

”Ska ni inte komma förbi på påskmiddag hos oss då?” frågade jag Tommy och Kerstin, som bor tvärs över staketet. Egentligen var våra planer att inte fira påsk alls. På sin höjd tänkte vi bjuda över min brorsa, men han är så lätt att underhålla att det knappt gills.

Vi hade nämligen bestämt att detta skulle bli årets stora fixarhelg. Släp var bokat och vi skulle bära allt bråte och spill till återvinningen. Vår trädgård blivit något av ett självplock där grannskapet har försett med material till diverse hobbyprojekt. Tyvärr har de också förfasats över våra lumphögar, fixarhelgen kunde inte komma nog tidigt.

Tommy fyllde sin ryggsäck med öl, sill, rom, danskt rågbröd och lökskalsfärgade ägg, tog en hembakt citronmarängpaj i ena handen och klev över staketet. Alla borde ha en Tommy till granne, faktiskt.

Jag fick ett il av inspiration och kastade inte mindre än fyra dukar på bordet. Letade fram min sista färgade stearinljus från Liljeholmens ljusfabrik och strösslade ut lite tulpaner.

Det mesta på bordet är sånt vi använder till vardags. Men med lite färgglada crepeblommor till servettringar och pastellfärgade ljus kändes det påskigt. Eller bara väldigt danskt, vilket är så gott nog.

Andreas premiärtände grillen och grillade kött, sötpotatis, majs, aubergine och sparris. Till det en potatissallad. Ska villigt erkänna att jag knappt vet vad som är ett traditionellt påskbord, men detta fick vara bra nära nog.

Sen kom Kerstin och till sist min bror, och så satt vi och åt och surrade ända till midnatt. Så glad och tacksam för att vi vågade bjuda in och för att de tackade ja!

Fixarhelgen då! Jo, fem vändor till återvinningen blev det. Med spill, bråte, nedklippta törnbuskar och löv. Innan lövsprickningen ser trädgården vissnare ut än någonsin. Så omotiverande! Vi planterade också nya rosor och syrenhortensior. Alla nyplanteringar ser färglösa och påvra ut att jag inte kunde drista mig till att ta fram kameran. Du får lita på att det blir fint tillslut.

Hoppas att din påsk var fin.

Kram

Sophia

I går har jag ett sånt där tillfälle. Du vet, när lyckan spritter till i hela kroppen och sinnet nästan känns lite rusigt. Det var söndagkväll och tvättberget skulle i sedvanlig ordning bestigas. Men i stället för att vandra till ovanvåningen och vika all tvätt hukad över sängen, stannade jag kvar i badrummet. Tände ljus, hällde upp ett glas ingefärdryck och började titta på ett kostymdrama.

Det här är lustigt nog vad jag dagdrömde om när vi påbörjade tillbyggnadsprojektet för två och ett halvt år sedan. Inte för att förverkliga inredningsfantasier. Utan den subtila glädjen i en vettig arbetsställning. Den stilla förnöjsamheten över ett smidigt arbetsflöde. Och tacksamheten över att slippa inreda med en torkställning.

Ibland tänker jag att vedermödorna med hushållssysslor inte nödvändigtvis består i att de måste göras, utan hur de görs. Om jag får vika tvätt i en upprätt ställning och lyssna på en bra pod, eller titta på en tv-serie. När inte ryggvärk och onda tankar är mitt sällskap. Ja, då är det faktiskt rätt angenämt! Så som jag föreställer mig sysslorna i paradiset.

Kram

I morse blev jag väckt av sång. Fyller nämligen 34! 34! Kan inte begripa det. Har tydliga minnesbilder från när mina föräldrar var 34 och upplevde då att de var förhistoriskt gamla. Själv känner jag mig tidlös.

Fick en locktång i present och satte genast igång att experimentera. Aldrig haft en locktång i hela mitt liv, men har på senare år haft ett stort sug. Brukar locka håret genom att sova med flätor eller tvinna håret i ett handduksskärp. Men detta är ytterligare en nivå.

Jag blev överraskad med bastu och spa och lunch på stan. Att jag blir så bortskämd? Förstår inte vad jag gjort för att förtj.. nej men vänta! Vi har faktiskt vabbat i två år. Förtjänar allt! Vabbade till och med på min 33:e födelsedag, så tänker inte be om ursäkt för att jag fick sitta i bastu och gå på massage. Mmmmm.

Till kvällsmat valde blev det surdegspizza och nejgroni (alkoholfri Negroni), så gott.

Andreas gjorde en med äppelskivor och gorgonzola. Min absoluta favorit.

Det var en otrolig dag. Allra mest tacksam är jag över att jag inte har ett dugg åldersnoja. Vilken förmån att ha fått ett år till.

Kram