Jag hade tänkt skriva ett helt annat inlägg egentligen. Men vi åt spontanmiddag hos en granne och kom hem alldeles för sent och så var det med en planen. Låt oss prata om klänningen i stället.
Den har jag köpt av min kompis. Hon köpte den från Carin Wester, eller åtminstone där Carin Westers plagg säljs.
Erkänn. Väldigt Ganni, vilket antagligen är meningen. Älskar precis allt med den, förutom omlottringningen som jag måste knäppa med en säkerhetsnål.
Tänkte fästa en hyska och hake vid ringningen i stället. Kan det funka tro? Hojta gärna om du har något annat tips.
Senare i veckan ska vi prata om en rafflande grej.
I vintras kom jag över en linneklänning på Statsmissionen för 90 kr blankt. Den satt ganska illa redan när jag köpte den. Några månader senare, när kroppen ändrat sig, satt den ännu värre. Men en prima linneklänning gör man sig inte av med i första taget.
Det största problemet var passformen. Eller snarare bristen på passform. Ett annat problem jag hade var kragen och bröstfickan. Två detaljer som sällan uppskattas av oss med mogen byst. De skulle väck.
Vi börjar med efter-bilderna för det är min blogg och jag bestämmer.
Tadaa!
Till klänningens fördel talade längd, färg och material. Skön och svalkande på heta sommardagar.
Alldeles lagom markerad i midjan.
I ryggen finns ett litet knyt. Det går att knyta även fram. Knytet gjorde jag av den gamla kragen.
Det enda som fattas är en liten hyska ovanför översta knappen för att hålla ihop klänningen över bysten. Den blev lite mer urringad än jag planerat eftersom översta knappen fick stryka på foten.
Annars ser den ut såhär.
Så tog jag in den i midjan:
Först tänkte jag sy in den i sömmarna. Men via instagram fick jag toppentipset att göra band av kragen och knyta den i stället. Eller ursprungstipset var att sätta fästen, men jag förenklade idén till ett knyt. Mer anpassat för nivån entusiastiska nybörjare.
Så här gjorde jag:
Sprättade bort kragen så försiktigt som möjligt
Vek kragen på mitten, strök och klippte sedan där jag strykt
Sydde ihop alla kanter
Måttade var banden skulle sitta i midjan
Sprättade två lagom stora hål i sidsömmarna
Petade in banden och sydde igen sömmen
Ny ringning
Den nya ringningen var inte det minsta snårig att få till. Viktigt är att använda ett strykjärn och verkligen pressa sömmarna innan de sys. Pressa, nåla och prova. Jag använde bara ögonmått och känsla.
Vek in kragen och måttade in med ögonmåttet hur jag ville att den nya ringningen skulle se ut
Pressade ordentligt med strykjärnet över viket och nålade
Klippte bort överflödet
Sydde raksöm och sicksackade de råa kanterna
Och svårare än så var det inte.
Så här såg klänningen ut innan mitt ingrepp. Bilderna gör den inte rättvisa, du får ta mig på orden helt enkelt.
På instagram har jag dokumenterat steg-för-steg bild och sparat i en höjdpunkt. Spana in den!
Dagen började jag i jeansklänning från Other Stories (köpt via LWL) och ribbstickad polo från Hope, något år gammal. Man kan lätt förledas att tro att jag klätt upp mig för skogsrejv. Nu var det inte mer spännande än att jag skulle arbeta hemifrån och inte träffa en levande själ utanför familjen. Det är dock viktigt för mig att markera skillnaden mellan fritid och arbete (och rejv, förstås) med kläder. Antar att det bara är logiskt efter nio månader i tajts.
Nu ska jag strax kasta mig in i duschen och krypa ner i sängen. Nattade båda barnen medan Andreas cyklade i skogen. Jag tog en löptur efter middagen. När barnen äntligen slocknat satte jag mig med matten igen. Har tragglat nästan halva kursen på egen hand men de senaste dagarna har jag kört fast. Det värsta med detta är inte att jag räknar samma tal om och om igen. Det värsta är att jag känner samma känsla av värdelöshet som för 14 år sen. Samma självförebråelse och samma reflexmässiga undanflykter (varför behöver jag kunna räkna ut detta för hand när det FINNS miniräknare?!). Hur undviker man att tänka en tanke för sjuttielfte gången? Det går inte, så mycket vet jag. Jag övar på att inte fästa uppmärksamheten på dem.
