Fittpitt och första Nils

Två händelser i veckan har fått mig att skratta så att strupen krampade.

**

I tisdags vid middagsbordet. Min sexåring Juni petar disträ i maten men skiner plötsligt upp. ”Pappa, vet du, i dag är det första juni!”. ”NEEEEJ!” vrålar min tvååring bestört. ”DET ÄR FÖRSTA NILS!!!”

**

Igår kom min kompis yx-Julia och hennes kille Peppe på middag. Det var första gången jag träffade Peppe och under husesynen kom vi att stanna i biblioteket. ”… Oturligt nog har jag tappat min fitbit, men annars..” inledde jag en troligtvis lång och poänglös harang om min borttappade träningsklocka. Julia tittade på mig som om jag precis lärt mitt barn en grov svordom. ”En fitbit?””Min fitbit? Ett sånt armband som mäter… ”DU HAR DEN PÅ ARMEN?!” ”Jaaaa? Den mäter alltså pulsen” fortsatte jag och gjorde en sirlig rörelse med handleden för illustrera var den var hemmavarande innan jag glömde den på ett spa.

”EN FITTPITT?????” ”PÅ ARMEN?”

**

I dag vaknade hela familjen krasslig och gnällig. Nu väntar popcorn och vad underhållning SVT kan bjuda på eftersom vi i ett moment av inflationschock sade upp alla streamingtjänster (förutom HBO Nordic, kostar bara 49 kronor)

Kram