Den sura listan – klädversionen

Listor av alla dess slag roar mig mycket. Särskilt den här listan från Underbara Clara. Jag älskar att skadeglatt frossa i andra människors i-landsproblem.

Jag vill förstås inte vara sämre utan här bjuder jag på min version av sura listan. Anpassad efter bloggens klädtema förstås.

Obehagligaste i klädesväg jag vet: Stringtrosor tätt följt av lågt skurna jeans. Det mest obehagliga är ändå kombinationen. Åtsmitande lågt skurna jeans som särar på skinkorna som Moses särade på röda havet och stringtrosor som sticker upp som förvånade ögonbryn ovanför linningen. Ryser.

Absolut inte min killtyp klädesmässigt: Män med faiblesse för amerikanskt mode. För stora jeans. För stora rutiga skjortor och t-shirt under. För stora bälten med pråliga bältesspännen.

Blir arg på: Att ingen verkar ifrågasätta de nya lågprismodehusen som poppar upp som svampar. H&M släpas till skampålen efter varje nytt avslöjande om missförhållanden inom textilbranschen, men faktum är ju att de åtminstone gör något. De har policydokument, kemikalielistor, flera hållbarhetsansvariga och en vision om 100% cirkulär produktion år 2030. Varumärken som NA-KD och Nelly med flera hyllas av en unison mediekör som ”e-handelssuccéer” eller kallas ”nyskapande”. På deras sajter finns inte ett ord om hållbarhet. Inte ett enda ord! Ingen verkar ifrågasätta hur rimligt det är att starta ännu en lågprisaktör på 2010-talet när vi redan har en överproduktion av textilier och de etablerade kedjorna vittnar om hur svårt det är med hållbar produktion. Jag tycker att det är ett erbarmligt hyckleri. Men rätta mig gärna om jag har missat något.

Sämsta modebok jag läst: Det är utmanande nog att hinna läsa ut böckerna jag älskar, men kunde för mitt liv inte förmå mig att avsluta Stil med Camilla Thulin. Kvinnan verkar vara i övrigt knivskarp och parant som få – varför falla till föga för det osysterliga att hänga ut dagens kvinnors klädstil som avfeminiserad och smaklös? I stället hyllar hon obekvämt mode och uppmanar kvinnor att anstränga sig mer klädmässigt om de vill bli tagna på allvar inom yrkeslivet. Det är förstås åsikter som är allmänt utbredda i vårt patriarkala samhälle – men suck – så  tröttsamma.

Något som får mig att byta radiokanal: Torra munnar och malande män. När någon låter som att de precis avslutat ett smörgåsrån och inte hunnit dricka vatten. Eller män som som avbryter varje försök till instick av programledaren genom att PRATA HÖGRE eller upprepa sig, fast med lite andra ord. Fräser inombords av blotta tanken.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Jag knyter nävarna varje gång jag tänker på hur vi korta människor diskrimineras av prick alla klädtillverkare. Det finns mode för människor som är petite och det görs kläder för överviktiga. Men tänker någon på oss korta? Nej, aldrig. Ständigt för långa ärma, för breda axlar och snitt som blir felplacerade på kroppen. Vi ska inte ens prata om förnedringen i när caprimodet var som hetast (på mig var det förstås helt vanliga byxor). Nu blir jag arg.

Sämsta serien jag nyligen sett: Star Trek originalserien. Den utbredda sexismen. Det urusla skådespeleriet. Vi vrålar högt av ilska varje gång vi sätter på ett avsnitt.

Fulaste plagg jag vet: Träningsbyxor i jeggingsutförande. Tror att de heter Freddy Wr Up och marknadsförs som en ”push up-bh för stjärten”. Får god lust att ringa upp företaget och be dem lägga ner innan något annat coolare land ertappar oss för denna styggelse. Jag skriver det här så att alla vet: Det ser inte klokt ut.

Äckligaste drycken: Red bull. Detta vider.

Sämsta klädda karaktär i film eller TV-serie: Historien kryllar av dem. Till exempel Rory i Gilmore Girls, eller Lorelai för den delen, alltid med oproportionerligt små väskor till sin långa kropp. Men sämst? Jag tittar ju nästan bara på (och somnar till) Star Trek och anser att den obligatoriska polyesterdräkten i svart och rött knappast hjälper Captain Kathryn Janeway nämnvärt. Hon ser ut som en högstadiepraktikant i våtdräkt.

Det skriker jag när jag blir arg: Allt möjligt och gärna rakt ut. Behöver jag nämna att mina ettåring glatt ropar ”bajs!” i tid och otid.

Kram Sophia

7 Comment

  1. Star trek! Har du tänkt på musiken i serien. Jag fick krupp när jag försökte se den serien med nin kompis . En stor orkester som skränar vid varje ljudtillfälle.

  2. Haha bra inlägg som gav mig många skratt 😀 Såg en reklam om ett par jeans för 199 kr igår och blev lite upprörd. Hatar också alla dessa lågpriskedjor som fullständigt pumpar ut skidkläder rent ut sagt. Hur tusan är det möjligt med ett par nya jeans för 199 spänn och hur dålig kvalitet/dålig produktion är inte det, blääää! :/

    1. Det är faktiskt upprörande!

  3. Bra där! Blir också arg över alla lågpriskedjor – och det mesta i polyester dessutom! HM ska ha kritik absolut, men inte odelad sådan.

  4. Hej! Läste ditt svar på min husfråga men glömde skriva tillbaka så nu känns det lättast att kommentera här: vad kul med Saltsjöbaden, wow så drömmigt!

    Vi är sugna på att åka till Vietnam över jullovet och jag vet att ni var där med ert lilla barn, är det ett land du rekommenderar att resa med barn i? Vi har en ettåring och en treåring och har aldrig varit i Asien nån av oss… men rejält sugna förstås. Ska läsa runt lite på nätet och förhoppningsvis boka en resa snart 😀

    Tack för bra blogg 🙂

    1. Hej! Hoppas att mitt svar inte kommer försent. Såhär: det är helt beroende på vad du är ute efter. Vi åkte dit med en förhoppning om att resa runt till bland annat Ho Chi Minh och turista i Kambodja etcetera. Detta var dock vår första resa med ett lite större barn = inte längre ett följsamt knyte, så vi visste inte vad vi hade att förvänta oss. Det slutade dock med att vi bytte hotell efter tre dagar till ett sånt där med Bamseklubb och barnrum, och där tillbringade vi 2,5 veckor. Annat gick inte. Vi åkte dock i mars är en av de varmare månaderna. Tror att det var 33-35 grader och väldigt fuktigt, det gick alltså inte att vara ute mitt på dagen. På uppsidan: Alla ÄLSKAR barn! Vi kunde äta ute varje kväll i lugn och ro eftersom vårt barn var som trollbunden av all personal som roade henne. Tjoff så plockade de upp henne på höften och ställde till med världens show. Så hundra procent barnkompatibelt vad gäller människorna – dock inte stadsbebyggelsen. De jobbar ju inte med trottarer på samma sätt som i Sverige så det gäller att vara lite kreativ när man tar sig fram.
      Vietnam är ett fantastiskt land – jag önskar bara att jag hade sett mer av det! Men är fast besluten om att åka tillbaka. Lycka till! Och tack för att du läser. =)

Kommentera