Path to victory

I morgon är en stor dag. Då har jag tenta! Skoja, stort för mig – ofantligt klantigt av skolan att planlägga den samtidigt som årets absolut största händelse. I morgon vet vi antagligen vem som vunnit valet. Har du följt? Jag har knappt gjort annat än att stirra håglöst på röstsiffrorna i vågmästarstaterna sen igår. Som Saurons öga fixerar jag på Georgia, Nevada och Arizona. The Guardian uppdaterar röstsiffrorna vart 15:e sekund – och där finns en nedräknare – så jag behöver inte ens ladda om sidan.

Vilket bisarrt skådespel ändå. Men insatserna är ju enorma – att folk ens funderar på vardagliga saker som julpyntets vara eller icke vara i november, Halloweensminkningar – det är nästan ett ännu mer bisarrt skådespel? Eller tvärtom, jag avundas dem som har förmågan att skärma av och skifta fokus. Jag kan det inte. I morgon har jag en tenta i min frontend-kurs, men har beslutat mig för att om jag kuggar så var det för en god sak. Det kan inte hjälpas. Ingen vet om och hur min path to victory kan utstakas i morgon. I det är vi likar, jag och Biden.

Trumfar inte verkligheten dikten ändå? Att ödet håller oss på halster ända in i det sista. Jag vet förstås inte exakt hur en omfamning av en gast känns på riktigt, men gastkramande är väl det enda lämpliga ordet i sammanhanget.

Hur känner du?

1 Comment

  1. Gud kände exakt samma och satt också och skulle tentaplugga. Men valet är förhoppningsvis avgjort och tentan skriven…!

Lämna ett svar