För några månader sedan hamnade jag och Kaj, i huset snett över gatan från vårt, i en het klimatdebatt. Vi båda blev nog lika överraskade över att den andra tyckte tvärtom.
Han tyckte bland annat att klimatångest var urbota dumt. ”Min barn blir alldeles uppskrämda, de får ju bara ångest!” sa han. Jag kontrade med att det kanske var på tiden att någon fick ångest, att ignorera problemet som vi ägnat det senaste halvseklet åt att göra, har ju knappast varit lösningen.
Men. Jag fick mig en rejäl funderare. Jag har definitivt klimatångest. Så till den milda grad att jag ibland undrar om jag varit oansvarig som skaffat barn. Hur ser deras framtid ut? frågar jag mig. Har vi i västvärlden peakat i välmående nu? Brände vi allt på tre generationer, och så får alla efterföljande leva i vårt kaos? Och så oroar jag mig för att jag inte gör tillräckligt för deras skull.
Kaj å andra sidan. Han oroar sig inte ett dugg verkar det som.
Det spelar verkligen ingen roll om jag och Kajs barn har ångest. Där har han faktiskt rätt, det är urbota dumt. Det enda som faktiskt spelar roll är ju handlingar. Framtiden kommer ju att behöva hysa oss båda två- klimatförnekare såväl som klimatvurmare.
Några veckor senare smög jag åt honom en bok. Ett signerat ex av boken Gör Skillnad.
Inte för att jag vill att han ska få ångest. För det hjälper inte ett dugg. Om han ens läser i den tror jag inte att han kommer att ta några egna initiativ, de vore nog att hoppas på för mycket.
Men jag hoppas att boken bidrar till att Kaj förstår situationens allvar. Och åtminstone inte ställer sig i vägen för de nödvändiga reformer som måste göras. För det är där det största arbetet återstår. Det allra, allra viktigaste är att vi röstar på politiker som driver arbetet framåt. På bred front och genom tvingande lagstiftning. Vi har ju inte ens tre mandatperioder på oss att nå 1.5-gradersmålet. Tre? Det är ju ingenting.
Om jag har mindre ångest? Tyvärr inte. Nu har jag dessutom ofta ångest över att jag slösar min energi på att ha ångest. Och boken har jag inte fått tillbaka heller. Tur att den finns som ljudbok.
Kram