Två fel gör inte ett rätt

Jag läste precis det här inlägget hos Trendenser och kan inte hålla mig från ett litet inspel, med förhoppning att nyansera debatten. Det handlar om att mörka träslag av ädelsträ spås bli 2018 års stora inredningstrend – trots att det riskerar att få oerhört negativa miljökonsekvenser eftersom långsamtväxande urskog skövlas i fjärran länder för att mätta skandinavernas aptit på senaste inredningstrenden.

Jag personligen älskar mörka träslag och vintagemöbler och min kärlek kommer inte att blekna i första taget. Bordet på bilden är i mörkbetsad furu – ett rätt bra alternativ till ädelträ om du frågar mig.

Hon skriver bland annat: 

Hur kommer det sig att vi nordbor som sopsorterar, försöker äta närodlat och ekologiskt och oroar oss över klimatfrågan inte tycks ha några som helst problem att stoltsera med möbler gjorda av svåråtkomliga mörka ädelträslag när det vankas hemma-hos-reportage eller uttalanden i sk trendspaningar? 

Jag håller helt och hållet med. Och mycket efterlängtat att någon med en så stor plattform ägnar sig åt hederlig folkbildning. Men jag tycker att hon bara sätter fingret på halva problemet. Det största bekymret är ju vår omättliga aptit på trender från första början. Varför ringer ens tidningar och frågar om inredningstrender? Varför anses det vara okej – till och med norm – att anpassa inredningen efter säsong eller mode?

Jag tänker på min svärmor. När hon gifte sig på 60-talet åkte de till NK och köpte soffor och matsalsmöbler för en halv förmögenhet. Och vet du vad? De möblerna har hon kvar nästan femtio år senare. På hennes tid var inredningsinköp av det slaget något man gjorde en enda gång i livet. Måhända att det slunkit med någon möbel av ädelträ men nog är det är värre miljösynd att slänga ut en fullt fungerande möbel för att köpa en ny men förvisso närproducerad? För att ersätta den med ytterligare något nytt när trenden dikterar något annat.

Miljökonsekvenserna för att producera möbler av ädelträ är inte försvarbara – men alternativet kan ju inte vara att alla ska köpa nya trämöbler av andra träslag? Två fel gör inte ett rätt.

Det bästa vore ju förstås om dessa möbler aldrig producerats från första början. Men nu när de redan finns i omlopp tycker jag att vi använder dem tills de inte kan användas mer. Och inte förrän då köper vi nya trämöbler, som tillverkats på hållbart vis och som sedan ärvs från en generation till nästa. Oavsett vad trenden säger 2019 eller 2020 eller alla kommande år. Och nästa gång en tidning ringer och frågar om inredningstrender kan man ju svara att trend och inredning inte går ihop.

Kram Sophia

Tre saker som fått flytta in

Hej,

Jag har ju tidigare bloggat om att jag väljer andra hand i första hand. Men det menar jag att jag helst letar begagnat och skulle jag gå bet på andrahandsmarknaden så letar jag nytt. Hittills har vi inte handlat en ny pinal till huset, men väl tre begagnade saker som fått flytta in.

Första grejer har jag haft span på länge. Ett blombord! Vi har väldigt sparsamt med fönsterbrädor i huset och eftersom jag inte gärna har golvet fullt med växter, är det något som vi letat efter. Detta säregna och gamla men välbevarade blombordet i rotting hittade jag på Refurn på Lidingö.

Här bor min fiolfikus och en annan blomma som jag glömt namnet på. Hejhej.

blombord rotting

Minns William Morris berömda ord när du ser nästa grej. ”Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful.” En mässingsskyffel och -sop till kakelugnarna. Både vackert och livsnödvändigt. Även den från Refurn Lidingö.

Jag var i akut behov av en lampa till mitt skrivbord eftersom jag inte hade en skrivbordslampa. Hittade denna goding på Tradera. Märkt GK och i prima skick. Ska fixa en ny bild när vi fixat lite mer i rummet.

lampa gk

Och kronjuvelen av mina  fynd: en serveringsvagn från Stadsmissionen i Nacka. Denna lever upp till alla kriterier som jag gillar med möbler: udda, trä och gammalt. Just nu agerar den sjuksäng åt min Fredskalla som är ordinerad sol-och vattenterapi (den ser för bedrövlig ut, den arma kraken).

Det var de grejerna! Just nu letar jag med ljus och lykta efter en begagnad dagbädd. Jag är ganska kräsen och hittills har inte den rätta dykt upp på andrahandsmarknaden. Men faktum är att utöver dagbädden har jag inte identifierat något ytterligare behov just nu. Och då har vi ändå dubblat antalet rum, från tre till sex.

Kram Sophia

Huslivet står för dörren

Om mindre än en månad får vi nycklarna till huset. Och då inleds ett nytt kapitel i livet. Innergård byts mot trädgård och balkonglådor mot rabatter. Jag är lika delar förväntansfull och skräckslagen, men intalar mig att ha förtröstan. Allt kommer att bli kanon, som man säger i Göteborg.

Hur ser planen ut?

Huset är gammalt men i gott skick. Familjen som vi köper det av har haft det länge i släkten och det märks. Det är väl omhändertaget och inte tokmoderniserat, utan tvärtom, allt är gjort med respekt för husets karaktär.

Här har vi huset! En trävilla på 153 kvadrat byggd 1896. Vad jag har förstått byggdes husen i området främst inte som året-runt-hus, utan som sommarboende för välbärgade Stockholmsfamiljer.

