Packningstips: bra grejer att ha i resväskan

En av Andreas bekanta säger att han aldrig reser någonstans utan en golfhandske och en cigarrsnoppare. Det låter förstås lagom dekadent och minnesvärt, men kanske inget för småbarnsfamiljen. Men här är i stället några saker som jag tycker förtjänar en plats  i resväskan vart det än bär hän.

Visst  behöver vi mer än vad som nämnts nedan, men det är ju don efter person. Alltså destinationen och syftet med resan får styra. Men detta är prylarna jag helst aldrig lämnar hemmet utan.

Galltvål. Jag har sjungit galltvålens lov vid flera tillfällen men faktum är att om du bara ska packa en grej så är det den. På resan packar jag den hårda tvålen. Den fungerar som fläckborttagare, tvättmedel för handtvätt (även finkläder) men den går också att använda som duschtvål om det verkligen kniper.

Grenuttag. Detta geniala packningstrick är signerat min man Andreas (medveten om att fler säkert tänkt samma geniala tanke, men ändå). De flesta brukar vara duktiga på att komma ihåg adapter, men sen då? Antingen packar man en adapter för varje elpryttel och hoppas på att det finns tillräckligt med uttag, eller så packar man en adapter och ett grenuttag. Et voilá – ström vare här.

Clean Kanteen. Att all denna plast förstör våra hav är väl knappast nyheter för någon. Men när man är utrikes är det ju lätt hänt att det köps fem-sex plastflaskor om dagen. Jag har börjat packa med mig en Clean kanteen som vi fyller på varje morgon. Plastflaskevatten är måhända oundikligt i vissa länder, men en fiffig grej är att köpa femlitersdunkar med vatten och fylla på i den medhavda flaskan. Vattnet hålls svalare längre, mycket billigare och bättre för miljön.

En penna i handbagaget. Många flygbolag utomlands tillhandahåller inte pennor när det ska fyllas i blanketter till ankomstdestinationen. Personalen kan också fräsa ifrån på skarpen om man ber om penna ”we’re not required to carry pens ma’am”. Happ. En penna i handbagaget bör man alltid unna sig oavsett.

Dessa pryttlar försöker jag aldrig att resa utan. När vi ändå pratar om packpryttlar man inte borde glömma är det på sin plats att nämna en grej som i min mening är helt onödig att släpa med sig:

Joggingskor. Jag är ingen särskilt erfaren löpare men har ändå en halvmara och några ytterligare lopp i bagaget och har sprungit regelbundet i fem år. Konditionen sitter inte i skorna hur mycket jag än vill. Jag har sprungit milen utan skor och otaliga kilometrar i gamla sneakers med sulor torra som fnöske. Mina knän är inget att hurra för men de dör inte av en runda i gamla skor. De som däremot är dåligt för knäna är när jag skippar stretchen eller inte tränar dem allsidigt under en längre tid. Om du har allvarliga problem kanske inte detta är för dig, men är du en vanlig motionär funkar detta bra. Jag kan för övrigt avslöja att mina nuvarande löpskor är tre år gamla och jag har inga planer på att byta ut dem i närtid. Jag ger inte mycket för rådet att de ska bytas ut varje år eller var tusende mil. Hur klarade vi oss fram till modern tid om det skulle visa sig stämma? Att springa är människans äldsta fortskaffningssätt, och vi sprang bra mycket mer innan vi hade dyra sneakers än efter. Kanske är jag lite väl kategorisk men jag märker verkligen ingen skillnad i min prestation som vanligt motionär om jag använder nya eller gamla skor. Möjlighet att de nya orsaker fler skavsår…

Förresten. Dela gärna med dig av måste-grejerna i din packning!

Stor kram

Sophia

 

 

 

Hejhej från Mexiko

Nu har vi varit på Mexikansk mark i några dagar. Vi har mellanlandat i Cancún för att om några dagar leta oss neråt mot Tulum. Och mellanlandning är beskrivande för känslan som vi har här. Vill så himla ogärna vara resenären som klagar på massturism och brist på autencitet (eftersom vår närvaro i högsta grad bidrar till just det) men ställer mig rådvill till vad jag annars ska skriva om Cancún? Om detta var huvudestination för vår resa hade jag varit mäkta besviken, men turligt nog är det bara en mellanlandning.

Jag ber på förhand om ursäkt för att bilderna är i så dålig upplösning. De blir sönderkomprimerade är jag importerar dem till mobilen från kameran. Det är förstås tacksamt för alla som sitter på kackig uppkoppling men föga kul för andra. Nog om detta!

I går försökte vi göra Cancun. Strax utanför hotellet finns ett Mayamuseum. Faktiskt väldigt fint och mycket att se. Till och med Juni var road.

Inte alls särskilt mycket turister och svalkade att promenera under de stora träden.

Såhär roligt tyckte Juni att det var:

I Cancún finns det gott om amerikanska matkedjor. Man får leta lite för att hitta till marknaderna med den mexikanska maten. Vi åkte till Marknad 23 för tacobonanza.

Det tog en stund att komma dit men väl värt besväret. Fyra tacos för en spottstyver.

