Hej!
I dag har knappt solen gått upp alls. Halv nio var det fortfarande mörkt ute. Dessa bilder tog jag på min och Nils morgonpromenad vid halv 10, och de har jag behövt ljusa upp rejält. Vintersolståndet har aldrig varit så efterlängtat.
Igår kom snickarna och började bygga bokhyllan. Här på bilden ser du själva skalet. Det fattas skåpsluckor, hyllplan, sockel och krönlist. Så i princip allt då. Men visst ser det lovande ut?
Där fåtöljen står inklämd ska skrivbordsytan byggas. Det var ett fasligt måttande och mätande för att passa in Andreas gigantiska skärm, men jag tror att vi fick till det.
Du kanske undrar varför vi gör oss allt besvär? Vore det inte bättre att vara lite förnöjsam.
Jag håller med om att vår renoveringsiver är helt bisarr. Slänga ut ett fullt fungerande kök är inget konstigt i Stockholm. Det är till och med inte ovanligt att helt nya kök slängs ut för att nya ägare till lägenheten vill förverkliga ”sitt drömkök”.
Men sedan har vi problemet med alla dessa gamla hus som förfaller. Torp, anrika villor och slott som blir till ödehus på landsbygden, men också i stadsnära lägen. Hur sjukt är inte det? Ett sånt hus önskar man inget hellre än en varsam hand. Jag ser det själv hända i våra kvarter. Ofta äldre människor som inte mäktar med att se efter sina fina, gamla hus längre och bara låter dem förfalla. När väl en ny ägare tar vid bestäms det att huset är i så dåligt skick att det bara är att ”blåsa allt”. Hur skulle det sett ut om huset aldrig vansköttes från början?
Nu spekulerar jag vilt igen. Men jag tycker att det är en så beklämmande utveckling. Kulturhistoria och fint hantverk som ingen bryr sig om att uppskatta förrän det är försent. Och i andra ändan, lägenheter som får nytt kök vartannat år.
Kram
Ska bli så spännande att se hur det blir!
Tack för inspirationen om att fortsätta ta hand om det vi har, använda rimliga tekniker kring att förlänga livet på saker, och inte slänga det som inte är trasigt 🙂