Dramatic Moh, Ance. AW15. Notera den plågade minen.
Det är ju ingen hemlighet att jag har en förkärlek för Acnes stickade tröjor. Det är maniskt. De väcker ett ha-begär utan dess like. Trots mitt shoppingstopp måste jag erkänna att jag ofta är inne på Acnes hemsida för att spana in deras stickade sortiment.
Men, härom veckan slog det mig. Fan vad obekväma tröjorna faktiskt är. De sticks som fan och jag är ändå inte superkänslig. Har uppenbarligen levt i total förnekelse om detta.
Efter en kort sorgeprocess så inser jag nu att jag aldrig mer kommer köpa ett skickat plagg som sticks igen. Inte värt det. Jag har ju tidigare tjatat om att plagg ska sitta bekvämt och det handlar ju inte bara om passform utan även känslan mot kroppen. Det skar vara mjukt och inte skava eller stickas.
Detta innebär att mina favoriter Dramatic Moh och Raya inte längre kommer platsa i min garderob. Jag kommer givetvis använda sönder de jag har men jag kommer sannolikt inte införskaffa några nya exemplar. Stort för mig då dessa varit basplagg i min garderob de senaste 5 åren.
I Stockholm skiner solen och jag har arbetat en halvdag hemifrån. Det övergår mitt förstånd varför inte detta är livet varje dag.
Denna vecka har jag haft tema jokervecka. Och med jokrar menar jag de plagg som överlevt årets alla utrensningar men som jag fortfarande är osäker på. Låt oss titta på hur det har sett ut (obs, tisdagens och onsdagens outfits var såna praktfiaskon att plaggen åkte raka vägen till textilåtervinningen, så de hoppar vi, ok?)
Måndag. Lykke li eller spökplumpen? Denna helsvarta, ribbstickande långklänning inhandlades när jag var gravid och fick mig att känna mig bohemsk och konstnärlig. Och gjorde sig susen med ett skärp i midjan. Sedan dess har den bara blivit hängandes eftersom jag känt mig lite som spökplumpen. Men den fick en nytändning i måndags och blir definitivt kvar. Nu har jag rensat ut de flesta smycken, men i framtiden tror jag att ett maffigt halsband verkligen skulle få den att lyfta.
Tisdag. Om vi räknar bort skorna har denna outfit kostat mig totalt 150 kronor. Tröjan är en prima ulltröja i boxig kvalitet som jag fiskade upp ur fyndlådan på Stadsmissionen och gav en femtiolapp för. Den har använts alldeles för lite eftersom passformen varit sisådär. Men jag tycker att den verkligen lyfter tillsammans med en snäv underdel. Kjolen är från Dagmar och köptes på Tradera för prick 100 kr. Slitsen gör den dock mindre användbar då jag hela tiden går och drar i kjolen för att inte råka blotta för mycket. (Kan man ens blotta för mycket, svar jorå?). Men nu funderar jag på om jag inte ska sätta in en dragkejda för slitsen alternativt sy ihop den. Då tror jag att den får vädra luft lite oftare.
Sist men inte minst. Också ett second hand(-icke)-fynd. En tröja från Stella McCartney köpt på Usedby. Älskar mönstret, det skira tyget och den knasiga resåren. Tyvärr älskar tröjan inte mig. Den krummar sig runt bysten och mönstret får mina bröst att se ut som två psykedeliska clownögon. Kunde inte ens förmå mig att lägga upp en bild rakt framifrån pga genererar mig själv. Nej det går bara inte.
Av denna upplaga av jokervecka är det tre plagg som blir kvar. Svart, ribbstickad klänning, kjolen och ulltröjan. Kjolen blir kvar under förutsättning att jag kan sy igen slitsen eftersom den annars bara kommer att fortsätta samla damm i garderoben.
Klockan har inte ens hunnit slå 06.30 men jag sitter redan på pendeln till jobbet
Skulle vilja skriva att livet med hus är fantastiskt, men faktum är att det just nu känns som ett destruktivt förhållande. Det är en partner som psykar en genom att vara ömsom kall och ömsom varm. Varje kväll upptäcker jag något nytt att göra som noteras på den milslånga att-göra-listan, men också någon ny egenhet som jag förälskar mig i.
Dagarna består av arbete och barnbestyr och varje kväll sadlar jag om till målare/arga snickaren.
låt oss ta en titt på vad jag sysslar med:
Börjar varje morgon här, i pendelkuren.
Måndag:
Vill blotta ankeln men har varken ankelbyxor eller klackar med lågt skaft. Lösningen blir en uppvikt finbyxa samt ett par vanliga klackar med remmar i skaftet som jag pillar bort. Et voilà: ankelbyxor och ankelskor.
Världens enklaste diy vare här.
Tisdag: Gör en ansträngning och försöker se anständig ut. Utmaningen är så få plagg som möjligt. Här blus, vida byxan och sneakers och inget mer. Den propra outfiten döljer väl det faktum att jag är ett vandrande haveri. Sanningen är att jag kom till jobbet utan deo, med ett par trosor i fickan samt en fryst parmesanskalk istället för ugnspannkaka i matlådan. Småbarnslivet ftw.
Onsdag: målar insida av garderob med linoljefärg.
Torsdag: börjar se slutet på trappmålningen. Bara en strykning till..
Både du och jag har fått ett litet andrum från bloggen under förra veckan. Jag har dock inte legat på latsidan utan fyllt på med inspiration, men framförallt, reflektion.
För länge sedan skrev jag om min önskan att bli mer modemodig. Jag ville utmana gråsamheten som jag ofrivilligt fastnat i. Det vill säga att jag gick helt klädd i gråmelerat fem av veckans sju dagar. Inte helt olikt mjukisdjur vuxenstorlek.
Hur går min kamp mot gråsamheten då? För det mesta bra, har jag glädjen att meddela. Det finns massor av regler för hur kläder ska matchas för att man ska betraktas som stilsäker. Och jag har nog hörsammat dem lite väl mycket på bekostnad av min egen uppfattning om vad jag tycker är vackert. För grått är vackert i all enkelhet – men ack så förutsägbart. Och ska man leva med ett begränsat antal kläder under ett år, då vill i alla fall jag inte att de ska kännas förutsägbara.
Här är två outfits jag aldrig hade kunnat drömma om att bära för ett år sedan. Min spontana reaktion hade nog varit ”tack för att du frågar men aldrig i livet”. Men under året som gått har jag utmanat gamla sanningar och reflekterat över skillnaden mellan ”en stil” och ”min stil”. Det har gjort att jag känner mig betydligt mer bekväm i brokiga mönster och knalliga färger. Stilsäkert? Troligen inte. Modemodigt? Mer än förr i alla fall.
I helgen var det dags för sommarens mest efterlängtade händelse: mina kompisar Karin och Martins bröllop. Inför en stor skara bölande vänner och familj gifte de sig utanför Brantevik på Österlen. Och ställde till med världens kalas i en lada. Nu är det ingen bröllopsblogg – men WOW – vilken fest. Ceremonin, middagen, vännerna, talen, musiken, bandet – jag önskar att dagen vore en karamell som jag kunde suga på för resten av livet.
Jag hade också den hedersamma uppgiften att vara toastmadame tillsammans med en Emma. Eftersom det är min egen blogg tar jag mig friheten att skryta vilt: vi gjorde det sjukt bra. Särskilt Emma.
Att köpa något nytt att bära på bröllopet var ju aldrig ett alternativ. Ett tag tänkte jag hyra kläder av Klädbiblioteket. Men lösningen fanns mitt framför näsan. I Karins garderob hängde hennes gamla studentklänning. Den firar tio år i år, och har inte burits bara vid hennes student utan även vid hennes två systrars.
Klänningen är en omlottklänning i bomull från Zara. Egentligen har den också en liten krage och är lite mer urringad. Men eftersom krage inte är min melodi vek jag bara in den, och så var det som att kragen inte fanns. Urringningen löste jag med två säkerhetsnålar.
Perfekt längd, perfekt passform och gick susen ihop med ett par gamla guldklackar, även de från Zara. Det roliga är att modellen gör sig lika bra för alver som för hobbitar. Jag ståtar 1.60 över havet så du får räkna ut vem som är alverna.
Vem säger att det är fel att lysa med lånta fjädrar? Inte jag. Jag är så tacksam över att jag hade klänningen till låns. Det känns vackert att klänningen har en egen historia och varit en del av flera livsavgörande ögonblick.
Jag tänker att det är precis så jag hade velat ha det om jag vore en finklänning. Bara tillbringa tiden med att mingla runt på olika tillställningar. Synd och skam att många festplagg bara blir burna någon enstaka gång.
Dagen efter festen vaknade jag som trefaldig segrare i bröllopspingisen (ja, de hade pingisbord) samt dunderförkyld. Ändå livets helg. Innan vi åkte hem hann vi också med frukost på Hamngården och sedan fika på Hörnans kafé i Brantevik.
Som är så här mysigt! Vi mötte upp morfar, Annika och Juni..
Och drack obligatorisk äpplemust från Österlen. På vackert bord med en anspråkslös och troligen handvirkad liten duk.
Och sedan for vi hem mot Stockholm igen. Trötta, förkylda och men i extas.
Gick på 70-årskalas i en mundering som jag tyckte var rätt lyxig. Vit skjorta utan fläckar, pennkjol utan hål och lagom smutsstänkta sandaler. Insåg att hela min outfit sammanlagt kostat mig under tusenlappen.
Solglasögon: Ray-Ban, 500 kronor (köpta i nyskick på Blocket)
Skjorta: Weekday, 75 kr
Kjol: Rodebjer, 300 kr
Sandaler: Pull & Bear, 100 kr
Jag tycker att det är ett enormt slöseri att ha rea fyrahundra gånger på en säsong (släpp färre kollektioner, mvh marknaden), men ack – den njutiga känslan att ha gjort ett gott fynd. Till skillnad från många andra ”reafynd” som hängt oanvända i garderoben är detta plagg som jag fortfarande känner mig piffig i, trots att de nu har flera år på nacken.
Bjur på extra många bilder med samma motiv för annat vore själviskt när en har en perfekt hårdag. Kommer även att vara generös med bilder när den inträffar nästa gång 2019. Obs att det skarpa dagsljuset gör att jag ser frommare ut än i verkligheten.
Skjortan är en gammal bekant. Denna gång nedstoppad i kjolen bara.
Vad tycker du om rea? Är du en fyndare av rang eller blir du som jag – lite uppgiven av det enorma utbudet av kläder som ingen verkar vilja ha till fullpris.
Snart bär det av hemåt igen. Vi drar från Portugal på söndag för att landa lite innan vi drar vidare mot Gotland och sedan Västkusten.
Portugal ligger ju som ni vet vid Atlantkusten. Så till skillnad från länderna vid Medelhavet så är lite svalare här. Eller med svalare menar jag att det fläktar mer och havet är kallare. Temperaturen har snittat på runt 23-24 grader vilket på en blåsig strand känns kallare. I alla fall enligt mig, som är frusen av naturen.
Här om dagen var vi vid en strand som heter Adraga. Superfin med ett riktigt blåshål. Jag fick typ gräva ner mig i sanden för att inte frysa. När jag låg där och frös kom jag att tänka på att jag borde ha en våtdräkt. Den skulle skydda mig på land och även möjliggöra ett dopp i havet. (Sant, jag har inte badat i havet här för det är så jäkla kallt.)
Eftersom svensk sommar inte alltid är helt väderstabilt så tror jag att våtdräkten gör sig bra även hemma.
Det som även är bra med en våtdräkt är att den skyddar från solen. Jag tillhör ju kategorin blekare än blekast och antar en närmast rosa färg om jag vistas i solen för länge.
alternativt en lite mindre täckande variant
Det kan nog bli till att investera i en sådan nästa år, när mitt köpstop är över.
Jag har haft en klänning i snart tre år som jag älskar men inte använder som sig bör. Har gått och klurat hur jag skulle kunna göra om den för att använda den mer och jag kom på idén om att göra om den till en blus. Men, jag har inte gjort slag i saken.
Nu kom jag på det igen när jag hade med mig klänningen hit ner till Portugal. Jag bestämde mig dörför att göra verklighet av min idé.
I förrgår hittade jag en sömmerska här i Cascais, Christina. Hon har sin ateljé 5 min från där vi bor. Perfekt. Jag begav mig dit (glömde givetvis kameran) och med hjälpa av google translate lade jag mig klännings öde henne händer.
Idag gick jag dit för att hämta min nya blus och jag måste säga att jag blev väldigt nöjd. Denna kommer definitivt att användas flitigt. För ynka €7,50 fick jag ett helt nytt plagg.
Här är resultatet:
PS: Mina leopardtights (eller tantajtsen som min man kallar dem) är det plagg med lägst PPA (pris per användning). Så sköna. Lever i dem på kvällarna här nere. Och perfekta att resa i. Investera i ett par om du precis har eller ska få barn. Perfekta för mys i soffan eller barnvagnspromenaden.
Mitt säkra kort i garderoben är utan tvekan valfritt plagg ur mitt grå sortiment. Jag har ju tidigare bekänt färg, eller snarare bekänt att jag lider av ofrivillig gråsamhet och sedan dess har jag metodiskt arbetat för att i högre utsträckning välja färgglada plagg.
Men så kommer dagar då jag känner att det ligger något blytungt över hela mitt väsen. Gnuggar knappt sömnen ur ögonen på hela dagen, anlägger en surmulen uppsyn och känner mig helt värdelös. Dagar som dessa hemfaller jag nästan alltid i en trygg, helgrå mundering. Och det får väl vara okej, en kan ju inte ligga på topp var dag heller.
I går hade jag precis den där känslan. Fräste mig ur sängen, öppnade garderoben och tog fram en gråmelerad långärmad historia som jag tyckte matchade mitt humör.
Och konfronterades av en själlös, grådaskig och vresig typ som stirrade på mig i spegeln. Löste det genom att sätta på mig min absolut skrikigaste tröja, en gammal historia från Dagmar med en lagning i halsringningen. Lagningen syns prick inget eftersom den har så mycket annat som pågår, väldigt tacksamt.
Och ett tu tre hade jag en outfit som gjorde alla jag mötte på gott humör. Får aldrig så mycket leenden på jobbet som när jag dyker upp i något praktfullt och färgsprakande. Ett leende från ett oväntat håll kan ju vända den stjärtigaste av dagar.
Det får bli mitt tips för att vända en tråkig start på dagen. Är man på riktigt dåligt humör kan det hjälpa att klä sig för ett fantastiskt i stället.
Just kvällsevent mitt i veckorna är en särskild utmaning eftersom man 1. Helst inte vill eller kan gå hem om för att byta om, 2. Vill släpa med sig så lite ombyte som möjligt.
I veckan skulle jag gå på företagsgalej på Berns. Jag hade målsättningen att bära med mig så lite ombyte som möjligt och ändå undvika de vanligaste fallgroparna. Lätt hänt är ju annars att man tillbringar en hel dag på kontoret i en Ida Sjöstedt-puff eller kommer till tillställningen klädd som ljudkillen.
Jag körde mina favoritbyxor från Back och skjorta från Weekday.
Vad är det för speciellt med den här skjortan då? Nämen se, omlott i ryggen! Business in the front, party in the back. Snitsigt värre (ostruken ja, men så är det i livet ibland).
Till kvällen bytte jag bara till ett par förlåtande högklackade med glitterklack från &other Stories och axelremsväska i skinn och med nitar från Topshop.
Och så var det partydags!
Byxor: Back //Skjorta: Weekday (minst fyra år gammal) //Loafers: Scholl //Klackskor: &Other Stories //Väska: Topshop (ca fem år gammal).
Vi har ju fått flera önskemål om att visa mer outfits i bloggen. Utan att lova för mycket kan jag säga att vi definitivt ska göra en ansträngning på området. Hoppas att du inte blir besviken om det trillar in mer klädbilder.