När vi ändå var där passade vi på att promenera omkring på bakgator. Det är mycket roligare att se de mindre tillrättalagda delarna av en stad.

Höga murar med krossat glas på toppen, graffitti och blommande buskar.

Det är väl också här alla gamla Folkabubblor kommer för att dö? Står massa mer eller mindre fallfärdiga bubblor på längst bakgatorna. Detta var en av de mer omhändertagna exemplaren.

I dag fyller Juni TVÅ år. Inte kunde jag någonsin tro de där första självande veckorna som nybliven förälder att tiden skulle gå fort. Vi firade med en egenpåhittad variant med pannkakstårta. Great success.

Det var slut på rapporten för nu. Nästa gång vi hörs har vi förhoppningsvis nått Tulum.

Stor kram

Sophia

 

Sista sucken i Miami

Nu har vi ganska precis landat i Cancún i Mexiko. Hotellet som vi bokat för några dagars vistelse här visade sig vara ett time share. Vet inte riktigt vad det innebär men vi fick ett stort rum precis vid stranden med en flott balkong, vardagsrum och ett litet kök. Visst att allt ser ut att vara inrett av Franny Fines morsa (ni som vet vet) men så rackarns tipptopp för en familj som reser med ett litet barn.

Tänkte bara dela med mig av en bildkavalkad ifrån Miami. Vi tillbringade totalt tre hela dagar där men en av dem åkte vi till Ft Lauderdale för att hänga med min kompis Karin, hennes Martin och deras Uno. Jag var toast madame på deras bröllop i augusti, om någon minns. Det var ett kärt återseende för Juni och Uno (prova att säga deras namn ihop tre gånger på raken), och det var så hjärtknipande rörande att se.

I alla fall. Ett bildregn var utlovat och här kommer det.

Jag och Andreas var i Miami för en halv livstids sedan. Då fastnade vi för Le Sandwicheri, som inte helt oväntat säljer mackor. Perfekta frukoststället en dag med fint väder. Man serveras rejäla och opretentiösa mackor i en trailerliknadnande food truck.

 

Dagarna tillbringas bäst på stranden eller i Lummus park, för där håller sig familjens yngsta medlem road. Vi bodde på South Beach, en ökänd partajdel av Miami. Faktum är när man tänker på Miami är det förmodligen South Beach man tänker på, även om riktiga Miami är så mycket mer. Vi lyckades också pricka in Spring Break-säsongen, alltså Merikarnas motsvarighet till sportlov. Inte så mycket sport men väl galej, tonårsdrama och stök. På gatan utanför hotellet var det skyltat ”Welcome Spring breakers! Prohohibited on the beach: drinking, playing loud music and coolers!”. Om hur det efterlevdes i praktiken: sisådär va?

Det var mycket bärande av vatten i hinkar.

 

Och tittandes mot de läskiga vågorna som bryts. Juni bestämde sig direkt för att havet inte är att lita på. Hepp.

Strandlivet börjar redan i gryninngen. Miami har ingen direkt solnedgång att skryta om och skyskraporna vid stranden blockar kvällssolen på stranden, men i arla morgonstrund möts man av yogisar, löpare och livsnjutare.

Älskar färgkombinationerna. Randigt och kulört om vartannat. I dessa strandhyddor får man handduk och solstolar om man bor på något av strandhotellen. Parasoll får man dock betala extra för. 300 kronor kostar hyran när alla skatter är inräknande. Minus dricks. Det gäller att hålla i plånboken i Miami för stan är fruktansvärt dyr.

Hotellet som vi bodde på var som en enda kulört färgbomb. Dessvärre drog det också till sig Spring Breakers som en klick bajs med flugor. Kanske kan DJ:n vid poolen haft ett finger med i spelen? Eller baren som serverade redbull vodka men inte té. Glad att vi inte var den enda småbarnsfamiljen som såg lite bortkomna ut där, men nästa gång kanske vi får göra mer research.

Här står jag och tronar med min nya sweat shirt förresten. Inte så pjåkig va? Köpt på Banana Republic i Miami eftersom att jag led seriös brist på tjockare plagg.

När jag ändå tagit upp frukost vill jag tipsa om ett annat ljuvligt ställe: Rosetta Bakery. Allt är därbakat och riktigt, riktigt smaskigt. Cappuccinon var också helt klart bäst vilket förstås inte säger mycket, men det var riktigt god.

 

P

Att titta på bagaren som bakar allt bakom en glasvägg är finfin underhållning.

Kvällsmiddagarna var ingen höjadare tyvärr. Juni var för det mesta toktrött och rände omkring som en hattifnatt. Så jag har tyvärr inga tips att bju på där.

Vi hann också spatsera omkring. Det finns otroligt mycket att vila ögonen på. Vissa otroligt vacker Art Deco-byggnader men också många finfula. Som tex denna.

 

Och överallt är hänger det kulörta lampor eller ljus. Så mysigt.

 

Och den som älskar neon kommer defintivt få sitt lystmäte. Shelborne låg ganska nära vårt hotell och bjuder på neon en masse.

Detta var alles: Nu Mexiko!

Stor kram

Sophia