Förresten. Förra gången jag skrev om gymnasiematten fick jag så himla mycket fin respons. Tack för det! Ps. Det var flera som upplevde att bilkörning var en riktig surdeg. Har jag berättat för er att jag fick mitt körkort på nio dagar? Helt sant, aldrig har jag haft en sån tur varken förr eller senare. Men att lära mig att köra på riktigt tog ytterligare fem år. Det finns hopp!
Jag har börjat gå och rycka förväntansfullt i garderoben. Dra fram och prova, lägga på sängen och sen hänga tillbaka. Nästan rituellt och inte det minsta kravfyllt.
Jag längtar så innerligt efter mina vanliga kläder igen. Och är så jäkla peppad på att prova nya kombinationer.
Här provade jag en halvny tröja från Dagmar (köpt i LWL). På arbetstid hade jag burit den tillsammans med jeans och skor med låg klack.
Men nu är det kväll och jag ska äta middag på stan (vi kan väl låtsas!). Byter jeansen mot kjolen jag fyndade på Stadsmissionen och en liten kuvertväska jag hittade i garderoben.
Tog också på mig läppstift. Ingen mascara för det hinns inte med men i stället några drag med ögonbrynspennan så att mitt ögonparti inte imploderar in i huvudet.
Hade det varit sommar hade jag såklart burit öppna tå-skor. Men nu är det en majkväll och lite kyligt i luften.
Såhär håller jag på om dagarna. Provar kläder och går på låtsaspartyn.
I måndags morse hängde jag på låset när Stadsmissionen Nytorget öppnade. Hade en del tid att slå ihjäl innan jag skulle luncha med mitt jobb. Nils sov i vagnen så jag fick botanisera ostört. Så mycket fint det fanns! Set i siden, perfekta jeans, varma vinterjackor. Mmm..
Tre grejer fick följa med hem. Låt oss kika.
Till sommarens alla trädgårdspartyn tänkte jag bära denna kjol. Vet du hur många trädgårdspartyn jag blev bjuden på förra året? Noll (om man inte räknar med grannarnas sons studentskiva, men det betraktade jag som en ren artighetsinbjudan). Ta det som en uppmaning!
Kjolen är från Arket och i bomull. Den randiga tröjan är från Dagmar och en mix av linne och bomull. Den fungerar ju till allt, och särskilt till kjolen. Fattas bara partyt! 95 kr stycket gav jag.
Vad gör jag mitt i sjön? Jo det var sol och lågvatten så jag kunde inte komma på en bättre plats än att visa upp min nya, isländska ulljacka. 100% svinvarm.
Tycker också att den får höga stilpoäng. Lätt att bära med jeans för en varm men avslappnad look. Funkar också utan skärp och kostade 220 kronor.
Detta är anledningen till att jag älskar att handla på second hand. Man vet ju aldrig på förhand vad ska hitta.
I dag har jag gjort en sak som jag gruvat mig för hur länge som helst. Jag vet inte orsaken till varför men jag är otroligt konflikträdd. Eller rädd för att ställa krav som riskerar att få mig att framstå som att jag inte är angelägen nog eller saknar vilja. Men i dag fattade jag mod och tog ett ordentlig tag i en surdeg som fått ligga på jäsning på tok för länge. Vi får se om situationen artar sig framöver men för tillfället är det inte upp till mig längre. Och det finns något trösterikt i den tanken. Jag har gjort vad jag kunnat. Men jag återkommer om situationen framöver ok?