Huset har inte genomgått några större ingrepp sedan 20-talet, då man lät bygga in punschverandan. Hur drömmigt det än hade varit med en alldeles egen punschveranda är jag inte missnöjd nu heller. Tack vare det fick vi en ordentlig hall, vilket förstås slår högt för en småbarnsfamilj.

ekboasering matsal

Här är rummet som jag föll pladask för. Efter att jag såg detta var affären så gott som i hamn. Ekboaseringar i original och djupa fönsternischer. Som gjort för stökiga middagar (du kanske tänker champagne-party men jag tänker nog mer förlupna makaroner från vilda barn, hehe). En rolig detalj är att mellan ekbrädorna så är väggen handmålad. Ådringsmålning tror jag att det heter. Tydligen var hantverket billigare än virket förr i tiden.

Här är matsalen sett från vardagsrummet. Utanför fönstret står ett stort körsbärsträd. Det är för övrigt det enda nostalgiska trädgårdsminnet som jag har. Min enda huserfarenhet är ett parhus som jag växte upp i under tidigt 90-tal. På grannens tomt stod ett enormt träd och på sommaren dignade det av körsbär som turligt nog hamnade på vår sida tomtgränsen.

Planen är att tapetsera i matsalen och måla om i vardagsrummet. I dag är matsalen tapetserad i en gul tapet med blommor och vardagsrummet målad i en svag lila nyans. Vi tänkte murra till matsalen ordentligt. Just nu tänker vi oss tapeten Strawberry Thief  från William Morris, en riktig klassiker:

I dag har vi den också i en inre hall i lägenheten. Den är så otroligt vacker mot trä, eller vad tycker du?

Vardagsrummet kommer vi nog att måla i en grå nyans. Lägenhetens vardagsrum valde vi att måla med Sadolin färg, som är Svanen-märkt. Vattenbaserad väggfärg riskerar annars att släppa kemikalier i flera månader efter strykningen. Det vare sig hälsosamt för den som målar eller för de som ska bo där. Eller för miljön för den delen. Är också sugen på att testa Auros färg, vilket är den enda ekologiska färg som jag känner till. Någon som har erfarenhet från den?

Utöver att slipa några golv och tapetsera/måla om har vi inte planerat för någon renovering. Utöver det vanliga fixet då. Någon takpanna här och måla någon bräda där..

Möblerna då?

Ett fåtal möbler får inte följa med från lägenheten. Bland annat matbordet, som varit Andreas troget i många flyttar. Jag köpte ju ett matbord på Tradera för 100 kronor! Ett fynd får väl ändå sägas? Ett gammalt, gediget matbord med svarvade ben. Just nu klurar jag på om det verkligen ska få bo i matsalen, och om jag slipa och bättringsmåla benen och bordsskivan.

Fattas bara stolar också, men det svåra med dem är att välja rätt. Det är ju så himla fint med gedigna stolar i olika utföranden, men det kanske bli lite för mycket. Det skulle också vara fräckt att bryta av med 50-eller 60-talsstolar. Får se vad det landar i. Det är ju inte på liv och död som tur är.

Vi är båda peppade på att leta nya pinaler på begagnatmarknaden. Målet är att allt nytt som behöver införskaffas ska vara begagnat. Det känns som det enda rimliga ur miljöhänsyn. Sedan har vi ingen stress. Vi har säng, soffa och kaffekoppar – livets grundstenar. Resten får växa fram i takt med att vi bor in oss.

Hoppas att du vill följa med även på den här resan! Jag har skapat en kategori som heter ”huset” där jag tänkte samla allt som rör huslivet.

Stor kram Sophia

 

En loppad mormorstrosa

Första helgen i maj tillbringade jag två dagar i min forna hemstad Malmö. På söndagen strosade vi bland annat in på Nirvana Second hand.

En guldgruva av 50-och 60-talsmöbler och mycket mer! Längst upp på andra våningen hängde en illa åtgången, fläckig och dammig – men ack så oemotståndlig – Carl Larsson-lampa signerad Josef Frank. Vintage 60-tal, killgissar jag. Med lampskärm i silke. När jag fick den för 350 kronor billigare än utgångspris kunde inte längre stå emot.

Kruxet? Dess forna glansdagar var sedan länge förbi. Lampan krävde en storrengöring modell litet mirakel.

Fylld av förtröstan satte jag igång. Jag monterade av glödlampan och allt annat utom lampskärmen och lade den i ett ljummet vattenbad med fintvättmedel. Sedan tog jag fram galltvålen (den fasta tvålen) och masserade lampskärmen mjukt, bit för bit. Slutligen sköljde jag den mycket försiktigt tills alla tvålrester var borta.

Och sedan fick den hänga på tork över natten. 

Fick lite hjälp att byta elgrejer och kabeln (som var charmigt gulnad men tyvärr för fläckig för att behålla). Och tadaaa!

carl larsson lampa josef frank

En mormorstrosa i taket, som min man kallan den. carl larsson lampa josef frank

Så gott som ny! Visst finns en och annan skönhetsfläck kvar men inget som syns om man inte tittar noga. Jag har ju sjungit galltvålens lov innan, men tvålens förträfflighet överraskade till och med mig. Jag trodde i ärlighetens namn att jag gjort ett riktigt bottennapp, men jag är så himla glad över att jag slog till.

carl larsson lampa josef frank

 

Vad tycks? Ganska stiligt för en loppad mormorstrosa va?

Kram Sophia