I fredags lämnade jag inte huset på hela dagen. Gick i stället helhjärtat in för mys inomhus.
Tände brasa och ljus. Gjorde smoothie på frusen banan, jordnötssmör, havremjölk och en gnutta kakao. Kokade kaffe, stekte surdegspannkakor och tappade upp en flaska kombucha. Allt medan Nils sov som en stock i vagnen utanför köksfönstret.
Sara och Sixten kom nämligen förbi på brunch. Sixten är lite mer än en månad äldre än Nils. Så mysigt att kunna hänga med kompisar mitt på dagen en fredag i november. Nästa november kommer Sixten och Nils knappast att vara nöjda med att ligga på en filt och titta förvånat på varandra. Det gäller att passa på! Vi hann både påtår och tretår.
Tycker mig läsa i många bloggar att november är årets hemskaste månad. Den känns förvisso som en färglös klämmånad, insprängd mellan höstens färgprakt och vinterns krispighet. Jag brukar också instämma i gnällkören, men i år vägrar jag ge efter för gnället. Jag har liksom börjat ömma lite för november? Tycker lite synd om den som får utstå så mycket spott och spe.
Kram
Jag är likadan, tycker att november får oförskämt mycket skit för dess existens. I november hinner man förbereda julen lite, man kan njuta av mörkrets omslutning med tända ljus och en bra spotifylista, gå ner i varv. Känns snarare som en extra söndag till helgen.
Å, så bra skrivet. Som en extra söndag! Det ska jag lägga på minnet. Kram