Tills dess kan vi kika på några av mina favoritoutfits från veckan som gått. I dag hade jag på mig detta åtminstone halva dagen. Resten av dagen tillbringade jag i samma kjol och skor men i en vit och fasansfullt skrynklig och flottig skjorta. Detta uppmärksammade jag dock först när jag kom hem från jobbet. Därav skjort-bytet.
Skjorta: J Crew, inköpt begagnad på Aplace Pearl för 350 kr // Kjol: Cos, 95 kronor på Stadsmissionen. //Skor: Scholl, också Stadsmissionen och drygt 60 kr.
På internationella knytblusdagen bar jag i solidaritet en knuten sjal om håret. Äger ingen knytblus och det ligger mig inte för att köpa en enkom för detta heller, även om det förstås hade tjänat ett högre syfte. Sjalen är i silke och den köpte jag på Tradera för 143 kronor. Jackan är en Carin Wester Reva som jag köpt av Sara (som jag nämnde i förra inlägget). Väskan som skymtas var också hennes men den har jag lämnat tillbaka nu.
Förra veckan representerade jag kommunaltrafiken i mitt finaste print. Byxorna är från Rodebjer (har en kjol i samma print) och dem köpte jag för 140 kronor på Tradera. Halsduken är en gammal halsduk från Acne som jag lappat och lagat och jackan är kortad i muddarna för bättre passform. Skorna är mina gamla trotjänare som jag köpt loss från Martina för flera år sedan och vårdat ömt sedan dess.
Detta var veckans skörd av prickigt, loppat och lagat. På återhörande!
En månad med cirka tio plagg kan låta i skralaste laget. Men nej. Till och med denna gång har jag lyckats packa ett plagg som ännu inte kommit till användning.
Att börja packa lätt har varit betydligare svårare än det låter. Detta är tredje semestern och för varje resa har jag skalat bort fler och fler plagg, men inte förrän denna gång känner jag mig nöjd med antalet. Vill du se hela min packning för en månad så finns den här.
Låt oss kika på några av mina utstyrslar:
Den randiga klänningen från Hope är det finaste plagget som jag har med mig. Funkar lika bra på stranden som på middagen.
Beroende på hur man vill att den ska sitta kan man justera knytbandet olika hårt. Eller inte alls för en ledigare look.
Strandkaftanen från Lindex är en riktig vinnare.
Älskar denna kombo. Silkesskjorta och linnekjol. Svalt men dressat.
Allt i packningen matchar såklart inte. Men det gör inget! Jag var riktigt dålig på att följa stilregler, till och med när jag trodde på dem. I dag gör jag mig inget besvär utan matchar mönster och passform efter smak och tycke. Här blev det randigt med fläckigt och ett inslag av leopard.
Funkar det med!
En klänning i linne från Anine Bing (köpt på Sellpy för typ en hundralapp) åkte också med i kappsäcken. För mitt inre visualiserade jag denna som den perfekta strandklänningen, men tyvärr motsvarade den inte mina förhoppningar. Den hade ett gummiband i midjan som var otroligt obekvämt och osmickrande…
Så jag rotade fram en kökssax och gjorde affären kort med gummibandet. När jag kommer hem ska jag sy om klänningen till en blus eftersom den trots allt är gjord av bra material och sitter bra över axlarna och i ärmarna. Antingen gör jag det själv eller så testar jag Repamera, en ny tjänst som hjälper en att laga och göraändringar. Man skickar in sina trasiga kläder till dem och så lagar de och skickar tillbaka inom 14 dagar. Låter supersmidigt, särskilt om man inte bor i närheten av en skicklig skräddare.
Såhär ser klänningen ut nu. Lösare och luftigare.
Mina Birkenstocks har jag till allt. Såväl strandhäng som finmiddag eller på vandring i Mayaruinerna i Koba.
Jag har några kombinationer kvar att föreviga. Dem bränner vi av nästa gång tycker jag.
Om du har en stram budget vill jag tipsa om ett litet piff som är en riktig outfithöjare men som inte kostar skjortan: kalasstrumpor!
Glittriga, skira, grälla, matta, fiskbensmönstrade, nätade eller silkiga: det finns en kalasstrumpa till allt. Garanterat ett av de billigaste stilknepen som finns. Jag brukar bryta av en helsvart outfit med en skir och matt variant som ger ett dressat intryck. Eler en nätstrumpa för extra tilldragande effekt.
Här är några varianter som jag kör:
Tillsammans med brogues och vida byxan.
Tillsammans med en tantskor. Här har jag slagit på stort och kör en dubbel uppsättning; först en matt strumpa under och sedan en nätstrumpa över.
Den fungerar också utmärkt med ett par brogues.
Här är också ett fint exempel på hur kalasstrumpan lyfter ett par i övrigt rätt mediokra skor. (som jag för övrigt köpte i nyskick på Stadsmissionen för 60 kronor för ett par år sedan).
Om du är ovan vid tanken på att bära ett par bjärta kalasstrumpor kan jag varmt rekommendera dig att börja med ett par svarta och skira. Om du känner dig bekväm med det kan du avancera in på glitter-och mönstersektionen.
Har inga direkta tips mer än att kika på Swedish Stockings. De tillverkar strumpbyxor av god kvalitet och återvunnet material. Nylon är ingen höjdare för miljön, så ju längre du kan använda ett och samma par desto bättre.
Tack för alla fina tips och igenkänningar på träningsinlägget. Vi är verkar vara många som halvt slår knut på oss själva för att få vardagen lex barn att gå ihop. Ska svara på alla kommentarer, men jag har bara 10% batteri kvar och en av katterna (tittar på dig Kjell) tuggade sönder datorladdaren igår, så det får bli när jag ombesörjt med en ny laddare.
Några av mina favorittips dock:
– Squats medan man borstar tänderna.
– Hoppa av t-banan/tåget/bussen ett par hållplatser innan och springa sista biten.
– Cykla i stället för kommunaltrafik eller bil. (detta är ju på min att-göra men har ursäktat mig med att vädret inte tillåtit, men kanske dags att ba köra)
– Använda appen Seconds som man förprogrammerar med övningar och så tajmar den åt en. I vanliga kläder (har jag kommit ut som team raggardusch förr?).
I alla fall. Helgen har varit oerhört händelserik. Först hände detta:
Klippte av mig håret!
Tro det eller ej är det faktiskt inte första gången. Jag har sportat en liknande look förr. Dels när jag var mellan nio och elva (min så kallade Sickan-era) men även mellan åren 2010-2012. Här är jag munderad och sminkad till mitt alter-ego: Fisbeth Bajsander. (Obs att jag ciggar, för det gjorde jag som en borstbindare fram till cirkus 2012.)
Nu laddar batterierna snart ur. Får ve att återkomma om helgens dramatik i nästa vecka.
Mina fodrade dr Martens har varit mina ständiga följeslagare i höstrusk, vinterslask och snömodd sedan 2012. Jag har faktiskt inte ägt ett par andra vinterskor utan burit dem varje dag mellan november-mars. Först på grund av att jag inte hade råd med ytterligare ett par, men sedan för att jag tyckte att det var alldeles för svårt att välja.
Men efter ett så frekvent användande är sulorna är blankslitna och hälen nedsjunken. Alltså blir ett nytt par vinterkängor oundvikligt efter årsskiftet (och köpstoppets slut). Det ska vara ett hållbart val och jag har satt upp ett antal kriterier:
De ska hålla i minst sex år men helst tio. Alltså god kvalitet.
De ska vara fodrade och tåla lek i pulkabacken men jag vill inte dö av skam om jag bli påkommen iförda dem innanför tull.
De ska vara hållbart producerade (och detta är en avvägningsfråga, för få alternativ som jag hittat bockar för allihop). Gärna närproducerade, schysst tillverkade (tex naturgarvat skinn och producerade i europa) och av någon med hållbarhetsprofil.
De får kosta max 3000. (jag vet att det låter som galet mycket pengar, men jag räknar med att använda dem varje dag i minst sex år. Det landar på en överkomlig summa per säsong)
Har du några tips? Hit me i kommentarsfältet! Här är mina idéer so far:
